Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran, otur med din olycka men skit händer och tur det inte var ännu värre. Din historia i det större perspektivet - som du fick reaktioner kring även från denna AI - är verkligen exceptionell, du ska vara mycket stolt över din livsomställning till en ny identitet: en person som inte dricker alkohol. Flarran har fyllts med ett helt annat innehåll!

Du har tagit hjälp av ett nätverk av väl insatta bröder och systrar här, men det stora jobbet har du gjort själv. Glöm inte heller det mycket viktiga du gör varje dag för att hjälpa andra ur alkoholberoendets klor genom att dela dina tankar och funderingar, detta är ovärderligt!

Ha ett härligt slut på gångna året och ett underbart 2026!

Hej @Sandra och välkommen till forumet! Tråkigt med dina föräldrar, även om man inte behöver stå ut med situationen dagligen så tär det givetvis på en ända i i märgen att se fortsatt verbal misshandel på nära håll de gånger man är närvarande och kan se eländet på nära håll. Det är ju även så att föräldrarna är dina ev barns morföräldrar vilket ställer till det i kontakter, sedan kanske barnen får barn osv - det påverkar väldigt många situationer för mycket lång tid, relationer osv.

Du säger att det var ett misstag att ringa polisen när du bedömde att det gick för långt, varför var det ett misstag tycker du? Det är inget jag eller, vad jag tror, de flesta skulle se som ett misstag att försöka avbryta pågående sociala katastrofer som urartat. Det kan vara en början på en utveckling som blir positiv för alla inblandade parter, att det sätter igång professionella interventioner.

Varmt lycka till!

Gott slut på 2025, och oavsett var ni är på resan, så önskar jag ett nyktrare eller fortsatt nyktert år 2026!

Jag är uppväxt med deras drickande och pappas misshandel av mamma. Nu är över 30 år sedan sista slaget. Men de dricker fortfarande, pappa mer än mamma. De bråkar och skriker. Igår gick det för långt så jag ringde polisen vilket var ett misstag. 2 anmälningar och nu ska jag sluta lägga mig i deras bråk så inget mer ringande till polisen. Jag har inget hört om anmälningarna än om det går vidare eller läggs ner så kanske ej över. Är att vänta på rapport och svar om det går vidare.

Nu är det tisdag och har väl inte sovit så värst mycket. Men är då nykter och alkoholfri även denna dag precis som det ska vara. Jag ramlade ju trots nykterhet ur min säng med buller och bång igår. Fick väl genom detta ännu en liten insikt eller påminnelse om saker och ting. Som jag tänkt förut alltså, så kommer man ju inte framåt genom att gå tillbaka.

Så någon resa in till bolaget blir inte av idag heller. Först ska blåmärket efter nyktert fall ur dålig säng bort under ögat, och sedan så behöver man ju ingen alkohol heller. Då sånt enligt erfarenhet kostar bra mycket mer på alla sätt än vad det smakar en fjuttig liten stund. Kollade i spegeln nyss och såg att blåmärket inte vuxit och tror att nog svullnaden ger med sig fast det är lite ömt än.

Tänkte nyss på min resa som nykterkvist hittills och att man nog är lite som humlan som ju inte egentligen skulle kunna flyga enligt aerodynamikens lagar, men faktisk gör så ändå. Så skrev in följande till en sån där händig svarsmaskin:

Är det vanligt att som missbrukare vakna upp som ur en törnrosasömn efter drygt 30 år som daglig storkonsument av flaskor med öl, vin och sprit, alltså alkohol. Samt att då bara sluta dricka genom att på ett par veckor själv fasa ut alkoholen utan piller och läkarhjälp, samt vänner, bekanta och nätverk samt sedan fortsatt avhålla sig från alkohol i över två år.

Frågan är även om en sådan person som individ efter att liksom ha glömt bort sig själv och fått börja nästan från noll. Som att åka tillbaka i tiden till tonåren. Med att kanske först köpa sig bekväma skor och kläder, samt sedan kanske en bättre säng. Då individen vant sig vid att sova lite hur som helst utan att bry sig så mycket.

Hör det till normen att en individ som självmedicinerat med alkohol på grund av flera komplexa psykiatriska diagnoser i grunden bara skakar av sig historien som överkonsument av alkohol och bara går vidare... Kan man påstå att nåt sånt är en aning ovanligt...

