av Självomhändertagande

Självomhändertagande
tis, 2026-03-10 - 06:12

Loggade just in här och blev så glad att läsa ett inlägg om en människa som fått ett nytt liv.
Även jag fick ett nytt liv när mitt ex äntligen flyttade. Och det slog mig just nu, att årsdagen som var i januari gick mig helt förbi. Förr noterade jag att det var i januari som han åkte med bussen och hur jag kände lättnad. Jag har skrivit och berättat om scenen ett par gånger.
Idag 8 år senare har jag ett bra liv igen. När jag levde med honom levde han på mig. Jag var helt sluta och orkade inte arbeta.
Jag har tagit mig tillbaka till arbetslivet efter en del år utanför. Jag har observerat och ser andra som är medberoende. Jag observerar osunda arbetsrelationer där chefer inte kommunicerar.
Jag är en problemlösare, men jag har slutat att pröva problemlösa andras konflikter.
Däremot så lyssnar jag.
När någon vill berätta.
Och det stannar hos mig.
Jag har tack vare min tidigare relation lärt mig att släppa taget.
Och gå vidare.
Och jag har lärt mig att jag ibland triggas av något och så agerar jag för att jag har ADHD och inte hunnit träna som är min medicin.
Kanske sovit dåligt.
Då kommer grodorna ur munnen.
Men jag accepterar att jag är så.
Och så är jag snäll med mig själv.
Och jag ger mig själv en stor portion medkänsla.
Min ryggsäck kommer alltid att vara där.
Och den gör mig till en mer observerande människa.
Min mindfulnessutbildning hjälper mig att stanna upp i stunden och tänka.
Att inte ta besluten "jag ska aldrig, jag ska alltid osv"
Livet förändras.
Humöret förändras.
Lusten förändras.
Dagsformen är en färskvara.
Sömn spelar roll.
Kost spelar roll.
Träning spelar roll.
Det sociala spelar roll.
Allt spelar roll.
Jag stängde dörrar förr.
Till andra människor.
För att jag kunde vara fyrkantig.
Jag har övat på att runda mina hörn länge.
Och det ger lite resultat.
Jag förstår att jag är fyrkantig.
Och det är det som är min ADHD.
Men jag väljer att se humorn i det.
I möten med andra människor.
För vi alla har väl något.
Man blir bara utredd om man inte funkar.
Jag får nog tacka mitt ex för att jag inte funkade när han flyttade.
Det blev så tydligt med min ADHD då jag inte hade ett "projekt" att ta hand om.
Ett projekt att få honom nykter.
Vilken resa.
Att ens fatta att det var så det var.
Hur jag fastnade.
Och hur åren gick.
Och hur det är.
Att jag aldrig blev en mor.
Till ett barn.
Är i förklimakteriet.
Så nu är det kört.
Men det finns en hel del barn.
I min omgivning.
Så nu kan jag ge dem mer av min kärlek.
Då vi slutat försöka.
Bli gravida.
Och jag accepterade.
Att det är så det är.
Livet går vidare.
Jag får uppleva kärleken.
Med en sund man.
Varje dag.
Och han får uppleva.
En sund kvinna.
Varje dag.
Nu visste jag att han fanns.
Långt innan jag träffade mitt ex.
Jag vågade bara inte tro.
Att han var nyfiken på mig.
Det är inte lätt att våga.
Gå vidare.
Med en annan relation.
Efter ett svårt medberoende.
Men det går.
För den som vill.
Man måste bara våga.
Vara modig,
Efter att man har.
Arbetat med sig själv.
Ta hand om dig!
Allt går bra.
Till sist.
Om du bestämmer dig för dig.
Och plockar fram din "rambo".
Eller vem du plockar fram.
Och låtsas att du är.
Stålkvinnan.
Eller stålmannen.
Lev nu!
Lev ditt liv!
Lev det livet som du vill!
Ta det första steget idag.
Genom att göra en plan.
Då når du ditt mål.
Till sist.
Och glöm inte.
Att andas.
Det kanske är viktigast av allt.
Andas.
Med magen.
Djupa andetag.
Det får din kropp att slappna av.
Och när du slappnar av.
Kommer du ifrån kris och stress.
I stressen går det inte bra.
Att göra förändring.
Man behöver känna sig trygg.
Och få perspektiv.
Och andrum.
Då.
Kan drömmar drömmas.
Och förändring börja ske.
Sakta sakta.
En sak i taget.
Andas.
Dröm.
Gör det som du vill.
Gör det bara.
Gå vidare.
Släpp taget.
Acceptera.
Och njut.
Av vårens förändring.
Naturen vaknar.
Kanske även du.
Stanna upp och se på knopparna.
Se våren.
Och tänk att du är blomman.
Hur vill du blomma i vår?