Hej!

Var inne här i november under en period jag höll mig alkoholfri, men drack alkohol igen under december och januari. Jag är nu på min 27e alkoholfria dag och mår toppen. Har haft mycket ångest över alkoholkonsumtionen (0,5-1 flaska vin de,lör och ibland en aw i veckan). Har småbarn och får mycket dåligt samvete och kemisk ångest. Är underbart att vakna pigg och fräsch om dagarna och jag har satt 3 månader som mål. Är rätt trygg med att jag kommer klara dessa 3 månader men vill innerst inne sluta helt. Har däremot fått starka känslor av att ”jag nog inte har problem” ”ett glas då och då kan jag ju ta”. Men jag har varit trött på alkohol sååå länge nu. Tänker att jag skriver här som en dagbok för att förhoppningsvis komma på bättre tankar när 3 månader gått och inte halka tillbaka i dåliga rutiner. Ikväll vet jag att jag inte kommer dricka vin och det känns skönt!

@annabrhu, jag känner igen det du beskriver så otroligt väl från alla mina tidigare misslyckade försök de senaste decennierna. Logiken är enkel, dessa felprogrammerade dopamintörstande delar av hjärnan försöker övertyga dig med till synes klockrena argument: "men nu har du ju bevisat att du klarar dig utmärkt fint utan alkohol i x dagar, detta betyder ju att du utan problem kan ta dig ett glas eller två när du har lust eller hur?".

Hur många gånger ska man gå på den bluffen innan man tar befälet och säger NEJ, det blir ingen mer alkohol. Punkt.

Inga om och men, inte "om y dagar kanske" (då sitter man bara och väntar med tidtagaruret tills det är dags), inte "om farbror Yngve kommer och hälsar på så kanske" (då kommer du att se till att träffa farbror Yngve väldigt ofta). Argumentera inte, ett helt skoningslöst nej. Punkt.

Dessa belöningsloopar lär sig relativt snabbt och ställer om sig till att belöna dig av andra saker du brukade tycka om och även helt nya grejer. Det tar några månader, ha inte bråttom utan se det som en omprogrammeringsprocess som tar sin tid. Underlätta den genom att föröka sova ordentligt, ät vettigt, kan du träna litet så är det skitbra. Skriv upp och notera alla fördelarna som trillar in undan för undan, kolla på den listan nästa gång du hör detta inre tjafs.

Du klarar detta!

PS. Det du formulerar i samband med ditt NEJ är betydelsefullt. Som jag skrev det ovan "nej, det blir ingen mer alkohol" så kan det kännas litet stolpigt förmynderi, kanske inte landar bra hos alla. "Nej, jag dricker inte idag" är mjukare, och faktiskt något man kunde säga till en person som frågar vid en fest om de får bjuda på ett glas vin eller en grogg. Båda formuleringarna kan vara sanna för en person som bestämt sig för att avstå från alkohol på obestämd tid.

@vitvargen. Tack för svar.

Ja jag har förstått att det ofta är en fälla att tänka att ”det här går ju jättelätt därför har jag inga problem”. Jag har med undantag från november aldrig beslutat mig för att sluta och även då hade jag ingen långsiktig plan utan var mest trött på vinpimplande i tid och otid..däremot gick det snabbt tillbaka till samma mönster igen. Vägen är säkert inte spikrak men jag känner en övertygelse om att förändring är på gång.

Funderat på att dricka vid ”speciella tillfällen”, men inser mer och mer att det är en gråzon med en risk att det igen blir för ofta. Är en födelsedag speciellt tillfälle? Bröllop? Jobbresa, semester? Det blir ju snabbt rätt många tillfällen direkt och kanske bättre att helt avstå.

Min sambo tycker inte att det här är ett problem eftersom det aldrig påverkat vårat liv, vilket är skönt eftersom beslutet att ändra kommer 100% från mig, men även en risk eftersom han är övertygad om att jag inte har några problem. Han är dock väldigt stöttande och säger att han märker att jag är gladare nu.

Tycker jag hör olika strategier här, vissa förespråkar att sätta delmål på 3,6,9,12 mån eftersom att ”aldrig mer” blir ett för stort beslut. Får se vad min strategi är, jag vacklar mellan båda.

Jag skrev att jag ”nog” kommer klara 3 mån men innerst inne vet jag att det kommer jag genomföra. Sedan får jag se vad steget efter är. Det är ett bröllop som infaller precis efter 3 månader. Jag tror att fattar jag beslutet att inte dricka där kommer det bli lättare att förlänga med 3 månader till.

Jag har varit på 2 aa möten, det var fint och jag känner ingen skam över att jag vill sluta dricka, känner ingen prestige eller att ”jag hör inte hemma på aa” utan tar gärna all hjälp jag kan få. Även min kbt psykolog vet om mitt beslut med 3 månader så det känns skönt.

Lyssnar mycket på podd och läser här. Det hjälper!

@annabrhu, jag förstår hur du tänker och jag håller med om att vi alla kan ha olika mål, och vi kan även sitta olika djupt fast i träsket. Det jag skrev om formuleringar i samband med "nej" är viktigt, det ligger nästan en slags magi i ord och vad de betyder i kombination med varandra för att framkalla sinnestillstånd och frammana krafter.

Jag och min fru har aldrig lovat varandra att aldrig mer dricka alkohol. Vi har bara bestämt oss för att avstå alkohol på obestämd tid. Dag för dag, veckor läggs till veckor och till slut blir det det nya normala. Kanske kan man säga att strategin har varit adaptiv och växt fram av sig själv genom den nya vanan att inte dricka alkohol. Frågan om alkohol idag är något av det absolut sista jag går och tänker på. Förutom när jag är här inne och läser och skriver, det är väl mitt sätt att aldrig glömma vad det var för skit vi fastnat i tidigare, sakta över många, många år.

Varmt lycka till, du kommer att lyckas - du har viljan, då finns det en väg.