Senaste kommentarerna i forumet

@Jempa123 Ja, visst är det härligt med att åka slättförs! Och visst är det skönt att slippa se livet som en transportsträcka till att dricka sitt vin. Och lika härligt när lusten till att göra och uppleva saker väcks till liv igen😁. Energin som man får av att vara nykter kan man göra massor med😁.

Ha en fortsatt skön skidsemester!❤️

@Varafrisk Förstår att det är mycket sorgliga tankar nu❤️. Din trofasta vän kommer att nu att få vila och slippa smärta. Tänk vad många fina minnen som finns kvar efter 15,5 år tillsammans❤️. Hon har haft det så bra hos er och far nu vidare till hundhimlen smärtfri och i full språng och lätt i kroppen. Jag minns att du skrev så tröstfullt till mig när jag var i sorg och det har stannat kvar hos mig. Du sade att sorgen är randig, att det växlar mellan ljust och mörkt, det hjälpte mig.

Massor av kramar❤️

Ja sömnen har verkligen blivit bättre! @Jempa123 @YmaSum det lägger jag i pluskontot! 😁
Många andra saker som har blivit bättre är att man inte ser lika trött ut, piggare ögon, mer lugn lite mer mañana mentalitet (även om det svajar till ibland)
Återhämtningen efter träningen är betydligt snabbare m.m🥰 Sånt gillas!

Måndagen var ännu bättre, påtade på hemma halva dagen sen iväg på en härlig ansiktsbehandling- somnade nästan 😁
En mysig dag!
Tisdag idag och stress och spring på jobbet men det gick över förväntan, tänkte på vuxennappen(vin) 2 ggr men det försvann snabbt vilket var skönt!
Så jag sätter en nykter ✔️även idag- dag 43😊
Och avslutar med den bästa bonusen- jag somnar och vaknar nykter! ❤️

Dag 48. Ingen utförsåkning men längd för första gången på många år. Kul! Får bli mer av det. Märker att nu när jag e nykter vill jag göra mer saker, allt är inte bara en transport till att dricka som det var innan. Det är fint ❤️

@Varafrisk Styrkekramar i massor till dig ❤️ Tänk bara att ni ska ha en fin sista stund ihop. Hon ska slippa sina smärtor. Är du lugn i situationen blir hon lugn.

Kram 🐘

Nu är det verkligen jobbigt vill inte gå lägga mig ikväll för då blir det snart onsdag…..dagen då vår hund ska få somna in😪 Kan inte fatta det att imorgon ska jag sitta här i soffan och ingen hund som ligger bredvid😪 Min älskade trofasta vän som har funnits vid min sida i 15,5 år. Imorgon är jag hemma en heldag pga sjukskrivning, jobbar hemifrån på torsdag.

Idag var chefen sjuk ska vara det även imorgon. Det är ofta som hon blir sjuk när det är mycket att göra på jobbet. Det kan kanske vara något som kräver att hon kliver fram och visar att det är hon som styr men istället backar hon. Det är en kollega i mitt team där jag får känsla av att hon inte tycker om mig. Hon vill gärna ifrågasätta mig om jag tänker göra på ngt annat vis än jag brukar göra vilket beror på att jag är sjukskriven. Jag blev både arg och ledsen men det slutade med att tårarna rann. Det känns som om det inte finns någon förståelse för min sjukskrivning men den manlige kuratorn som har en hörselskada honom har alla förståelse för i synnerhet chefen. Chefen vurmar för den manlige kuratorn. Jag säger som en annan kollega sa, män tar hand om varandra och kvinnor tar hand om män.

Kramar 🥰

Det bästa med löpträningen är att jag blir så tillfreds efteråt. Skallen är lugn, jag gör typ allt långsamt. Ingen stress alls i kroppen. Chill i kubik 😍

Kram 🐘

Vitvargen. Väldigt intressant och klokt skrivet av dig. 🌟💫

Löprunda 8 avklarad den här månaden, heja mig! I fucking mörka, kalla, tråkiga februari. Amazing. Och jag tror på Anders Hansens råd: ”Börja inte förhandla med dig själv.” Precis som med nykterheten.

