Klarar inte att lämna.

Du klarar det. Man vill inte förspilla livet på en annans missbruk. 🤗

@sliten61
Vill du leva så?
Har du pratat med dina barn om hur de känner? Eller har du också fått en sämre relation till de?
Det är sunt av dina barn att hålla sig undan. De har lyckats sätta sunda gränser för sig själva och sina liv.
Det är ett jätteläskigt steg men man vet innerst inne att man i te vill leva sitt liv på det sättet.
Hoppas du befriar dig från det medberoende livet. Livet kan vara gott, vänligt och harmoniskt.

@sliten61
Känner med dig. 🌹Att det där att bryta sig loss kan vara så svårt trots att man förnuftsmässigt vet vad man borde höra.
Mina vänner sade det till mig också och jag visste. Han och jag var ett par kort period, men ändå svårt ta sig bort.
Försök tänka på DITT eget mående nu, det är dags, vad Du mår bra av.
💕

Tänker så här, du orkar leva i detta skulle du då inte orka ta dig loss? Du gör ju redan det svåraste och jobbigaste som finns, att leva med någon som missbrukar och är så där fruktansvärt elak som bara någon som avskyr sig själv kan vara. Du är värd att få lugn och ro, att glädjas och slippa oron. Ta hjälp av barnen att ta steget, ta emot hjälpen! Kommunen har också anhörigsamtal på beroendeenheten. Det var de som tillslut hjälpte mig att hitta verktygen för att ta hand om mig själv.
Många kramar, var snäll mot dig själv!

@sliten61
Var snäll med dig själv!
Att skriva om det hjälper dig. Hoppet är det sista som lämnar en.
Det är som det är. Det var som det var.
Nu är nu.
Ett steg i taget.
Fortsätt skriva här.
Du får se dina egna ord.
Du får höra av andra att du inte är ensam.
Jag känner igen mig mycket.
Särskilt i att mitt ex var "snäll och omtänksam när han är nykter men när han är full är han fruktansvärt elak" till en början var mitt ex snäll även full.
Men sen började det vända.
Jag har skrivit ner hur han skadat mig psykiskt.
Och alla saker han har förstört som jag behövt skaffa nya.
Och betala för skador som han lämnade i mitt hem.
Jag önskar så att jag hade förstått mycket tidigare.
Men idag har jag en underbar pojkvän och jag hade inte träffat just honom.
Om det inte var för den erfarenheten jag har.
Så ett steg i taget.
En dag i taget.
Ett andetag i taget.
Andas in.
Andas ut.
Vad är viktigast just nu.
Vad behöver du?
Och så gör du det.
En sak i taget.
All lycka till dig.
Det går bra.
Om du börjar ta hand om dig.
Så blir det bättre.
För dig.
Kram.

Lämna❤️ Och drar han igång att han ska ta hjälp etc håll med och säg att vad bra vi kan kanske hitta tillbaka när du levt nykter mer än ett år.
Instämmer med föregående, klarar du att leva med honom klarar du lätt att leva utan. Ta ansvar för ditt liv, han får välja sitt.

Ta hjälp. Hitta prata om hur du känner, bli öppennoch ärlig med vad du bär på.
Så gjorde jag. Jag flydde som ett djur en dag, lämnade allt och håller nu på att bygga upp mitt liv igen.
Du är inte ensam, du har rätt att prioritera dig själv men valet är alltid ditt ❤️🙏

Kanske kan ett sätt vara att tänka att båda på ett sätt har ett beroendeförhållande till alkohol? Att säga till din man att du är redo att bryta med alkoholen för gott. Hitta eget boende tills alkoholen är ute ur bilden för gott. Om även han visar att han kan bryta så kan ni flytta ihop igen. Men då under förutsättning att all alkohol är ett minne blott.

Kanske är det en enklare retorik för er båda? Det kan ju även bli så. Om han inte är redo att bryta 100% och beredd att ta det steget så blir det nog bara ett liv i limbo. Någonstans är det ju upp till honom att kasta ut allt en gång för alla. Även viktigt för dig att sätta egna gränser. Så du inte blir medberoende.

@sliten61 det ÄR jobbigt att gå, men det är jobbigare att stanna. Stannar man för länge orkar man till slut inte gå, och då är ens eget liv förstört i onödan. Önskar dig all styrka på vägen mot det första steget!