Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla @Bubbelmorsan ! 💞🌞 Ja det känns helt rätt med en månad i taget🤗 Det blev inget riktigt firande igår, det blev en jobbig dag. Men bestämde mig på kvällen för att jag ska fira milstolpen genom att köpa ett musikinstrument som jag velat ha ett tag nu! ✌️ Tror jag behöver lite mer saker att göra på fritiden som känns roliga och stimulerande, och mer aktiva än att läsa. Det blir ensamt när partnern dricker och lätt att falla in i känslor av nedstämdhet tycker jag.

Hur går det för dig med veckans läxa? 🤗 Kram! 🥰

Förstår att det är tufft, att andra ev har det värre innebär inte att du ska acceptera detta.
Jag fick motsvarande kommentar, typ nu är det slut under påverkan. Ånger efter.
Tilliten försvinner och du utsätts för psykisk misshandel.
Vad går din gräns? Hans kan du inte bestämma över ♥️

I lördags bröt jag den alkoholfria sviten och drack ett glas bubbel och två glas vitt till en bättre middag. Det föregicks av en hel del tanke och planering men väldigt lite ångest. Den kom efteråt. Så onödigt när jag klarat 30 dagar, hur ska det bli nu? Kommer jag att gå tillbaka till att smyga in på Systembolaget, köpa med mig vin och dricka i ensamhet på vardagarna? Ständigt känna mig trött och bakis, alltid tänka att jag "måste sluta". Och skammen.
Nej. Det ska jag inte. Jag ska planera. Det har fungerat helt förvånansvärt bra att inte dricka alkohol under dessa veckor. Helgerna har såklart varit svårast men det har gått bra. Jag kommer att dricka alkohol max 2 dagar/vecka vilket alltid varit mitt mål, och de gångerna ska jag ha tillgång till exakt den mängd jag ska dricka (max tre glas). Jag kommer inte att dricka ensam, jag kommer inte att dricka när jag är med barnen. Jag kommer att dricka i sociala sammanhang och med min särbo som jag träffar ungefär varannan vecka. Det är mitt mål nu och det är vad jag ska jobba med under våren. Ni som gått från överkonsumtion till normalkonsumtion, vad har er nyckel varit?

Ett jättevarmt grattis till tid AH. 🍃🌺🍃. Du är imponerande med din framåtanda, vad saken än gäller. ❤️Motion, socker, och en av de mest förödande beroenden, alkohol. Fasen vad stark du är. 🌟. Du betyder så mycket för många människor, inte minst här på forumet. 🌟Ha en härlig vinterdag idag, och unna dig något riktigt gott. 🥰🥰

@TeTanten ja, det gör vi. Nu klämmer vi februari också. 😀 Trevligt att läsa ditt inlägg ovan. Det ger hopp. Intressant också att man kan få frågan varför man INTE dricker. Ingen frågar ju varför man inte röker. Tänker att man skulle kunna fråga tillbaka varför den som undrar dricker. Det skulle kunna vara så att de som inte har problem med alkohol inte bryr sig om hur andra gör, om de dricker eller inte, och det bara är de som frågar som själva har ett behov av att rättfärdiga sitt drickande.

@TemporaryPurposa Hej, hur går det för dig? Jag är ny här på forumet och har märkt att läsa och skriva här hjälper, liksom att följa programmet, skriva i kalendern, lyssna på poddar. Och det är mitt mål. Jag har valt att inte ha total avhållsamhet som mål eftersom då räcker det med ett glas så är misslyckandet ett faktum. Jag ska hålla en tumme för att det går bra för dig 🌸

@gneann Hej. Förstår precis vad du går igenom, den maktlösheten man känner 🥺. Att inte kunna påverka och hjälpa dem att må bättre. Jag har känt mig sviken så många gånger men har nu efter en KBT behandling insett att jag måste sluta känna just så. Jag har fram till nu liksom väntat på nästa återfall och aldrig tillåtit mig att må bra och släppa taget. Nu försöker jag, och jag skriver försöker för det är banne mig inte lätt, att vara och tänka positivt. Jag vet att han mår ännu sämre när han ser att jag mår dåligt.

Men vad skönt att din son har kommit till insikt, hoppas att han får och tar emot den hjälpen han behöver 🙏🏻

Skrämmer liv i min första tråd också, dagen till ära. Den skildrar mina första nyktra sex månader. Mycket läsning, många tips på böcker, poddar etc. Kan kanske inspirera någon nykomling!? För kan jag, så kan du!

Kram 🐘

Idag firar jag min 6 nyktra födelsedag! 🥳🥳🥳 Att bli nykter är att som att få en bebis. I början räknar man dagar, timmar nästan. Sen övergår man i veckor och efter några månader är det just månader man räknar. Upp till 2 år fortsätter man ofta räkna månader, men sen nöjer man sig med helår och halvår.

