Senaste kommentarerna i forumet

@fooliehutten, du har gjort massvis redan som lägger en god grund för livet du vill ha. Även om min egen resa varit relativt smärtfri hittills så kan jag delvis känna igen mig i vad du skriver i mina egna platåer under de fem månader som gått hittills: nykterhet är ingen "silver bullet" för allt och mycket som gömts och bedövats bort kommer fram i all sin nakenhet.

Som @vår2022 skriver så kan en del behöva litet hjälp på traven för att dessa balanser i signalsubstansprocesserna ska återupprättas, tycker inte du ska tveka att kontakta vården om detta som så otroligt många upplever (även icke-alkoholrelaterat). Nästan en folksjukdom idag, om det beror på all vår konsumtion och närvaro i sociala medier eller annat vet man väl inte riktigt men bidrar kanske.

Jag skulle även vilja slå ett slag för att ta tag i sömnen på ett metodiskt och målmedvetet sätt, bokstavligen vrida klockan rätt med olika medel för att få sammanhang och kvalitet i sovandet. Även här finns professionell hjälp att få, kanske som del i vårdkontakten enligt ovan. Sömnen är extremt viktig som grundförutsättning för psykiskt mående och hur man fungerar. Som så mycket annat är sömnmönster individuella till viss del, vissa trivs bäst med en bifasisk dygnsrytm och är nästan standard i vissa kulturer, vissa vill sova allt i ett svep som jag.

Varmt lycka till!

PS. Den mycket kunniga psykiatriker som jag besöker en gång per år kan på riktigt prata i timmar om just sömnens betydelse för vårt mående. Och vi har hundra procent samsyn.

@Vitvargen Låter som en svinbra motivation! Jag köpte ett billigt smartband, är mest intresserad av sömn och puls. Över 7 tim är jag nöjd med, förr om åren låg jag runt 5 tim sömn per natt. Och vilopulsen hoppas jag ska gå ner efterhand som jag får bättre kondition.

Om du inte redan lyssnat på boken ”1%-metoden” av James Clear så kan jag varmt rekommendera den. Hans tänk har hjälpt mig enormt när jag har skapat nya sunda vanor.

Kram 🐘

@fooliehutten Och jag som ätit antidepressiva i många år kan bara instämma. Jag tror att jag drack pga lågt serotonin, faktiskt.

Min pappa var deprimerad från och till hela sitt vuxna liv, flera av hans syskon också. Jag tror att jag har ärvt den sårbarheten, lågt serotonin, ihop med alkoholistgenen.

Farfar och alla hans barn: alkoholister och narkomaner. Och psykisk ohälsa. Samma sak för de flesta kusiner till mig på pappas sida. Väldigt ärftligt.

Kram 🐘

@Gåbert, ja bra jobbat! En bra plan är en som fungerar och det verkar ju denna göra för dig, gott så! Väldigt bra också att du skriver om hur du tänker, reflekterar kring mål och förväntningar osv: värdefullt att ha det på pränt som en dagbok att gå tillbaka till när nya erfarenheter och känslor ramlar in efter hand.

En sak jag har märkt väldigt tydligt under min resa hittills är hur målbilden ändras, tex hur jag värderar "att kunna ta sig ett glas eller två ibland som vanligt folk" - för mig ligger det i stort sett enbart ett negativt värde i det numera men jag har full respekt för att andra kan värdera det på annat sätt.

Korrigering: jag har inte blivit beroende av *just denna* sömnlösning som ju uppenbarade sig som bieffekt av nikotinavvänjningsprojektet, men jag har förstått nu hur beroende jag är av att kunna somna in och sova tillförlitligt. Skillnaden i mående är enorm, man behöver verkligen dessa timmar av REM-sömn och djupsömn för att fungera ordentligt. Kroppen behöver detta för att reparera sig och trimma in immunsystemet, hjärnan behöver det för att reorganisera och återställa balanser och förbereda nästa dag.

Sömn av god kvalitet är A och O som flera av er är inne på, det är extremt väl investerad tid att experimentera fram vad som fungerar för just en själv nu när "klassikern" sängfösaren är permanent ute ur bilden (och som för övrigt gav en sömn av mycket tvivelaktig kvalitet förstår jag nu, bara en del i självbedrägeriet).

@Gåbert bra jobbat! Tycker du gör det grymt bra som kör enligt din plan!

