Senaste kommentarerna i forumet

@aeromagnus Stort grattis till din annalkande milstolpe, jag håller verkligen alla tummar och tår för er, önskar er ett fint och skönt firande på spa, ta hand om er!

@Silvertärnan Känner så igen mig i det du skriver, alkoholen har varit min följeslagare sedan tonåren och fungerat som en generellt verktyg för tillkortakommanden i livet: dålig självkänsla, relationer, ekonomi, yrkesval och konflikter. Att vara nykter är underbart men också lite läskigt, nu måste jag ta mig an livets utmaningar utan den där trygga tillflykten, och vässa förmågor jag övat dåligt på under lång tid. Det är ändå en ärligare och renare kamp, och det är ok att känna att det är jobbigt ibland, det kommer att bli bra denna gång, till slut skingras orosmolnen.

@mtb-cyklist Foliehutten och Thompa har skrivit mycket klokt redan. Jag tror att man känner när det är dags att sluta dricka, man når en punkt när man känner att nu får det vara nog. Före den punkten kunde jag alltid resonera med mig själv, komma på riktigt bra och övertygande argument för att dricka. Jag satt också alla typer av regler "du får bara dricka 3.5or", "du får bara dricka fram till kl 19", "din första enhet ska räcka 45 min" etc. etc. För mig fungerade inga regler, så fort alkoholen kom in i kroppen så stod regelboken i flammor. Men så en dag vaknade jag och kände genuint att nu får det vara nog. Det var en ny känsla, inte bara den vanliga bakis känslan av att "jag ska aldrig mer dricka alkohol". I och med det så kastade jag alla offerkoftor och accepterade att jag inte kan dricka måttligt. Jag hoppas att du nått den gränsen där du slutar köpslå med dig själv och ger dig chansen till ditt bästa jag och din bästa framtid genom att avstå alkohol.

@aeromagnus Bra jobbat!!!! 👏🏼 Livet går vidare och vi utvecklas med det. Hoppas ni får njuta av spaet 🩵

@Andrahalvlek Jag tycker att du hanterade händelsen på bästa sätt. Och att du också kunde se att han hade en poäng i det han sade, men att hur han uttryckte sig var det stora felet. Jag brukar tänka att var och en själv till slut visar för andra vad man går för och är och genom att inte gå med i ”spelet” blir det också tydligt för andra. Går man i klinch ser inte andra det lika lätt.

Ett sätt jag lärt mig att hantera ”knepiga” personer är med ”grå stens metoden” eller ”gray rocking”. Man är som en grå sten och stilla, neutral och centrerad när man interagerar med personen. Tanken är att du inte ska ge några emotionella reaktioner, eftersom att det är precis det som personen söker. Om du inte reagerar förlorar provokatören sin makt. Finns en artikel i Dn https://www.dn.se/insidan/latsas-att-du-ar-en-gra-sten-sa-hanterar-du-m….

Bra gjort! Och han fick tillsägelse av sin chef när han visade vad han gick för! Ha en fin dag!❤️

@Fruktsallad tack för ditt inlägg. Hoppas att det känns bättre idag. Fundera på om det är något annat än alkoholsuget som gör att du dricker. Jag har nu när jag nyktrat till börjat inse att jag har en del ouppklarade saker att ta hand om, saker som jag dränkt i alkohol.

@Silvertärnan Ja, att använda alkohol för att orka hantera känslor gör känslorna ”farliga” att känna. Man börjar hantera dem med ett undvikande beteende, vilket tar massor av energi och man tappar kontakten med sig själv. Om man ser sina känslor som ett budskap från sitt inre om att något inte står riktigt rätt till och att det bara är sig själv man möter så blir det inte så farligt. Det kan vara en sorg som behöver tas hand om och hanteras och som behöver få ha sin process för att läka ut. Det är en befrielse att våga möta sig själv, det helar. Som ett sår som inte läker för att man inte tar hand om det ordentligt. När man sköter om sitt sår (sina känslor) läker det till slut, blir en sårskorpa som faller av och lämnar ett ärr, men det lär man sig att leva med. Ett spår av en händelse i livet, men man kan gå vidare och ha den händelsen med sig i hjärtat och må bättre. Som nykter blir allt äkta och man kan försonas med sig själv❤️

@aeromagnus Varmt grattis till snart 1 år som nykter! 🥳🥳🥳 Att du skulle snubbla på målsnöret känns otänkbart. Och i mål är du inte, det nyktra livet fortsätter.

