Senaste kommentarerna i forumet

Hej och hå. Jag skrev ett inlägg hos Vinäger som svar till dig Varafrisk, blev avbruten och nu när jag skulle fortsätta - puts borta. Tack snälla för att ni tänker på mig! Jag tänker ju på er så vi är samma samma :D). Hos mig är det mycket bra när det gäller alkoholen. Däremot är det en följetong med allt kring flickan. Avslag på ansökan om eget boende med argumentet att hon inte har behov av särskilt boende (en grov missuppfattning så klart), Det är överklagat och ligger hos förvaltningsrätten. En fritidsplats dök plötsligt upp för någon vecka sedan och det är ju verkligen mycket positivt! Däremot har det varit en del möte med socialtjänsten eftersom vården orosanmälde mig när de fick höra om vilket jobb jag lägger ned (och blir sjuk av) och hur dåligt det fungerar hos pappan. Vi kommer väl ingen vidare vart där. Pappan ljuger och manipulerar och jag är den som hela tiden måste tala om hur dåligt läget är. Ensamt. Efter lång (och dyr) resa med icke-godkänt läkarintyg har jag nu ny doktor och ett godkänt intyg. Även det mycket positivt. Samtidigt är jag heligt förbannad på hela situationen. Det hade inte behövt vara så här. Om flickan fått flytta hemifrån så hade de som sökt yrket inom vård och omsorg kunnat göra sitt jobb - så att jag kan göra mitt. Jag hade kunnat vara den mamma jag vill vara och jag hade dessutom sluppit min andra deltidstjänst som boendestödjare till pappan. Jag ska inte sticka under stol med att tankar på alkohol i bland dykt upp. Men nu är jag så långt ifrån det. Jag har också väldigt lätt att minnas varför jag slutade. Hur jag mådde och min sons blick den där gången. När jag tänker på det är det väldigt lätt att veta att jag avstår. Det är snart 6 år. Känner stor tacksamhet!
Ska läsa lite hos er andra nu.
Kram!

Idag börjar jag räkna nyktra dagar igen! Har haft flera dagar av drickande, och ser i spegeln att min fina nyktra nuna är borta. Trötta, glansiga och röda ögon. Glansen i huden och håret är borta. Så fort det går... Men nu är jag redo igen. Längtar efter min nykterhet, att få vara stolt över mig själv igen. Att inte slösa tid i sängen och känna meningslöshet. Åh, vad jag längtar tills några veckor har gått och ångest och oro är borta igen.
Jag och min man drack upp allt vi hade hemma i helgen, vilket var en del...Men skönt att det är tomt på alkohol nu. Jag har bett honom att inte köpa hem något, vilket han lovat. Lite jobbigt att vi ska ha gäster nästa helg - och dom dricker en del. Men jag ska klara det - som du sade @fooliehutten - jag vet ju hur jag ska göra. Tack för din fina pepp, och din med @eling - det betyder mycket!❤️❤️❤️
Idag skulle jag ha firat tre månader nykter, istället är detta Dag 1 i början av mitt nyktra liv.

@Himmelellerhelvette väldigt aktuellt tema här inne! Jag har inte växt upp med föräldrar med just beroendeproblematik. Men andra problem. Och fler trauman under livet.
Precis som du skriver, är det lätt att hamna i medberoende till partners. Jag har ibland känt att jag är som en magnet för människor med olika problem, mina tidigare partners är som en provkarta över olika störningar och problematiker😂 Men jag läste någonstans att det är inte så att vi nödvändigtvis drar till oss personer med problem, det som skiljer oss från andra är att vi stannar längre. Och detta fastnade. Man tänker och känner att man kan hjälpa och att detta kan fixas. Medan någon annan med mindre läggning/erfarenhet av att leva i medberoende känner att "detta blir för problematiskt, det är inte för mig", och går vidare.

Men det jag försöker jobba med just nu är den här överdrivna följsamheten och förmågan/förbannelsen att hela tiden känna in och anpassa mig efter min partner.
Försöka ställa om mig själv med frågorna: Vad behöver JAG? Vad vill jag göra?

Jag borde väl egentligen inte skriva i den här tråden, för nu är jag ju inne i en ny medberoende relation. Så idiotiskt. Men ja, kanske just därför. Det är så mycket kärlek med i det också. Jag behöver verkligen försöka förstå och jobba på detta...

