@Onkel F Lite så tror jag med. Däremot är vi så införstådda med en karriärbana. Den tanken tror jag man ska bryta. Vi förväntas jobba länge och längre. Att gå ett helt yrkesliv och streta inom samma område är det nog få som gör volter av. Klart man tröttnar. Tycker vi blir lite lurade med. Man tror det är så svårt att helt byta inriktning. Nästan omöjligt. Det är ju inte sanningen... Klart det tar tid att lära nytt. Gör man det inom något man gillar på egna villkor så blir det ju en hobby. Sedan träffar man helt nya människor. Det är verkligen superkul. En nytändning i livet.

@Lora För mig har det handlat om ett behov av trygghet och stabilitet. Jag saknade det under min uppväxttid och det kanske är så att jag (över)kompenserat för det.
Man kanske kan se en viss skillnad i livsinställning om man jämför våra avatarer 🤣

Jag pratade med min chef i början på veckan om möjligheten att gå ner i arbetstid i stället för att sluta tvärt av. Jag tror det vore en bra lösning, det skulle ge en lite mjukare omställning.

Jag känner inget behov av full fart och babblande människor runt mig längre, så någon form av förändring i livet kommer det att bli. Det känns inte lika viktigt att göra saker bara för pengarna längre, föreningsliv och förtroendeuppdrag känns mer meningsfullt. Att göra gott, att vara till nytta känns viktigare.
Gerotranscendens? Fan trot! (eller kanske lite ändå). Eller så börjar jag bara bli lite senil😊

@Onkel F Det tror jag är klokt, att jobba deltid ytterligare några år. Då behåller du stabiliteten samtidigt som du får möjlighet att plocka upp andra intressen. Föreningsliv? Volontärarbete? Studiecirklar? Själv tillhör jag dem som älskar att lära mig nya saker, så jag tänker fortsätta förkovra mig på alla möjliga områden även efter att jag slutat jobba. Jag är bara 54 år så jag ska jobba många år till.

Kram 🐘

@Andrahalvlek 54? Ha! Jäkla juniorpåse! 😉

Föreningsliv, ja! Sedan ett år sitter jag med i styrelsen för vår brf. Det kräver ett större engagemang än jag hade räknat med men det är utvecklande! Jag måste sätta mig in i fastighetsjuridik, hyreslagen, årsredovisningar och verksamhetsberättelser. Jäkligt intressant!

Allt är helt nytt för mig, men det känns bra att lära nytt och jobba för föreningens bästa. Inte bara fokusera på mig själv. Det ger mig ett slags tillfredsställelse att arbeta för det gemensammas bästa.

@Varafrisk Inte så bra faktiskt är svaret på båda frågorna. Det känns som om jag är någonstans i trakterna av "När kommer dag nummer två". Jag har hamnat i en ond cirkel som bara spinner på. Jag behöver hitta ett sätt att bryta den. Jag "vet allt" och jag "kan allt", Ändå snurrar det bara på! Behöver finna kraft och motivation.
Jag klafsar runt i något slags mental och känslomässig gegga utan att komma framåt.

Jag skulle behöva hjälp, men det finns en känsla av skam.

Det är inte rationellt, men jag kan känna skam över att skriva här. Det är ganska länge sedan jag startade min tråd, och jag klafsar fortfarande runt i samma gegga. Jag känner att jag skriver samma saker om och om igen.

Jag drar mig för att gå på AA-möten, för det finns en skam i mina ständiga återfall. Helt knäppt, för alla på dessa möten vet hur beroendet fungerar. Jag ser hur människor som kommer som nya förändras med nykter tid. Jag ser den fysiska förändringen hos dem. Friskare och piggare och det sunkiga, lite vanvårdade utseendet försvinner. Jag är lite avundssjuk på dem, för jag vet hur bra jag har mått efter en längre tids nykterhet. Varför kan de men inte jag? (Självömkan de lux!). Jag vill den förändringen!

Jag skulle vilja kontakta beroendemottagningen igen, men det finns en skam i att göra det för femtioelfte gången. Dessutom är jag livrädd för att det skulle få sociala konsekvenser (körkort osv). Irrationellt det också, för de gånger jag sökt hjälp har mina vårdkontakter varit helt inställda på att hjälpa så länge det är man själv som söker hjälp.

