Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Jag är inte inne här så mycket, men nu när jag även slutat med snus kände jag för att dela med mig lite av mina egna funderingar – som just nu, i snusabstinensen, bara handlar om dopamin. Att min överkonsumtion av alkohol också handlade om det, och även det faktum att jag nu öser på med kaffe och choklad och andra sötsaker handlar om det. Min egen kärna har jag nog aldrig haft problem med, även om jag tycker att jag förstår mig själv allt bättre ju äldre jag blir. Jag har funderat en hel del över mina beroenden (förutom nikotin och alkohol även stressberoende, karriärjunkie, datorberoende, spelberoende och under en tid (lite mildare) sex- och kärleksberoende). Inte för att jag ville bort från mig själv, bara för att jag ville ha dopamin! Jag blev inspirerad att skriva det här på din sida just för att du också hade din personliga teori om vad som kan orsaka ett alkoholberoende. Du ser orsaker i psyket och i barndom och omgivning, och så är det säkert för väldigt många fler än dig. Men vi är nog också ett gäng som helt enkelt har en dålig dopaminbalans, som är kickjagare av det skälet och där beroendet är så mycket mer biologiskt än psykiskt. Önskar dig en fin söndagkväll!

@Molnet
Tack, ska prova den tanken när motivationen sjunker. Nöjd med mig själv i dag i alla fall.
Kram

@Anna C
Hej. Då får du och jag ta varandra i handen och hjälpas åt. Nu vill jag verkligen lyckas. Då är vi nybörjare igen och kan peppa varandra. En dag i taget.

@danisa .Löfte varje morgon:Idag ska jag vara nykter.En dag i taget.Ibland lurar jag hjärnan med att säga till mig själv:Idag blir det inget vin men imorgon kan jag dricka om jag fortfarande vill😇Men när morgonen kommer är det dax för ett nytt löfte osv….🤣Gäller att lura den beroendesjukdom hjärnan så den inte får panik & ballar ur😱En strategi som funkar bättre än man tror.

Hej!
Jag är helt ny här, har haft ett återfall i helgen och nu får det vara nog. Så då hittade jag detta. Ger mig tillförsikt att läsa era kommentarer @molnet, @danisa

När orden är tänkta är resan redan påbörjad, och när de är sagda så har man ett ansvar mot sig själv också att agera.
Kom ihåg att du är viktig och att verklig förändring tar tid.

Säg hur det påverkar dig och er relation. Det är det som är det viktiga.

Din egen reaktion kopplar till hjälplöshet, tror jag. Du har försökt hjälpa men når inte fram.
Det jag gjorde när det var som värst var att ringa till mitt ex' chef och berätta vad som pågick. Arbetsplatsen har en skyldighet enligt lag att vidta åtgärder.
Vet du om han har en läkare på vårdcentralen? I så fall kan du skriva dit och berätta om din oro. Du kan orosanmäla till socialtjänsten också.
Och så kanske du ska prata med någon för egen del? Det är psykiskt tungt att vara anhörig.

@Molnet
Men du har klarat 0:an? Bra jobbat💪 Har sått frön idag och jobbat med ett lapptäcke. Att göra saker hjälper mig. Nu är jag jättetrött i kroppen så jag slöar i soffan. Bara tanken på alkohol får mig att må illa.
Så nu blir det 1 dag i taget.

@Guldlock .Ja att sätta fingret på det som är positivt är välgörande!Låter skönt!Njuuut.

@Bubbelmorsan .Det låter intressant.Har ju haft en sponsor för länge sedan men den personen talade så negativt & hotade mig att kontakta både polis, socialtjänst och att ta kontakt med min arbetsplats och berätta om mitt beroende om hon hade den minsta misstanke om jag drack.Så jag sa tack & adjö för att göra den trista historian kort.Förstår att det inte är så det ska fungera.Men ska nog ansluta mig någon dag på AA online kvinnomöte &lyssna.Ha en fin dag!

Ja der var den helgen, typ.
Är så besviken.
Mannen var ute igår, skulle komma hem för att gå m hunden vid 22-tiden.
Jag väcktes strax efter 01, då hade han just varit ute med hunden och var rejält berusad.
Kommer inte ihåg idag vad som hände i natt, eller vilken konversation vi hade.

