Senaste kommentarerna i forumet

Jag är så trött.
Trött på mig själv. På att jag ser exakt vad som händer, känner igen mönstret, förstår allt och ändå sitter kvar. Anpassar mig. Sväljer. Backar. Väntar. Som om det är mitt ansvar att hålla ihop allt.
Jag är trött på att känna skuld. Skuld för att inte räcka till. För att inte vara lycklig när allt “borde vara bra”. Skuld för barnen. För att jag ibland bara vill fly. Skuld för att jag älskar någon som gång på gång väljer alkoholen och ändå hoppas. Och det gör nästan lika ont att tänka tanken att sluta hoppas, för då måste jag möta att livet jag trodde på kanske aldrig blir.
Jag vet i huvudet att det inte är mitt ansvar. Att jag inte kan rädda honom. Men hjärtat fattar inte. Kroppen fattar inte. Och varje gång jag anpassar mig, tystnar fast jag vill skrika tappar jag bort mig själv lite till.
Ikväll körde jag bil ensam och började hulkgråta. Jag fick en sekund av en tanke som skrämde mig ”om jag bara kunde försvinna”. Inte för att jag vill dö, absolut inte, utan för att allt känns hopplöst. Samma sak om och om igen. Jag skäms över tanken, men den kom.
Jag vill inte ha perfektion. Jag vill ha lugn. Trygghet. Förutsägbarhet. Ett hem där jag kan andas.Jag är så trött. Jag vill bara få vila.

@Andrahalvlek Tack min vän. Jag har massor av antabus kvar, jag tror inte jag klarar mig utan, och ett par tabletter blockerar all alkohol i drygt en vecka. Just ingen belastning på levern på det sättet. Tar direkt i morgon då allt är borta i blodet. Det har blivit bättre o bättre nog trots allt.

Kram

@Suey Ingen fara, det händer då och då. Misstag kan alla göra, det viktiga är att man lär sig något av misstagen så man slipper göra om dem. Vad tror du ledde fram till drickandet ikväll? Trötthet? Vad det gäller grannen kan han få tro att du var sjuk, det var du ju faktiskt. Alkoholism är en sjukdom vi kan tillfriskna från, men så fort vi dricker blir vi sjuka igen.

Det värsta med återfall är att man tappar tilltron till sig själv. Därför blir det svårare och svårare att sluta för varje gång man tar ett återfall. Man tappar tron på att man klarar av att sluta dricka och förbli nykter. Så peppa din självkänsla och slå näven i bordet. Nu får det vara nog!

Gottnyttårkram 🐘

@Andrahalvlek och @vår2022
Det smärtar mig att säga följande: grannen var här nyss ikväll för att vi skulle kolla grejor på huset, vi är två som bor här, och jag hade knäppt lite starkt för förste gang på ett tag, och det knäppte till och jag höll på att somna, vet icke när jag var så in i benen trött. Hoppades att min partner skulle fatta och avsluta möte, fast det sket hen i fast jag redan hade gjort mitt och skrivit mitt protokoll och vi hade slutt. Det hade jag.

så synd att vi icke har PM här, för ville bara adressera er. Ingen ann.

Så jag bad om ursäkt och gick o lade mej. Somnade som en stor gråsten. Jag är så himla lessen, hade lika gärna somnat in för gott. Är man dö så är man o ingen nöd går på en. Tror jag. Hoppas jag, fast folk tror på spökelser.

Fast jag har varit himla schysst med grannen, det har jag - gjort saker som ingen annan männske skulle gjort. Hen trodde jag var sjuk uppenbarligen och blev orolig, och jag får inte skriva ett text o ursäkta mej, säger min partner. Varför inte, jag står för vad jag gjort. Man måste stå för saker man gjort, speciellt mot folk man tycker om. Driter annars i vad männskor tycker om mej. Det är så ryggradslöst att skriva här som i en dagbok, ojojoj idag drack jag si, och ojojoj i dag drack jag så. Oj vad synd det är med mej. Lika bra att sluta här på AH iså fall.