Något slags Limbo, jag har en längtan efter nykterhet men vet inte riktigt hur jag skall nå det tillståndet.

Tack för att du tittade in och jag ber om ursäkt för den självömkan du fick till svar 🤗

@Onkel F

Åh Onkel F…så himla svårt! Du behöver inte be om ursäkt för ngt i ditt inlägg! Vi vet ju alla hur det är. Jag förstår din känsla när man har varit här på forumet länge…och återfallen. Precis som du skriver så ” kan du allt” och ”vet allt” vilket blir ännu mer frustrerande när man inte lyckas. Det är kanske för dig precis som det var för mig …du är inte riktigt ”där” ännu. Har du gått ngn behandling ngn gång? Vilken hjälp får du på beroendemottagningen? Samtal? Medicin? Men du….fortsätt och skriv…å du lägg den där skammen åt sidan den gör ingen nytta. Lättare sagt än gjort men försök…Jag tror på dig🙏🏻

Stor kram🤗🥰

@Onkel F läste om din skam kopplat till ständiga återfall. Vill bara peppa dig och försöka ge dig känslan att släppa skammen, att inte ge upp. Återfall sker, men om du fortsätter söka hjälp så är det väl snarare något att vara stolt över. Du ger inte upp.
Jag tror fullt och fast på att försöka igen.
Men också på att fundera över vad som gör att återkallelse återkommer. Vad kan du göra annorlunda? Vilka metoder fungerar för dig, och när brister det? Har du provat läkemedel som kan stötta dig i din nykterhet? Hur agerar du när suget sätter in? Vad kan du byta ut alkoholen mot?
Mina alternativ har hållit mig alkoholfri i ett par månader, och när jag druckit har jag hållit mig till en mycket mindre mängd, inte gått överstyr tack och lov, mycket för att jag insett att jag hatar att må dåligt. Jag har lagt in aktiviteter på morgonen, för att inte kunna/vilja vara bakis. Jag har bytt krogen mot café för att inte kunna beställa alkohol, tackat nej till fester som går ut på att dricka alkohol och i stället gått på bio, teater eller annat som ger en mening.
Alla är vi olika men många här ger tips om att tänka på vad som funkar och känns positivt, istället för att ha en massa förbud.
Jag dricker te i stället för vin, för då sober jag bättre. Jag tar en promenad i stället för ett glas vin, för att lindra min rastlöshet. Fundera på vad som skulle kännas bra för dig. Och känner du att vården kan hjälpa dig, använd dig av den!
Lycka till 🏵

@Varafrisk @Surkärring Tack för ert pepp och stöd!
Tyvärr skall jag nog låta bli att skriva mer än så just nu, forumets regler säger att man inte skall skriva när man är påverkad.

@Onkel F Svälj din stolthet och ring beroendemottagningen. För varje återfall blir det bara svårare att sluta, eftersom du tappar tron på din egen förmåga. Du behöver hjälp.

Du vet precis som jag att missbruket är progressivt. Sluta inte din tid i arbetslivet med att göra bort dig på jobbet eller köra rattfull. Sätt stopp nu. Du förtjänar bättre. Du ska ha en fin och trivsam pension, ett rikt liv. Tillfreds.

Kram 🐘

@Onkel F Skam är en sån oerhört destruktiv känsla. Kommer ihåg när jag lixom trodde att man ska känna skam. Man är värd det...
Så fel jag hade. Så otroligt fel. Man slår och slår på sig själv. Motar bort alla för att slippa blotta sig. Man kryper in i sitt fängelse.

För mig handlade det om att flytta ut skammen i ljuset. Att skapa hinder för mig själv i form av att blotta för många vad som pågick. Då får inte skam fäste. Man tvingas att börja agera för att undvika blotta alla misslyckanden. På så sätt gjorde jag mer skam till min vän. Min drivkraft.
Det var läskigt att blotta allt. Samtidigt vet jag att i och med att alla vet så kommer jag inte dricka igen. Det fallet skulle kosta för mycket.
Jag tror egentligen mycket på att sluta med att smussla och försköna. Istället börja berätta. Det är så oerhört många där ute som har problem. Det handlar inte om dig. Det handlar om en drog. Dricker man för mycket för ofta riskerar man bli beroende. Utan är man alkoholfri. Ge dig på beroendet istället för att hamra på dig själv.
Du kommer lyckas. Du ska bara komma "dit". Alltså på det sätt "Varafrisk" beskriver. Jag tror på det. Plötsligt ramlar allt på plats. Då går det. Nyckeln är skam. Den måste övermannas. Skam måste bli ett fenomen inte något som kategoriserar dig som person. Försök bena ut var skammen härstammar från och se sedan till att övermanna den. Ta befälet över ditt liv. Låt inte skam styra dig.