@vår2022, tack för ditt svar. Det värmer. Jag har funderat en del på det här med medicin men hittills låtit bli. Ville väl helt enkelt avvakta och invänta en balans i kroppens egna återställning av produktionen av serotonin eller vad annat som fattas mig? Jag är också lite skraj för vad som ska hända i skallen om jag får psykiatrin på hjärnan? All respekt till dem som blir hjälpta och för dem är väl valet före och efter tydligt? För egen del måste jag hitta en annan väg som passar mig. Det verkar ta längre tid än jag trodde, men oavsett hur jag mår så tar jag mig nykter framåt dag för dag. Tack och kram 🤗

@Gåbert Härligt att höra, du jobbar på så bra efter din plan, heja dig! :-)

@vår2022 & @Andrahalvlek, tack för all pepp! Hund, verkligen att fundera på om det inte vore en bra sak för oss igen. Den vi hade glädjen att få dela 6 år med var ju helt fantastisk på alla sätt, en skön blandras mellan två klassiska brukshundsraser som hade två mycket välutvecklade program inbyggt genetiskt: dels en jakthund för främst storvilt med mycket skarp spårningsförmåga och självständighet under full kontroll. Dels en extremt intelligent vakthund - superkänsligt övervakningssystem med kraftfull väktarinsats i ett, förmåga att "ställa" ev inkräktare med absolut auktoritet.

Ingen nybörjarhund precis men det var en väldigt utvecklande tid för oss, vi var mycket ute i skog och mark med träning och arbete. Och så givetvis dessa egenskaper av absolut lojalitet och förtroende även till vardags, kärleksfullhet till flocken osv. Underbar tid men visst det hade en stor nackdel vi inte får glömma bort: vi blev bundna, ville inte gärna lämna bort henne för att tex flyga iväg på en semestertripp eller så, allt planerades så att hon kunde vara med annars fick det vara. Kanske behöver man inte välja att bli så bunden, inte välja formel 1-varianter av hundar som kräver så mycket av fostran, närvaro och disciplin.

Detta leder mig tillbaka in på temat jag fastnat för senaste tiden, mer genomgripande förändringar som hänt för mig sedan A-tvärstoppet i augusti förra året: hur nya vanor kan etableras, och hur snabbt det kan ske.

Ta detta med sömnen, jag hittade ju snabbt en metod att få ordning på sömnkvaliteten. En ny vana skapades på bara några nätter, dock med sina nackdelar av att vara teknikberoende vilket jag blev varse i veckan - mitt gamla smartband med sina pulssensorer etc dog helt plötsligt efter att den blivit fulladdad. Inte ens min kinesiske AI kunde hjälpa mig återuppliva den via "hard reset" etc, slutsatsen blev hårdvarufel. Fick en detaljerad instruktion hur jag kunde montera isär den för att åtgärda det sannolika felet men den avslutade litet intressant i stil med: "ibland måste man överväga om det är lönt att offra så mycket energi på en gammal nästan obsolet pryl med försumbart marknadsvärde, där moderna ersättningsprodukter är så mycket kraftfullare och relativt billiga". Den gav en mängd exempel baserat på mina preferenser. Kloka synpunkter, jag behövde nog höra det för jag är litet knäpp ibland och går bananer på att fixa saker bara för jag kan (till och med lagat en mekanisk gammal äggklocka som råkat ut för en olycka i köket...).

Saken är ju den att min sömn-app med biofeedback och AI-genererade ljudlandskap, sömnövervakning etc inte funkar alls utan någon typ av "smart wearable". Testat några nätter nu med spellistor typ "cosmic ambient binauric deep sleep sounds" men det var mest irriterande och jag tvingades inse att jag blivit beroende av systemet jag skapade... så nu kommer det snart en ny grunka med posten. En fullkomligt fenomenal smartwatch, snygg och tunn, kan se ut som ett vanligt lyxigt armbandsur om man vill men är fullspäckad med moderna sensorsystem. Lång batteritid också vilket ingick i min kravlista, flera veckor.

Med nya prylar kommer nya vanor, den blir inte bara perfekt i sömnappen (mycket mer exakt avläsning av sömnstadier) utan kommer med en uppsjö av hälso- och träningsprogram, träffsäker GPS, analysfunktioner, coacher och röststyrda assistenter. Man kan till och med betala via klockan, väldigt praktiskt att slippa ha mobilen eller plånboken med sig överallt.

