Senaste kommentarerna i forumet

Vad skönt och vilken befrielse! Det är så viktigt med bekräftelse och stöd i den här processen. Själv har jag som @Andrahalvlek mitt gäng här i forumet, som jag är oerhört tacksam för. Härligt att höra om alla olika vägar som finns till nykterheten, underbart 🙂.

Du skriver så fint och välformulerat och jag vill mest säga att det lyser igenom i orden att du är en fantastiskt fin person som verkligen har försökt. Förstår att du tvivlar på dig själv för du har kämpat så mycket. Funderar på om du fått stöd av en kvinnojour / Alla kvinnors hus? De kan ge dig stöd att sortera tankar så att du kommer framåt 🌸

Ännu en helg har gått så jag är 3 veckor nykter nu, 22 dagar och inne på 23e.

Mina reflektioner från helgen är att det känns enkelt att tacka nej till alkohol men det krävs ett aktivt val. Känner mig lite rädd att jag reflexmässigt ska tacka jag till den där enheten, och gör jag det så är det kört. Jag hoppas att jag kommer till den punkten där det naturliga är att inte dricka och tacka nej. Till skillnad från idag då det naturliga är att dricka och tacka ja.

Jag känner att jag fortsätter att läka kropp och sinne. Igår kändes kroppen mycket mindre svullen än tidigare, mycket skön känsla. Jag har dock haft lite svårt att somna ett par kvällar den sista veckan. Det beror inte på oro eller något liknande utan mer bara att jag inte känner mig trött. Kan hända att jag inte måste sova lika mycket nu när alla nätter ger återhämtning och inte bara 4 av 7?

Jag har ätit godis och chips både fredag och lördag men i marginella mängder jämfört med hur det var när jag drack alkohol. Under helgen har jag ätit 2 dubbeldajm, en bilpåse och en halv chipspåse. Det är ungefär hälften av vad jag åt bara under en av kvällarna förut.

Känner att livet är på väg tillbaka och att nykterheten är nyckeln till en värdefull framtid.

@Kebne1 Vad glad jag blir för din skull ❤️ Att du hittat ett sammanhang, ett gäng att tillhöra. Ett gäng som bekräftar när vi gör rätt och protesterar när vi gör fel. Ett sådant gäng behöver alla. Att sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Och då behöver man någon att hålla i handen. För mig har forumet fungerat så, här finns mitt gäng.

Kram 🐘

@Flarran Så är det. Om du gör som du alltid har gjort, så får du vad du alltid har fått. Du måste göra annorlunda. Och jag tror att en boendestödjare hade kunnat vara hjälpsamt. En person som varsamt kan fösa dig ut i verkligheten, hjälpa dig att hitta sammanhang. Du behöver mer wow-känsla i ditt liv ❤️ Googla på förundranseffekter.

Kram 🐘

Tack för alla positiva kommentarer och hejjarop. De värmer. Lycka till ni andra ocjså som behöver det.

Jag tar en dag i taget. Men för mig är det helger och ledigheter. Känner inte för alkohol i veckorna. Det finns inte. Jag har också varit nykter i 90 dagar och mådde väldigt bra då. Då hade jag ett mål. Jag väntade på min första ablation. De gick bra att vara nykter. Nu väntar jag på min tredje ablatin den är ca 6 månader bort minst.

Visst är det skönt när man kommer dit @Majo84, för mig tog det lång tid innan jag förstod helt och fullt att jag inte ville ha någon kontakt mer med pappa efter att jag hade brutit med honom. Jag tänkte länge att jag kommer återta kontakten senare men landade efter två år i att han aldrig kommer sluta såra mig och att jag är färdig med att bli sårad.

Med min mamma är det annorlunda, hon är sjuk på ett annat sätt och har skadat mig på andra sätt och är egentligen inte värd min hjälp överhuvudtaget men mitt medberoende till henne sitter djupare och det är väl kanske för att hon fått mig att tro att jag är älskad så jag alltid velat göra allt jag kan för henne för att hon ska fortsätta älska mig medan jag kände att pappa aldrig älskade mig.