Jag tar varken tid eller sträckning, jag har valt ut en vinterrunda med hyfsat underlag på gångbanor och lyktstolpar. Belysning behövs. Och jag märker att jag orkar mer och mer. ”Den här raksträckan fick jag pausa på, nu fixar jag hela utan paus”. Och varje gång det sker, vilket kan ske några gånger under en runda, så blir jag så lycklig och stolt inombords. Jag fixar detta!

När jag fick problem med artrosknän våren 2023, och inte ens kunde gå i nedförslut eller upp och ner i trappor, så tänkte jag inte ens tanken att jag skulle klara av att springa igen. Det tåget hade gått för gott tänkte jag då. Men så fan heller!

Jag har inte ont i mina knän alls längre. Med hjälp av min Trukka slantboard har jag tränat upp musklerna runt knän och vader, mina knäbrosk belastas inte alls längre. Och då slipper jag inflammationen, som är den som ger smärtan.

Fy fan vad jag är bra! Nu känner jag mig som en mallgroda 🐸 Och det är fine!

Kram 🐘

Det är så sant!
Går inte att förändra någon som inte själv vill ta hjälp och det måste verkligen vara så att de kommit till sin botten för att vara helt mottagliga för den hjälp som finns.
Min man kom till botten men hade otrolig förnekelse så det var väldigt svårt.
Det man kan göra är orosanmälan om de är en fara för sig själva och via socialtjänsten komma till hjälp och förhoppningsvis insikt.
Tänker på dig

Förmodligen inte - men du. Du o barnen behöver stöd.
Han misshandlar dig för att han inte längre kommer undan med sitt beteende.

Kan ni bo hos någon ett par dagar? Kontakta soc angående anmälan och nuläget och frågar efter stöd- känner så fruktansvärt mycket med dig. Han bestämmer inte, du har makt!!!!!!

Ta all hjälp du kan få ♥️♥️♥️

Hej!
Nu är det på gång med orosanmälan hos soc, sambon är förbannad och känner sig dömd, utsatt, förnedrad…och mitt i allt detta känner jag mig som boven… när sambon druckit på kvällarna när vi inte haft barnen så har jag känt mig ensam..jag har låtit honom dricka för sig själv medans jag kollar på tv i ett annat rum.. när vi haft barnen har han druckit varje kväll, 2-3 öl och några glas vin…desto mer på helgen.. det brast för mig när han inte kunde köra dottern täten söndag pga att alkoholmätaren visade rött..då kände jag att han har mig för jag är för snäll, jag är en möjliggörare och löser körningar mm…jag har alltid kört när vi ska någon stans, så han kan dricka öl bredvid…
Just nu känner jag mig helt håglös, efter ha försökt få min sambo att förstå att han måste sluta dricka i ca 3 år, har han nu pga orosanmälan på barnen slutat.. allt lägger han på mig, att han aldrig mer kan njuta av en öl pga att han känner sig dömd, att han aldrig mer kan visa sig på stan, att han aldrig mer kan vara med på tillställningar för han är dömd…offerkofta, egocentrerad, samt ser inte sin egen del alls…känner att allt man gjort för honom har varit för att han ska kunna få dricka, och nu stryps tillgången och då läggs allt på mig…vet att jag måste ta tag i mig själv och inte ta till mig det han säger.. men självkänslan är i botten och igår grät jag medans han hade tagit av sig ringen, inte ville prata..
Kommer insikten komma? Kommer han förstå hur mycket han sårat mig och barnen?

Februari och november är mina hatmånader. Då brukar mörkret och allmän tristess göra mig väldigt låg. Så därför planerar jag medvetet in något roligt dessa månader. Ska resa till äldsta dottern i helgen och vi ska på kulturellt jippo på lördag, det är vår gemensamma grej. Lite mello, motion och renovering på det, sen kör jag hem måndag morgon. Ledig måndag-tisdag för att pusta efter helgen.

Jag gillar att ha något att se fram emot, då blir vardagen mer hanterbar. Och det behöver inte vara storvulet alls, inkluderas mina barn och min hund är jag supernöjd 😍 Men det är ändå nice med lite miljöombyte, allra helst eftersom jag jobbar så mycket hemifrån numer. Åker man aldrig hemifrån uppskattar man inte sitt hem. Att komma hem är ju nästan det bästa med att åka bort.