Fast jag skriver icke i Det vidare liv, trots att jag har 100 dagar vita innen jul. Jag vill inte skryta med lånta fjädrar. Jag är ju icke hemme än.

Nåväl, min snälla granne hade frågat om jag var sjuk och blivit orolig. Är ju fortfarande förkyld som en gris, bara en liten gris denne gång. Jag vet att hen gillar mej, för vi är nära och jag har varit jävligt schysst mot hen, mot hen och hens dotrer, både kamratligt och ekonomiskt, det vet jag. ska mycke till innan hen tycker att jag är en miserabel storsup.

Ja ja, gjort är gjort och du vår2022 har lärt mig att ge fan i att gråta över det förflutne. Jag lovar att inte börja gråta mot er axel i tid o otid, men just nu har jag ingen annans axel att gråta mot. admin vill icke att man ska skriva här berust, men just nu är jag drittnykter och klockan är bara elva, så jag kommer inte att vara bakfull imôra, och jag har redan köpt alkofritt för nyåre. Jag klara inte att vara bakfull.

Tack systrar, förlåt att jag är så svag... Hade ju redan önskat er gott nytt o allt, gråt gråt.

Heja mig - not so much.

Jag åt och drack och sen minns jag inte nåt mer höll jag på att säga. Skämt åsido. Nog åt jag den där mikrorätten, och nog drack jag ett glas, men ingen alkohol utan bara lite mjölk och hade nog lite sömn att ta igen, för jag sov som en klubbad säl på helt fel tid i min gamla säng. Det står nu på min önskelista för kommande år att göra besök i någon trevlig möbelbutik och kolla in en lämplig säng.

Tänk att man varje år i en lång, lång tid satt och drack upp en lyxigare modell av säng varje år för att få vila lite konstgjort utan nån riktig sömn alltså. Bara tom och ohälsosam bedövning egentligen. Men nu har jag ju vaknat till en aning i den här frågan och har sängbyte som ett kommande projekt. Får väl framöver ta taxi åt nåt håll för att kolla in några olika modeller.

Stod nånstans att man vid utprovning av säng ska ta god tid på sig och besöka en butik när det är lugnt i butiken. Det fanns till och med kanske hos en del möjlighet att måttbeställa en säng precis enligt de mått man önskar. Det är ju lika viktigt med en bra säng som bekväma skor, så det kommer nog att ta ett tag innan jag hittar rätt misstänker jag. Men det blir säkert bra med det mesta och även en enklare säng och madrass är väl bättre än en sämre så att säga.

Känner att man inför ett nytt år ska försöka att lämna det gamla dåliga bakom sig och se positivt på kommande år och framtiden. Så inte ska man då sitta och slå sig själv frivilligt i skallen med en flaska nervgift i form av nån flaska med alkohol för att ”fira” nyårsafton som ju är på gång inom kort och bara ett dygn bort. Det vore ju knasigare än dumt. Har då alkoholfri äppelcider hemma som nog kommer att funka riktigt bra till stunden när dikten med orden om att, ring ut och ring in och så vidare, hörs på tv-apparaten i vardagsrummet.

Det var trevligt att ni @Andrahalvlek och @Vitvargen kikade in tidigare idag eller på kvällen. Sitter nu i skrivande stund och dricker lite päronsaft i godan ro och tänker försöka att få gamle John Blund att komma på besök igen om en timme eller två när det känns rätt. Har då inte fule alkoholdjävulen på besök och det är jag då rätt tacksam för. Den luringen ska inte glädjas i onödan med dåliga dryckesval alltså.

Ha det gott mina vänner!

Svårt läge. För mig när det varit ångestfyllt att säga nej har jag tillåtit mig själv en liten vit lögn. Tex: "jag har huvudvärk idag, jag tar gärna läsk istället". Du skulle kunna säga: jag vill bara skåla vid tolvslaget, tills dess tar jag något annat.

