av Denlillamänniskan

Denlillamänniskan
fre, 2024-03-29 - 07:53

Jag börjar en ny tråd i en mer passande forumdel, då total nykterhet inte längre är mitt mål.
Det övergripande målet från mina tidigare trådar kvarstår dock. Att alkohol inte längre ska vara viktigt eller nödvändigt i mitt liv. Längre tids nykterhet har definitivt gjort att jag inte kan räknas som kemiskt beroende, men det har jag heller aldrig varit. Däremot har jag ett psykiskt beroende som jag fortsätter jobba med.

Efter en nykter period har jag druckit några gånger; En karatefylla och sedan några högst städade tillfällen. Det som blev tydligt var att det inte kändes lika kul eller fantastiskt att dricka, som jag mindes att jag tyckte förut. Avkopplingen var högst flyktig, och de osköna reaktionerna när alkoholen lämnar kroppen var däremot likadana. Tänker därför; vad är det som gör att man vill dricka? Vad är det för något tillstånd/ känsla som man dunkelt längtar efter? Det är det som får bli fokus för denna tråd.

Madonna
fre, 2024-03-29 - 10:01

Hej!

Tack för ditt svar i en annan tråd!
Det gav mig ett tankeställare. Ja jag trivs med att dricka ensam. Har väl alkoholen som ”vän”. Kämpar med att kunna trivas med mig själv. Skilde mig för 2 år sedan och har sonen hos mig varannan vecka. Tyvärr dricker jag även när sonen är hos mig vilket är det värsta! Jag reflekterar ofta över vad det är som gör att jag känner såhär. Skriver dagbok, självjournaler mm men kommer ändå inte riktigt fram till vad det är.

Jag skulle gärna höra hur du gjorde för att kunna hålla i ett längre alkoholuppehåll? Hur klarar man att bemästra hjärnan när suget kommer?

Ha en fin påsk!🐣

Denlillamänniskan
fre, 2024-03-29 - 10:15

@Madonna Tack för ditt inlägg! Ja, vi verkar ha ett liknande förhållande till alkohol båda två. Även jag skriver "självjournal" och har använt vinet som en bästa kompis.

Jag gjorde mitt längre uppehåll från 5/1 till den 12/3 genom att börja med att trappa ned, för att känna på "suget", och hur det tedde sig. Drack en period under hösten 2023 ungefär vad som anses som "måttligt". Börjande också med att skriva Journal när jag drack. Skrev upp vad jag tänkte och kände och förde samtidigt in antal glas i marginalen. Just för att kunna läsa texten efteråt och se hur den förändrades vartefter jag fyllnade till. Sen började jag få nog på allvar. Tänkte att "Nu räcker det". Jag tror att det är bra att ha lite startsträcka innan man slutar dricka, så att man hinner förbereda sig mentalt. Sen var det relativt enkelt att hålla upp, även om jag då och då kunde få alkoholimpulser. Brukade säga till mig själv; Du kan ju dricka imorgon om det nu är det du vill. Räknade inte dagar offentligt, men satte ett hjärta i almanackan varje morgon. Det betydde; Inte idag!

Har aldrig sett nykterheten som någon sorts prestation som man räknar med dagar, eller "kämpar" eller annat som kan liknas vid prestation. Jag var bara nykter helt enkelt, för att prova hur det är. Vinsten har varit ökad självkännedom och möjlighet att närma mig själv på ett djupare och varmare sätt.

Nu till matlagning och bakning inför familjemiddagen!
Ta hand om dig så skrivs vi.

Denlillamänniskan
lör, 2024-03-30 - 07:31

God Morgon!
Har funderat mer över vad som får mig att vilja dricka alkohol. Läste för länge sedan om HALT; Hungrig-Arg- Ledsen-Trött. Dessa tillstånd kan få en att vilja dricka. Men det saknades en grej: Spektrat av oro- rädsla- skräck. Dricka för att lugna sig och trösta sig. För mig har det nog varit/ är den största triggern.

Sen är det ju också så att när man blir arg, så finns det ofta komponenter av rädsla som grund för ilskan. Aggression är ju en respons på hot. Känslor finns i olika grader. Ledsenhet kan övergå i fullkomlig förtvivlan. Irritation kan övergå i raseri och oro kan övergå i skräck.

