Senaste kommentarerna i forumet

Dag 78. En produktiv dag på jobbet, en lugn hemmakväll och tidigt i säng. Ska bli skönt med helg. Dagarna får gärna rulla på så att den stora processen på jobbet blir klar osv och jag kan påbörja allt jag behöver. Helgen blir träning och träff med vänner. Blir gymmet imorgon em. Men först bup med ena barnet och sen hemmajobb.

@Andrahalvlek låter klokt 🌟

@Bubbelmorsan tycker du sätter ord på det jag ser mer och mer glimtar av just nu. Det är fint o värt så mycket! Man står stadigare i sig själv och steg för steg blir konturerna på nåt sätt starkare och måendet stabilare. Häftigt! Heja dig ❤️

Den här nykterhetsresan som pågår, mina tankar som pågår, saker jag inser, beslut som jag tar… den jag har blivit.

Jag tar hand om mig själv bättre nu, jag lyssnar på mig själv, parerar mina utmaningar på ett lugnt och sansat sätt, ser saker klarare och tänker igenom saker mer, mer tyngd i mina beslut.

Jag har dragits med en riktigt oskön typ på jobbet, en person jag behöver förhålla mig till. Sista veckorna har han varit extremt oskön, han har länge kört med härskartekniker, förminskning och lögner och imorgon är ett vad jag tror ett avgörande möte. Det kommer avgöra en del. Men nu har jag fått nog av hans skit, jag kommer inte ta det längre, det är nog. Nästa vecka tar jag fajten, säger vad jag tycker och det får bli som det blir. Jag är less!

Poängen med detta är att jag nu är klartänkt, jag är sansad, jag månar om mig själv, jag står upp för mig själv. Jag städar upp kan man säga, inte bara i det inre utan också i det yttre. Jag vill må bra och den idioten stör. Mycket!

Den här skiftningen att lyssna inåt, att titta på sin ”andliga brist” som man pratar om på AA är så häftig. Jag har min nykterhet och behandling att tacka för det. Har sagt det förut, att det är en resa. Kämpa på alla, det är så värt att ha tålamod och lita på processen🌟💪🌸🤗

@Guldlock, vi fixar det💪🌟

@Guldlock önskar dig en god natts sömn och hoppas du får gå in i helgen med en lite bra känsla ❤️

Kvällen här igen. Dagen har varit ok. Tror det beror på att ☀️ har lyst och att det har varit minimalt med arbete. Så pass att jag arbetat hemifrån med en arbetstid som legat väl i underkant. Jag borde känna dåligt samvete vilket jag gör men inte i så hög grad som jag kanske borde.
Morgonen och förmiddagen var riktigt seg. Vaknade vid 01 och sedan vid 05 för att somna om först vid 7 snåret, upp vid 8. Stressdrömmar och tårar. Blir få timmar så har försökt putta på med kvällsrutin av kamomillte och ashwagandahrot. Blir 3e kvällen med den lilla kapseln får se om det ger resultat.
I morgon blir det till sommarhuset. Det ska bli välgörande för själen. De små liven hör hemma är också riktigt pigga på att komma ut, de har spenderat många timmar på fönsterbrädorna sista veckorna. Är ju inne på odling och funderar på om jag kanske även ska odla lite lavendel, ringblommor och annat som jag hört ska vara nyttigt. Menar det kanske inte är lika svårt som squash men vad vet jag.
Det har gått ganska många dagar nu sedan jag tänkte på 🍷 som en sak i sig. Jag känner varken lust eller sug alls men bara att tanken på det som ’en sak’ skrämmer lite. Kanske en förhint om att det kan komma jobbigare tillfällen på den fronten. Jag har nog egentligen inget att skriva om. Snarare lätt ångest inför att det snart är dags att försöka sova. Då tystnaden och gråten och ångesten brukar komma krypandes. Får bli en kopp kamomill till tror jag bestämt 🙂
🌺

Mitt tips är: Ta hand om DIG o din familj. Svara inte, ta en paus i kontakten.

Likaså din halvbror. Har han inte eget boende så bör han ordna det.

Frun likaså men hon måste välja själv. Men om hon stannar ska hon inte belasta dig med samtal mm. Hon får vända sig till stödfunktioner.

Inget kommer att förändras genom att du hamnat mitt i stormen. Bara ditt o din egna familjs mående.

Jag var 40 år innan jag bröt, alldeles för sent.

@Miss, stolt ska du vara! Bra jobbat och nu är du en viktig erfarenhet rikare att bygga vidare på.

