@Jempa123 Stort tack! :-) Ja, vissa aktiviteter är historisk starkt sammanflätade med alkohol, skidresor en sådan. Jag vet inte om det jobbigaste var saknaden av att kunna anta alla de erbjudanden om alkohol som fanns, eller vissa vänners besvikelse eller osäkerhet över att jag inte längre fanns tillgänglig som dryckesbroder. Själv skidupplevelsen var betydligt mer intensiv som alkoholfri, och jag är enormt nöjd att ha sluppit minnesluckor och morgonångest för olämpligt beteende.

Ett tips är att ladda rejält med alkoholfria drycker av olika slag så man har att ta av direkt vid ankomst. För mig var det viktigt att det alltid fanns något att dricka utöver vatten, så var glaset alltid fullt och ingen behövde truga på mig alkohol.

@Thompa_68 ja jag tänker så. Har börjat följa en massa nyktra utländska konton på insta som blandar drinkar etc hej vilt. Tidigare har jag tänkt att om jag ändå inte får dricka så ska jag inte dricka nåt alls. Denna gången ska jag botanisera i detta för att ge mig guldkant som nykter

Tillbaka i selen efter en rejäl ledighet, nu börjar vardagen igen. Upplever en liten svacka i måendet, vilket väl är naturligt när man går från att styra tiden själv till mer inrutad tillvaro. Nykterheten är intakt, men jag har fått slå ifrån mig några tankar om att ”jag som är så duktig kan väl snart få testa att ta ett glas eller två, det går säkert bra nu när jag är i balans igen”. Jo, dra den om rödluvan också, jag vet exakt vad ett par glas skulle leda till, kanske inte direkt, men förr eller senare. Lite märkligt att dessa tankar bara poppar upp igen nu när jag varit alkoholfri i drygt 10 veckor, men jag ser flera i forumet som nämner 3-6 månader för en fullständig återhämtning av kropp och själv, så det är bara att ligga i och hålla garden uppe.

Lite energitapp märker jag också av, en del saker blir hängande i luften. Inte för att det var bättre med alkoholen vid min sida, men jag förväntar mig lite mer ork och drivkraft. Det får bli en att-göra lista där jag fixar en sak i taget, kanske blir lagom med en punkt om dagen att pricka av. Jag behöver också bättra mina sömnrutiner, för nu sover jag faktiskt bra när jag väl somnat, men klockan blir alltför sen innan jag går och lägger mig. Ursäkten är att jag behöver egentid, men det är inte mycket bevänt med den tiden sent på kvällen inpå småtimmarna, vore ju bättre att gå och knoppa och gå upp lite tidigare. Att sitta själv på kvällen är också en tydlig riskfaktor för andra dåliga vanor historiskt för min del.

Tiden är också kommen för att se om jag mäktar med ytterligare förändringsprojekt, nämligen att dra ned på mitt sockerintag. Som många andra har jag lätt att gå all-in på snack, godis, läsk och annat onyttigt när det bjuds. Av hälsoskäl behöver jag få ned mitt blodsocker ytterligare och få det jämnare. Så idag inleder jag en lågsockerkost i all enkelhet, där jag låter bli onyttigheter. Blir jag sugen eller hungrig får det bli grönsaker och frukt. Att vara alkoholfri känns idag inte som någon större utmaning och därför tror jag att jag klarar av ett nytt projekt med förändring. Jag siktar på siste april som en milstolpe, då ska jag iväg på en träningsresa och det vore ju gott att vara i riktigt bra trim då.

Till sist en reflektion över alkoholfrihet, alkoholstopp, beroende och riskbruk. Den bild jag skaffat mig är att hjärnans nervbanor påverkas och förändras av alkoholen och att när denna förändring gått tillräckligt långt har man tappat förmågan att avgöra när man dricker och hur mycket man då får i sig. Hjärnan har då blivit kidnappad och stängt alla dörrar till ett vettigt förhållningssätt till alkohol. Innan man nått så långt finns det chans att lära sig dricka kontrollerat, men det krävs energi, metod och gränser för det. Oavsett om man passerat ”point of no return” eller inte är ett alkoholstopp på en period om minst ett par veckor i stort sett ett måste, om inte annat för att kunna tänka klarare och fatta välgrundade beslut.

