skrev Thompa_68 i Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober

@Hanna0425 Jag är inte ute efter att skriva någon på näsan hur man ska hantera sitt förhållande till alkohol. Men, efter många år av alkoholmissbruk, perioder av nykterhet, återfall har jag till slut insett och accepterat att jag inte kan dricka alkohol, det första glaset får mig på fall. Utan den insikten och acceptansen har jag försökt dricka kontrollerat så många gånger, med massa olika metoder, utan att lyckas. Nu inser jag varför, och har även inlett en nykterhet som jag hoppas och tror kommer vara uthållig.

Frågan om viljan att sluta med alkohol är tudelad för mig. Först och främst gäller det att svara ärligt för sig själv om man har förmågan att dricka kontrollerat. Om vet med sig att man inte själv kan styra över när man dricker och inte heller hur mycket man får i sig när man väl dricker är det inte en framkomlig väg att försöka dricka kontrollerat.

För att fatta beslutet att avstå alkohol har det sedan för mig visat sig enormt betydelsefullt att slänga alla negativa tankar och känslor om saknad av rus, gemenskap, glädje överbord. Istället gäller det att fokusera på det positiva med att inte vara kvar i alkoholens bojor, och de möjligheter det ger. Ser man på nykterhet som ett fängelse blir den inte långvarig.

Jag försöker verkligen ta en dag i taget och ser på min nykterhet som tillsvidare för att inte noja över jobbiga känslor som lätt kommer av att tänka "för alltid". Däremot räknar jag fortfarande mina dagar som nykter och ser med tillfredsställelse och viss stolthet på vad jag uppnått, så det är väl mina delmål i retroperspektiv just nu.

Jag önskar dig all lycka i din väg framåt, var och en har sin resa att göra och som @Gåbert skriver, det är viktigt att besluten känns acceptabla och realistiska. Frågan är bara om det är besluten eller man själv som behöver förändras för att uppnå det.


skrev Thompa_68 i Att bryta en ond spiral

@eliz Bra där, snedsteg händer, bara att räta upp riktningen igen! Var snäll mot dig själv och acceptera att det kan bli fel, du är lika mycket värd för det! Jag upplever mestadels fortfarande positiv energi i min nykterhet, men självklart har även jag dagar när det känns lite tyngre och tankar på alkohol dyker upp, tillsammans med ett visst sug. Men ännu så länge ser jag övervägande fördelar och tänker inte på att jag saknar eller måste avstå från något. Det kommer tuffare tester i december, men en dag i taget.


skrev Thompa_68 i Återfall

@Ungtjej981 I grund och botten är det hans eget ansvar och beslut hur han vill hantera det som för mig rätt uppenbart är alkoholism. Ingen, inte ens du som han borde värdesätta mest av allt i livet, kan få honom att inte ta det där första glaset, om han inte själv är motiverad och bestämmer sig.

Om/när han väl bestämt sig tror jag omgivningen kan göra en hel del, med att inspirera till aktiviteter och samtal som väcker positiva känslor och skapar nyfikenhet på livet. Det förefaller som du redan visat mycket stöd i det avseendet. Nu måste han visa beslutsamhet och vinna ditt förtroende för att han tar tag i sin alkoholism och drar de nödvändiga slutsatserna för ett gott liv tillsammans med dig.


skrev Thompa_68 i Denna gång är det på riktigt!

@Andrahalvlek Tack, jag känner verkligen det du beskriver. Bra att vara medveten om det, känns som sagt skönt att känna energin det just nu ger, en sådan stor skillnad mot tidigare försök till nykterhet där jag mer beklagat mig över vad jag gått miste om och saknar.


skrev Ungtjej981 i Återfall

@Thompa_68 tack för att du delar dina erfarenheter, det är så otroligt svårt att sätta sig in i hans situation.. hur upplever du är det bästa sättet att visa stöd härifrån? Känner mig ofta tjatig, trots att allt är med välmening för hans mående


skrev Rike i Återfall

Och PS
Du har all rätt att välja vilket liv du vill leva!


skrev Thompa_68 i Återfall

@Ungtjej981 Jag har flera gånger fortsatt att missbruka alkohol, väl medveten om konsekvenserna för min egen del, av den anledningen att jag hatade mig själv och tyckte att det lika gärna kunde få gå åt helvete. Lite som ett utdraget sätt att avsluta livet. Jag var då väldigt egoistisk och tänkte lite på hur det upplevdes för mina närmaste. Nu har jag äntligen hittat vad som jag i själ och hjärta känner är en varaktig nykterhet, där jag fokuserar på det positiva i livet utan alkohol. En alkoholist kan inte dricka, så är det bara. För att uppnå en uthållig nykterhet måste man finna glädje i livet och inte sakna kickarna och verklighetsflykten som alkoholen ger.