Ledsen och rädd är också nära förknippat med ensamhet. Att vara ensam är ett mycket stressande tillstånd. Nu menar jag naturligtvis inte den ensamhet som känns som "vad skönt att få vara för sig själv".

Återknyter nu detta utlägg tillbaka till alkoholen; Att självmedicinera med alkohol. Och när vi pratar om medicinering så är det tyvärr ofta så, att när känsloläget känns övermäktigt så erbjuds vi läkemedel. Ledsen och nedstämd kallas då depression. Orolig och rädd kallas för ångest. Och vips så finns det läkemedel mot både ångest och depression. Två termer som egentligen inte beskriver vad man känner särskilt bra, med som indikerar att man kan gå in med farmaka för att lugna ned psyket. Många känner sig hjälpta av läkemedel och jag vill understryka att jag inte vill säga till andra vad som är bäst. För mig är det däremot så att allt som modifierar signalsubstanser i hjärna, oavsett och det är alkohol eller piller, bör undvikas i möjlig mån. Dessutom förvärrar alkohol tillstånd av depressivitet och ångest.

Ensamma klarar vi inte alltid att hantera känslolivet smidigt och galant. Vi är flockvarelser och i synnerhet som barn är vi fullkomligt beroende av närhet till andra. Många av oss som senare börjat dricka, kanske fann den tröst och värme i alkoholen som vi saknat som barn. Det är väl därför som nykterhet och andlighet hör ihop. Vi kan luta oss mot något större än oss själva, när det blir svårt.

Jag tycker att forumet är ett alldeles ypperligt stöd när man vill hålla sig nykter. Det mänskliga mötet, även i text, kan vara mycket närande och läkande. Nu har jag delat med mig lite av mina grumliga tankar.

Denlillamänniskan
lör, 2024-03-30 - 07:44

Ovanstående tankar kan upplevas som självklara plattityder. Jag förstår det och jag försöker inte vara någon besserwisser.

Men för mig som har stått upp som en tapper soldat i hela mitt liv, har jag inte velat kännas vid att jag kan vara rädd. Jag är ju modig och tål hur mycket stryk som helst..... Jag reser mig upp och går framåt oavsett vad som händer.... Detta är naturligtvis inte sant. Jag är också en osäker och rädd människa mellan varven. Då brukar jag dra mig undan från världen, vilket är knäppt då jag egentligen hade behövt tröst och närhet.

Detblirbättre
lör, 2024-03-30 - 11:50

@Denlillamänniskan kloka tankar. Jag tror också att alkoholen har gett mej tröst och (falsk) trygghet som har fyllt ett tomrum som jag har haft sen jag var barn. Har en otrygghetskänsla med mej sen dess, kombinerat med ett enormt behov av att vara duktig och prestera. Kombon har inte varit så bra för min mentala hälsa. Nu ska jag klara mej utan snuttefilten som alkoholen har varit. Det blir ett tomrum att fylla med annat, som många har skrivit om här på forumet. Vet inte exakt vad jag ska fylla det med än, kanske inte så mycket egentligen när jag tänker efter. Behöver också lära mej förnöjsamhet, att livet inte behöver vara så himla märkligt och häftigt hela tiden.

Denlillamänniskan
sön, 2024-03-31 - 08:51

@Detblirbättre
Att fundera över vilken roll alkoholen spelat i livet är som att skala lök. Du beskriver att det i nykterheten uppstår ett tomrum som man behöver fylla. Eller ska det där tomrummet fyllas? Jag är på samma linje som du: Man kanske ska låta tomrummet få vara där, av respekt för sig själv.

Jag har skalat löken ett tag nu. Lager efter lager faller bort. Jag tror jag närmar mig lökens inre snart. Där i det inre där skottet skjuter upp. Du skriver om att det där tomrummet i ditt inre funnits där sedan du var barn. Jag har också funderat i liknande banor. Kommit fram till att det finns en inre oro som jag stora delar av livet försökt avleda/ tysta/ bekämpa.

Vad fint alkoholen passar för att dämpa en ständig lätt oro. Hade alkohol uppfunnits idag hade den nog förskrivits på recept som ångestdämpande läkemedel (kliniskt heter det ju inte oro, utan ångest). Nu när jag tagit tag i min alkoholöverkonsumtion har jag lagt märke till att jag har lättare att acceptera livet och mig själv. Alltså är det faktiskt helt okej att leva med en liten lätt oro som hela tiden finns där, utan att jag behöver dricka.

