Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kloka ord.
Dagen har varit tuff. Mardrömmar på morgonen. En ofantlig trötthet ville bara ligga kvar i sängen. Tänkte sjukskriva mig men duschade, en kopp kaffe, åkte till jobbet. Höll mig på kontoret och undvek kollegor och jag tror det var en nyckel till vad som hände sedan. På väg hem kom jag på mig med att leta efter recept till middagsmat. Så klart enbart rätter som inkluderar vin i maten. Vem försöker jag lura egentligen 😂. Insåg att det är precis så här jag gjort tidigare men varit för trött av dagen för att hinna fixa fånga upp vad jag egentligen tänker. Trots det vobblade jag i tanken under hela resan. Gick raka vägen hem. Glad för det men väldigt trött.
Jag klarade ytterligare 1 dag. Glad.

Tjohoo ja fasiken va vi är duktiga!! @Jempa123 !! 🖐🤗🌼

Ja kunde man , så skulle man men den sjuka a hjärnan skriker bara efter meeeeeer!
Och nuförtiden skriker bara kroppen och själen : Nej tack!

Exakt så, en dag I taget..och jag firar denna dag med ett vinglas Pepsi Max! 🤗 och sätter en ✔️ på ännu en nykter dag!

@Balansilivet, du har det tufft och jag är inte i riktigt samma sits. Men jag kan känna in oron över barnen och hur lätt det är att trilla dit. En vill ju inte att egna missar går i arv. De verkar klarat sig så här långt och jag hoppas det fortsätter så. Din son har varit nykter 6 mån. många dagar blir det, runt 180 stycken. Starkt jobbat av honom och ett tecken på att han fixar detta! Tänker att om han fortsätter på den linjen så kommer han att ha i runda slängar trettontusen nyktra dagar när han är i min ålder. Men det är viktigt att ta en dag i taget, vakna på morgonen och känna att man aldrig ångrar en nykter gårdag. Dagar på fyllan, ja de brukar man ångra så in i bombens dagen efter… ja till och med dagarna efter. Sen är det viktigast av allt att aldrig ta första glaset, för det är bara det man bestämmer över. Efter det tas hjärnans kontrollbrygga över av kung alkohol och hans hovnarr. De styr uruselt och helt utan omtanke om ”kärran” de stulit är på vägen eller kör rätt åt hellvette. Styrkekram åt er båda i kampen mot den alkoholuslingen. 🤗

Dag 33, en helt vanlig måndag. Tidigare en utmärkt dag att dricka vin (precis som alla andra var 😅) nu veckohandla och lägga pussel med barnen, läsa och sova tidigt. För att ändå sätta guldkant på denna måndag och minska risken för tankarna på vin; en alkoholfri gt i vinglas 🙂 för mig funkar alkoholfritt väldigt bra för att känna att jag ”unnar mig”. Blir inte så stor ekonomisk besparing men på alla andra fronter så det får det vara värt ❤️

Kram till er alla kämpar där ute!!

Tror våra vägar korsats tidigare i detta forum 🙂

@Rehacer kikar in! Och säger grattis till 4 veckor ❤️🌟

@mtb-cyklist jag tror att vi alla som är här har haft 10000 anledningar till att dricka. Och det är ju ens kidnappade hjärna som får en att tro det. Om du känner att du hela tiden trillar dit så tror jag att du behöver bestämma dig för en helt alkoholfri period och kanske göra programmet här och fundera över vad som händer när du dricker fast du egentligen inte velat eller planerat för det. Den autopiloten tror jag att det är många av oss här som känner igen, du kan ju se mina trådar. Jag har hållit på här av och till i 7 år… och det har ju inte berott på att jag velat fortsätta dricka egentligen men inte hittat kraften att sluta. Denna gången känns det annorlunda för mig, men jag tar ändå en dag i taget. ❤️