Där tror jag jag fick tag på mitt varför, det är diffust men känns ändå rätt. Jag var liten i en missbrukar-familj och en liten behöver bli sedd och älskad och den föräldern som sa att hon gjorde det band jag mig fullständigt till. Jag kände att det var sant även om det var på ett dysfunktionellt sätt. När pappa sagt det har jag känt att det inte är sant och har känt hur mycket han avskyr mig medan han låtsas tycka om mig för att slippa vara ensam eller för att det ska se bra ut på ytan.

Tänk vad bra det är att skriva, för under skrivarprocessen kan det man inte förstår falla på plats.

Men jag behöver inte längre känna mig älskad av mina föräldrar, jag är vuxen nu, jag känner mig älskad av andra och jag känner oftare att jag älskar mig själv. Mycket självkritik och dålig självkänsla finns kvar men jag ska jobba vidare med mig själv. Jag är värd att få leva helt och fullt och ska inte längre behöva lida mina föräldrars val🙏❤️

God morgon från tuben 🚇
Rullar genom den mörka och halvsovande staden. Även mina medresenärer ser halvsovande ut. Jag har dolt min måndagströtthet bakom ett Bordeaux-färgat läppstift 💄. Men det är den enda Bordeauxen som kommit nära de här läpparna på väldigt länge 😅. Måndag hörrni. Var inne och kollade schemaappen i telefonen när jag gick och la mig - brukar aldrig göra det eftersom jag var säker på var jag skulle jobba idag. Men så upptäckte jag att jag är i slängd att täcka en sjuklucka i en annan verksamhet 🫩. Problemet är inte den andra verksamheten - han man flera specialistutbildningar så kan man räkna med att bli flyttad - men irritationen över att ingen brytt sig om att meddela mig?! Jag är faktiskt ingen schackpjäs och enligt våra bestämmelser ska man bli meddelad personligen om man får en schemaändring inom de två närmaste veckorna. Nåväl. Från att åka i varm skön bil med maken får jag istället röra mig ute i mörkret och åka tunnelbana med pöbeln 😂.

Med det sagt och en nykter helg, jag känner samma tacksamhet varje helg, i bagaget så tar jag mig an en ny vecka. Jour och utbildning i en salig blandning och siktet är inställt på att överleva till nästa måndag.

Hoppas alla haft en fin helg och att ni får en bra start på veckan 🩵

Nu har jag gått på aa i sju månader. Vilken livsomställning det inneburit för mig. Ren terapi i dess renaste form. Jag hittade en hemmagrupp direkt, en sponsor, flera sponsors. Vi är ett gäng på fyra kvinnor som håller varandra stenhårt om ryggen. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet så vet jag att de finns där för mig och jag för dem. Vi har hoppat allt skit-snack som vad vi jobbar med, var vi bor osv. Utan rätt ner i kärnan i själen och där gräver vi. De kommer vara mina vänner resten av livet!
Jag kan säga att detta har räddat mitt liv.
Nu kanske jag har haft tur för i stora stan finns många möten att gå på. Jag har hittat min grupp och jag kan gå varje dag om jag vill (vilket jag gjorde den första månaden). Jag är allergisk mot sekter och religiösa fanatiker och mina fördomar trodde att aa handlade om det. Men så fel jag hade! Idag mår jag så bra. Tidigare när jag försökte bli nykter kämpade jag järnet varje dag (nästan). I ensamhet knogade jag på till knogarna vitnade. Så jobbigt var det! Här i min nya nykterhet med hjälp av aa behöver jag inte kämpa ensam. Jag bara lämnar över och allt löser sig.
Tack gode gud, eller vad det nu är, för att jag tog steget!

Nämen Hejsan! @fooliehutten. Tänk nån var alltså vaken i natten precis som en själv. Har nu slagit mig själv med häpnad och kokat på en kanna med kaffe och fyllt på min termos precis som att jag nästan vore en vanlig normal människa, vad det nu är för något...