För egen del kan jag alltid hänvisa till mitt veckomål på max 10 enheter (måttligt drickande). "Jag är redan uppe i 7 enheter denna vecka och vill spara resterande till senare". Men då gäller det ju att ha tagit samtalet med att förklara det här personliga målet. Funkar väl inte heller på nyår.

För att inte slå på dig själv, testa självvalidering. Prata förstående till dig själv, som du skulle gjort till en god vän i samma situation. "Det är klart att jag känner mig stressad, rädd och ångestfylld över att tacka nej till alkohol med honom. Jag vet ju att han kan bli arg när han dricker, och provocerad av att jag inte dricker. Jag har ju dessutom levt länge med hans utbrott, angrepp mot mig, och elaka kommentarer. Det sista jag vill är att råka ut för ännu mer av detta, och då känns det tryggare att tacka ja till alkohol än att riskera våld ännu en gång."

Och - om det bara är ni två och barnet, finns det ju ingen att visa för att du inte godkänner/möjliggör.
Om det känns bättre - välj din trygghet framför hans hälsa.
Var rädd om dig nu! ❤️

@Hoppfulla @myssockan Jag känner igen det eviga planerandet och hur allt annat än alkoholen är "utfyllnad".
Livet som går och pågår är bara en transportsträcka till att få berusa sig. Det är ju väldigt sorgligt, att få hela sitt liv kidnappat av en drog och mitt i detta lever vi. Friska men ändå medsjuka.

@supportivechaos Jo jag förstår det! ❤️ I längden är bästa sättet att hålla sig alkoholfri i sällskap så mycket som möjligt, för att inte möjliggöra. Och såklart för sin egen hälsas skull.

Men ni är i kris nu, och försök vara snäll mot dig själv.

Jag håller helt med dig - enda bra vägen är att du kommer ut ur situationen. Det har ju blivit så invant att reagera på hans drickande, plus att ditt system redan är i stor stress. Så det blir helt enkelt för mycket att vara i miljön.

Hoppas du kan komma bort så fort som möjligt! Tills dess kanske tänka överlevnad dag för dag, eller timme för timme. Och fråga dig själv flera gånger under dagen: vad behöver jag för att ta hand om mig själv just nu? ❤️

@Bubbelmorsan Nej, ingen behandling för mig. Jag har hållit mig nykter i snart sex år enbart med ”forummetoden”, dvs vara aktiv här på forumet nästan dagligen.

Gottnyttårkram 🐘

@Andrahalvlek . Och en Gottnyttårkram till dig🩷

@Andrahalvlek, ja blir spännande för mig med😅.

Vet inte vad han baserade det på. Var ett första samtal i telefon men frågade inte faktiskt. Men antar min höga konsumtion och frekvens under längre tid. Har ju inte ångest, abstinens eller annat stök. Sköter ju jobb och annat, Ska fråga terapeuten på fredag.

Jag har ju haft brottningsmatch i hjärnan huruvida jag ska dricka bubbel på nyår. Valet blev nej redan innan samtalet men känner att jag vill ha proffs som bedömer mig. Har ju någonstans en tanke på att det inte är så stort problem, inte svårt med motivation(förutom nyår då😂) men vill inte själv göra den bedömningen.

Sedan skadar det ju inte att ta en ordentlig titt på sig själv. Det kostar en del men har ju råd så varför inte liksom..

Har du varit i behandling?

Jag står inför nyår och märker hur mycket det här triggar mitt medberoende.

Vi ska separera på grund av hans alkoholproblem, men bor fortfarande ihop. Julen blev väldigt jobbig för mig – han drack, jag drack vin fast jag egentligen inte ville, och efteråt har jag haft enorm ångest och självhat. Inte för att jag “gjorde något fel”, utan för att det väckte hela mönstret av att anpassa mig, stå ut och svika mig själv för att undvika konflikt.

