Senaste kommentarerna i forumet

@Guldlock Att skriva ner det jobbiga lättar oerhört mycket, precis som du gjorde. Ibland vet man inte varför man känner som man gör, men när man skriver om det kan poletten trilla ner. Eller inte. Men när man skriver ner det slipper det loopa i skallen och man kan sova på saken. Nästa morgon kan det vara glasklart vad som skavde, eller inte. Ibland behövs tid för att komma underfund med varför man mår som man gör.

Oftast beror det på att man tömt sina batterier. Pauser, pauser, pauser är så viktigt. Göra något helt annat: fika och skratta ihop med kollegor, ringa en kär vän, ta en promenad, ett styrkepass, kolla på en film. Men träning i alla former är bra, för när skallen är trött behöver kroppen jobba. Vi måste ha balans mellan intäkter och utgifter även i kropp och knopp.

Kram 🐘

@Varafrisk Beklagar sorgen ❤️ Men hur jobbigt det än är att sörja, så är det värt det med tanke på alla fina stunder man haft ihop. Just nu behöver sorgen ta plats, men den lättar med tiden. Bleknar lite i sin intensitet, även om den nog alltid finns kvar.

Kram 🐘

@Charlie70 Tack ❤️ Jag kämpar på. Klar blir man aldrig, men huvudsaken är att riktningen är åt rätt håll. Det är lite som att skotta snö, det finns alltid ytterligare en hörna att jobba lite mer med. Tack för titten, alltid lika kul när gamlingar hälsar på.

Kram 🐘

@Charlie70 Tack för din hälsning❤️ Så kul att du tittade in, blir alltid så glad när du gör det.
Det var ett fint avslut i lugn och ro🙏🏻men sorgligt😪 Så tomt det är här hemma och tyst, Ingen hund som ligger vid mina fötter nu när jag har lagt mig. Tänk vilken plats hon har fyllt både i hjärtat och i vårt hem. Men nu är hon i hundhimlen, tänker att hon möter både gamla och nya kompisar🐶kanske får dejta😉 Fast..hon har ju alltid varit mest intresserad av människor så den som vill ha hennes uppmärksamhet får nog lägga manken an….

Godnatt och kram ❤️❤️

@Guldlock Starkt att du ”kom igenom” ditt läge och att du sover hos särbon. Det tar också en hel del energi i början av nykterheten till att inte köra på i gamla spår, alkoholbeteendet. Tänker att känslomässig stress kan göra så att man bara liksom stänger av och närmast i tid finns det gamla beteendet att fly i väg genom alkohol. Hjärnan är upplärd till att bete sig så när stressen ligger på. Det positiva i detta är att du fick känna av en riskfylld situation och du hanterade situationen så bra.

Ett sätt som jag använt mig av när stressen är hög är att sätta mig ner och få ned påslaget. Typ bara sitta och andas med långa in- och utandningar och landa. Då gör man inget förhastat, kan tänka klarare och kan hämta tillbaka sig själv.

Bra jobbat av dig!❤️

Så bra jobbat med allt du gör AH!
Kram!

@vår2022 och @Jempa123
Tack för pepp. ❤️
Det käns redan bättre. Jag började måla en tavla och då släppte det lite så att jag kunde koncentrera mig på annat. Jag hoppas att det håller i sig. Kan tänka mig att tetris är bra också. Spelar lite mobilspel typ wordfeud men kan bli lite besatt. 😀

@Hanna0425 Vad fint att du har din särbo med på planen! 🤗 Låter smart att inte ha mer hemma än man planerar att dricka.

Jag är inställd på en längre alkoholfri period på några månader, men tar beslut en månad åt gången, känns bäst så. Har gått 5,5 veckor nu.

Min sambo dricker varje dag och har inte bestämt sig för att söka hjälp än. Så det är en utmaning för mig och också en motivation att inte dricka, för att stötta honom.

Min strategi är att fundera på vad som väcks varje gång jag blir sugen att dricka och försöka vara ärlig med mig själv. Planen är att se om jag ens saknar något med alkohol och bli fri från den som ett hjälpmedel.

Just nu följer jag The alcohol experiment i appen och tar del av nytt material varje dag. Jättebra och gratis! 😊

@Dragonfly har oxå haft några sådana dagar, det liksom bara öppnade sig men min upplevelse var att när man tog sig igenom dem så kom en ny dag som var bättre. Kram och kämpa på ❤️❤️ och superbra att du skriver här!

@lejla77 heja dig och grattis till ytterligare nyktra dagar. Konstaterar att livet såklart inte blir perfekt bara för att man blir nykter men precis som du beskriver hämtar man sig snabbare både fysiskt och psykiskt (tack sömnen) 🌟

@Guldlock har nog inte fått exakt det men relaterar till oro kring barnen och brist på återhämtning som starka triggers för mig. Kram och hoppas du får sova gott och att en bättre dag väntar imorgon ❤️

Dag 49. Dagarna med skidåkning tickar på likväl mina nyktra dagar, åkte längdskidor idag igen och förundrades över hur jag kunde vara där och nu. Utan en längtan till att vara klar så jag kunde få dricka. Det är verkligen inte rosenskimmer att vara nykter men de där stunderna av lugn, närvaro och nöjdhet är fantastiska ❤️
På kvällen korkade min man upp en flaska rött (frågade innan om det helt säkert va ok med mig) och jag kände koll sug. Märker att det oftast är tankarna innan en viss stund som kan innehålla nåt sug men när stunden väl infaller så är det sällan jobbigt.?