Då det mesta hos de flesta väl går lite upp och ned för det mesta även om god min väl hålles för att hålla skenet uppe kan jag tänka. Tuggar på ett gott smörgåsrån som får göra en halv mugg med vrålstarkt nykokt kaffe sällskap. Kör en en låt låt med R.E.M. - What's The Frequency, Kenneth på loopad repeat. Vilket nog är den första gången på länge detta år.

Vem behöver väl alkohol alltså, så tar nog och skippar bolaget även denna dag. För varför ska man kasta bort en massa stålar för en stund i dimman som sedan bara snabbt blir återbesök på väl en lång rad enligt erfarenhet. Det tog jag mig en slurk kaffe på ska jag säga och har nu kommit in i fasen då jag missbrukar smörgåsrån med god ost utan att skämmas det minsta.

Blir väl fet som en välgödd häst. Men minns farsan som brukade trösta mig när jag kände att något kilo verkade lite för mycket nån gång. Han fick det till – Det är bara muskler. Så får väl tro på det då, fast väl vågen kanske säger annat. Men bara man håller sig borta från vin och sprit får man väl se det som gott nog kanske och kanske känna viss tacksamhet för nykter ekonomisk försiktighet.

Ha det gott kompis!

@Flarran, joho du jag läser och är med dig i kampen (men normal känner jag mig förstås inte🙃). Vi skippar systemet idag med och kämpar på! 🤗

Måndag och en tidig sådan. Har inte kunnat komma ned i varv och möta John Blund och tänkte tillbaka på min tid på detta eminenta forum och började tänka liksom utifrån mig själv som om jag vore en ny läsare vem som helst som snubblat in här på min sida idag. Tänkte då på att det nog är lite märkligt ändå att Jag inte har satt min fot på bolaget eller halsat nån av deras deras flaskor med bedövningsmedel kallat alkohol på över två år. Man måste väl vara nästan att ses som nåt uppdiktat påhitt eller nån sagofigur. Tänkte lite djupare nyss på detta faktum och skrev som om jag vore en slumpmässig läsare i mängden av min egen text och knappade in följande ord till en sökmotor:

Har läst om en människa på nätet i ett forum som handlar om att minska eller att sluta med skadlig konsumtion av alkohol och fått läsa att denne skribent sedan barndomen har haft att brottas med psykologiska utmaningar som Dystymi, ADD, Social ångest och dessutom Bipolärt inslag utan psykosproblematik. Något som visst en del enligt denne skribent kan få i skov enligt dennes livserfarenhet från nån nära släkting.

Sedan beskriver forumfiguren ifråga en ensam energilös isolerad tillvaro utan några nära vänner i en mängd av år. Men med ett någorlunda medvetet och balanserat intag av alkohol som har varit till för att stå ut med tillvaron alltså, och att det har varit det som fått denne att inte avsluta tillvaron framför ett framrusande tåg eller nåt sånt. Sedan har denne individ skrivit att sjukvården liksom friskförklarat denne, genom överföring från öppen vuxenpsykiatri till allmänläkare på vanlig vårdcentral då hen tydligen är så pass disciplinerad att denne kan sätta sig över det mesta av både fysisk och psykisk problematik fast det egentligen finns noll procent livsglädje i princip.

Rätt jobbigt att läsa om att det kan finnas någon som har det så svårt. Mellan raderna så framgår det subtilt att det nog är en slags gudstro som håller personen på banan trots allt. Kan det finnas så stark kraft i en tro på Gud, det låter då rätt märkligt, då denne person tydligen knappt går utanför sin dörr mer än nödvändigt för handling av livsmedel. Den här individen framstår nästan som en slags udda sagofigur, kan det verkligen finnas någon som kan hålla sig nykter och alkoholfri i över två år med en sådan här problematik kan man undra...