Vilka tecken och beteenden har du upptäckt hos dig själv? Jag är tycker det är så fint att få läsa om hur andra upplever det.
Kram och önskar dig en fin start på veckan! ☀️🥰

Mmm, har haft en helt underbar helg hemma hos äldsta dottern med sambo. Ätit gott, pratat mycket, sett en jättebra musikal och ätit gott på restaurang. Vi har pratat om stundande bröllop, släkt, vänner, kommande barntankar, respektive jobb och tusen andra grejer. Vi är bra på att prata. Inga frågor är för små eller stora.

Att etablera en vuxenrelation med sin dotter (som nu är 28 år) är svinhäftigt. Att hon inför stundande bröllop inte vill ha en möhippa utan hellre vill åka på spa enbart med mig känns nästan overkligt. Vilken kärlekshandling ❤️ Vi har bestämt ett datum i vår, resten fixar jag. Jag har ju lite tid på mig. Den 6 juni gifter de sig, på hemmaplan. De ser kyrkan från sitt sovrum, det är deras närmaste granne. Största frågan i detta är vad de ska heta i efternamn, de vill inte ha varandras efternamn. Det blir kanske ett tredje helt nytt namn.

Körde hem i morse kl 7. Efter hemkomst har jag sovit tre timmar. Nu blir det handla, laga mat och handla med min mamma. Och imorgon bara vila, och promenera förstås. Att ta semester efter en aktiv helg behöver jag. Jag behöver dessutom att någon lärs upp på min tjänst, så att jag faktiskt kan vara ledig då och då. Till jul tex.

Kram 🐘

Hejsan! @Carisie, När du skrev ord om raggsockor, kom jag plötsligt på att man ju helt hade glömt att sätta på sig ens några strumpor. Fokuserade ju helt på stärkande dryck som blev en rejäl kopp med varm mjölkchoklad. Men överdoserade nog med limpa, för den tredje skivan blev nog lite för mycket. För den energi som jag gnistrade till med i 30 minuter nåt, då jag flög omkring i huset och var kusligt huslig, diskade och allt möjligt ja, som om det var tre timmar som jag slog ihop på en kvart. Men nu säger mig allt känslan att det är dags för paus. Ned till matbutiken efter mer mjölk hinns väl med. Slöar nu till alltså, men det spelar väl ingen roll i evighetens perspektiv. Snålar dom på värmen på jobbet hos dig, såna typer alltså. Du får väl demonstrera med att gå omkring med tumvantar och en stor stickad vintermössa inomhus kanske, så fixar dom kanske till lite bättre värme.

Ha det gott kompis!

@Carisie Inspirerande att läsa om din tillvaro och att du mår toppen i din nykterhet. Imponerande att du blickar fram mot två år, vilken milstolpe! Njut av din välförtjänta vila ikväll!

@vår2022 Hej min vän 🤗. Ja tack jag tror du har helt rätt och jag är jätteglad att du säger så till mig och tacksam att jag känner igen mig i den person du beskriver ❤️.

Ja jäklar vad jag INTE ska måla! Ska dricka lemonad 🍋 och peka med hela handen 😅. Hoppas du hittat nåt skoj att exprimentera med färgmässigt och ha en bra strategi på veckan.
🩵

Bra att du tar upp ämnet!
I mitt fall så har jag brutit all kontakt - för att överleva.

Tyvärr kommer ångesten och flashbacks av upplevelser då och då.
Självkänsla och annat påverkat. Kan inte gråta, kan aldrig be om hjälp.
Ilska och sorg över den förälder som valde att serva den beroende istället för att skydda sitt barn.
Medberoende är förklaringen, men ingen ursäkt..

Lite av mina tankar♥️

@Flarran Tjingeling El Flarro. Tre grader - du skryter med värme du. Här var det MINUS FYRA och jag tro på mig täckkappa för att ta mig till bilen som stod 5m från porten 😂

Hur som helst är det kallt som i en igloo inne på jobbet och jag funderar skarpt på att göra upp ett bål ute i vänthallen så jag kan värma mina frusna händer.

Önskar dig en dag i raggsockor 🧦
🩵

Måndag alltså, och natten var väl lite si så där, men man tar sig fram med ett steg i taget bara man kämpar på hej och hå. Drog upp mina persienner och såg att det var tre grader kallt, burr, vart tog sommaren vägen tänktes det och sedan ville hjärnan köra igång det gamla vanliga trista negativa självpratet för att väl dra ned mig en aning och få iväg mig till bolaget.