För mig tog det lång tid att inse och acceptera att jag tappat kontrollen, att jag är alkoholist. Ännu längre tid tog det att göra upp med faktumet att jag därmed inte kan dricka alkohol. Att se en framtid utan alkohol kan verka skräckinjagande och få meningen med livet att försvinna när man är inne i processen att inse och acceptera. Men slutligen gick det att överkomma och istället fylla livet med positiva upplevelser utan alkohol. Vad som gjorde den slutliga skillnaden för mig vet jag fortfarande inte. Däremot är jag mer och mer övertygad om att om någon i primärvården, beroendevården eller terapin konfronterat mig med fakta och logiska slutsatser hade jag kunnat komma till min livsförändring betydligt tidigare. Jag ska inte skylla från mig, ansvaret för mitt alkoholmissbruk är endast mitt och förändring kan bara ske om jag vill och arbetar för det. Men jag hade mått bra av att höra någon säga att du kommer inte att kunna dricka kontrollerat.

Nu är jag engagerad i att försöka stötta andra med utmaningar i relationen till alkohol, det har blivit en form av terapi för mig själv att ta del av andras historier och försöka vara ett bollplank. Därför går jag ibland på i den roll som jag önskat någon tagit gentemot mig för länge sedan. Har man kommit så långt att man inte kontrollerar när man dricker, eller hur mycket, är man alkoholist och då säger logiken att alkoholen måste försvinna ur bilden på obestämd tid, hur mycket aversion man än känner inför det. Tror man att man har förutsättningar för att lära sig dricka kontrollerat så kan man förstås försöka med det. Men skulle det bli flera misslyckade försök behöver man dra en gräns och där säga att det inte funkar och att man behöver prova att vara alkoholfri på obestämd tid.

@Thompa_68 .Heja dej!Du jobbar på mycket bra & delar med dig av många kloka tankar & reflektioner.Klart att du kan passa på att dra ner på socker,snacks & läsk.Det höjer ju bara blodsockret i onödan & ger inte mycket till byggstenar att reparera & bygga upp kroppen med så med lite jäklar anamma så fixar du det.Har hört att socker & även nikotin kan trigga sug efter A.Så det är ju rena vinster att skippa sådant med.😇Men det viktigaste först:Att komma ihåg att inte ta det första glaset.Och när suget dyker upp så får man ta befälet & säga till sig själv att nej nej sånt ska jag inte ha för att🍷➡️🍷🍷🍷🍷🍷➡️😱🥶😱 och det vill vi ju inte.

@Thompa_68 du skriver så mycket klokt och delar med dig så mycket och inspirerar. Du peppade mig förra veckan då jag va låg, tack! Jag instämmer i mkt, det va först denna gången som jag tror jag kommer klara det och vad är skillnaden mot alla de andra gångerna? Jo att jag insett att jag är beroende, alkoholist, och därmed inte kan dricka måttligt hur gärna jag än skulle vilja. Den insikten skänker lugn och beslutsamhet och då finns det ju bara en väg att gå. Min upplevelse när jag lyssnat på poddar med andra som slutat är det en liknande insikt som drabbat dem.

Tack för allt du skriver och fortsätt hemskt gärna dela med dig, jag och garanterat många andra tar till oss och peppas 😇🌟🙏🏽

@Thompa_68 Heja dig! Ett nytt projekt är kanske vad du behöver för att tagga till lite? Samtidigt är det en naturlig viloperiod nu efter julens stök. Det är okej att gå lite på halvfart några veckor.

Min upplevelse är att sockerfri kosthållning går kanon över tid. Om undantagen blir ytterst få. Så fort jag äter socker ökar min hunger generellt, så det blir svårt att värja sig. Lite väcker mersug. Så därför går socker på helgen bort för mig också tex.

Nu äter jag om jag blir bjuden. Kanske. Ofta tänker jag ”är det värt det?” Och ibland avstår jag faktiskt. Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

@Jempa123 Tack för din varma återkoppling, betyder mycket för mig! Jag blir lite långrandig ibland, men det är också mitt behov av att skriva av mig, få bekräftelse och söka konversation. Därför tycker jag så mycket om detta forum, dig och alla andra som skriver här!