@filofaxkatt du är modig, du har tagit första steget! En dag i taget och så blir det sakta bättre. Och skriv här, läs här. Ger så mkt, jag läser och skriver varje dag. Hjälper mig, sen alltid nån pod om nykterhet på väg till ock från jobbet. Satsar på hjärntvätt åt rätt håll eller nåt. Även om du har genetiska anlag för att bli beroende och alkoholist precis som jag så finns det en annan väg ❤️ kram

@Dragonfly jag är definitivt på en månad till! Livet blir inte rosenrött och glittrande för att jag är nykter men allt som innan var tufft är lite lättare och energin finns där och jag kan vara närvarande. Det är ändå fina grejor ❤️

På fredag har vi stort AW för hela jobbet, med fin middag och gratis alkohol i mängder.
Har alltid haft väldigt kul på dessa tillställningar. Men blir ju nästan alltid för full. Har inte sett det som ett stort problem fören senaste åren. Dels har jag nog tappat ännu mer kontrollen och dels så var det sista åren inte bara denna typ av fest 1-2 gånger per år man blev för full…. Utan snarare var och varannan helg blev man hemmafull, och på varje fest kalasfull.
Jag har tom låtit bli några fester att dricka bara för att jag inte litar på mig själv och inte vill göra bort mig (igen). De gångerna har det varit rätt trist. Sen har jag åkt hem och njutit av mitt vin i efterskott.
Denna gång går jag med nyfiket sinne in i en nykter jobbfest, ska bli kul att äta mat och kolla på folk. Lät som fler skulle vara nyktra dessutom.
En annan skön grej är att jag kan planera in aktiviteter resten av helgen. Fiffigt värre!

@november25 Åh en så tråkig händelse för dig i slutet av förra veckan! Hur har ni det nu? Du klarade suget så himla bra med att skriva till en kompis! Ska ta med mig det som inspiration när jag blir arg och ledsen nästa gång. Starka triggers det där! Och ja, vilka framsteg du gjort med antalet glas och ditt mindset. Hoppas veckan blir lugn och icketriggande!

Min dag 1 var i lördags, så dag 3 nu. Jag har inga tankar på alkohol och inget hemma. Mitt nuvarande knep passar nog inte alla: jag kör en kur dietpulver för jag har viktångest över diverse undersökningar som väntar. Det är ju ingen hållbar lösning men en kickstart. Och jag tänker då absolut inte på vin utan snarare på vad gott det ska bli med vanlig mat sedan, ja du fattar. Jag har sovit gott i helgen och drömt ordentliga drömmar, varje gång jag testar alkoholstopp blir det så nästan direkt. Verkligen något att ta med sig som motivation. Se fram emot att gå och lägga sig utan att riskera vin- hjärtklappning kl 3.

Ska kolla upp ”The alcohol experiment”. Tack för tips!

Vad glad och pepp du låter, stort grattis till en nykter månad. Fint namn med ;)

@fooliehutten @Jempa123 @november25
Tack fina ni ❤️
Minns inte att jag skrev inlägget under helgen, minns inte heller hur jag hamnade på denna sida… kan man kalla det ödet? Väljer att greppa tag i det halmstrået.
Känns skönt att kunna skriva ur sig lite anonymt då jag skäms så fruktansvärt över vem jag blivit. Mina allra närmsta vet ingenting. Gör det mesta i ensamhet, dränker mig i alkoholen. Smygdricker om maken är hemma. Blånekar de gånger han märker. Kan svepa flera glas på en gång bara för att komma åt första ruset, sen finns inget stopp. Kan hålla på så i flera dagar, sedan nykter tills jobbigaste dag 3 kommer, då är jag fast igen. Har sett ut så i flera år nu, vet att det måste få ett slut. Mår allt sämre. Gått upp i vikt, kass hy, kass mage, fler och fler minnesluckor.. kan vakna upp helt blåslagen, då händer det att jag minns ett fall i tex en trappa. Skyller allt mer på min pappa ”mitt arv, det är så här det ska va, skitsamma”. Allt är som ett töcken och trots minnesluckorna känner jag mig nästan som värst då jag är nykter.. yr som att jag skulle va påverkad då med, skakig, huvudvärk.. förstår att det är abstinens men varit helt otrolig jobbig senaste tiden. Läst en hel del i forumen här idag, känner igen mig i så himla mycket, tack för att ni finns här ❤️

