Senaste kommentarerna i forumet

Din egen hälsa är viktigast! Du gör helt rätt. De senaste två åren har jag fått två allvarliga, akuta sjukdomar och det har vänt upp och ner på min världsbild. Andra kanske inte bryr sig om det, för de förstår inte hur det påverkar en. Men jag vet, och jag skulle aldrig riskera hälsan - fysiskt eller psykiskt - för något.
Kämpa! ❤️✊🏻

@a3519 Välkommen hit och tack för att du delar. Intressant och svårt, som så många olika livsöden här. Jag tror att eftersom du uttrycker att du dricker för att döva stark ångest så bör du söka professionell hjälp, även om det finns ett program för självhjälp här.

Dag 22. Många hävdar att man ska ta en dag i taget, och jag har prövat den metoden denna månad, men jag vet inte om det är så bra för mig. Blir lite fixerad vid att räkna dagar, ungefär som pinnar till muck (dvs 30 november). Kanske skulle försöka att inte alls tänka på alkohol och bara leva. Eller så ska jag fortsätta och räkna till sista november och sedan ta ett beslut om att leva utan ett vanligt liv där alkoholen inte är något jag tänker på i vardagslivet, men som jag kanske tillåter mig om jag bjuds på vinprovning eller middag...

@Jasmine Vad glad jag blir av att höra från just dig. 🩷 Jobbigt dock att läsa att du fortfarande har det tufft med alkoholen. Önskar av hela mitt hjärta att du snart kommer att fixa nykterheten. Friheten är värd allt, jag lovar. Men det vet du ju redan.
Be careful out there (om du minns)! 😉
Kram 🩷

@Varafrisk Förstår att det måste finnas en fördel att många runt omkring en vet om vad man gått igenom. Du ÄR modig. 🩷 Får se om jag kommer att berätta så småningom. Det känns mindre läskigt för varje år som går.
Kram 🩷

@Zyrgon
Jag känner igen mycket här med min mamma. Hon tar gärna på sig offerkoftan och tar fram dålig samvete-snacket. Det spelar ingen roll vad jag säger eller vad jag gör, för hon har bestämt sig för att jag inte bryr mig. Jag nådde en punkt nu nyligen där jag inte orkade mer. Och sa upp kontakten. Hennes liv är hennes ansvar, inte mitt. Precis som din fars liv inte är ditt ansvar. Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Du gjorde helt rätt. Fokusera på dig själv nu. 🌻

@Villmåbra79, visst är det bra att man får tankar och funderar över sin relation till A, när och hur och varför.

Jag kör på för att det känns bra, vill låta kroppen vila och se hur jag mår. Har varit väldigt sugen framför allt igår och stor trötthet idag. Är inte på topp men får vara så. Har börjat ladda inför jul med diverse inköp. Det känns mysigt.

Vill utmana mig på alla sociala julgrejer framåt men känns inte svårt då det är många med jobbet och glöggminglen är med dottern och då vill jag inte dricka alls. Jag saknar mer fredagsbubblet än det sociala utedrickandet faktiskt.

Om jag får vara nyfiken på dig🥰. Går det enligt plan hur du tänkt det? Du har ju varit med här i forumet ett tag. Är det skillnad nu mot tidigare?

För mig var det ju ögonblickets infall som gav min paus. Hittade forumet några dagar efter och det var ju en vecka jag tänkte vit och sedan dricka på helgen. Nu vet jag inte men kör kort horisont framåt och utvärderar. Jag är bra på att genomföra det jag bestämmer mig för normalt så november ut blir det absolut.

Kram och tack att du delar med dig om att du känner dig ensam ibland. Det gör jag med trots vänner och det bidrar till drickande ibland helt klart🩷

@Carisie Åh, vad jobbigt! 🩷 Har ju själv gått igenom oron när min man haft cancer. Håller tummarna för att allt går bra för mamma. Hon kan i alla fall inte ha en bättre dotter. Kramar i massor 🩷

@Thompa_68 tack så mycket för ditt svar. Du verkar förstå vad jag skriver och även förstå vad min man håller på med. Jättebra skrivet!!! Jag känner mig lite starkare av det du skrev. Tack!

