Ett steg fram och två tillbaka

Jag känner att han inte vill vara nykter.
Han pratar mycket om alkohol och säger rakt ut att han är nykter
för vår lilla tjejs skull.
När han inte har behandling så sover han hela dagarna. Han gör
helst inget alls här hemma. Förutom att se på tv förstås.
Jag känner mig som en morsa till alla. Han är som en tonåring.

Det finns ingenstans för mig att hämta kraft. Detta för att det
alltid är jag som ska ha bebisen med överallt. För att jag alltid
får gå upp med henne på morgonen.
Jag orkar inte. Är livrädd för att jag ska gå in i en depression.
Vem ska då ta hand om allt?

Kärleken finns inte. Han visar det i alla fall inte. Jag får fiska
efter uppmärksamhet utan resultat.
Han säger att det kan bli så när man varit nykter i en period.
Eftersom han inte är villig att jobba för att det ska bli bättre så
är det så här vi får ha det.

Ärligt talat så kommer jag inte på så många anledningar att fortsätta
det här.
Jag känner inte att jag utvecklas.
Vi har liksom inget.

Kommentarer

Alternativ för kommentarvisning

Välj ditt önskade sätt att visa kommentarerna och klicka på "Spara" för att verkställa dina ändringar.

Ohållbart?

Hej gumman!
Kul att höra av dig, det var lite länge sedan sist ju. Vi är många som tänker på dig.

Det låter inte hållbart, det där... Du skall inte behöva ha det så.

Kan det vara så att han har fått sina chanser nu? Även om han håller sig nykter rent promillemässigt så beter han sig inte nyktert. Och du måste fokusera på vad du kan respektive inte kan förändra hos honom. Du kan inte förändra hans beteende. Däremot kan du förändra hur hans beteende påverkar dig - du kan låta bli att leva kvar i den här relationen...

Kram!
/H.

Vad vill DU?

Att vara nykter för ngn annans skull än den egna funkar inte.... det vet vi av erfarenhet.

Känner igen din känsla av att vara morsa till alla.... jag hade förut 3 barn varav den äldsta var en trotsig tonåring som gjorde som han ville (barnens pappa)...

Du MÅSTE hitta om så bara ett litet litet ställe att hämta din kraft ifrån.
Ett andningshål där du kan vara bara du utan alla krav.
Ngn att prata med om hur du har det & känner dej.
Finns ingen som kan hjälpa dej med barnet några timmar så du får vila från ansvar en stund.

Om kärleken inte finns... finns ingen grund för ett liv tillsammans.
Ibland kan det vara så att man behöver ifrån varandra för att kunna mötas senare i livet.

Gå på din egen känsla av vad DU vill med resten av DITT liv.
Kram från Mie.

Jag känner din trötthet curry

när jag läser. Att du förutom bebisen har ett stort barn att ta ansvar för. Visst var det så att du har en egen bostad? och en samtalskontakt. Du ska söka kraftkällot för ditt eget liv! Fortsätt skriva så här ofta du orkar. Hoppas vi kan bidra till kraft och stöd! Kram, kram / mt

Jag är inne ofta och läser,

Jag är inne ofta och läser, läser och läser.
Det hjälper när det känns tungt.

Pappan är hos en kompis och dricker kaffe. I morgon
på dagen ska han träffa en annan kompis för en kaffe.
Ja, tonåring som sagt. Och jag är den arga mamman.

Nu sover i alla fall lilltösen för kvällen. Jag är så
trött så jag är gråtfärdig.

I helgen ska jag ta med min stora kille på bio. Det blir
inte så värst mycket egentid men det blir i alla fall bara
han och jag. Sedan lillasyster kom så är han inte bortskämd
med min tid.

Ska bli mys!

Trevlig kväll på er!

En stor och varm

bamsekram till dig curry! / mt

=/

Jag är så ledsen.
Efter ett tjafs tog han tillfället i akt och rusade ut härifrån.
Hem till sig för att ta det lugnt som han sa. Vi behöver vara ifrån varandra.
Jag VISSTE att han skulle dricka och sa det till honom med. Han sa att jag inte
litar på honom och bla, bla, bla.
Ringde honom o de vart mer tjafs. Han messade att han älskar mig.

