Senaste kommentarerna i forumet

Han är inte så här extremt nu när vi bor ihop igen utan det var som värst under tiden vi levde isär. Men ja.. jag har väl haft lite svårt att liksom se honom på samma sätt igen efter allt. Och det är just det som hände under förra separationen som gör det läskigt för mig att lämna igen. Och att jag inte har någon lust att lämna barnen med honom på halvtid, som dricker dagligen. Även om det bara är folköl.

@Varafrisk, så gott att höra. Njut av känslan att vara kallad och stort lycka till på intervjun. 🤗

PS. Läste första inlägget igen och ser att det är barn i plural som är inblandat i situationen (går inte att editera inlägg här). All styrka till dig i att driva igenom de radikala förändringar som måste ske med stöd av kloka och kraftfulla medhjälpare!

@Detblirbättre hej igen! Jag minns dig också! Välkommen tillbaka 😀 det där med alkoholfritt funkar inte för mig heller, då dricker jag hellre cola zero 😀 vi hjälps åt, en dag i taget! Alla dagar som man inte dricker alkohol är ändå bättre än de man dricker. Kram 🥰

@Varafrisk grattis! Hoppas det går vägen!

@Jempa123 Låter spännande med nya jobbutmaningar 🤩 Ett råd i all välmening: var noga med pauserna. Tänk dig jobbdag och vardag som lite randig, där de vita ränderna är paus och vila. Planerade pauser. Från fikapaus och skratt med kollegor till bara-vara-tid och roligheter med familj och vänner. Och motion: när skallen är trött behöver kroppen jobba.

Jag fyller 57 år i höst och har aldrig bangat för en jobbutmaning. Tyvärr kan det sammanfalla med kris och panik av familjeskäl: och då blir det tufft. Sjukskriven för utmattningsdepression tre gånger, från 37 års ålder upp till 52 års ålder. Förklimakteriet var en bov i dramat också, har jag förstått i efterhand.

Jag vill inte skrämma dig, men när livet rusar fram för snabbt är det väldigt lätt att använda alkohol både som startgas och handbroms. Men det är inte ett hållbart sätt att leva. Vi ska dansa, men vi måste pausa också. Som i Panetoz låt: Dansa, pausa. 💃🏼 ⏸️

Kram 🐘

@Markus86, hur går det? Jag läser här varje dag, din berättelse berörde mig djupt men visste inte vad jag skulle kunna säga för att hjälpa. Tack och lov har du fått bra råd och medkänsla från andra medlemmar här.

Nu efter några dagar så har det faktiskt flutit upp någonting jag paketerat in väldigt väl längst in i minnets mörkaste garderober. Efter att mitt första barn föddes för många decennier sedan så drabbades hennes mor av svår bipolär sjukdom. Det var ett elände både i de depressiva faserna och i de maniska. I de depressiva faserna var det otaliga suicidförsök med akutinsatser, ambulans osv, svårhanterligt såklart för oss båda. I de maniska blev det ofta våldsamt, hon blev som en bångstyrig tonåring och var ute och rumlade med alkohol och diverse lösa bekantskaper. Hon kunde bli mycket aggressiv mot mig ungefär som du beskriver, typ som en psykopatisk vildkatt. Bokstavligen livsfarlig. Jag fick vid något tillfälle tillgripa våld för att hindra henne och anhanget att ta med sig vårt barn som låg och sov i vaggan, grannarna ringde polisen och det blev en del uppståndelse såklart. Men barnet var skyddat fysiskt i alla fall.

Jag ser litet av liknade situation för dig, du är i en väldigt utsatt situation där du ska hantera både din egen säkerhet och ditt (dina?) barns. Barn måste ha lugn och ro omkring sig, alltid, och det måste du också ha. Sjukdomsinsikten finns inte i de maniska faserna, alkohol/droger får alla spärrar att släppa och det blir extremt svårt att hantera som närstående. Kommer inte ihåg alla detaljer men socialtjänst gav begränsat stöd, barnets mor blev inlagd på psyket under perioder och fick flytta till egen lägenhet. Över åren som gick blev den bipolära sjukdomen mera stabil via medicinering, och barnet fick träffa sin mor när det var lämpligt. Alla har det bra idag inklusive hennes mor.

Tror och hoppas att man som far har betydligt bättre stöd idag än vad som fanns när det begav sig i mitt fall på 80-90-talet, men du måste ta kontakt med vad som finns så du kan få vägledning. Det går ju inte för någon utomstående att ställa diagnos på en berättelse men jag tycker inte du ska utesluta att det finns en allvarlig underliggande psykisk sjukdom med i bilden här, och finns ingen sjukdomsinsikt så är det svårt att få igång en förändring. Som alla säger: dokumentera precis allt, du behöver dessa evidens när du med hjälp av andra drar igång åtgärder som måste ske så fort som möjligt. Personer med dessa personlighetsstörningar är extremt skickliga på att förvrida verklighetsuppfattningen inte bara hos närstående utan även hos vårdpersonal och alla andra runt situationen.

