Senaste kommentarerna i forumet

God morgon & Hejsan! @vår2022, med flera, det var kul att se att det finns kompisar här på forumet som inte har tröttnat totalt på mina väl ibland lite småknasiga och knepiga grejer som jag skriver titt som tätt och sånt. Men får väl skylla på mina psykologiska utmaningar som väl kanske är den största gåva jag har, för utan dessa så vore jag väl inte den jag är eller nåt sånt. Minns att farsan en gång sade att alla föds som original och att de flesta dör som kopior eller nåt sånt där filosofiskt.

Har inte kunnat koppla av eller sova nåt, som väl inte är så himla ovanligt i min historia här i världen för att säga som det är. För det är ju inget nytt. Nu skulle jag ju sova sött som ett litet barn eller lyssna på nån sövande hypnotisk röst till ljudet av kanske ett tal om att: Känn hur dina armar blir tyngre och tyngre, blunda och gå djupare, djupare och hör på rösten, och se framför dig den vackraste platsen och omfamna en skön tanke och så vidare till mjuk lugn och sövande bakgrundsmusik.

Känner att det mesta går om man håller i och håller ut. Fattar att man ska hålla sin inre andlighet och tankar om sånt djupare för sig själv, så att man inte trampar på andras inre tankar eller andras känslor och tankar som nån rätt vis på nätet nånstans skrev. Men för just mig känns den traditionella bilden om Herren och Skaparen okej. Men man ska inte sitta och försöka pracka på nån människa en andlig tro, såna andliga prylar måste alltid växa fram helt naturligt av sig självt tror jag.

Mina föräldrar tvingade aldrig mig att gå åt nåt håll. Se Hur Vacker man blev... Men visst kan man be för någon, om andlig kraft och även om lite Större grejer. Faster var mycket starkt troende på Gud och Jesus, frälsningssoldat som hon ju var. När hon lämnade jorden rent kroppsligt kändes en saknad av hennes andliga energi. Funderat på varför hon bad så envetet för mig ibland. Kanske hördes det ibland att man druckit mer än hallonsaft...

Hur som helst, kul att nån tittade in en sväng. Då jag ändå inte kan sova i stunden så håller jag nu på och kokar på lite kaffe alltså, så att jag har något alkoholfritt att stärka mig med under denna onsdag som det ju redan har gått och blivit som jag såg då jag drog ett almanacksblad ännu en gång. När kaffet är klart ska jag nog ta mig en slurk, men ingen jätte-kopp, för då går jag väl igång liksom - Hej och hå liksom allihopa.

Ha en fin dag!

Jag är ledsen vad ni också gått och går igenom! Jag har mer och mer accepterat att min enda utväg är att bryta då min mor vägrar att medicineras även om sjukvården gett henne mediciner efter blandannat psykoser hon haft
Jag har försökt med allt från att skrika , ignorera, prata sansat, gråta och förklara i detalj och sakligt hur mycket hon sårar mig men det enda jag får höra är
- men sluta ta åt dig då...
- jag har rätt att säga vad jag tycker och tänker.
Eller så vänder hon på allt och säger att det är jag som behöver hjälp ...

Ingenting jag säger eller gör går in.. allt handlar om henne jämt.

Hon jämför sig med mig, som en konkurent trots att jag är hennes dotter. . I hennes ögon tävlar hon med mig om vem som är smalast , har finast kläder osv.. ALLT jag gör är fel, hon kritiserar mig konstant..alla mina val även om dem inte påverkar henne så lägger hon sig i...Jag är snart 40 år!!!! 40år!! :(

Jag brukar ofta gråta över den mamma jag aldrig fick. Blev ofta lämnad ensam som barn, minns ensamma nätter då jag ropade efter mamma i fönstret ..då hon satt på krogen. Ursh.

Ja har kämpat hela mitt liv för att verkligen få henne att må bra trots att hon fått mig att må så dåligt , det är först efter att jag träffade en vettig man som har kärleksfulla föräldrar och anhöriga som jag insåg hur fel min mamma verkligen behandlat mig.. och jag frågar mig själv hela tiden hur kan man inte älska sin dotter? Hur kan man göra såhär. Hon är sjuk , jag förstår det ...och vägrar hjälp :( finns inget jag kan göra förutom att rädda mig själv och min familj och ta avstånd ,helst helt.

