Startar denna tråd för de som vill läsa eller ta del av hur våra liv ser ut som har utvecklat ett periodiskt missbruk.
Vi är ett par stycken härinne på forumet som är både nykterister och alkoholister i samma person. Det kan vara svårt att förstå vårt sätt att inta alkohol. Även för anhöriga kan det vara svårt att förstå denna typ av drickande. Jag har perioder med ca 9-10 månader utan alkohol och 2-3 månader som jag dricker (drack) totalt per år.
Det är svårt att förstå man har ett problem med alkohol, när man har långa perioder då inga tankar finns på att dricka och att det följs åt av en period med kraftigt intag.
----
Människor omkring mig talade om för mig att jag var missbrukare av alkohol men då jag ansåg att mina nyktra perioder var så väldigt mycket längre än de onyktra så kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå att det räknades som missbruk.
De "är du alkoholist?" tester får jag MVG på och är enligt dessa tester utom all fara.
Jag trodde inte ens att jag skulle få hjälp, utan att läkaren skulle avfärda mig som patient då jag inte hade ett "vardagsproblem" med alkohol.
Så var det inte. Läkaren delgav att jag hade ett allvarligt problem med alkohol och att det stora intag jag kan få i mig i ett svep, så finns risk för hjärtstillestånd, epilepsi och leverskador. Jag har fått bra hjälp och har gått från vansinnighets drickare till passiv beroendeperson i 1.5 år.
----
Vad det innebär att ha denna variant av ett missbruk, skrivet ur min egen erfarenhet, är att:
Jag har långa perioder som jag inte alls tänker på alkohol eller känner ett sug, tankarna finns inte alls på att dricka. Min hjärna kan svänga om från detta lugn, till att dricka, väldigt fort.
För mig kommer det som en snabb tanke som inte går att stoppa. Och drickandet tar sin plats - det rör sig inte om socialt drickande. Jag vill drar ner gardinen hemma, ser till att jag har alkohol så det räcker att täcka - fylla - som leder till ångest/abstinens- fyller på med mer för att döva abstinensen.
Så kan det hålla på i en vecka. Tills jag helt enkelt tröttnar - kliver ur mitt drickande. Städar upp runtomkring mig och går ut i vardagslivet. Då infaller en period på 3-4 månader där inget sug finns alls.
En period med att dricka skulle också utlösas om jag tog en öl spontant, där min hjärna kan lura mig - jag har ju vart nykter i 3 månader - jag kan inte vara alkoholist. Jag kan ta en öl - fungerar alltså inte, då vansinnet startar igen. Med en veckas drickande, eller mer.
Jag är alltså nykter ca 9-10 månader per år utan att tänka alkohol. Har inget sug alls. Jag dricker 2-3 månader per år med ett stort intag av alkohol. Ca 1 liter ren sprit per dag. Nästan till medvetslöshet.
Jag kräks såklart, vore konstigt annars så jag tar en stor klunk sprit - håller det nere så länge jag kan för att inte kräkas upp det (vill få ut alkoholen i blodet innan jag kräks) Riktigt vidrigt.
Mina perioder har inte kommit tätare men har innehållit mer alkohol varje gång.
Jag upplever inte att jag är fysiskt beroende av alkohol.
Jag vet inte varför jag har utvecklat att dricka på detta sätt.
Jag har aldrig ångest eller är deprimerad. Har nyligen gjort en ADHD utredning och fick diagnos medelsvår ADHD. EN förklaring kan vara bristande impulskontroll och brist på konsekvenstänkande. Då jag dricker finns det i min värld inga konsekvenser. Morgondagen existerar inte. Jag blir fixerad vid alkohol.
Jag får extrem abstinens när ingen alkohol finns när jag är inne i en dålig period. Läkaren beskrev det likt en narkomans, kan ta till väldigt drastiska åtgärder för att få tag på alkohol.
När jag gick ur min sista period Oktober 2016, så var jag uttorkad till max, sönderkräkt strupe, hade kräkts blod, åt inte en matbit på en vecka och drack 8 liter sprit på 7 dagar.
Jag hoppas det var sista gången.
----
Ni som har andra erfarenheter får gärna fylla på tråden. Kanske det kan hjälpa någon som (precis som jag) inte förstod att detta också är att vara missbrukare av alkohol.
MM