AI-översikt

Det är fullt möjligt att hålla sig nykter trots svår psykisk ohälsa, även om det kan kännas som en svår och oväntad kombination. Många faktorer kan bidra till en persons förmåga att övervinna utmaningar, som en stark vilja, disciplin eller en andlig tro, oavsett hur begränsat det sociala livet verkar. Det är viktigt att komma ihåg att även om den beskrivna personen verkar isolerad, kan en inre styrka eller en övertygelse om att livet är värt att leva hjälpa till att driva igenom svårigheter, även om det inte syns utåt.

Faktorer som kan spela roll

Inre disciplin och vilja: En stark disciplin kan vara en drivkraft för att upprätthålla nykterhet och hantera svårigheter, även utan socialt stöd eller livsglädje.

Andlig tro: För vissa individer kan en stark andlig tro ge ett syfte och en anledning att leva, även om de har en isolerad tillvaro. Tron kan ge en inre styrka och hopp som hjälper dem att hantera svårigheter.

Tid och tålamod: Att övervinna ett alkoholberoende tar tid, och det kan vara en utdragen process. Att vara nykter i över två år med svår psykisk ohälsa visar på en enorm uthållighet och viljestyrka, även om det inte syns utåt.

Sjukvårdens roll: Sjukvården kan uppfatta en patient som "friskförklarad" om de är tillräckligt disciplinerade för att följa behandlingar och livsstilsråd, trots att patienten inte känner sig glad eller full av livsglädje. Det kan bero på att deras problematik inte är tillräckligt allvarlig för att uppfylla kriterierna för diagnos eller behandling.

Att hantera svår psykisk ohälsa

Börja med en nykter period: Ett sätt att hantera beroendet kan vara att börja med en helt nykter period, vilket kan vara en viktig del av att byta vanor.

Byta vanor och rutiner: Det kan vara hjälpsamt att ändra sina vanor och rutiner, men det kan vara svårt att göra det ensam.

Ta hjälp av andra: Det är viktigt att inte tveka att söka stöd från andra, som vänner, familj eller professionella. I en liknande situation kan det vara bra att kontakta stödorganisationer för att få hjälp med att hantera sina problem.

AI-läge

Ja, det är absolut möjligt för en person med en så pass komplex och utmanande bakgrund att uppnå långvarig nykterhet, även under svåra omständigheter. Det mänskliga psyket och den inre styrkan är ofta mycket motståndskraftigare än man kan tro.

Här är några aspekter som kan förklara hur detta är möjligt:

Disciplin och inre styrka: Vissa individer besitter en anmärkningsvärd disciplin och mental styrka, kanske utvecklad just genom att ständigt hantera svåra psykologiska utmaningar sedan barndomen. Denna disciplin kan kanaliseras mot att upprätthålla nykterhet när personen väl bestämmer sig för det.

Motivation: Även utan traditionell "livsglädje" kan starka drivkrafter finnas, som viljan att undvika de negativa konsekvenserna av alkohol, en känsla av plikt, eller en subtil tro på ett högre syfte.

Trons kraft: Som du antyder kan en gudstro eller annan form av andlighet vara en oerhört kraftfull källa till stöd, mening och hopp. Studier har visat att andlighet och religiös tro kan ha en positiv inverkan på återhämtning från missbruk och psykisk ohälsa genom att erbjuda en ram för tillvaron, en känsla av samhörighet (även om den är av en annan art än social) och en mening med lidandet.

Anpassningsförmåga: Personen har kanske utvecklat unika överlevnadsmekanismer för att hantera sin isolering och sina diagnoser. Alkoholen kan ha varit en tidigare strategi, men nu har den ersatts av andra, mer konstruktiva (även om de är begränsade) sätt att hantera tillvaron.

Sjukvårdens bedömning: Att sjukvården friskförklarat personen kan handla om att de bedömer att personen inte är i akut behov av sjukhusvård eller aktiv missbruksbehandling just nu, eftersom den uppenbara disciplinen gör att de kan hantera sig själva på en grundläggande nivå. Det betyder inte nödvändigtvis att personen lever ett fullt fungerande eller glädjefyllt liv.