Jag tänker mig oron som en lite rännil med vatten. Den finns där, men det kanske inte är så farligt? Samma inre oro har ju gjort att jag skapat mig ett bra liv. Byggt trygghet materiellt och ekonomiskt för mig själv. Det gör att jag nu, när jag bara behöver rå mig själv, har den oerhörda lyxen att lära känna mig själv på djupet. Men det har krävt att jag slutat upp med olika "tomrumsfyllande" aktiviteter.

Låt oss finna förnöjsamheten i att vi är små oroliga själar. Känsliga, men inte veka.

Det är en fin dag idag, eller hur?

Detblirbättre
sön, 2024-03-31 - 09:43

@Denlillamänniskan det är absolut en fin dag! Exakt så är det, att en liten oro får man försöka leva med och inte jaga runt. Så länge den inte blommar ut till full och ohanterlig ångest förstås.

Denlillamänniskan
tors, 2024-04-04 - 09:51

Läser här på forum och har skrivit några repliker. Mest för att visa att jag läst och att jag bryr mig om er andra. Inte för att jag har så mycket att komma med.

Men en sak slår mig; Hur jobbigt vi har det. Inte bara med alkoholsug, återfall och tillnyktring utan mest "Hur ska jag leva livet och stå ut?".

Det kanske är så enkelt att jag har druckit för ofta och för mycket för att jag är en sopa på att leva livet som det är; Mödosamt och ibland smärtsamt. Tråkigt och krävande om vart annat.
Måste bli bättre på att bara leva.

Denlillamänniskan
tis, 2024-04-09 - 12:45

Ledig dag som börjat med lite bilkörning tidigt på morgonen. Blir likadant imorgon bitti. Skönt att kliva iväg en tidig vårmorgon och känna sig redo att möta dagen med klart sinne.

Har reflekterat över det där med att "Leva i nuet". Mindfullness i det dagliga. Min meditation har gett mig djupare förståelse hur det kan användas dagligen även när man bara gör sig en vanlig dag. Att stanna upp då och då och bara registrera vad som försigår i hjärnan.

Jag har märkt att jag gärna glider över i dagdrömmar och de har alla samma mål; att vara lycklig och tillfreds. Så jag drömmer om att elda brasa i liten mysig stuga. Hur fint jag ska göra i min lilla trädgård nu på våren. Aktiviteter som jag ser fram emot.
Ja, just det....... Sen!! I framtiden!! Så svårt att bara stanna upp i ögonblicket. För där finns ju sorgen över det jag inte uppnått. Insikten att jag börjar bli gammal och att kanske tågen redan har gått. Samtidigt finns där förnöjsamheten att jag nu styr mitt eget liv. Jag bestämmer allt själv. Ja, det kan vara en fördel att leva på egen hand! Att vara tillfreds med livet är att acceptera att det är som det är. Utan bitterhet och uppgivenhet, utan med lugn och tillförsikt.

Alkoholen lockar såklart fortfarande ibland. Men jag börjar förstå på djupet att alkoholen i sig inte ger så mycket gott som jag tidigare inbillat mig. Vinet har tappat sin magi och mysfaktor till stor del. Något som jag märkligt nog inte riktigt vågar tro på. Därför fortsätter jag skriva mina hjärtan i kalendern de nyktra dagarna, och hur många glas jag druckit andra dagar. Ser till min glädje en trend; Det färre glas numer och det är lätt att ställa undan glaset när jag tycker att det räcker. Vågar såklart inte ropa Hurra!! För det är så lätt att ramla tillbaka i gamla vanor. Det har jag stor respekt för.

Det är därför som jag fortsätter att skriva här på forum. Tänker att det hjälper mig att fortsätta styra mitt liv till en bättre tillvaro.

