av myssockan

myssockan
mån, 2025-12-08 - 22:09

Jag hade tänkt gå på möte imorrn kväll. Men nu blir jag så osäker.
1. Tänk om jag blir igenkänd. Bor i en ganska liten stad. Folk kommer ju då att förstå att min sambo har alkoholproblem?
2. Vad säger jag till min sambo? Jag vill inte ljuga om vart jag ska. Han är fortfarande i förnekelse skulle jag säga, om sitt beroende. Även om han ofta håller med om att han måste försöka dricka mindre.

Suck, allt känns så jobbigt och komplicerat. Jag vill gå för att få stöd, men inte ha en massa extra problem utöver de jag redan har.

Hur har ni hanterat detta? 🙏

has
tis, 2025-12-09 - 10:47

@myssockan de som ev skulle känna igen dig lever med samma problematik som du, vilket ger samhörighet tänker jag.

Jag skulle sagt som det är till sambon, det här är något du gör för din skull och för ditt medberoendes skull - inte hans.

För mig var det oerhört hjälpsamt med alanon grupp. Det var starten för att trassla mig ur allt jag blivit intrasslad i och därmed kunna göra andra val.

Gör det som blir bra för dig🩷

Stark2025
tis, 2025-12-09 - 12:35

Hej Är lite nyfiken, kom du iväg på möte? Vad tyckte du isåfall?
Säger som @has det var och är min fot i verkligheten att gå på möte. Bor också på en liten ort, men som skrevs innan alla är ju där av samma anledning och alla är lika måna om att det som sägs där och vem som går där är anonymt och stannar i mötes rummet.
Lycka till 💕

myssockan
tis, 2025-12-09 - 16:46

@Stark2025 tack för att du frågar ❤️ Inte idag tyvärr. Men jag vill gå när det blir lite lättare läge, eller kanske testa ett online möte.
Min sambo kom hem från jobb på eftermiddagen och han är ledig nu fram till jul. Han var glad och pigg, och tog en öl såfort han kom hem.
Det är väl nåt med den här känsloförnekelsen också som gör det svårt. Han är hela tiden positiv. Han ställer frågor som "har du det bra?", "är du glad?", massor av gånger under en dag och vill bara ha bekräftelse på att det är det. Det är liksom inte riktiga frågor.
Nu har vi ju nyligen både bråkat och pratat igenom allt flera gånger om hur jag står angående hans drickande.
Jag vill inte prata om det mer just nu.
Jag försöker fokusera på mina känslor. Jag känner ganska mycket sorg i samband med att acceptera hur verkligheten ser ut.
Det blir så konstigt när han kommer med sin positiva attityd som om ingenting har hänt. Jag orkar inte ta upp detta med mötet idag. Han ska laga god middag åt oss.
Just nu känner jag att gemenskapen här inne räcker fint❤️. Men vill försöka gå på möte lite längre fram.

Någon annan som lever med en positiv, glad och pigg alkoholist så att vardagen känns helt knäpp? 🙈🤪

myssockan
tis, 2025-12-09 - 16:50

Tack @has ! Ja det är sant. Och bra sätt att uttrycka det, att jag går för mitt medberoendes skull vilket ju stämmer.
Orkade inte clasha med hans väldigt annorlunda och glada verklighetsuppfattning idag, så väntar till ett annat tillfälle.
Betyder så mycket att kunna prata här, tror jag skulle bli tokig annars!

esterest
fre, 2025-12-12 - 16:15

Jag är i samma fas och funderar också på att gå till ett anhörigmöte. Jag bor i en absolut större stad men känner ändå samma sak. Vem kommer jag känna igen? Vad säger jag då?
Tänkte även tanken en gång att åka till andra sidan stan, för att sedan tänka "tänk om en annan granne gjort precis samma sak", så började jag typ fnissa i absurdum över tanken. Vad jag försöker säga är - uppförsbacken att ta sig dit, känns även när man bor i en större stad, när man borde känna en anonymitet. Nej jag har inte kommit iväg ännu...

Rike
fre, 2025-12-12 - 17:20

Ni ska inte skämma för att ni söker hjälp.

Tänker t ex mobbing - det kan fortgå år ut o år in pga att ingen vill berätta.
Barn som far illa hemma berättar inte och det fortsätter. Våldsutsatta berättar inte.
Det är starkt att söka hjälp!! Alla på plats är själva utsatta o söker en väg ut.

Lycka till ♥️

myssockan
lör, 2025-12-13 - 12:59

@esterest Ja precis. Förstår att det egentligen blir samma i en större stad, eftersom man även där kan träffa någon man känner. Vilken rolig tanke, med grannen som också åkt till andra sidan stan😂
Jag antar att det är som @has säger ändå, att vi som är där kommer att vara i samma situation och alla vilja hålla det anonymt. Kanske man inte behöver säga så mycket, om man inte spontant vill det?

Jag tror problem nr 2 är större än nr 1 för mig just nu, då sambon verkar ha gått in i en ännu större förnekelse efter att jag konfronterade honom så öppet med beroendet.
Det känns helt enkelt jättekonstigt att säga att jag ska på ett anhörigmöte, när han anser att allt är jättebra och vi ska ha det mysigt med förberedelser inför jul. Men det kommer ju bara få vara konstigt. Ett steg bort från medberoende, att våga stå fast vid min verklighet.
Så mycket oro bor i min kropp.