Skribenten är ingen sagofigur, utan snarare ett exempel på den komplexitet och det djup som finns i mänskliga livsöden. Många människor kämpar med liknande osynliga strider, och deras förmåga att överleva mot alla odds kan vara både förvånande och inspirerande.

-

Där ser man, då är man ju helt normal och vanlig och kan hänga av sig offerkoftan som börjat värma en så smått i tanke om en resa in till bolaget denna måndag. Har kört lite Rock n Roll av upplyftande men kanske en aning nötande, men smått tankebedövade slag. Har nu knutit ihop en soppåse och ställt den i hallen. Så nu har man ju en anledning att gå utanför dörren igen.

Ser på min tomma kaffepanna och höjer min blick upp en aning och skådar ett oöppnat kaffepaket och tänker vad sjuttsingen sitter jag här och deppar för i mitt kök för. För Herren är ju med mig fast jag väl inte är den bäste på på att sända tacksamhet till vare sig honom eller fadern hans. Men tror nog att Gud fader känner mig så pass att han har tålamod med en knasboll som jag liksom.

Pepparkakor har jag i min brödburk så skulle ju kunna ta någon sådan om jag får ändan ur vagnen eller upp från stolen och inte bara sitter och filosoferar och skriver en massa tok som väl ingen normalt vaggad väl ens orkar läsa eller minst kommentera. Ingen nämnd, ingen klämd. Skulle då själv inte orkat läsa många ord i denna stil på en sån här pass udda sida för bara två år och väl en månad drygt sen som det väl idag är sedan bolaget fick se sig utan mig som stadig supporter.

Ha en fin dag!

Hej, vad modigt att du skriver. Det är nog det som är det bästa för många här i forumet :) hur önskar du gå til väga? Hur går tankarna..?

Så är det sen söndag här i köket och mycket tankar om tillvaron har jag haft och bollat lite tankar högt och lågt med en chatt-generator om sånt man normalt sällan tar upp eller kan få svar på ens av den mest utbildade psykoterapeut eller andligt bevandrade pastor med lång tids erfarenhet av själavård. På varje frågeställning, hur tydlig den än var så fick jag bara ett fånigt standardsvar följt av ord om att tala med någon som jag litade på, samt bara en motfråga om – Hur tänker du kring detta själv?

Detta automatiska nonsenssvar sedan följt av ett automatiskt standardsvar i stil med: Jag är här för att svara på dina frågor... Har nu kommit fram till att svar på vissa frågor inte låter sig ges i denna tillfälliga jordevandring, eller tillvaro om man så säger. Men slapp då att till ingen nytta fåfängt sitta och vända ut och in på mig själv i telefonsamtal med någon pastor eller psykolog. För svar på frågan om meningen med tillvaron brukar ju mest mötas av tystnad eller liknande inövade fraser.

Nu har jag gjort ännu en vecka nykter och alkoholfri och insett att det som är, det är vad det är, och allting blir bara som det blir, hur man väl än vrider och vänder på steken. Det var en rätt så djup konversation med mig själv som jag höll tillsammans med en chatt-generator idag alltså. Nog fick jag något nytt ord satt på känslor och tankar angående den slutdestination vi alla här i världen har. Mycket nonsens dryftades och vädrades, sedan blev det paus och vila vilket väl behövdes.

Det känns än en gång som att jag har skrivit färdigt och kan det här. Hade jag haft kaffe i min termos så hade jag nog tagit mig en kopp. Men kanske orkar jag koka på en kanna i morgon. Hur som helst så kör jag väl vidare som alkoholfri ett tag till och man kan ju bara göra sitt bästa med allt i var stund tänker jag hur som helst. Snart är det en ny dag och en annan vecka tar vid, som väl blir som den blir, för så brukar det ju bli hur det än är.

Ha det gott mina vänner!