@Bubbelmorsan Jag läste ditt inlägg i morse och det väckte en del tankar hos mig när du beskrev de sociala aktiviteterna under december månad. Att just det, så ser det ut för väldigt många, med glöggmingel, julbord, julfester och släktträffar. Mitt liv är faktiskt rätt annorlunda! Dels för att vi (jag och min man) inte har någon släkt i denna delen av landet, dels är inflyttade och inte skaffat oss ”parvänner” och dels för att våra jobb inte är stora på AW och julbord. På mitt jobb t ex är det jullunch med bubbelvatten som gäller. Och då har jag gått och klurat idag på om jag hade haft allt det sociala drickandet, hade jag druckit hemma också? Skulle säga att 95% av mitt drickande är hemma förutom något enstaka midsommarfirande de senaste åren. I perioder känner jag att vi är ensamma, t ex julen är jättejobbig, och det kan nog ha bidragit till hemmadrickande. Vi är ju inte ensamma i ordets egentliga mening för vårt liv cirkulerar mycket kring några idrottsföreningar vilket såklart känns aktivt och vettigt. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att jag började fundera lite på festdrickande och hemmadrickande.

Det låter som att det kommer att fortsätta gå enkelt och enligt plan för dig, trots sociala tillställningar, väldigt stabilt!

Helgen är inte vit men jag har hållit mig inom planerade glas. Nu blir det vitt söndag- torsdag, sedan blir det AW på fredag och mina kollegor är extremt lugna så det brukar inte bli mycket alls. På lördag ska jag träffa en kompis på en heldag och det kan bli ett par glas bubbel. Brukar inte dricka mer för jag ska åka tåg i en timme sedan och då mår man inte så bra. Sedan har jag faktiskt inte en enda social grej inplanerad kommande veckor.

Önskar dig en lugn och skön söndag och en bra start på veckan!

Hej.

Jag är helt ny i detta forum men jag känner att jag behöver råd och stöd kring situationen med min pappa.

Min pappa har alltid varit glad i alkohol men de senaste tio åren har det bara blivit värre och värre.

Min relation till min pappa har varit lite upp och ner. Jag har aldrig kunna lita på honom och som ung kände jag mig otrygg när jag var hos honom (min föräldrar skilda sedan jag var 6 år). Han är omgift med en fantastisk kvinna som varit min trygghet när jag var liten och de är fortfarande ihop än idag.

Min pappa har alltid varit bra på att ta till”dåligt samvete-kortet” och i unga år tyckte jag det var riktigt jobbigt. Han har också psykiskt tryckt ner både mig och min styvmor med kommentarer. Han vet alltid bäst, han skall alltid bestämma, han skall alltid vara i centrum. Jag fick alltid höra att jag var otillräcklig och äcklig. Trots det så jag inget utan bara accepterade.

För 10 år sedan fick min pappa genomgå en hjärtoperation med ballongsprängning. Det tog mycket hårt på honom och han började tycka ännu mer synd om sig. Trots att han idag äter 12 olika mediciner dricker han också alkohol dagligen. Han har också den fula ovanan att ringa på fyllan.

Själv går jag igenom en tuff behandling med cellgifter mot blodcancer. Jag trodde han skulle bry sig men han säger bara att jag ska sluta klaga. När jag fick höra det från honom brann det för mig. Jag ställde ultimatum och sa att han måste ta tag i sina problem för jag har inte ork eller energi över till honom. Direkt kommer ”dåligt samvete-kortet” fram. Det är ingen som bryr sig om honom och han är hjärtsjuk.

Idag ringde han igen. Min styvmor förvarande att han var irriterad för att jag inte sagt något om jul ännu. Så när jag svarade fick jag allt höra att jag var egoistisk som inte kunde bestämma mig för hur jag ville göra på jul och han krävde att jag skulle vara hos honom. ”Det kunde ju vara min sista jul”. Jag slängde på luren och har spärrat hans nummer.

Trots att han beter sig så illa kan jag ändå inte låta bli att få dåligt samvete över att jag inte svarar eller bryr mig. Jag känner en enorm skuld trots att jag vet att jag inte borde.

Är det okej att bryta kontakten med sin far och tänka på sin egna hälsa?

PS. Min behandling är tuff men går riktigt bra så jag räknar med att få uppleva många jular framöver.

@Thompa_68 Och det är okej. Skitsamma-dagar kommer och går. Socker är okej. Ibland. Är innerligt glad att vin-flashar inte kommer längre. Det var nog flera år sedan sist, och det krävde mycket värre känslor än jag känner nu.

Det finns många anledningar till att jag drack, att dränka starka känslor var en sådan. Skillnaden nu är att jag låter känslorna vara. De får sitta här i tv-soffan ihop med mig och hunden. Snart drar de.