Nu är det nyår. Vi ska vara med vårt barn, och jag känner redan hur stressen byggs upp kring alkohol. Jag hör hur han pratar om vin, supé, “lite firande”. Jag har till och med sagt att jag köpt champagne – trots att en del av mig absolut inte vill dricka med honom. Det känns som ett sätt att lugna situationen, men samtidigt gör det mig så ledsen över mig själv. Och samtidigt är jag skitarg över hela situationen, helt stressad och ledsen att jag är den enda som ska bära ansvar öht. Och att jag lever i detta.

Jag vet rationellt att jag inte ansvarar för hans drickande. Ändå kommer tankarna:
Varför kunde jag inte bara säga nej? Varför gör jag mig själv otydlig? Varför känner jag mig nästan lika dålig?

Samtidigt vet jag att jag är mitt i ett uppbrott, trött, stressad och känslomässigt dränerad. Kanske är det just då man faller in i gamla mönster.

Jag undrar:
Hur gör ni i sådana här lägen?
Hur står man ut med ångesten när kroppen bara vill “hålla fred”?
Hur slutar man slå på sig själv när man inte orkar vara konsekvent?

@Flarran, haha ja du ser det kan finnas ett djupare syfte bakom allt som händer till och med missöden kan ha bra bieffekter!

Jag blev inspirerad nu att byta säng jag med, den har varit med alldeles för länge och försämringen i sovkomfort sker så ytterligt långsamt att man inte märker det förrän man byter till en ny bra säng. Påminner litet om hur man vaggats in i alkoholens klor omärkligt långsamt över decennier, man märker inte hur illa det egentligen var förrän man slutligen säger adjöss till det och börjar ett nytt mycket bättre liv.

Sedan tv-spel i olika varianter, hur kul som helst och tränar diverse förmågor man kan ha nytta av i alla möjliga sammanhang tex planering, koordinarion, finmotorik mm.

Ha det gott käre vän, Gott nytt år!

@Hoppfulla ja, precis samma här. Det är ett planerat system där ölen är viktigaste komponenten. Till och med hans arbetsdagar är kortare för att kunna starta med öl redan på eftermiddag/tidig kväll även när han jobbar. Om han ska träffa sina barn får det bara vara till lunch om han kör båda vägarna, om det är middag ska hans ex hämta hem dem med bil.
Den vanligaste aktiviteten på kvällen är bastu och det funkar ju med öl.
Nu har han ju också ekonomin till att kunna anpassa sitt liv såhär, plus egen företagare.

Jag har känt mig ganska "säker" senaste månaderna i upplevelsen att han är alkoholist, och vi har haft rätt mycket dialog runt hans problem.

Vi var och hälsade på hans äldre son med familj, med övernattning, och sambon lagade middagen igår. Han blev ganska berusad och alla väntade på maten (däribland tonåringar och ett mindre barn). Jag kände att det blev så uppenbart att problemet finns. Men dagen efter när vi for, gav sonen den sista burken öl till min sambo med ett skratt och sa att den var reseöl. Och jag fick den där märkliga känslan av att: är det bara jag som ser?
Eller är de bara så vana att de inte bryr sig/reagerar längre? De ses inte så ofta på grund av stora avstånd..

Jag tog det faktiskt med ro, och försökte inte "fixa" situationen. Hade till och med ett äkta lugn i själen, vilket jag blev lite stolt över. Men det är ju för att jag jobbar med mitt medberoende varje dag.

I slutet av kvällen kom jag med min sambo ut för lite luft, när han skulle röka. Det blåste kraftigt. Och då visade han mig var han suttit och rökt under kvällen i gamla ladugården. Där hade han en påse med tända ölburkar.
Jag är ju så van vid det här med att han går ut och dricker.
Undrar om familjen hittar burkarna och undrar om de reagerar på det?
Eller städade han undan dem imorse?
Det var en riktigt god middag lagad på restaurangnivå. Och så baksidan av allt, ute på deras gård...