Just nu har det blivi en ökning med alkohol igen och borde inte skriva här.
Även om jag ses som klok och medveten i många sammanhang så är denna biten med A-svårare.
Passar inte in där jag vill vara och den person jag vill vara, men behöve acceptera där jag faktiskt är.
Samtidigt finns en riktning i huvudet om vad jag vill vara, men just nu är jag inte helt där.
Har inget eller ingen att skylla på, men just nu är läget där.
Jag gör många bra saker och ibland kan även det bli en A-fälla och det känns som en väldigt svår nöt att knäcka?

@Kameleont ja min man har ju druckit sin öl i många fler år än din vad jag kan förstå. Vi har nog passerat 10 år!!! Låter ju inte klokt någonstans att jag som fru och mamma har låtit detta fortgå i så många år. Jo, medberoende blev jag med tiden och blind för allt. Från början var det inte så farligt. Eller då visste jag inte att det höll på att utvecklas till ett beroende. Jag drack själv alkohol då även om det var med måtta. Åren gick och alkoholen tog mer och mer plats i vardagen. Först var det bara på helgen sedan sa mannen att det finns alltid något att fira och så knäckte han en öl. Jag tog mer och mer ansvar och precis som din man så var han väldigt händig och kreativ förr men nu är det mest någon leksak som han vill fixa med men bara om han får dricka sin öl. För två år sedan så var det stopp för min del med alkoholen och då blev jag också medveten om hur långt jag hade låtit det gå. Känslorna blev till avsky och jag kände inte för så mycket närhet längre. Då hade ölen tagit över alla dagar i veckan för mannens del och så värst trevlig blev han inte vid middagsbordet. Irriterade sig på minsta lilla och vi har också barn i tonåren och övre tonåren. Det blev liksom inge kul längre. Jag drog mig undan mer och mer medans han drack sin öl och pulade med något tekniskt eller svävade ut i tankarna. Jag kände mig mer och mer ensam och började ifrågasätta om det skulle vara så här. Skulle barnen iväg på något och behövde köras med bil då behövde det vara innan kl.14 på helgen för annars blev det irritation hos mannen som behövde vänta så länge med sin öl. Detta resulterade i att jag körde nästan alltid för att undvika att han skulle bli irriterad. Vardagskvällar var likadant. Tog en öl när han kom hem från jobbet så då kunde vi inte hitta på något då heller. Till slut fick jag nog och sa att så här kan vi inte ha det du får sluta dricka på vardagarna. Han lyssnade ett tag men då blev det mer på helgen. Det var efter det jag sa att nu räcker det. Han höll upp ett tag men sen gick det inte längre. Han har börjat och slutat nu några gånger. Jag blir bara mer och mer besviken och trött på allt fram och tillbaka. Just nu är det ingen öl men då är han istället passiv och tycker att jag inte ger honom tillräckligt med uppmärksamhet och närhet. Jag kan inte bara slå på och av bara för att han vill. Nej jag vet inte var vi hamnar i det här tillslut. Jag är så arg och när jag säger det så förstår han inte och säger bara att jag säger att allt är hans fel och att jag inte är med honom utan mot honom nuförtiden. Det stämmer kanske…

@vår2022 Det låter intressant. Att jobba med sin motivation och sin självmedkänsla. Är den stark kan jag tänka mig att det är lättare att stå emot att skada sig själv genom att dricka. Jag har inte ramlat över Sofia Viotti men jag ska leta reda på vad hon har att erbjuda. Mycket av sånt man lär sig är färskvara och kräver repetition oavsett om det handlar om självledarskap eller motivationsstrategier.

