Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack för att du delar! Visst är det en både märklig och skrämmande situation när man är så berusad att man inte kommer ihåg vad man sagt och gjort, men ändå uppenbarligen stått, gått och kunnat konversera. Jag har varit med om det så många gånger och det borde ju verkligen ha fungerat som en väckningssignal, men tyvärr räckte det inte till för att få mig att fatta beslutet om uthållig nykterhet. Det blev lite av tvärtom, hjärnan var tillfredsställd med att jag kunde fungera, om än på sparlåga, i berusat tillstånd, så att alkohol fortsatt kunde konsumeras.

Jag identifierar också min nykterhetsdag som min andra födelsedag, kanske ännu mer värd att fira då den inte tillkommit av en slump, utan min medverkan, utan uppstått på grund av ett medvetet, välgrundat och ytterst gott beslut. Vad som fått mig att denna gång känna att nykterheten är på obestämd tid vet jag fortfarande inte, och det svaret söker jag. Inte för att bara tillfredsställa min egen nyfikenhet utan också för att kanske kunna ge bättre support till medmänniskor i alkoholens klor. Men vad som krävs för att hålla i nykterheten står väldigt klart, både genom mina egna erfarenheter och reflektioner, och från många i detta forum:
- Släng offerkoftan, sluta tycka synd om mig själv och slå mig själv i skallen med förbannelser om hur dålig människa jag är.
- Fyll tillvaron med positiva upplevelser, njut av en tillvaro med sinnen och förmågor i bästa form.
- Identifiera och använd de möjligheter som nykterheten ger.
- När det blir tufft, se på tillvaron som ett träningsläger, du tränar på att vara nykter och klarar delmål för delmål. En dag i taget räcker långt.
- Ta tag i utmaningar och problem på ett strukturerat sätt, ät elefanten en skiva i taget
- Dela och ta del av tankar och reflektioner med andra som har erfarenhet och kunskaper om alkohol och dess destruktiva sidor, till exempel genom detta eminenta forum.
- Ta en dag i taget, det blir snabbt en avsevärd tid du kan blicka tillbaka mot med stolthet, men var ödmjuk inför fortsättningen och håll fokus på här och nu.

Nyårslöfte.

Jag känner mig så trött idag.
Sambon ska börja träna och reducera drickandet.
Ska man försöka uppbåda någon slags optimism och berömma framsteg i form av mindre drickande?

Jag har vid det här laget landat i insikten att min sambo har en sjukdom, han är beroende av alkohol, och det är ingenting jag kan kontrollera eller bota.
Den enda lösningen som jag ser är att han själv söker vård för att arbeta på sitt tillfrisknande.

Han har haft i princip samma förslag sen vi träffades för snart ett år sen, varje gång vi pratar om alkoholproblemet. Att dra ner på drickandet eller att bara dricka på helgen. Att bara dricka på helgen har han aldrig varit ens nära att lyckas med. Han har dragit ner på drickandet en hel del, sen jag drog ner min konsumtion och började jobba på mitt medberoende. Men det är ju fortfarande varje dag och han blir ibland full vid opassande tillfällen.

Jag ser inte att han skulle kunna få till ett måttligt drickande, och speciellt inte utan behandling.
Men i hans värld antar jag att jag är negativ och inte "tror på" honom.
Men jag vill egentligen inte att han ska bara dricka mindre just nu, jag vill ju att han ska tillfriskna på ett hållbart sätt. Och han vill fortfarande kontrollera sjukdomen.

Jag antar att det inte finns något jag kan göra, han måste själv inse att hans planer går i stöpet varje gång...

Vilken bra reflektion, och vilken insikt du har kring arbetet som måste till i nykterheten. Grattis till det du uppnått hittills. Jag upprepar det många redan skrivit, det blir bara bättre och bättre. Fast det är ingen rak väg uppåt, du kommer att hamna i svackor, vara lite ur kurs ibland och kanske gira lite fel. Då är det viktigt att inte ge upp, fortsätt att reflektera, kör ner skallen och fajtas, du har det som krävs inom dig. Gott nytt, nyktert år!

