av noca

noca
tors, 2025-05-01 - 08:09

Vi har varit ett par i 18 år.
Han har alltid varit känslig för alkohol, men enligt mig blev det ett problem när vi fick vårt sista barn för 10 år sen.
Han är en snäll, rolig och stöttande man. Vi delar lika på det mesta. Vi har roligt ihop med högt i tak.
Men när han dricker så börjar han sluddra och passar jag mig inte för vad jag säger så blir han sur på två röda. Han missförstår det jag säger och blir rätt grov i munnen.
Har vi vänner över så måste han alltid beklaga sig över hur tufft det är att leva med mig, berättar om mina sämsta sidor, hur jag hunsar honom osv. Allt sägs så att andra tycker att han är rolig. Jag tycker att det är förnedrande och jag kan inte försvara mig för då blir han värre.
Dagen efter är det glömt för honom och säger jag något så skrattar han bort det och tycker jag är tramsig.
Sen har vi det bra tills nästa gång han dricker, vilket är ofta.
Han hållet sig oftast till fredag och/eller lördag, valborg, en fotbollsmatch med favoritlaget. Det blir alltså rätt ofta.
Jag dricker själv, men inte dom mängderna. Jag dricker inte mig beusad eller personlighetsförändrad.
Jag vet mina gränser sas.
Det spelar ingen roll om han får sällskap, han dricker ändå för "han måste få slappna av".
Vårt sexliv är noll pga jag tycket han är avtändande när han alltid dricker över gränsen och jag hinner inte bygga upp något innan han dricker nästa gång. Han tycker jag blivit tråkig i vårt sexliv, men säger jag anledningen så är jag gnällig och "alla dricker".
Jag älskar honom och vår familj som vi byggt tillsammans. Men jag får ont i magen varje gång han dricker och måste vara på min vakt.
Han har aldrig varit fysiskt våldsam

esterest
tors, 2025-05-01 - 08:56

Jag kan absolut relatera till det du skriver. Jag har ett långt förhållande med en person jag tycker mycket om. Bra föräldraskap tillsammans. Båda fungerande jobb.

Min man ser inte heller hur alkoholen påverkar vår relation negativt. Jag upplever att han tål sämre nu än för tio år sedan. Han tycker han blir kul trevlig och avslappnad. I mina ögon inte alls. Det blir lätt bråk om ingenting. Han kan fastna i saker. Ofta politiska. Eller gamla oförrätter. Det är tråkigt att somna osams. Sedan dagen efter så är det som ingenting har hänt.

Balansen mellan ”bra livslång relation” och ”en relation som sårar för mycket” kan vara rörig ibland.

Hoppas du kan skriva av dig här. Jag har precis hittat tillbaka hit, två år senare. Anteckningarna hjälper mig att sortera tankar. 🌼

noca
tors, 2025-05-01 - 09:03

Tack så mycket för att du skrev. Jag har fina vänner, men ingen jag kan prata med detta om. Det är väldigt ensamt.
Jag anser mig vara en stark person, men det tar väldigt mycket på en när man får höra så mycket negativt om en när han har druckit och sen dagen efter är han den fina personen igen. Vilken av personerna vill leva med mig egentligen?

esterest
tors, 2025-05-01 - 10:21

@noca jag har jobbat mycket med min vingliga självbild sista året. Gjorde det obekväma och bokade psykolog via Mindler. En akut kris fick mig att ta steget men samtalen kom att handla om helt andra saker.