Senaste kommentarerna i forumet

Nu har det gått flera månader till sedan jag sist skrev. Det är lärorikt att gå in och läsa vad man skrivit tidigare. Men det får mig också att känna mig svag. Svag som inte lämnat relationen än. Kommer jag någonsin göra det? När jag läser det jag tidigare skrivit så blir jag förvånad att det är så längesen jag skrev det. Tiden går men problem är kvar trots att jag många gånger tänker att vi har det bra. Jag minns våra bra stunder och längtar tillbaka till hur vi hade det. Men kommer det någonsin att bli så igen? Jag har kommit till insikt att svaret nog är nej på den frågan. Jag blir så ledsen över det. Det är som om personen jag träffade och blev så kär i aldrig fanns på riktigt.
Jag har pratat med honom flera gånger nu och han medger att han dricker för mycket men än har han inte sökt någon hjälp för det.
Fördelen med att ha skrivit under så lång period är att jag inte kommer göra några förhastade beslut. Om jag skrev för mer än ett år sedan om saker jag fortfarande känner så får jag nog inse att det inte kommer bli bättre än såhär i vår relation… men jag är så otroligt ledsen och vet inte hur jag ska klara av att lämna honom.

Bästa forumvänner!

Klockan har just passerat 00 Strecket vilket innebär ett år nykter idag. Att ha gjort den här resan så här långt är ngt av det modigaste, tuffaste och ärligaste jag gjort i mitt liv. I början var det verkligen en prestation Jag räknade varje dag, gjorde allt jag kunde för att härda ut de första månaderna.

Efter 3.5 månad insåg jag för första ggn på riktigt att det här kan faktiskt hålla. Räknade de första 150 dagarna minituiöst, sen blev det mindre och mindre viktigt. Idag är det inte så mycket av en prestation längre. Jag har slutat tävla och jämföra mig med andra och påminner mig så ofta jag kan om att det inte är synd om mig längre, men att det var synd om mig för ett år sedan och bakåt i tiden när beroendet eskalerat. Grattis till de som kan dricka måttligt, för mig funkar det helt enkelt inte.

Den kanske viktigaste insikten jag fått och nu lär mig att acceptera är att nykterheten är helt och hållet mitt ansvar, ingen annans, hur illa livet än prövat mig. Den insikten möter vi alla förr eller senare i nykteheten, är jag övertygad om, och den kommer som en befrielse, för då behöver vi inte längre mörka eller skämmas över beslutet. Utan istället känna stolthet, lättnad, befrielse och på nytt få leva i en känsla av att framtiden är outforskad och spännande. Nu har jag tagit upp det nyfikna spåret jag hade innan, alltså som barn, tonåring och ung vuxen, lockat fram det där riktigt nyfikna jaget jag hade innan alkohol allt mer blev min vägledare och började fylla min strupe med ngt som jag trodde skulle ge mig innehåll och mening, men förgäves. Alla mina problem är långt ifrån lösta, men det är enklare nu, utan alkohol, även i mitten av november när jag tycker att livet normalt är som sugigast.
Alkohol är en fullkomligt vidrig och värdelös dryck, på alla sätt! Den förstör relationer, ekonomi och trasar sönder självkänsla, livslust och till slut ens innehåll och mening. Alkoromantiken och den tillfälliga avslappningen är en bluff, en hägring. Alkohol driver livslusten ur oss, thats for shure!
Min nyktra resa fortsätter med samma inställning som dag 1. En dag i taget, det första glaset väljer jag, sen väljer alkoholen.

I dag är en glädjens dag, en dag fylld av tacksamhet, trots att det är mitten på november. Imorn ska jag vara toastmaster och spela på min chefs 50 års kalas. Hon är den bästa chefen jag någonsin haft. Hon bromsar, jag gasar. Perfekt match. Förtroendet är ömsesidigt! Hon vet inget om mitt alkobeslut, har aldrig sagt ngt, men hon har nångång i höst kommenterat att jag ser ser så fräsch och frisk ut..