Kram 🐘

@Hoppfulla Jag måste också vara rak att säga att vad jag ser av dina inlägg och de trådar du startat så vet du redan svaret på din frågeställning, men har svårt att finna dig i det. Frustrationen i dig behöver få utlopp, och det är väldigt bra att du skriver av dig. Men du behöver också fatta ett beslut för din egen skull, baserat på vad du upplevt, sannolikheten till förbättring, risken att nuvarande läge fortsätter eller förvärras och vad konsekvensen av det då blir.

@Andrahalvlek Jag har en likadan kväll, egentligen inget som tynger mig, men är gräsänkling med mycket tid för mig själv. Jag tänker att jag gjort det bra hittills och det är ok att belöna sig med lite godsaker när tankarna ändå snurrar i positiv riktning. Vinflaskorna står kvar utan att jag rör dem, jag känner mig så glad över att inte halvligga i fåtöljen och bälga i mig alkohol bara för ruset, utan en tanke på smak. Betydligt skönare med kaffe och alkoholfria drycker när sinnet är i hygglig balans. Men garden är uppe, en dag i taget, idag dricker jag ingen alkohol!

@Hoppfulla Jag lider med dig och känner tyvärr igen mig själv från tidigare i hur din man förefaller tänka. Har man inte gjort upp med sig själv att man inte kan dricka alkohol kontrollerat ser man bara negativt med att avstå alkohol. Det är full offerkofta på, man tycker synd om sig själv, anklagar omgivningen för att man måste må dåligt, ältar sin skit och sitter passivt och väntar på att någon ska ge en grönt ljus för att börja dricka igen. Mest troligt är ju att man ger sig själv grönt ljus för att få den där invanda och bekväma snuttefilten som känns så trygg. Att ens närmaste påverkas negativt struntar man i.

Om man inte kan slänga offerkoftan och fokusera på det positiva som nykterheten ger och de möjligheter i livet som den öppnar är det bara en tidsfråga innan man är tillbaka i destruktivt drickande. Jag förstår att du vill skrika ut din frustration, och kanske kan det väcka lite konstruktiva känslor och tankar i din man, men det är han och ingen annan som måste välja att ändra sin inställning och börja uppskatta vad han har istället för att fokusera på det han saknar.

Låter så tufft.

Men måste säga att tänk på dig själv! Det bästa för barnen är inte alltid att man håller ihop. De behöver en trygg miljö och en glad mamma ♥️

Igår och idag har jag känt skitsamma. Jag skiter i sockerstoppet, dagliga stegmålen, kosten och löprundor. Jag orkar inte. Så jag har ätit choklad, bullar och glass. Moffat i mig socker.

Jag vet vad det beror på, det är inte gratis att resa bort en helg. Anspänning innan, mycket intryck, sen jobba ikapp på jobbet. Inte ens två lediga dagar efteråt räckte till. När den korta jobbveckan var slut så var jag mer än slut.

Det var värt det, jag gör om det, och det är okej att vara helt slut och moffa socker några dagar. Sova, chilla, äta och njuta. Den här helgen blir det ingen matlagning, jag har matlådor i frysen. Inget hushållsarbete alls. Jag vägrar. (Bor ensam så ingen bryr sig.)

På måndag blir det back to basics igen. Och att det ändå bara fattas 500 steg till mitt dagliga stegmål 10.000 idag känns riktigt bra. Riktigt härlig långpromenad i snölandskap fick vi, plus en långrunda i gatljusets sken nu ikväll.

Nu badet, sen lite glass och bullar. Det är tusen gånger bättre än det rödvin jag belönade mig med back the days.

Kram 🐘

Jag vet inte vad jag ska göra. Min man har efter ett ultimatum från mig haft ett uppehåll med alkohol ett par månader nu. Men hela hans värld har rasat. Han tycker livet är meningslöst. Han går runt och ser ut som om han har förlorat allt. Han vill gå tillbaka och dricka ”lagom”. Det har vi redan provat många gånger redan och det funkar inte! Men han vill inte inse det. Han är olycklig, jag är olycklig. Jag är olycklig när han dricker men är inte lycklig nu när han inte dricker. Vad är skillnaden? Jag orkar snart inte. Det här är inte heller något liv. Jag har bett honom söka hjälp men han tycker inte att det behövs. Vad gör jag? Jag försöker hålla ihop för barnen men har lust att bara skrika. Drick din jävla dricka om du mår bättre av det för jag mår inte bra oavsett!