Eftersom jag är den typen av person som tydligen kan låta mig motiveras av tekniska lösningar så har jag en viss förhoppning om att den ska sparka igång mig att börja träna och röra på mig. Vissa anlitar en PT för att piska fram nya hälsosamma beteenden, jag provar att göra så här nu och ser hur det går. Jag har blivit väldigt bra på sistone på att etablera nya vanor så varför skulle jag inte lyckas även med detta tänker jag.

Ha det gott alla och kämpa på!

@Smultronpaj Det kommer gå bra i morgon, det är en möjlighet för dig och efteråt är jag säker på att du kommer att känna dig lättad! Förhoppningsvis och troligtvis får du också ett bra mottagande som hjälper dig på vägen framåt. Härligt jobbat med din alkoholpaus, i morgon har du en milstolpe och ett avklarat besök som du gruvar dig för, det tycker jag du ska belöna dig för med något du verkligen tycker om, god mat, någon aktivitet eller vad annat du känner är bäst. Jag hejar på dig!

@Dragonfly Stort tack för att du delar, väldigt värdefullt för mig att läsa vad andra går genom, som ett sätt att sätta mina egna erfarenheter och utmaningar i relation och framför allt känna att vi alla har våra strider att kämpa! Tror också som du att det är nyttigt att sätta ord på pränt, känns för mig som ett sätt att bearbeta och komma på nya tankar och perspektiv. Dessutom uppskattar jag den varma och empatiska återkoppling som man får i detta forum.

Jag skrev det lite "corny" uttrycket att du är värd att må bra för att jag långa perioder i livet egentligen inte alls tyckt det om mig. Istället har jag klandrat och rackat ner på mig och innerst inne tänkt att jag kan lika gärna ha det, "drick alkohol till kroppen ger upp din, meningslösa skit". Tack och lov är jag från detta nu, men att acceptera och tycka om mig själv har blivit väldigt viktigt i min pågående förändringsresa.

@Gåbert @Jempa123 TACK! Det känns enklare och enklare faktiskt, jag tänker inte lika mycket på vinet längre. När deppigheten kommer känns det som att det inte beror på det, men såklart ligger det där och spökar. Tre veckor utan alkohol idag och jag fortsätter att köra dag för dag. Varje kväll när jag kommer hem tar jag ett glas tonic och framåt kvällen blir det en kopp te. Det har blivit som en trygg ritual. Unnar mig sötsaker och glass främst på helgerna och saknar det inte särskilt mycket heller. Det rullar på. Och återigen, så mycket fint stöd härinne - ni är alla GULD värda!

@november25 tänker på dig! Förstår att veckan är en prövning. Att hans jobb-upplägg att vara borta återkommande, kommer att fortsätta utmana även länge fram.

Är lite nyfiken på vilka böcker och poddar som stöttar dig? Hitills har jag inte riktigt närmat mig läsningen, men tror att jag är mer redo nu när jag är mindre sårbar.

@Prissen ja det är det. Att jag loggat in lite mindre här beror nog på att jag har lite mer sinnesro. Att jag faktiskt kan prata med (!) min man och inte bara med mig själv här i tråden?
Har skrivit många ensamma inlägg här tidigare.

Jag låter honom skapa sin egen strategi. Egentligen pratar vi inte mycket om det. Men som hustru märker jag många små justeringar. Vet att öl är det svåraste beroendet för honom. Han jobbar med små ransoneringer efter egna ekvationer. Det stora pantberget i hallen är borta. Märker att kaffebryggaren och tekokaren får jobba mycket. Samtidigt som det kan bli vin till maten. Det är väl där han lägger sin veckoranson.

Jag tror absolut inte att det är enkelt för honom. Tvärtom. Jag tror det är en utmaning varje dag. Det är ett par sociala event framöver som är förknippat med en hel del alkohol. Märker att han försöker boka av ett. Märker också att han skapar nya intressen som tar upp hans tankar kvällstid. Jag hör inget ölknäpp klockan fem och det är skönt.

Kanske det viktigaste av allt just nu så fungerar relationen igen. Det är lite svindlande att jag funderade på allvar att hitta en lägenhet i höstas. Jag trodde faktiskt att särboskap var enda vägen ut. Jag känner att jag har fått tillbaka hans närvaro och uppmärksamhet. Han var ju bakis jämt förut. Nu kan vi äta frukost tillsammans och planera dagen. Det hade inte hänt förra året.