@Andrahalvlek Tack, jag tror att jag är redo för ett nytt projekt, känns inspirerande att få ha två områden att förhoppningsvis mäta framgång i. :-) Jag ska testa att hålla nere sockerintaget varje dag, får satsa på alkoholfria öl och mineralvatten istället för tonic och andra varianter.

@Thompa_68, tack för dina kloka sammanfattningar så här långt och du uttrycker det mycket väl angående total avhållsamhet som enda möjliga väg efter att "point of no return" är nådd! Du beskriver din väg till insikt på ett sätt som väldigt många är hjälpta av tror jag, även dina tankesätt och strategier.

Nu blev jag intresserad och inspirerad av dig att växla in ett nytt projekt även jag, gillar att ha projekt på gång särskilt av den här typen som ju handlar om att bygga den kropp som ska husera min existens många ytterligare decennier som jag tänker mig! I mitt fall är nästa projet att växla in: avveckling av nikotinberoende, vilket jag ser som radikalt annorlunda på många sätt så det blir en spännande utmaning.

@Thompa_68 Börjar dagen med att läsa ditt inlägg och det peppar mig. Jag har en beroendeperonlighet och har lätt att hoppa från ett missbruk till ett annat. Eller lägga till. 😀 Heja dig, heja mig och alla som brottas med alkohol och annat.

@Thompa_68 Minns nu efter att läst ditt inlägg att jag faktiskt sökte trevande hjälp för många herrans år sedan för mitt alkoholproblem. Var på VC och sade att jag ville ha piller mot sug, som jag hade läst om fanns. Minnet är lite svagt men kom ut med ett recept på piller och hoppades att jag nu skulle dricka mindre, som ett mirakel liksom. Ingen återuppföljning. Det hjälpte inte och sedan var det som förr igen. Troligen var jag inte helt ärlig med mitt drickande då jag kände skam och läkaren verkade inte se på det som en fara och jag tänkte också att det var lugnt. Inga prover togs. Mitt fönster var lite öppet för förändring, men drogs snabbt igen med lås och bom. Har inte vågat ta hjälp efter det pga skammen och kände många gånger att jag satt fast i en rävsax.

Till slut öppnades mitt fönster upp helt och hållet för en förändring, på vid gavel, och det skulle dröja bortåt 15 år från att jag var på VC innan jag slutade dricka på egen hand. Jag var redo att ta itu med det värsta hindret för att må bra i mitt liv. Alkoholen som skapade en parallell sinnesvärld inom mig. Som förvred sanningen om mina känslor, som fick mig att sluta mig inom mig själv, som tog ett rejält och ihållande grepp om ångesten och skammen. Som gjorde mig olycklig och livstrött. Som drog ned min självkänsla och mina tankar om mig själv var destruktiva och förtryckande. Alkoholen i min kropp var min värsta fiende mot mig själv. Jag hade fått insikt och blev så medveten om detta, jag accepterade med hull och hår och jag jag var redo att kapitulera helt mot alkoholens destruktiva makt. Jag räddade mig själv! Jag är så tacksam och mår idag bättre än någonsin😁

Jag slutade också att trycka i mig socker i olika former efter drygt 2 månaders nykterhet. Började träna regelbundet och det har hållit i sig än idag. Det är min nya drog😁. Började se vad jag stoppade i mig och gjorde förändringar i kosten. Gick ned i vikt. Jag tänkte att det ska bli en livsstil, precis som med att vara alkoholfri. Ett förhållningssätt till mitt liv om hur jag vill ha det och vad det ska innehålla. Ingen quickfix. Att det får gå långsamt, en dag i taget, tills det blir en vana och ny rutin. Det går hand i hand med varandra, en sund livsstil så får mig att må bra. Hand i hand går också mitt arbete med mig själv, min kontakt med mig själv och mitt psykiska mående.

Lycka till med ditt förändringsprojekt, det kommer att gå bra och du kommer att må bättre! Kram❤️

Inspirerande och klok sammanfattning av dina tankar och insikter!
Jag måste även jag dra ner på socker, mår inte bra av det ju. Tänker att jag ska sluta ge efter för sockersug utan betänklighet (unna mig), och jobba mer med det på samma sätt som alkoholen.
Har alltid varit emot sötningsmedel… men får nog känna mig besegrad nu. Tänker unna mig zero dricka. Ska dock försöka att styra det till mer unna sig och nöja mig med te och vatten till vardags.