Det kommer att serveras alkohol i mängder, men också alkoholfritt. Just det blir mitt val. Jag kommer utbringa en skål för henne, för livet för er, och för allt som ligger bakom och allt spännande framöver

Ha en fin helg vänner, ni betyder mycket, särskilt de jag haft förmånen att följa lite närmare senaste året. Hörde jag skål, knäckte redan nu en iskall cola zero innan läggdags💥🍷❤️

@Bubbelmorsan Hejsan! Tackar för hälsningen!
Jag mår bra. Helgen är planerad med promenader, rensning och jobb på idrottsevenemang. Får ju dricka måttligt men det kanske blir nyktert, har inget sug att tala om. De tankar som kommer känns mest som gammal vana än som ett behov. Idag blev det Fun Light och lite läsning i Karin Adelskölds bok.
Hoppas att din helg blir fin, läste i din tråd att det var både träning och belöningar på schemat, låter ju toppen :)

@Nöjd57 Tack för att du skriver! Det känns så skönt att höra att det finns fler som gått in i en liknande situation. Jag förstod inte heller att det var 7/7 dagar, på ett tag.
Jag är ju fortfarande väldigt nykär, och hoppas så att han inte kommer att börja behandla mig illa. Just nu och ända från början har allt varit bra. Förutom oron då, för hans hälsa och för framtiden. Och för att allt ska ändras plötsligt till det sämre.
För några veckor sen fick jag upp ögonen för mitt egna medberoende. Inte minst för mitt egna drickande i hand sällskap. Nu håller jag mig på max 10 enheter per vecka och alla veckor har gått under det. Han dricker också så mycket mindre med det nya förhållningssättet.
Men det var också att jag tex körde bil på kvällar när han inte "kunde" eftersom han då satt igång att dricka. Tänkte att vi inte kunde göra något på kvällen för den var ju vigd åt alkoholen. Slutade själv gå promenader, överfokuserade på honom. Det är lite bättre nu. Jag utmanar honom att skjuta fram sitt drickande längre fram på kvällen istället för att bara möjliggöra. Jag tänker mer på mina egna behov. Jag tror absolut att jag fortfarande är medberoende men jag jobbar med det nu. Och forumet här och alkoholkalendern hjälper mig att hålla fokus på mig själv.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig för hur det ska gå för oss. Men jag försöker just nu använda tankesättet där man väljer att ta ut lyckan i förskott istället för katastrofen. Då har man ju bara varit lycklig "i onödan" om allt krossas.
Jag vill ändå tro att jag kommer fatta beslutet att lämna om han börjat behandla mig illa. Och en hjälp till att verkligen göra det, tror jag är att få ta del av det du och andra skriver här. Så stort tack för det, jag sätter stort pris på att få höra en del av din historia❤️ Hoppas att du får en fin helg!

@samo du överdriver inte alls din oro för din mans drickande. Det är precis så här en beroende håller på. Säger att dom klarar av att ta en eller några glas men sedan blir det fler allt vad tiden lider. Toleransnivån blir högre och högre…
Din man vill inte sluta dricka, han är inte redo och det är du som får betala priset. Försök tänka på dig själv för en stund. Vad vill du?

@Varafrisk Förlåt, men det är min uppfattning om samtiden. Trots mycket erfarenhet kommer man inte ens till jobbintervju. Åldersrasism, det pratas mycket om det. Och jag är innerligt glad att jag nu trivs med mitt jobb, och att jag har 33 år på bygget och därmed sitter säkert åtminstone 10 år till. När jag närmar mig pension vill de säkert bli av med mig. Jag jobbar i en bransch med konstanta effektiviseringar. Det gör inte du, och det är en fördel för dig ❤️

Trevlighelgkram 🐘

Jag tänker som så att om du läser texten så det vore någon annan som skrev?
Tex att en förälder dricker mycket med barnet hemma?

Sen är det ditt ansvar, men inte hans drickande.
Låta honom testa osv - det är hans val o inget vi anhöriga kan styra.

Jag tänker inte tillåta att tråkigheter som jag inte står skuld till ska påverka min plan! 😤 inte rubba det braiga jag nu startat och är i 🤗

Fredag….varit sådär, saknar ork, motivation att jobba…men det ändra väl sig. Lite jobbiga privata saker, men håller mig lugn och kontrollerad. Tror ändå att det kommer bli en super fredag i lugnets tecken med god mat och bra sällskap.

