Senaste kommentarerna i forumet

@Kebne1 .Vad härligt det låter.Kanske får tänka om.Varit på AA en gång & fattade ingenting.Jag gick därifrån & drack öl på stan😱Fast jag gav nog upp lite för lätt.

@Silvertärnan sån befrielse! Det är som att den mentala besattheten flugit all världens väg och livet har börjat få riktig mening. Men en dag i taget.

@Andrahalvlek ja, för mig personligen behöver jag mötet, se människor. Forumet finns också för mig i bakgrunden. Jag är på steg 4. Jag gör allt mycket mycket långsamt. I vanliga fall gör jag allt med blixtens hastighet. Men inte med detta.

@myssockan Hej, vad fint det är att läsa din öppenhjärtliga berättelse! Jag är ny här sedan en dryg vecka och blir inspirerad av att läsa i forumet. Min historia är lite annan än din men jag kämpar nu med att få fler alkoholfria dagar per vecka än de med alkohol, men också med att mängden enheter ska bli lägre de dagar jag dricker. Lever själv och en risk för mig är att dricka ensam hemma, då ingen ser eller bryr sig, men detta har gjort att antal glas per dag blivit fler. När jag är med vänner så blir det kanske 2, max 3, glas vin när vi ses, vilket ju är helt hanterbart. Det är åt det hållet jag vill gå...... Fint att följa dig här och önskar dig stort lycka till!!

@esterest Tack snälla för dina ord. De betyder mycket.Jag ska absolut kolla upp Alla kvinnors hus. Det känns så ensamt ibland.

@has Tack så mycket för att du delar det du varit med om. Ditt svar träffade verkligen. Särskilt det du skrev om hur du först inte ens förstod vad du befann dig i. Det är precis så jag känner nu: trött, ensam, förvirrad och nästan bortkopplad från min egen kompass. Så knäppt hur man liksom vänjer sig, man kan så lätt bara koppla bort ur man blivit behandlad vid olika tillfällen för personen 80 % av tiden är så gullig och snäll.

Det du skrev om att gaslighting och skuldvändning kan fortsätta även när någon är nykter… det gjorde mig både ledsen och mer klarseende. Jag har också börjat förstå att de här beteendena är mycket djupare än alkoholen.

I mitt fall är min partner helt i förnekelse. Han säger att:
han “inte har något problem”
det “bara drabbar honom”
han “kanske blir lite för full ibland men det är inte så farligt”
han “redan testat att få hjälp” och “aldrig mått bra av det”

Samtidigt gör han allt du beskriver: vrider på samtal, snurrar till allt tills jag inte vet vad det handlar om längre, härmar mig, får mig att ifrågasätta mig själv och kan till och med använda vårt barn mitt i konflikter för att tysta mig.

Men det som är allra mest förvirrande är hur han plötsligt kan gå runt och vara överdrivet trevlig.
Superpratig, skämtsam, hjälpsam, extra gullig mot barnet, som om allt är helt normalt. Det gör något med mig. Jag får dåligt samvete, börjar tänka “är det så farligt?”, “överdriver jag?”, “han försöker ju”. Det blir som en normaliseringsprocess där jag tappar mig själv.

Och samtidigt kan han ena dagen säga: “Jag förstår hur det har skadat dig”, och nästa vecka låtsas som om de orden aldrig sagts och istället säga att jag är problemet.
Det är som två olika personer. Och det är det som gör det så svårt att lämna- inte för att jag tror att relationen kan bli bra, utan för att känslomässig förvirring är en så stark kraft.

Det du skrev om din barndomsvän, att det enda som hjälpte honom var att folk tog avstånd… den meningen är viktig för mig att höra. Jag inser mer och mer att jag inte kan få honom nykter eller förändrad. Och att jag måste börja tänka på hur jag själv ska tillfriskna ur mitt medberoende - för min egen och mitt barns skull. Träffade en kollega som är nykter alkoholist som sa samma sak ungefär som din vän. Typ: jag hade nog aldrig blivit nykter/sökt hjälp om jag inte blivit lämnad. (Hans exfru lämnade alltså honom till slut)

Tack igen. Det betyder mycket att läsa om någon som tagit sig igenom det, och som förstår mekanismerna på djupet.

