Senaste kommentarerna i forumet

Min sambo dricker för mycket. Säger att han ska sluta men bara fortsätter. Visst ibland mindre, men klarar enstaka dagar utan alkohol. På morgonen kan han säga att han ska sluta. Börja träna istället. Kroppen orkar inte mer etc. Men sen kommer stressen på jobb och han dricker och blir frånvarande på kvällen. Hjälper inte att jag pratar med honom. Jag orkar snart inte mer. Han är en fantastisk människa som hjälpt mig otroligt mycket. Han ställer alltid upp. Jag vill så gärna hjälpa honom men vet inte hur. Det känns som att han har två hjärnor. Menar han överhuvudtaget att han vill sluta när han säger det eller är det bara bla bla bla.

Jag vet, jag dricker ofta för mycket.
Jag vet, jag dricker alldeles för ofta.
Jag är en högfunktions alkoholist, jag har ett fint hus och ett arbete. Men jag har även två barn, som förmodligen tar mer stryk än vad jag själv vill medge.
Mannen sa nyligen att jag dricker för mycket. Ikväll när han la sig, tyckte jag mig höra hur han vägde bag-in boxen innan jag lag mig. Det gav mig inte en trigger att sluta dricka, snarare att jag bör gömma mer dricka för att låta han väga den. Jag behöver hjälp, men jag vet faktiskt inte vart jag söker den. Vart söker man hjälp, men stor ångest och depression? Jag kan inte prata med någon, det bara sprutar tårar då och kommer inga ord. Tro mig jag har försökt.

@funderarmest vet inte vad man ska säga…? Det är ju helt galet!

Har du kontakt med kvinnojouren? Om inte så vänd dig dit - de kan ha råd om var du kan vända dig, och framförallt hjälpa dig att inte tappa förståndet (det har varit helt ovärdeligt för mig) och påminna dig om att du istället är den goda som försökt få till en förändring och nu tar ansvar för ert barns hälsa och välmående.

Du är ute ur relationen, men står i det som kallas eftervåld. Tyvärr verkar det brista i kompetens runt det.

Som du får kämpa💔

Skickar styrkekram!

Hejsan! @Kevlarsjäl62, jag har läst lite i din tråd och sett att du inte har haft det så himla lätt alltid. Men ge inte upp hoppet, för det kommer att vända, det kommer att plana ut, och det kommer att bli bra mycket bättre än du nog någonsin kunnat tänka dig. Kan inte exakt säga varför, men det är en stark känsla som kom till mig efter att ha sänt en tanke uppåt, eller ja mera direkt än så, andligt till den källa som kan lösa allt och som alltid är verksam dag som natt. Ja, även när man som människa kanske tvivlar starkt på det allra mesta. Så håll i och håll ut, tror att det kommer att fixa till sig för dig och dina närmsta, och detta flaskans barn du beskriver. Jag vill inte predika eller så, för vem är väl jag att hålla på med sånt. Men det finns en kraft som kan ändra på sånt som verkar vara helt omöjligt.

Kämpa på kompis!

@Carisie Det var som varit lite extra roligt idag var att jag innan jag åkte iväg på konferens hade jag möte med min chef och fick både en bra löneförhöjning och så himla fint omdöme om mig som person och medarbetare😁. Ligger i en kingsize säng på hotellet och har tagit ett varmt skönt bad efter julbord och massor av sött. Skönt trött och ska snart släcka lampan. Storstaden är verkligen snäll mot mig och jag har en fantastisk utsikt mot vattnet. Planerar att ta en löptur längs vattnet imorgon bitti, men det är ju rätt mörkt då, så kanske det blir längs vägen där det finns ljus. Skulle vara en bra start på dagen och därefter dusch och frukost. Det blir en lång dag imorgon. Det har även varit fler stora sällskap här och jävla vilket liv, skålande och skrålande! Troligen har de blivit bjudna på alkohol och dessutom gratis! De är nog inte på någon löptur imorgon bitti😂.