Jag blir så trött.
Har han inte lärt sig något alls från min resa?
Förstår han inte hur detta påverkar mig?
Vad det gör med oss?

I natt när jag var på toa, när jag blivit väckt av honom, hittade jag något som såg ut som inbokad avföring uppe på wc-locket.
Han sa i natt att han inte varit i det badrummet.
I morse städade jag upp det.
Då mindes han inte att vi pratat om det, eller om han ens varit på den toan.
Så pinsamt.

Hade det intevarit för hunden så hade jag nog varit närmare en separation. Men jag vill inte överge vovven och kan inte ha honom själv pga jobb.

@vår2022 Ja precis.Back to basic är en bra strategi & fila på verktygen lite extra .För mig är det som sagt värk,stress & dålig sömn & i viss mån tristess som gör att jag vacklar i ork & motivation.Det vill säga det är just dessa saker som jag får fila lite på .När jag är inte i värk & dåligt sömn period tryter orken mot stress & svårigheter & då väljer jag bort saker som är roligt & sen kommer ångest som ett brev på posten.Lider ju av generell ångest som diagnos.Men nu tar jag nya tag med rutiner,goda vanor & verktyg.

@danisa .Jag kämpar på.Haft några utmanande månader med extra allt av jobbigheter.Kommer på mig själv att önska vin som flykt,tröst & bränsle.Och det är ju inte friskt.Så måste vara på min vakt& öva in & repetera hållbara rutiner för oväntade & oönskade situationer.

Tagit en långpromenad, tittat på vågorna, låtit blåsten leka i håret. Sitter i solen på en bänk vid sommarstugan. En kopp kaffe. Känns bra att skriva någon gång när det faktiskt är helt ok också ☺️🌺

@Andrahalvlek Ja, det känns faktiskt lite jobbigt😔men så skönt att han ska t ÖNH redan på fredag🙏🏻 Det får banne mig inte vara något allvarligt! Det är nog med skit!
Vi behöver lugn och ro, och andas🙏🏻❤️

@Tjej82 hej! Som många skrivit; du är inte ensam! Jag har hängt här av och till sen 2019 med viljan att dricka måttligt. Nu är jag nykter sen nyår. Insett att det enda glaset jag kan tacka ja till är det första. Jag har gått all-in för att vara nykter; lyssnar på poddar, skriver här och kommit igång med träning. Nu när jag närmar mig 3 månader har jag fått så mkt vinster i form av sömn o energi.

Mitt bästa råd till dig är att läsa och skriva mkt här och gärna lyssna på poddar om beroende. Det hjälper mot hjärnan som vill luras och säga ”ett glas går bra!”

Kram !

@Amanda L När man som jag varit utmattningsdeprimerad tre gånger så vet man att ingenting blir bättre förrän man uppnått acceptans. Nu är det så här. Fram till att man brakar in i väggen, så till vida att ångesten pågår 24/7 och man kan varken sova eller funka varken på jobb eller i vardagen, så skjuter man sanningen framför sig. Hittar ursäkter, skyller på andra, skyller på omständigheter, man vill inte fejsa sanningen. Det är det framskjutandet som skapar ångesten.

Ångesten uppstår när kroppen och hjärnan inser att den här livssstilen barkar åt helvete. Den försöker på alla sätt få dig att fatta, sätta stopp. Vid ett tillfälle, det första tror jag, fick jag andnöd på nätterna och fick rusa ut på balkongen och andas. Min kropp försökte på alla sätt få mig att fatta. Jag pratade med min läkare i telefon, grät och sa: ”jag får ingen luft” och hon svarade mig: ”du pratar med mig, du får luft”.

Att det blev som det blev berodde på ett krävande arbete i kombo med att dottern föddes svårt sjuk och med funktionsnedsättning. Detta pågick i väldigt många år. Jag fick ingen plats i den ekvationen. Jag fick inte mina behov av vila, glädje, kost, motion och sömn uppfyllda. Det gick så långt att jag inte hade en fucking aning om vilka behov jag ens hade. Vad vill jag? Vad behöver jag?