Hmmm.
Var inne på systemet idag och pratade med dem.
De säljer "alkoholfri" öl och de säljer dryck med 0 promille..
Tydligen är "alkoholfri" ibland med alkohol upp till 0,5 promille, men står det 0,0 så ska det finte finnas någon alkohol i alls.
Där ser man, nu har jag lärt mig nåt nytt.
Vet dock inte om jag vågar lita på det.
Ska fråga en gång till bara för att.
Vågar liksom inte chansa..

Ps om du vill öppna upp dig för omgivningen så vill jag berätta att jag ungefär sa så här:
X är en mycket bra man i sitt friska jag men inte i sitt missbruk. Dvs framhöll positivt den han var nykter, men var ärlig om det andra. Och att han inte var beredd att kämpa (ta behandling och medicin) för nykterhet, vilket måste komma från honom själv.

Ungefär 😊

@oroligsomfan
Han valde alkoholfritt vid några tillfällen, tyckte att det var sorgligt övriga.
Jag valde i det även att inte skydda problematiken utan berättade lugnt för de närmaste, talade även med hans släktingar. Alla förstod.

I sitt nyktra friska jag är han en mycket klok man som väl förstod mitt val.

@Rike
Tack för tips. Ska läsa om det en dag. Håller på att fördjupa mig i narcissism just nu. Det är mycket där som stämmer allt för väl 😓 Men jag har mått mycket bättre sen jag bröt med henne, så även om det är sorgligt så känner jag samtidigt att det var rätt beslut

@Åsa M ❤️

@Himmelellerhelvette
Jag har precis brutit med min mamma. Min sedan länge överfulla bägare rann över för några månader sen och jag skällde ut henne efter noter samtidigt som tårarna sprutade. Men hon fattar inte att hon har sårat mig, och hon fattar inte varför jag inte vill ha kontakt. Så nu har jag verkligen förstått en gång för alla att man inte kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp...

@Villmåbra79 Hej och vad fint att du skriver! Känns så bra att få sällskap❤️
Bra tips, jag ska starta alkoholprogrammet! Jag har gått tre veckor av anhörigstödet och tyckte det var väldigt bra.

Har bestämt mig nu för att börja från idag med en vit vecka, som kanske blir en månad.

Det mest utmanande för mig är när min sambo dricker och erbjuder mig, och även vissa sociala sammanhang då jag kan ha problem med oro och ångest.

Har varit och hälsat på min familj i stan och var då på en konsert. Innan konserten tog jag två glas cava i baren, och sen njöt jag av musiken utan att ta något mer. Jag hade en fanta med som jag drack. Jag var nästan förvånad över hur otroligt lagom och bra det intaget kändes! Inget dåligt mående, och bara lite avslappning och trevligt rus under kortare tid.
Den andra dagen blev det tre enheter, två hos pappa och en hos mamma.
Pappa dricker mycket så där blir man alltid bjuden på massor, men nu stannade vi inte så lång tid och det var bättre.
Såhär kan man ju leva...😄

Nu på väg hem till sambo igen, och planerar då att inte dricka alls. Vi ska prata om eventuell behandling som han tänker gå (eller vad hans plan ska bli). Tänker vara alkoholfri minst en vecka till att börja med, främst för egen skull men även för hans.

Hur går det för dig? Kram🥰

@oroligsomfan Åh så svårt. Jag är också lite orolig för jul, som vi ska fira hos min familj (min sambo har ett problematiskt drickande).

Förstår att det kan vara svårt att ta upp så direkt. Men skulle du kunna föreslå i förväg hur du vill att jul ska vara när det gäller alkohol? Tex en helt alkoholfri julafton men andra dagar runt är okej att dricka (när du inte behöver vara där på samma sätt). Eller att ni dricker i samma takt, långsammare och varvat med alkoholfria drycker? (Om du nu dricker själv).

Jag går just nu anhörig stödet här på sidan. Det är en liten distans "kurs" på fyra veckor där man får tips, råd och frågor till sig själv.
Där tycker jag att det finns väldigt bra konkreta råd hur man kan kommunicera med den beroende. Om du kikar på den kanske du kan lägga upp en plan för ett samtal om alkohol på jul. Följer han sen inte vad ni kommit överens om när julafton väl är där, kan du med gott samvete gå någon annanstans ett tag om du kommer på nån sån plats (helst i förväg). Kanske finns det en fin kyrka som har öppet dit man kan gå för en julfika och få andrum? Musik att lyssna på? Om det är för svårt med vänner. Eller avskärma dig på annat vis i hemmet och bara låta honom hålla på med sitt elände. Eller ska ni fira borta hos andra?

Jag är också ny på forumet och tycker det är så bra! ❤️ Kram!