Senaste kommentarerna i forumet

Jag har nu uppnått 70 dagar med min streak 10.000 steg/dag. Min app StepsApp håller räkningen. I början fick jag knata ihop en hel del steg sent på kvällen, det händer sällan längre. Jag har plussat på en daglig hundrunda, utökat andra. Jag har mer stegen med mig i medvetandet hela tiden. 10.000 steg motsvarar cirka 7,5 km. Jag brukar grovt räkna 1000 steg per 10 min, och jag har nu massor med olika rundor i närområdet som jag vet stegåtgången på.

Det finns svårare dagar, tex om man ska köra bil i flera timmar. Då gäller det att ligga i innan och efter bilresan. Ikväll ska jag på teater med yngsta dottern och min mamma, inte så rörligt precis. Redan i morse tänkte jag ”8000 steg måste jag få ihop innan kl 14.” Jag ska bada min hund och städa här hemma också innan jag ska hämta dottern kl 16. Bädda rent. Hon ska sova över.

Nu har jag fått ihop 8.787 steg på tre hundrundor plus veckohandling, så allt är lugnt inför kvällen. Idag blir dag 71, det är jag säker på redan nu.

Kram 🐘

@Surkärring, tack. Trevlig helg till dig med🩷! Sova middag är underbart!! Älskar det jag med.

@TeTanten, så underbart att läsa om ditt lugn och självklarhet i det nyktra livet🩷. Grattis till det🌸. Börjar känna det samma. Att det kvittar, att det tar mindre och mindre plats i livet. Det är så skönt!

Ett år senare- tack alla ni som skrivit ❤️

Det är svårt att se tillbaka på vart jag var. Jag tror faktiskt tamigfan att jag har lyckats ta mig ut det hela..? Jag läste mycket här på forumet i tystnad, det var till en stor hjälp. Min kille har också varit en enorm hjälp så jag vill inte påstå att jag klarat detta ”helt själv”, men jag vågar säga att jag är på en helt annan plats idag och ni är en del av det, så stort stort tack till alla som delat och delar sina känslor. Det är också därför jag vill skriva nu idag, ett år senare.

Att alkohol får ett grepp om en kommer jag aldrig förneka, och att det var en ren skit att leva i kommer jag inte heller förneka. Nu när jag står längre bort från detta mörker så kan jag tillägga att mina problem började bli fysiska. Fick allergiska reaktioner, fick ingen direkt effekt men fick ändå mig själv att tro att det var ”ok” att ta ett glas i smyg.. sjukt, nu i efterhand.

Jag började med 1 vit månad. Det var också då jag skrev här, för jag.. fuskade… skammen och besvikelsen var ENORM, men hjärnan lurade mig. Det kemiska som ni säger. Så vi fortsatte, en månad till. Efter att jag skrev här och var ett steg från att förlora allt så gick det bättre. Efter en månad av att faktiskt ha verklig distans så kändes det lite bättre. Jag fick en kraft i mig. Men tanken ”när ska jag få” fanns fortf nästan konstant.

En viktig det för mig, är att jag aldrig tänkte ”jag ska aldrig igen”, för då blev berget så mycket högre. Jag tänkte snarare ”just nu ska jag inte, så jag blir frisk och kanske kanske kan jag njuta av livet till fullo en dag igen.” 2 månader gick, och nu såg jag klart. 3 månader och jag mådde PRIMA. Jag kände igen mig själv, gick ner i vikt, var glad och även om tanken fanns (lär alltid finnas) så var jag starkare och det ”kemiska” was no more. 3 månader vill jag påstå att man bör ha absolut avstånd för att ha en chans till att hitta tillbaka till sitt rätta jag. Jag minns att en dag var svår för mig förut, så 3 månader låter som en evighet, jag vet…