@Thompa_68 ja, jag tar verkligen inte nykterheten för given. Det är ett jobb som är både tufft och jobbigt, men så värt det. Jag hoppas att alla får uppleva befrielsen från alkoholen, lättnaden när det där ångesttäcket försvinner och känslan av att kunna ta tag i livet, känna alla känslor, glada som ledsna, utan en alkoldimmig hjärna. Jag önskar dig ett fint nyår!💥

@Thompa_68 Det är jätteviktigt att fundera över livets gång, hur det blivit som det blivit och hur man vill ha det i framtiden. Att skriva ner det man tänker är så hjälpsamt, en slags skrivterapi. Man sätter ord på det som ligger och pockar på att få komma till tals. Hittar ännu längre in i sitt inre, ifrågasätter normer och beteenden: hos sig själv och andra. Bra att du kan prata med dina vänner om det också, då blir ni alla lite klokare.

För mig är alkoholen en charmig men destruktiv gammal älskare. I många år hade jag svårt att säga nej, jag gick på de förföriska lockropen gång på gång. En kort stund var allt toppen, i bästa fall, sen blev det missämja, gråt och tandagnisslan. Jag kände mig grundlurad. Men den dag jag stängde den dörren för gott så har mitt liv bara blivit bättre och bättre. I början sörjde jag vår relation, ville bara minnas de fina stunderna, men rätt snabbt glömde jag bort hen helt. Jag fick nya intressen och lekkamrater: och världens bästa sambo i min storpudel ❤️

Gottnyttårkram 🐘

@TeTanten ja verkligen viktigt att se på det positiva som hänt och ta lärdom av det som inte funkat lika bra. Hoppas att du får ett fint nyår!💥

Jag minns nyårsafton 2019. Jag skulle fira med båda döttrarna och deras pappa. Jag hade varit medlem här på forumet sen oktober 2019. Jag hade infört regler och begränsningar: inte dricka mån-tor, inte dricka mer än två glas per kväll osv. Beslutet att inte dricka alls stod i pipeline och väntade.

Det gick åt helvete flera gånger den hösten, jag drack för mycket och blev riktigt berusad, bland annat på min 50-årsfest som min äldsta dotter överraskade mig med. Den gången blev jag så onykter att jag inte minns hur jag kom i säng, vaknade nästa morgon liggande i min egen rödvinsspya i sängen. Där och då ville jag bara försvinna. Raderas från jordens yta.

Åter till nyårsafton 2019. Vi åt jättegod mat, spelade något brädspel ihop, åt god efterrätt, tittade lite på tv, kollade in fyrkverkerier. Tror jag. Jag vaknade upp nästa morgon i yngsta dotterns säng och hade en gigantisk minneslucka. Minns inte hur jag kom i säng. Jag våndades massor över att gå ner till frukosten, ville bara försvinna från jordens yta.

Min äldsta dotter psykologen räds inte att tala klarspråk, milt uttryckt. Jag var beredd på sura och irriterade blickar/miner och rätt så hårda ord. Fick nada. Hon skrattade kärleksfullt åt mig ”jobbigt idag?” Inget mer. Tydligen hade jag inte gjort bort mig totalt. Tydligen hade jag gjort hyfsat väl ifrån mig ändå, hon verkade inte arg alls.

Det är två minnesluckor jag minns från den hösten. Tydligen hade jag gått, stått, pratat och fungerat ungefär som förväntat, men jag kom inte ihåg ett skit. Jag hade en liknande minneslucka bortrest i Gbg en helg våren innan. Träffade gamla vänner på restaurang, bodde på hotell, och när jag vaknade upp på hotellrummet nästa morgon hade jag inte ett minne av hur jag tog mig dit. Jag kunde fan ha blivit våldtagen och rånad, vaknat upp i Stockholm. Så kändes det.