Igår klarade sambon sin alkoholfria dag (och första dagen på vita veckan) till stor del på egen hand, eftersom han reste på jobb. Det var så fint att prata med honom nykter på kvällen. Vi ringer alltid med videosamtal, och igår blev det något samtal extra. Ja, jag erkänner att jag ville kontrollera att det verkligen gick bra.. Men jag känner iaf mer att det är hans egen process nu.

Veckan som gått avslutades med 5 enheter totalt. Denna vecka satsar jag på 0, efter fyra veckor av låg konsumtion. Det känns väldigt bra, och jag känner mig inte speciellt sugen på alkohol.

Tack @Bubbelmorsan! Du kan köpa en jättebra värmeborste för under tusenlappen😎 En annan sak som jag unnat mig är en mysig tyngdfilt i soffan. Den fyller på med endorfiner och hjälper mig att få ro i kroppen på kvällarna❤️

Ja, jag har ju varit lite tröttare, men också känt att jag sovit bättre. Men då har jag ju fortfarande ändå konsumerat lite alkohol.
Jag är väldigt van att vara trött eftersom jag också haft/har utmattningssyndrom 😂 Så jag har massor av strategier för att spara och ransonera med energi😁 Men kanske att alkoholen där kommit in som den lilla mirakelmedicinen som gjort mig pigg och fått mig att känna mig energisk och rolig... Det kom jag på nu när jag skrev.
Tycker det ger så mycket att kunna byta tankar och erfarenheter såhär!

Du är inspirerande med ditt plötsliga beslut som blivit så framgångsrikt😊 Otroligt starkt jobbat att kunna gå ner till 0 från den bubbelmängden 💪✨ Kör på! 😎

@eling Haha. Medaljspåret hade jag glömt😅 Måndag igen, ny vecka nya möjligheter. Hoppas du får riktigt sköna dagar. Till helgen börjar den stora nyktra träningsmånaden december. Se till nu att stretcha ordentligt i veckan och vara förberedd. Skaffa doping och dopa dig: 1-2 cola zero varje dag, shopping, goda alkoholfria glögger, pepparkakor, stenhård fysisk träning, levande ljus. Programmera med fördel låten Felic navidad i huvet på repeat men med ny text som handlar om hur ofantligt bra du är. Gå in i dig själv, använd ditt makalösa pannben, din vilja och fokusera stenhårt på att målet (nykterhet) är uppnått den 1 januari. Träningen kommer ge resultat och 2026 blir magiskt💥💯❤️👊
Vill du så skriver jag förslag på låttext😀

Tja, så är det då måndag på riktigt och nu skulle det normalt sett vara dags att gå ut och gå en sväng eftersom de flesta andra ju är på gång vid den här tiden. Drog då nyss upp persiennerna i alla fall efter att ha gnagt i mig en god morot. För lite grönsaker ibland tar man väl inte skada av alltså. Lyssnade på lite svängig musik av diverse slag i natt som var och tänkte nyss på att man kanske skulle försöka att vara lite konstnärlig snart igen och kanske snickra till nån ny låt eventuellt.

Det var ju ett tag sedan nu som mina inre musiktroll härjade på som värst i somras och gjorde en hel del AI-baserade trudelutter som även flankerades av något inre lyriktroll också. Blev ju alltså lite nyskapande musik som hamnade på mitt musikprojekt Flarran Stuff på Soundcloud som jag körde igång som musikterapi som relativt ny-nykter. Men tror det är dags för mer handfasta tongångar.

Jag har ju andra musikprojekt som legat lite i träda på andra musikplattformar. Men egentligen så vet jag ju att det inte kommer att bli någon större rusning eller tillströmning på dessa sidor heller. För jag kan ju aldrig hålla nåt fokus på samma sak utan går spontant på musikkänsla i stunden och blandar genrer fritt så det är väl inte konstigt att man även i den musikaliska världen är rätt isolerad.