Jag var hos frissan i måndags och satte slingor och klippte mig. Köpte även lite produkter och notan hamnade på 3700 kr! Men nu var det 4 månader sedan sist så slår man ut det så blir det inte så farligt. Men jag är nöjd och det var skönt att få lite lyster igen. Ja, det är frågan om du ser ut som Eva Röse? Jag har lite av den bilden då du berättat att ditt hår är likt hennes😁. Jag tänker mig att du är energisk, mån om ditt yttre, snygg och med många järn i elden. Har också en bild av en annan person jag känner som är sjuksköterska, hon är energisk och kallas för duracellkanin😂. Hon är trevlig, charmig, kvick, kunnig och avdelningschef.

Ha en skön ledig dag imorgon! Kram❤️

@Kevlarsjäl62 gud då jag känner igen det du skriver!
Min kommer garanterat också dö av detta, och det är fruktansvärt att se och veta och denna totala förnekelse...
Men jag bestämde mig, jag ska fan inte gå under för att han super ihjäl sig, så är det bara.

Jag pratar och pratar och har nu äntligen sökt traumaterapi. Jag kommer aldrig någonsin förstå jag heller , men det kanske inte ens är meningen?

Vi har all rätt till ett bra liv trots allt

Stoooor kram och massa styrka

Idag klarade jag en milstolpe - firande på jobbet med massor av vin och annat. Och jag drack alkoholfritt hela kvällen. Ett stort steg för mig :).

Han kommer att dö av det här. Han är redan borta på många sätt. Han ser förskräcklig ut, eksem som blommat ut över hela kroppen, stapplande gång, vattniga röda ögon. Tjugo år har plötsligt lagts till. Kognitivt är han också förändrad, jag har börjat fundera över alkoholdemens och jag vet inte om han borde köra bil längre. Inte så att han kör onykter, utan det känns bara inte bra. Han som varit en så duktig och trygg bilförare. Allt rämnar. Han är någon annan. Nu börjar en ny fas i denna sorgliga historia. Vad är min roll nu? Måste jag vara delaktig i den här resan mot döden, eller kan jag också bara få ge upp nu? Båda scenarierna känns hemska. Kommer jag aldrig att bli fri? Jag vet att det är en sjukdom, men jag kan inte riktigt acceptera det ändå. Min pappa dog i tarmcancer när jag var 18 år, vid 53 års ålder. Han gjorde allt han kunde för att få några extra år, han lade om kosten och blev vegetarian. Min pappa som älskade fläskkotletter och köttbullar, mat var den största njutningen. Vi fick fyra fina år till, det var fantastiskt. Dumt att jämföra, men min man har inte gjort några större uppoffringar, som jag ser det. Kanske är jag orättvis, säkert kan det vara så.
Han uttalar nu också en önskan om att jag ska finnas med i denna plågsamma färd mot mörkret. Jag vet inte om han tappat verklighetsuppfattningen och inte inser hur illa det är eller om han aldrig på riktigt ägnat en tanke åt hur hans självdestruktivitet påverkat och påverkar hans familj. Jag vet faktiskt inte. Jag kommer aldrig att förstå.

@Nykter2025
Hej o välkommen igen.
Du kan få recept från läkaren vid VC.
Är bara att kämpa på och ge inte upp.
De flesta får återfall och försöker igen tills det går.
Kämpade själv med många återfall tills det vände. Försökte ALLT AA, Länkarna och online grupper. Rekommenderar klipp på YouTube om det här.
Ha de bra

Kram. 🩷🌺

Hej! Jag tycker du är oerhört modig som lyfter det här och jag följer dig gärna på din resa istället för att sänka dig. Känner igen mig i det du beskriver.

❤️❤️❤️

@Bubbelmorsan Så sant! Älskar Clarins nattkräm. Bonus: man får alltid välja tre varuprover när man beställer på Clarins webbsida och de flesta av deras krämer finns som refill. Blir man medlem har man alltid ett "medlemspris" också! 🩵

Hej!

Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.

Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…

Hej!

Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.

Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…

@supportivechaos Det är verkligen inte lätt när man är mitt i det. Killen jag var med sa lite liknande att han ville vara med någon som "tror på honom" och som "vågar följa sin dröm". Alltså någon som ville försörja honom medan han satt och spelade in musik i studion😂
Men då blev jag förstås sårad och undrade hur han kunde säga så. Det var så vansinnigt...

Förstår att du är ledsen men kan ändå säga att på sätt och vis kan det bli lättare att skapa en ny familj när ditt barn är litet. Din nya partner blir mer som barnets riktiga pappa😊 (förstår att du inte kan tänka så långt nu, men det kan bli riktigt bra för ditt barn ändå)

En våldsam kärlek på SVT handlade om både psykiskt och fysiskt våld. Men det började med psykiskt för alla kvinnor som berättade, för att sen gå över även i fysiskt våld. Det var därför de inte kunde lämna även när de faktiskt blev misshandlade, de var så inne i den förvrängda verkligheten. Som skapats av allt psykiskt våld. Och männen hade ju varit så fantastiska först! (Även han som var nära att ta livet av kvinnan, och han började inte bli otäck förrän det gått nästan två år in i relationen!)
Tung serie men väldigt bra, då kvinnorna själva får berätta hur allt hände. Jag fick mer förståelse för mig själv när jag sett den, även om det kändes hemskt också att de här männen finns😢

@Rule74. En nattkräm tjänar man snabbt in efter några dagars nykterhet 👍😍

@Rule74, heja heja dig 👏🩷. Det här ganska snabbt att se förändring i hyn. Unna dig en lyxig nattkräm. Det är så mysigt att smörja in sig på kvällen och ge dig själv beröm för en nykter dag

@Bubbelmorsan Kanske sjukdom eller ibland är man ju bara inte på topp 🏔️. Drick mycket vatten och bota huvudvärken med Alvedon om det inte hjälper. Hur är blodtrycket?

Nyktert är ju hyfsat trevligt 🙏🏼 jag skulle egentligen bara kolla hur länge jag kunde låta bli att dricka... och jag har fortfarande låtit bli i sådär 17 månader. Tänkte egentligen att jag kunde ta ett glas bubbel vid superspeciella tillfällen men oavsett vad som firats så har inget varit tillräckligt för att ta ett glas. Nu känner jag ju tom att det är skönt att slippa dricka. Slippa allt som följer med i kölvattnet och att alltid vara 100% sann och vid mina sinnens fulla bruk 🙏🏼.

Efter två timmars sömn på jobbet i natt är jag lite av ett vrak! Det blir tidig sömn för mig ikväll.
🩵

@Thompa_68. Strongt att gå och träna även om motivationen tryter. Är dom att vara alkoholfri, man ångrar inte ett träningspass. Jobbigast är ju att åka till gymmet, sedan går det ju av sig själv😀💪.

Mysigt med dejtnight. Njut av kvällen och varandra ❤️.

Tillbaka efter återfall och total urspårning. Behöver ta hjälp av proffs. Hur kan jag få recept på antabus, behöver gå till VC imorgon och be om adekvat hjälp

@Carisie, hej👋. Tack för tips och hälsning. Stack iväg på träning efter jobbet idag och det var såååå jobbigt. Kände mig yr efteråt och har nu sprängande huvudvärk. Kan vara sjukdom på G. Kanske därför jag inte är på topp?

Hur som nykter idag och ska så förbli hela november, det är bestämt sedan tidigare😀. Hur mår du!

Du är verkligen inte ensam! Därför vi är här !
Men sök samtals terapi eller vad som helst som kan lyfta dig. Jag har en ai chat jag skriver till när det är kaos, den har verkligen fått mig att se saker klarare så det är ett tips! För när man är i förhållande med dessa män så förlorar nog hjärnan sin logiska förmåga.
Ett annat tips är att skriva ner dina tankar och funderingar, när man ser det på papper så syns vissa saker mycket tydligare.
Ni kommer kunna få ett bra liv ändå du och ditt barn, jag lovar! Kram

@myssockan Tack igen för att du delade allt du gjorde. Det hjälper. Jag tror det är ungefär det jag gör/gjort också. Jag har nu bara bestämt mig att tvinga mig själv göra detta. För jag har så många gånger mått dåligt och sagt att jag inte vill mer. Men nu gör jag det på riktigt. Och det känns surrealistiskt, läskigt.