@Blenda Åh så skönt. En riktigt fin fredag och helg får du njuta av nu 😍

Trevlighelgkram 🐘

Jag känner mig rådvill, och skulle behöva höra hur andra tänker, förlåt för mitt långa inlägg.
Min man har alltid haft svårt att begränsa sitt drickande. Inte alltid, men det händer regelbundet.
Han dricker gärna, även mitt i veckan, men samtidigt kan han ibland avstå helt.
Han har druckit alldeles för mycket trots att han varit ensam med barnen och ofta på fester. Vi har kommit överens om olika sätt för att begränsa intaget, som att följa min takt eller i förväg bestämma antal glas. Men det har aldrig funkat och det har satt mig i en sits då jag måste vara den som drar i handbromsen åt honom vid sociala sammanhang, det är inte roligt. För några år sedan gick det riktigt illa på en fest och han hamnade i fyllecell. Efter det ställde jag ultimatum, sluta eller jag går. Han slutade, men jag vet att han drack ett glas vin ibland när jag inte var med. Men han pratade alltid om att det var för att återfå mitt förtroende han slutat, inte för sin egen skull, så jag tror inte han riktigt tog till sig problem. Efter flera år bestämde vi tillsammans att det nog skulle kunna funka med ett glas till middagen då och då. Och det gjorde det under några år, men sakta men säkert blev det mer och mer och oftare och oftare. Till slut var vi tillbaka på ruta ett igen.
Efter en ny otrevlig incident för någon månad sen sa jag stopp igen. Han var själv ångerfull, och ville sätta upp gränser. Han är helt övertygad om att han kan begränsa sig, för att det är hans egna regler. Han tänker att han ska dricka max tre glas vin och bara fredag eller lördag. Men jag säger nej, jag är trött på det här och vill slippa ansvaret att ”ha koll” och oroa mig för att det ska bli för mycket. Han är låg och ledsen och tycker livet känns tråkigt utan vin vid middagar och fest, eller när man lagar mat eller i solen en härlig sommarkväll.
Jag vill betona att han inte har ett sug efter alkohol varje dag, utan snarare det sociala i alkoholen.
Vad tror ni? Kan han klara av att begränsa sig nu, med sina egna regler? Eller ska jag låta honom testa och om det inte funkar få det svart på vitt. Eller har jag redan gett honom för många chanser?

Jag vet ❤️ ta hand om dig!

Tack för att du delar sin utmaning. Ser tufft ut, det ska erkännas, men tusentals har lyckats - så det kommer att gå. Jag tror att du behöver välja en väg som du kan gilla, som känns förankrad i dig själv. Kanske sätter du ett långsiktigt mål eller så väljer du att ta en vit vecka till att börja med, eller kanske börja med en vit dag och sedan utöka? Om det känns riktigt svårt att låta bli så ska du nog inte ha någon alkohol hemma, iaf inte en sort som du gillar ...

Inte är man körd på arbetsmarknaden som 55+! Jag har fått nytt jobb efter 60. Är du socionom? Det är ju ett bristyrke.

Hej! Hur har det gått? Tre a-fria dar denna vecka?

@Hanna0425 Varmt tack! Ja, det hade definitivt varit lättare med någon som stöttade, Nu får jag hantera sorgen själv (och med er här -förstås). Vi har nu sagt att vi hörs efter en vit månad eller lite mer och ser om det då blir möjligt att hantera utmaningarna. Jag vet ju att min hjärna kommer att funka bättre, men det räcker väl sällan att en i ett par förändras. Kanske blir det t o m lite hotfullt för den som tänker sig att fortsätta dricka vin.
Ska pröva 1-2-3-vinet!

@spoix90 Tack! Jag har just varit på bolaget. Ganska intressant att besöka utan att ha avsikt att köpa alkohol. Personalen känner väl till mina (o)vanor, men ingen kommenterade att jag bara köpte a-fritt. Ska testa i helgen!

@Andrahalvlek❣️Haha😄 Om jag inte hade varit ganska medveten att det kan vara en utopi för mig att få ett nytt jobb i min ålder då hade jag nog inte fixat din ärlighet ang att ”jag är körd på arbetsmarknaden”. Jag minns när du skrev hos mig i början innan jag blev nykter då tror jag att du också var ganska rak i din kommunikation. Jag var för sårbar då för att klara av det även om jag förstod att du menade väl. Det var likadant med @Torn, jag vet att många uppskattar hans rakhet men för mig blev det sårande. Nu är det på ett annat vis.
Hursomhelst, även om jag är medveten att det är svårt att få ett nytt jobb så finns hoppet kvar. Och, faktum är ju att arbetsgivaren behöver tänka om eftersom befolkningen blir äldre och äldre dessutom blir de som arbetar färre så då behöver man nog anställa äldre människor.

Kram🥰

@Charlie70 Åh, vad glad jag blev att se dig här inne❤️ Hur har du det?