Resten är min resa, jag vill inte trigga någon här till att tro att detta är rätt väg. Men för mig går det hittills väldigt bra, och igen, med support av min kille. (Vill understryka att mitt problem inte varit att ett glas betyder 3 flaskor, jag har sällan minnesluckor och som ung var jag aldrig den som låg i busken och spydde. Jag var snarare en ”lagom är bäst” typ av person och sån är jag i regel med allt i livet.) Mitt beroende kom ifrån ett ”fuck it all”-perspektiv där jag drev på pga andra anledningar som jag skippar att gå in på idag.. denna kommentar är redan tillräckligt lång 😆. Så efter ca 3 månader vågade jag ta ett glas (INTE ensam) och det gick bra. Nu menar jag verkligen ett glas och med en supervisor som hade STENKOLL och såg med oro på mig även då. Vi gjorde så med stora mellanrum och idag, ett år senare, har jag stor respekt för alkohol. Jag kan avnjuta ett glas vin ibland, jag kan gå på AW med en vän och komma hem och vara glad, utan att vilja öppna en flaska till när jag kommer hem. Jag gömmer ingenting längre, men jag ska inte ljuga att demoner rör sig i hörnen stundvis. Man måste hela tiden ha koll på sig själv. Men jag har historien nu- jag vet vart jag hamnar och jag vill aldrig dit igen. Något glas då och då är lagom, och det är så jag vill kunna ha det. Det var exakt detta jag var livrädd för att jag hade förlorat föralltid.

Jag skriver detta för att ge hopp till den som har svårt för ”aldrig mer” tanken, skit i den. Det kanske blir aldrig mer, men kanske också igen- fast på det sättet DU vill och där du har kontroll. En dag i taget, när respekt för dig själv kommer tillbaka så kommer du värna om din fantastiska kropp som du har, du kommer vilja ta hand om den. Att inte dricka alls är det mest hälsosamma beslut man kan ta. Men ”vägen lagom” verkar också finnas.. allt är möjligt, varje resa är nog sin egen.

Skulle jag rasa igen så hör ni från mig på nytt, och jag finns här om någon vill prata. Idag är jag stark. Ikväll kommer vänner hit med sina barn, där hållbart drickande kommer ske. De som kommer vet inte min resa. Jag har bara hintat om det men hållt det till mig själv, till er och till min sambo. Bara man har någon så blir det lättare. Helt själv är en svår backe som jag inte rekommenderar. Men allt är möjligt är väl det jag vill säga. Kram till er alla, och tack för att ni finns! Ni är otroligt viktiga 🙏🏼❤️

@november25 @esterest Så fint att läsa att ni ser förändring. Helt klart lyckas många med att bli nyktra, säkert också att dricka måttligt.
Jag förstår att det kan kännas hopplöst och kanske t o m provocerande med alla kommentarer här inne om att man måste lämna.
Alla har sin resa och även om man kan se många likheter, så finns det inget facit. Säkert är jag en av dem som kan verka negativ, men det kommer bara från min egen erfarenhet och min egen sorg. Jag är också så angelägen om att försöka hindra andra från att fastna så länge som jag gjorde, i något som är så destruktivt som mitt liv som medberoende var.
Jag tror absolut att ni går mot ett ljusare liv tillsammans med era partners och skulle det inte bli så, så kommer allt att bli bra till slut ändå 🧡

PS. Vi sover ihop i sängen. Förstås. När han vaknar tidigt en lördagmorgon och jag vill sova en timme till, så låter han bli mig. Då lägger han sig ner igen, suckar tungt. Det är kärlek det ❤️ Så gjorde han inte som valp, då fick jag rulla in hela mig stenhårt i täcket och freda mig 🤣

@Suey Ouch, jag minns valptiden med smärta. Jag var helt sönderriven och blodig på armarna. Helt överväldigad, och dödstrött. Min första valp. Med nästa valp gör jag många fler rätt. Han blir 3 år i april och han är enormt energisk, det går inte att jobba honom trött. Efter en mil i skogen: lika energisk! Jag brukar hävda att det är lite drag av känguru i storpudel, han studsar som en studsboll: allra mest när han är glad. Och det är 100 procent kärlek åt båda håll ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek En sak till.

Skulle besöka en kompis lite kort. Hen menade att hens nya hund, en storpudel, är valp och vild så jag kan komma ut om det blir kort besök. Neeej för faen, jag vill träffa vovven.

Oj, vild var bara förnamnet. Store jävla tänder, men världens snilleste. Efter att hun hade dratt tjugu varv runt i huse, kom hon till mej och ville leka. En stor boll skulle jag kasta om och om igen. Och hun gjorde världens rivestart vare gång, och krockade med vägga varje gång i änden.

Får du sove på natta, frågade jag min kompis. Jo, hun lugnar sej då och ligger under sängen. Faen trot.