@supportivechaos det låter som du är väldigt ensam i din relation och i ditt föräldraskap, och det låter väldigt tufft.

Jag har lämnat min exman för andra och sista gången. När jag lämnade honom första gången drack han varje dag. Ett par veckor efter att jag flyttat kom han själv till insikt om sin alkoholism och sökte hjälp.

Jag trodde allt skulle bli frid och fröjd och att jag fått tillbaka mannen jag först träffade.

När vi flyttat ihop igen så började beteendena smyga sig tillbaka. Jag tror han var nykter, men han började åter gaslighta, vrida på mina ord, förskjuta skuld och sånt han hade lovat när han blev nykter hade han då aldrig sagt. Han hade tidigare sagt att jag hade räddat honom från en nedåtgående spiral, nu var det lite mitt fel att han hade blivit alkoholist.

Jag behövde lämna igen och fick av en slump kontakt med kvinnojouren som gjorde en våldskartläggning, den såg inte bra ut.

Det värsta är att jag inte alls förstod vad jag var med om när jag var mitt i det.

Däremot kände jag mig väldigt trött, ensam och förvirrad.

Det jag hade med mig redan vid tillfälle 1 var orden från en barndomsvän som blev alkoholiserad och drack under många år. När han blivit nykter och jag frågade vad som hjälpt honom svarade han att det enda som hade hjälpt var att folk tog avstånd från honom.

Jag träffade honom nyligen igen (han jobbar nu som behandlare) och han stod fast vid det.

Så jag tror att det kanske vore bra för dig att börja tänka mer på hur du ska tillfriskna från ditt medberoende. På hur det blir för dig och barnet att leva i en så här osäker miljö.

Att bli nykter är ofta ett omfattande arbete. Och när man blivit nykter behöver man oftast jobba på mönster som legat till grund för att det blev som det blev.

Min exman höll sig fortsatt nykter (vad jag vet), men mönstren höll i sig och hans handlingar har jag nu fått lära mig tecknas som våld, tex gaslighting.

Den som lever med någon som har missbruksproblematik fastnar ofta i tankar om hur personen ska bli nykter. Men vi kan inte påverka personens val eller göra jobbet åt dem.

Däremot kan vi se till att ta hand om oss själva och se till att vi gör kloka val, ännu viktigare när det finns barn med i bilden.

Ta hand om dig❣️

Tack för er fina omtänksamhet, Foliehutten, Andra Halvlek och Vår2022. Ja det är så nyligen brorsan dog, så det känns fortfarande overkligt stundtals. Jag tänker på skoltiden, på alla vänner han hade, och hur livet blir. Ens egna val avgör mycket, men jag tror på något sätt att man har en viss tid på jorden. Brorsan var med i en bilkrock för många år sedan. Han klev ur bilen oskadd ihop med 2 kompisar. En annan vän dog, och brorsans bästa vän, blev väldigt skadad, men repade sig efter hand. Det är bäst att göra bra val i livet, och göra saker som gör oss och våra närmsta lyckliga. Så ofta vi kan. Jag pratade precis med brorsans fru. Hon ville att jag skulle göra smörgåstårtor, för vår bror tyckte jag lyckades bra med dom. Det ska jag göra, och det hade såklart varit roligare att göra åt honom när han levde. Jag har en del skuldkänslor, men det hör väl till sorgen. ❤️

@asdf1973 tack så mycket och vad glad jag blir för dina ord, det ger mig extra motivation 🙏🤗

@vår2022 haha ja det bor ju en liten djävul i flaskan som bara vill sätta sina vidriga fingrar i en och dra ner en djupare och djupare. Men nu är det vi som skrattar mullrande tillbakakaka 😄

@Thompa_68 tack vi är riktiga stjärnor 🌟🤗

@zalkin tack 🤗 Ringer du Stordalen så ringer jag kungen ang medaljer osv, eller har han ringt dig redan? ☺️

@Andrahalvlek ja det är ett bra tips. Jag tror inte jag skulle våga ringa hotell om det, skamsen som jag lätt blir. Men absolut kan man göra det och jag tycker det är lite störande att det ska finnas alkohol vart man än går. Det borde finnas som val när man bokar eller nåt.