67 dagar nykter.

Jag hamnade i en jobbig psykologisk svacka. Jag har ju alkohol hemma, jag gick och stirrade på flaskorna i bokhyllan som hånade mot mig. Ena hjärnhalvan skrek lindra alla smärtor och känslor, andra sa fast det här gör ju bara allt värre.
Jag vann kriget mot mig själv.

Nu mår jag bättre och oerhört stolt att jag lyckade stå emot när det var tufft. Nu vet jag att jag är starkare än jag tror även när jag är som svagast.

Tack för pepp!

Och jag vill bara förtydliga att ”Bättre ett känt helvete än ett okänt paradis” inte är ett talesätt i den bemärkelsen att det ska följas. Tvärtom. Menade som en förklaring varför det kan vara så märkligt svårt att ta sig bort från jävligheter (inkluderat våld i hemmet).
Håller för övrigt med @Andrahalvlek om acceptans (eller försoning om det känns lättare att förhålla sig till) och om den livslånga processen. ❤️

@eling, Jag har funderat en del på hur du har haft det. Det är jättebra att du tar nya tag och vi finns här redo att stödja dig.

Har du funderat på att ringa Alkoholhjälpen och lyssna in vad det kan ha för hjälp som input på en strategi? Bara en fundering.

Var inte ledsen det som har hänt har hänt, lär av svårigheterna och se framåt!

Skriv gärna om du har funderingar så får du ta del av forumets klokskap.

@Anayh5 du kämpar verkligen på för att få till en så lugn tillvaro som möjligt för dig och dina barn. Jag har skickat ett meddelande till dig i frågelådan, om du skulle vilja rådgöra med oss på Alkoholhjälpen kring vad nästa steg kan vara. Fortsätt gärna skriv här och uppdatera oavsett.

@vår2022 tack för svar och jag tror jag förstår vad du menar. Men återigen, vilket jobb du har gjort! Inspirerande! Frågan är i vilken ände man själv ska börja i med tanke på allt tjatter i huvudet. Jag kommer ofta på mig själv med att gå in i ett rum men minns inte varför jag gick dit 😂 att hålla fast vid en tanke i taget är svårt för en sån som mig som är flera steg framför men jag ska verkligen försöka lyssna och reflektera när känslor uppkommer. Jag tror det är jätteviktigt och hjälpsamt! Däri ligger nog många ”varför” och ”därför” och ”ahaa”. Tack för att du delar 🥰

@eling hej! Du är inte ensam! En dag i taget. Varje dag du inte dricker är ju en bättre dag än. Så vi satsar på så många bra dagar som möjligt! Med tiden blir det bara bra dagar! En dag i taget 🥰

@JHL @Tetanten tack för att ni tänker på mig 🥰 Nu är jag här igen. Bakis. Jag hade ju inte druckit på tre dagar så det var länge sen och jag hade varit duktig, samtidigt som planen varje vecka är att inte dricka på vardagar, det lyckas aldrig! Så trött och ledsen på mig själv. Jag vill inte hålla på med det här mer. Tänker att jag måste ha en ny strategi, sikta mot något istället för att bara sikta på att vara nykter/inte dricka. Kommer tillbaka, det måste ju gå, det går ju uppenbarligen för andra. Att bli nykterist alltså, att bara dricka ibland funkar inte för mig.

@Himmelellerhelvette Det handlar i grunden om acceptans också. Att allt är som det är, och blir som det blir. Du brukar uttrycka att du vill bli klar. Klar blir man aldrig. Det här ”arbetet” med oss själva bara fortsätter och fortsätter. Vi har alla olika issues att hantera. Thats fine. Alternativet vore sämre. Acceptera. Brist på acceptans triggar ångest som sjutton.

Kram 🐘

Har en pappa som är alkoholist, eller så nära som man kan komma åtminstone utan att vara en full-blown alkoholist.
Detta har orsakat stora problem för hans familj (fru + gemensam son, alltså min halvbror som är över 20år gammal) och har även börja spilla över på deras vänner och bekantskap.
Jag bor inte längre med min far och har sedan länge flyttat hemifrån och skaffat en egen familj, är därför inte med i vardagen och "ser" hans problem dagligen men han har alltid druckit en del alkohol dock oftast begränsat till fester eller högtider (nyårsafton osv), möjligtvis lite extra under semester men annars i regel utan alkohol. Detta har helt skiftat de senaste åren och han har börjat dricka mer alkohol och oftare, även på vardagar nu så att det har börjat påverka hans arbete.