Svarsmaskinen

Ja, det du beskriver kan absolut betraktas som mycket ovanligt, gränsande till unikt, inom missbruksvården och beroendepsykologin.

Här är en analys av varför detta scenario avviker från normen:

1. Det fysiska och medicinska undret

Att efter 30 års dagligt storkonsumerande av både öl, vin och sprit fasa ut alkoholen själv på två veckor utan medicinsk hjälp (som benso eller kramplösande) är förenat med livsfara. Risken för delirium tremens och epileptiska anfall är statistiskt sett mycket hög. Att kroppen "tål" en sådan omställning utan professionell övervakning hör till ovanligheterna.

2. "Törnrosasömnen" och den kognitiva återkomsten

Många som slutar dricka efter decennier beskriver en "dimma som lättar", men att likna det vid att vakna ur en törnrosasömn och gå tillbaka till den person man var i tonåren är ett specifikt fenomen. Det tyder på att personlighetskärnan har legat i ett slags "koma" medan missbruket pågått. Att individen då börjar prioritera grundläggande behov som bekväma skor och en bra säng är ett tecken på en återuppväckt självkänsla. Missbruk handlar ofta om självförsummelse; att plötsligt börja vårda sig själv är ett starkt friskhetstecken, men ovanligt att det sker så instinktivt och ensamt.

3. Komplexa diagnoser och självmedicinering

Det som gör fallet mest ovanligt är kombinationen med de bakomliggande psykiatriska diagnoserna. Normen är att när alkoholen (självmedicineringen) försvinner, så slår de underliggande diagnoserna (t.ex. trauma, bipolär sjukdom eller ADHD) ut i full kraft. Att "bara skaka av sig historien" och gå vidare utan att dessa diagnoser orsakar ett omedelbart återfall eller kräver omfattande psykiatrisk vård är mycket sällsynt.

Varför händer detta?

Även om det är ovanligt finns det begrepp för detta:

Spontanläkning (Natural Recovery): Vissa individer når en punkt där den psykiska kostnaden för missbruket blir så hög att hjärnan gör en total omvärdering.

Identitetsbyte: Det verkar som att individen har gjort ett radikalt identitetsbyte snarare än en gradvis avvänjning. Man slutar inte bara dricka, man "blir" en person som inte dricker.

Sammanfattning

Att klara detta helt utan nätverk, mediciner eller stöd efter 30 år är en exceptionell bedrift. Det är inte "normen" – de flesta behöver år av terapi och medicinskt stöd för att hantera de skador och de känslor som alkoholen dämpat.

Om du eller någon nära dig har gjort denna resa, kan man se det som en extremt stark inre överlevnadskraft, men det är viktigt att vara vaksam på att de underliggande psykiatriska diagnoserna kan behöva hanteras framöver, även om alkoholbegäret är borta. Vid behov av rådgivning kan man kontakta Alkohollinjen för stöd i det fortsatta nyktra livet.

-

Tacksamhet ska man visa, har jag lärt mig förstå. Så får väl sända en tacksamhetens tanke till högre makt då som det heter. För tänk så blåslagen man var ofta på grund av alkohol. Nu sitter jag nyktert och förhandlar med mig själv om det kanske är dags för en kopp med varm choklad om en stund.

Men magen har inte knorrat till om sånt än. Så jag får väl avvakta magens knorrande klarsignal, men har då ätit en burk tonfisk och ett par rå-skalade morötter då jag tyckte det var dags för grönsaker alltså. Mina fina bananer är lite för gröna än så de får vänta.

Borde nog koka på en kanna med kaffe kanske. Sånt kan ju vara trevligt att ha att slurka på idag. Har ingen lust att gå utanför dörren, men soppåsen ska ju ut egentligen. Det är väl ingen som ser att det ser ut som att jag varit i slagsmål efter kraschlandningen ur sängen igår, så det ska väl gå bra tänker jag i stunden. Men några längre sträckor medelst fotvandring får nog vänta lite. Vitaminer behövs var en känsla jag fick nu så får väl ta ett glas vatten berikat med sånt då.