För en halvtimme sen råkade han visst ringa upp mig. När jag svarade hörde jag massa fyllon i bakgrunden. Han sa dock inget utan la på luren.
Efter mycket om och men så svarade han när jag ringde upp honom.
Nu har han berättat för mig hur sjuk i huvudet jag är och att det skulle vara så jävla skönt
om det tog slut.
Från att han älskar mig till att jag är sjuk i huvudet på ett par timmar. Starkt jobbat PG...
Jag la på luren, han ringde upp igen men jag svarade inte.
Jag vet att jag inte borde ha ringt honom från början när jag fattade att han var full. Jag visste att det skulle få mig att må ännu sämre.

Jag har sagt att jag lämnar honom om han dricker igen. Nu vet jag inte ens om jag kan stå för det. Jag måste fan vara sjuk i huvudet. Inte ens när han säger att han tänker fortsätta dricka ibland så kan jag stå för det. Fast jag vet att "ibland", efter ett par gånger, förvandlas till fem gånger i veckan.
Ska försöka nu. Verkligen.
Snälla ge mig styrka...

Ultimatum

Hej vännen!
Fy tusan så jobbigt...

Precis som alkoholisterna så måste vi medberoende också nå vår egen botten för att orka förändra vår situation. Det låter, tycker jag, som att du närmar dig din botten men att du kanske inte är riktigt där ännu...

Jag har ju funderat väldigt mycket på det här med ultimatum, framför allt när det var aktuellt för mig själv men även senare. Och jag skulle vilja ge dig rådet att göra allt du kan för att hålla fast vid det du har sagt - att du lämnar honom om han dricker igen.

När din kille säger "jag skall inte dricka igen" - tror du på honom då? Antagligen inte... och varför inte? Jo, för att han har sagt det så många gånger men inte klarat att hålla sitt löfte. På precis samma sätt fungerar det när du säger "jag lämnar dig om du dricker igen" och sedan inte står fast vid det. Han kommer inte att tro på dig, eftersom du har sagt så tidigare men ändå stannar... Förstår du hur jag menar?

Att uttala ett ultimatum och sedan inte hålla det blir alltså ett steg i att ytterligare förminska dig själv. Du blir ännu mer uppslukad av ditt medberoende och ännu mer övertygad om att du är värdelös som inte kan ta dig ur detta...

Så, för din egen och för din princessas skull - stå fast vid ditt ultimatum!

Fundera på när ditt ultimatum skall verkställas. Alltså, du har sagt "om du dricker igen" - vad menar du med det? Att han tar en lättöl fast du inte vet om det? Att han super sig redlös men att du får veta det först i efterhand? Att du ser honom dricka? Att du hör på hans röst i telefon att han har druckit? Du måste sätta upp en "mätbar" gräns för dig själv, så att du vet när det är dags att göra allvar av ditt ultimatum.

Och sedan då? Du har ju faktiskt en fördel i det här, som inte bor tillsammans med honom. Du har ett eget hem för dig och din dotter - ni behöver inte lämna ett gemensamt hem och "fly" någon annanstans. Men - hur skall du då markera för din kille att du inte längre finns kvar i hans liv? Byta lås? Byta telefonnummer? Och hur ser du på hans möjligheter att träffa sin dotter, fast du inte vill ha med honom att göra längre? Kan du få ensam vårdnad?

Och så behöver du en mental beredskap för hur du skall stå emot hans kontaktförsök. Du behöver ha bestämt dig för hur du skall orka låta bli att svara på hans sms och telefonsamtal (om du nu har kvar ditt nummer), eller hur du skall klara av att han bankar på dörren.

Ja, fy vad jobbigt du har det... Jag önskar att jag kunde göra någonting för dig. Men, nu vet du i alla fall hur jag tänker kring ultimatum, och att jag tänker på dig.

Kram!
/H.

PS.
Jag har skrivit en hel lång roman om det här med ultimatum i min tråd:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5023
Du hittar själva romanen på den tredje sidan...

En ny dag

Tack snälla du!

Jag vet ju att jag inte kan göra något åt hans val.
Jag kan ju bara se till att vi har det bra.

