Senaste kommentarerna i forumet

Har som anhörig flera gånger blivit så ledsen och besviken. Tar så hårt. Nu är hon nykter och vi har så trevligt. Jag blir så glad och vill hjälpa. Sedan dricker hon igen.
Har tagit avstånd. Men nu börjar det kännas igen. Oj nu går det bättre. Ska jag börja engagera mig igen. Finnas.
Men hon hör aldrig av sig till mig. Jag är så rädd att bli besviken. Oroar mig så mycket. Funderar och tänker på hur jag kan hjälpa till. Hon tror hon har koll . Sagt att hon inte ska bli helnykterist. Dricker så mycket i perioder att hon planar. Hamnar i missar. Sedan någon vecka ok igen. Har själv blivit sjuk en del gånger pga henne. Pga stress o oro hela tiden. Känner mig dålig om jag inte bryr mig. Men vad kan jag göra. Hon ljuger stundvis. Nu har vi dålig kontakt. Har varit misshandel där hon rör sig. Poliser inkopplat x flera. ....... Inget jag kan göra. Har sagt att jag finns om hon vill bättra sig. Ska jag göra o vad kan jag göra nu. Hon bor själv.

Bra jobbat! Angående vad som händer om du tar ett glas är omöjligt att säga och hur det påverkar eventuellt sug eller framtida alkoholkonsumtion. Men du har ju halkat in här av en anledning. Genom din tråd har jag förstått att du vill ha ett kontrollerat drickande. Jag tror inte det är omöjligt att uppnå men som andra skriver kanske är svårare än total avhållsamhet.
Man får även väga in i ekvationen hur mycket du kommit att uppskatta nykterhet samt lärt dig den här månaden och hur du tänker för att ej halka tillbaka till ett drickande du själv varken är nöjd med eller mår bra av. Tänker inte vara negativ! Kan nog för många kanske rentutav(ursäkta jag svär i kyrkan) verka avdramatiserande att ta ett glas om man nu inte utvecklat alkoholist hjärnan. Det förbjudna är alltid spännande och kittlar. Tar man bort spänningen i det förbjudna. kanske det inte är lika lockande. Eller så får du ett kvitto på att det inte fungerar för dig och motivationen blir starkare. Försöker inte råda till det ena eller de andra bara fritt spekulera i båda sidor av myntet. Med allt ovan sagt så gör du vad som du vill och jag önskar dig all lycka till i att uppnå dina mål! Men man ångrar aldrig att man inte drack igår!

@fooliehutten Hm, efter den smockan blir jag frestad att ta ett glas för att bevisa för dig att din tes om det "1:a glaset" faktiskt inte gäller för alla, inte ens för de flesta.

Hej
Vad är era erfarenheter av naltroxone??

@eling @eling Bra jobbat Eling. För varje dag så blir det mera uthärdligt och plötsligt en dag har hjärnan reparerat sig och på riktigt börjat fatta att alkohol inte är meningen med livet, utan en flykt från livet. Så kan ju inte livet varit planerat för oss från start...återigen, bra jobbat!!!

@Gåbert. Jag säger skyll dig själv om du tar 1:a glaset, hur stort det ”lilla glaset” nu blir? Ta hand om dig och tänk på morgonen.

Oj! Nu gick det en vecka utan att jag räknade dagar - eller skrev här, för den delen.
Ett bra tecken? Ja, det tror jag. Jag har inte haft något behov av att "fira" varje nykter dag, för det faller sig naturligt att inte dricka. Har varit på middag utan att dricka vin, bastat med a-fri öl, hängt i bar, men en mocktail igen ... Så inga större svårigheter.
Har idag haft ett långt samtal med en klok vän som är med i AA sedan 21 år. Han lyssnar bra, utan att komma med några pekpinnar eller AA-råd.
I morgon tar den vita november slut, men jag längtar inte efter att dricka, Visst skulle det vara gott med ett bra rödvin när jag ska på middag på måndag ...
Jag frågar mig: ska jag ta ett litet glas, för att bete mig "normalt", slippa förklara för hela släkten och bekräfta för mig själv att jag har kontroll.
Eller ska jag avstå helt för att bekräfta att jag kan välja att vara klar i knoppen och rädd om hela kroppen? Jag kan gissa vilket alternativ de flesta här röstar för ;-) men vad skulle ni säga om jag väljer det lilla glaset?