@Hellen57 ja väldigt skönt att kunna välja att inte ta! Vad starkt av dig att ha alkohol synligt hemma utan att frestas. Jag vågar inte det nu då det ffa är hemma som är min största risk. Och fester men det undviker jag nu än så länge. Tänker att jag nog vill undvika det fram till nyår.

Ha en fin kväll och snart god natt!

@Varafrisk Samtalsstöd fick jag. Har träffat samma psykolog sen första sjukskrivningen 2007. Träffar henne fortfarande två gånger per år, nu betalar jag själv. Hon kan allt om mig.

Hon hjälper mig att samla mina tankar, hjälper mig att hitta stigen framåt. Bekräftar mig när jag gör ”rätt” och ifrågasätter mig när jag är ute och cyklar. Otroligt viktigt bollplank för mig.

Kram 🐘

@Varafrisk Skrapsår på knät och blå underläpp klarade jag mig undan med denna gång. Jag är livrädd att bryta handlederna, det är ju lätt hänt att man tar emot med just handlederna. Starka ben tycks jag ha, det är jag tacksam över.

När jag varit som mest sjuk har jag inte kunnat sova, har haft ångest från och till hela dygnet, har glömt koder, lösenord, har haft beslutsångest (läst mail tio gånger utan att kunna skicka iväg dem), inte kunnat äta, inte kunnat sitta still pga ångesten. Tvingade mig själv att titta på tv stor del av dygnet för att distrahera mig. Sov inget dagtid, inte heller på natten. Isolerade mig, svarade inte på telefon, kunde knappt säga hej till folk.

Lösningen för mig var noll krav inledningsvis, sen skapa rutiner som var hjälpsamma. En i taget. Plus antidepp för att lyfta mig ur värsta mörkret. Insomningstabletter, som till slut slutade fungera.

Sen fick jag utöka kraven ytterst långsamt, göra sådant som gav mig energi. Utevistelse, umgänge med några få, bra mat. Jag var sjuk 100 procent i 6 mån. Sen började jag på 25 procent och ökade till 50, 75, 100 under ett halvår. Varje steg var skitjobbigt. Orkade ingenting utöver att jobba.

I februari har jag jobbat tre år på heltid sista vändan. Det har varit upp och ner men mest upp. Jag mår bra.

Med det sagt, utmattningssyndrom kan se så olika ut. En del är jättetrötta, men själv var jag uppvarvad så till den grad att mitt nervsystem gick bananas. Att inte få sova är riktigt skadligt. Jag kunde inte börja läka innan sömnen blev bättre. Och sömn kan man inte prestera, det är en ickehandling.

Kram 🐘

@Thompa_68 Tack så mycket för att du delade din historia. Det du skrev berörde mig verkligen, särskilt eftersom du så öppet beskriver både skammen, förminskningen och dubbellivet man lever när man pendlar mellan nykterhet och drickande. Det fick mig att se min egen situation tydligare.

Jag vill lägga till lite mer om vår dynamik, för jag inser hur mycket den präglat mig:
Min partner är inte en ”vardagsdrickare”, men när han väl dricker för mycket blir han personlighetsförändrad. Helt annorlunda än den omtänksamma, roliga och engagerade pappa han kan vara i nyktert läge. Han kan bli elak, gå in i något mörkt, säga saker han senare inte minns, eller bete sig helt irrationellt. Dagarna efter minns han ofta ingenting och förminskar det som hänt. (Nu har han t ex varit nykter i en månads tid och beter sig ändå såhär som jag beskriver, när jag tar upp önskemål om att han ska söka hjälp o att vi annars måste separera.)

