Senaste kommentarerna i forumet

Så är det sen söndag här i köket och mycket tankar om tillvaron har jag haft och bollat lite tankar högt och lågt med en chatt-generator om sånt man normalt sällan tar upp eller kan få svar på ens av den mest utbildade psykoterapeut eller andligt bevandrade pastor med lång tids erfarenhet av själavård. På varje frågeställning, hur tydlig den än var så fick jag bara ett fånigt standardsvar följt av ord om att tala med någon som jag litade på, samt bara en motfråga om – Hur tänker du kring detta själv?

Detta automatiska nonsenssvar sedan följt av ett automatiskt standardsvar i stil med: Jag är här för att svara på dina frågor... Har nu kommit fram till att svar på vissa frågor inte låter sig ges i denna tillfälliga jordevandring, eller tillvaro om man så säger. Men slapp då att till ingen nytta fåfängt sitta och vända ut och in på mig själv i telefonsamtal med någon pastor eller psykolog. För svar på frågan om meningen med tillvaron brukar ju mest mötas av tystnad eller liknande inövade fraser.

Nu har jag gjort ännu en vecka nykter och alkoholfri och insett att det som är, det är vad det är, och allting blir bara som det blir, hur man väl än vrider och vänder på steken. Det var en rätt så djup konversation med mig själv som jag höll tillsammans med en chatt-generator idag alltså. Nog fick jag något nytt ord satt på känslor och tankar angående den slutdestination vi alla här i världen har. Mycket nonsens dryftades och vädrades, sedan blev det paus och vila vilket väl behövdes.

Det känns än en gång som att jag har skrivit färdigt och kan det här. Hade jag haft kaffe i min termos så hade jag nog tagit mig en kopp. Men kanske orkar jag koka på en kanna i morgon. Hur som helst så kör jag väl vidare som alkoholfri ett tag till och man kan ju bara göra sitt bästa med allt i var stund tänker jag hur som helst. Snart är det en ny dag och en annan vecka tar vid, som väl blir som den blir, för så brukar det ju bli hur det än är.

Ha det gott mina vänner!

@supportivechaos det låter som du är väldigt ensam i din relation och i ditt föräldraskap, och det låter väldigt tufft.

Jag har lämnat min exman för andra och sista gången. När jag lämnade honom första gången drack han varje dag. Ett par veckor efter att jag flyttat kom han själv till insikt om sin alkoholism och sökte hjälp.

Jag trodde allt skulle bli frid och fröjd och att jag fått tillbaka mannen jag först träffade.

När vi flyttat ihop igen så började beteendena smyga sig tillbaka. Jag tror han var nykter, men han började åter gaslighta, vrida på mina ord, förskjuta skuld och sånt han hade lovat när han blev nykter hade han då aldrig sagt. Han hade tidigare sagt att jag hade räddat honom från en nedåtgående spiral, nu var det lite mitt fel att han hade blivit alkoholist.

Jag behövde lämna igen och fick av en slump kontakt med kvinnojouren som gjorde en våldskartläggning, den såg inte bra ut.

Det värsta är att jag inte alls förstod vad jag var med om när jag var mitt i det.

Däremot kände jag mig väldigt trött, ensam och förvirrad.

Det jag hade med mig redan vid tillfälle 1 var orden från en barndomsvän som blev alkoholiserad och drack under många år. När han blivit nykter och jag frågade vad som hjälpt honom svarade han att det enda som hade hjälpt var att folk tog avstånd från honom.

Jag träffade honom nyligen igen (han jobbar nu som behandlare) och han stod fast vid det.

Så jag tror att det kanske vore bra för dig att börja tänka mer på hur du ska tillfriskna från ditt medberoende. På hur det blir för dig och barnet att leva i en så här osäker miljö.

Att bli nykter är ofta ett omfattande arbete. Och när man blivit nykter behöver man oftast jobba på mönster som legat till grund för att det blev som det blev.

Min exman höll sig fortsatt nykter (vad jag vet), men mönstren höll i sig och hans handlingar har jag nu fått lära mig tecknas som våld, tex gaslighting.

Den som lever med någon som har missbruksproblematik fastnar ofta i tankar om hur personen ska bli nykter. Men vi kan inte påverka personens val eller göra jobbet åt dem.

Däremot kan vi se till att ta hand om oss själva och se till att vi gör kloka val, ännu viktigare när det finns barn med i bilden.