Och början till tillfrisknande börjar med acceptans. Nu är det så här. Nu blev det så här. Acceptera. Inte skylla på alla andra, inte skylla på någonting. Bara landa. Det tar lång tid för nervsystemet att lugna ner sig, man är liksom uppskruvad och intvistad och man kan inte prestera sig ur det. Bara signalera till kroppen att ”allt är lugnt”. I början måste man gå långsamt, äta långsamt, prata långsamt. På alla sätt släppa hets och stress. På alla sätt.

För mig behövs även SSRI, men så behöver det inte vara för alla. Jag behöver det för att depressionen gör mig inkapabel. Den nollställer alla system så jag vandrar runt som en zombie med enbart negativa tankar i skallen. Även där har det krävts acceptans. Jag behöver den medicinen, först då får jag lite drivkraft att faktiskt göra bra saker: sådant jag får energi av. För mig var umgås med närstående superviktigt, liksom frisk luft och långsamma skogspromenader.

Att acceptera är inte att kapitulera. Att acceptera är att fejsa sanningen. Precis som med alkoholen.

Kram 🐘

Hej,

jag närmar mig 30 och har en lillebror som är två år yngre. Han började dricka redan när han var 12–13 och har alltid haft ett extremt förhållande till alkohol – skulle alltid dricka mest, blev alltid för full. Under uppväxten ringde jag ofta mamma för att hon skulle hämta honom.
Efter studenten fick han ett riktigt bra, välbetalt hantverksjobb och verkade taggad på livet. Det var mest enstaka katastrofer med blackout, rån, etc. Men det senaste året har allt rasat. Psyket blev sämre → alkoholen blev vardag (först bara helg, nu även mitt i veckan). Han har slutat ta hand om sig själv, röker inne, ljuger om hur mycket han dricker, missköter jobbet och har börjat förstöra alla möjligheter till nytt jobb (hälsokontroller som han inte klarar pga levervärdena). Ju mer han misslyckas, desto mer dricker han. En klassisk ond cirkel.

Han har vid flera tillfällen druckit så mycket att han blivit tvungen att trappa ner för att inte bli sjuk, men vägrar all hjälp. Jag har ringt 1177, de tipsar om beroendeakuten, men han säger blankt nej och det har aldrig varit akut nog för tvångsvård. Arbetsplatsen verkar ha en ”alla dricker”-kultur så där händer inget.
Jag ringer honom varannan dag, försöker prata snällt om både psyket och alkoholen, försöker ”finnas där”. Ingenting händer. Det bara fortsätter.
Och jag… jag är konstant arg och orolig. Arg för att han slösar bort sitt liv, orolig för att han ska dö eller hamna på gatan. Jag sover dåligt, tänker på honom hela tiden.

Frågan är: hur slutar man vara så här arg och orolig?

Ska jag bara ge upp och ta ett steg tillbaka? Sätta gränser? Sluta ringa varje vecka? Eller finns det något annat som ni anhöriga har gjort som faktiskt har hjälpt er själva att må bättre, även om den drabbade inte förändras?

Tacksam för varje svar.

Dag 81 - kände behov av att skriva här på morgonen. Haft en massa uppvak i natt pga dotterns diabetes. Sitter nu är och dricker kaffe och har en svag känsla av ångest och stress. Är kopplat till läget på jobbet. Jag vet att efter denna vecka kommer det vara bra igen. Men usch så jobbigt det är. Har ju varit lyckligt lottad o mått väldigt bra på det stora hela den senaste tiden. Tänker att sömnbristen gör sitt…ska ta det lugnt en stund sen cykla i solen och hoppas jag får må lite bättre ❤️

Jag föll pladask förra veckan. Drack alkohol redan på torsdagen (alkoholen var tänkt att användas på fredag). Jag mådde ej bra när jag vaknade på fredag morgon. Vi hade sedan tidigare planerat att grilla på fredag kväll. Jag var typ inställd på autopilot och drog iväg och köpte mer alkohol under fredagen. Kände en viss tvekan över mitt beslut men jag kunde inte stoppa mig själv. Frun och jag grillade och hade en trevlig fredagskväll. Hon drar ingen alkohol men jag klämde 5 öl och en flaska rödvin. Vaknade med ångest och dåligt mående på lördag morgon. Idag är det söndag och jag mår fortfarande dåligt av mitt intag av alkohol. Jag brukar kunna ha bättre koll men den här gången funkade inte min hjärna. Jag blir så jäkla trött på mig själv. Jag använder alkohol som medecin mot stress, oro, hög arbetsbelastning och ångest. Jag skulle behöva hjälp med att komma till rätta med de underliggande orsakerna för mitt mående. En dag i taget 😀.
/Mrx