Minnesluckorna blev mitt wakeupcall på riktigt. Hur fan kunde jag ”fungera” utan att minnas ett skit? Skitläskigt. Sen tog det ytterligare några veckor innan jag fick nog på riktigt. Den 9 februari år 2020 är min första nykterhetsdag på riktigt. Min andra födelsedag. Då slutade jag sörja den tid som varit, då valde jag att se framåt. Ett av de tre bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.

År 2025 har för mig varit ett bra år. Bäst av allt är att jag har mått bra. På jobbet och i min vardag. Jag hoppas att år 2026 blir ett lika bra år. Kanske kommer jag till skott och flyttar till ett hus. Den som lever får se.

Gott nytt år alla fina och kloka forumvänner!

Kram 🐘

Hej!

Ja har en dotter, 23 år, som har flera NPF-diagnoser. Hon bor själv sedan drygt ett år tillbaka. Ganska snart efter det att hon flyttade hemifrån började hon dricka, och det är inte förrän nyligen jag förstår hur mycket och hur allvarligt det är.

Som det brukar vara med alkoholism påverkar det henne och hennes omgivning mycket. Hon förlorar sina vänner, hon missar möten och evenemang, men allvarligast är att hon när hon dricker snabbt kan gå från att må bra till att inte vilja leva. Hon har det senast året försökt ta sitt liv fyra gånger, och nu senaste var hon väldigt nära att "lyckas". Dessutom har hon ett allvarligt självskadebeteende där hon regelbundet skär sig själv. Tidigare även ätstörning.

Ett ljus i mörkret är att hon nu börjat ta antabus (under överinseende), men jag är orolig att detta bara kommer att pågå under en kort tid - hon har uttryckligen sagt att hon vill kunna dricka "rimligt" - vilket jag har svårt att tro att det skulle kunna fungera.

Kanske värt att notera att många i vår släkt har alkoholproblem (som tur är dock inte jag...).

Har någon annan liknande erfarenheter? Hur hanterar man en närstående som man inte bor med med dessa problem? Eller någon som dricker som har NPF-diagnoser (i detta fall autism och ADHD plus ev. någon diagnos till)?

Alla tips välkomna - för denna situation håller på att knäcka mig, att se sin dotter gå denna väg är fruktansvärt.

Nu sitter jag själv i stugan efter att hela gänget sedan länge klampat ut i pisterna. Jag är förvisso inte en morgonmänniska utan tycker om att ta det lugnt och komma upp i varv i stilla mak. Men jag känner också ett behov av att kontemplera lite mer än jag brukar, vilket väl är en naturlig effekt när man är inne i en livsavgörande förändring som inte bara påverkar en själv utan också ens omgivning. Igår blev det lite snack om min nykterhet och vännerna var imponerade men kanske också en smula konfunderade. Att jag sedan länge varit den som druckit mest, blivit kraftigast berusad och upprepade gånger däckat först har nog alla observerat, men ingen reagerat på, mer än i skämtsamma ordalag. Jag förstår det absolut, att prata om en annan människas relation till alkohol är lika laddat som att till exempel diskutera med någon som man inte längre tycker borde köra bil. Men det är synd att vi upplever det så svårt att konfrontera någon man tycker om med frågor om alkohol. Ju tidigare man kan komma till insikt om att alkoholen har blivit problematisk för en, desto bättre. Om vänner uttrycker oro och att man inte tycker om den person man blir när man är full kanske det med tiden hade fått effekt. Men risken är förstås uppenbar att den som blivit konfronterad reagerat med taggarna utåt och känt sig påhoppad. Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle ha reagerat, men tänker nu på att jag nog framöver kommer att vara mer offensiv och våga prata med den som jag känner har utmaningar med alkohol.