Ta hand om dig❣️

Tack för er fina omtänksamhet, Foliehutten, Andra Halvlek och Vår2022. Ja det är så nyligen brorsan dog, så det känns fortfarande overkligt stundtals. Jag tänker på skoltiden, på alla vänner han hade, och hur livet blir. Ens egna val avgör mycket, men jag tror på något sätt att man har en viss tid på jorden. Brorsan var med i en bilkrock för många år sedan. Han klev ur bilen oskadd ihop med 2 kompisar. En annan vän dog, och brorsans bästa vän, blev väldigt skadad, men repade sig efter hand. Det är bäst att göra bra val i livet, och göra saker som gör oss och våra närmsta lyckliga. Så ofta vi kan. Jag pratade precis med brorsans fru. Hon ville att jag skulle göra smörgåstårtor, för vår bror tyckte jag lyckades bra med dom. Det ska jag göra, och det hade såklart varit roligare att göra åt honom när han levde. Jag har en del skuldkänslor, men det hör väl till sorgen. ❤️

@asdf1973 tack så mycket och vad glad jag blir för dina ord, det ger mig extra motivation 🙏🤗

@vår2022 haha ja det bor ju en liten djävul i flaskan som bara vill sätta sina vidriga fingrar i en och dra ner en djupare och djupare. Men nu är det vi som skrattar mullrande tillbakakaka 😄

@Thompa_68 tack vi är riktiga stjärnor 🌟🤗

@zalkin tack 🤗 Ringer du Stordalen så ringer jag kungen ang medaljer osv, eller har han ringt dig redan? ☺️

@Andrahalvlek ja det är ett bra tips. Jag tror inte jag skulle våga ringa hotell om det, skamsen som jag lätt blir. Men absolut kan man göra det och jag tycker det är lite störande att det ska finnas alkohol vart man än går. Det borde finnas som val när man bokar eller nåt.

@Hellen57 ja väldigt skönt att kunna välja att inte ta! Vad starkt av dig att ha alkohol synligt hemma utan att frestas. Jag vågar inte det nu då det ffa är hemma som är min största risk. Och fester men det undviker jag nu än så länge. Tänker att jag nog vill undvika det fram till nyår.

Ha en fin kväll och snart god natt!

@Varafrisk Samtalsstöd fick jag. Har träffat samma psykolog sen första sjukskrivningen 2007. Träffar henne fortfarande två gånger per år, nu betalar jag själv. Hon kan allt om mig.

Hon hjälper mig att samla mina tankar, hjälper mig att hitta stigen framåt. Bekräftar mig när jag gör ”rätt” och ifrågasätter mig när jag är ute och cyklar. Otroligt viktigt bollplank för mig.

Kram 🐘

@Varafrisk Skrapsår på knät och blå underläpp klarade jag mig undan med denna gång. Jag är livrädd att bryta handlederna, det är ju lätt hänt att man tar emot med just handlederna. Starka ben tycks jag ha, det är jag tacksam över.

När jag varit som mest sjuk har jag inte kunnat sova, har haft ångest från och till hela dygnet, har glömt koder, lösenord, har haft beslutsångest (läst mail tio gånger utan att kunna skicka iväg dem), inte kunnat äta, inte kunnat sitta still pga ångesten. Tvingade mig själv att titta på tv stor del av dygnet för att distrahera mig. Sov inget dagtid, inte heller på natten. Isolerade mig, svarade inte på telefon, kunde knappt säga hej till folk.

Lösningen för mig var noll krav inledningsvis, sen skapa rutiner som var hjälpsamma. En i taget. Plus antidepp för att lyfta mig ur värsta mörkret. Insomningstabletter, som till slut slutade fungera.

Sen fick jag utöka kraven ytterst långsamt, göra sådant som gav mig energi. Utevistelse, umgänge med några få, bra mat. Jag var sjuk 100 procent i 6 mån. Sen började jag på 25 procent och ökade till 50, 75, 100 under ett halvår. Varje steg var skitjobbigt. Orkade ingenting utöver att jobba.

I februari har jag jobbat tre år på heltid sista vändan. Det har varit upp och ner men mest upp. Jag mår bra.

Med det sagt, utmattningssyndrom kan se så olika ut. En del är jättetrötta, men själv var jag uppvarvad så till den grad att mitt nervsystem gick bananas. Att inte få sova är riktigt skadligt. Jag kunde inte börja läka innan sömnen blev bättre. Och sömn kan man inte prestera, det är en ickehandling.

Kram 🐘

@Thompa_68 Tack så mycket för att du delade din historia. Det du skrev berörde mig verkligen, särskilt eftersom du så öppet beskriver både skammen, förminskningen och dubbellivet man lever när man pendlar mellan nykterhet och drickande. Det fick mig att se min egen situation tydligare.