Livet blir ingen räkmacka för att man blir nykter. Tvärtom kan det inombords kännas väldigt stökigt stundtals eftersom vi måste hantera känslorna som fyller oss på ett nyktert sätt. Vi är ovana vid det, men allt man övar på blir man bättre på.

Ni har rent ut sagt en skitfas i livet. Det är så mycket ni inte kan påverka. Det ni kan göra är att finnas för varandra: prata, prata, prata. Inkludera sonen i pratet, på hans nivå. This too shall pass.

Min yngsta dotter föddes svårt sjuk. De första fyra månaderna tillbringade hon på sjukhus. Och jag också. Stundtals 30 mil från hemmet. Storasyster hade inte ens fyllt 2 år. Och ”resan” med yngsta dotterns olika diagnoser hade bara börjat. Vi har haft lugna perioder och stökiga perioder i hela hennes liv. I somras fyllde hon 26 år och stortrivs i sin lägenhet på ett LSS-boende. Ingen jämförelse i övrigt, men skitfaser i livet går över. This too shall pass.

Att fastna i fasen ”varför har vi drabbats och ingen annan” är inte konstruktivt. Det leder inte framåt. Och man önskar ju faktiskt ingen annan eländet heller. Nu är det som det är. Thats it. Just nu får vi agera på det som vi faktiskt fått i korgen.

Kram 🐘

Bäste @aeromagnus ❣️ Grattis till ett års nykterhet! Det är så himla bra gjort! Det hade ju varit lätt att ta till alkoholen med den stressen som du har levt i/ lever i men du har avstått!! Strongt! Å vad skönt för din fru att du finns bredvid henne … nykter🙏🏻 Jag minns min ett årsdag….jag var nog självlysande av stolthet🌟 Du ska verkligen vara stolt!
Jag hoppas att din fru och du ska få positiva svar på prover som tas och undersökningar som görs. Så klokt att boka spa på din frus 50-årsdag👌🏼

Allt gott till dig (men även din fru)🙏🏻

Kram🤗

På söndag 14/12så är det 1 år sedan jag drack sist. Känns bra. Jag klarar mina tentor än så länge och det är bra. Det är dock inte så bra för min fru. På onsdag 10/12 ska hon till njurläkaren och få provsvaren på sin njurbiopsi. De skulle ringa om det var något akut och det har de inte gjort så man får väl se det som ok då eller något man kan behandla. Hon har dock svår anemi och har påbörjat en utredning för det. Så hon har fått järn in i blodet samt fått lämna avföringsprov för att se om det blöder i tamen. De såg inget blod i avföringen så 16/12 ska man göra en endoskopi för att utesluta tjocktarmscancer eller osynliga blödningar i tarmen.

Så vi går fortfarande i en ovisshet som känns sådär. Nu nalkas ju också snart julen och min fr fyller 50 år några dagar innan julafton. Vi har bokat en spadag på Himmelsby spa som vi ska försöka njuta av.

@Silvertärnan, gripande och hög igenkänningsfaktor i din resa, tack! Orosmolnen och känslorna måste jag också lära mig hantera på ett bättre sätt. Kanske en förklaring till att jag blir väckt av maran varenda natt? Jag kanske inte kommer att hinna fram till den klara insiktens trygga famn innan bokslutet; fast jag tänker fortsätta färden nykter dag efter dag. För den känslan nykterheten ger har jag i alla fall tryggt hunnit omfamnas av. 🤗

@Molnet @vår2022 tack för era tankar! Jag tror att ni har rätt och jag ska ta mig en funderare på det ni skriver. Jag har förstått att för min del så var alkoholen i tonåren en krycka som jag använde för att jag inte mådda bra. Den kryckan blev kvar och jag fortsatte att hantera sorg och oro med hjälp av alkohol. I vardagen har jag dolt mitt verkliga mående, stress, ångest, med alkohol. Nu är alkoholen borta och känslorna måste tas omhand på det sätt som jag borde ha gjort från början, nyktert och med insikt om att saker går att lösa, känslor är inte farligt att känna. Det är så skönt att ha fått tillbaka klara tankar i nykterheten även om de ibland skyms av orosmoln.