Carisie
tis, 2024-04-09 - 22:57

@Denlillamänniskan Hej. Så fint du skriver och att du ändå ser på framtiden med tillförsikt. Det har funnits stunder då jag undrar om jag ens haft nån framtid. Trodde även att mitt tåg gått - med det hade det inte. Det ankom i precis rätt tid för att magi skulle uppstå. Tyvärr har jag inte alltid hållit mig på den smala vägen med alkohol - därför gör jag nu en förändring. En förbättring för mitt nyktra jag är mycket bättre än mitt påverkade. Jag har försökt hitta BRA meditation (endast funkat på yogaklasser) - har du nåt tips?

Heja dig med fler ♥️ än siffror

Denlillamänniskan
ons, 2024-04-10 - 06:10

@Carisie Tack för ditt vänliga inlägg!
Jag tycker att Thic Naht Hahn ger väldigt enkla och bra meditationer på Youtube om man önskar guidad meditation. Annars tycker jag själv om gående meditation medan jag vandrar. Jag tycker att zenbuddismen passar mig bäst. Läs gärna någon bok av Thic Naht Hahn. Han skriver bra och det är han som myntat begreppet Mindfullness.

Alla typer av kontemplation i stillhet är bra och den praktiken finns i de flesta religioner. Det behöver inte vara krångligt alls. Medveten närvaro kan praktiseras i många situationer. Meditation behöver absolut inte bara utföras sittande i en speciell position. Men det behövs träning av sinnet och i början är det enklast om man sätter sig i stillhet varje dag, gärna tidigt på morgonen. Så småningom kan man lära sig att smidigt och snabbt förflytta sig mentalt till medveten närvaro när tankarna börjar fara eller man märker en anspänning i kroppen. Det kan man göra genom att stanna upp på promenaden, se naturen och himlen och bara andas några minuter.

Varför skriver jag så långt om meditation på en sida som handlar om alkoholberoende? Jo, för att meditation hjälper hjärnan att reparera sig. Meditation har en läkande effekt på dopaminsystemet som skadats av alkohol när man druckit för mycket och för ofta. Den gör också att man finner alternativa sätt att koppla av och må bra. För egen del tror jag att meditationen har gjort att jag inte längre uppskattar berusningen.

Jag citerar Thay:
Healing is possible in the Present Moment

Denlillamänniskan
ons, 2024-04-10 - 06:37

Ett tillägg;

Vi som druckit för mycket och för ofta har lagt oss till med en slapp vana; Att kurera anspänning och starka emotioner med att hälla i oss vätska. Det är enkelt och det går fort. Problemet är bara att hjärnan formas om och bedövas. Det löser ingenting på djupet och alkohol har tyvärr ingen läkande effekt på hjärnan.

En del kanske blir arga på mig nu; Varför säger hon att alkohol är dåligt och meditation är bra om hon fortfarande dricker? Verkar ju väldigt mycket som dubbelmoral. Då vill jag påminna er som blir provocerade, att mitt mål aldrig varit total nykterhet i all framtid. Mitt mål var att alkohol inte längre skulle vara viktigt. Det är dit jag är på väg. Och jag har valt att lägga tråden på avdelningen "Förändra sitt drickande" av den anledningen. Jag har valt att inte bara sluta skriva och återgå till problemdrickande när den nyktra perioden är slut. Jag ville göra upp min relation med alkoholen på ett grundligt sätt. Jag behövde en djupare livsomställning där alkoholen var ett symptom på att jag inte klarade att hantera mig själv och livet särskilt bra. Alkoholen hindrade mig dessutom att förändra tillvaron till något bättre eftersom den tog så mycket tid och plats i mitt liv.

Ha en fin dag och ta hand om er!

Carisie
ons, 2024-04-10 - 15:21

@Denlillamänniskan Tack så hemskt mycket för tips. Ska prova imorgon när jag är ensam hemma. Har farit runt som en skållad råtta och städat hela huset. En typiskt "ledig" dag 😅 Meeeen efter en långsemester i Thailand ska jag inte klaga. Jag har läst en hel del om Buddhism och bott i Thailand - det är min melodi. Ska verkligen försöka mig på meditation av bägge sorter. Just nu känns det som att jag skulle vilja sitta ner och meditera eftersom jag är på benen på alla arbetspass och sen hemma. Ibland känns det inte som att jag sitter förrän jag ska lägga mig 😅

Oj, det blev en lång parentes.