Jag vill söka terapi för att få råd och stöttning men det är svårt att ta det steget. Just tanken att sitta och öppna upp sig om hela sitt liv med någon man inte känner face to face är skrämmande. Men jag tror jag behöver det

Anledningen till varför jag inte brutit innan heller är för att min mor är ensam, hon är misstänksam och hatisk mot de flesta män och levt själv i många år.. har inga vänner direkt och så.. jag har varit den enda som verkligen hjälpt henne och funnits där i allting .. vem ska nu hjälpa henne ?

Jag skrev ett sms till henne om att jag ville ta en paus för att jag inte orkade få så mycket skit kastat på mig..hon kan bombardera mig med massa sms efter att hon varit här om både det ena och det andra. Jag har alltid en klump i magen när vi ser och setts.

Går ni andra i terapi här? Vart fick ni terapi?

Kram till er alla kämpar!

@Rike Tack för omtanken. Han "super" kanske inte i traditionell mening. Han blir personlighetsförändrad men aldrig våldsam. Jag har ett fritidshus som en vän sagt att jag får åka till om jag behöver vara ifred. Jag harbingen plan men har en psykologkontakt. Jag älskar honom fortfarande och det finns fortfarande mycket som är bra. Nu vill jag att han skall inse problemet & ta reda på om han vill göra något åt det...

Hej! Nu är jag här igen... Otippat. Men efter en cykelolycka i somras och betydligt sömre mående på alla plan så vill jag sluta. Har druckit i princip varje dag i 2 år, allt från 5 öl till en liter vin.

Cykelolyckan borde varit ett uppvaknande men blev så rädd. Bröt bara 2 revben och slog i skallen rejält, hade kunnat vara MYCKET värre,hua.

Har en längre tid varit skakig, kallsvettig, illamående, noll aptit så har kämpat med allt för att få mig något om dagarna. Inte kunnat sova utan alkohol.

Har nu gått 2 dygn utan alkohol, illamåendet är kvar men kommer och går så lyckas äta mer vilket är skönt. Men känns som jag sover noll. Är rädd för DT. Har inga hallucinationer när jag är vaken mer än att synen är sämre (kan ju förstås vara sömnbristen och att jag behöver glasögon). Men har hypnagoga hallucinationer när jag ska sova. Eller att mina ben rycker till precis vid insomnandet vilket inte heller gör det lättare att somna, ångesten dämpas inte direkt. Räknas dessa in i DT eller är det sömnbristen?

Har iaf på riktigt bestämt mig den här gången. Vill vända både mitt psykiska och fysiska mående och vara den glada handlingskraftiga människa jag en gång varit. Inte den vars liv är centrerad av alkohol och självhat.

Vill helst klara mig utan läkarvård då beroendecentrat i större stad har bestämt att mitt go to ställe är en liten vårdcentral på mindre ort och vill helst undvika den. Men kanske finns andra sätt att få hjälp?

Tacksam för alla tips och ord jag kan få. Tillsammans kanske man kan flytta berg.

@Lunis
Stor igenkänning, även i mitt fall pratades det väldigt illa om mig.

Mitt enda råd är att bryta helt. Skickade meddelande att jag mådde för dåligt av kontakten och att jag nu skulle blockera samtal och sms (fick massor av sms bitvis).
Det handlade om min överlevnad.
Skuldkänslor? Absolut. Men allt mindre. Hon attackerar andra nu, inbland når hennes elaka prat om mig mina öron, men oftast av människor som förstår och tycker att jag gjort rätt.
Som min morbror sa, hon är skadlig att vara nära.

Men det är en stor sorg att inte ha en mamma.

@washington
Har du någon du kan åka till? Du ska inte befinna dig i hemmet med någon som super.

Har du någon plan för att ta dig ur detta?

@Angelcakes Tråkigt att höra.. Hur länge sen är det din sambo slutade dricka? Jag vet inte vad,som är vad men har man druckit länge förändras strukturerna i hjärnan vad jag förstår. Kanske tar det tid att "återställa". Vi har den värsta period vi haft. Det finns mycket kärlek och aldrig våld eller skrik men det jag beskrev räcker... Just nu, en tisdag håller han på att somna vid köksbordet efter ett par öl och två glas vin (vad jag vet). En helt vanlig tisdag. Förstår det inte. Jag saknar den han var och kan vara. Alkoholen är viktigare än intimiteten.