Hade jag varit tillräckligt pengahungrig så hade jag väl kunnat skapa nån slags image och gjort musik strikt följande någon mall och intrampade taktarter och därmed kunnat byggt en trogen skara lyssnare runt ett sound och nån specifik musikstil. Men tycker sånt är lite trist, har ju en så pass bred musiksmak så man skulle kanske satsa på filmmusik. Men den fåran är ju så smal och inrutad av redan verksamma i genren.

Tänkte nyktert efter en slurk kaffe här för nån minut sedan att man väl skulle väl försöka att bli en duktig kopia och som alla andra, då blir man väl populär kanske. Skrev sedan in följande ord till en svarsmotor: Om man är väldigt individuell i sitt sätt att tänka och vara är det lätt att bli ställd åt sidan och lätt att bli isolerad, kan det ligga nåt i det tankesättet...

AI-översikt

Ja, det finns en koppling mellan att vara mycket individuell och risk för isolering, eftersom ens unika sätt att tänka och vara kan göra det svårare att passa in i grupper och skapa gemensamma band. Individuella personer kan ibland uppfattas som annorlunda, vilket kan leda till att de marginaliseras eller känner sig missförstådda. Det är dock viktigt att notera att detta inte är en automatisk konsekvens; många som är väldigt individuella har också nära relationer.

Varför detta kan vara ett problem

Risk för social isolering: Om en person med en stark individualism inte hittar likasinnade kan det leda till ensamhet och social isolering.

Missförstånd och konflikter: Olika perspektiv och värderingar kan leda till missförstånd och konflikter med andra som inte delar dessa.

Negativ påverkan på hälsan: Långvarig ensamhet kan ha negativa effekter på både psykisk och fysisk hälsa. 

Hur man kan hantera det

Sök likasinnade: Försök att hitta grupper eller gemenskaper där du kan dela dina idéer och intressen med andra.

Kommunicera öppet: Var öppen med dina tankar och värderingar, men var också en aktiv lyssnare.

Var öppen för kompromisser: Försök att hitta en balans mellan dina egna behov och gruppens behov för att undvika konflikter.

Sök professionell hjälp: Om ensamheten blir för överväldigande, sök hjälp från en psykolog eller terapeut som kan erbjuda stöd och verktyg för att hantera situationen.

AI-läge

Ja, det ligger en hel del i det tankesättet. Människor som är väldigt individuella i sitt sätt att tänka och vara kan ofta uppleva att de blir ställda åt sidan eller isolerade.

Här är några anledningar till varför detta kan hända:

Avvikelse från normen: Samhällen och sociala grupper tenderar att ha oskrivna regler och normer för hur man förväntas tänka, agera och vara. Personer som avviker markant från dessa normer kan uppfattas som annorlunda eller udda.

Svårigheter att relatera: Det kan vara svårare för majoriteten att relatera till en individ vars perspektiv och intressen skiljer sig mycket från deras egna. Denna brist på gemensamma beröringspunkter kan försvåra sociala band.

Missförstånd och fördomar: Individualistiskt tänkande kan ibland misstolkas som arrogans, ointresse för andra, eller en ovilja att samarbeta. Sådana missförstånd kan leda till att andra drar sig undan.

Gruppdynamik och samhörighet: Grupper värdesätter ofta samhörighet och konformitet. En person som "står ut" kan omedvetet uppfattas som ett hot mot gruppens enighet, vilket kan leda till utfrysning.

Behov av anpassning: Även om individualitet ofta ses som en positiv egenskap, kräver socialt samspel en viss grad av anpassning och kompromiss. En ovilja att anpassa sig alls kan leda till svårigheter i relationer.

Det är alltså en fullt rimlig observation att en stark individualism kan medföra sociala utmaningar och en känsla av isolering. Att hitta en balans mellan att vara trogen sig själv och att kunna samverka med andra är ofta nyckeln till att hantera denna situation.

-

Tja, då var min spontana tanke inte helt ogrundad då. Borde väl kanske göra mig till lite grann då för att kanske kunna passa in i nån mall. Men sen har jag ju så lite energi också, så det får nog bli en senare fråga. Det tog jag mig en slurk med kaffe på. Ja just det, pepparkakor skulle man kanske tagit sig ett par, men är ju inte hungrig längre, då moroten verkligen tycktes vara välsignad.