@Andrahalvlek Söka hjälp, jag? Har du missat min avatar? 🤣 Jag och mitt Muskedunder släpper ingen jävel över bron!
Ja, missbruket är progressivt! För mig personligen märks det mest igenom att jag inte längre har som krav att blåsa noll i min alkomätare innan jag kör bil, nu känner jag att det är ok att ligga på rätt sida om den legala gränsen. Det är i sig lite skrämmande när man flyttar fram gränserna.+
När det gäller jobbet så sköter jag det med den äran. Det är min Heliga Graal!
Jag fick ett kvitto på det vid det senaste utvecklingssamtalet med chefen. Jag nämnde att det snart är dags för mig att meddela om jag vill gå i pension vid 65 såg han plötsligt ut som en skrämd kanin och började prata om del- eller halvtid.

@Lora Det är lite konstigt. Jag har inte känt någon skam över mitt missbruk tidigare, det är först när jag började gå på AA-möten som den känslan kom. Jag har börjat jämföra mig med människor som lyckats bryta med alkoholen. Om de kan, varför kan inte jag?
Konstigt, eftersom jag aldrig mötts av något slags misstro eller nedvärdering på dessa möten. Bara kärlek, omsorg och förståelse.

@Onkel F Jag tror nyckeln är att bryta ner ännu mer så att du fattar din egen reaktion.
Kan du försöka bryta ner den känslan ännu mer?

Är det på grund av att du inte litar på dig själv? Något du tror om dig själv? Brukar du jämföra dig med andra och utifrån det kravställa? Ställer du lika stora krav på andra?

När du brutit ner så utmana negativa tankar. Fråga dig själv om dina känslor av skam är rimliga och om de verkligen speglar verkligheten?

Fundera hur du kan göra för att hjälpa dig själv förbi dessa tankar och lägg upp en plan för att nå dit.

Tillåt inte dig själv att se ner på dig under denna process. Hjälp dig själv att hjälpa dig. Var en lojal och ödmjuk lyssnare. En trygg hand att hålla i.

@Lora wrote:" Brukar du jämföra dig med andra och utifrån det kravställa? " Självklart! Det är vad män gör. Hela livet är en tuppfäktning!
Det enda stället där jag inte känner ett behov att vakta min egen rygg är på AA-möten, men ändå...

Stannade hemma från jobbet idag. Huvudvärk och yrsel. Jag kollade mitt blodtryck, 163/99 med en vilopuls på 73. Inte direkt idealiskt, särskilt eftersom jag tar medicin som skall hålla systole under 140. Inte konstigt att det känns som om någon har blåst upp en ballong i mitt huvud.

Jag har en arbetssituation som gör mig oerhört stressad. Jag har 20 kg övervikt, har en allmänt osund livsstil och nada motion. Och jag dricker!!!

Det är egentligen ingen raketforskning att begripa hur jag borde göra för att må bättre. Lägg bort alkoholen, lägg till motion och ät bättre! Det är "bara" det som behövs!

Det är lite läskigt att alkoholen har ett sådant grepp om en att man inte förmår att göra vad man vet är rätt!

@Onkel F Du är ju klok nog att testa blodtrycket. Det är ju ett steg i rätt riktning. Själv sprang jag ju runt i en ding ding värld 😶‍🌫️. Levde efter det man inte vet har man inte ont av.

Detta med stress är riktigt svårt att hantera. Är man mitt i något så är man lixom. Att bara bryta är ju inte helt enkelt. Äta sunt är ju en omställning det med. Även alkohol.