Förlåt att det blev långt om mitt. Det är bara så konstigt, det liv man lever...

@Flarran Klart du ska ha en ny säng! Riktigt bra sängar kostar massor. Vi köpte en till yngsta dottern för 50.000 kronor. 120 cm. Men hon sover som en prinsessa i den.

Gottnyttårkram 🐘

@Lonely Man Så fint att du volontärjobbar. Du glädjer många, och du mår bra av att hjälpa andra. Vinn-vinn.

En resa till sydligare breddgrader låter ljuvligt. Njut 😍

Gottnyttårkram 🐘

Nu har jag nyktert mediterat djupt i tre timmar. Tog mina madrasser och lade dessa på golvet och funderade på om det kunde vara min säng som det borde göras något vettigt åt. Kraschlandade ju ur den igår med en duns och blåmärke alltså. Funderar allvarligt på att byta ut sängen till något bättre i sängväg framöver liksom. Men jag är ju inte så snabb numera som alkoholfri, nästan mest stillastående på samma plats som en sengångare eller nåt liknande.

Har ju länge gått och tänkt på min gamla säng och väl egentligen väl vetat att bäst-före-datumet passerats på den för längesen. Borde väl unna mig nåt bättre alltså. Kanske åtminstone en ny rejäl madrass. För sådan ska ju normalt sett bytas vart tredje år har jag läst nånstans. Det är ju faktiskt en hel liten vetenskap kring det här med sängar. Hur man sover påverkar alltså hela ens återhämtning.

Med en kass säng så kan man vara kroppsligt sett mer slut än när man gick och lade sig. För med en kanske för smal och hög säng så riskerar man ju att ramla ur den vid livliga drömmar. Detta då om hjärnan inte som normalt är i läget för att hela tiden undermedvetet hålla ett vakande öga så att säga på kroppsläge, och kopplar av helt som det behövs för att nå NREM och den riktiga djupsömnen.

Har bland annat läst på nätet att om madrass och kuddar inte är optimerade för kroppen och dess viktfördelning så hamnar man ofta i ett läge där muskler och leder inte alls får rätt belastning, och inte heller ryggen den vila som kroppen behöver. Om man undermedvetet ligger och spänner sig blir det ingen riktigt god sömn. Man kan tappa energi på att hjärnan aldrig riktigt låter kroppen vila ut helt och hållet. Sånt stressar hela kroppen och kan leda till alla möjliga kroppsliga problem som även kan dra ned det psykiska måendet.

Såna här för vanligt folk väl rätt enkla grejer tänkte jag inte mycket på när jag bara satt och slog mig i skallen med en flaska alkohol dagen lång som förr. Sent ska syndaren vakna heter det väl, men så här sent som för mig är ju smått skrattretande även för en trött dystymiker. Så när det blivit ett nytt år och ett tag in på detta, så borde jag enligt golvmeditationen, nog skaffa en riktig säng, trots att det väl lär svida rejält i plånboken för en sparsam snålvarg, som jag i form av nykterkvist blivit.

Man blir vad man äter heter det väl, men man blir nog även som den säng man sover i alltså. Är den kass och inte i form riktigt, så blir man nog inte det själv heller. Ständigt dessa nyktra klara insikter som hoppar på en då och då. Har på dessa alkoholfria två år lite drygt nog mognat betydligt, men än så finns då barnasinnet kvar vilket jag är rätt tacksam för. Inför jultiden så inhandlades faktiskt lite diverse leksaker. Bland annat en liten batteridriven spelmodul i 8-BIT style. Vilken jag har roat mig med en stund. Vem behöver väl nån alkohol för att slå ihjäl lite tid ibland.