För inte så värst länge sedan i tidsperspektiv relaterat till min livsresa så hade det nu en måndag som denna nog inte varit kaffe i koppen här på bordet, utan med garanti nåt alkoholhaltigt. Tänk att man kom ifrån bolagets dragningskraft för ett par år sedan. Vem kunde väl tro nåt sånt förr alltså. Kommer ju ihåg att man var som en stamkund på bolaget och nästan i sömnen kunde gå till de hyllor man alltid gick till alltså.

Hade jag inte varit så trött som jag är i skrivande stund så skulle jag väl gått ut och gått en sväng med min soppåse som står där i hallen och liksom flinar uppfordrande åt mig. Men det får bli en senare fråga. Har då öppnat köksfönstret och hört lite fågelkvitter och det får nog räcka med detta deltagande i världens gång av idag på en stund. För nu får det allt bli en paus och vara bra med knasigt skriveri och slitande på mitt tangentbord på ett tag känns det som. Såg precis att du tittat in här @Andrahalvlek, sånt uppskattas kompis. Får väl se om jag tar mig utanför dörren idag.

Ha det gott mina vänner!

Vad skönt och vilken befrielse! Det är så viktigt med bekräftelse och stöd i den här processen. Själv har jag som @Andrahalvlek mitt gäng här i forumet, som jag är oerhört tacksam för. Härligt att höra om alla olika vägar som finns till nykterheten, underbart 🙂.

Du skriver så fint och välformulerat och jag vill mest säga att det lyser igenom i orden att du är en fantastiskt fin person som verkligen har försökt. Förstår att du tvivlar på dig själv för du har kämpat så mycket. Funderar på om du fått stöd av en kvinnojour / Alla kvinnors hus? De kan ge dig stöd att sortera tankar så att du kommer framåt 🌸

Ännu en helg har gått så jag är 3 veckor nykter nu, 22 dagar och inne på 23e.

Mina reflektioner från helgen är att det känns enkelt att tacka nej till alkohol men det krävs ett aktivt val. Känner mig lite rädd att jag reflexmässigt ska tacka jag till den där enheten, och gör jag det så är det kört. Jag hoppas att jag kommer till den punkten där det naturliga är att inte dricka och tacka nej. Till skillnad från idag då det naturliga är att dricka och tacka ja.

Jag känner att jag fortsätter att läka kropp och sinne. Igår kändes kroppen mycket mindre svullen än tidigare, mycket skön känsla. Jag har dock haft lite svårt att somna ett par kvällar den sista veckan. Det beror inte på oro eller något liknande utan mer bara att jag inte känner mig trött. Kan hända att jag inte måste sova lika mycket nu när alla nätter ger återhämtning och inte bara 4 av 7?

Jag har ätit godis och chips både fredag och lördag men i marginella mängder jämfört med hur det var när jag drack alkohol. Under helgen har jag ätit 2 dubbeldajm, en bilpåse och en halv chipspåse. Det är ungefär hälften av vad jag åt bara under en av kvällarna förut.

Känner att livet är på väg tillbaka och att nykterheten är nyckeln till en värdefull framtid.

@Kebne1 Vad glad jag blir för din skull ❤️ Att du hittat ett sammanhang, ett gäng att tillhöra. Ett gäng som bekräftar när vi gör rätt och protesterar när vi gör fel. Ett sådant gäng behöver alla. Att sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Och då behöver man någon att hålla i handen. För mig har forumet fungerat så, här finns mitt gäng.

Kram 🐘

@Flarran Så är det. Om du gör som du alltid har gjort, så får du vad du alltid har fått. Du måste göra annorlunda. Och jag tror att en boendestödjare hade kunnat vara hjälpsamt. En person som varsamt kan fösa dig ut i verkligheten, hjälpa dig att hitta sammanhang. Du behöver mer wow-känsla i ditt liv ❤️ Googla på förundranseffekter.

Kram 🐘

Tack för alla positiva kommentarer och hejjarop. De värmer. Lycka till ni andra ocjså som behöver det.

