Hej alla, ett lite huller om buller inlägg kommer här för ikväll känner jag mig som världens sämsta kompis.

Min vän har peppat i två veckor för att bi ska ses hos hen och dricka vin, snacka skit och käka. Och vad gör jag? Jag går på en spontan AW med en ny kollega och det slutar med att jag är för trött och eländig för att hänga idag.

Vännen säger att jag inte behöver komma om jag är så trött, för då blir det ju inte kul. Jag ger med mig och bangar även om jag tänkt att jag nog kan härda ut ett tag. Sen kommer ju insikten att jo jag har sårat hen och hen är ledsen och besviken, vilket är fullt rimligt. Och vad då kräla iväg för en fin kväll att "härda ut"? Det är inte så livet ska vara.

Jag inser nu för sent att jag inte kan dricka dagen innan om jag har planer dagen efter och det är en hård sanning jag måste leva efter.

Jag blir bakis, det slutar inte vid en snabb öl för mig om jag går ut. Det är ett faktum.

Så vad gör jag? Jag sitter och tycker synd om mig själv som är en så jävla dåligt kompis mot någon som förtjänar så mycket bättre.

Insikten är att jag MÅSTE vara bättre än så här, så något måste förändras.

Jag har redan slutat dricka på arbetsdagar, ingen mitt i veckan-AW, men jag inser att det inte blir bra ändå.

Kanske behöver jag köra helt nyktert, kanske inte. Men mer förändringar behöver oavsett vilket blev tydligt nu.

Jag är tacksam över att min vän kommunicerat att hen är besviken, inte bara släpper mig förbi så lätt iaf.