Men då kavlade jag psykologiskt sett upp ärmarna igen och tog nya tag och försökte att gaska upp mig som vanligt numera och som väl blivit lite av en nykter rutin. Tänkte på ord från början av min resa som nykterkvist på detta eminenta forum. De ord om att det är viktigt att vara självsnäll, ord som jag väl mest tyckte lät allmänt fåniga först.

Det är väl bara som det är, och det blir väl som det blir med allt hur än man gör, var väl tanken i början mindes jag. Sedan började det mulna på i sinnet så smått igen fast solen sken lite blekt där ute på gården. Men parerade dessa inre tjatiga tankar som sällan är så värst upplyftande. Så tog istället och googlade på följande ord:

Stämmer det att man som dystymiker kan må bra av att behandla sig själv som sin bästa vän...

AI-översikt

Ja, att behandla sig själv med samma vänlighet och förståelse som man skulle ge en bästa vän kan vara mycket hjälpsamt för en person med dystymi. Detta eftersom dystymi ofta innebär låg självkänsla och negativa självbilder, och att vara sin egen bästa vän kan hjälpa till att motverka detta genom att utveckla en mer positiv självbild, hantera svåra känslor och minska isolering.

Hur det hjälper

Ökad självkänsla: Istället för att kritisera sig själv, kan man lära sig att ge sig själv stöd och medkänsla, precis som en god vän skulle göra.

Bättre hantering av känslor: Genom att vara sig själv behaglig kan man lättare acceptera och hantera jobbiga känslor istället för att trycka undan dem eller bedöma sig själv negativt.

Minskar isolering: När man behandlar sig själv med vänlighet blir det lättare att vara social och dela sina känslor med andra, vilket kan minska känslan av isolering som ofta följer med dystymi.

Utveckling av strategier: Att använda sig av en "bästa vän"-mentalitet är en strategi för att hantera vardagen, och kan kombineras med andra strategier som professionell terapi och rutiner för att må bättre över tid.

Viktigt att komma ihåg

Det är inte en ersättning för professionell behandling.

För att få bästa möjliga hjälp kan det vara bra att kombinera detta med terapi, till exempel KBT (kognitiv beteendeterapi), för att arbeta med destruktiva tankemönster.

AI-läge

Ja, det stämmer. Att behandla sig själv med självmedkänsla (self-compassion) – vilket liknar att behandla sig själv som sin bästa vän – kan vara mycket fördelaktigt för personer med dystymi (även kallat PDD, persistent depressive disorder eller ihållande depressiv störning).

Forskning tyder på att metoder som fokuserar på självmedkänsla kan:

Minska depressiva symtom, ångest och stress genom att främja en snäll och förstående attityd mot sig själv.

Minska självkritik, vilket är ett vanligt symtom vid låg självkänsla och depression.

Förbättra känsloreglering och göra det lättare att hantera negativa känslor.

Fungera som en skyddande faktor mot mental smärta och negativa automatiska tankar.

Öka motivationen att göra bra saker för sig själv, inte för att man måste, utan för att man mår bra av det.

Konceptet att "behandla sig själv som sin bästa vän" handlar om att ersätta den ofta hårda inre kritikern med en stödjande och uppmuntrande röst. Istället för att ha negativa tankar som "jag är värdelös" kan man möta sig själv med samma vänlighet och omsorg som man skulle visa en vän som hade det svårt.

Självmedkänsla är en viktig del av bland annat Compassion-Focused Therapy (CFT) och Mindfulness-Based Cognitive Therapy (MBCT), vilka visat sig vara effektiva behandlingsmetoder för depression.

Det är dock viktigt att komma ihåg att dystymi är en allvarlig sjukdom som ofta kräver professionell hjälp, såsom samtalsterapi (KBT) och ibland medicinering. Självhjälpsstrategier som självmedkänsla bör ses som ett komplement till, inte en ersättning för, medicinsk behandling.

-

Tänk så kloka ord från en sökmotor alltså, så nu behöver jag ju inte ringa och yla nån sjuksköterska i örat och tigga till mig en psykologtid nån vecka eller månad framåt i tiden. Något som väl är den normala rutinen enligt erfarenhet av sjukvårdens upplägg när det gäller professionell hjälp om man så säger alltså.

Själv är bäste dräng heter det väl, och nog kan det väl vara så allt.

Kom på att det var dags för några stärkande styrkedroppar igen, ingen alkohol, utan bara vanligt kranvatten med en brustablett fylld med diverse vitaminer av alla de slag. Man lär ju försöka att vara lite självsnäll ibland alltså.