Jag tar en dag i taget. Men för mig är det helger och ledigheter. Känner inte för alkohol i veckorna. Det finns inte. Jag har också varit nykter i 90 dagar och mådde väldigt bra då. Då hade jag ett mål. Jag väntade på min första ablation. De gick bra att vara nykter. Nu väntar jag på min tredje ablatin den är ca 6 månader bort minst.

Visst är det skönt när man kommer dit @Majo84, för mig tog det lång tid innan jag förstod helt och fullt att jag inte ville ha någon kontakt mer med pappa efter att jag hade brutit med honom. Jag tänkte länge att jag kommer återta kontakten senare men landade efter två år i att han aldrig kommer sluta såra mig och att jag är färdig med att bli sårad.

Med min mamma är det annorlunda, hon är sjuk på ett annat sätt och har skadat mig på andra sätt och är egentligen inte värd min hjälp överhuvudtaget men mitt medberoende till henne sitter djupare och det är väl kanske för att hon fått mig att tro att jag är älskad så jag alltid velat göra allt jag kan för henne för att hon ska fortsätta älska mig medan jag kände att pappa aldrig älskade mig.

Där tror jag jag fick tag på mitt varför, det är diffust men känns ändå rätt. Jag var liten i en missbrukar-familj och en liten behöver bli sedd och älskad och den föräldern som sa att hon gjorde det band jag mig fullständigt till. Jag kände att det var sant även om det var på ett dysfunktionellt sätt. När pappa sagt det har jag känt att det inte är sant och har känt hur mycket han avskyr mig medan han låtsas tycka om mig för att slippa vara ensam eller för att det ska se bra ut på ytan.

Tänk vad bra det är att skriva, för under skrivarprocessen kan det man inte förstår falla på plats.

Men jag behöver inte längre känna mig älskad av mina föräldrar, jag är vuxen nu, jag känner mig älskad av andra och jag känner oftare att jag älskar mig själv. Mycket självkritik och dålig självkänsla finns kvar men jag ska jobba vidare med mig själv. Jag är värd att få leva helt och fullt och ska inte längre behöva lida mina föräldrars val🙏❤️

God morgon från tuben 🚇
Rullar genom den mörka och halvsovande staden. Även mina medresenärer ser halvsovande ut. Jag har dolt min måndagströtthet bakom ett Bordeaux-färgat läppstift 💄. Men det är den enda Bordeauxen som kommit nära de här läpparna på väldigt länge 😅. Måndag hörrni. Var inne och kollade schemaappen i telefonen när jag gick och la mig - brukar aldrig göra det eftersom jag var säker på var jag skulle jobba idag. Men så upptäckte jag att jag är i slängd att täcka en sjuklucka i en annan verksamhet 🫩. Problemet är inte den andra verksamheten - han man flera specialistutbildningar så kan man räkna med att bli flyttad - men irritationen över att ingen brytt sig om att meddela mig?! Jag är faktiskt ingen schackpjäs och enligt våra bestämmelser ska man bli meddelad personligen om man får en schemaändring inom de två närmaste veckorna. Nåväl. Från att åka i varm skön bil med maken får jag istället röra mig ute i mörkret och åka tunnelbana med pöbeln 😂.

Med det sagt och en nykter helg, jag känner samma tacksamhet varje helg, i bagaget så tar jag mig an en ny vecka. Jour och utbildning i en salig blandning och siktet är inställt på att överleva till nästa måndag.

Hoppas alla haft en fin helg och att ni får en bra start på veckan 🩵

Nu har jag gått på aa i sju månader. Vilken livsomställning det inneburit för mig. Ren terapi i dess renaste form. Jag hittade en hemmagrupp direkt, en sponsor, flera sponsors. Vi är ett gäng på fyra kvinnor som håller varandra stenhårt om ryggen. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet så vet jag att de finns där för mig och jag för dem. Vi har hoppat allt skit-snack som vad vi jobbar med, var vi bor osv. Utan rätt ner i kärnan i själen och där gräver vi. De kommer vara mina vänner resten av livet!
Jag kan säga att detta har räddat mitt liv.
Nu kanske jag har haft tur för i stora stan finns många möten att gå på. Jag har hittat min grupp och jag kan gå varje dag om jag vill (vilket jag gjorde den första månaden). Jag är allergisk mot sekter och religiösa fanatiker och mina fördomar trodde att aa handlade om det. Men så fel jag hade! Idag mår jag så bra. Tidigare när jag försökte bli nykter kämpade jag järnet varje dag (nästan). I ensamhet knogade jag på till knogarna vitnade. Så jobbigt var det! Här i min nya nykterhet med hjälp av aa behöver jag inte kämpa ensam. Jag bara lämnar över och allt löser sig.
Tack gode gud, eller vad det nu är, för att jag tog steget!