Jag vill lägga till lite mer om vår dynamik, för jag inser hur mycket den präglat mig:
Min partner är inte en ”vardagsdrickare”, men när han väl dricker för mycket blir han personlighetsförändrad. Helt annorlunda än den omtänksamma, roliga och engagerade pappa han kan vara i nyktert läge. Han kan bli elak, gå in i något mörkt, säga saker han senare inte minns, eller bete sig helt irrationellt. Dagarna efter minns han ofta ingenting och förminskar det som hänt. (Nu har han t ex varit nykter i en månads tid och beter sig ändå såhär som jag beskriver, när jag tar upp önskemål om att han ska söka hjälp o att vi annars måste separera.)

Jag har också börjat förstå hur extremt medberoende jag själv blivit. Jag har burit, ursäktat, skyddat honom och försökt förklara bort hans beteende i flera år. Samtidigt har jag fått skuldkänslor av helt normala saker - som om allt alltid är mitt fel.

På sistone har något skiftat. Jag har börjat se sidor hos honom som inte känns okej alls. Manipulativa drag, gaslighting, och sätt att vrida på allt tills jag tappar fotfästet. Ett exempel är när han säger till vår tvååring mitt under en konflikt: “Nu får mamma lugna sig”, som om det är jag som gör fel - ett sätt att både tysta mig och dra in vårt barn som bricka.

Och samtidigt finns de fina sidorna där: han kan vara varm, rolig, närvarande, världens bästa pappa i stunder. Det är nog därför jag stått kvar så länge, för det goda finns också där - men det blandas med något som gör mig rädd, nedbruten och förvirrad.

Det sjuka är också att han ibland har kunnat säga saker som: “Jag förstår hur det här påverkar dig illa”, “Jag fattar att jag skadat dig”, “Du har varit ensam i det här.”

Men sen — nästan som om det aldrig hänt — förnekar han allt, säger tvärtom eller vrider det till att det egentligen är jag som är problemet. Det gör mig helt snurrig och gör det ännu svårare att veta vad som är sant. Jag får en känsla av att jag lever med två olika personer.

Det du skrev om att insikten måste komma inifrån betyder mycket. Jag ser nu att hur mycket jag än försöker prata, förklara, hoppas eller be — så länge han själv inte vill söka hjälp, kommer det inte ske. Han säger rakt ut att han inte behöver det. Att olyckorna “inte är så farliga”. Att det “bara drabbar honom”. Och att han “redan testat sådant och aldrig mått bra av det”.

Det går inte längre att ignorera vad det gör med mig.

Det jag undrar, och som jag verkligen vill höra din eller andras erfarenhet kring, är:

Finns det ens ett hopp när någon är så här djupt i förnekelse?
När de förminskar allvaret, inte visar någon sorg, ingen oro, inte ens inför en separation?
Kan en sådan person någonsin nå insikt, eller är jag faktiskt tvungen att gå för att han ens ska få en chans att bli frisk?

Tack igen för ditt svar. Det gav mig både styrka och ett slags lugn, trots allt.

@fooliehutten Tack, klokt. Det är absolut individuellt och våra problem med alkohol
är så komplexa; kemi och gener är bara delar i pusslet.
Jag tänker också "enheter", men om jag ska dricka i framtiden så är det i så fall för att det är ett väldigt gott rödvin, och då räcker det med ett litet glas ;-) Öl och sprit och likörer har jag inget problem att avstå ifrån.

@Thompa_68 Tack, det är ju lite olika för oss, men eftersom du har landat i din slutsats att du inte kan ta ett glas utan att falla av vagnen så har du ju valt den rätta vägen för dig, och då är varje dag en seger.

@vår2022 Tack, jag tar till mig att det är sunt att inte ha för långsiktiga mål , men att få en tillräckligt lång period för att kunna se med klar blick på alkoholen.

@Självrespekt Hej! Jag tror att man kan sluta dricka utan att man fått förfärliga konsekvenser av det. Men har man kommit in i ett alkoholberoende så styr suget efter bedövning eller efter kicken. Så motivation, vilja och en önskan om en förändring behövs ju för att sluta dricka.

Du beskriver att konsekvenserna är små för dig när du dricker, men också att det håller dig tillbaka från att leva det där fantastiska livet med full närvaro och äkta känslor. Det låter som rätt stora konsekvenser tycker jag. Jag tyckte också att mina känslor var äkta när jag drack, men idag efter lång nykterhet ser jag att känslorna ofta var förvrängda, mer uppförstorade eller nedtonade. Jag upplever i alla fall känslorna annorlunda idag som nykter, som du skriver med full närvaro och mer äkta.