Varje nykter födelsedag är värd att fira riktigt mycket, men omkring tio år kanske så får man problem med minnet. Är det 9 eller 10 år? Och efter att ”barnen” fyllt 20 är det på riktigt svårt att komma ihåg exakt hur gamla de är om någon frågar, för att inte tala om sin egen ålder!?

Jag blev nykter precis när corona bröt ut i Sverige. Det är en bra minnesregel, det kan jag alltid googla mig till och räkna på fingrarna. Det känns nästan som en hel livstid sedan vi isolerade oss och sjukvården gick på knäna. Lite så är det med nykterheten också. Det var SÅ länge sedan jag blev onykter senast. Been there done that. Lockar mig inte för fem öre längre.

Det finns ingenting i det onyktra levernet som lockar mig. Inte ens alkoholromantiken förför mig längre ett endaste dugg. Däremot blir jag arg och ledsen å andras vägnar. För att alkoholen förför och förstör så många liv. Senast i tidningen idag läste jag om en kvinna vars aw slutade med krockad bil, kompisens bil. Hon hade 2,46 promille när polisen testade henne.

Idag ska jag mallgroda mig hela dagen 🐸

Kram 🐘

@TappadIgen Tack min kära vän ❤️ Och grattis på din 5 1/2 års nyktra födelsedag! 🥳🥳🥳 Alltid exakt ett halvår efter mig, min nyktra lillebror ❤️

Kram 🐘

@Flarran, fint att se dig här igen🌸.

Även jag tog bort nikotinet för några veckor sedan. Det var riktigt jobbigt, mådde verkligen kasst med huvudvärk och ångest. Drygt två veckor höll det i sig och sedan plötsligt gick det över.

Riktigt bra gjor. Kämpa på kompis💪

@Guldlock god morgon och grattis till 10 dagar och en ny vecka ❤️💪🏽

Grattis till 6 år idag, min vän! Tänk att det redan gått så lång tid. :o

Tack för att du skriver. Ja, just osäkerheten är väldigt jobbig.

@Flarran Ha det gott Flarran, kompis!

@Molnet tack för goda råd 😊

Så har man gjort en vecka igen då. Sitter och dricker. Ingen alkohol, men det behöver ju inte ens nämnas längre, det är ju bara det nya normala och standard, det är rutin hur jäkligt det än alltså mås. Det som drickes här i stunden är ett glas varm nyponsoppa. För vaknade till nyss och frös som en huttrande hund. Kom på att det var tvättdag idag, men det får bli en senare fråga, om nån dag.

Tvättsäcken lär knappast springa till skogs. Likaledes knappast soppåsarna i hallen heller. Tänk i morgon måndag om en liten stund börjar vecka 2 som helt nikotinfri. Gjorde ju ett försök för nån månad sedan nånting med att sluta helt och tvärt med portionssnus. Men det sket sig. Föll för nikotinsug en dyster dag Men jag tänkte förra söndagen att - skam den som ger sig.

Det har varit en hård kamp på många sätt denna vecka, alkoholdjävulen har varit närvarande i mina tankar titt som tätt. Detta då väl nikotinmonstret inte fått sitt. Har läst lite på nätet och förstått att det med mina blandade psykologiska små utmaningar, dystymi, add, något bipolärt, kanske även ett spår av icke-linjär hjärna. Så kan det bli lite turbulens i tankarna när alltså inget starkare än nån multivitamin i ett glas vatten, samt vanligt mat och dryck i stil med det som man intog som barn i småskolan intas.

Nu var det längesen jag handlade, över två veckor, men så gapar kyl, frys och skafferi tomt också. Spaghetti och en flaska ketchup fanns då, päronsaft, ägg och en burk med gammal ravioli som väl gick ut i mitten på förra året finns att tillgå. Förresten, hittade ju en oöppnad ost i kylen nyss, Gouda tror jag bestämt det var. Den och de sista upptinade brödskivorna från en gammal limpa kan ju bli rena rama kalaset med en kopp kaffe. Så inte går det då nån nöd på denne nykterkvist.

Förresten, såg precis att en massa kompisar tittat in i min tråd kallad för Promillebikt. Sånt är alltid trevligt @Havre, @Suey och @vår2022. Så då var det ju tur att man gjorde ett tillfälligt avbrott i sin nästan precis veckolånga digitala detox för att på sikt väl helt fasa ut det digitala skriveriet. För att väl kanske mer återgå till det analoga med att använda papper och penna vid behov av att idka eventuell skrivterapi. Tänker på orden i Skriften av Predikaren som sade att allting har sin tid, och nog är det väl så. Får väl se när man tittar in nästa gång. Kör då alkoholfritt vidare, en dag i taget.

Ha det gott vänner!

@Solomio när min exman drack och jag trodde det handlade om några öl varje kväll så visade det sig senare att han drack mycket mer än jag såg.

Det du skriver för mina tankar till det.

Han skötte också jobbet, och ingen utanför familjen hade kunnat ana något. Nästan aldrig direkt full, men lullig varje kväll. Och han blev mer och mer lättretlig. Till sist även när han inte hade druckit.

Jag kände igen det som beskrevs som högfungerande alkoholism.