Varmt lycka till och berätta hur det går med allt!

@Varafrisk Åh, vad spännande. Håller tummarna!

Kram 🐘

@Blidenjagvillvara77 Hej! Det var ett märkligt sammanträffande att jag hittade ditt nya inlägg här så jag ffg på länge loggade in på Alkoholhjälpen!
Vi följdes ju åt ett tag för ca 2 år sedan. Jag är mer eller mindre i samma situation som du, det går upp och ner.
Nu på sistone mera ner. Fortfarande inga fyllekatastrofer eller blackouts. Men vin sgs som varje dag i 3 månaders tid. Smusslande med flaskor och lögner framför allt för mej själv.
Nu är jag fjärde dagen nykter igen. Tror jag känner samma sak som du ungefär, leda och tristess som måste fyllas. Och dethär med att dricka alkoholfritt bubbel (eller liknande) är för mej helt meningslöst. Det är inte själva glaset eller smuttandet som är viktigt, eller den eventuella ”guldkanten” det kan ge.
Och så tänker jag också att jag inte har nåt här på forumet att göra eftersom jag bara misslyckas hela tiden. Har inte skrivit något i min egen tråd på länge.
Men ja ja, det är bara upp i sadeln igen då😅. Hoppas du mår bra idag!

@asdf1973 Tack för svar. Jo jag är medveten om riskerna med mitt drickande. Började med Ozempic, fast jag inte är överviktig eller har diabetes, för ett par veckor sedan och alkoholsuget dämpades avsevärt. Har gått från 5-6 dagliga öl till 2.

Tänk..att jag är kallad på anställningsintervju t ett arbete som skolkurator! Visserligen känner jag chefen, vi arbetade tillsammans då hon var rektor och jag skolkurator. Fast…hade hon inte tyckt att jag var bra då hade hon aldrig kallat mig. Jag är iaf stolt och jag skulle bli så glad om jag fick det.

Ha en fin onsdag! Kram 🌺

Heja dig @lejla77! Bra gjort med 71 dagar💪.

Det är spännande det där med att man blir uttråkad och tror att det är brist på A. Så har jag också tänkt men tänker lite annorlunda idag. Vad var det som var så kul med att dricka A? Vad gjorde mitt liv roligare med A? När jag tänker på det så var det ju inget roligt med att dricka A varje kväll, jag satt där med mitt bubbel själv och var helt passiv. Är det ett roligt liv?

Dag för dag så är du snart på 3 månader🎉. Heja dig!

@Kameleont Jag upplever lite samma med mitt mående. Att det är något han ser och som han mår dåligt av, samtidigt som han försöker förneka situationen. Någonstans har väl ändå topplocket gått hos mig på ett sätt som gör att det inte går att sätta tillbaka igen. Jag svarar som jag tycker när han frågar.

Jag vet inte heller om någonting går framåt inom honom eller bara runt i cirklar...

Har du någonting som du skulle vilja testa för att må lite bättre?
Jag funderar på att börja gå och simma någon kväll i veckan.

@november25 Tack för pepp ❤️
Absolut ser han att jag inte mår bra. Han frågar inte mycket om det o det känns som han inte bryr sig. Gör att jag känner mig ännu mer ensam.

Men jag förstår att mitt mående nu är ju en ständig påminnelse för honom om att han delvis orsakar det (eftersom jag sa det), vilket får honom att må ännu sämre. Att samtidigt vara i förnekelse över sina egna problem måste skapa kaos inom honom.

Jag hoppas du har rätt, att det kan sjunka in med lite tid.
Tyvärr känns det inte så just nu. Snarare tvärtom.
Det känns så tungt. Är trött.

@Anayh5 Jag får också stark oro när jag läser vad du skriver.

Du vet säkert att du kan få hjälp med skyddat boende genom kvinnojouren, när du lämnar med deras stöd? ❤️

Viktigaste är att du tar första steget och ringer dem. Sen kommer de att hjälpa dig hur du kan gå vidare!
Man får också stanna i kontakt med kvinnojouren och få samtal utan att lämna, om man inte känner sig redo.

Oavsett vad du bestämmer dig för är det skönt att få prata med någon som förstår sig på den här typen av våld och utsatthet🙏

@esterest Tack snälla! Tänker på dig med och undrar hur det går!
Ska skriva i din tråd också.

Igår fick jag kontakt med anhörigstödet igen äntligen. Tid inbokad på måndag (direkt efter vår resa). Jag bad henne också ringa mig, eftersom jag var i upplösning då. Och det gjorde hon nästan direkt vilket kändes väldigt skönt.
Hon rekommenderade att uttrycka en önskan att prova antabus. Jag vet inte just nu. Jag är trött på att komma med olika förslag och prata med honom om alkohol när han inte vill det. Jag ska avvakta just nu.