Hunden, vår allre bäste vän. Obs att detta menar jag med sanning.

@Suey Typ så kände jag också! Men det är lite sorgligt, vi har haft väldigt kul ihop också. Fast jag tror att hon mest minns att vi druckit vin ihop, hon kanske tappat intresset pga det?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Har hun inte tid ens med en promenad är det kört. Skippa henne 2a 1/2. Båda måste vilja, och du har gjort ditt.

Heja dej 👍

@Varafrisk Stå på dej kompis, följ med ut, blomma ut, du har det inuti dej. Det ser väl jag det. Dansar du någe?

Jag har en dotter som har haft stora problem, hot om livet egenteligen då det var som värst, men som har löst sig till det allre bästa. Hon hjälper mig nu. Vet inte om jag vill skriva om det i min egen tråd, känner inte att..., på nåt sätt. Känner inte att jag fått det greppet eller förtroendet här på forumet att jag borde, även om det är anonymt här.

Hun är mig närmare än allt annat.

❤️

@TeTanten Jag blir så glad över att läsa om dina reflektioner. Du beskriver så tydligt att det är process, att vi tänker annorlunda över tid. Du verkar ha hamnat i ”jag slipper dricka” och det är en väldigt vilsam och trygg plats. Vi kan göra vad vi vill: utan alkohol. Och sen att vi inte tycker att fyllerace är så kul längre, så är det bara. Att BARA sitta en hel kväll och dricka och tjöta, fy fan vad tråkigt. Vi vill fylla våra liv med roligheter!

Kram 🐘

@Sattva Klokt att ”göra slut” med vänner som tar mer än de ger. Över tid behöver det åtminstone vara 50/50 mellan att ge och få. Precis som i en kärleksrelation. Jag har lite sorg över en kompisrelation som typ runnit ut i sanden. Jag upplevde att hon nästan dränerade mig på energi. Gnäll, gnäll, gnäll och alla andra är idioter.

När hon snackade skit om mina barns pappa fick jag nog: han har sina sidor, men en dålig människa är han inte. Då sa jag ifrån. Rejält, men lugnt och sansat. Efter det har vi inte hörts. När jag blev svårt sjuk våren 2022 fick jag endast ett mess: ”hoppas du mår bättre snart”. Snudd på beröringsskräck. Så gör man inte mot en vän.

Nu har det gått typ fyra år sedan vi träffades senast, åren går. För två veckor sedan föreslog jag en promenaddejt, men hon hade ”inte tid”. Så nu ligger bollen hos henne. Jag är beredd att testa igen, men tänker inte vara lika tålmodig. Hon behöver egentligen inga ja-sägare runt sig, men det förstår hon inte.

Kram 🐘

@Sattva Det förstår jag verkligen. Jag jobbar ju lika bra hemifrån och nu har jag gjort det på heltid några veckor eftersom jag behöver köra hem dottern från daglig verksamhet på eftermiddagen. Då valde jag att spara in tiden på jobbresorna. De kollegor jag jobbar närmast mot befinner sig 30 respektive 20 mil ifrån mig, åt helt olika håll, så vi kommunicerar via chatt och videomöten till 100 procent. Så då kvittar det var jag sitter.

Jag saknar att fika och tjöta med kollegor, men jag har världens bästa kollega i min hund och pausar med hundpromenader flera gånger dagligen. Snart hoppas jag att det löst sig med dotterns transport, så jag kan återgå till att köra till kontoret två dagar per vecka.

Kram 🐘

@Jempa123 ja det skulle ju vara ettalternqtiv. Eller iaf skriva rätt, att jag inte dricker alkohol, till exempel. 🤷‍♀️

@Bubbelmorsan så skönt att hitta ditt tempo! Att landa efter jobb och inte bara köra på tror jag är något fler skulle må bra av! Underbart också att kunna ringa en vän, så väldigt värdefullt 💐
Jag är generellt sett ofta trött efter jobb så jag ställde in en fika med en vän igår, som tack o lov är förstående. Mina kvällar innehåller numera väldigt ofta en kopp te och något bra att titta på, men lika gärna en bok. Jag älskar lugnet ❤️
Dagen idag blir som kvällarna mest, chill, någon god fika och sova middag.
Jag älskar att sova middag 😄
Njut av din helg!!