Efter min svacka för ett par dagar sedan har jag funderat mycket och haft väldigt mycket hjälp av de värmande kommentarerna jag fått i forumet. Ni betyder väldigt mycket och gör skillnad. Igår var en riktigt bra dag där jag njöt av att vara nykter i gemenskap med vänner som drack vin och öl. Alla runt om mig här och nu förefaller ha vettiga gränser för sitt alkoholintag och det är enbart god stämning. Jag tänker tillbaka på hur det skulle ha varit om jag druckit som vanligt och kan bara summera det med att jag är väldigt glad över att kunna vara närvarande och delaktig på ett ärligt sätt. Det är ingen mening att racka ner på mig själv för det som varit, men det känns nyttigt att titta tillbaka ibland för att ännu mer uppskatta den förändring jag gjort.

Nyårsafton på en skidresa, det är utöver midsommarafton den ultimata utmaningen för mig! Men idag känner jag mig helt lugn och ser fram mot att fira som nykter. Jag lär inte vara först ute i backarna i morgon heller, men ser fram mot att vakna utan baksmällans fula tryne väsandes mot mitt ansikte. Jag vet att jag inte kan dricka det första glaset, inte ens tolvslagets champagne, för då väcks begäret till liv och belöningssystemet börjar ropa efter mer. Jag kan inte dricka kontrollerat som "alla andra" och det är ok. Jag har andra goda drycker att njuta av, och kan med alla sinnen på topp verkligen känna av kärleken till nära vänner och framför allt min hustru som ska få en rejäl kyss som en bra start på det nya året! :-)

Jag är ödmjuk inför min fortsatta resa och införstådd med att det kommer att gå upp och ned. Alkoholmonstret kommer att fortsätta striden och söka nya vägar till seger, men jag ska envist fortsätta kämpa mot den och fokusera på hur gott livet är utan konstgjord berusning.

Till alla i forumet som på olika sätt kämpar med alkohol vill jag önska ett riktigt gott nytt år! Tack för all värme och fina inspel, vi är en fantastisk resurs för varandra. Kunskap och erfarenheter i en ärlig och empatisk förpackning, den kombinationen går inte av för hackor! :-)

@Suey Det låter klokt och bra. Men även om du tar antabus måste du göra resan med dig själv. Identifiera vad som skaver under den blöta, tunga filten alkohol. Att dricka på starka känslor är ett symtom: vi måste hitta orsakerna och åtgärda dem.

Gottnyttårkram 🐘

@TeTanten, ja vi syns på andra sidan ❤️.

Ja, det är i privat regi. Jag kommer att berätta vad som händer i behandlingen, tänker att det kan vara intressant för många här. Ser fram emot vad behandlingen för med sig och vill inte göra detta själv. Jag är ju singelmamma, chef, allas stöttepelare i allt. Nu vill jag inte vara själv och duktig flicka, nu vill jag få hjälp och stöd.

Löjrom är så gott! Ha en fin kväll och bubbla på nyktert. Det kommer jag också att göra. Kram ❤️

@Thompa_68, ja precis så är det för mig. Jag vill ha en sparringpartner i detta, som kan hjälpa mig se saker som jag inte ser själv. Känns bra att komma igång med programmet och jag är väldigt nyfiken på vad jag kommer att lära mig.

Ikväll blir det nyktert så klart, hoppas du får en fin kväll också kära Thompa 🥳✨❤️

@vår2022, tack för dina ord❤️. Jag har kommit långt tycker jag och är stolt över mig själv. Har läst Annie Grace och är inne på hennes tankar. Så var det för mig när jag slutade röka. Jag förlorade inget utan bara vann något, jag slapp.

Jag hade nog kunnat köra på själv men jag vill inte vara själv, jag vill ha inputs och utmaningar och en blick utifrån. Och jag har inte accepterat fullt ut att jag är alkoholberoende så dit måste jag komma. Jag vill inte att detta ska ta mer tid än vad det behöver ta.

