Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen. Jag vaf..n ska jag göra? Mådde plötsligt jättedåligt, på riktigt denna gång. Jag slet på min stackars kropp lite väl mycket några dagar i rad, och sedan ville plötsligt kroppen ville stöta upp vad som inte fanns en natt. Efter detta låg jag i sängen med uppmätt blodtryck 210/140 i minst några dagar och trodde jag skulle dö. Jag lyckades kravla mig upp och koka en buljongtärning några gånger, och det var nog det som räddade mig. Blodtrycket var säkert högre några gånger, men jag var för slut på för att ens kunna spänna manschetten.
Jag har förstått vid detta laget att hjälp via vården är bara att glömma, då de nonchalerar en, och i h-vete jag säger att det kan bero på alkoholintag. Om jag inte får tid hos kurator/psykolog snart så klarar jag inte till sommaren. Känns bittert isåfall att mitt liv skulle ta slut vid 52 år. Förlåt jag surrar, men känns bra att kunna skriva i alla fall.

Jag hejar på dig! Jag önskar dig all den styrka jag inte har.

@Kevlarsjäl62 Tack snälla! Du formulerade det så bra. Har nog fallit in lite i det där starka fokuset på honom igen, eftersom det kändes så viktigt att stötta nu när det går åt rätt håll. Vi har ju haft det väldigt fint men jag blir också trött och behöver lite egentid.

Ja, jag har ju behållit mitt egna boende som är en lite spartansk variant. Och har faktiskt nu skrivit kontrakt på egen lägenhet med låg hyra, för några dagar sen! Är så glad över det.
Det blir inflytt om några månader😊 Väldigt nära till min kille med. Jag kan bara gå över till mig när jag behöver, vilket känns väldigt tryggt och skönt både för nu och framtiden. Han är också helt okej med detta och förstår att jag behöver både en plats för egentid och en väg ut om det inte funkar mellan oss på grund av drickandet. Otroligt skönt att han förstår och stöttar detta! ❤️

@Kameleont Hej min vän 🧡 Tänker på dig.

@november25 Så fint att höra. Kan ju vara starten på nåt riktigt bra. Som medberoende gäller det nog alltid att lyssna inåt, så inte allt handlar om den sjuke. Att ge det stöd man mäktar med. Att finnas där i alkoholfrihet och avlägsna sig vid det motsatta innebär ju att man behöver en egen sfär, ett eget boende och det tror jag stenhårt på. Håller tummarna för er 🧡

Sambon har klarat en vecka nykter! Jag är så glad. Det som tidigare verkade så omöjligt ser helt annorlunda ut nu när han själv har bestämt sig. Jag har nästan blivit lite förvirrad av hur bra det gått.

Han funderade till och med på att gå med i en stödgrupp, här och häpna, men det har sen skjutits på. Han har inte haft så mycket symtom på abstinens förutom oregelbunden sömn, som har börjat bli mycket bättre nu. Inte mycket sug heller.

Men eftersom det har gått så lätt, oroar jag mig för att han inte har tillräckligt med verktyg för när jobbiga situationer och sug uppstår... Den här veckan har vi tillbringat tillsammans och jag har varit ledig. Vi har åkt skidor och gått promenader, lagat god mat och haft det väldigt fint.

Nu ska han på jobb hela nästa vecka och jag har fått tillbaka en del av den gamla oron jag hade. Jag har pratat lite med honom om att börja testa stödgruppen, och fortsätta lyssna på en podd, men han verkar inte känna behov av det och jag vill nu respektera hans integritet och inte tjata.
Är orolig att han tänker att han inte hade så mycket beroende och börjar dricka igen. Han vill fortfarande testa måttligt drickande efter en eller flera nyktra månader...
Men processen är ju hans.

Läser en ny bok för anhöriga; "Beyond addiction" enligt CRAFT, som rekommenderas av programmet Smart Recovery som erbjuder stödgrupper som ett alternativ till AA (mer forskningsbaserade och utan andliga inslag). Där verkar de ha en lite annan syn jämfört med detta med medberoende. Man ska ta hand om sig själv som anhörig, men ens stöd är en väldigt viktig resurs. De menar att man inte alls ska ta avstånd generellt och känslomässigt som teorin om medberoende anser. Utan mer uppmuntra till det alkoholfria och avlägsna sig vid drickande.
Jag tror faktiskt att AH:s anhörigprogram är baserat på metoden CRAFT intressant nog.