Jag läste dina tidigare inlägg och konstaterade att vi nog har liknande mål med vårt förhållande till alkohol. Det kändes verkligen både skönt och positivt att någon har liknande tankar som jag och verkar se på framtiden med tillförsikt ☺️

Ha en fin dag och hoppas det blir ♥️ i kalendern

Denlillamänniskan
ons, 2024-04-10 - 19:29

@Carisie Du verkar verkligen ha fullt upp! Har du någonsin tänkt på om ditt liv styrs av "Jag måste" (städa, fixa massa grejer e.t.c) eller om ditt liv styrs av "Jag vill" ?

Det finns en paradox i att alkohol inte ska vara viktigt. Så länge det är svårt att skippa det en kväll, är alkoholen fortfarande viktig. Så länge man är sugen så är alkoholen viktig. Då ska man inte dricka, tänker jag.

Du kan ju prova det jag brukar säga till mig själv; Äh, du kan dricka imorgon, om det nu är det du vill. Alltså En Dag i Taget-principen.

Tack för att du uppmuntran! Det är hjärta i kalendern idag med. Samma sak imorgon.

Carisie
tors, 2024-04-11 - 23:18

@denlillamänniskan Hej 👋🏼 Jag städar för att jag vill hålla det på en nivå jag accepterar ☺️
Att jag inte sitter förrän jag ska lägga mig beror mest på att jag jobbar skift och detta inom anestesi- och intensivvård. Det är helt enkelt ett högt tempo på jobbet.

Angående alkoholen så har jag inget sug efter den alls. Jag har min plan och följer den ☺️ So far so good. Här hade det blivit gott om hjärtan eftersom jag jobbar kvällsskift hela helgen - skulle aldrig falla mig in att dricka något när jag kommer hem kl 22-22.30 - inte ens ett glas.

Jag dricker för mycket när det blir slentrian - alltså frekvensen ökar och då ökar toleransen och vips har jag satt mig i skiten. Så frekvensen är nedskruvad nu och konsumtionen har en budget som jag inte överskridit heller. Jag känner mig nöjd med mitt upplägg och känner att det funkat fint de här 6v jag styrt upp mig. Gubben är med på tåget också ☺️

Denlillamänniskan
mån, 2024-04-29 - 11:50

Fundering;
Jag ser förändringar hos mig själv. Tycker inte om att vara full. Har inte velat ha mer när jag är påverkad. Detta är lite märkligt, eftersom jag tyckt att det har varit svårt att sluta dricka när jag väl har börjat. Det är väl det som är skillnaden. Tidigare ville jag bli full, nu vill jag inte det.

Då kan man ju undra vad som har hänt?
Det som har hänt är att jag tar mer ansvar över mig själv när det gäller alkoholintag. Jag avfärdar barnsliga infall att "det vore gott med ett glas". Hur många gånger har jag inte bakfull och eländig sagt till mig själv; Du kan inte hålla på så här, nu blir det skärpning. Det är den vuxna sidan hos mig själv som nu börjar jobba lite mer proaktivt. Eller snarare så börjar jag återvända till att ta ansvar för mig själv, såsom jag brukat göra.

Nu en tanke;
När man tar tag i sitt drickande. Är förändringen nykterhet i sig, eller är det bara ett symptom på att man längtar efter att börja leva på riktigt igen? Finns det en längtan efter ett bättre och sannare liv, som gör att man tar tag i sin alkoholöverkonsumtion? Jag inbillar mig det. Man slutar dricka eftersom man vill börja leva, även om det gör ont.

Dessa tankar går ju lite stick i stäv med att man är ett offer för ett beroende. Att man blir outsmartad av en Alkoholdjävul. Fel tanke FÖR MIG. Det finns inte någon fantasifigur som lurar mig att bli full. Det är jag själv. Jag har ägnat mycket kraft på att försöka förstå vad de alkoholromantiska tankarna står för, och vad alkoholen nu skulle kunna erbjuda för några fantastiska sinnesstämningar och upplevelser. Hittills är svaret avtrubbning.

