Gårdagen var verkligen den hyllning till sommaren som den förtjänar 😍 Strålande fint väder. Först besök i en park ihop med flera hundra andra, varav några hundra dansade runt en stång. Musikunderhållning. Dottern satt i sin rullstol och jag på gräset, min hund visste inte vartåt han skulle titta. Så mycket folk - och hundar.

Efter det midsommarbuffé på en restaurang vid havet, där även hunden var välkommen. Efter det hem till ex-svärisarna. God tårta, senare på kvällen grillat kött - och många fina prat. Alkoholfri öl, knappt ens ex-svärmor drack något med alkohol.

Sen köra hem dottern vid 20 och sen hem och sova. Idag ska jag köra min mamma till akuten, och vädret är återigen halvtrist. Jag fortsätter glädjas åt gårdagen - en helt ljuvlig paus i min just nu lite oroliga tillvaro. Dansa, pausa.

Kram 🐘

PS. Klockan 8 på midsommardagen är det bara jag och hunden vakna i hela stan typ.

Givetvis åt jag upp all choklad som jag rensat ut hos mamma. Slänga kändes konstigt, men att äta upp skiten gick minsann bra. Tillfället gör tjuven. Efter besöket hos ögonläkaren i lördags med min mamma fejdade jag ut lite. Mentalt. Fast inaktiv var jag inte. Mitt nya sommarprojekt ”bada med hund” är sjösatt. Typ 17 grader i havet i söndags och 21 grader i en å igår.

Och en lång rask promenad ingår också, badet efteråt blir belöningen för oss båda. Kasta leksak ut i vattnet 77 gånger är nog dock den bästa belöningen för min hund. Synd att man inte kan utvinna hans energi på något begåvat sätt - den energin skulle räcka till att värma upp en hel liten stad tror jag.

Idag ska jag köra mamma till ögonläkaren igen. Hoppas hon får slippa det stora åbäket till förband på ögat. Att gå runt med ett sådant förband över halva ansiktet kan sänka den starkaste. Som om inte det vore nog bekymrade sig mamma över en tantkompis som bodde i grannhuset. De har pratat då och då, uppdaterat varandra om livet. När min mamma kom hem från sjukhuset började hon ringa tantkompisen, men fick inget svar. Till slut svarade någon. Tantkompisen hade åkt in på sjukhus förra veckan, och två dagar senare var hon död.

Stackars tantkompisen, och stackars min mamma. Hon kunde verkligen fått en bättre start på hemkomsten. Jag ska försöka mobilisera lite mer kraft och ork för att kanske göra något trevligt ihop med henne också, inte bara måsten.

Kram 🐘

@Andrahalvlek .Ja trist när mammorna blir sämre & behöver hjälp.Men tänk så fint att du kan vara med henne i dessa sammanhang ändå.Det gäller bara att du kommer ihåg att återhämta dig själv & se till att göra saker du tycker är roligt för att orka vara stark & ett bra stöd för din mamma utan att skapa skav i dig själv.Kram!

@Molnet Jag försöker tänka så. Tack och lov att hon har flyttat till min hemstad och att jag har semester så att jag kan köra henne. Det är idag två veckor sedan jag hittade henne livlös på golvet, och jag trodde inte att hon skulle överleva ens. Hon är piggare än man kan förstå.

När vi körde hem idag brände frågan på tungan på mig. ”Vem körde din mamma hit och dit hennes sista år i livet?” Inte fan var det min mamma i alla fall. Men det vore elakt, tur att jag just bet mig i tungan. Alldeles för många gamlingar har inget stöd av sina barn, som ofta bor på en helt annan plats i världen. När deras föräldrar dör frågar deras barn begravningsbyrån om de måste närvara på begravningen ens. Vår samtid är på många sätt sorglig.

Kram 🐘

Sprang inte i fredags, det var ju midsommarfirande hela dagen. Idag tisdag var det dags igen - enormt motstånd. Latmasken bråkade med mig. Men till slut gjorde jag det, för att jag behövde få ut latmasken och gnällbellan ur kroppen. Yes!

Tisdag, fredag, söndag gäller nu - och det gäller att planera om det kör ihop sig med andra åtaganden. Trötthet är inte ett skäl att låta bli, att springa gör mig skönt trött i kroppen också. Och nöjd. Att känna sig nöjd är bannemej den mest vilsamma känslan. Kräver ingenting av mig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Starkt jobbat! Latmasken bråkade med mig också efter uppehåll då jag var på minisemester 5 dagar, men tvingade mig ut på löppass med hundarna när vi kom hem och tillbaka i rutinerna. Dessutom ätit massa skit och det kändes som att löpningen ruskade om i hela systemet, både kropp och knopp. Back on track igen!😁.

Fint att du kan hjälpa din mamma men glöm inte att ta hand om dig själv också, kram❤️

@vår2022 Det är kontinuiteten som är så himla viktig. Men pauser är okej, bara man så snabbt som möjligt faller tillbaka till de vanor man så väl behöver.

Jag har lite roligheter planerade, så min mammas bekymmer äter inte upp mig helt. Håller nog på och landar i det nya nu lite mer. Hon lever, och är förvånansvärt pigg. Så är det just nu.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det tar lite tid med livsomställningar och även chocken som du utsattes för och att ska nya rutiner i det. Vad skönt att hon är så pigg och att det under omständigheterna ändå gick så bra❤️. Kram❤️

Igår lagade jag mina första matlådor på två veckor. Jag har inte kunnat förmå mig att planera och göra detta sen jag hittade min mamma på golvet tisdag för två veckor sedan. Mitt inre har varit fullt upptaget med att processa, och jag har haft mycket praktiska saker att ta tag i. Så mycket smörgåstårta och köpmat har det blivit.

Mina dagliga rörelsemål har jag dock skött, jag har ju en hund som måste ut flera gånger per dag. Jag har även kommit i säng som vanligt vid 22-tiden. I övrigt har allt typ stått stilla. Tvätta gjorde jag för första gången igår, diska gjorde jag förra veckan, men det behövs göras igen. Några blommor på balkongen blev det inte, har inte lust att ta tag i det nu heller. Kanske senare.

Det här behöver jag för att må bra:

1) Uppnå mina dagliga rörelsemål: 90 min promenad/träning, förbränna 900 kcal/dag, stå upp 12 gg/12 timmar. Och målet att springa tre gånger per vecka kvarstår, och då förbränner jag mycket mer än 900 kcal den dagen.
2) Minst 7-8 timmars sömn varje natt.
3) Veckohandla och laga matlådor för att frigöra tid senare i veckan. Plus att jag slipper ta till nödlösningar.
4) Mycket tid i naturen, ihop med min hund.
5) Träffa min familj, umgås helt opretentiöst.
6) Träffa och umgås med vänner, också helt opretentiöst.

Punkt 6 har jag inte heller orkat ta tag i. Har inte vågat planera någonting med tanke på mamma, pga av risken att behöva ställa in. Snart kanske jag kastar ut en tåt eller två, ser vad jag kan hämta hem i form av umgänge. Och om någon hör av sig blir jag glad och deltar gärna. De flesta verkar dock ha fullt upp, de har kalendern fulltecknad. Jag är lite mer spontan, några dagars varsel räcker gott för mig.

Nu i helgen blir det umgänge med hundkompisar då det blir träningsläger på hundklubben, och nästa tor-sön reser jag till äldsta dottern. Så nu får jag snart fylla på min sociala kvot lite.

Kram 🐘