Känner mig kanske lite förvirrad just nu mitt i all förändring.
Försöker tänka att jag måste låta honom ha sin process och även om han faller tillbaka kommer han att ha kommit steget längre.
Känns skönt att kunna skriva här och veta att ni finns, oavsett hur det går med min sambos nykterhet ❤️
Jag bytte namn, var lite trött på myssockan så det blev November istället😊

@Grävling Jag har också alltid börjat dricka igen efter alkoholpauser, fram till min nuvarande när saker är helt annorlunda. Jag har insett och accepterat att jag inte kan dricka kontrollerat, istället för att tänka som du skriver "det är nog bara att glömma" om att kunna dricka som folk, och samtidigt innerst inne varit klar på att jag inte varit redo att ge upp alkoholen.

Nu har jag fortfarande en strimma av hopp om att någon gång lära mig dricka kontrollerat, men det tar ytterst lite av min uppmärksamhet och förr eller senare kommer jag att gå i clinch med den för att säga adjö till alkohol för evigt. Det känns onödigt utmanande just nu, istället har jag alkoholpaus på obestämd tid, tar en dag i taget och njuter jag av starkare upplevelser som alkoholfri och alla de möjligheter jag får. Det är nu tre månader sedan jag drack mig redlöst berusad hemma i fåtöljen och precis varenda dag sedan dess har varit otroligt mycket bättre än då, även om det varit både med- och motgång förstås.

Det är en sådan befrielse att äntligen ha lämnat blicken på den där återgången till att få dricka och istället känna hur mycket bättre jag mår i kropp och själ, och hur lite jag tänker på alkohol nu, det är självklart att dricka alkoholfritt och leva livet fullt ut ändå. Jag har lämnat ett fängelse och känner mig fri!

Det har tagit mig över 25 år att komma hit, så jag är full av ödmjukhet inför utmaningen och vet att den är supersvår, men belöningen är också därefter!

@Jempa123 Jag med! :-) Ha en fin helg!

@Jempa123 Krya på dig fina du, och ha en toppenhelg på spa med maken!

@Gåbert Vajert, bra jobbat och så fint att du känner tryggheten, det gör mig väldigt glad! :-)

@FatherOfOne Hej! Förstår att det måste vara en så svår situation att vara i. Har själv ett barn med npf som är tonåring nu, men inte med den problematiken.
Har ni funderat på boendestöd och om det kan vara en insats som kan hjälpa din dotter och avlasta dig i oron och ansvaret?

Hej @Hoppfulla ! ❤️ Förstår att det måste kännas tungt med återfall. Men har nu läst på flera ställen i böcker och hört i poddar att upprepade försök kan vara en väg till nykterhet.

Min sambo är på sin första alkoholfria vecka. Han lyssnade på den här podden och jag tror att det faktiskt ändrade mycket för honom och gav honom motivation till förändring.
https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2719054

Handlar om hur belöningssystemet i hjärnan påverkas av alkohol och hur beroende fungerar.

Hur har du det?

@lejla77 visst är det härligt när man känner vinster. Då blir det lättare att fortsätta! Ha en fin helg 🤩

@fooliehutten Tackar! Har haft så mycket stöd och nytta av detta forum, vet inte vad jag skulle gjort annars! 😊
Det blev inköp av smarriga Carlsberg 0.0% och sambon var väldigt nöjd med sitt öl utan bekymmer❤️

Nu har jag verkligen testat min "karaktär"! Jag hade beställt extra god a-fri skumpa och hämtade på bolaget. Hällde upp ett stort glas och tog en rejäl klunk. Oväntat stark smak. Blev misstänksam och kollade: 12 procent! Hoppsan.
Vad gör jag nu? Man häller ju inte ut fint vin ... Jo, faktiskt, för jag vill inte bli rusig.
Svårare test kan jag inte tänka mig, så nu känner jag mig helt trygg i mitt "nya liv".