Tittade ut genom fönstret på en vintrigt isig gräsplätt och såg en skata trippa omkring bland vissna blomlådor ståendes kvar från i somras. Denna fågel var väl i färd att leta efter nåt kvarglömt frö i nåt hörn kan man tänka.

Borde försöka att ta och släpa mig utanför dörren idag. För man kan ju inte sitta och häcka vid en dator dagen lång, sånt kan man ju gå och bli deprimerad av i längden liksom. Nu har jag då tömt mitt glas med småsyrligt vitaminblask. Ska nog komplettera den festen med lite varm mjölkchoklad tänkes det. Kanske även slå mig lös på ett par goda limpmackor.

Tänk så klokt man kan tänka med en alkoholfri hjärna på morgonkvisten alltså. Förresten, @vår2022 det var trevligt att du tittade in här en sväng kompis, sånt uppskattas.

Ha en fin måndag!

@Thompa_68. En bekant letade kändisar på flyget, för om Staffan och Bengt var på planet kunde det ju inte störta. Knepigt bara att veta vilka flighter Ling & Andersson tittade in till? Själv brukade jag göra bort att ”dö” vid boardingen, jag kunde ju inte dö en andra gång; det sänkte min puls. 💀Kom bara ihåg att inte säcka ihop före flygstolen! A-fri öl släcker min törst och A%- & ‰-haltig tänder den. Jag vill inte länge brinna i båda ändarna så valet är enkelt och funkar för mig… so far. Lycka till med experimenten🤗

Hej. Jag är ung, 23 år och har druckit sedan jag var 14. Det har varit fredag & lördag varje vecka och stora mängder när det väll gällde. Vaknade för 2.5 år sedan upp efter en utekväll och kände mig helt slut. Trodde först jag var bakis men detta var något annat. Efter en vecka förstod jag att något var fel. I början hade jag hjärtklappning, svettades, mådde illa och värst av allt kände jag mig helt förvirrad. Jag kunde inte koncentrera mig på något, mitt minne var katastrof och jag kunde inte prata med en annan person utan att känna mig helt snurrig och slut i hjärnan.

Till en början sa läkarna att jag var utmattad vilket lät väldigt konstigt i den åldern. Efter 2 år bytte jag läkare och den nya sa att detta var tydligt alkoholrelaterade problem. Jag har nu varit nykter i 2 månader och de flesta symptom har försvunnit. Det som sitter kvar just nu är koncentrationssvårigheter (svårt att hålla ett längre samtal eller läsa en text) samt att jag väldigt snabbt blir trött efter mentalt ansträngande aktiviteter. Det är synd för jag lever annars ett väldigt bra liv, har fin familj och massa kompisar. Tyvärr gör detta så att jag isolerar mig och mår väldigt dåligt.

Jag undrar om det är någon annan som varit med om något liknande?

@spoix90 Stort tack för din kloka reflektion och tipset om ångestdämpande! Det är nog precis det jag behöver, jag är inte direkt rädd för att planet ska krascha, men jag hatar att inte ha kontroll över vad som händer och inte kunna förutse rörelser och skakningar som jag kan göra om jag kör bil på en skumpig grusväg. Det gör att jag lätt får panikkänsla och ångest.

@esterest Tack för att du delar! Funderar just på det där med mål. Jag har nu satt upp ett lika självklart som svårt mål att jag ska må bra. För mig innebär det ett antal saker, varav att avstå från alkohol är ett. Det i sig är definitivt en utmaning, men när jag ser det som ett medel för att uppnå målet, och inte ett mål i sig, känns det lite enklare. Jag har också haft stor nytta av att visualisera hur jag drar mig offerkoftan och slutar tycka synd om mig själv för att jag inte kan dricka alkohol kontrollerat som andra kan. Istället väljer jag att fokusera på allt det positiva nykterheten för med sig och de möjligheter den ger till annan tillfredsställelse. Här har jag en relation till min hustru att vårda, ett stort fritidsintresse för tennis. Jag ska också försöka utveckla andra saker som får mig att må bra, nu när jag har tid och kraft att ta initiativ till det.

Jag önskar dig en riktigt bra start på veckan!