Hur har du det?

@fooliehutten Det finns fler här som berättat om seretoninbrist och att de behöver SSRI för att må bra och ha balans i livet. Seretoninbrist förknippas ofta med humörsvängningar, depression, ångest, sömnproblem och minskad matlust. Jag äter själv inga mediciner men skulle ta kontakt med vården om jag kände att livet gått i stå. Jag skulle inte se det som en kapitulation, mer som ett hjälpmedel för att få mig själv att må bättre. Har man en brist på något så är det värt att prova om det ger effekt och bättre mående. Det är inte heller hälsosamt med ett liv i stå, det tär både psykiskt och fysiskt.

Kanske är det precis en kapitulation som behövs, precis som en kapitulation inför alkoholen, alltså att man kan inte vinna över dess kraft om man inte kapitulerar inför det helt och hållet. Att man inser sig besegrad och upphör med allt motstånd. Man kan helt enkelt inte dricka mer. Kanske ska du ge upp ditt motstånd till att inte prova på medicin?

Ha en fin dag!❤️

@Jempa123 Alkohol stör och minskar drömsömnen (REM) markant och livliga drömmar är vanliga under nykterhet eftersom hjärnan bearbetar känslor och sömnmönstret återgår till det normala. Det är också ett tecken på att kroppen återhämtar sig från alkoholens sömnstörande effekter och är en normal del av återhämtningsprocessen. REM-sömnen är viktig för den mentala hälsan och för känslomässig balans.

Jag började också att drömma mer livligt men allt eftersom min hjärna och kropp anpassar sig till nykterheten blev de mindre frekventa och livfulla.

Hittade detta på nätet som jag tyckte var intressant.

Det psykologiska syftet med galna drömmar i nykterhet. Dessa intensiva drömmar tjänar flera viktiga psykologiska syften under din återhämtning:

Emotionell läkning och bearbetning : Tidig återhämtning är en tid av betydande emotionell omvälvning. Drömmar ger ett tryggt utrymme för ditt undermedvetna att bearbeta svåra känslor som skuld, skam, ilska och rädsla. Dessa drömmar är en del av din emotionella avgiftning och hjälper dig att bearbeta de komplexa känslor som följer med att bli nykter.

Rekonstruera identitet : Missbruk kan fragmentera din självuppfattning.  Galna drömmar i nykterhet  återspeglar ofta din hjärnas ansträngningar att rekonstruera en sammanhängande och hälsosam identitet. Genom dessa drömmar kan du arbeta med att förena dina tidigare handlingar med dina nuvarande mål, vilket hjälper dig att bygga en starkare och mer integrerad självuppfattning.

Att arbeta med begär och triggers : Många människor i tidig nykterhet upplever  drömmar om att använda droger eller alkohol . Även om dessa kan vara störande, är de ditt sinne sätt att konfrontera begär i en trygg miljö. Genom att uppleva dessa situationer i dina drömmar är det mindre sannolikt att du ger efter för dem i verkliga livet.

Hantera stress och ångest : De tidiga stadierna av nykterhet åtföljs ofta av höga nivåer av stress och ångest. Dina drömmar kan fungera som en tryckventil som gör att ditt sinne kan utforska och lösa en del av dessa ångestkänslor medan du sover. Denna process hjälper till att minska dina totala stressnivåer, vilket gör det lättare att hålla fokus på din återhämtning under dagen.

Ha en fin dag och krya på dig!❤️

@Jempa123 Att börja drömma mer är vanligt när REM sömnen får jobba mer ostört. Samma sak hände mig efter några veckor/nån månad.
Har du drömt än att du råkat dricka alkohol av misstag? Verkar inte helt ovanligt heller…

Förkyld här med, vill bara sjukskriva mig, men kan inte riktigt det än.
Strongt av dig att träna, fortsätt ta hand om dig.

Tack för alla fina kommentarer och stöttning! Är inte så tekniskt lagd, så jag vet inte hur jag gör för att "likea" alla som skrivit. Men jag har läst allt och känner mig så rörd och tacksam av ert stöd. Uppskattar verkligen att ni delar era tankar och erfarenheter med beroendevården (det är ju imorgon jag ska dit 😬). Jag är överlag en ganska nervöst och oroligt lagd person, men det känns en smula lättare att ta sig dit, tack vare er.