Jag har också börjat förstå hur extremt medberoende jag själv blivit. Jag har burit, ursäktat, skyddat honom och försökt förklara bort hans beteende i flera år. Samtidigt har jag fått skuldkänslor av helt normala saker - som om allt alltid är mitt fel.

På sistone har något skiftat. Jag har börjat se sidor hos honom som inte känns okej alls. Manipulativa drag, gaslighting, och sätt att vrida på allt tills jag tappar fotfästet. Ett exempel är när han säger till vår tvååring mitt under en konflikt: “Nu får mamma lugna sig”, som om det är jag som gör fel - ett sätt att både tysta mig och dra in vårt barn som bricka.

Och samtidigt finns de fina sidorna där: han kan vara varm, rolig, närvarande, världens bästa pappa i stunder. Det är nog därför jag stått kvar så länge, för det goda finns också där - men det blandas med något som gör mig rädd, nedbruten och förvirrad.

Det sjuka är också att han ibland har kunnat säga saker som: “Jag förstår hur det här påverkar dig illa”, “Jag fattar att jag skadat dig”, “Du har varit ensam i det här.”

Men sen — nästan som om det aldrig hänt — förnekar han allt, säger tvärtom eller vrider det till att det egentligen är jag som är problemet. Det gör mig helt snurrig och gör det ännu svårare att veta vad som är sant. Jag får en känsla av att jag lever med två olika personer.

Det du skrev om att insikten måste komma inifrån betyder mycket. Jag ser nu att hur mycket jag än försöker prata, förklara, hoppas eller be — så länge han själv inte vill söka hjälp, kommer det inte ske. Han säger rakt ut att han inte behöver det. Att olyckorna “inte är så farliga”. Att det “bara drabbar honom”. Och att han “redan testat sådant och aldrig mått bra av det”.

Det går inte längre att ignorera vad det gör med mig.

Det jag undrar, och som jag verkligen vill höra din eller andras erfarenhet kring, är:

Finns det ens ett hopp när någon är så här djupt i förnekelse?
När de förminskar allvaret, inte visar någon sorg, ingen oro, inte ens inför en separation?
Kan en sådan person någonsin nå insikt, eller är jag faktiskt tvungen att gå för att han ens ska få en chans att bli frisk?

Tack igen för ditt svar. Det gav mig både styrka och ett slags lugn, trots allt.

@fooliehutten Tack, klokt. Det är absolut individuellt och våra problem med alkohol
är så komplexa; kemi och gener är bara delar i pusslet.
Jag tänker också "enheter", men om jag ska dricka i framtiden så är det i så fall för att det är ett väldigt gott rödvin, och då räcker det med ett litet glas ;-) Öl och sprit och likörer har jag inget problem att avstå ifrån.

@Thompa_68 Tack, det är ju lite olika för oss, men eftersom du har landat i din slutsats att du inte kan ta ett glas utan att falla av vagnen så har du ju valt den rätta vägen för dig, och då är varje dag en seger.

@vår2022 Tack, jag tar till mig att det är sunt att inte ha för långsiktiga mål , men att få en tillräckligt lång period för att kunna se med klar blick på alkoholen.

@Självrespekt Hej! Jag tror att man kan sluta dricka utan att man fått förfärliga konsekvenser av det. Men har man kommit in i ett alkoholberoende så styr suget efter bedövning eller efter kicken. Så motivation, vilja och en önskan om en förändring behövs ju för att sluta dricka.

Du beskriver att konsekvenserna är små för dig när du dricker, men också att det håller dig tillbaka från att leva det där fantastiska livet med full närvaro och äkta känslor. Det låter som rätt stora konsekvenser tycker jag. Jag tyckte också att mina känslor var äkta när jag drack, men idag efter lång nykterhet ser jag att känslorna ofta var förvrängda, mer uppförstorade eller nedtonade. Jag upplever i alla fall känslorna annorlunda idag som nykter, som du skriver med full närvaro och mer äkta.

Hoppas det går bra imorgon, tro på dig själv! Det är skönt att vara nykter❤️