Kram 🐘

Hejsan! @Rule74 Tack för ditt fina svar! Jag var inne och läste lite i din tråd också....jag kände igen mig i mycket du skrev med. Vi båda har hängt här länge och pendlat lite upp och ner.

Ja du den känslan, måndag morgon, dagen/dagarna efter de är inte roliga. Det har hänt mig också att jag inte kunnat gå till jobbet dagen efter, eller att jag mot alla odds har lyckats ta mig dit, trots dunderhuvudvärk och allt därtill. Och sen den efterföljande ångesten. Nä just nu är jag mer än tacksam att jag slipper allt sånt.

Jag vet inte hur du har det nu, men jag hejjar på dig och hoppas att allt går åt rätt håll för dig! :-)

@Geggan Tack ❤️

@november25 Hej, tack för din kommentar!
Det går ändå helt okej för mig. Inledde året med en vit period som jag bröt förra helgen. Sedan dess har jag druckit alkohol 2 ggr, 2 glas varje gång. Det har fungerat, allra främst för att jag inte haft tillgång till mer.
Jag tänker som du, ska det drickas alkohol så är det ett tillfälle. Det jag vill lämna bakom mig är att dricka ensam eller när mina barn är hemma. Jag kommer att dricka när jag träffar min särbo (som följer med på denna resa) och det kommer i så fall att landa på 2-3 ggr/mån. I mars har vi en skidresa inplanerad, då kommer det att bli mer men vi har pratat kring hur vi kan minska konsumtionen på den resan också, t ex genom att inte ha alkohol i lägenheten.
Jag vill också komma bort från alkoholen för att ändra mitt mående, leva längre, ha mer ork och bättre sömn. Det är intressant att reflektera över vad alkoholen gör och framförallt vad den inte gör. En sammanhängande period utan alkohol var riktigt nyttigt för mig och jag planerar fler sådana framöver. Har du nån långsiktig plan/strategi?

@Andrahalvlek imponerad! Fantastiskt! 👏 👏👏

@jw som sagt här är vi många som har gjort och gör dumheter pga alkohol. Vad är din plan framåt?

@YmaSum ja sömnen är verkligen en fin bonus!!

(Mitt var via videobesök)

@Hoppfulla
😢
Säg till äldsta att det är han som ska tröstas - inte ta ansvar!

Ett tips är att det finns jättemycket olika former av terapi mm online!
För både dig o för kidsen♥️

Kan vara ett tryggt första steg, har själv provat.

Lunchnotering: En annan form av sug har satt in. Jag har ätit så inte det. Trött är jag men det är inte det heller. Ledsen är jag latent hela tiden men känslorna ganska lugna så inte därför heller. Kanske handlar det om att det är mycket som händer och att jag bara vill ha en paus och vila hjärnan? Bra att det händer nu mitt på dagen. Hoppas det hinner lägga sig till senare i kväll då det är dags att fara hemåt.
Solen skiner. Inte mycket men lite smått. Ska försöka fokusera på den. Den gör mig glad ☀️
🌺

@Kameleont Åh, så ont det gör i din beskrivning av saknaden efter din man, fastän han fortfarande finns där. Tryggheten som gått förlorad genom alkoholen. Jag känner den ibland, saknaden. Som en plötslig smärta. När jag ser den vardagliga tvåsamheten hos andra i vår ålder, blir det så kännbart att jag bara vill gråta. Jag hoppas, hoppas att du kan få tillbaka din livskamrat igen, men vänta bara inte på förändring så länge som jag gjorde 🧡

@november25 Jättefint att du sökt samtalsstöd! Jag tror du gör helt rätt som väljer enskilt samtal till att börja med, jag gjorde likadant. Det första som hände var att jag med hjälp av terapeuten insåg att det inte var konstigt att jag mådde så dåligt som jag gjorde, hon fick mig att se hur mitt liv verkligen såg ut. Jobbigt men också väldigt viktigt, jag undrade ofta om jag överdrev problemet fast jag egentligen visste att det inte var så.
Lycka till 🧡

Menar det sista att i ett förhållande kan den ena eller bådas psykiska balans påverkas av varandras obalans. Det är därför många missbrukare/ beroende triggar varandra till att ta återfall. Och återfallet kan ju vara andra beroenden än det huvudsakliga.