Bra att du inte fortsätter med henne. Fokusera på dig o ditt barn och ha absolut ingen kontakt.
Det kommer att bli bättre♥️

Livet går vidare. Har varit själv och inte träffat henne på några veckor, inte haft kontakt alls den senaste tiden. Märklig känsla men fridfullt. Är mycket för mig själv men längtar efter vanliga sociala kontakter utanför arbetet. Det är lättare på sommaren. Det finns planer i alls fall.
Har en bit till släkten så det är långt mellan träffarna.
Tankar energi från Al-anon möten och liknande.

@Vitvargen Tack för att du delar med dig! Ja förändring kräver vilja vilket kräver insikt... och inte ens där är vi. Tisdag idag, kalasdag tydligen...

@esterest Alkohol alltså... förstör så mycket. Har du tagit upp det?

Klarade det idag. Ville gå in på systemet, det är nästan ett automatiserat beteende, när jag ändå var och handlade men höll det jag hade lovat mig själv. Var knappt ens sugen då kroppen börjat reagera med avsmak på det sura röda vinet på sistone. Men jag vet ju att suget kommer komma för eller senare.

Har blivit väldigt tydligt för mig, när jag läser vad jag har skrivit, att alkoholen gör en till en stor egoist. Snacka om att bara vara fokuserad på sig själv och sina egna behov. Dags att börja tänka på de runtomkring som också drabbas.

Samtidigt märker jag hur en del, när man säger att man är alkoholist, säger ”nä, det tycker jag inte” Problemen förminskas och det kan nog vara för att om jag är det, är kanske de också det? Det är så väldigt lätt med självbedrägeri.

Vad skönt det är att läsa svaren igen. Grottar ner mig i alla tankar, lite då och då. Det snurrar allt möjligt, som t.ex
Kunde jag ha gjort någonting annorlunda?
Hade det fungerat om jag ringt efter någon hjälp.
Senaste "haveriet" så var hon tokfull. Gav upp och bad mig att hjälpa henne till psykakuten. Jag kollade upp hur det i så fall skulle gå till och fick fram en plan. Sen kom "Alfons" in i bilden. Vänta, jag ska bara... Det rann ut i sanden.
Fan, det var så nära.

Jag har gett upp och lämnat henne. Skönt, men konstigt.
Orolig? Ja.
Saknar henne? Ja, till och från.

Att gå på möten, live eller online, hjälper mig.

@Flarran Nog är det bra att ha en tro och jag tror att Gud är med dig. Säkerligen hörde han även din fasters böner och tog sin kontakt med dig, när du var mogen för det.

Ha det så gott och sköt om dig!❤️

Såklart är vi alla olika. Du skriver fint om hur du vill leva och du vet vad du behöver för att kunna göra det. Jag tror också att med kunskap och självkännedom kommer man långt, självklart beroende på vilken typ av drickande man har.

Jag hoppas och tror att jag tagit tag i detta i tid och kan lära mig att dricka måttligt (jag har under vita perioder också tagit till annat, som godis och läsk för att ”stilla” begäret och tomheten..) eftersom jag hela tiden tänker på och är medveten om vad jag INTE vill med mitt drickande.

Vi hittar alla vår väg och klassisk storasyster som man är vill man ju inte belasta andra med sina problem. Dock har forum som detta hjälpt mig reda ut tankar och känslor och man kan skriva av sig utan att dömas.

Även fint att kunna skriva till en professionell rådgivare som bollar tillbaks ”vad tror du?” ”hur känns det för dig?” när man uttrycker tankar och funderingar.

@Thompa_68 Det är intressant att reflektera kring insikt och acceptans. Tänker att det kan handla om att man också kan se sig själv utifrån, observera sig själv och reflektera över sitt beteende, sina tankar och känslorna kopplade till det. Att man ifrågasätter sig själv och försöker förstå sig själv bättre.

Läste om David Rock, hjärnforskare som säger ”det är slående hur begränsad vår uppmärksamhet är. Människan har bara förmåga till en liten mängd kvalitativt tänkande varje dag. Det är därför väldigt viktigt att vi väljer medvetet vad vi ska fästa vår uppmärksamhet på. Om man lägger fokus på fel saker så kan man inte räkna med att man därefter kommer att orka fokusera på rätt saker. Du har bara en viss mängd uppmärksamhet per dag, det är biologiskt – och därför gäller det att rikta energin rätt från början”.

Tänker att det handlar om att medvetet välja vad man ska fokusera på, i vårt fall, att leva nyktert och se det positiva i det. Att om man lägger fokus på att det blir tråkigt, värdelöst mm att leva nyktert så får det positiva inte plats. Mitt motto är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”, alltså att om man uppmärksammar och fokuserar på det negativa så får man negativa känslor och känslohjärnan, där suget sitter får dominera tankar och känslor. Och fokuserar man på det positiva så får man positiva känslor, vår pannlob, vår rationella hjärna, det sunda förnuftet, får dominera våra tankar och känslor.