Om man ser livet som ett data-spel med olika nivåer och fällor att passera. Då ska man då akta sig för att hamna i alkoholträsket, för där kan man allt bli sittande länge medans tiden bara rinner ut. Har ju min tro intakt på skaparen, så bryr mig inte så mycket om att man väl inte fått så värst mycket praktiskt gjort genom åren alltså, och det är väl en gåva att vara tacksam för. Men en rejäl och bra säng, en sån är nog faktiskt guld värd enligt en stilla insikt efter golvmeditationen.

Förresten, @Suey det var trevligt att du tittade in här en sväng, sånt uppskattas. Hoppas att du får ett fint slut på detta år, och ett bra kommande år 2026 kompis. Funderar nu på en färdigrätt från frysen för en åktur i mikron, har tagit en inte helt gul banan, lite rå tror jag den var, men det ska ju vara bra för magen läste jag, men gula bananer är då godast. Det knatar då nyktert på vilket väl är det bästa för både kropp och själ kan jag tro.

Ha det gott!

Då var denna julen snart över. Känns bra tycker inte om denna högtid.
Gjorde dock en bra sak på juldagen. Var volontär i en kyrka och delade ut mat till hemlösa och missbrukare. Kändes bra och var tacksamt. Skall dit på nyårsafton också.
Mörkret är inte roligt skall dock åka på en resa till sydligare breddgrader lite senare i Januari.
Finns inga planer på att börja igen. Vet hur det blir då. Sinnesstämningen är inte på topp nu men blir nog bättre.
Ha ett riktigt Gott Nytt år alla.
Kram🙏💌

@fooliehutten Oj, du skriver bra, fooliehutten, 'bakisruelsen', denne var bra, rena poesia; hur många vet va ruelse är över huvudtaget. Ja, förlåt, ni alle kompisar här nog. Vi kanske kan höras framöver Hutten, eller kanske vi har hörts för va, mycke nu. Och apropå "nattens maror", välkommen längs mitt näste text i min tråd på ''Förändra sitt drickande'.

Gott slut, och Gott Nytt År imorgon!

@Bubbelmorsan Det ska bli spännande att följa dig på den här resan! Vad enligt terapeuten var avgörande faktorer för att fastställa att du har ett beroende?

För egen del var tankarna på alkohol avgörande för mig. Livet var som en enda lång transportsträcka till nästa fylla. När, var, hur, hur mycket? Upptog mitt tänkande en stor del av all vaken tid.

Andra faktorer var att jag ofta drack mycket mer än jag hade tänkt mig. Fick köpa mer på lördagar tex. Toleransen ökade rejält sista tiden (jag tålde mycket mer = det krävdes mer för att bli berusad) och jag fick minnesluckor obehagligt ofta.

Gottnyttårkram 🐘

Mina vänner! Nu är det gjort, nu har jag pratat med en beroendeterapeut som ställt tusen frågor och gjort en screening. Jag har ett beroende och rekommenderas behandling. Första mötet på fredag och känns allt bra så ska jag signa upp på en tremånaders behandling. Det känns så bra, nu gör jag den här investeringen i mig själv.

Och jag har ett beroende enligt terapeuten, jag ska inte dricka något mer. Så är det och jag behöver inte deala med de tankarna mer.

Känns så spännande att få göra den här resan.

@Tropa, hej jag är relativ nykomling och ser att du kämpat under flera år, haft vita perioder där du mått bra, trillat dit igen. Mitt första riktigt allvarligt menade försök är det jag är inne på nu sedan slutet av augusti i år. Ingen nedtrappning, från 1-2 pavor vin per dag till noll från en dag till en annan.

Jag känner inte till din historia i detalj men du har kanske en partner och/eller andra kring dig som påverkar, eller att du låter dig påverkas som de sociala varelser vi är. Förväntningar på hur man ska vara och bete sig i olika sammanhang, till fest och till vardags. Låt mig berätta litet från mitt perspektiv så kanske du känner igen delar och att vi kan hjälpa varandra framåt på så vis.