13 dagar utan alkohol idag, längsta på väldigt länge...

Jag undrar om det är någon annan här med år av nykterhet som också känner att livet gått i stå? Allt som oftast känner jag ingen större komfort och glädje i tillvaron och hur jag än gör så är jag fast. Det är märkligt att jag trots lång erfarenhet är så illa förberedd när jag faller. Jag är privilegierad på många sätt och ändå landar jag inte riktigt i min oas. Jag försöker töja ut min komfortzon, men saknar fruktbara exempel som gjort någon direkt större skillnad. Åratal av flykt och bedövning med alkohol och nikotin kanske skapat den beryktade och determinerande summans-last-konstant med sitt lätt upprivna sår i måendet? Kaffet är bra, men en mild kamrat som var med även när jag på riktigt bröt ner mig själv med annat. Jag är inte i fas med att söka medicin, men kan ibland få ett infall att greppa det halmstrået. Fast det känns så definitivt och som en absurd lösning och en tillbakagång till det jag kämpat hårt för att bli av med; nästan som den sista kapitulationen inför en ersättare till de droger jag lyckas besegra dag efter dag. Det är bra för mig att vara nykter, det fortsätter jag med. Det har också varit uppbyggligt för mig att berätta ”av mig” i mina tafatta små anekdoter här i AH, men svaret på min gåta har det ännu inte gett. Jag funderar på vilka slutsatser ni drar ur era erfarenheter; ja, ni som känner igen er i detta och som hittat vägen vidare i livet. Kram på er♥️

@Jempa123 @TeTanten @Thompa_68 tack för pepp/stöd och kämpa på ni med! Dag 46 idag och haft fullt upp och ej prioritet att vara inne här. Konferens x 2 nyktert ✅
Första besöket hos beroendeklinken slutade med att ”nej du är inte beroende men du har ett problematiskt förhållande till alkohol, vill du försöka dricka kontrollerat så kan vi hjälpa till” jag sa ”nej, jag är nykter (en dag i taget) men över en lååång framtid iaf, så fick till ett nytt besök på annan mottagning om ca 1 månad. Känns lite konstigt att det tyckte (min känsla) att jag var där i onödan…typ så. Men men den nyktra vägen fortsätter!

Nykter onsdag, lill-lördag var det i mitt "förra liv". I dag besökte jag och mitt sällskap en bar och jag hade inget sug men kunde ha tänkt mig att smaka lite rödvin. Det blev i stället en citronsoda, som var riktigt god. Bara tre dagar kvar på denna månad, sedan blir det ett nytt beslut om nästa steg. Jag vill gärna ha många flera vita dagar, men jag kommer att göra ett undantag för en vinprovning i februari. Sån är jag, som ni vet.

@Hanna0425 Du klarar ju detta lysande, även när det är dagar då du känner dig låg. Jag har också haft dessa dagar, mest i grå november men även lite oväntat i januari. För mig hjälper det mycket att komma ut och springa när det är ljust och så lite glass på det:
Önskar dig en härlig, vit torsdag osv!

@Kevlarsjäl62 Hej! 💜
Tack för din tanke! Det är så skönt att höra o ger lite ro, att någon bryr sig där ute. Någon som vet.
Jag har resignerat något i mitt förhållningssätt den senaste tiden. Jag orkar inte annat. Dagarna är helt okej eg. Min man försöker. Inte med att sluta dricka, det verkar oförändrat, men med att hjälpa till lite mer här hemma. Från min synvinkel är det dock allt för lite o kanske för sent.
Frånsett min o irritation är det rätt 'harmoniskt' nu. Eftersom han dricker det han behöver för att få ro i själen o samtidigt driv att komma ur soffan, så funkar det o rullar på.
Eskalerar iallafall inte.
Gör mig dock sorgsen att han inte vill inse det verkliga problemet, men jag har heller inte samlat kraft att på allvar adressera det.
Är så otroligt trött.

Tänker ofta på dig o undrar hur du har det, hur det går med livet, bitterheten o självkänslan.

Kram 💜

Du får dra ett tungt lass😌
Men så fint att flickan har dig!

Så bra att du sa så till henne o att du är öppen vid utredningen.
Sen kan han inte säga vem du får prata med eller ej. Jag berättade för alla. Men på ett respektfullt sätt.

Och du.. vill du leva med denna man? Efter att du gjort det du kan i smb med utredningen? Du är starkt men ..
Kram