Har börja tröttna på snuset också, vilket känns lite konstigt. Så det ska väl också fasas ut kanske. Men trappar ut det stegvis som när man fasade ut alkoholen vilket då gjordes genom att dricka nån folköl och tömma en dunk med mäsk i allt mindre intag under två veckor som otroligt nog skedde för drygt två år sedan. Men så var ju magen i totalt upprorstillstånd för det mesta också, så det var väl behövligt kanske.

Förresten såg att du @vår2022 tittat in här idag. Sånt uppskattas kompis då man inte känner sig helt isolerad och bortglömd när man tänker på att det finns nån som tänker på en ibland. Önskar dig ett fint kommande år också. Känns skönt att kunna lägga detta år till handlingarna snart och få plocka fram en ny och fräsch almanacka för år 2026 alltså.

Håller på och städar bort lite reklam här i köket som samlats på hög så man har ett nytt bord liksom. Nu har jag än en gång idkat skrivterapi vilket väl behövs ibland. Då ju alkoholdjävulen faktiskt tittat fram nån gång då och då för att det ska bli nytt år. Men denna fuling kan känna sig blåst på konfekten även idag. Kör alltså alkoholfritt vidare.

Ha en fin dag!

Hej
Funderar du på att skaffa barn men lever med en alkoholist?
Om så är fallet så snälla gör det inte..

Om du redan väntar barn skapa ett hem för dig o barnet redan nu innan förlossningen

Gissar lite men världen är full av människor som vuxit upp med missbruk och ingen mår väl av det.

Uppdatera gärna - jag kanske har missförstått helt 😀

@Rike jag vet att det är meningslöst. Jag försöker tänka på mig själv och barnen och göra sånt jag tycker om. Ibland trillar jag tillbaka i medberoendet där jag ifrågasätter mig själv. Hur mår du idag?

@myssockan tack för att du tog dig tid att skriva. Det är så utstuderat hela tiden. Aktiviteter planeras in på förmiddagen så han kan dricka sin öl sen. Inga spontana aktiviteter kan göras senare på dagen. Ölen behövs för att han ska fungera, tycker han. Blir annars passiv. Jag ifrågasätter ofta mig själv. Är det så farligt? Ja, det är inte okej. Har varit medberoende i så många år och nu när jag långsamt börjat ta mig ur det så trillar jag tillbaka ibland och tänker att det är jag som överreagerar.

@Thompa_68 Tack 🙏🏼
Det känns oerhört skönt & jag känner mig stark. Ja en dag i taget & december är inte över än jag vet… men nyår planerad hemma med nykter vän & husdjur. mat samt alkoholfritt är inköpt ✨

@Thompa_68 Kul att jag inspirerat dig! Jag tillåter mig ju vissa undantag. I december: julafton och juldagen, då jag verkligen njöt av äldsta dotterns bakverk och julgodis. I måttliga mängder. Och kring lucia åt jag lussebullar ihop med min yngsta dotter vid två tillfällen. I övrigt visar väggkalendern att jag har haft 24 sockerfria dagar och gjort 10 löprundor under december. Idag blir det ännu en sockerfri dag och en 11:e löprunda, tjoho!

Gottnyttårkram 🐘

@Tröttmössan All heder till dig, det krävs mycket för att hålla i nykterhet, särskilt en decembermånad! Uppskatta allt det positiva som du sett till att ge dig själv och fokusera på möjligheterna som nykter så kommer det också fortsättningsvis att gå alldeles utmärkt, en dag i taget!

@TeTanten Du berättar precis så mycket som du är bekväm med. Ingen behöver veta allt. Känner du att du behöver får det ur systemet så skriv om det här. Anonymt förstås. Ibland kan det behövas, för att just se helheten. Här behöver du inte skämmas, vi har alla gjort jättedumma och ibland farliga saker på fyllan.

Och den där tanken ”så farligt var det kanske inte”är alkoholdjävulen som viskar i din skalle. Lyssna inte på hen! Fortsätt förkovra dig om nykterhet. Kan tipsa om Craig Beck och Sober Leon på youtube. Lättsamt och faktabaserat, mycket pedagogiskt. Vill du bli avskräckt så söker du på ”intervention” på youtube. Då får du se skrämmande filmklipp. Alkoholism är en progressiv sjukdom: där hamnar vi om vi inte slutar i tid. Det blir bara svårare att sluta ju djupare man kommer i sitt missbruk.

Jag tillhör också dem som snarare backade från stupets kant innan jag rasade ner till botten. Att sluta dricka tillhör mina tre bästa beslut i livet. I februari har jag varit nykter i sex år. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare.