Jag har också kikat på Co-anon grupper online. Kanske det är ett lättare första steg för min del?

Hoppas du finner mod! 🙏
Skönt att inte vara ensam❤️

myssockan
lör, 2025-12-13 - 13:04

Tack @Rike! 🏵️ Ja, du har ju helt rätt. Det ligger väl någonting svårt i att ta ett steg som "lämnar ut" den beroende, precis som i de andra situationerna du beskriver. Förmodligen en del av själva medberoendet, att vilja vara lojal och att någonstans känna sig rädd också.

Stark2025
mån, 2025-12-15 - 10:09

@myssockan det var faktiskt inte någon jag kände där, och det var skönt. Sedan har det kommit in folk som jag har känt förr eller som jag känner lite nu. Men då har jag ändå vart så trygg i mötesformen så det har känts bra. Vi är ju alla där för samma sak och det är fint att få den gemenskapen. Jag är så glad och tacksam för att jag hittade dit och att jag stannat kvar.

vad min partner sa...... ja du
då jag gick första gången var det i ett skede då jag nyss flyttat ut och vi hade inte någon större kontakt ( eller han hade kontakt med arga fylle sms på nätterna)
Sedan blev vi sams och började träffas och då tyckte han att det var så fint att jag gjorde detta för hans skull. för ingen hade ställt upp så för honom som jag gör.
Sedan kom det smygande, mina möten var konstiga, mina möten var för töntar som tror att vi har problem, mina möten var onödiga vi hade det ju bra. mina möten var farliga för mig.
Jag har blivit hjärntvättad och allt annan skit man kan komma på att säga.
Möten och allt runt det är för folk som verkligen behöver det som han. För jag behöver inte det enligt honom, det är bara töntigt av mig att tro

Jag är så glad att jag stannade på mina möten, gick dit varje vecka och det är en del i att jag orkat och vågat bryta mig loss.
Det är inte lätt och jag är inte stark men de har hjälpt mig att känna att jag är inte helt ensam. Även att läsa här ger den styrkan.

Lunis
mån, 2025-12-15 - 21:36

Jag har också funderat över detta ett tag. För mig som bor i en mindre by är enbart online-möten ett alternativ och det känns okej. Men jag sitter lite fast i att ta det där första steget. Jag går redan hos en beroendeterapeut via öppenvården men jag känner litegrann att jag står och stampar.
I mitt fall är det pappa som har en beroendeproblematik och min mamma är extremt medberoende. Pappa har aldrig varit mottaglig för att inse sitt drickande och mamma och jag har behövt hålla ihop och hon har även sedan mina unga år lutat sig emot mig och lastat av sig sina bekymmer på mig. Nu har jag fått nog och vill att hon tar tag i sina/deras problem och hennes egna dåliga mående.
Då kastar hon mig under bussen, skriker att jag ljuger och hittar på, pratar skit om mig bakom min rygg till sin syster och har inte ringt mig på över två månader.
Vi bor tvärs över vägen ifrån varandra.
Nu gruvar jag mig inför julen som hägrar.

Är det någon som vet hur man börjar? Var börjar man? Vilket möte är lämpligt som start?

myssockan
tis, 2025-12-16 - 15:31

@Lunis Vad tufft det måste vara❤️ Båda dina föräldrar har sina problematiker. Vad bra att du satt en gräns! Känner med dig.

Jag tänker att både Al-alon (som är för anhöriga till personer med alkoholproblem) och Co-anon (för personer med medberoende) fungerar bra. På Al-Anon kommer du ju också att möta andra som är medberoende.
https://www.coanon.se/
https://www.al-anon.se/moten

Jag samlar mig också inför första steget och kanske online är lättast. Det står tydligt på sidorna hur man kan göra när man är ny❤️
Jag läste också i en bra bok om missbruk där författaren gått på väldigt många tolvstegsmöten att man med fördel kan sitta och bara lyssna första gångerna. Då presenterar man sig och berättar att man är ny och bara lite kort varför man är där, och att man gärna bara lyssnar till en början😊

Lycka till! 🙏

Lunis
tis, 2025-12-16 - 21:28

@myssockan Tack! Jag bara slängde mig ut idag och kopplade upp mot ett onlinemöte idag. Alla var väldigt omtänksamma och jag kände mig verkligen omhändertagen. Väldigt skönt att sitta med andra som beskriver det man själv kan känna och fint att se gemenskapen i att man inte går igenom olika nivåer av helvete ensam. Min sambo har väldigt svårt att relatera och förstå mig, då hans uppväxt inte såg ut som min, så dessvärre känner jag ett svagare stöd därifrån. Han försöker säkert och gör så gott han kan, men jag kan känna att både han och min faster tassar på tå runt problemet - det orkar inte jag längre göra och det är dessutom jag som får ta de tuffaste konsekvenserna av mina föräldrars beteende.

Hoppas du hittar styrka, mod och ork att ta det där första steget som är så viktigt