@vår2022 Det låter intressant. Att jobba med sin motivation och sin självmedkänsla. Är den stark kan jag tänka mig att det är lättare att stå emot att skada sig själv genom att dricka. Jag har inte ramlat över Sofia Viotti men jag ska leta reda på vad hon har att erbjuda. Mycket av sånt man lär sig är färskvara och kräver repetition oavsett om det handlar om självledarskap eller motivationsstrategier.

@Jempa123 ja, grattis till oss och vår första månad. ❤️ Skönt att barnen mår bra men det är som du säger, en del att ratta runt. Lite lättare blir det ändå om man slipper tänka på att man vill dricka, undrar när man kan dricka, hur man gör för att dricka mindre, är bakfull eller full och alla andra tankar och tillstånd som har med alkohol. VI klämmer en månad till, tycker jag. 🙂

Vilken bra beskrivning o så tufft!

Men du.. jag skulle vilja plocka bort dina föräldrar ur ekvationen nu och istället fokusera på dig själv.
Du behöver kanske bryta helt, få samtalsstöd? Du är så klok i dina tankar kring dig och dina barn, men jag tror att det kräver en gränssättning från din sida.
Skulle du klara att meddela att du tar en paus på säg två månader helt utan någon kontakt för att återhämta dig själv?

Och jo, jag vet.. samvete o skuld osv.. men dem är inte ditt primära ansvar - det är dina barn.♥️
Kram Från en som själv brutit helt med sina.

En månad utan alkohol och jag är stolt över mig själv. Inget sug efter vin. Mår skitbra. Jag komner att klara en månad till😀

Tack för hejarop @Bubbelmorsan @Thompa_68 🧡
Det har snart gått ytterligare en vecka och det känns enormt bra.
Min man har varit här på besök i några dagar och han hakar som vanligt på mina idéer. Det blev stillsamma och lugna dagar utan alkohol. Otroligt mysigt!
🥰

Mitt inlägg här råkade postas utan min fråga, men testar igen ❤️

Min pappa är alkoholist. Det har pågått under flera år, och det har varit så mycket av en gråzon så det har varit svårt att inse att han faktiskt är alkoholist. Pappa har haft perioder i livet med psykisk ohälsa, och då trodde vi först att hans drickande hade koppling till dessa perioder. Men nu har han en osund inställning till alkohol även när han mår bra, och vi insåg för länge sen att han fastnat i ett beroende. Problemet är att han själv förnekar det helt. Jag tycker också att man märker av andra förändringar hos min pappa även när han är nykter. Han är mer lättretlig, tröttare m.m. Är därför orolig över hur detta påverkar hans hälsa i det långa loppet.

Vi har försökt allt i flera år. Har använt oss av alla samtalsmetoder och knep man ska använda sig av som anhörig. Vi har pratat så många gånger och lyft våra känslor och vår oro precis som man ska (jag-budskap, aldrig i stunden utan dagen efter o.s.v.). Vi umgås aldrig kring alkohol, har aldrig alkohol hemma. Firar inga högtider med alkohol. Alkoholen existerar helt enkelt inte i vår relation längre, men ändå så händer det gång på gång att han tar chansen att dricka när han får den, t.ex. på semester eller fest hos andra eller köper alkohol själv och dricker i smyg när han är själv. Och vi tar upp allting igen. Ibland är det bara som att han låtsas lyssna och ibland känns det som att han verkligen har lyssnat på oss. Han säger att han förstår och ska bättra sig. Det kan komma perioder där det går bra, men sen trillar han dit igen. På nyårsafton passade han på då han var på fest som vänner utanför familjen ordnade, och nu har vi märkt att han har alkohol och dricker i smyg i ett förråd/garage han har som sin arbetsplats. Det är 2-3 km därifrån och hem, och han kör alltså bil denna sträcka påverkad av alkohol. Hade polisen stoppat honom hade han åkt dit för rattfylla. Jag skäms för att säga det men jag önskar nästan att det ska hända, så han får ett uppvaknande.