Kramar 🥰

Och plötsligt hände det…
Igår morse hade jag ytterligare ett fruktansvärt möte i projektet, ännu mer snurriga inspel, ännu kortare tid att reda ut det hela, jag blev smått panikslagen. Men ohotat nykter.
Sedan, en kort stund efteråt, hörde den högsta internationella projektledningen av sig. De hade ÄNTLIGEN insett problemen (som jag har försökt kommunicera med dem från start). Och nu tar någon annan, som sitter närmare projektets hjärta och pratar det lokala språket, över det högsta ansvaret inför slutleverans. Känns som jag har vunnit på lotteri. Har fortfarande en roll, men mycket mer hanterbar, precis så som jag ville och trodde att det skulle vara från början.

Och jag tänker att nykterheten, och allt stöd av er på AH, har hjälpt mig genom detta. Jag fattade inga förhastade beslut i affekt, jag behöll viss distans trots allt, och jag vet att jag har varit mitt allra bästa nyktra jag under hela processen och gjort så gott jag kunnat.
Och visst har du rätt @JHL, ”Jag är i alla fall nykter” är en tröstetanke i det mesta. Hoppas att dina utmaningar också lättar, det finns alltför många snåriga projekt här i världen 🙃

Ikväll är jag bjuden till grannen, tillsammans med hela mitt nya gäng i vår lilla brf. Det kommer att bli mycket vin, dock inte i mitt glas. Men fira och njuta, det ska jag göra ordentligt. Tacksam.

@LAO Håller med dig, jag fick enbart positivt bemötande av vården. De tyckte jag var stark som tog tag i det och erbjöd hjälp direkt. Ingen anmälan till varken TS eller SOC. Så länge man söker hjälp och aktivt gör vad man kan för att minska sitt drickande, så tror jag läkare inte skickar in provsvar per automatik.

Alltså ett riktigt stort grattis till dig Vinäger! Ja himmel vad du har kämpat - och också gått i mål! Tänker på dig i bland, så fint att höra ifrån dig här :-)
Kram!

Oj så tufft med uppbrott och så starkt av dig att fortsätta avstå! Ville mest skicka stöd och uppmuntran men också tipsa om ett helt okej alkofritt vitt som heter Ein Zwei Zero. :)

Så bra kämpat, håller på dig!

@Vinäger, tack för att du blåser liv i denna din gamla tråd med din närvaro igen! Som nykomling hade jag missat den annars. Läste med förfäran över detta med alcogelen och tänkte hur fruktansvärt illa det kan vara för vissa.

Sedan tänkte jag ett varv till och på ditt nick: "Vinäger". Sanningen att säga så har det hänt att jag råkat få tag på en box vin som var dåligt, normala människor skulle gått tillbaka med det till bolaget och fått det utbytt. Inte jag, kan konstateras. Efter några klunkar gick det ner fint, bevisar med all önskvärd tydlighet att jag inte drack vin för att det var gott som jag lurade mig själv att tro. Kanske inte så att jag skulle förgås av ett fysiskt beroende och livsfarlig abstinens, men drivkraften att tvinga i sig skämt vin talar sitt tydliga språk ser jag nu.

Stort grattis att du lyckades frigöra dig från skiten och varmt lycka till!

Har druckit för i stort sett hela mitt vuxna liv (är 43 år). Hade uppehåll nästan 3 år för ca 7 år sen. Det var under den perioden jag fick mitt nya jobb.

Har inte så mycket umgänge så dricker oftast ensam. Då ser jag till att inte ha mer alkohol hemma än vad jag ska dricka, så begränsar på det sättet. Det blir ofta att jag tummar på det förstås, men inte som om jag hade obegränsat med alkohol hemma.

Hade ett uppehåll nästan 7 veckor i början av hösten. Det är slående hur mycket bättre allting fungerar då. Även om det inte är tillräckligt bra utifrån hur jag vill att livet ska vara.

När jag började dricka efter uppehållet, vilket var planerat, har det urartat så jag dricker mer och oftare än tidigare. Vet inte hur många gånger jag försökt ha ett nytt uppehåll nu, men bryter det efter 1-2 dagar. Antingen hittar jag på något skäl till att jag kan dricka, eller så struntar jag bara i det och dricker ändå. Vet inte vad jag ska göra för att förmå mig att ha ett längre uppehåll igen.

Det mesta styrs av känslan i stunden. Det är mitt stora problem i livet att jag har så lite egen vilja och drivkraft, inte bara när det gäller alkohol utan generellt.