Med mina erfarenheter tänker jag att det avgörande nu är att din sambo direkt återvänder till nykterheten och därifrån arbetar med sig själv för att göra den varaktig. Återfall kan man få, och som @myssockan skriver blir det väldigt turbulent inombords. Det kan ta en tid att sortera tankarna, men att hålla sig nykter är då viktigare än någonsin.


skrev Rike i Återfall

Du är ung - det blir inte lättare om 10 år och barn har kommit in i bilden och blir utsatta.
Klarar han det ett par år och verkligen landar i nykterhet så kan det ju vara stabilt, men barn ska inte födas in i problem om man kan undvika det. Dessutom innebär småttingar en himla utmaning om man inte mår bra…

Men som ovan skriver försök vila lite, prata med vänner eller alkoholhjälpen.


skrev myssockan i Återfall

@Ungtjej981 jag förstår det. Herregud så jobbigt. Tycker du inte att det kommer något vettigt imorrn och du bara är trött, kanske du ska testa ett uppehåll från honom och att han får testa att bli nykter på egen hand - om han verkligen vill. Sen kan han ju återkomma😊

Min är alldeles i början av att försöka bli nykter/dricka normalt (med mig) men ser jag att han inte försöker seriöst kommer det bli så för mig med. Man får inte gå under själv i eländet❤️


skrev Ungtjej981 i Återfall

@myssockan ja kan också tänka mig att det är mycket känslor, det är tufft att vara stark och tänka på vad som försiggår i hans huvud.

Han har sagt vid ett flertal tillfällen att han hatar att se mig ledsen och vara orsaken till det.. vet knappt vad som är upp eller ner längre efter alla motsägelser

Kram, tack för allt stöd ni som skriver här i tråden, behövde verkligen det ikväll❤️


skrev myssockan i Från ytterlighet till måttfullhet

Tack @Bubbelmorsan ❤️ Ja gud ja, en så falsk pigghet. För sen sover jag ju sämre, blir seg, får huvudvärk, i värsta fall illamående, och mer oro och ångest i bergodalbana än när jag är nykter.

Vad duktig du är som tränar. Jag går promenader, men borde börja med nån mer fysisk aktivitet.

Tack för att du delar med dig om tyngre dagar också. Jag känner mig också låg till och från, och antar att det har ganska mycket med den här obalansen av dopamin i hjärnan att göra. Jag känner mer och mer att jag kanske ska vara nykter en längre period än en månad, för att återställa det här. Det känns iaf positivt😊

Att inte ha alkohol hemma är ett smart och relativt enkelt steg ändå. Som hjälper en mycket. Håller helt med dig! Jag dricker inte heller ute. Och på vår ort finns inte skitbutiken😂 Det är flera mil dit.

Hoppas du sover gott och är piggare imorrn! ❤️


skrev Thompa_68 i Aaaahhhh...

@Surkärring Grattis till dig, så bra jobbat!


skrev Thompa_68 i 50 dagar innan

@Högmo Grattis till dina 114 dagar, grymt starkt! Jag har också upplevt att vissa vänskapsband försvagats, andra stärkts sedan jag började min resa för fyra veckor sedan. För mig är det nog så att alkoholen hjälpt mig överkomma en taskig självkänsla och att jag spelat en roll som inte helt och fullt är jag, med rusets hjälp. Nu är jag mer som jag är, och några vänner visar sig vara mer bekantskaper i festliga sammanhang än några man kan anförtro sig åt.


skrev myssockan i Återfall

@Ungtjej981 Usch vad tufft. Känner verkligen med dig❤️
Man kanske inte ska dra för stora växlar på just det här han har sagt dock? Det kan säkert vara massa känslor i samband med ett återfall. Kanske känner han sig enormt besviken på sig själv och det här uttalandet kommer som ett förvar.

Jag skulle nog ändå pratat med honom imorrn när han är helt nykter, ställt öppna frågor och sett vad han har att säga.