Såg även detta
* När du har fått en insikt är det viktigt att reflektera över hur handlingen påverkar dig. Känner du dig bättre? Hur kan du bygga vidare på den nya insikten?
* Insikt är ofta det första steget till att förändra ett beteende. Om du vill ändra något, börja med att förstå varför du vill ändra det och hur förändringen skulle gynna dig. 

Du är på god väg och du verkar ha stor motivation till ett nyktert liv. Fortsätt så!💪

@Vitvargen Gamla favoriter - vittrade skumkanter - refoaming - små söta godingar. Och du talar med kärlek. Inte kan det vara Carlssons OD-11:or du talar om. Kanonhögtalare hur som.

Tisdag. Bra dag. Rest i jobbet. Hög risk, men blev bra! Ligger nerbäddad och kollar tv. Ser framemot hotellfrukost imorgon 🙂

Man kan ibland vara lite trött en stund på det mesta och känna att det bästa väl vore att lägga ned det hela över hela linjen på nåt sätt. Då får man då vara tacksam för att man inte har drivmedlet sprit i form av alkohol till hands som knockar hjärnan. Tänker på hur många gånger jag suttit i ensamhet tillsammans med nån flaska med sketen skit och liksom hört en röst inom mig säga. Skit i det här, fatta att vad spelar nåt egentligen för roll alltså, det går ju ändå åt helvete med allt...

Det finns många sätt att som människa se på tillvaron och det andliga inte minst, beroende på hur man faktiskt ofta i stunden mår, tänker och känner sig. Brukar ibland som trött nykter dystymiker med diverse andra psykologiska små pålägg om man så säger. Med kall nykter logik sett, efter att alltså ställt alkoholen som enda räddningen åt sidan, känna mig rätt trött på det mesta. Men har ju enligt en del hånfulla flin på vägen ändå min kanske lite fåniga tro på att skaparen är med mig.

Knasigt snack som jag inte orkade höra talas om när det högsta jag oftast längtade efter var nästa underbara fylla eller nåt sånt. Något som jag inte skäms så värst mycket över. Tänker här att man inte kan göra mer än sitt bästa i var stund efter sin bästa förmåga och kunskap. Har ändå alltid haft känslan av att Gud fader varit, och är med mig hur konstigt det än kan låta. Borde väl kanske skämmas som en gris eller nåt, men så långt hoppas jag att jag aldrig kommer att hamna.

För det står väl skrivet nånstans att gårdagen har varit och att morgondagen har man inte sett och att idag hjälper Herren. Sicket unket snack. Radera den där korkskallen skulle jag sagt för bara nåt år sedan om jag läst sånt här flummigt snack. De så kallat religiösa har väl sällan givit mig något substantiellt av värde alltså. Minns när min gamla far låg där i sin sjuksäng och skrek av kroppslig smärta och jag tanklöst sade: Var är din Gud nånstans nu då alltså...

Minns att farsan sade att Du får säga vad du vill, min tro ändrar ingen i världen på. Sedan fortsatte han att mumla obegripligheter om att: Gud och Jesus hjälp mig. Kanske hade han som precis som mig mest musikaliskt sett, som mest också gillade svängiga rocklåtar lite mer livserfarenhet ändå på något sätt eventuellt. Men han hade väl sett ett och annat inom tiden i sjukvården som han ändå gav sitt liv till i över trettio år alltså. Minns när jag växte upp att inget egentligen var kul nån längre stund, mest grått var det för det mesta, precis som idag, inget nytt under solen alltså.

Har läst den tidens tankar skrivet i mors dagbok av henne som jag ärvde och tänkte slänga i närmsta soptunna vid en avstädning alltså. Var så himla trött på allt hennes uppdämda inre Halleluja-snack i skriftform om Jesus som jag kunde undra över hur hon kunde känna var som hennes store lärare och storebror liksom. När jag hade sett henne efter sitt sista andetag var jag inte så värst religiös liksom, och är väl det kanske inte heller var dag heller. Men konstigt nog känner jag ändå att Gud är med mig på något märkligt sätt. Den känslan släpper jag inte i första taget för då är det nog kört...

