Hej. Min vuxna som har mångåriga problem med alkohol, har varit inlagd många gånger för alkoholskador. Senaste året har han hållit sig nykter i omgångar som varat 2 - 3 månader. Sen blir sugen för svårt och han börjar igen. Han har varit på avgiftningen för ca 1 år sedan då hade han missbrukat både alkohol och Iktorivil. Han fick massor av benzo där och var kvar en vecka. Efter det har han lyckats vara nykter i perioder. Nu har han just haft en period på ca 5 veckor druckit mest öl och inte i några direkt stora mängder. Men han har väldigt svårt för att sluta denna gång, han mår dåligt och vill verkligen sluta. Han vill inte till avgiftningen för han är rädd för den där peth-testen och att läkaren ska ifrågasätta hans körkort. Att kunna köra bil när han sen blir nykter är en stor morot för honom. De senaste 3 dygnen har han försökt trappa ut med några starköl och några folköl om dagen. Men så fort abstinensen börjar kännas blir han rädd och vill ha mer alkohol. Han har sovit väldigt dåligt sista dagarna när han trappat ner lite mer, bara slumrat lite då och då. Är nog 3 dygn kanske som han knappt sovit någonting. Nu hörde jag mig för och som vanligt blev jag mer uppskrämd än jag redan är. De pratar om kramper och hallucinationer och allt möjligt otäckt. Jag vill ju hjälpa honom vid uttrappningen men är det så farligt som jag fått höra då vet jag inte varken ut eller in. Om han vägrar inläggning så vad kan jag göra. Hur ska jag hjälpa honom? Hoppas på svar för jag håller på att gå sönder av oro för min son.

@mamma-julia vilken oerhört tuff sits du och din son är i, jag förstår att du är mycket orolig och att du har svårt att veta hur du ska hjälpa. Det är ofta väldigt tufft att vara förälder till ett vuxet barn som mår dåligt. Även om din son själv får bestämma över sin vård och sitt liv är han fortfarande ditt barn. Så klokt av dig att skriva här.

Jag ser att du skapat trådar och skrivit här tidigare och att din son har haft mycket stora problem med alkohol under en lång tid, och har andra särskilda behov som gör att du har fått gå in och stötta extra mycket. Det här gör det lätt att förstå att du känner ett stort ansvar för att lösa den här situationen, även om det för mig som läser blir tydligt att du redan hade gjort det om du hade kunnat.

Du har redan fått reda på detta, men abstinens kan absolut vara livsfarlig. Det är också livsfarligt att fortsätta dricka när man har skrumplever, som jag läst mig till att din son har i tidigare trådar. Kan det vara ett argument som biter, att nuläget är förknippat med livsfara och att det viktigaste är att han överlever?

Om den vägen är helt stängd, om det inte går att få honom motiverad till avgiftning, så skulle jag ringa och rådgöra med med Socialtjänsten i och med att det är fara för hans liv. Jag ser att han tidigare har LVM och i och med att han har skrumplever bör det gå att argumentera för att han behöver tvångsvård.

Vad tänker du om det jag skriver? Som en övergripande reflektion efter att ha läst alla dina trådar känner jag så mycket med dig och önskar att du någon gång ibland skulle kunna få lämna över ansvaret för drickandet och din sons hälsa där det hör hemma. Men jag förstår att det är svårt att tänka på sådana saker nu när det är ett akut läge. Vi pratar gärna vidare med dig om det när det lugnat ned sig, om du vill. Ta hand om dig.