Gott Nytt År kära du!🥳✨❤️. Du har gett mig så fint stöd detta år. Stort tack❤️.

@Vitvargen Tack för varm återkoppling, uppskattas som vanligt mycket! :-) Det är härligt att vakna varje morgon utan bakfyllans tunga uppenbarelse på min kropp. Dock har nykterheten inte förvandlat mig till en morgonmänniska, jag är fortfarande mer av en nattuggla, om än lite tröttare sent på kvällen än när jag ömkade mig med alkohol. Därför kommer jag ofta ut sist på äventyr, men njuter av tillvaron ändå och uppskattar att få gå och skrota lite för mig själv i lugn och ro innan det är dags för den större gemenskapen. :-)

Nu har nysnö fallit, fler pister är öppna och i eftermiddag vankas after ski i stugvärmen. Jag ser fram mot en fin kväll och känner mig återigen trygg i nykterheten, efter en liten svacka. Jag önskar dig ett synnerligen gott nytt år!

@fooliehutten Önskar dig ett bra slut på året och ett riktigt gott nytt år! Har också problem med sömnen, men njuter ändå av tillvaron som nykter. Jag må vara lite trött och stel på morgonkvisten, men känner mig överlag lätt i kroppen och frisk i knoppen. Så vill jag fortsätta på obestämd tid, en dag i taget!

@vår2022 Vilket fint och bra inlägg! :-) Är det något man alltid kan ta med sig när alkoholen vinner mark i ens tillvaro är det vad du skrev:
"Inte dra på dig en offerkofta, utan dra på dig en kofta av jävlar anamma och att det är du som bestämmer i ditt liv, inte alkoholdjävulen! "

Vädra ut besvikelsen och hatet mot dig själv och låt det försvinna. Fyll tomrummet med positiva upplevelser och känslor av möjligheter. Det går att göra även kort efter ett bakslag, man får bara börja med mindre saker och sakta bygga på. Heja dig på riktigt, du förtjänar det!

@Bubbelmorsan Vilken ypperlig investering du gör i dig själv, önskar dig all lycka med den! I mina ögon har du kommit väldigt långt på egen hand, men ser också de tvivel som jag själv brottas med. Allt som gör att man snabbare kommer till insikt om hur man behöver hantera alkohol för att må bra på både kort och lång sikt är värt att satsa på.

@vår2022 Så bra du beskriver och sammanfattar det, just att känna en fröjd och även ett lugn i att inte dricka. Det kan ta väldigt lång tid att komma till det läget, men vilken känsla det är! :-)

@Andrahalvlek Forummetoden har verkligen fungerat för mig också, helt klart har jag ett starkt underliggande behov av att få skriva av mig och ta del av andras erfarenheter. Den kompetens inom alkohol och dess problematik som finns i forumet är imponerande, jag har aldrig mött en psykolog eller läkare som kunnat sätta saker i sitt sammanhang, ge rätt uppmuntran i rätt tid och bollar tankar på det sätt som vi tillsammans förmår här. Men självklart kan samtal, undersökningar och behandlingar av proffs vara bra och nyttiga verktyg i den arsenal som behövs för att med framgång bekämpa alkoholmonstret.

@Silvertärnan Så kul och inspirerande att läsa om din förändringsresa och vad den för med sig, grymt jobbat! Vilka möjligheter som öppnar upp sig när alkoholmonstret är tyglat och man kan ärligt och naket ta tag i både utmaningar och möjligheter. Grunden för en bättre fysisk och psykisk hälsa är lagd, men vi vet vilket jobb som krävts för att komma hit och har en ödmjukhet inför fortsättningen, en dag i taget. Jag önskar dig ett ypperligt gott nytt år!