@Fruktsallad Tack för att du delar, vi är många som känner igen oss i dina erfarenheter om återfall, halka av banan eller vad man nu ska kalla det. Vi är bara människor, var snäll mot dig själv och samla ihop till några nyktra dagar i lugn och ro. Därefter återigen en dag i taget och utforska saker utan alkohol som gör dig glad och bearbeta parallellt dina känslor, en i taget kanske.

@myssockan Bra och starkt jobbat med att hantera suget! Visst dämpar ruset kortfristigt, men känslor och utmaningar kommer alltid tillbaka starkare, åtminstone för mig, och så behöver man mer rus, sedan är karusellen igång. Gott att bryta den negativa cirkeln med annan sysselsättning och njutbart intag av godsaker utan A!

@Flarran Alltid roligt att ta del av dina vardagsbetraktelser, känns tryggt på något sätt! Hoppas du haft en bra kväll och önskar en god morgondag!

Ikväll hade jag sug efter alkohol. Jag ville döva alla tankar och känslor, är så trött på dem.
Jag köpte en hel låda med olika sorters choklad till bra pris på Matsmart😅 Sen blev det en stor middag med stark indisk mat. Textade med en vän som också jobbar på sitt alkoholintag. Mer shopping, julklappar nu. (Jag har märkt att min shopping ökat drastiskt sen jag slutade dricka överdrivet, jag kan bli helt besatt av att sitta och välja saker på nätet)
Pelegrino blodapelsin med is i glaset. Sen en kopp grönt mintte med choklad till.
Suget släpper ganska fort. Sen kommer det tillbaka igen, men släpper igen.

Minns när jag hade vanan att dricka en gång per vecka men då dricka ordentligt för mycket (vanan senaste åren innan jag träffade min sambo).
Det blev som en urladdning och sen var jag inte alls sugen fram till nästa gång. Nu är det som att jag längtar efter den där urladdningen.

Jag ska se en film och sen sova, ska inte bli nåt drickande idag.

Tack @Thompa_68, uppskattar alltid dina inlägg! ❤️

*inte "här i tråden" utan jag menade här på sidan.

@has Så intressant och välformulerad tråd! Jag läser alltid dina svar med stort intresse. Tack.

Så även den här frågan om vad som händer när man sätter gränser. Kanske ett bra mått på vilken problematik/störning personen har?

I den relationen jag är i nu har jag märkt att det går väldigt bra när jag sätter gränser. Tex om jag vill ha tid för mig själv, eller som i lördags när min son skulle komma på middag och jag sa ifrån i förväg att min sambo skulle vara nykter om vi skulle genomföra middagen.
Min sambo har då "bara" alkoholberoende.

Men i en destruktiv relation jag var i, den jag nämnt tidigare här i tråden (det har tyvärr varit flera) så blev det mycket värre när jag satte gränser. Det blev utbrott, skrik, personangrepp, offerkofta, avståndstagande you name it. Ville man ha det så bra som möjligt skulle man vara tyst och hålla med.
Han tror jag var någon slags narcissist, iallafall var relationen väldigt destruktiv och med känslomässigt och ekonomiskt våld. Inget missbruk där. Fast jag drack för mycket...

Så gränser och tydlighet funkar uppenbarligen inte på alla, kanske mer på de som inte är störda...

Hyperfokuseringen du nämner har jag dock haft i båda de här relationerna.

Har också funderat de senaste dagarna på det du skrev om medberoende versus traumasymtom. Och jag håller nog med dig. Medberoende känns så anklagande. Samtidigt kanske tanken är att man ska flytta kontrollen tillbaka till sig själv? Att man i nuläget (oavsett hur man skadats) kan välja var man vill lägga sitt fokus, alltså inte på andras problem och mående utan på sina egna känslor och hur man kan förbättra sitt liv. Men såklart innebär det ett stort jobb... Ingen "vill" vara medberoende, det är ju som ett helt system som kickar igång och styr en utifrån tidigare erfarenheter. Känslomässiga vanor och reaktioner, nervsystemet som du nämnde. Puls, andning, förlorad tankeförmåga vid stress, detta är inte bara att "tänka bort".