Minns min faster som ringde var dag efter att hennes man och även min farsa, hennes bror dött inom kort tidsrymd och att hon sade att hon dagligen bad för min frälsning. Då kändes det väl mest som lite smått störande och en aning pinsamt. Men höll då god ton i telefonsnack och sedan en dag så var hon borta ur ekvationen, bara nån vecka efter min en drygt tio år yngre kusin som verkade rätt klok och visst var vuxendöpt kristen, vad det nu gav henne, då hon ändå inte lät värst lycklig.

Tider komma, tider gå, men Skaparen är den som bestå, så tänker jag denna kväll och undrar vad morgondagen har för prövningar eller gåvor att bjuda på. Kör vidare med ett steg i taget som en envis åsna och det ska då mycket till för att få mig att giva mina slantar för prylar från bolaget för den prylen vet man då vart den leder till. Inte är det då hälsokost och god ekonomi och sånt liksom. Nej, nu är det dags att för en matpaj, typen ost och skinka jag fick tag på här om dan. Tokerier och värdelöst svammel som vanligt här alltså, men vem bryr sig...

Ha det fint!

@Kaisa7402

Jag vill sluta dricka för alkoholen har förstört så mycket för mig, mest i form av mina relationer, och gör mig bara deprimerad. Även på grund av min hälsa. Min pappa söp ihjäl sig och dog själv i sin säng, 69 år gammal. Led av klåda, flera brustna och blödande magsår som opererades. Hade ingenting alls kvar på slutet mer än sin relation till alkoholen. Jag vill inte bli som honom.

@Kaisa7402
Hej o välkommen hit.
Försök att få stopp på detta innan det blir värre för värre blir det.
Känner verkligen igen mig. Höll också på så och drack o sov. Skötte också jobbet hur det gick vet jag inte. Hade heller ingen motivation att sluta. Försökte några år försökte med ALLT..Till slut kom jag tillber vändpunkt att det går inte att fortsätta så. Livet är mycket bättre utan A.
Vill inte tillbaka till det livet.
Ta hand om dig
Du fixar det..
Fortsätt o skriv
Kram🙏

@JHL

Tack! 😊 Har aldrig ringt dem men ska ta till mig av det tipset!

@LAO

Tack! 😊 Nix, alkoholen gör det verkligen inte bättre, allt blir bara så mycket sämre.

Hej! Jag är i samma situation just nu och har haft ett samtal med öppenvården angående min pappas riskbruk och min mammas medberoende.
Så långt jag kan minnas från mina tidiga tonår har mamma sökt sig till mig för stöd och tröst när pappas drickande varit som värst. Nu nästan 20 år senare mår hon som sämst medan jag själv tagit mig ut ur huset och fått en egen familj. Hon drar sig undan socialt, har hittat henne gråtandes flera gånger utan förklaring, är bitter och mår allmänt psykiskt dåligt. Hon har dessutom spinal stenos och artros så smärtan förstärks säkert av hennes mående och vice versa.

I februari bad jag henne söka hjälp men då slog hon ifrån och skrek att jag ljög och hittade, var sjuk och behövde sjukskrivas och medicineras. Hon blev helt galen och jag blev nästan rädd för henne. Efter det tog jag en paus från både henne och pappa men föll tillbaka då min sambos pappa insjuknade i cancer.
Det var i höst när jag fick veta att min mamma pratade så mycket skit om mig bakom min rygg till min moster som jag kände enorm hopplöshet. Hennes skitsnack renderade i en orosanmälan (som lades ned väldigt fort) men själva agerandet har satt djupa spår i mig och jag har svårt att förlåta både henne och min moster för detta.

Jag har försökt prata med dem flertalet gånger men ingen av de är mottagliga att ta in vad jag försöker säga och nu orkar jag inte strida längre. Jag känner att en gräns behöver sättas, för min egen skull men även för mina barns skull.

Hur tänker du kring själva gränssättningen? Hur, var och när är det bästa tillfället för det? Jag känner enorm oro och ångest kring detta och tar gärna emot råd från den som gått igenom liknande!

Nu har de svarat igen att jag kan få gå ett 12-veckorsprogram hos de om jag uppfyller kraven. Internetbaserad men med samtal. Ska försöka anmäla mig imorgon. Är dock väldigt orolig för att de direkt gör en soc-anmälan pga. Barn. Redan varit där en vända och vill absolut inte dit igen.

Ingen A idag iaf, ligger redan i sängen. Imorgon ska jag ev. Ut på stan, men ska klara det också tänker jag.