Nämen Hejsan! @fooliehutten. Tänk nån var alltså vaken i natten precis som en själv. Har nu slagit mig själv med häpnad och kokat på en kanna med kaffe och fyllt på min termos precis som att jag nästan vore en vanlig normal människa, vad det nu är för något...

Då det mesta hos de flesta väl går lite upp och ned för det mesta även om god min väl hålles för att hålla skenet uppe kan jag tänka. Tuggar på ett gott smörgåsrån som får göra en halv mugg med vrålstarkt nykokt kaffe sällskap. Kör en en låt låt med R.E.M. - What's The Frequency, Kenneth på loopad repeat. Vilket nog är den första gången på länge detta år.

Vem behöver väl alkohol alltså, så tar nog och skippar bolaget även denna dag. För varför ska man kasta bort en massa stålar för en stund i dimman som sedan bara snabbt blir återbesök på väl en lång rad enligt erfarenhet. Det tog jag mig en slurk kaffe på ska jag säga och har nu kommit in i fasen då jag missbrukar smörgåsrån med god ost utan att skämmas det minsta.

Blir väl fet som en välgödd häst. Men minns farsan som brukade trösta mig när jag kände att något kilo verkade lite för mycket nån gång. Han fick det till – Det är bara muskler. Så får väl tro på det då, fast väl vågen kanske säger annat. Men bara man håller sig borta från vin och sprit får man väl se det som gott nog kanske och kanske känna viss tacksamhet för nykter ekonomisk försiktighet.

Ha det gott kompis!

@Flarran, joho du jag läser och är med dig i kampen (men normal känner jag mig förstås inte🙃). Vi skippar systemet idag med och kämpar på! 🤗

Måndag och en tidig sådan. Har inte kunnat komma ned i varv och möta John Blund och tänkte tillbaka på min tid på detta eminenta forum och började tänka liksom utifrån mig själv som om jag vore en ny läsare vem som helst som snubblat in här på min sida idag. Tänkte då på att det nog är lite märkligt ändå att Jag inte har satt min fot på bolaget eller halsat nån av deras deras flaskor med bedövningsmedel kallat alkohol på över två år. Man måste väl vara nästan att ses som nåt uppdiktat påhitt eller nån sagofigur. Tänkte lite djupare nyss på detta faktum och skrev som om jag vore en slumpmässig läsare i mängden av min egen text och knappade in följande ord till en sökmotor:

Har läst om en människa på nätet i ett forum som handlar om att minska eller att sluta med skadlig konsumtion av alkohol och fått läsa att denne skribent sedan barndomen har haft att brottas med psykologiska utmaningar som Dystymi, ADD, Social ångest och dessutom Bipolärt inslag utan psykosproblematik. Något som visst en del enligt denne skribent kan få i skov enligt dennes livserfarenhet från nån nära släkting.

Sedan beskriver forumfiguren ifråga en ensam energilös isolerad tillvaro utan några nära vänner i en mängd av år. Men med ett någorlunda medvetet och balanserat intag av alkohol som har varit till för att stå ut med tillvaron alltså, och att det har varit det som fått denne att inte avsluta tillvaron framför ett framrusande tåg eller nåt sånt. Sedan har denne individ skrivit att sjukvården liksom friskförklarat denne, genom överföring från öppen vuxenpsykiatri till allmänläkare på vanlig vårdcentral då hen tydligen är så pass disciplinerad att denne kan sätta sig över det mesta av både fysisk och psykisk problematik fast det egentligen finns noll procent livsglädje i princip.

