Under min tid som medberoende till mitt ex så träffade jag en ny vän. Han var så rolig. Vi hade så roligt. Vi har/hade både bipolära diagnoser. Han hade typ 1 och jag har typ 2.
Vi träffades i en hälsofrämjande aktivitet. Vår relation var bara hälsosam. När det var vi.
Mitt ex verkade svartsjuk så jag satte en gräns som jag egentligen inte hade velat sätta. Jag träffade en slags själsfrände som vän. Precis som min tidigare vän, som också hade typ 1.
De enda "bästa" manliga vännerna i vuxen ålder jag har haft i mitt liv har båda haft bipolaritet, typ 1.
Och nu finns de inte mer.
Jag gråter. Och saknar mina kreativa vänner. De enda vännerna som verkligen har förstått mig. De jag har kunnat prata helt fritt med.
De som var så sårbar som jag var. De som hade den största livslust som jag själv känner. De som var så oerhört känsliga. Och de klarade inte av alkoholen.
De klarade inte av livet när det blev för svårt.
Jag saknar dem oändligt.
Mina ögon tåras.
Och jag är ledsen för de barn som inte får träffa deras fina farbröder mer.
Snälla alla ni där ute.
Ni måste förstå.
Att bipolär sjukdom är en farlig sjukdom.
Och när man blir ensam.
Och utanför.
För att man varit sjuk i sin sjukdom.
Så kan hela ens skyddsnät.
Bara raseras.
Och då är det riktigt jävla svårt.
Att vara sårbar.
Sjuk.
Och skör.
Och ingen som riktigt hör.
Eller orkar lyssna.
För tempot kan var snabbt.
Snabbare än de flesta.
Och när man når väggen.
Så finns risken att man sjunker.
Inte bara under ytan.
Utan djupt ner under botten.
Där det nästan är omöjligt att ta sig upp.
Att ta sig upp.
Kräver så mycket.
Av en själv.
När man står utanför.
Jag förstår bådas val.
Att inte längre finnas till.
Och det gör mig så leden.
Så ledsen.
Att det är så här det är.
Att leva.
Med en svår diagnos.
Där bara de som har den.
Kan förstå.
Alla utmaningar.
Bara att hitta balans.
Kan vara en tung börda.
För en som får läkemedel.
Utskrivet.
Som ger biverkningar.
Till förbannelse.
Om KBT, meditation och motion.
Skulle erbjudas.
Då skulle livet för många.
Se helt annorlunda ut.
Till det bättre.
Och kanske alkohol.
Kunde uteslutas.
För många.
Om man fick lov.
Att vara.
Som man är.
Och inte dömas.
För sjukdomsskov.
Som är psykiska.
Vem dömer en människa.
Med somatisk sjukdom.
Tänker jag.
Och många med mig.
Lite tankar jag ville dela.
Just nu.

Det är fruktansvärt självomhändertagande när dom finaste människorna försvinner, inte uthärdar livet man tvingats delta i. Människor som dömer vet både du och jag självomhändertagande, att dom ska behandlas som luft eller knappt det. När man är skör är det svårt. Fortsätt ändå vara sköra om ni kan. Det är dom människorna vi behöver. Enligt mig finns det endast en anledning att döma någon och det är för att känna sig bättre själv utan att anstränga sig det allra minsta. Människor som lever med psykisk ohälsa och deras anhöriga är hjältarna i vårt samh älle. Det är dom vi ska se upp till inte tvärtom. Jag hade en nära vän. Vi levde helt olika liv, jag en myndighetsperson som det heter och han uteliggare. Vi träffades under åren emellanåt och vänskapsbanden fanns kvar hur lång tid som än gått. Den har personen var spännande, rolig och såg på världen på ett annorlunda sätt. På begravningen fick jag av hans son veta att han hade diagnosen schizofreni. För mig var han "normal" med ett alldeles eget speciellt sätt att se på världen.

@gros19
Jag är så tacksam för att ha mött dig här på forumet. Allt du skriver nu och tidigare betyder så mycket.
Du är en medmänniska. En klok engagerad och varm medmänniska. Oavsett vilken din roll är. En varm människa.
Tack ❤️

@gros19
Så himla vacker vänskap, mitt hjärta ler när jag läser vad du skriver.
@Självomhändertagande
Jag har följt dig här men i olika namn och du är så fantastiskt levande i allt du skriver och delar med dig, tack ❤️

@Snödroppen
Tänkt på dig. Tror kanske att du är en av dem som jag tänkt på. Som bytt alias. Tänkte på dig imorse, att jag är så tacksam för allt du skriver.
Om din erfarenhet att vara på botten. Och att du har det bra nu.
Tack ❤️

@Självomhändertagande
❤️ tack, vad fint och det är ömsesidigt.
Gemenskapen här på alkoholhjälpen är för mig helt unik, på alla sätt. Du är en av de jag minns och många andra och nu nya medlemmar. 🙏❤️