av Foppa Forsberg

Foppa Forsberg
lör, 2024-05-04 - 00:11

Jag behöver hjälp!
Jag har alltid sett alkohol som ett roligt inslag i mitt sociala liv. Jag har också haft ett yrkesliv där alkohol finns, med mottagningar, AW m.m. Jag har ett antal gånger men långt ifrån alltid fått i mig för mycket.
Jag är 50 och har fru och 3 barn varav 2 fortfarande hemma. Jag har hotats flera gånger på senare tid med skilsmässa, helt korrekt. Det skrämmer mig, och min gamla pappa har dragits in också. Det är bättre, men jag har inte klarat av att helt sluta.
Jag är trött på att ljuga, trött på att smyga, trött på att ha dåligt samvete, och trött på att bara göra det som krävs men aldrig mer därför att jag istället går och köper folköl som jag gömmer undan och smygdricker. Jag lurar ingen i min närhet, de vet vad jag gör... och de är trötta på det.
Jag klarar bevisligen inte psykologiskt att bryta mönstret tillräckligt. Jag behöver hjälp, mycket hjälp, och helst skulle jag vilja kunna äta något piller som får mig att kräkas om jag dricker. Finns det något som hjälper till att kickstarta fysiskt att bryta mönstret, och kan man i så fall få det anonymt? Så kan jag starta en psykologisk resa parallellt som gör att jag långsiktigt inte behöver någon medicinering?
JAG BEHÖVER HJÄLP! Mer än press och stöd från familj och mer än samtal...

bpo
lör, 2024-05-04 - 22:47

@Foppa Forsberg Jag har precis som du haft en inställning om att alkohol är ett roligt inslag i livet. Både med jobb (många AW) och med familj och vänner. Såg inte problemet i början och ville väl egentligen inte se problemet, innan det var för sent..

Jag har ingen partner, men har sabbat mycket av mitt jobb, som egen företagare. Där finns ingen chef som ser om man börjar dricka vin efter lunch osv..
Sedan att man är för bakis dagen efter och slår på datorn långt senare än vad som bordes.

Jag sabbade mitt jobb.. det är inte lika viktigt som ens familj. Men det var viktigt på annat sätt, såklart. Jag är besviken på mig själv att jag lät det gå så långt. Något jag byggt upp under så många år gick i kras.. på grund av vad?! Ruset från alkoholen..

För mig hjälpte det att våga säga det högt. För snart en vecka sedan erkände jag för min läkare att jag har svårt med alkoholen. Att jag inte kan stoppa mitt drickande när jag väl börjat och detta var ofta många dagar varje vecka. Jag har alltid känt en skam, och känner fortfarande. Jag vågade sedan berätta för en nära vän för någon dag sedan. Det blir lättare.
Jag blev medlem här på sidan för 2,5 år sedan.. men jag hade väl inte kommit långt nog då i mina tankar.
Den här gången känns det annorlunda. Så mitt tips är, sök vård! Berätta om ditt drickande.

Jag har ”bara” varit utan alkohol 1 vecka idag. Men jag tar en dag i taget. Kommer få hjälp via kommunen som min läkare tipsade om.

En läkare kan säkert ge antabus. Ta den hjälp du känner att du kan få. Sen tror jag att hela tankesättet och inställningen behöver behandlas. Så är det för min del.

Jag hoppas du får ut något av att skriva här också. Det har det gjort för mig. Varit inne både morgon och kväll för att läsa och skriva.
Ta hand om dig!