Ta din stress på allvar, jag tror inte att du skulle oroa dig för det här om det faktiskt inte var ett problem.

@k932 så tufft att vara i den situationen med ett litet barn!

När du skriver att det är självklart för dig att han har ett missbruk så tänker jag att det inte spelar någon roll om du visar att du är arg på honom för att han dricker. Det kommer inte påverka hans beteende tyvärr eftersom alkoholism är en sjukdom som sätter det egna valet ur spel.

Jag förstår att det är svårt, men kanske är det just det du behöver hitta sätt att acceptera?

Du behöver all energi för att ta hand om dig och barnet, jag vet hur svårt det är att rikta energin dit när man lever med en alkoholist. Men det är där du behöver ha fokus.

När du beskriver det du upplever låter det som tecken på medberoende, vilket är fullt förståeligt i din situation.

Vad skulle du behöva just nu?

När min kille är ute och inte svarar i telefon, kommer inte hem i tid, lämnar mig med allt ansvar hemma så blir jag ibland så arg. Händerna skakar, jag kan inte tänka på något annat. Jag blir en sämre förälder, jag blir stressad och har svårt att kontrollera mig.

Ikväll skakade jag honom i frustration, och slog för första gången i mitt liv. Med öppen hand på hans arm.

Vi har varit tillsammans i 7 år och har nu ett litet barn tillsammans. Hans drickande har minskat i små steg hela tiden, men fortfarande så tar alkohol upp en stor plats i mitt liv. Jag är också fortfarande påverkad av hur det har varit dom tidigare åren, något som det känns som att han har noll förståelse för. Han själv anser inte att han har ett missbruk, för mig är det självklart att så är det.

I ilskan så känner jag mig berättigad, han har släppt allt för att dricka, eller ljugit för att komma hemifrån och nu är borta och dricker. I ilskan känner jag att om jag inte lever ut känslan så blir det som att jag accepterar. Om han kommer hem och jag kan kontrollera ilskan så kommer han inte tycka att det är så farligt och så händer det igen.

Men efter ilskan så skäms jag, det är helt orimligt av mig att bete mig så när det finns ett barn i närheten. För hennes skull så måste jag lära mig kontrollera. Men vet inte hur jag ska tänka, hur jag ska bryta. Det tar emot att skapa planer och strategier för hur jag ska vara eller vad jag ska säga när han gör såhär, liksom att det är JAG som ska kontrollera ilskan snarare än att han ska kontrollera sitt missbruk.

Ikväll, jag sitter hemma, det börjar bli sent, killen svarar inte och har varit borta i flera timmar. Barnet sover, hunden vill komma ut, jag känner mig otillräcklig och stressad att jag inte klarar att möta allas behov. Ikväll tog jag upp barnet och krånglade ner henne i vagnen, som hon absolut inte ville och sen ut på rastning. Hon skrek hela tiden och jag kände mig som världens sämsta förälder. Blir jättestressad och drar i kopplet så det blir en dålig rastning. Dålig mamma dålig matte, arg arg arg. Kan inte tänka på nåt annat än hur arg jag är, skäller på honom i tanken.

I mitt huvud är det här också enbart missbrukets fel. Inget annat får mig ur balans på det här sättet. Jag känner inte igen mig själv. Men jag måste vara i balans för mitt barn, oavsett vad. Hur hanterar man besvikelsen över att bli åsidosatt för alkohol? Att det påverkar mig så mycket, och att han inte ens håller med om att det är ett problem.

Tack för era glada tillrop och snälla kommentarer. Blir alltid så glad att få svar/besök här i tråden. Nu tar vi oss ann februari!

Hej @Flarran! Hur har du det? Det var ett tag sedan du var inne på sidan. Hoppas du mår bra❤️

@Adde_ , tack att du delar🌸. Mycket intressant. Ser fram emot nästa rapport från dig. Önskar dig allt gott!

Jag och min man som är över 60 år har det bra. Men han dricker nästan dagligen, inga stora mängder, 1-2 glas vin har blivit ”normalt”. Ibland blir det även en drink, ca två gånger i veckan. Jag tycker han förändras och blir svår att tala med, nästan dement. När jag påtalar det blir han mycket irriterad och ska skiljas. Ikväll sa han ”Jag ska inte vara med dig. Jag har valt fel och vill inte vara med dig. Du får hitta någonstans att åka”. Senare på natten brukar han bli ångerfull och säga förlåt. Jag försöker prata om drickandet då han är nykter men det verkar vara långt till han han skulle vara helt nykter mer än tre dagar i sträck. Min man har ett ansvarsfullt jobb som han sköter och alkoholen verkar vara ett sätt att koppla av på kvällen. Jag är orolig för hans hälsa och att han ska dricka och bli personlighetsförändrad. Jag vet att andra har det mycket värre men detta har blivit en stress för mig. Jag vet inte vad jag ska göra.

@Surkärring grymt imponerande med 135 dagar i varje fall ✅✅✅🥳🙏🏽