Dag 23 och fredag. Genomförkyld och muskellåsning i skuldran så jag knappt kan vrida mig. Dagen spenderades i sängen med jobb på halvfart. Sen mat och nåt gott alkoholfritt i glaset och en tv-serie. Ingen dag som går till historien precis som nåt extra men inte heller dålig. Nu ska jag snart sova och hoppas jag mår lite bättre imorgon, jag och maken är barnfria och ska på spa vilket inte händer så ofta så vore fint o må ok 😆 men oavsett ska det bli skönt att komma iväg. Har flera stunder varje dag då jag funderar kring alkohol, inte att jag är sugen eller vill dricka men mycket processas i huvudet. Noterar oxå hur instramflödet fylls av diverse alkoholhaltiga drycker såhär en fredagskväll…ja det va jag det för bara 3 veckor sen. Nu känns det avlägset på nåt sätt.

Kram till er alla 🥰

@Silvertärnan vilken fin idé att ha nåt litet mål varje månad för sig själv. Det snor jag ❤️ ha en fin helg!

Ja men eller hur @Thompa_68 !?
Jag är ganska klok när jag inte dricker 🤣 skojar! Tack för peppande och kloka ord återigen 🤗🙏
Ja och framförallt så är man nog så illa tvungen innan det barkar.

Alkoholmonstret ska inte ens få en statistroll 🤣
Belöningen börjar och ge sig till känna tycker jag eller iaf jag upplever det så iaf.
Med klarare ögon( både psykiskt och fysiskt)
Huden känns fräschare.
Magen börjar bli " normal"
Jag fick höra på jobbet idag att jag är gladare än vanligt .
Återhämtning efter gympass är kortare .
Hjärnan är mer "med"
Jag är mer i nuet.
Psyket är mer stabilt.
M.m
Så det tar jag som nyktra vinster !

Och det måste få ta tid att denna gång-att vara snäll mot sig själv istället för att som du skriver misshandla både kropp och själ.

Det kommer att gunga det är jag medveten om men inte idag, och sätter ✔️ på ännu en nykter bra hälsosam dag! 🙏

Tack för att ni finns här inne och hoppas att ni får en trevlig helg! 🥰

Tredje helgen nu, januari slut nästa vecka. Vad gör man då? Super ikapp allt man ”missar”?
Fortsätter låta bli ett tag till? Vem vet?
Klart det börjar märkas lite positiva aspekter, kommit igång med lite träning och märker faktiskt att pengarna räcker längre när man inte lägger flera tusen på sponken varje månad. På sätt vore det ju klokt fortsätta vara nykter. Men är man så klok? I ett historiskt perspektiv så mej, har ju alltid börjat om igen. Men jag har å andra sidan nog aldrig tänkt sluta helt. Bäst vore väl om man kunde återgå till att dricka nån gång ibland, lite sådär lagom som många andra klarar. Men det är nog bara att glömma. Tyvärr

@emmi60 Då förstår jag att det känns omöjligt att lämna, om du sett att han klarat att hålla sig nykter så länge. Så klart att hoppet lever då.
Jag tycker inte att jag är bitter, men det är jag får väl kämpa emot den känslan ibland. Än så länge är jag så lyrisk över mitt nya liv, jag flyttade för knappt tre år sedan. Jag har haft lägenheten i fyra år, i början var den någonstans jag kunde "fly" när det blev illa. Jag köpte en liten etta, jättemysig, och jag vet att jag är lyckligt lottad som hade den ekonomiska möjligheten. Jag bor också i en småstad, så priserna på bostadsrätter är inte så höga.
Min man bor numer i en lägenhet nära mig och vi träffas lite ibland när han är nykter. Inte som ett par, den kärleken försvann i alkoholen, men som nåt slags vänner. Vi har ändå hållit ihop sedan ungdomen och han är ju ingen ond människa. Däremot känner jag inget ansvar för honom, jag kan hjälpa honom med nåt ibland, han är skruttig nu, men jag känner inte att jag måste.
Jag kan inte säja att jag känner mig ensam, jag har fin och tät kontakt med barn och barnbarn. Ännu bättre nu än när jag levde med min man, då ville ingen komma och hälsa på t ex.
Jag har, ända tills nu haft fina kollegor (går i pension snart 😊) och jag har några riktigt fina vänner. En del lever i parförhållanden och en del inte. Så har jag en hund, som ser till att jag rör på mig och så har jag upptäckt att jag gillar mitt eget sällskap!
Medan jag skriver här inser jag hur bra jag har det. Hur bra jag har fått det! Naturligtvis sörjer och saknar jag ibland den man jag en gång blev så kär i och så klart känns allt hopplöst ibland. Men så är det väl att leva? Läget i världen räcker ju för att inte orka upp på morgonen, men oftast klarar man ju att hålla det ifrån sig och då försöker jag ta vara på varje stund jag känner frid. Jag tycker det går ganska bra. Kanske kan jag plantera en tanke i dig att det finns alternativ. Du behöver ju inte överge helt, men ni behöver kanske inte bo ihop? Skulle du få vara ifred om ni hade varsitt boende tror du?

