Senaste kommentarerna i forumet

@Jonkzz, du har slutat med medicin och självmedicin, klart det känns. Det vore konstigt annars. Jag har varit i mörkret och vet hur det känns för mig. När jag är där nere har jag svårt att tro att jag ska komma upp i ljuset igen; samtidigt har jag lika svårt att komma ihåg att jag nyss varit uppe. Precis lika svårt som jag tror det ska vara att falla ner när jag är uppe. Men det blir bättre vart efter. Ta en dag i taget och fråga dig då och då om du ångrar att du var nykter igår. Och du! den 21 december vänder klotet oss mot ljusare tider igen. 🤗

Jag tappade kontrollen när öl och vin inte räckte till. Blanksprit skulle jag ju helt och hållet hålla mig borta från… jo tjena! Det gick som det gick med det. Sen oavsett rusdryck blev det inte kul längre och när det skojigaste på puben blev att gå på muggen… ja, då kändes det att jag druckit färdigt. 🤠

@Villmåbra79. Verkligen! Att man har samtalet med sig själv att drickandet är ok och inte så farligt för jag gör ju si och så och idag är det tufft och då är jag”värd”. Friska människor inbillar jag mig har inte ständiga samtal i huvudet kring alkohol..

@Bubbelmorsan Ja! Och att det t ex inte handlar om hur mycket man ramlar och slår sig som hon gjorde (jag har inte varit ”full” sedan ungdomen) men det där ”monotona samtalet” inne i huvudet. Och allt om att lära sig stå ut med alla slags känslor. Verkligen intressant.
Jag har ett par böcker på engelska på temat, ”A happier hour” och ”The unexpected joy of being sober”, det får bli nästa läsprojekt.

@Hanna0425 Bravo! Fyra dar i rad blir ju personbästa, eller hur?
Jag tycker att du ska fortsätta på din egen plan. Risken med att följa någon annans är väl att man känner mindre av motivation och "commitment", dvs lättare att hoppa av vagnen då.
Min särbo (som jag nu har en paus ifrån) hade bestämda idéer, t ex att jag skulle hålla upp tre månader, men när jag sa, ungefär som din psykolog, att det är viktigt att känna att det är mitt eget val så förstod hon det. I våras när jag hade en vit månad råkade skriva att jag inte alls var sugen på alkohol och kanske inte skulle dricka alls eller isf väldigt sällan. Det valde hon att vända emot mig när jag återgick till mitt "normala" drickande, så det kan vara knepigt att få rätt stöd från ens partner eller andra i omgivningen.
Min plan håller bra så här långt, fas 2 börjar i december; då blir det kanske något enstaka glas vin om jag är på restaurang eller inget alls.

@Villmåbra79, ja sista delen av boken gav många tankar. Kände igen mig i några av de regler/punkter My skrev på blädderblocket, vad vi gör istället för att sluta dricka som tex aldrig före fem, dricka småflaskot och är jag nykter några dagar i veckan så kan jag dricka resten av dagarna..

Jag har ju inte gått ned mig på samma sätt som Karin men vem vet när det börjar spåra från mer högriskdrickade till riktigt problematiskt drickande.. Det är läskigt att tänka på, var jag nära att gå över den gränsen…

Du har klarat 2 veckor - som jag! Grattis! Det tyder på styrka och beslutsamhet. Jag känner igen mörkret, men Ångesten kommer att avta snart. Kämpa!

@Thompa_68 Tack för din pepp. Jag tar en dag i taget och är stolt över dag 17, men har ett tydligt mål och kommer att fixa november utan att få sug. Mitt vemod beror nog inte på en saknad av berusning utan mer sorg över förlorad kärlek och bortgångna anhöriga. I kombination med tristess på jobber och det förbannade mörkret. Nästa vecka blir tuff, men jag kommer absolut inte dricka.
Jag vet att många av oss har misslyckats med att hålla en "lagomnivå", men det är också många där ute som har lyckats. På olika sätt. Min väg - eller mitt löfte till mig själv, mitt ex och er alla - är att aldrig mer sitta hemma och supa. Jag tror på det och måste tro på det.