Dag 49. Dagarna med skidåkning tickar på likväl mina nyktra dagar, åkte längdskidor idag igen och förundrades över hur jag kunde vara där och nu. Utan en längtan till att vara klar så jag kunde få dricka. Det är verkligen inte rosenskimmer att vara nykter men de där stunderna av lugn, närvaro och nöjdhet är fantastiska ❤️
På kvällen korkade min man upp en flaska rött (frågade innan om det helt säkert va ok med mig) och jag kände koll sug. Märker att det oftast är tankarna innan en viss stund som kan innehålla nåt sug men när stunden väl infaller så är det sällan jobbigt.?

Kryatankar till dig! Hoppas det ger med sig snart. Tack för indirekt boktips. 🌺

Kväll nr 19.
Känslomässigt har det varit en tuff dag då jag fått en negativ rapport kring barnet.
Rörigt på kontoret med mycket hattande.
Det blev så att jag för ett ögonblick helt glömde bort hela nykterhetsprojektet. Räddad av att jag stod och inväntade ett tåg och inte kunde handla på impulsen att göra slag i saken. Försöker se det som lärdom i att en riskfaktor är att bli för mentalt trött och att jag blir det ganska snabbt när det är starka känslor och ökat fokus involverat samtidigt och under en längre tid på dagen. Behöver nog lära mig att försöka hitta luckor eller kanske planera in luckor av återhämtning på förhand när jag kan förutse att batteriet kommer gå på högvarv. Det går ju inte alltid att förutse som i dag men när det går. Och på sikt hitta sätt att även kunna snabbtanka när det blir oförutsett som i dag. Ville egentligen bra vara hemma och ligga i soffan men då jag blivit lite skalad av att jag om än bara för en kort stund tappat alla tankar på nykterhet helt (som en ”black out”) så masade jag mig iväg till särbon och tänker bli kvar över natten. Är det någon som varit med om liknande? Nu menar jag en total minnesförlust över sitt beslut? Eller någon som kommit på tips på korta stunder av återhämtning under exempelvis en arbetsdag?
Positivt är att jag ändå lyckats notera att jag blivit väldigt trött av det hela och fått en latent huvudvärk. Så hade inte skett förut utan då hade jag bedövat hela händelsen med 🍷 🍷 och 🍷. Får försöka se guldsmulorna.
Fin kväll alla som kämpar 🌺

@Dragonfly .Tack så mycket!⛄️🎈

@Jempa123 .Ja det är verkligen tokiga tankar det där.Må dåligt😦➡️tankar om 🍷som lösning.

@Varafrisk här kommer en hälsning från mig, så svårt för er. Jag hoppas nu att ni kan tänka tillbaka på alla goda minnen ni har haft genom alla dessa år tillsammans med Lurven. Tänker på dig. Kram!

Går fortfarande bra med alkoholen. Dricker nästan ingenting alls och det känns skönt. Det har blivit några öl någon fredag efter jobbet men inte för mycket. Så många år som jag mått dåligt på lördagarna och varit bakis. Dit vill jag inte igen!! Mår bra utan alkohol och så vill jag fortsätta. Ha det fint allihop!

@ruccola123 vad bra❤️ Man känner sig väl mer hoppfull när man går över lite mer till att vårda sig själv. Det är ju något man själv styr och man kommer bort från känslan av maktlöshet.
Jag ska galet nog köpa ett instrument och ta upp spelandet igen, mitt i krisen😅 Det känns riktigt bra om än konstigt. Nåt helt annat att tänka på, och något jag velat göra många år men aldrig haft "tid".

Jag såg att det finns anhöriggrupper på mottagningen i min kommun men känner att jag inte riktigt orkar med det just nu. Känner mig så trött och sårbar, nära till gråt. Men jag tog steget och tackade ja till ett enskilt samtal på fredag. Det känns nervöst men blir nog bra.
Kanske går jag med i grupp såsmåningom?
Jag testade ju Al-alon men även om gruppen var fin passade ideologin inte riktigt mig. Jag har dåliga tidigare erfarenheter av religion.
Hoppas det är mer beteendebaserat än andligt hos kommunen😊

Du kan ju fråga om det finns möjlighet till ett enskilt samtal? Tycker man inte att det känns bra så behöver man ju inte komma igen🙈

En sak som jag insåg ikväll är att jag anpassar mitt beteende så mycket efter hur påverkad han är. En beskrivning är ju att han mest blir glad eller känslosam när han är påverkad. Men det är också så att jag undviker att komma med mina problem, visa riktiga känslor, ifrågasätta, när han är berusad. För att jag vet att han inte kan hantera det.