Rätt jobbigt att läsa om att det kan finnas någon som har det så svårt. Mellan raderna så framgår det subtilt att det nog är en slags gudstro som håller personen på banan trots allt. Kan det finnas så stark kraft i en tro på Gud, det låter då rätt märkligt, då denne person tydligen knappt går utanför sin dörr mer än nödvändigt för handling av livsmedel. Den här individen framstår nästan som en slags udda sagofigur, kan det verkligen finnas någon som kan hålla sig nykter och alkoholfri i över två år med en sådan här problematik kan man undra...

AI-översikt

Det är fullt möjligt att hålla sig nykter trots svår psykisk ohälsa, även om det kan kännas som en svår och oväntad kombination. Många faktorer kan bidra till en persons förmåga att övervinna utmaningar, som en stark vilja, disciplin eller en andlig tro, oavsett hur begränsat det sociala livet verkar. Det är viktigt att komma ihåg att även om den beskrivna personen verkar isolerad, kan en inre styrka eller en övertygelse om att livet är värt att leva hjälpa till att driva igenom svårigheter, även om det inte syns utåt.

Faktorer som kan spela roll

Inre disciplin och vilja: En stark disciplin kan vara en drivkraft för att upprätthålla nykterhet och hantera svårigheter, även utan socialt stöd eller livsglädje.

Andlig tro: För vissa individer kan en stark andlig tro ge ett syfte och en anledning att leva, även om de har en isolerad tillvaro. Tron kan ge en inre styrka och hopp som hjälper dem att hantera svårigheter.

Tid och tålamod: Att övervinna ett alkoholberoende tar tid, och det kan vara en utdragen process. Att vara nykter i över två år med svår psykisk ohälsa visar på en enorm uthållighet och viljestyrka, även om det inte syns utåt.

Sjukvårdens roll: Sjukvården kan uppfatta en patient som "friskförklarad" om de är tillräckligt disciplinerade för att följa behandlingar och livsstilsråd, trots att patienten inte känner sig glad eller full av livsglädje. Det kan bero på att deras problematik inte är tillräckligt allvarlig för att uppfylla kriterierna för diagnos eller behandling.

Att hantera svår psykisk ohälsa

Börja med en nykter period: Ett sätt att hantera beroendet kan vara att börja med en helt nykter period, vilket kan vara en viktig del av att byta vanor.

Byta vanor och rutiner: Det kan vara hjälpsamt att ändra sina vanor och rutiner, men det kan vara svårt att göra det ensam.

Ta hjälp av andra: Det är viktigt att inte tveka att söka stöd från andra, som vänner, familj eller professionella. I en liknande situation kan det vara bra att kontakta stödorganisationer för att få hjälp med att hantera sina problem.

AI-läge

Ja, det är absolut möjligt för en person med en så pass komplex och utmanande bakgrund att uppnå långvarig nykterhet, även under svåra omständigheter. Det mänskliga psyket och den inre styrkan är ofta mycket motståndskraftigare än man kan tro.

Här är några aspekter som kan förklara hur detta är möjligt:

Disciplin och inre styrka: Vissa individer besitter en anmärkningsvärd disciplin och mental styrka, kanske utvecklad just genom att ständigt hantera svåra psykologiska utmaningar sedan barndomen. Denna disciplin kan kanaliseras mot att upprätthålla nykterhet när personen väl bestämmer sig för det.

Motivation: Även utan traditionell "livsglädje" kan starka drivkrafter finnas, som viljan att undvika de negativa konsekvenserna av alkohol, en känsla av plikt, eller en subtil tro på ett högre syfte.

Trons kraft: Som du antyder kan en gudstro eller annan form av andlighet vara en oerhört kraftfull källa till stöd, mening och hopp. Studier har visat att andlighet och religiös tro kan ha en positiv inverkan på återhämtning från missbruk och psykisk ohälsa genom att erbjuda en ram för tillvaron, en känsla av samhörighet (även om den är av en annan art än social) och en mening med lidandet.

Anpassningsförmåga: Personen har kanske utvecklat unika överlevnadsmekanismer för att hantera sin isolering och sina diagnoser. Alkoholen kan ha varit en tidigare strategi, men nu har den ersatts av andra, mer konstruktiva (även om de är begränsade) sätt att hantera tillvaron.