Jag tycker storhelger är bland de största utmaningarna för mig, största risken att bolla igång en nedåtgående spiral som troligen slutar med samma dagliga drickande som jag ville avsluta. Eller, ska jag säga, vi ville avsluta, jag och frugan i ett gemensamt beslut.

Där jag är idag kan jag ta ett glas vin, två glas, sedan inte mer. Jag har testat nyligen vid julmiddagen, inte för att jag kände mig tvungen eller hade lust alls men hur konstigt det än kan låta så var det för att ta udden av en laddning jag kände i luften - måste konstatera att jag och frugan har litet olika syn på detta att "kunna dricka socialt", "som folk", ja du känner igen tankesättet.

Jag delar inte denna idealbild men visst, ett par glas vin blev det vid detta tillfälle. Frugan vill inte känna sig som ett freak, framstå som en fanatisk nykterist, "nykter alkoholist", jag kan förstå detta mindset. Att vara "normal" är målet för många och jag ville hjälpa henne att bibehålla hennes bild av normalitet. Kanske är detta hennes väg, jag får ta det ytterst varsamt så vi inte tappar varandra på vägen.

Några glas vin, i dessa blygsamma kvantiteter och i ytterst maklig takt över flera timmar, har ingen berusningseffekt på mig. Senare under kvällen kollade jag med en mycket exakt alkometer jag råkar ha sedan tidigare, den visade som väntat 0,00 promille. Det betyder att min lever har förbränt alkoholen under tiden, men det betyder givetvis inte att min kropp är opåverkad av att behövt hantera alkoholen.

Kanske är jag unik i att jag inte alls är intresserad av alkohol längre, den är enbart en negativ faktor i mitt och vårt liv men jag ser att det är svårt för andra i min närhet att helt släppa taget och avstå i precis alla sammanhang där alkohol tidigare var en naturlig del. Det är oerhört lätt att dras med på riskabla saker märker jag, och jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel i vad jag just gjorde.

Kanske du Tropa känner igen dig i det här nätverket av spänningar och krafter som är i rörelse särskilt under större helger och festligheter. Kanske du "sympatidricker" litet för att inte sticka ut eller göra så stor sak av din nyvunna nykterhet? En sak kan jag i alla fall garantera: skulle man göra detta vid något tillfälle så må det vara hänt, men det är oerhört riskabelt och måste ske under absolut största självkontroll, stenhårt. Väldigt mycket jobbigare än att bara avstå helt.

Ser fram emot att höra mer om dina tankar kring vad som hänt och vilka strategier du funderar på!

Gott nytt år!

@Suey Tack detsamma önskar jag dig! 🥳🥳🥳

Jag använde ett fejkat namn och ej mitt eget då det är anonymt ändå ändrades mitt alias så jag gör om tråden. Mina föräldrar har alltid druckit och över 30 år sedan sedan min pappa slog min mamma. Han har även slagit mig. Han säger alltid till min mamma att hon också ska dricka så de blir fulla båda två fast pappa är värre. När han gick i pension så började han dricka mer och är mer arg. Allt är tydligen mitt och mammas fel. Igår gick det för långt så jag ringde polisen vilket var ett misstag då jag fick höra sen av han att jag överdriver och bara vill jävlas med han. Nu måste jag sluta lägga mig i deras bråk. Det blev en lätt anmälan och han motanmälde mig så jag får ta smällen sen men jag ångrar inget.

@vår2022 Min värderade riktning, och inte minst min självmedkänsla, första stycket du vet, du minns, har hjälpt mej mycket i veckan och för förklaringen av desse är jag dig stort tack skyldig. Det är som att det har känts bättre sedan dess. Man ska icke gå å älta gammal dritt, som man icke kan göra nåt åt. Möjligen be om ursäkt, men det har jag gjort. Vet inte om det tog...

Gott Nytt År, och Kram