Att moderera sitt drickande är en ständigt pågående process. Man kan aldrig återvända till ett sorglöst och problemfritt drickande när man väl tagit sig över gränsen för problemdrickande. Så med ett visst vemod har jag slutat tro på alkoholromantiska önskedrömmar. Mitt liv har inte heller blivit skönare eller lättare genom att sluta hälla i mig vin. Livet är helt enkelt svårt och sorgligt att hantera många gånger, oavsett alkohol eller inte. En fördel med att sluta dricka är att man kan hantera riktig ångest istället för kemisk bakfylleångest. Bakfyllan skyler över annat obehag. Så var det när jag drack som mest. Tyckte att det var bättre att må dåligt av bakfylla än att ta tag i mina egentliga sår. Hellre full och bakfull än att förnimma livssmärtan över att livet inte blivit som jag önskat mig. Nu tycker jag inte längre att det är så sorgligt att jag aldrig fann en livskamrat som gav mig all den kärlek jag behöver. Jag drog inte rätt partner till mig och valde dessutom fel män. Så blev det och jag kan förlika mig med det.

Om man genomskådat några av sina egna villfarelser och självbedrägerier så går man inte på samma trolleritrick igen lika lätt. Alkoholens effekt är inte bara att det ger avtrubbning. Medan jag skriver den här texten ser jag att det finns något mer. För mig har det varit en längtan att komma närmare mig själv. Det tricket har jag inte riktigt fattat hur det går till ännu. Men jag har förstått att det är det som lockar. Att känna mig hel.

Carisie
mån, 2024-04-29 - 12:57

@Denlillamänniskan Hej 👋🏼 Jag har upplevt samma sak- senast i lördags på tjejfest. Jag maxade inte ens min budget 🤷🏼‍♀️Budgeten jag satt upp är för inte kompatibelt med sorglöst drickande. För närvarande struntar jag i mig faktiskt och jobbar på att bygga upp förtroendekapitalet så att maken kan "dricka sorglöst" i mitt sällskap och inte känna att han behöver hålla igen ifall jag dricker för mycket.

Jag har tänkt precis samma tanke som du beträffande ångesten. Jag trodde jag fått ångest "på äldre dar". Men när jag slutade att slentriandricka försvann ångesten - och dök bara upp om jag var bakis. Jag fick ju t.o.m. SSRI utskrivet vid nåt tillfälle... jag tog dem i två eller tre veckor och då mådde jag 100 ggr sämre än innan jag började. Vägrar ta nåt sånt råttgift igen (för egen del).

Ha en fin dag
🩵

Denlillamänniskan
mån, 2024-04-29 - 14:27

@Carisie Ja, antidepressiva läkemedel av den typen är enligt Anders Hansen som att försöka fylla ett glas med en vattenspridare. Lite ramlar ned i glaset men det mesta hamnar utanför. Så när dessa läkemedel skrivs ut, så är det ofta "går det så går det". Ibland blir det fel, eftersom problemet inte var någon sorts diffus serotoninbrist. För oss som gillat att dricka för mycket, så är det snarare en dopaminobalans det handlar om, och då gör SSRI mer skada än nytta. Men vem går till läkaren och säger "Jo, Du...... jag krökar för mycket. Har du nåt piller som kan balansera de negativa psykiska effekterna?" Förmodligen erbjuds du Antabus eller Campral eller något annat. Plötsligt ligger fokus på att du krökar, inte att du är ledsen och inte har någon energi. Jag har länge sagt att man inte kan medicinera bort en tråkig livssituation. Den kvarstår och behöver hanteras. Antingen genom förändring eller genom acceptans.

Ursäkta att jag ler åt din beskrivning, men det där med att hålla igen på vinet för att maken ska kunna dricka av hjärtans lust och fröjd var något nytt! Bra att du på kuppen inte längre dricker så mycket och att du inte vill dricka så mycket. Låter skönt.

Att dricka måttligt är å andra sidan något vi ständigt kommer att behöva jobba med. Det är något man först kan släppa när man plötsligt kommer på att man inte har druckit på två veckor utan någon som helst tanke. Själv är jag inte där. Jag tänker på alkohol flera gånger i veckan. Vet inte om det blivit någon fix idé eller vad det handlar om. Vet bara att jag helt håller på att förstöra mina positiva tankar om alkohol. Så fort tanken på att jag skulle vilja ta ett glas dyker upp, så kommer genast en liten motreaktion..... Och varför tror du att det skulle kännas bättre med två glas vin nu?? Förstör alltså alkoholromantiken helt för mig själv. Det är lite tråkigt, men det är sant.

Önskar dig allt gott!