@Bubbelmorsan
Skönt att få ett expertutlåtande och att kunna släppa den frågan vältrandes runt i hjärnan.
Intressant med behandling med, finns nog mkt att lära och strategier att använda där. Är det i privat regi du anlitar ett företag som jobbar med detta? Nyfiken vilka vägar det finns att tillgå om man vill ha stöttning en bit in i nykterheten.
Berätta gärna mer sen när du börjat om du vill.
Här blir det te-bubbel och cider-bubbel under nyår. Och chips med löjrom och gräddfil.
Gott nytt år, ses på andra sidan!

@Silvertärnan
Woaw vad stora saker du klarat i år! Man vet aldrig allt vad ett år kommer innehålla i förväg, det är så skönt att sammanfatta och reflektera.
Gott nytt år!

@Bubbelmorsan Men vad häftigt! Vilken fin gåva till dig själv och vilken bra start på 2026!❤️. Den där kognitiva dissonansen, när man har två motstridiga känslor, skapar så mycket ambivalens och osäkerhet. Är jag beroende eller inte? Kan jag dricka ett glas eller inte? Nä, jag är inte beroende, eller är jag det? Talar av många års egen erfarenhet innan jag för över 4 år sedan in i djupet av mig insåg och accepterade fullt ut att jag är alkoholberoende. Jag har inte gjort något försök att sluta helt innan, för jag ville inte och var rädd för ett tråkigt och grått liv. När jag inte längre hade kognitiv dissonans blev det lättare att staka ut en framtida riktning för mitt liv. Jag såg ett ljus i tunneln😂.

Som Annie Grace säger - när man fullständigt ändrar på sitt mentala, medvetna och omedvetna perspektiv på alkohol, skönjer man sanningen om drickandet. Det krävs inte längre någon viljekraft att sluta dricka, det blir en fröjd att inte dricka. Hon pratar också om spontan nykterhet, att man kan jämka ihop den inre konflikten, behovet av att sluta dricka och det finns inte längre en rädsla för att missa något. Det var detta som hände mig som en skänk från ovan eller kanske för att mitt mentala, medvetna och omedvetna sammanflätades till en riktning, min värderade riktning, utan kognitiv dissonans.

Ska bli fint att få följa dig på din nya spännande resa! Gott Nytt År!🥳✨❤️

@Rule74
Hoppas julen varit fin och att det nya året lockar med möjligheter och utveckling.
Jag är ensam med maken och hunden denna nyårsafton och startar dagen med att kolla igenom hela min tråd och läsa ikapp lite hör på forumet.
Hoppas vi hörs.
Gott nytt år!

@Suey God morgon! Jag läste ditt inlägg i @Andrahalvlek tråd men skriver i din tråd istället. Förstår att det känns skit då du tog ett återfall efter 100 dagar och det är bra att du skriver här, det är modigt. Det är ju inte så här du önskar att ditt liv ska vara och när det är som svårast behöver man mest stöd. Det är nu du ska bita ihop och ta nya starka tag!💪. Det är inte meningsfullt att klandra ihjäl dig över det som hänt, det som är meningsfullt är att be alkoholdjävulen att dra åt helvete och ta nya tag!😂. Det är nu du ska vara självsnäll och ge dig själv en ny chans att ta nya tag och göra bättre framöver. Bara fokusera på det och hälla ut allt alkoholhaltigt hemma. Inte dra på dig en offerkofta, utan dra på dig en kofta av jävlar anamma och att det är du som bestämmer i ditt liv, inte alkoholdjävulen!

Är det möjligt för dig att ta stöd av din granne i din nykterhet? Vilken typ av relation har ni?

Du kommer att klara av att bli nykter. Du behöver stärka din självmedkänsla och din tilltro på din egna förmåga. Det är en process, som tar sin tid, men en dag i taget och ett steg i taget räcker. Jag tror på dig!

Idag är en bra dag och imorgon ett nytt år och en ny start på ditt nya nyktra liv! Gott Nytt År!🥳❤️