Jag har sagt till mig själv att allt godis & chips ska bort. Sedan får jag äta hur mycket frukt som helst. Har aldrig ätit så mycket frukt som nu. Sedan har jag inte tänkt att bli en maratonlöpare precis. Snarare springer jag kort. Blir jag för stött stannar jag eller går. Struntar man i kraven och istället fokuserar på träning i lugn takt där man kan ta in allt runtomkring så blir det trivsamt att springa. Sverige är väldigt vackert på många ställen så jag passar på och springer där det är fint. Gör lixom saker lite trevligt för mig själv.

Ta hand om dig. Det är du värd!

Hejsan hoppsan! Jag var bara tvungen att fråga ChatGPT.

*****
User
Hur slutar man jämföra sig med andra?

ChatGPT
Att sluta jämföra sig med andra kan vara en utmaning, men det är möjligt med medvetenhet och övning. Här är några steg som kan hjälpa:

Bli medveten om dina tankar: Observera när du börjar jämföra dig med andra. Genom att vara medveten om dina tankar kan du bryta mönstret och välja att tänka på annat.

Fokusera på dig själv: Istället för att jämföra dig med andra, fokusera på dina egna framsteg, mål och framgångar. Påminn dig själv om dina egna styrkor och vad som gör dig unik.

Utveckla tacksamhet: Öva på att vara tacksam för det du har istället för att önska att du hade vad andra har. Att fokusera på tacksamhet kan hjälpa dig att uppskatta det som är viktigt för dig.

Skapa realistiska förväntningar: Förstå att det är orealistiskt att alltid vara bäst på allt. Acceptera dina begränsningar och var realistisk med dina förväntningar på dig själv.

Fokusera på din egen resa: Livet handlar om din personliga utveckling och tillväxt. Jämför dig själv med tidigare versioner av dig själv istället för att jämföra dig med andra.

Begränsa exponeringen för sociala medier: Sociala medier kan förstärka känslan av att jämföra sig med andra. Försök att begränsa din tid på sociala medier och vara medveten om den redigerade och ofta förvrängda bilden av andra människors liv.

Genom att praktisera dessa steg regelbundet kan du gradvis minska tendensen att jämföra dig med andra och istället fokusera på din egen välbefinnande och personliga tillväxt

******
Ganska bra eller hur? Om du jämför med en tidigare version nog har du kommit framåt. En del nykterhet i bagaget & hittat hit. Mao inte bosatt dig i en ding ding värd. Många bor ju där. Med skygglappar på. Å du är här 🤗

Läget? Tagit ditt förnuft till fånga? Ring beroendemottagningen imorgon bitti. Du är knappast ensam om att ta återfall. Börja med antabus och AA igen, bli mer aktiv på forumet. Vi finns här 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Hmm, mitt förnuft är ganska svårfångat!
Skämt åsido, jag tror faktiskt att jag kommit till den punkt där jag inser att jag behöver bryta cirkeln. För vilken gång i ordningen har jag inte koll på längre.
@Lora Ja, det är bra råd. Kanske inget nytt, men ändå.. Jag har fått samma råd från människor jag mött i vården, och har läst samma råd i böcker. Det är inget fel kunskapen, jag saknar bara förmågan att implementera den i mitt liv.

Det har varit en typisk jävla skithelg! Jag vaknade i fredags morse, fast övertygad om att helgen skulle bli nykter. Framåt eftermiddagen började den gamla vanliga förhandlingen med mig själv.
"Bara ikväll, eller hur? Jag vill inte missa AA imorgon förmiddag". Morsning! Jag kommer hem med en Bag in Box vin och dricker ur den. Vaknade igår och det första jag tänkte på var att jag inte hade något vin kvar. AA fanns inte i mina tankar öht. En evighetslång väntan på att alkomätaren gav grönt ljus till att köra till bolaget. Ännu en Bib vin, hem och boka om tvättstugan för att kunna supa obehindrat.

Vi vaknade sent idag, jag och min abstinens. Har ägnat dagen åt att skaka och tycka synd om mig själv. Hur korkad kan man vara? Jag vet att man inte skall slå på sig själv, men ibland går det inte att låta bli!

Inför morgondagen? Jag ber till Gud, så som jag uppfattar honom, och till mina fötter.
Till Gud: Sinnesrobönen. Till mina fötter: Att de skall vara kloka nog att inte föra mig till systembolaget.