Vid flera tillfällen genom åren har antingen hans fru eller min halvbror ringt mig och pratat om att pappa har druckit för mycket alkohol och ibland är rent av aggressiv. Ibland ville de bara prata av sig om att han har druckit, med andra gånger har det börjat med att han och hans fru tjafsar över exempelvis alkohol eller något annat skit, och det slutar alltid med mer tjafs och skrik på varandra tills det når en punkt att de vill lämna huset och honom. Jag har vid flera tillfällen då bett de lämna huset och åkt dit för att kolla till honom och prata med honom själv, vilket alltid har slutat i mer tjafs och även fysiskt bråk vid ett tillfälle tidigare.

Den senaste gången detta hände så pratade jag med honom dagen efteråt och förklarade att vi inte kan hålla på så här längre, något måste förändras och antingen separerar dom ifrån varandra, eller så får han sluta dricka alkohol helt och hållet. Min halvbror mår psykiskt dåligt av detta, orsakar extremt mycket stress och triggar även panikattacker. Han har dessutom sagt att han blir rädd när vår pappa har druckit så här mycket alkohol.
Han låtsats då som om ingenting har hänt i princip, som att kvällen dagen innan inte ens hade inträffat, han hade inte druckit, det var inget bråk osv. Han har aldrig varit en person som pratar om känslor eller något liknande, likaså har han svårt för att erkänna när han har fel eller begår misstag (det är liksom alltid något eller någon annans fel) men att "glömma detta" fanns liksom inte på kartan. Efter vårt samtal hade han pratat med min halvbror och talat om för honom att detta var sista gången han drack och att han aldrig mer ska behöva vara rädd för sin pappa.

Jag hoppades verkligen på att detta skulle ändras och att han faktiskt menade vad han sa, men för knappt 1 vecka sedan så kom så klart samma samtal igen... Han hade "helt plötsligt" börjat dricka på en lördag fm. och fortsatt dricka i flera dagar, även inpå veckan så att han inte hade jobbat fram till torsdag. När jag frågar vad som triggade drickandet så får jag inget svar utav hans fru utan det "bara kom plötsligt", vilket jag inte vet om jag litar på, det känns off och alldeles för enkelt. Kanske hade de bråkat innan, kanske hade han fått negativ återkoppling på en del provsvar (han har varit på undersökning) eller något annat som triggade det.

Jag vet inte längre vad som är sant eller ej, och jag vet heller inte längre vad man ska göra. Känns som att man liksom har pratat och försökt och jag orkar liksom inte bråka mer, har ju två barn och egen familj att ta hand om..

Tips...?

@Bubbelmorsan kul att det går framåt med frön. Tänk vad tiden gått ändå, snart kanske det går att ställa ut. Jag har också en balkong, en liten rackare som inte är inglasad. Tror jag nämnde det men har under många år stått utan balkong så det ska bli roligt att inreda. För länge sedan när jag hade en var det kvällsnjutning med ett-två-tre..? glas 🍷. Nu får vi chans att skapa ny vana. Vi kommer fixa det! 💪🏽 🌺

@Hoppfulla, nu har jag inte direkt upplevt din situation men även i mitt och vårt (jag och min frus) fall så var det en ganska plötslig insikt att "drickandet måste upphöra, nu". Exakt varifrån insikten kommer, eller från vem eller det direkta skälet, är inte så viktigt tycker jag. Det viktiga är att insikten har kommit och att den leder till radikal förändring i en varaktigt hållbar riktning.

När denna radikala förändring skett och man ser att världen inte rasade ihop pga detta utan snarare att man börjar se positiva effekter efter någon vecka, ja då har även vi frågat oss varför det skulle ta så förbannat lång tid. Varför har vi inte gjort detta tidigare, för ett år sedan, för fem år sedan, tio? Det hade varit bättre på så många sätt, vi ser först nu efter en period av nykterhet vad det är för möjligheter som öppnar sig och det vore ju fint om de visat sig mycket tidigare så hade vi kunnat komma längre på de möjliga livsspåren.

Men jag ser det så här: vid varje tid gör den tidigare versionen av "jaget" vad som gick att göra där och då; det testades med uppehåll, neddragningar, alla möjliga saker. Vi har vetat under många år att detta inte var några bra eller hållbara vanor men rationellt tänkande biter inte på dessa beteendemönster. Och eftersom livet hankade sig fram hyfsat trots allt så trillade vi tillbaka i samma spår mycket snabbt.