@Surkärring ja det var bara lite jobbigt innan o så första timmen. Men det är garanterat ovanan. Sen kändisfest bara bra o så gott att kunna köra hem o somna gott ❤️

@Surkärring synd att de inte vågar plocka upp sånt! Borde vara ett ypperligt tillfälle att prata o erbjuda stöd 🌟

@TeTanten låter helt fantastiskt ❤️ jag är bara på dag 38 men tycker jag börjar få glimtarna av det du beskriver. Det känns fint o harmoniskt ❤️ tack för att du berättar och delar och inspirerar!

@esterest Inspirerande att läsa om er gemensamma väg framåt! ❤️ Att det är möjligt att skala ner successivt och nå en hälsosam eller hälsosammare nivå.

Efter mycket läsning om olika strategier mot ett problematiskt intag, hade jag nog fäst mig väldigt vid att man måste börja med en lång nykter period. Därför kändes det som ett väldigt bakslag när sambon inte klarade längre än två veckor.
Men jag har ställt om mig mentalt, och han satsar nu på måttligt drickande. Hans egna mål. Han räknar för första gången enheter och det verkar funka. Märker att med den mängden märks det inte på honom överhuvudtaget, inga yttre spår av berusning även om han kanske blir lite piggare.

Du skriver att ni pratar med varandra igen och att han är närvarande😊. Jag känner likadant. Även om vi pratade förut också, men då kändes alkoholtemat som minerad mark. Nu är det inte det längre.

Hoppas du skriver lite och berättar hur ni har det och hur det går. Kram! 🤗🌞

Tittar in🌸🤗😍

Så gott att du tog dig ut i vädret på din löptur!
Jag tänker på dig när jag ser någon gå med en storpudel😁. Så härligt att ha en hund i sitt liv. Jag önskar mig verkligen det. Men mitt jobb är på plats o heltid måste jag jobba för ekonomins skull. Så det går inte, inte än. Planerar att jobba 10 år till, sedan är jag pensionär. Då finns möjligheten till hund!
❤️🌸🤗

@vår2022 Så härligt att kunna arbeta sig fram till att låsa upp det som orsakade obalansen/affekten i dig på mötet! Egenmakt verkligen!🤗🌸

Vad härligt att du följde med dina psykologvänner ut! Man ska absolut lyssna på siyt mående, men kanske inte alltid följa impulsen att "jag orkar inte". Att söka sig till positiva samnanhang med personer man känner samhörighet är så otroligt läkande!❤️

Det var ett tag sedan jag skrev. Helt otroligt att så många"gamlingar" fortfarande är aktiva, en del varje dag. Det tar ju ändå tid och mental energi att sätta sig in i trådarna. Så fint att ni hänger i, och visar att det finns ett bra liv bortom alkoholen❤️

Ja, vad händer i mitt liv då? På utsidan inte så mycket. Veckorna ser ganska lika ut med jobb, yoga, gym, spinning. Rutiner är skönt och hjälpsamt för mig. Jag vill ju ha fasta byggstenar i min grund, och de är regelbundenhet kring jobb, sömn, mat, träning. Då funkar hela mitt system som bäst och jag får marginaler att ta hand om det som inte går att styra. För sådant är ju livet. Livet händer, både på jobbet och privat.

På insidan händer det mer än på utsidan just nu. Jag har satt en gräns mot en yogavän, och det visade sig sidor av henne jag inte sett tidigare. Fanns ingen öppenhet hos henne att mötas halvvägs o jag bara kände att "nej, det här vill jag inte ha i mitt liv". Så jag "gjorde slut". Vi hälsar nu bara neutralt på varandra. Ovant, men faktiskt skönt. Vi var klara med varandra. Så är det ibland i relationer, de har sitt värde ett tag o tappar sedan. Vi har delat mycket under några år, men jag har känt typ senaste halvåret att något skavde. Denna händelse har även gjort att jag uppskattar de trygga, fina vänskaper jag i övrigt har. Min äldsta vän o jag firar 50 år som vänner i år. En annan firar vi 30 år i år. Så tacksam🙏.

Dottern o jag har börjat i samtal. Det väcker mycket men är positivt❤️

Idag är en oplanerad dag. Skulle ha träffat en vän, men vädret gör det svårt för henne att ta sig. Jag njuter av en helt oplanerad lördag. Lång frukost till att börja med.
🌸🌸🌸