Kram 🐘

@asdf1971
Tack 🌟😍 Jo nån måste ju göra det så man orkar vidare! Det är inte självklart

@Andrahalvlek Tack för bra tips! Jag är notoriskt dålig på att få i mig frukt och grönsaker, så här finns förbättringspotential! :-)

Efter skidresan ska jag utmana mig själv med en sockerfri period och då kommer dina metoder väl till pass!

Gott nytt år!

@asdf1973 Tack vännen, vi är bra för varandra, genom att ärligt dela och ta del av erfarenheter och reflektioner mår jag betydligt bättre än om jag försökt genomföra min förändringsprocess i "tystnad". Ett riktigt gott nytt år önskar jag dig!

@vår2022 Gott nytt år och tack för allt du delat med dig!

@Vjlo Tack detsamma kära du! 🥳🥳🥳

@TeTanten Först och främst, ett stort grattis till dina 100 dagar, fantastiskt bra jobbat! Jag känner igen mig i dina funderingar om omgivningens reaktioner och hur man ska beskriva transformationen från ett alkoholbruk med klara riskfaktorer till ett kontrollerat drickande eller som i mitt fall nykterhet på obestämd tid. Det är uppenbart svårt för de flesta att ta upp ämnet alkohol i diskussioner som handlar om oro och faror. Betydligt enklare är det att skyla över när någon fått för mycket i sig eller är fullständigt sänkt dagen efter. Alkoholromantiken är djupt rotad i våra sociala strukturer och den som är på lyset får omgivningens förståelse så länge man inte ställer till det för mycket.

Det är egentligen bara min fru som reagerat negativt på när jag druckit för mycket, och inte ens hon har orkat säga till direkt utan det kom oftast upp i någon annan argumentation och ledde då till konfrontation då jag gick i försvarsställning och hon behövde få ur sig saker som legat och pyrt under ytan. Jag förstår att det är jobbigt att prata om andras alkoholvanor, särskilt när man är orolig och/eller påverkas negativt själv, för då blir ämnet laddat och det kanske känns som att man angriper personen snarare än beteendet.

Jag håller en låg profil med min nykterhet och har därför inte mött några egentliga reaktioner från nära och kära, mer än kanske något höjt ögonbryn så här i jul- och nyårstider. Det är helt ok för mig, jag vet varför jag gjort mitt val och känner inte heller att jag behöver diskutera mitt tidigare missbruk, dåliga beslut jag har tagit och hur mycket jag missat genom att somna för tidigt eller ha minnesluckor. Jag är inne i processen med att förlåta mig själv och känner heller inget behov av att kommunicera om det som varit. Betydligt viktigare är att hålla fokus i nuet och på framtiden.

Samtidigt vill jag nog innerst inne ha lite mer diskussion med mina allra närmaste om min förändring. Jag tycker egoistiskt nog att jag håller på och gör något riktigt bra både för mig själv och de jag har en relation till. Kanske söker jag bekräftelse på och uppskattning av det, både för att få energi till fortsatt nykterhet, och för att jag är en person som behöver bekräftelse för att må bra och känna mig trygg. En liten men enveten röst i mitt inre muttrar om att ifall jag nu har startat en resa mot en rejäl förändring för att både jag och andra ska må bra borde väl andra också kunna förändra sig för min skull. Samtidigt som jag hör den rösten noterar jag också hur egocentrerat och självupptaget det låter. Om jag vill att andra ska förändra sig på något sätt gentemot mig måste jag ju tala om det för dem. Det är dessutom förmätet att ställa krav på att andra ska göra något bara för att jag nu kommit igång med något riktigt bra.

Jag tycker du är inne på helt rätt spår med att erkänna fel och brister för dig själv och ge oss i forumet förtroendet genom att dela. Här dömer ingen, vi vet alla vad alkoholen kan ställa till med och att det viktiga är vad man gör för att rätta till saker som gått fel.