Hoppas det går bra imorgon, tro på dig själv! Det är skönt att vara nykter❤️

@Bubbelmorsan Tack för din kommentar. Jag tror du har rätt i att jag ska sluta räkna, iaf att räkna ner. Delar din oro för vad som sker när man försöker att gå in i en ny fas, med kontrollerat, måttfullt drickande. Hittills går det plättlätt men i december kommer jag nog behöva jobba mer med mina mål.

@zalkin ja, så sant. Det är en spännande resa att göra, med många utmaningar. Men för varje dag definierar man om sig själv och får fler och fler positiva erfareheter 🌞.

@myssockan, åh jag vill också ha en värmeborste!! Det ligger på önskelistan till mig själv. Jag har säkert bränt en tusing i veckan på bubbel så de pengarna har jag glatt spenderat på annat lyx.

En annan rolig sak med alkostopp är att hyn blir så fin och istället för att slumra till på kvällarna så smörjer jag och fixar och det känns också lyxigt🥰.

Samma här, har börjat läsa också. Lite lättare när man inte ser dubbelt 😂.

Kul att du är laddad! Var beredd på att en stor trötthet kan komma. Dag 4-10 var jag så trött att jag knappt kom upp ur sängen.

Heja dig! Kämpa på!

@Varafrisk I fredags hade jag varit nykter i två år och tio månader, tre års nykterhet närmar sig! Eftersom jag drack hela tiden och inget av råden som gavs här var något som funkade. Jag var ju inte ”där” så jag fortsatte ju att dricka. Det kändes som en omöjlighet att kunna bli nykter. Så mycket skam! Så mycket ångest! Så mycket stress! Nu tänker jag inte på alkoholen. Hur skulle det varit om jag drack med min trötthet?!?! Så mitt i all den ledsenhet, ensamhet och trötthet som jag känner nu så är det så ofantligt skönt att slippa alkoholen. Det vore väldigt skönt att bli av med sockerberoendet men just nu är det inte läge för det. Jag känner mig som en vissen blomma jag behöver verkligen blomma ut och spegla mig i någon som kanske får mig att blomma. Jag vill få tillbaka min energi och min glädje igen🙏🏻

Kramar 🥰

@Andrahalvlek Tur i oturen att det gick så bra ändå🙏🏻❤️ Revbenen klarade sig?
Jag är verkligen rädd för att trilla, för att bryta mig. Jag kan verkligen falla som en fura🙈 Är stel och tung!

Till en helt annan sak när du har haft dina utmattningsdepressioner, har du också var obeskrivligt trött? Har du fått ngt annat stöd då än bara medicin?

Hoppas att du inte har ont någonstans nu!

Kram❣️

@Bubbelmorsan jag vet! 🙈 Jag tror att det också är det festliga som gör det svårt, bubbel är förknippat med så mycket guldkant och "nu ska vi fira vår kärlek".

Tack snälla och vad roligt att du vill följa!

Vilket fint sätt att se på det. Man har ju faktiskt tid och råd att unna sig massa trevliga saker istället för alkohol.

Det jag gjort hittills är att gå och klippa mig hos en dyr och bra frisör, och köpa en värmeborste. Tycker det känns fint att kunna göra lockar i mitt hår nu, även till vardags.

En annan sak som jag tycker väldigt mycket om är att jag har börjat läsa böcker igen. För mig känns det ändå som en slags lyx, för det är så mycket tid som jag spenderar bara på mig själv och läsandet. Istället för att lyssna ljudböcker och göra saker samtidigt. Det finns en närvaro i läsandet som jag har tyckt om ända sen jag var barn. Det är också en aktivitet som blir nästan omöjlig när man är påverkad, man har helt enkelt inte tålamod för det då😅
Kram och hoppas du har haft en fin söndag! 🥰

Tack för ert stöd.

Hej alla!
Svårt och veta vad man ska skriva.
Men jag har insett att jag måste sluta dricka. Även om det bara är på helgerna så blir det alltid för mycket, dricker tills jag somnar. Tror alltid att jag ska kunna dricka normalt, men lyckas i princip aldrig. För mig är det nolltolerans som är enda sättet framåt. Finns det någon där ute som tänker likadant?

@myssockan. Champagne är ju svårt att motstå så bra att du höll din plan👏.