@Surkärring Spot on! Det är tusen gånger enklare att stänga den dörren för gott, spika igen den. Så mycket tankekraft och kreativitet som kan användas till annat. Leva livet fullt ut ❤️

Kram 🐘

@myssockan Tack för det du skrev – det var faktiskt en av de mest träffsäkra beskrivningarna jag läst om hur tvivlet fungerar. Just det där du säger om att man nästan “väljer” hans verklighet för att världen annars blir obegriplig… det är precis så det känns. Det blir som en psykisk lättnad att tänka “det är nog jag som överreagerar”, för alternativet är att inse att personen man älskat faktiskt kan vara både destruktiv och oförutsägbar. Och det är en enorm sorg.

Al-Anon var ett jättestort steg för mig. Jag grät hela mötet.
Det var jobbigt, men också fint att möta människor som förstod utan att jag behövde förklara allt. Samtidigt märker jag att en del av mig fortfarande kämpar emot insikten – både om hans problem och om mitt eget medberoende. Det känns som att hjärnan vill hålla fast vid bilden av honom som “min person”, den jag skrattat med, rest med, byggt ett liv med. Och det gör ambivalensen så stark. Ena stunden ser jag klart hur illa han gjort mig, och i nästa sekund kommer det där beroendet av de fina stunderna som en reflex.

Det gör mig både ledsen och rädd över hur stark den bindningen kan bli, trots allt som hänt. Men att läsa dina ord och andras här inne gör att något i mig börjar falla på plats. Jag känner mig lite mindre ensam och lite mer förstådd, och det betyder faktiskt mycket. ❤️

@Kevlarsjäl62 Tack, verkligen. Det du skriver går rakt in. Du sätter ord på precis det jag känner: att jag är så sårbar nu att minsta lilla kommentar om “vad jag borde göra annorlunda” nästan känns som att jag faller tillbaka in i hela mönstret igen. Skuldkänslorna och tvivlet finns där ändå, som du säger, och det är så lätt att någon annan råkar förstärka det utan att förstå vad det gör med en.

Det du skriver om att du höll dig till de som verkligen såg och kände – och stängde ute resten ...träffade. Jag tror att jag måste göra samma sak nu. Jag märker så tydligt vilka människor som faktiskt förstår och vilka som bara säger saker som gör mig mer förvirrad. Jag har inte plats i mig just nu att ta in fler röster som får mig att tvivla på min egen verklighet. Sen känns det som att man verkligen måste välja. alltså även att inte t ex berätta för personer med lågt EQ, det gör mig också bara ledsnare. T.ex. berättae jag för en annan vän som i princip inte sa ett ord tillbaka. Blir liksom tydligt vilka som är riktiga vänner också.

Det gav mig styrka att läsa “ingen tjänar på att du stannar kvar”. Det är sant, även om allt i mig är helt sönder av både sorg och ambivalens just nu. Men jag vet att jag försökt allt, och att jag inte kan hjälpa honom mer, men samtidigt kastas jag tillbaka till att tro det, och bli så ledsen när jag ser alla hans fina sidor, och allt bra vi har. Hur fin pappa han är. Och att vi snart kommer gå isär. Det gör så fruktansvärt ont.

Tack för att du skrev. ❤️

@Tröttiz Tack, verkligen. Det du skriver är så sant och det betyder mycket att få höra det från någon som vet hur det faktiskt känns. Jag tror att jag blir extra sårad just nu eftersom jag redan är så emotionellt slutkörd. Jag håller ihop allt praktiskt kring separationen, barnet, boendet – samtidigt som jag försöker ta mig loss från ett mönster där jag alltid har behövt anpassa mig, dämpa mig, förklara mig eller “förstå honom”.