Men du har ju levt med den här situationen länge nu, och det är fullt förståeligt om du vill gå vidare efter detta. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men kanske bättre för dig❤️

Du får försöka sova lite och se vad han har att säga imorrn. Kram!


skrev Ungtjej981 i Återfall

Känns också som att man är så djupt intrasslad i det här, jag är 28 och börjar känna att vart har tiden tagit vägen.. har vänner och bekanta i åldrarna runt omkring, både lite upp och lite ner, som skaffar barn nu, känns som att vi fortfarande är så otroligt långt ifrån det och börjar bli rädd för att man sitter där en dag och tänker på all tid man slösat om det här skiter sig. Desto mer tiden går ju mindre vill man ge upp, just för att man investerar så mycket tid och energi


skrev Ungtjej981 i Återfall

@Rike det gör så otroligt ont, för vi pratar ofta tillsammans om en framtid med familj och hus, utan alkohol, men det är lite som att han är 2 olika personer, en som vill vara eländig och må dåligt och en som vill må bra och vara aktiv


skrev Ungtjej981 i Återfall

@Rike det är det.. jag har frågat honom många gånger om det är så här han VILL vara, och får alltid att nej det är det inte.. jag har försökt att inte bestämma över honom, mer leda honom åt rätt håll, för att min förståelse är att han vill åt rätt håll men behöver stöd för att nå dit. Det hade varit så enkelt om han sagt att nej, det är såhär jag är och vill vara, men så har det har han ju aldrig sagt..

Nu under tiden han varit alkoholfri så har han sagt själv flera gånger att han mår bättre, tänker inte på alkohol, kommit igång med träning igen, fått massa saker som han vill pyssla med gjort osv. Han är väldigt ambitiös och vill så mycket, så jag kan bara inte förstå varför det blir såhär


skrev Rike i Återfall

Så tufft♥️
Har haft liknande o till slut trots sa min en gång att jag väljer alkoholen. Nykter.
(Framför vår relation)
Vi kan tyvärr inte bestämma över andra..
Vid ett tf sa han även att om han haft barn kanske han inte hade missbrukat..

Fundera lite över vad du vill.. men som du säger barn är inte en bra idé…
Det blir en osäker framtid som det ser ut nu.

Kan det vara så att han bara är nykter för din skull?

Kram


skrev Ungtjej981 i Återfall

@supportivechaos enda sedan jag tog upp min oro för första gången, att han kommer dricka såhär när man väl skaffat familj i framtiden osv, så har han sagt att det inte kommer vara så, det är bara nu livet är svårt och han behöver reda ut saker, att han aldrig skulle supa sig full med barn med i bilden, och jag har levt på detta genom hela relationen; att han är medveten om det och egentligen inte vill vara sån. Det där eländiga hoppet har gjort att man gång på gång har förlåtit och gått vidare.

Men som sagt efter vårt samtal idag så känns det nästan som en tvärvändning, nu är alkoholen helt plötsligt en del av vem han är


skrev Ungtjej981 i Återfall

@supportivechaos tack, det är så otroligt hemskt att vi har det såhär, men samtidigt lättande att veta att man inte är ensam.

6 år blir det nästa år. Varningssignalerna fanns där i början har jag insett i efterhand, men jag har aldrig varit i kontakt med alkoholproblematik förut så jag insåg (läs accepterade) nog inte förrän kanske 3 år in att han har någon form av alkoholism. Sen har det som sagt pendlat upp och ner, styrs väldigt mycket av hans stressnivå och hur han själv upplever att han presterar i livet. Han har själv förklarat det som att när han får vara full är då han kan slappna av på riktigt, inte behöva tänka


skrev supportivechaos i Återfall

@Ungtjej981 ville bara säga att du inte är ensam. Jag känner med dig och blir så ledsen av att läsa det du skriver. Jag förstår din sorg, besvikelse och förtvivlan.
Hur länge har ni varit tillsammans? Hur länge har det varit såhär?


skrev Ungtjej981 i Återfall

Jag förstod när han sökte hjälp att återfall är väldigt vanligt, men det är hur han pratade efter att han nyktrat till som får mig ur balans… hur ska man tänka, jag älskar honom och förstår att han inte mår bra, men på något sätt verkar han inte förstå själv att han inte mår bra, han menar att drickandet är en ”del av vem han är”, och att jag inte älskar hela honom.

När jag satte ultimatum för några månader sen var jag på min botten, i princip hela vår relation har bestått av smygdrickande och gömda ölburkar i olika grad. Jag fick en panikattack och det började gå ut över min prestation på mitt jobb.

Jag känner mig så otroligt ensam, när han är helt väck känner jag mig som den ensammaste personen i världen. Sen menar han att han är i sitt sämsta stadie när han sitter och är stupfull och inte kan forma en ordentlig mening, då är det som att jag är boven som i stunden blir arg, ledsen och besviken när han inte kan prata för sig.


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Otroligt bra skrivet. 👍 Facebook:

https://www.facebook.com/share/1AJLBUW7v3/

Kanske är det någon av våra forumvänner som är författaren. 🤩


skrev Andrahalvlek i Aaaahhhh...

@Surkärring Grattis till 60 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och vilken fin julklapp du ska ge till dig själv 😍

Kram 🐘