Hur ska jag orka?
Sitter i sängen mitt i natten med en stor ångestklump i bröstet.Jag vet inte hur jag ska hantera allt som händer.Min pappa dog för en vecka sen och det har slagit ut mig totalt! Igår var jag på begravningsbyrån och sedan var vi och tömde och städade ut rummet på boendet där han bodde.Min man har varit jätteduktig med det praktiska och hjälpt till med allt.Men det är ju ingen som ser hur han beter sig när vi kommer hem.Som igår eftermiddag när vi kom hem och han tog en rejäl fylla.Sen gick han o lade sig.Senare på kvällen kom han upp och började med sina elakheter.Han pratade en massa skit om min pappa och sa att han hade planer för mig.Han skulle minsann inte hjälpa till mer nu med pappas lägenhet som ska tömmas.Min syster vet ingenting om hans missbruk så det blir att hålla god min men det är jag van vid.Ja hur ska man orka? Som det är nu så tar jag en dag taget och försöker hitta små glädjeämnen i livet.Vi har haft mycket tråkigheter i våra familjer med sjukdom och flera dödsfall så det har funnits många orsaker till att dricka!Har suttit och läst här på forumet och det känns skönt att inte vara ensam.Tack för att ni finns!
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
@sliten61 Jag beklagar din…
@sliten61
Jag beklagar din förlust av din pappa. Det låter tungt att mista sin far. Sedan ska det rensas och allt praktiska. Jag och min pojkvän har ännu inte landat efter att hans mor gick bort. Det är snart 5 månader sedan. Och vi har det bra och ser till att ta hand om oss så bra vi kan. Jag är kvar här inne då jag har levt med en alkoholist i 11 år och jag kan inte förstå hur jag kunde leva med honom så länge.
Hur ska du orka?
Hur orkar du?
Hur orkade jag?
Vi kvinnor, vi har något jävlar anamma i oss! Vi har sett våra mammor och kanske även mormor och farmor med ett jävlar anamma!
Vi kvinnor, vi har orkat. För vi har inte haft något val.
Det är ju så det är.
Men vi har ju val.
Även om vi inte helt förstår det.
Du har ett val.
Jag har skrivit i din andra tråd.
Allt ansvar ligger på dig.
Dina 4 barn stöttar dig i om du bryter upp.
Men det är du som tar beslutet.
Jag skulle prata med en professionell.
Du besöker din husläkare och säger vilken skit du är i.
Och att du behöver samtalsstöd.
Så börjar du resan där, om du vill.
Är det nu som du bryter upp.
Lyssnar till fåglarna som kvittrar på morgonen.
Kanske de frågar dig, är det nu som du bryter upp?
Orkar du fortsätta.
Det är bara du som bestämmer hur du vill ha det.
Det är skitjobbigt.
Jag vet.
Men även om jag hade skitjobbiga år efter separationen.
När jag insåg hur jag varit medberoende.
Så var det jävla skitår att inte ens veta om att jag var medberoende.
Och sedan några år fick jag ett nytt liv.
Där allt är friskt.
Och jag ville träffa en ny man.
Och jag orkade träffa en ny man.
Och jag orkade berätta hur jag haft det.
Och jag släppte taget om det gamla.
Och släppte in det nya!
Och nu är jag tacksam varje dag.
För att jag gjorde ett medvetet val.
Att ta hjälp.
Att säga stopp.
Stopp till alkoholisten.
Och stopp till mitt eget medberoende.
Jag blev fri.
Det kan du också bli.
Ta hand om dig
På alla sätt.
@Självomhändertagande Tusen…
@Självomhändertagande Tusen tack för ditt inlägg.Jag vet att allt du skriver är det enda rätta men jag tror att jag har gått i detta för länge för att orka bryta upp.Jag vill ju inte ha det så här resten av livet men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det.Det är så många hinder ivägen.Vi har ett stort hus som vi bott i 35 år.Det blir en massa bråk och liv om vem som ska bo kvar och vem som ska flytta.Jag har diskbråck och spinal stenos i ryggen.Jag har även fibromyalgi så jag jobbar inte.Jag har jättedålig ekonomi.Min man däremot har väldigt bra ekonomi.Han hotar med att sätta mig på bar backe.Jag skulle ha brutit upp för minst tjugo år sen när jag hade ork och kraft.Men nu känner jag att det hade varit så skönt med lite lugn o ro och slippa detta destruktiva liv dom sista åren man har kvar.Så skönt att höra att du fått det bra.Det är så roligt att höra att det finns så starka kvinnor som orkar bryta sig loss.Det är inte lätt det ska gudarna veta.
@sliten61 Tack för ditt svar…
@sliten61
Tack för ditt svar! Jag får en helt annan insikt. Då får du göra det bästa du kan, i det som är. Och kanske du ska låta din man stå för en del av dina utgifter. Ifall det finns något som du kan göra, det som inte vården betalar. Det finns en hel del bra yoga för dina besvär. Jag kan inte säga vilka. Men jag skulle rekommendera dig att prova på MediYoga. Det är en väldigt snäll och mjuk yogaform. Alla har sina utgångslägen. Det går att göra sittandes på en stol, på en pall och på olika kuddar. Vissa vårdinrättningar erbjuder det till sina patienter. Vissa får betala dyrt på stan. Det kan vara värt att prova på.
Det handlar även om att "vila" från vardagens bekymmer. Du kommer till en lokal med andra människor. Alla vi människor har våra sorger, utmaningar och resor.
Alla har något. Vi behöver inte veta allt. Och vi behöver inte berätta allt.
Men det är fint att dela sunda stunder med andra. Oavsett ork, smärta och energi.
När det är möjligt.
Och jag tänker att det är möjligt för dig att be din man bekosta det om du inte kan det själv.
Och tack! Jag har förstått, att jag har tur som har ADHD. Vilket har varit min överlevnad, att jag tog mig ur ett rent ut sagt helvete.
Jag hade ett helvete. Och jag kan förstå.
Jag hade hjälp av att utbilda mig till mindfulnessinstruktör. Och se till att hjälpa mig i nuet.
För oavsett hur ens nu läge är, kan man acceptera, släppa taget och gå vidare.
Även i en relation. För att det är som det är.
Du kan skapa hur dina stunder ska vara.
Ta hand om dig!
Och var snäll med dig själv.
Och tack för att du delar med dig!
Det är många som har nytta och glädje av att du är öppen om hur det är.
Och det gav mig en mycket större förståelse för många i min omgivning.
Det finns många män därute som är elaka.
Oavsett orsak.
Kvinnofrid kanske kan vara något för dig.
Att få samtal.
När det blir svårt.
@Självomhändertagande Tack…
@Självomhändertagande Tack än en gång för ett givande svar!Ja jag ska försöka göra lite saker på egen hand i vår och sommar.Det är lättare när vädret tillåter.Jag får ärva lite pengar efter pappa så jag ska unna mig lite extra till mig själv.Min man är inte snål på något sätt utan betalar gärna om vi ska köpa nånting eller om jag behöver något.Men om det blir bråk när han dricker eller jag vill att han ska söka hjälp för sitt drickande då får jag höra hur värdelös jag är som inte har så mycket pengar och han slänger fram alla räkningar vi har och menar att detta kan du betala.Det svåra med att lämna är att han är världens bästa när han är nykter.Så nu i eftermiddag när middag var klar och jag såg att han var halvfull.Då sätter han fram en alkoholfri öl och blånekar till att han har druckit.Jag hade behövt honom så mycket nu efter pappas bortgång.Någon att prata med.