Tycker i princip att alla symtom i medberoende överensstämmer med traumasymtom. Men någonting som jag finner i mitt medberoende som jag inte direkt kan koppla till trauma är den rosa drömmen.
Jag har en tendens att dras till människor med problem, och se allt bra hos dem som skulle leda till det perfekta livet - minus problemet. Det är som om jag hittar en skatt som jag blir besatt av.
Borde inte trauma tvärtom göra en mer skeptisk till att tro på den typen av drömmar om hur allt ska bli bra?
Känner mig förvirrad i den här frågan.
Möjligtvis att självkänslan är så dålig att jag tror att jag måste hitta någon annan som gör mitt liv bra, genom sin personlighet och sina tillgångar?
Jag klandrar mig själv och undrar hur jag kan hamna i det här gång efter gång.

Jag hade tänkt gå på möte imorrn kväll. Men nu blir jag så osäker.
1. Tänk om jag blir igenkänd. Bor i en ganska liten stad. Folk kommer ju då att förstå att min sambo har alkoholproblem?
2. Vad säger jag till min sambo? Jag vill inte ljuga om vart jag ska. Han är fortfarande i förnekelse skulle jag säga, om sitt beroende. Även om han ofta håller med om att han måste försöka dricka mindre.

Suck, allt känns så jobbigt och komplicerat. Jag vill gå för att få stöd, men inte ha en massa extra problem utöver de jag redan har.

Hur har ni hanterat detta? 🙏

@aeromagnus Jo, lite så känner jag. Det är mest synd om buffeln, som inte förstår varför folk är så aviga mot honom. Men jag ansträngde mig verkligen för att inte spela på hans planhalva. Väga varje ord på guldvåg. Det känns okej nu, men shit vad det var stökigt i min skalle fre-lör.

Man blir så snopen när man själv är snäll och trevlig mot andra, ber om hjälp, tackar för hjälp: och sen får man en sådan snyting. Inför publik. Det var nästan värst. Vad tänker alla andra?

Kram 🐘

@mtb-cyklist Bra att du kommit en bit ytterligare i vägen mot insikt och acceptans! Min bistra erfarenhet är att man inte kan lyckas med varaktig nykterhet utan just dessa två nyckelfaktorer. Att ärligt för sig själv erkänna att man inte själv styr vare sig över när man dricker eller hur mycket är jobbigt men enligt mig absolut nödvändigt för att komma vidare. Sedan är det bra att ta en dag i taget och inte noja över att man tvingas ge upp något, känna saknad och sorg och förbanna sitt öde att man inte kan dricka som "alla andra". Det är bara en offerkofta som blockerar vägen till ett annat liv. Fokusera istället på det du kan göra utan alkohol och den glädje och nytta det ger. Till exempel träning verkar vara något du kan bottna i. Gör listan längre med sådant du tycker om och mår bra av.

@Silvertärnan Ja, säkerligen påverkar förlusten av din mamman i tidiga tonåren och att hon låg i flera år på sjukhuset. Oro, förlust och stor sorg under lång tid. En sorg man får lära sig att leva med. Tänker också att det kan vara en god idé att prata med en psykolog om det påverkar och stör livet. Kanske finns det bitar som du inte riktigt är klar med och som behöver bearbetas och att få verktyg att göra det med.

Sköt om dig❤️

Härligt att läsa BÅ. Träning gör ju en piggare i både kropp och knopp.

@Varafrisk läkaren kan nog ha rätt i det hon/han säger men det är ju inte kul att vara mentalt seg och sliten. Min fru jobbar på FK och kan allt om sjukskrivning. Får du problem kanske sidan här kan förmedla mejl mellan oss. Krya på dig

Härligt med ett år utan skiten. Bra jobbat. Visst mår man så mycket bättre utan.