Och samtidigt känns det helt overkligt att jag för bara två månader sedan satt och pratade med honom om att vi skulle flytta till ett hus tillsammans. Vi pratade om att sälja vår lägenhet, planera framtiden, bygga något nytt. Och nu… nu ska vi sälja den för att flytta isär. Men det var väl då att jag hoppades så mycket. Man lever liksom i en illusion... man drömmer. och den drömmen har gått i kras. Jag får ingen kärnfamilj, den där drömmen om hus, partner och gemensamt barn. Och det känns så jävla sorgligt bara att min son ska bli ett skilsmässobarn såhär tidigt.

Och som sagt, han verkar inte bry sig överhuvudtaget. Han säger ingenting om separationen, ingenting om sorgen eller om allt vi gått igenom. Istället pratar han mer om att börja träffa andra, om att han kanske vill ha fler barn, och samtidigt säger han att han absolut inte behöver någon hjälp. Att han bara behöver “personer som kan stötta honom och peppa honom”, folk som “kan blicka framåt och inte fastna i skit”.
Det gör så fruktansvärt ont att höra, för det suddar liksom ut allt vi har byggt, allt jag kämpat för, och det faktum att hans senaste återfall var för knappt en månad sedan. Inget jag gjort har betytt ngt och han har aldrig tagit något på allvar.

Jag känner mig bara helt jävla värdelös ibland.

Samtidigt börjar jag förstå att jag själv är väldigt, väldigt fast i ett slags medberoende. Att jag försökt så länge att förstå honom, rädda honom, hoppas på förändring, normalisera saker som faktiskt inte är normala. Men att läsa din berättelse – och andras här – hjälper mig att långsamt få tillbaka min egen verklighetsuppfattning. Det ger mig hopp om att jag också kommer kunna ta mig igenom det här, även om det känns som en chockvåg just nu.....

Vill du berätta mer om den där dokumentären på SVT? Handlar det också om psykisk misshandel eller är det mer fysisk?

Vad stark du är som har gjort den här resan.

Tack igen för att du delade. Det gjorde mig mindre ensam. ❤️

@Stark2025 Tack för att du delar det här. Det betyder mer än du tror att läsa ord från någon som verkligen varit i samma mentala fängelse. Det du skriver om att hjärnan blir kidnappad… jag känner igen det så mycket. Jag känner verkligen att jag lever i två verkligheter samtidigt – en där jag ser hur sjukt allt är, och en där jag fortfarande tänker “men han är ju också så fin och snäll”. Min hjärna vill inte acceptera att han är båda delarna.

Det du berättar om Al-Anon, anhörigdagar och att höra hur beroendepersoner vanligtvis beter sig… det träffade mig. För jag inser att jag också normaliserat saker som inte är normala, och nu när separationen är på gång pendlar jag hela tiden mellan klarhet och tvivel. Kan du ge exempel på hur det var för dig??

Jag tycker det är så hjälpsamt att höra att du började se klart när du fick en fot i verkligheten genom andra människor. Det du skriver om att du slutat försvara honom… det är exakt den punkten jag försöker komma till, men det är som att hjärnan fortfarande glider tillbaka in i gamla mönster. Jag är också så rädd, och framtiden känns läskig. Men samtidigt känner jag en liten glimt av lättnad varje gång någon som du beskriver sin resa. Det ger hopp om att det går att ta sig ut ur det här – att man kan få sitt huvud tillbaka. Jag vill och behöver liksom få höra från personer exakt vad de tycker. Jag behöver någon som skriker på mig, få höra vad det är jag är med om. för min hjärna vill inte acceptera det.

Tack igen för ditt svar. Du gjorde mig mindre ensam idag.