@Carisie Ha ha! Jag gillar att både peka med hela handen, projektleda och även att jobba! Tycker om att jobba på och startar jag något har jag svårt att sluta, men har definitivt blivit bättre på att ge det mer tid och inte allt på en gång! Inser att det gör slut på mig. Har lagt in foton från rummen och låtit AI måla i olika färger, eller har bestämt grön. Men jisses vad olika nyanser det finns av grönt! Blir inte exakt den nyansen jag önskar i AI men det ger ändå en känsla av hur det kan bli. Just nu är alla väggar vita. Ett otroligt verktyg ändå. Så snart ska jag in i en affär och kika på färg. Är riktigt sugen på att sätta igång och då ska jag smida medans järnen är varma😂.

Ha en fin kväll och sov gott!❤️

Vilken fantastiskt välformulerad lista! Jag känner igen mig i stort sett alla dessa punkter, hur det blir för mig i relationer. Jag har sett på det som traumasymtom...

Vissa av de här har jag tränat på med min nuvarande sambo, precis som du säger. Jag tycker att det har gått bra och blivit bemött bra. Det gör att det blir lättare för var gång.

Det här med att säga nej är ju otroligt ångestframkallande! Men han har bemött det så bra. Förutom en gång när jag tvekade om jag ville följa med på en resa, och han var onykter. Då blev han väldigt upprörd, och det var hemskt jobbigt. Jag försöker att inte diskutera beslut när han har druckit numera, och då går det fint. Också en jobbig grej med alkoholen, att känslorna blir så starka och man inte vet var man har den andras reaktioner.

Men om man bara skulle välja en punkt tror jag att det är känslan av att inte duga/otillräcklighet som är värst. Den är så diffus och tränger genom allt, svår att jobba med. Man försöker att rationellt förklara för sig själv att det man gör är gott nog, och man duger fint som man är. Men det sitter rotat i ens känslor och upplevelser av sig själv, på ett plan som jag tycker är svårt att komma åt...

Tack för omtanken! 😊 Ja, det är nog inte lätt för honom heller. Tror inte han är där än med att söka socialt stöd. Och angående nykterhet så vill han prova måttligt drickande först (även om jag själv tycker att det ser lite mörkt ut, men man ska aldrig utesluta något och det är säkert bra att prova)

Det var starkt gjort, hurra för dig och ett sundare liv!
Vad avgjorde det för dig, när du bestämde dig för att bli helnykter?

Hej, känner mig totalt deprimerad, ångestfylld och massa oro!
Jag har slutat dricka sedan ca 2 veckor. Drabbades av psykisk ohälsa i samband med en utmattning för 9 år sedan (men hade nog problem tidigare också). Bakgrund inom elitidrott/elitmotion som präglat hela mitt liv. Utmattningen har aldrig läkt, provat alla möjliga antidepressiva mediciner som inte hjälpt mig. Började självmedicinera för ca 6 år sedan med alkohol bl a., eftersom jag inte upplevde att sjukvården kunde hjälpa mig. Nu tar jag inga antidepressiva mediciner och slutat med självmedicineringen = totalt mörker.

Någon som känner igen sig? Blir det bättre? Mvh

@Thompa_68 Hej 👋🏼 En får tacka! ☺️ Ja det känns som att jag är en bra bit på väg i alla fall. Ibland går jag tillbaka i mina trådar och har inga problem med att återuppleva mina känslor igen. Jag tror det är nyttigt. Blicka bakåt ibland men fortsätta att sträva framåt 🙏🏼.

Som Vårfrun brukar säga "dit tankar går sker tillväxt" och mina tankar ligger på nykterheten - det är det enda jag behöver för att ha det så bra som jag har det.

Jag önskar dig en härlig kväll och tack för titten 🩵.

@Flarran Oh! Varm choklad!!! Det var inte igår 🤗
Tro mig. Det är alla baciller och maskiner som ska hållas svala. Tror kanske hygiensköterska och chef kommer och ger mig en lavett eller två om jag kommer med av dig föreslagen utstyrsel inne på en operationssal 😂. Kanske jag får sparken och då blir det jobbigt med pengar till elräkningen nu i vinter 🥶. Jag kör med dubbla operationsmössor för att hålla värmen!!!

😂

Tack för härlig input! Må bäst.
🩵

@Carisie tack för omtanken. Du har rätt såklart, bättre utan vinet 💚💚

Hejsan! @Andrahalvlek, du är klok som en bok som vanligt kompis. För ett forum blir ju som du säger och skriver i mycket till vad man gör av det liksom. Jag är ofta så hit och dit i humöret. Ibland så är jag så himla social en liten stund. Sedan går liksom luften plötsligt ur mig och så tappar jag nästan all energi och vill då ingenting alls, utan är bara glad att ingen skriver och stör alltså.