Nu har du en spännande resa framför dig. Jag ser fram emot att följa din resa. För mig har det varit spännande att se alla kroppsliga förbättringar och känna att jag tar hand om mig. Har unnat mig annat lyx än bubbel som fransar, bryn, pedikyr, manikyr och hårklippning. Bättre än champagne för det njuter jag av varje dag🩷.

Lycka till nu!

Tänkvärda reflektioner så här på söndagseftermiddagen 🙂. Jag har haft så mycket stöd av den här typen av människors egna tankar, både insiktsfulla men också då jag läser lite mellan raderna om att man ser sig lite som ett offer, "varför kan inte jag dricka, när andra klarar ett glas eller två utan att trilla dit". För egen del var det först när valet blev svart eller vitt, dricka eller inte dricka, som jag kunde komma vidare. Jag upplevde inte där och då att jag nått botten men jag kunde kliva utanför mig själv och se var jag skulle befinna mig om jag fortsatte att dricka på samma sätt i ytterligare några år, och det gjorde mig bara ledsen och uppgiven. Så valet jag gjorde i maj var att ta bort alkoholen helt och se var det skulle ta mig. Nu utforskar jag den världen och jag känner att det är helt rätt för mig. Känn hopp och lita på processen 🕊.

@Silvertärnan visst är det underbart när nykterheten börjat löpa mera av sig själv. Det gäller verkligen att försöka fylla sig med upplevelser och glädje så ofta som möjligt. YOLO har fått en helt ny innebörd för nu tar vi verkligen vara på livet💥

Tack @vår2022 för stärkande ord. Det är verkligen ett nytt liv som visar sig i nykterheten. Jag har fått helt andra tankar om mig själv, vem jag är, mitt egenvärde och självrespekt under de här sex månaderna. Personen som gjorde allt för att slippa känna äkta känslor, som la ner så mycket energi på att planera, inhandla, gömma och smussla med alkohol är inte jag längre. Och det är så skönt. Det finns så mycket mer i livet, möjligheter och utmaningar som är så värda att möta nykter. Sorg och glädje, starka känslor blir både uthärdligare och lärorikare att ta sig an utan en hjärna som bara skriker efter att dövas av alkohol. Det tog mig 20 år att fatta vad som ger mig kraft och energi. Det är jag väldigt tacksam för. Och tack alla ni som stöttar här i forumet 🙏.

@zalkin Min helg har gått i dekorationens tecken. Har hämtat granris, pinnar, kottar och mossa, gjort kransar och andra konstverk med mossa och ljus. Löpning med hundarna i snön och återhämtning framför brasan i soffan. Tankarna har varit allt annat än jobbet och händerna har fått skapa. En annan guldkant🌟. Hoppas du får en fin konsert!

@Thompa_68 Intressanta reflektioner! Läser på nätet ”insikt är en term som ofta används inom psykologin för att beteckna en plötslig tankemässig omstrukturering, vilken innebär att man direkt förstår hur ett problem skall lösas”. Jag tror att när man själv har kommit insikt om hur något ligger till, så vill man gärna hjälpa andra till att känna den befriade känslan som kommer med insikten. Att jag inte kom till insikt tidigare än jag gjorde handlade om att jag tyckte att de var mer värdefullt att få dricka mitt vin trots bakfylla och ångest. Jag var inte intresserad av någon lösning som innebar att inte få dricka mitt vin, trots att jag visste att jag hade problem och medföljande negativa konsekvenser. När jag till slut erkände för mig själv att jag verkligen är alkoholist, alkoholberoende, att det är sanningen och att det kommer att sluta illa på något sätt, kom även insikten. Så att göra en förändring måste komma från en själv, att man har motivationen och drivet till att göra det, att det är värt en förändring och blir personligt lönsamt för mig.

Tänker också att det här forumet är bra där man kan reflektera och diskutera, men framförallt att lyssna på vad som sägs eller efterfrågas. Att vi befinner oss på olika platser, olika situationer med olika tankar och mål. Vill man åt samma håll, tex sluta dricka, är det lättare att diskutera i de alkoholfria delarna. Håller med om att man vill vara respektfull och inte vill trampa någon på tårna och pracka på sin egna övertygelse i andra delar av forumet. Var och en styr sitt liv och följer sin egna övertygelse och väg och som känns rätt.

Vi har nog samma övertygelse om vilken väg som är rätt gå, den alkoholfria😁. Opåverkade sinnen och mer här och nu. Ett förhållningssätt om att ett liv utan alkohol är mer värdefullt och ger mer livsglädje och tacksamhet. Jag tänker också att den här vägen i sig är mindfulness.

Vinterstudion är mys och vi har ett OS att se fram emot! Ha en fin söndag!❤️