Just nu är det jättetufft på jobbet och jag jobbar mycket. Jag känner mig helt mentalt slut och nedstämd efter mitt skift idag. Han hade druckit men jag sa som det var, orkar inte hålla in med det. Och fick inte något empatiskt snällt lyssnande utan en lektion i att så ska jag inte känna utan jag måste lära mig att hantera jobbet bättre. Kunde inte hålla inne med att säga att sen kommer jag ju hem till hans problem, och den kombon är inte jättekul, men då sköt han ifrån sig med att det är hans sak och han mår bra och försöker dricka så det inte påverkar mig (hur är det undrar jag i mitt stilla sinne).

Med andra ord - mina behov blev inte mötta. Men det vet jag ju redan och det är väl det som skaver så mycket. Saknar en närvarande vuxen person om kvällarna. Efter kl.14 förvandlas min sambo till en som absolut inte är det.

Men på andra sidan av myntet. Tar en lång promenad i mörkret och tänker på att jag kunde må såhär dåligt även när jag var ensam innan jag träffade min sambo för ett år sen. Nu är de flesta negativa känslor jag har fixerade vid att hans drickande är ett problem. Så antar att det finns en mental sida av det också, som blivit skev av mitt medberoende. Där jag liksom skyller det mesta i mitt liv på honom.

Detta med mina behov är ju fortfarande sant. Är väl bara så att inte allt skulle bli bättre om han slutade dricka, bara en del saker.

@Dragonfly Jag kom på att jag spelade mycket Tetris för att flytta mitt fokus i början av nykterheten😂. Så typ någon sådan aktivitet kan hjälpa till att få tankarna och fokus på annat😁.

@Dragonfly Bakslag kan överrumpla och ibland kan det vara svårt att hitta någon speciell orsak till det. Jag tänker att det är lite så, det går upp och ned, speciellt i början av nykterheten. Även egna förväntningar kan göra en besviken. Tex att man ska må på ett visst sätt, men man gör det inte. När jag tex varit sjuk är mina förväntningar på att vara återställd snabbt men det tar tid innan jag är fullt återställd och kan träna. Och det suger! Så det bästa är att sitta lite still, inte fokusera så mycket på måendet eller suget, flytta fokus, vara aktiv och fokusera på det. För mig hjälpte det att tänka extra mycket på hur skönt det är att vara nykter, vakna nykter, slippa ångest och annat elände. Flytta tankarna på positiva saker med nykterheten. Tankens makt är stor och påverkar känslor, positiva tankar, positiva känslor😁.

Skitdagar kommer och de går! Det är också bra att skriva av sig och sätta ord på det. Det kan lätta lite. Du jobbar på så bra! Kram❤️

@ruccola123 Ja, så sant det du skriver om att ta hand om andra. Det blir ju lite speciellt på det viset, för vi är nog båda medberoende min sambo och jag! Ser så mycket av hans sätt att hantera, eller snarare inte hantera, sina känslor i mig själv. Kanske mer i hans tidigare relationer, men även med mig. (Han har gått i samtal tidigare så har redan en hel del självinsikt på olika plan.)
Försöker att ta mer ansvar för det han i all välmening försöker ta över. Ta emot mindre ekonomisk hjälp, mindre pyssel och logistik som jag kan sköta själv, och att han inte behöver be om ursäkt för saker som det inte finns någon anledning till att be om ursäkt om.
Tror vi hamnade i en dynamik i början där han gick in och ville ta väldigt mycket hand om mig, så jag nästan blev beroende och kände att jag inte kunde sätta gränser med alkoholproblemet. Att allt annat han gjorde var så bra att jag inte längre kunde säga ifrån. Men jag är ur det nu.

Och för mig är det ju det här att jag blir fixerad vid andras problem och tappar fokus på mitt eget liv.
Som du så klokt säger så är det ju deras resa, inte vår. Jag har min egen. Jag satte ju till och med igång ett eget problematiskt drickande i den här relationen, har en egen tråd om det. För hade haft en del problem tidigare. Men lyckades ta mig ur det tack och lov. Mycket tack vare detta forum!

Jag tror inte heller att det hjälper att tvinga till hjälp. Just nu väntar jag bara och hoppas att han ska vilja ta steget till någon form av hjälp/självhjälp som första steg. Jag har hittat några alternativ att föreslå när/om han blir mogen för det. Håller lite distans nu för drickandet har eskalerat senaste dagarna.
På fredag har jag tid hos anhörigstödet. Ikväll blir det nog promenad, läsning och en god kopp med rött te🤗

Hur går det för er? 🙏

@diris Det låter så tungt. Känner verkligen med dig. Vad behöver du just nu för att ta hand om dig själv?

Kanske kan det vara klokt med en del känslomässigt distans. Kanske även fysiskt? Så du får vara själv och inte behöver ta in hans reaktioner hela tiden. Ta en lång promenad, träffa en vän, gå på bio. Åk bort någonstans, hälsa på familj? Förstår att det måste kännas svårt när det är kris. Men om du lyckas avlägsna dig själv lite från hans process, är chansen kanske större att han börjar möta sig själv istället för att skylla allt på dig. Du behöver inte lämna om du inte vill eller är redo, men försök skapa utrymme för dig själv och låt honom koka lite i sin egen soppa😊