Sjukvårdens bedömning: Att sjukvården friskförklarat personen kan handla om att de bedömer att personen inte är i akut behov av sjukhusvård eller aktiv missbruksbehandling just nu, eftersom den uppenbara disciplinen gör att de kan hantera sig själva på en grundläggande nivå. Det betyder inte nödvändigtvis att personen lever ett fullt fungerande eller glädjefyllt liv.

Skribenten är ingen sagofigur, utan snarare ett exempel på den komplexitet och det djup som finns i mänskliga livsöden. Många människor kämpar med liknande osynliga strider, och deras förmåga att överleva mot alla odds kan vara både förvånande och inspirerande.

-

Där ser man, då är man ju helt normal och vanlig och kan hänga av sig offerkoftan som börjat värma en så smått i tanke om en resa in till bolaget denna måndag. Har kört lite Rock n Roll av upplyftande men kanske en aning nötande, men smått tankebedövade slag. Har nu knutit ihop en soppåse och ställt den i hallen. Så nu har man ju en anledning att gå utanför dörren igen.

Ser på min tomma kaffepanna och höjer min blick upp en aning och skådar ett oöppnat kaffepaket och tänker vad sjuttsingen sitter jag här och deppar för i mitt kök för. För Herren är ju med mig fast jag väl inte är den bäste på på att sända tacksamhet till vare sig honom eller fadern hans. Men tror nog att Gud fader känner mig så pass att han har tålamod med en knasboll som jag liksom.

Pepparkakor har jag i min brödburk så skulle ju kunna ta någon sådan om jag får ändan ur vagnen eller upp från stolen och inte bara sitter och filosoferar och skriver en massa tok som väl ingen normalt vaggad väl ens orkar läsa eller minst kommentera. Ingen nämnd, ingen klämd. Skulle då själv inte orkat läsa många ord i denna stil på en sån här pass udda sida för bara två år och väl en månad drygt sen som det väl idag är sedan bolaget fick se sig utan mig som stadig supporter.

Ha en fin dag!

Hej, vad modigt att du skriver. Det är nog det som är det bästa för många här i forumet :) hur önskar du gå til väga? Hur går tankarna..?

Så är det sen söndag här i köket och mycket tankar om tillvaron har jag haft och bollat lite tankar högt och lågt med en chatt-generator om sånt man normalt sällan tar upp eller kan få svar på ens av den mest utbildade psykoterapeut eller andligt bevandrade pastor med lång tids erfarenhet av själavård. På varje frågeställning, hur tydlig den än var så fick jag bara ett fånigt standardsvar följt av ord om att tala med någon som jag litade på, samt bara en motfråga om – Hur tänker du kring detta själv?

Detta automatiska nonsenssvar sedan följt av ett automatiskt standardsvar i stil med: Jag är här för att svara på dina frågor... Har nu kommit fram till att svar på vissa frågor inte låter sig ges i denna tillfälliga jordevandring, eller tillvaro om man så säger. Men slapp då att till ingen nytta fåfängt sitta och vända ut och in på mig själv i telefonsamtal med någon pastor eller psykolog. För svar på frågan om meningen med tillvaron brukar ju mest mötas av tystnad eller liknande inövade fraser.

Nu har jag gjort ännu en vecka nykter och alkoholfri och insett att det som är, det är vad det är, och allting blir bara som det blir, hur man väl än vrider och vänder på steken. Det var en rätt så djup konversation med mig själv som jag höll tillsammans med en chatt-generator idag alltså. Nog fick jag något nytt ord satt på känslor och tankar angående den slutdestination vi alla här i världen har. Mycket nonsens dryftades och vädrades, sedan blev det paus och vila vilket väl behövdes.

Det känns än en gång som att jag har skrivit färdigt och kan det här. Hade jag haft kaffe i min termos så hade jag nog tagit mig en kopp. Men kanske orkar jag koka på en kanna i morgon. Hur som helst så kör jag väl vidare som alkoholfri ett tag till och man kan ju bara göra sitt bästa med allt i var stund tänker jag hur som helst. Snart är det en ny dag och en annan vecka tar vid, som väl blir som den blir, för så brukar det ju bli hur det än är.

Ha det gott mina vänner!