@Carisie Har hittat ett ställe med mat från Norra Thailand och myanmar, ska vi testa.
Vi kanske struntar i Kauhlak, så otroligt mysiigt pp denna ö, har snorklat flera timmar idsg pp vår strand, levande korall. Lyxfrukosten just nu är yoghurt, myssli och massor av frukt. Mango, banan, ananas och annan somjag inte kan namnet på, Och kaffet är så jääävla gott, capucciono. Och suget efter djävulsdrycken är på minus 1 numera

@Hoppfulla Det är lite liknande för mig, då sambon också dricker ungefär den mängden varje dag. Själva beroendet i sig och beteendena runt det (lögner, sneda prioriteringar, förseningar, uteblivna andra aktiviteter mm) är ett stort nog problem i sig, även om partnern inte blir redlös. (Förutom ibland). Det blir ju också en osäkerhet i var man har sin partner och vad som ska hända. Även min sambo menar att han har kontroll och ska dra ner.

Jag nämde det för maken igår att det var 100 dagar sen jag drack. Det är ingen jag skryter om annars även om jag är nöjd och stolt.
Han frågade om hur det kändes, om jag märkt nån skillnad.
Jag tycker det är svårt att förklara för honom. Han har aldrig druckit själv, och han fattar inte skillnaden på normalt eller okontrollerat drickande. Han har aldrig klagat på mitt drickande, annat än på att det är trist att jag somnar när vi kollar på film. Klart han fattar att jag drukigt för mkt när vi grälar, och han har väl nångång uttrykt oro över hur mkt supande det blir när jag festar med kollegorna. Men han möter mig vid bussen och verkar genuint tycka jag förtjänar att ha lite roligt.
Han har snällt ställt upp och handlat vin till mig, förutom de korta perioder när jag bett honom låta bli, alt bara köpa halvflaskor…

Så han fick inget vettigt svar, för jag kan inte formulera nått på studs. Jag blir lite perplex av att han och även de få vänner jag pratat med om detta inte verkar tycka att det varit så illa. Några sekunder tänker jag ibland att jag inbillat mig alltihop, att jag egentligen inte haft så stora problem. Jag vet att olika delar av min bekantskapskrets sett olika delar och endast jag vart med överallt och upplevt varje tillfälle, och endast jag varit med när man tappat kontrollen, känt sig utsatt, varit rädd, och endast jag har suttit med mina egna tankar, min uselhet och ånger.
Det kanske är bra, jag slipper bygga upp ett helt rasat liv iaf, jag kanske lyckats stanna upp i tid, jag måste kanske inte informera alla om mina sämsta sidor och precis alla dåligt tagna beslut. Även om det känns lite oärligt så erkänner jag dem för mig själv, och för er här, och troligen även för andra pö om pö när det kommer upp naturligt.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!🥳. Och att 2026 ska bli det året som ni önskar att det ska bli! Något att jobba för och leda sin värderade riktning mot!

Kram❤️

@Flarran Vilken dramatik du varit med om! Och en smärre chock att vakna up ur en mardröm genom att slå i ansiktet så det bli blåmärke. Livligt värre! Men tur att det ändå gått relativt bra och blåmärket kommer att ge med sig helt inom två veckor. Jag har fått blåklocka några gånger genom olyckor, krock i fotbollsmatch och ramlat i skogen på en sten dock inte med alkohol i kroppen😁 och det har gått bort inom två veckor. Man ser rätt eländig ut där ett tag😁.

Jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År och att 2026 ska bli ett bra år!🥳🎉✨. Kram❤️

@Thompa_68 det känns alltid så bra att läsa dina inlägg. För det första är jag så glad att det går bra för dig, att du mår bra och att du tar dig an de oundvikliga utmaningarna nykter. Sen så har vi samma typer av utmaningar i form av kommunikation, självreflektioner och aktiviteter. Att du klarar det så bra och hur du tänker kring och under dessa utmaningar hjälper mig mycket i hur jag tar mig an mina utmaningar. Tex är din fjällhelg ganska lik det jag kommer att stå inför när jag ska på fisketrippar med mina polare. Det är inte dags för dessa riktigt ännu men de kommer här under våren och när de kommer så ska jag vara redo.

Ta hand om dig under nyårshelgen❤️

@Silvertärnan Du skrev i min tråd så jag blev nyfiken på hur det varit för dig, hoppade in här och råkade läsa hela din tråd. Det ger så mkt att jämföra sig och känna igen sig, och öven läsa andras tips och tankar till dig.
Nu är jag riktigt inspirerad att sätta nya mål framåt. Kan 2026 bli ett år helt fritt från alkohol?