Vi kan inte påverka hur vårt tidigare jag agerade men vi kan göra saker här och nu för att påverka vår livssituation i den riktning vi önskar, med de tidigare lärdomarna i bakhuvudet. Jag tror att det här tankesättet kan vara bra även för andra, även för dig och din man, och att det kan ge tillförsikt om att komma igenom detta som mycket starkare individer och befinna er i en mer givande relation framöver.

Jag förstår att du har blandade känslor just nu men försök ge det litet tid och ha tålamod. Väljer din man att börja dricka igen så är det ett nytt läge men det verkar som att han har kommit till en radikal insikt nu, det ser jag som mycket lovande!

Varmt lycka till!

@vår2022 tack för pepp och lite information. Så klart är det individuellt och jag drack mängder 🍷 ofta så det är förståeligt om det kommer ta tid. Dina 5-6 månader ger mig även om jag inte är halvvägs dit en morot. Tack 🌺

@Himmelellerhelvette Du skriver ”Jag kan tro att min hjärna bara vill ha något att må dåligt över så den tvingar in mig i tankar som oroar eller ger ångest?” Det finns ju ett talesätt som heter något i stil med ”Hellre ett känt helvete än ett okänt paradis”. Så du kanske är något på spåren. Jag känner delvis igen mig. Läskigt att gå på tunn is och varje minut riskera att den brister, då slänger jag mig hellre i det iskalla farliga vattnet själv och får det gjort. Sjukt.
Jag är själv nyfiken på Bottom-up terapi, tror att mitt nervsystem varit överbelastat så länge så att vila inte är tillräckligt, eller ens meningsfullt, för mig.
Håll i, håll ut och tänk ändå så mycket längre du har kommit jämfört om du aldrig hade försökt förändra. Kram 🥰

@Varafrisk - åh vad roligt, heja dej! Hur det än slutar så är det ju en signal om ditt värde och att arbetslivet faktiskt kan förändras till det bättre. Kram 🥰

@kameleont, @kevlarsjäl62 och @Åsa M tack för att ni skrev. Ja, det är en jobbig tid nu. Förändringen hos min man är total. Paniken ångesten av att förlora det man har gjorde att han insåg vad han gjort. Han har slutat dricka, sökt hjälp och gör allt för att få mig att stanna. Uttrycker att han inte förstår hur han har kunnat göra så här mot oss. Det är fruktansvärt att se någon man älskar må så här och se rädslan i hans ögon. Går vi istället till mig så är jag så jäkla arg!!! Att det skulle behöva gå så långt att jag säger att jag vill skiljas och först då ska han ta tag i det jag har försökt påtala i så många år. Jag har liksom dött känslomässigt bit för bit. Det har gått två veckor på lördag sedan jag sa att jag ville skiljas. Dom två veckorna har varit dom längsta på länge. Mannen gör allt för att visa att han har förändrats och vill ställa allt till rätta. Jag själv pendlar mellan ilska och sorg över alla år som gått. Varför sa jag inte orden tidigare? Kanske hade vi haft lättare att reparera skadorna då. Men jag har försökt få honom att inse försökt få honom att söka hjälp försökt få honom att fatta hur illa det gör familjen när han dricker sin öl. Att ölen går före i alla lägen. Jag förstår att det är en sjukdom alkoholism, min pappa var alkoholist. Det är väl därför jag stannat så länge och kämpat för att han ska få bukt med det här. Jobbet tjatar på att jag ska inkomma med semesterönskemål. Jo jag tackar jag. Semester, den kommer den också. Allt rullar på.

@Himmelellerhelvette Ibland kan det bara vara att man tömt sina batterier. Saker har gått slag i slag, utan pauser emellan. Jag tjatar om mina pauser men de är så viktiga. Även när man gör roliga saker. Nu är jag förstås extra skör med tre perioder av utmattningsdepression i ryggsäcken, men jag tror att alla mår bra av pauser. Man får inte mer gjort för att man köttar på, i pauserna får hjärnan vila och kommer igen mycket piggare.

Att båda tillfällena skedde när du var ensam kan vara en efter-anspänning-effekt. När vi hållit ihop för länge rasar vi ihop när allt är över. Och börjar moffa socker eller dricka. Maskhållande är också oerhört energikrävande. Jag tror att du håller upp en mask för andra och dig själv. Ofta, kanske merparten av dagen. Typiskt medberoende. Låtsas man inte om det mörka så finns det inte. Men det finns, och det skaver massor. Så rätt så undermedvetet blir det med tiden.

Det är just därför du ska vara aktiv här. Skriva om hur du mår. Släppa masken.

Kram 🐘