@Surkärring Du är värd varje krona som du lägger på dig själv! Jag upplever som nykter att jag trivs bättre både fysiskt och mentalt när jag tittar mig i spegeln, även om det inte direkt har rasat av några kilon. Då blir jag motiverad att köpa lite fina plagg och annat trevligt, jag känner att jag är värd det och ser det som ett gott tecken. När jag är fast i alkoholens klor slutar jag bry mig, känner att jag är värdelös och vare sig förtjänar eller behöver något fint till mig.

För mig har alkoholfri öl varit ett riktigt bra alternativ som tagit udden ur ensamhet och saknad när jag umgås med vänner över middags- och festbord. Jag dricker även öl som har 0,5% alkoholhalt och upplever aldrig att det påverkar mig det minsta, inte heller att något sug dyker upp. Det kunde det göra innan jag insett och accepterat att jag inte kan hantera alkohol. Är detta inkonsekvent tänkande och/eller hycklande? Jag tycker inte det, men om man kan konsumera dryck med låg alkoholhalt eller inte är givetvis helt personligt efter tycke, smak och ren fysisk biologi.

Det är sällan jag dricker mer än tre flaskor/burkar alkoholfri öl med max 0,5% under en middag. Då har jag fått i mig 1,25 cl alkohol, vilket jag inte alls märker av, och som sagt det får heller inte suget att aktiveras. Skulle jag fått i mig den knappa litern på en gång hade jag haft en maximal alkoholpromille på 0,07. Jag har full respekt för de som vill och/eller behöver avstå från alkohol i alla former till 100%, men för mig är alkoholfri öl som sagt ett medel för att uppnå uthållig nykterhet.

@Thompa_68 det är en resa att lära om allting oavsett om man ska bli helt alkoholfri eller begränsa sitt drickande tror jag det är nyttigt för alla som nyttjar alkohol att leva avhållsamt under en längre period. Det är vansinnigt vad mycket man förknippar med alkohol att det har en sådan central roll i en stor del av aktiviteter. Jag tänker ofta nu på de vänner och bekanta jag har som inte dricker öht och aldrig har, min sambo bland annat. Har aldrig sett henne dricka mer än 1 halvt glas. För hon har aldrig gillat det. Vad skönt det måste vara att inte ha den kopplingen.

Angående flygrädsla så kan man få medicin för det. Jag är själv väldigt flygrädd och flyger mycket med jobbet. Har tidigare stärkt mig med de sedvanliga ölen och gammeldansken och med stort mod i flytande form bordat. Men förra gången jag hade ett långt uppehåll fick jag tabletter med ångestdämpande som man kan ta 1 innan flyget. Det fungerar bra, och är enkelt.

@LAO Mot Stockholm - inte Nollköping då?! 😂 Hoppas du får en bra dag 🩵

@Tack så väldigt mycket för din fina återkoppling, det värmer och betyder mycket! Jag tror precis som du att vi är en rätt homogen grupp i forumet, alla olikheter till trots. Det kan skilja mycket i grader av beroende, livssituation, hälsa, ekonomi, och allt annat. Men alkoholen är en och samma fiende som vi behöver hantera på ett eller annat sätt. Det är otroligt värdefullt att få ta del av andras upplevelser och framgångar som motgångar, och även att få skriva av sig själv.

Tack också för att du lättar på mitt dåliga samvete över kosten, att besegra alkoholmonstret är definitivt en kamp där man ibland kan behöva belöna sig med sådant som är mindre nyttigt. En strid i taget, nykterheten gör ju att man har koll och vet vad som ska göras i nästa steg.

Vi tar en dag i taget, idag dricker jag ingen alkohol!

@asdf1973 Huvudet på spiken med "det inte var suget efter alkohol som lockade utan den härliga känslan att vara en del av en gemenskap och få känna löftet om en "trevlig" kväll". Det är exakt så det är, i viss kombination med den där betingade känslan av de första klunkarna av kall öl som rinner ner för strupen. De smakar så förunderligt gott, och den första ruskänslan lovar så mycket om potentiella trevligheter, men det är ju också extremt kopplade till gemenskap och löfte om angenämt umgänge. Nu accepterar jag att jag inte kan ta de där klunkarna, för jag vet att det alltid, utan undantag, kommer att sluta illa, även om jag mår som en prins den första timmen eller två.