Så när någon säger saker i stil med “han kanske känner sig anklagad”, “du kanske triggar honom”, eller “ni kommunicerar olika”… så blir det som att jag kastas tillbaka in i precis det jag försöker bryta mig loss från. Det är som att jag ska bära ansvaret för hans känslor ytterligare en gång. Och jag orkar verkligen inte det mer. Detta är så himla tärande. Jag kastas fram och tillbaka mellan: stanna vs gå, hela hela tiden. Jag går sönder.

Du har nog rätt i att det kommer från välvilja, men det slår fel. De har ingen aning om hur sådana här mönster fungerar, eller hur det är att leva med någon som förvränger verkligheten, vrider ord, blir defensiv av ingenting, och där man alltid måste förhålla sig till deras instabilitet.

Jag försöker påminna mig själv om att det inte är mitt jobb att utbilda hela omgivningen mitt i det här. Jag gör så gott jag kan.
Tack för att du tog dig tid att skriva <3

@Åsa M Jag förstår vad du menar, men min fråga handlade egentligen inte om huruvida relationen är bra eller dålig.
Det jag försöker förstå är beteendena i sig: minnesförskjutning, defensivitet, skuldvändning och konstig logik även när han är nykter. Det är det som är förvirrande.
Jag är inte ute efter att skylla allt på alkohol eller att göra mig själv till offer, utan försöker bara förstå vad som är mönster kopplade till missbruk och vad som verkar vara något djupare.
Det är viktigt för att jag ska kunna läka och inte upprepa samma mönster i framtiden.
Men tack för att du delar ditt perspektiv.

@Sommarsol_2023 orkar du ge exempel på vad du gått igenom? Eller din situation? Det känns så ensamt här. Jag börjar bli så trött på mig själv, och att vara i detta :(

@has Tack så mycket för att du delar det där, det var faktiskt väldigt värdefullt att läsa. Det du skriver om personlighetsdrag + missbruk stämmer väldigt bra överens med hur jag upplevt det: att det är något djupare som ligger som en “bakgrundston”, och att alkoholen bara förstärker det.

Just det du formulerar – att volymen höjs – beskriver exakt hur det varit hos oss. Det förklarar också varför vissa beteenden finns kvar även i helt nyktert tillstånd.

Jag ska faktiskt ta kontakt med en kvinnojour. Jag har tvekat innan, men jag märker nu att jag behöver få en tydligare kartläggning av allt som hänt och få hjälp att sortera vad som är vad. Det är svårt att se klart när man suttit i det länge.

Tack igen för att du skrev och för omtanken. Det betyder mycket. ❣️

@Stark2025 Det är så svårt att lita på mig själv och mina känslor... jag är så trött på detta. Är så ledsen också för nu ska vi sälja och jag går sönder. Det känns som jag gör fel nu även om jag varit så säker. Det är som att jag bara: vad håller jag på med? Han är ju så bra.

Lördag kväll och julstöket är full gång.
För första året sedan jag ammade dricker vi ingen glögg hemma, däremot finns olika varianter av julmust.
Ganska skönt, tycker jag.
Det fanns en stund på kanske 2 minuter tidigare i eftermiddags, då jag längtade efter att gå in på en pub och ta ett glas vin. Jag sa det till min man och han sa att jo det hade varit nice. Sen blev det grön gubbe där vi stod och sen hade jag glömt bort det.
Så är det nu. Stunderna av saknad och tankar på alkohol är färre, och väldigt korta.
Jag har varit utan familjen 2 nätter och innan kunde jag lätt klämma en flaska vin en av kvällarna, och kanske den andra kvällen med. Men nu hade jag faktiskt ingen tanke alls på det. Märkligt.
Men skönt.
Jag är tacksam för att jag kom till en situation där det bara vara att sluta, rakt av. Inga funderingar, inga glas att räkna.. bara stop liksom.
Så jäkla skönt att slippa räkna glas.
Trevlig helg!