Droppen var i helgen när han varit där en hel dag och kom hem två-tre timmar senare än han skulle, märkbart berusad och luktade av alkohol. Jag älskar min pappa och nykter är han världens finaste människa. Onykter är han en helt annan person: dryg, otrevlig, arg, svamlar, flummig… och det värsta är att han kan börja härja på min mamma om helt oviktiga småsaker. I helgen klarade jag inte av mer när han gick igång, jag exploderade och gick till försvar mot honom för min mammas skull. Men som vanligt förnekar han såklart att han druckit, och nästa morgon är det som att ingenting har hänt. Det värsta var att min treåring hörde allt detta och blev rädd och ledsen, och jag känner att nu har det gått för långt. Detta har redan gått ut över mig och mina syskon, våra respektive och vår mamma, men det ska inte behöva gå ut över mina barn. Pappas drickande måste börja få konsekvenser, och det enda jag kan komma på nu är att bryta kontakten. Vi orkar inte prata mer, diskutera mer, försöka hjälpa och stötta eller sätta upp regler, för ingenting funkar. Jag har ingenting kvar att ge. Jag har en treåring hemma och en bebis i magen beräknad senare i vår, och jag vet inte hur jag ska orka vara en bra mamma om detta får fortsätta påverka våra liv. Jag känner också hur detta påverkar mitt mående och min hälsa, och jag kan inte tillåta att detta får påverka min graviditet och bebisen, men är livrädd för vad den här stressen gör med oss.

Jag vill ha en relation med min pappa och att mina barn ska ha en relation med sin morfar, men jag kan inte hjälpa honom, prata med honom eller få honom att lyssna, och jag kan inte fortsätta umgås och låtsas som ingenting heller. Jag vet inte vad vi kan göra mer som vi inte redan gjort under så många år nu, då jag vet att vi följt ”handboken för anhöriga till någon med alkoholproblem” till punkt och pricka. Inget hjälper. Det har varit för många löften om bättring som har brutits, och nu orkar vi inte mer.

Det hemska är också hur detta påverkar vår mamma. Jag och vi (mina syskon) vill finnas där för henne, stötta och hjälpa henne. Hon vet att hon alltid har vårt stöd och vi gör vårt bästa för att hjälpa, men hon måste få hjälp och prata med någon professionell också, och vi har försökt flera gånger att få henne att göra detta. Hon är alltid den som ställer upp för alla andra, och jag är så orolig för att hon snart inte klarar mer och hur denna ständiga oro, stress och ångest påverkar hennes liv och hälsa. Hon vet att hon alltid är välkommen till oss och får bo här, men hon skulle också bli förkrossad om vi säger att vi inte kan vara hemma hos dem mer tills pappa inser sitt missbruk och tar hjälp. Jag känner mig inte trygg där längre efter den här helgen och vill inte utsätta mitt/mina barn för liknande situationer igen. Jag har insett att jag nog inte kan hjälpa min pappa, där är det nog bara någon form av konsekvens/bryta kontakt som återstår. Men kanske kan jag hjälpa min mamma att ta hjälpen hon behöver på något sätt?

@fooliehutten Ingen mobil i sovrummet är ett tips i all välmening också!

Kram 🐘

Hej
Ser bara din fråga men tyvärr kan du inte som anhörig göra någon frisk, bara se om dig själv.♥️

@Gåbert Tack för att du berättar, starkt av dig! Vill ge sig rådet att också försöka vara snäll mot dig själv, det är en svår och krokig väg vi alla är på och skam är ingen framgångsrik känsla. Jag tror du kommer att lära dig av detta och se framåt i din styrka som tagit dig ända hit. Stor kram!