Det är en bra ide med stöd via online psykolog! Tack. Jag ska kika på lite alternativ. Kanske är det lättare än fysiska möten på mottagningen också.
Att jag gråter nästan varje dag nu är nog ett tecken på att jag är på gränsen för vad jag orkar med.

Särbon var på väldigt dåligt humör på morgonen när jag skulle flytta. Kvällen innan hade han frågat om jag ville komma och jag tackade nej på ett trevligt sätt, i linje med tidigare avståndstagande till drickande. Det skar i mitt hjärta, kändes så jobbigt. Hela helgen blev ju sån.
På morgonen verkade han inte inställd på att jag skulle komma dit alls, vilket ju innebar att jag inte hade någonstans att ta vägen (i teorin).
Men han ringde senare och sa att jag såklart var välkommen. Han hjälpte mig flytta sakerna. Han skulle iväg på en aktivitet med öl. Tyckte inte alls att jag borde vara stressad på grund av honom, det fanns det ju ingen anledning till. Kändes knäppt att höra.

Kom sen hem full, gladare, kärleksfull och ångerfull. Han hade berättat för en familjemedlem till att han har alkoholproblem. Han hade även berättat om hur jobbigt han förstått att jag har det med honom på grund av drickandet.

Jag känner mig lugnare. Orkar inte ta upp saker just nu eller följa med i turerna runt hans drickande. Han får sköta det själv och jag ska försöka ta hand om mig.
Dagen började med att han började ta medicinen igen. Drack ingenting hela dagen förrän kvällen då han plötsligt tog några öl.

Ser ändå fram emot resan och det positiva i den. Vet egentligen inte hur lång tid jag har kvar med honom, försöker att passa på att ta in det som jag tycker så mycket om..
Hoppas samtidigt fortfarande men vet verkligen inte längre om han kommer att vilja bli bättre.

Ser fram emot att börja måla och tapetsera i min nya lägenhet😊

@Anayh5
Detta låter extremt otäckt. Som ovan - ring imorgon bitti . Dokumentera så mycket du kan.

Har egentligen inte så mycket att skriva just nu.

Tror hans inskrivningsbesök är nästa vecka. Han dricker mycket mindre. Märker att han ofta tittar på klockan, förstår att det inte är något glas före klockan x och inte efter klockan x. Vissa dagar inget alls. Däremellan pysslar han i huset. Lagar staket. Beställer hem reservdelar. Bokar in service. Städar bilen. Staplar ved. Håller sig sysselsatt.
Ikväll gick han och la sig klockan halv nio. Somnade med en podd. Tror han ville komma bort från kylskåpet.

Jag vet inte vad jag känner. Det är som att stå i en blåsig korsning med skitväder. Samtidigt som det är vindstilla och tyst.

@november25 tänker på dig! Bra att du skriver här och vädrar dina tankar!

Känns som om det nuvarande anhörigstödet inte är något stabilt att luta sig mot när det är skakigt? Funderat på någon onlineresurs? Behövs ingen remiss till digitala psykologer och det går på högkostnadskort.
Tänker på hur det är på flygplanen, att man ska koppla på sin egen syrgasmask först innan man kan hjälpa andra.

Dag 71 utan A, dagarna går och ändå tycker jag att dagarna står still , lite uttråkad kanske- trots att man fyller dagarna med det mesta .
Är det för att man är nykter? Man går in i någon slentrianmässig vardag?
Saknar fortfarande inte a - för det mesta iaf .
Det kryper sug lite här och där men försvinner fortfarande ganska fort.

Vill gärna passera 3 mån - hoppas och håller tummarna!
Så ja nu siktar vi framåt 🙏

Hej @Jempa123 ! 👋🥰
Nä livet blir inte perfekt trots att man håller sig nykter..Men va fan lite konfetti eller fyrverkerier hade varit trevligt !! 😁

@Guldlock fint du skriver 🌟❤️

@Jempa123 ja verkligen 😊
Tänk om det gick att spara solen i sin ficka för att plocka fram ibland. Å andra sidan skulle den nog inte vara lika speciell då.

@Jempa123 ja verkligen 😊
Tänk om det gick att spara solen i sin ficka för att plocka fram ibland. Å andra sidan skulle den nog inte vara lika speciell då.

@Bubbelmorsan go kväll, förlåt mitt svar lyst med frånvaro. Har varit många tuffa dagar men i dag känns det ganska okej 😊
Hur blev det med naglarna dina? En påminnelse till mig om att jag visst skulle köpa något för ansiktet 😅
Och våra odlingsplaner… hur ligger du till? Jg ska till landstället i helgen och se vad som går att göra.
Kram på dig 🌺

@Guldlock tycker du tänker så klokt om att ta hand om dig ❤️ och ja visst känns allt lite lite lättare när solen skiner.