Så blev det kväll igen - Bara lite si så där alltså. Somnade till nykter klockan 16.00 nånting, och vaknade några timmar senare. Hade drömt så konstigt, att jag satt och skrapade på en lott som blev mindre och mindre, men ändå var jag så övertygad om att det ju var vinst på den, så jag skrapade och skrapade allt ivrigare på denna märkliga lott. Samtidigt så spelades det upp en rätt egen sång i mitt huvud med en textfras till en titel som inte fanns och som hade kommit som från ingenstans. Only One – Yeah Yeah och så vidare. Det var en sång som jag hela tiden tänkte på att den måste ju sjungas, den måste ju sjungas. Det var väl min själ som ville hylla den högste kan jag tro. Men är för velig att våga mig steget ut i världen och stå nånstans på nån scen, så gömmer mig nog bakom nån AI-pryl ett tag till. Men så länge jag inte gömmer mig bakom en flaska med nån alkohol så få jag väl se det som gott nog. Har nu dragit ned mina persienner här i köket och tänt min adventsljusstake och dricker lite kaffe och har det rätt så gott faktiskt. så har inget speciellt att klaga över och tänker inte försöka hitta nåt sånt heller. Förresten, @Bubbelmorsan det låter fint att du är harmonisk, sån känsla kan man då inte köpa sig på flaska, fast man väl gått och inbillat sig såna tokerier rätt så ofta i sina dar.

Ha det gott kompis!

@Flarran, det glädjer mig. Har noterat att du känns gladare i dina inlägg. Tror som sagt att det är bra att tvinga sig göra lite mer saker även när det kan ta emot. Blir liksom ringar på vattnet av det.

Ikväll får jag lite a-fritt bubbel från Richard Juhlin. Är rätt gott faktiskt och tänkte festa till det lite extra med chips till. Chips var länge sedan, tappade intresset för chips när alkoholen försvann. Så känns som en lyxig lördagskväll för mig.

Dottern har önskat fläskpannkaka och nu börjar det lukta gott i det julpyntade köket. Känner mig mer harmonisk än på länge,

Berätta gärna för oss när du har bakat dina pepparkakor och hur de blev. Önskar trevlig kväll!

Underbart @Sattva ❤️

@asdf1973. Hoppas du får en trevlig kväll! Skriv gärna och berätta hur de gick :-)

@eling Ja, vi finns verkligen här för varandra, med ett stöd som bara den som vet vad vi pratar om kan ge. Så värdefullt! Önskar också @asdf1973 all lycka idag och alla en synnerligen god lördagskväll!

@eling Det är nyttigt och ibland jobbigt att titta bakåt, men skam är för mig en destruktiv känsla som jag försöker undvika, vilket är mycket lättare att säga än att göra. Men inget kan ju göras ogjort, det bästa man kan göra är att lära sig av det som varit och försöka göra bättre nu och framöver.

@Se klart En väldigt fin, konstruktiv och klockren betraktelse!

Vad kul Sattva att du också är på yogautbildning. Vi ska ner på Spa om en stund, det är också välbefinnande, och vad bra att du känner dig tillfreds i ditt nya boende. Kram. 🌟

Hejsan! @Bubbelmorsan, det bästa när det gäller att baka pepparkakor är nog att göra som du och göra en helt egen sort av nåt favoritrecept man har. Men tog och kollade runt lite på nätet efter en vettig färdig pepparkaksdeg. Just nu lutar det nog eventuellt åt Gille som visst kanske skulle finnas hos Willy:s några kilometer bort från mitt bo liksom. Så kanske blir det snart ett inköp av sådan när jag orkar ut en lite längre sväng än bara runt här i kvarteret. Men nu har jag då börjat fundera lite mer allmänt positivt, och bara en sån grej är ju rätt så stort för en trött dystymiker liksom. Har då inga planer alls på att gå i närheten av bolaget, för så pass cool och balanserad är jag då inte än. Men just nu i stunden här i köket efter att ha festat loss på en färdig pizza och lite cola så känns det ändå rätt okej.

Ha det gott!

@Se klart .Så fint & klokt skrivet.