Jag vet hur sjuk jag är. Riktigt sjuk. Jag har ett förhållande
med en kille som kränker mig så fort han får en öl i sig. Han gör allt för att trycka ner mig. Denne kille har tidigare blivit dömd till ett års kontraktsvård för att han gjort sig skyldig till grov frihetskränkning. Mot mig. Ja, det är sjukt. Den som inte är medberoende måste ju tappa hakan av detta.

Jag känner nu att jag inte vill ha honom tillbaka. Jag ska packa hans saker ikväll.
Jag tänker göra det här nu. Om jag nu inte tycker att jag är värd något bättre än det här så är fanimej mina barn det!

Han gör mig bara illa. Varför är det då så svårt?

Ja kära curry,

varför är det så svårt? Hoppas du snart får återuppta dina samtal eller hittar en grupp där du har plats och känner dig trygg att utforska dig själv och ditt inre.
Jag tänker idag på medberoende som ett hittills nästan osynligt folkhälsoproblem som orsakar ett enormt lidande för många direkt och ännu fler indirekt drabbade, särskilt barn. Det vore viktigt att synliggöra medberoende så att det skapas en medvetenhet.
Men det är i "stort" och hjälper inte dig just nu. Fortsätt skriva här så delar vi varandras bördor och ger varab¨ndra tsöd och kraft. Ha det gott och ta hand om dig och barnen. Kram / mt

:-)

Heja dig, curry!

Stå på dig nu. Du är värd ett bättre liv än det här! Och du har helt rätt i att barnen också är det!

Pepp pepp, kram kram!
/H.

När han gick härifrån igår så

När han gick härifrån igår så klargjorde jag tydligt vad som gällde om han drack.
Ändå så gjorde han det.
Nu är jag ensam med mina fina ungar. Dom som får mig att orka trots allt elände.
Varför ser han inte det jag ser?
Jag vill bara skrika. Jag hatar honom nu.

Nu väntar jag på att en kompis ska komma hit. Jag behöver verkligen det nu.

Ilska

Kanske är du framme vid din vändpunkt, din "personliga botten", nu i alla fall?

Mitt i all din förtvivlan så anar jag styrka och vilja att förändra. Bra!

Vet du... det är inte farligt att vara arg. I ilskan finns en framåtanda. Det som är farligt, det är likgiltighet. Eller hur?

Så, fortsätt vara arg, du! ;-) Kram igen!
/H.

Inte lätt

Jag undrar om din kille förstår att den dagen du har gjort ditt val så är det kört för honom och erat förhållande."Från att han älskar mig till att jag är sjuk i huvudet på ett par timmar." Nog känner man igen fyllans nyckbarhet. När jag har tagit mitt första glas så hjälper ingenting. Då är det kört för den kvällen. Så är det nog för din kille med. Då blir man bara irriterad om någon ringer och tjatar. Man är mer mottaglig i början på kvällen än senare. Man går från att vara "behaglig" till att mer eller mindre tappa omdömet. Något som kan sluta helt okej eller sluta som i en mardröm och allt i mellan. Det här ska du reda ut när han är nykter.

Med den bakgrunden han har å förstår jag också om du är rädd i att göra slag i saken. Men ibland så måste man göra vad som måste göras. Känns tungt att läsa sådant här. Du är inte värd att bli behandlad på det här viset. Hoppas det slutar bra för dig på ena eller det andra viset.

Nu har den värsta ilskan lagt

Nu har den värsta ilskan lagt sig och det känns livsfarligt.
I mitt huvud pågår det ett krig. Jag förhandlar med mig själv.
Jag tittar på tjejen som sover. Jag blir ledsen över att han väljer bort henne.
Mitt i allt detta så saknar jag honom. Helt sjukt. Vad är det jag saknar? Det vi har som igentligen inte är bra?

Jag funderar på hur jag vill ha det. Skulle jag släppa in honom nu så skulle jag kanske ha honom här i några veckor innan det är dags igen. Orkar jag må så här dåligt igen då? Är det inte bättre att bara bita ihop ta skiten nu?
Släpper jag in honom nu så får jag en karl här hemma som, efter ett tag, mår fruktansvärt dåligt i sin nykterhet. Det blir jobbigt för alla.
Detta resulterar i att jag måste trippa på tå för att inte säga fel saker. Gör jag det så vet jag att han hittar sin anledning att dra.