Jag har tagit mig genom några frestelser hittills, men kommande resor med skidåkning och tennisspelande kommer verkligen att bli ett lackmustest på om min motivation och bestämdhet står pall. Särskilt som jag på senvåren ska flyga, har blivit alltmer flygrädd med stigande ålder och på grund av det, och en hel del annat, är flygplatser synnerligen sammankopplade med alkohol för min del. Jag får nog ta och titta på någon KBT-kurs för att adressera flygrädslan. Att möta vänner utan alkohol känns i dagsläget som överkomligt och görligt, för jag ser allt det positiva med det, banala saker som att minnas, inte vara rädd för att skämmas över dumheter jag gör och komma närmare i vänskapen på ett äkta och innerligt sätt, utan att luras i att tro att jag har nära vänner bara för att jag tillbringat en alkoholstinn tillvaro med dem en tid. Det jag funderar på är om jag i förväg ska meddela att jag inte dricker alkohol, eller om jag ska ta det som det kommer. Nåväl, jag har gott om tid att fundera det på.

Jag önskar dig en förträfflig start på veckan!

@Carisie God morgon! Fint att höra att du mår bra nästan hela tiden, trots sömn som kan suga ibland😁. Jag tänker att det beror på ditt förhållningssätt och inställning till livet. Att du har hittat ett sätt att leva och hantera livet på även när det kan kännas svårt. Att du har en positiv inställning, förhållningssätt som ger dig inre lugn och meningsfullhet. Att du kan känna livsglädje, kärlek och tacksamhet❤️.

Jo, minns när du höll på att måla, vilket jobb! Men som du säger värt trots byggarbetsplats ett tag. Knepigare att måla när rummen är möblerade. Härligt med en blivande målare i familjen! Vi ska börja med hallen och har bara 4 dörrar där, eller 5 med ytterdörren och två öppningar som leder vidare😂. Sen går vidare i rummen och ja, resten…Ska kolla Klint!

Ha en fin dag!❤️

@Tröttiz tack för dina kloka tankar. Jag inser ju förnuftigt att allt du säger är sant. Det är kanske bara rädslan att fatta beslutet som ligger i vägen. Men också att det fungerar bra mellan allt.
Men bara det att jag gick med i detta forum och att jag skriver här säger väl en del antar jag. Jag behöver nog landa i mina tankar.

@Flarran God morgon! Vilket fint brev du fick och jag kan bara instämma i det😁.

Ha en fin dag!🌞

Kanske att jag kände mig ”duktig” av avrapporterandet i gårdagens text, för sen tog jag lite oväntat ett glas av den öppnade flaskan.

Sökte kanske efter något slags ”test”? Min man var inte hemma, men barnen.
Var det här glaset som var värt att ta från en veckobudget? Söndagsunnet?
Jag kanske ska tillägga att jag varit med i Viktväktarna och där är det ett konstant förhandlande om veckans vecko-points. Jag tror jag har beteendet anammat därifrån.

Tog ett till efter maten, som inte kändes så…. viktigt. Hällde ut det sista från glaset. Lät det sista i flaskan stå kvar.

Idag vet jag inte hur det känns.
Funderar på om det är klimakteriet som gör att alkohol gör mig så hudlös dagen efter trots knappt två glas.

Jag fastnar hela tiden i tankarna om vad som är mitt mål. Antal glas i veckan? Sluta helt?

Vet inte idag heller.

@Surkärring, tack, kändes jättebra.
Tänkte på dina inköp att det är ju roligt att köpa saker till dig själv och känna sig fin.

Unna dig det, börja sminka dig lite och lägg tid till egenvård. Jag gjorde inte det heller så mycket förut i alkoholdimman men nu är det roligt att ge dig den omvårdnaden.

Ha en fin vecka. Kram🌸

@mathilda2025 @Kaktus2025 @Blenda @spoix90
Tack snälla ni för pepp och för att ni ser mig! Det har gått några dagar och ångesten har släppt något. Jag har spenderat lite tid på att tänka på varför jag faller igenom. Jag dricker aldrig något på veckorna, känner att allt är ok på middagar med andra eller i sociala jobbsammanhang. Då kan jag ta vin till middag och inte känna av detta sug efter att vilja ha mer. Jag antar att det är för att få koppla av efter en arbetsvecka och då sätter suget in. Och att jag har en stark vilja att ingen ska upptäcka mig så jag smyger med det och håller koll i sociala och jobbsammanhang. Men vad händer när det inte håller? Jag kommer fortsätta kämpa med detta. Men som jag ser att många skriver här så känner jag fortfarande sorg och skam över att inte kunna hantera alkohol som alla andra. Och jag är orolig för vad det gör med min hälsa. Just nu är jag bestämd igen, så trött på att känna så här.