@Flarran, trevlig dag till dig! Hoppas på lite sol jag med idag på balkongen☀️

Söndag, och det är verkligen en fin soldag idag. Hade det inte varit för att man är så himla mör i hela kroppen efter nattens festande. Dock en alkoholfri sådan, men med ett himla springande upp och ner i en tvättstuga med finalknorren – vika tvätt mitt i natten. Då hade man nog kunnat tänka sig en tidig vårpromenad. Men nu får då träningspasset i form av rörelse i solsken sträcka sig till att lyfta inte skrot, på nåt gym, eller rask promenad, utan mer till att promenera tio meter i sakta mak genom rummen och sedan väl lyfta en kopp kaffe eller två – hej och hå. För att släpa sig ut på balkongen i vackert väder det ska man då förhoppningsvis klara av. Tvättstugebakis är man, men man ska väl inte klaga, det hade ju kunnat vara värre. För sovit som en klubbad säl har man då gjort till morgonens solstrålar väckte en. Det tog man sig en slurk kaffe på denna vilodag.

Ha det fint gott folk!

Jag har efter att ha läst på forumet om bland annat ångest och återfall reflekterat på min kammare😁.

Jag tror att om man inte når ”kärnan” till att man flyr från ”kärnan” genom alkohol eller andra flyktbeteenden, beroende, så är det svårare att komma ur beroendets grepp. Jag tänker att det är där man måste leta och undersöka vad som påverkar och är roten till att man vill fly. Man kommer liksom inte undan sin ”kärna”. Den behöver komma upp på ytan och synas. Vad består den av? Vilka ingredienser och komponenter har skapat denna kärna, vilka är medverkande och hur påverkar det mig? Mycket komplext och vi är komplexa. Mycket ångest och obehag som väver in sig i vår kropp och vårt sinne. Man står inte ut med sig själv och i denna sårbarhet lockar konstgjord bedövning som ger kort flyktig paus av sig själv och sina tankar, känslor. Bedövningen är beroendeframkallande och stökar till det ännu mer i vår sårbara kärna som blir ännu mer obegriplig.

Hur komplext och komplicerat detta arbete är beror på hur mycket vi varit och grottat i kärnan. Hur vår barndom påverkat oss och vilka som medverkat. Hur vi är uppfostrade med att känna av våra känslor och behov. Hur vana vi är att lyssna på våra känslor och behov och hur vi uppfattar dem. Om vi kan lyssna och ta till oss utan att ta till försvar och förneka. Om vi kan vara sårbara och öppna upp oss för att komma åt kärnan. Att vi har det mod som krävs och vågar se.

Vi är olika i hur vi påverkas och berörs av vår kärna och vi är unika i vårt narrativ, vår egna berättelse om oss själva. För att komma ut på andra sidan ur ett beroende behöver man nog ändå syna sig själv och sin kärna. Vägen ut är vägen in. Det är också en spännande resa om man nyfiket undersöker och närmar sig sin kärna och att ta professionellt stöd om man behöver, vilket man ofta gör i den komplexa resan.

Ha en fin söndag!🌞❤️

@Molnet
Tack för stöd. Känns genast lite bättre. Det viktiga är ju att trots motgångar aldrig ge upp. Har nu satt ett mål till midsommar. En kompis som varit nykter i 15 år kommer då. Hoppas få lite draghjälp. Hur har det gått för dig sen jag var här sist? Jag sökte på AA möten och skrev in online. Det är 12 på dagen. En tid som passar mig bra. Jag är och har alltid kvällstrött och närmaste fysiska mötet är 4 mil bort och börjar kl.7 på kvällen... Jag fixar inte så sena kvällar. Nu får vi hjälpas åt att dra varandra.🙂