Mickey, jag vet att om det finns något att reda ut så ska det göras när han är nykter.
Jag har inte ringt honom på två dagar nu bara för att jag vet att han kör på i några dagar nu. Då är det ingen mening att prata med honom. Det kommer inget vettigt ur de samtalen vill jag lova.
Jag vet också att han inte menar det han säger till mig. Men ändå så gör det så jäkla ont.
Det känns som om jag bara vill ge upp nu. Dra täcket över huvudet och stanna där.

Jag har lånat en bok av en kompis idag. Bli fri från ditt medberoende heter den. Försöker läsa men det är så svårt att fokusera och ta in nu. Men jag hoppas i alla fall att den ska ge mig något.

Åh curry, jag lider med dig.

och utifrån ser det alltid enklare ut - t ex ni kan väl vara särbo och träffas under tiden han visar att han tänker vara nykter. Men jag förstår att det inte är så...
Den boken köpte jag för drygt ett år sen och läser nu och då. Du behöver få ro och vila för att orka läsa och ta in. Ta det lugnt och ta hand om dig. Ge dig tid för dig själv och försök göra saker som gör dig gott. Kram / mt

Jag vill så gärna att han ska

Jag vill så gärna att han ska komma och säga att han tar in på en behandling för att han inte vill ha det så här. Fast det gör han inte.

Om jag släpper in honom igen så vet jag att han knappast kommer att jobba för någon förändring. Allt kommer att se lika ut.
Jag vet bara att jag tänker stå för den biten för egen del. Jag vill förändras. Jag vill verkligen inte ha det så här.
Jag vill inte vakna upp när jag är 50 och undra vart jag gjort av mitt liv...

I morgon ska jag på mitt

I morgon ska jag på mitt första al-anon möte. Känns pirrigt.

I tanken så har jag redan tagit tillbaka honom. Och ja, han har ringt och vill komma tillbaka.
Hur det än blir så tänker jag jobba för att bli starkare.

Kan inte låta bli att bli trött på mig själv. När är det den berömda droppen för mig? När når jag min botten?

:-)

Vad bra att du tänker gå på ett möte imorgon, curry! Heja dig! :-)

/H.

Mötet var en ny erfarenhet.

Mötet var en ny erfarenhet. Tänker varken säga bu eller bä om det nu.
Ska ge det några gånger innan jag bestämmer mig.

Dagen har varit tung.
Efter mötet ringde jag en vän. Jag tycker att han dömer mig hårt ibland.
Jag vet att han har så rätt i mycket han säger. Men jag sätter mig på tvären och går i försvar.
Jag blir så ledsen och gråter och gråter. Jag blir ledsen för att jag känner mig så maktlös. Att pappan till mitt yngsta barn väljer helt tvärt emot vad jag vill att han ska göra.
Jag är så gammal i det här att jag vet att jag inget kan göra. Fast jag önskar att jag kunde.

Den berömda droppen

Jo, jag tror faktiskt att jag föll och slog i min botten idag.
Egentligen så var det nog redan igår kväll som jag började fundera på vad jag håller på med.
Vi pratade i telefon och han började gå på mig om saker som jag har sagt i förtroende till honom. Han använde alltså det emot mig. Nu har det här hänt miljoner gånger förr så det i sig var inte så konstigt för mig.
Det konstiga var att han var nykter och sa dessa saker. Det har däremot aldrig hänt tidigare.
Där och då så kände jag att han verkligen inte har tagit till sig av någon behandling. Att han håller sig borta från ölen betyder inte att han är nykter.

Idag på förmiddagen så fick jag reda på saker som kändes jäkligt jobbiga. Han hade för, jag vet inte vilken gång i ordningen, gått bakom ryggen på mig med saker som han vet gör ont för mig.
Jag packade hans saker, ringde hans mamma som på eftermiddagen kom och hämtade grejerna.

Nu messar han arga mess lite blandat med puss jag älskar dig mess. Jag skiter ärligt talat i vilket just nu. Jag svarar inte på något.

Jag vet att jag aldrig någonsin kommer att låta honom få chansen att göra mig illa igen.