Sedan dan därpå kan jag sitta och deppa till en stund över varför ingen hör av sig. Man är väl kanske lite felvaggad på nåt sätt en gång i tiden kanske, eller nåt sånt. Men nu har jag då ett tag försökt att vara självsnäll. Men det är en process det med att med sin egen metod gå från självdestruktivt tänkande, till att försöka bli någorlunda balanserad och mer positiv liksom.

Men som det är nu och faktiskt varit i över två år otroligt nog. Så har jag då inte varit in på bolaget efter nån flaska alkohol att sitta och slå mig i skallen med, och det får väl ses som ett positivt steg i rätt riktning i alla fall. Det är nog en viss terapeutisk funktion i att skriva av sig lite instängda prylar man kanske annars lätt fyller på depp-känslans förråd med.

För den negativa tankespiralen nedåt ska man akta sig för, då sånt risker att dra ned en i alkoholträsket. Vilket då gäller åtminstone mig som är försedd med lite diverse psykologiska utmaningar. Hade ju tänkt att vara så duktig och gå utanför dörren idag, och det började så bra med fart och fläng en liten stund tills jag överdoserade med mjölkchoklad och limpmackor.

Sedan tog energin slut och jag tog en paus på sängen, och sen var det snart mörkt utanför mitt fönster, och tanken blev negativt färgad igen. Jag kan ju ingenting alls... Tyckte jag var usel som inte ens orkat sätta på mig ett par strumpor som jag hade tänkt, Men tröstade mig då med att det ju var bra för då behöver jag ju inte ta av mig dessa till kvällen vid sänggående. Se där en positiv tanke mitt i alltihop. Nej, jag blir nog aldrig konversationsexpert eller fågeln umgås.

Hade ju tänkt att ha digital detox och sluta skriva en massa tok stup i ett på min sida. Men det lyckades jag ju inte med. Men kanske blir jag lite mer balanserad på den punkten med tiden, för även skrivande tar ju en del energi fast det ju rensar tankar från negativ rundgång. Vilket väl är bra ibland så man inte bara tröttnar på allt. Att stänga in och trycka ned tankar som kan vara tunga, jobbiga och trista är ju inte psykologiskt sett uppbyggande alltså.

Kämpar då alkoholfritt vidare och funderar på att värma på en skvätt kaffe och kanske ta några pepparkakor eventuellt. Men magkänslan är väl mer inne på fiskpinnar och potatismos, men usch och fy för såna där stora matlagningsprojekt. Men gott och trevligt vore det ju. Men jag misstänker väl att man får vara glad om energin räcker till att öppna en makrillburk i tomatsås för att förgylla en limpmacka med. Hade då lite mjölk kvar i kylen vilket jag då är tacksam för.

Ha en fin kväll!

@Bubbelmorsan Din upplevelse med det a-fria bubblet låter fantastisk! Wow! Vad tycker du om boken förresten, jag tycker andra halvan med många beskrivningar av hennes tankar är så lika mina egna. Man får mycket att tänka på.

@Villmåbra79. Krya på dig!

@Surkärring Det har jag full respekt för och jag ber om överseende om jag klampade på för mycket om alkoholfri öl. En av mina favoriter har blivit den alkoholfria (0,0%) Guiness, tycker de fått till den förvånansvärt bra! Sedan kan man tycka olika om just den ölsorten... :-)

@Annicka e Bra kämpat, hoppas du får en bra kväll!

@Thompa_68 tack för fina ord.
Jag jade hoppats på alkoholfri öl men eftersom den inte är 100% garanterat alkoholfri och eftersom mun bukspottkörtel inte fungerar som den ska, vågar jag inte chansa. Man vet inte hur liten mängd alkohol som kan utlösa ett anfall...

Härligt att se dig på forumet men så tråkigt att du behöver ha det så kämpigt @Charlie70 ❤️Kram

@Hanna0425 Hej! Jag är ny här på sidan, och känner igen mig i det du skriver. Följer gärna hur det går med din ”nedtrappning ” och kämpar själv med samma utmaning. Lycka till!!

@Rule74 ❤️

I dag har det varat lite kämpigt men som sagt en dag i sänder