Tillbaka från resa i varmare klimat utanför Europa. Det är ju sånt där man är orolig för. Hur det ska gå när man ställs inför semestern. Tropiska nätter, mycket frestelser och gott om tid.

Det gick bra. Visst tittade jag ibland lite på glada människor med glas framför sig på barer och restauranger. Men då försökte jag påminna mig om hur jag mådde på den tiden då jag drack, med hjärtklappningen och den förstörda sömnen.

Allra mest motiverad att låta bli blir jag när jag tänker på hur jobbigt det är att sluta igen, om man skulle dricka. Det är en bra spärr.

När jag nu är hemma igen, ska jag ta tag i andra saker i livet. Lägga om kosten. Bli friskare och starkare. Så att jag kan göra alla dom där sakerna jag vill.

Trevlig helg.

/Brett

Tevenyheterna handlar ju mest om sorgliga saker i våra tider. Men nu hade de en väldeligt trevlig sak, alla skrattade snäppet över vad man gör på jul.

Jo det var en kille som hette Per som gick ut på fest och fyllande till. På morgonen fick han veta att han just bytt namn till Linus. Han var med i direktsändning, tilltalades som Linus, och kunde knappt prata för att allt var så mysigt. Detta var en blackout, tyckte han. Ja det var det nock.

Var detta underhållande?

@emmi60
Absolut - har tidigare beskrivit det på forumet att det känns som att jag var med i en dålig film. Inte bitter, men utvecklade viss ångest som då och då kommer över mig.
Lite svårt att förstå hur jag kunde fokusera så på honom.. men så var det.

@Silvertärnan .Så fint inlägg!

@Kevlarsjäl62

Tusentack för dina varma ord. Igår pratade jag med alkoholhjälpen och fick reda på detta forum bla.

Så glad för din skull att mår så mycket bättre, att du trivs med dig själv, din lägenhet och vänner 🍀 Hoppas du har en fin kontakt med dina barn. Du är så värd att få ha det bra.

En fråga, känner du dig ensam?
Ensamheten skrämmer mig just nu.
Känner du dig bitter över alla år?
Rädd att jag blir bitter.

Det sorgliga är att han hållit sig nykter i flera år, jobbat umgåtts med vänner utan alkohol. För ca 10 år sedan fick jag äntligen in honom på ett behandlingshem som var bra för honom. Han bodde där ett par år. Han blev nykter.
Han behöver terapi, han har en hel del i ryggsäcken precis som jag. Skillnaden är att jag inte dricker alkohol. Hatar den. Har haft alkoholmissbrukare runt mig sedan jag föddes.

Han började dricka i somras igen och har haft flera hemska fylleperioder. Och hade ett kortare återfall för ca 4 år sedan.

Imorgon hoppas jag att jag är stark nog att åka från hemmet en stund. Nästa vecka har jag bestämt mig för att gå på 12-stegs-möte för medberoende. Vad som än händer hoppas jag det hjälper.

Känns jobbigt att jag kanske måste lämna honom. Både vill och inte vill. Antagligen hoppas jag ännu på att han klarar det.

Ursäkta om min text är rörig, rörigt i huvudet nu. Glad för forumet och alla fina människor här. Känns lite mindre ensamt 💚 kram

@Rike

Du har rätt Rike, därför säger jag inget till anhöriga och framförallt inte till barnen, de ska inte behöva oroa sig.

Märkligt att det är så svårt att lämna, vet ju så väl att som det är nu blir det inte bättre. Kan inte förklara hur svårt det är.

Tack för att du finns och alla här.
Det är till stor hjälp.

Har du ett fint liv idag?

💚