En dag i taget

Ja nu är det verkligen en dag i taget som gäller.
Ibland är det minuter.
Vad tungt det är!
Jag saknar honom. Fast det får han aldrig veta. Jag ska inte ge honom något för då tar han allt.
Och jag vill inte ha tillbaka det som vi hade.

Det har gått mer än en vecka sen han gick härifrån nu. Och jag lever ju! Jag klarar mig utan honom.
Men det är tungt...

:)

Det är så skönt att se din styrka i det du skriver nu, curry!
Kram!
/H.

Haha, jag känner mig allt

Haha, jag känner mig allt annat än stark!
Jag är ett vrak som gråter minst 12 gånger per dag.
Men jag har i alla fall inte tagit honom tillbaka!

Ilskan gör så att jag orkar. Men jag kan inte vara arg på honom.
Fast hans sjukdom den hatar jag.

Ilska

Jag är så arg.
Hela tiden går jag runt och är förbannad.
Jag vaknar mitt i natten och gråter. På morgonen med.
Jag har så svårt att förstå och acceptera hans val.
Jag vet inte om jag någonsin kan förlåta honom.
Vill inte må så här.
Vill inte ens gå upp på morgonen.

Jag tror att det du beskriver

är helt naturliga och normala reaktioner curry. Ge plats för dina känslor, skriv dem, måla dem, tala om dem... hoppas du har nån som orkar lyssna - gärna samtalsteraut. Dela med dig här och läs... det är flera just nu som upplever stor sorg efter att ha tvingats inse att man måste lämna.
Det är bra att du INTE VILL må så här. Det kommer att gå över! Sorgen, smärtan och ilskan kommer att blekna och kasta sig över dig alltmer sällan. Lång och varm kram till dig! / mt

Jag känner igen mig exakt i

Jag känner igen mig exakt i din beskrivning. Det var någon som skrev att det man genomgår i en relation med en person med alkholproblem är något traumatiskt och det är det som kommer upp till ytan nu. Det är inget onormalt eller konstigt, snarare normalt. Ge det tid, håll ut och ta all hjälp du kan få, inte minst här. Jag är ny på forumet men har redan insett vilket fantastiskt stöd som finns här.

//A

Blädag

Ja visst känner man igen sig mycket i det andra skriver.

Jag läser mycket på den här sidan. Det hjälper faktiskt!

Idag har jag en skitdag.
Igår fick jag ett sms där han skrev att han älskar mig mest i hela världen. Något som jag faktiskt inte köper.
På kvällen så ringer han. Jag blir så trött för jag hör att han har druckit. Han nekar såklart. Saken är den att jag hör om han så bara har tagit första klunken. Och det vet han.

Jag avslutade samtalet med att säga att vi inte borde prata med varandra. Skulle det vara något som rör hans dotter så är det en sak. Då kan han höra av sig. När det gäller allt annat så kanske det finns en tid för det sen. Just nu så gör det för ont i mig. Han får mig bara att må dåligt nu. Och våra samtal slutar alltid med världskrig så det känns så meningslöst.

Hur mycket jag än bestämt mig så gör det så ont! Jag vill ju inte förlora honom egentligen. Det gör ont att veta att jag inget kan göra. Jag har förlorat honom till alkoholen.

Nyfiken

Curry, som du vet så är det rätt många som trots allt lyckas att sluta med alkoholen. Varför skulle inte din pojkvän kunna vara en av dem? Vill han inte eller? Nyfiken.

Jo jag vet det. Och jag

Jo jag vet det. Och jag hoppas förstås.
Innan återfallet nu så var han nykter i tre månader. Inga muntra månader.
Han vill inte. Eller han vill men han är inte redo att göra arbetet för att komma dit.

Jag önskar att han en dag kommer på rätt spår.
Jag har funnits och stöttat i de tre år som vi varit tillsammans fast det har inte gjort någon skillnad. Kanske hjälper den här vägen.
Jag vet bara att jag måste rädda mig själv nu.

Rätt

Jag tycker att du gör helt rätt. Jag har svårt att se (även om det nog händer) att man väljer ett liv i spritens fördärv före någon som man älskar. Kram från Mickey!

För närvarande är 1 användare och 19 gäster aktiva.

Inloggade användare

  • m-m