Västligvind

3 veckor nykter idag! ??‍♀️??‍♀️
Börjar vänja mig konstigt nog. Så här länge har jag inte varit ren (bortsett från när jag varit illa sjuk) någonsin! Och jag säger ren för ett tag vid 18-19 års ålder drack jag inte varje helg utan festade på annat om man säger så...
Att vänja sig såhär fort trodde jag inte. Jag vill ju såklart ha ett glas vin. Jag vill ju åka till systemet. Men jag gör det bara inte.

Ett bakslag eller bakslagstanke hade jag dock i helgen. En extremt jobbig timme med mycket ångest. Då tänkte jag att jag kanske skulle smygta en öl och hälla upp typ en termosmugg så ingen såg...vilken sjuk tanke. Jag gillar knappt ens öl. Blev faktiskt lite rädd för mig själv där.. Tänk om jag är värre ute än jag tror? Jag gjorde det inte. Men tanken var där.. Obehagligt. Jag? En smygdrickare??

Så vad jag ska göra med den tanken än vet jag inte. Ska fortsätta mitt program här på siten i veckan. Reflektera.

Jag har andra omständigheter i livet just nu som gör själva livet till ett helvete. Med eller utan vin. Känns både bra att gå igenom allt nykter men det ger såklart en extra press på mig.

Känner att jag börjar vakla lite så nu är det 100 % fokus i veckan! Ingen alkohol över huvud taget! Jag har ju lovat mig själv.

Hoppas ni där ute mår bra! Fortsätt kämpa! ❤️

Västligvind

Börjat vackla. Börjar fundera på tillfällen då jag kanske ska dricka. På tillfällen då jag vill dricka.
Jag börjar vackla i min nykterhet och det skrämmer mig.
Jag har fått några inbjudningar till grejer, grejer där det dricks på. Ganska mycket. Vill inte gå. Vill inte! Om jag går kommer jag dricka. Jag vet det redan innan. Men hur ska jag säga nej. Det är inget alternativ att åka och inte dricka. Det är inget alternativ att berätta sanningen. Vad har jag då för val kvar...

Usch.. Tvivel.

Måste klara längre än så här.. Jag måste. För mig själv. För min familj.

Tack alla ni fina som kommenterar i min tråd ❤️ Ert stöd och peppning betyder mer än ni någonsin kan tro. Speciellt nu när jag känner mig ofantligt ensam i det "riktiga" livet ❤️

Hej Västligvind!

Jag läste ditt inlägg här ovan om att du börjat vackla och tänka på tillfällen då du kanske ska dricka.
Detta är en riktig varning du ska ha stor respekt för, de valen du gör i samband med att du funderar så, kan komma att leda dig in på vägar dit du inte bör/ska/egentligen vill gå.
Ett återfall handlar alltid om att du gör ett val att ta ett återfall, men, det är ju inte riktigt så enkelt i det stora hela. Dessa val kan vara gjorda på andra slags val/känslor/tankar som leder till att man tar det slutgiliga beslutet om att ta ett återfall, för att man banat väg för det under långt tid.

Ett hett tips är att hålla dig borta från den djupa delen av poolen tills du känner dig stark i ditt val att vara nykter igen, tacka nej till inbjudningar och andra frestelser just nu när du vacklar, gör de där aktiva valen som kommer att leda dig in på andra bra val framöver. Och fundera över vad för grundläggande saker du behöver för att vara nykter.
För min egen del är det t.ex. sömn, träning och naturen. Skulle jag hamna på djupt vatten och börja fundera över nykterheten i ett negativt forum, skulle jag behöva gå tillbaka till mina basala saker som håller mig vid liv. När man byggt upp sig igen och fått kontrollen på sina tankar är det ju självklart att man kan utsätta sig för de sakerna som innebär att komma i kontakt med alkohol i olika miljöer etc. För det är endast då dessa situationer kommer kunna bygga dig ännu starkare.

Jag läser att det är 3 veckor för dig nydligen - sjukt bra!
3 veckor är en kritisk period - jag fick själv lägga in en högre växel då, det kändes motigt osv.
Rid ut det och kom starkare ur det - för det är värt det.

Mod och styrka,
Dee

Fibblan

..Vi är många tror jag, som delar upplevelsen av precis det du och Dee beskriver. Det hör snarare till vanligheten än ovanligheten, att vackla just där. Likaså 3 månader..Det är min erfarenhet iaf. Hade varit intressant om ngn hjärnforskare kunde belysa sambandet och sätta fingret på vad det är som händer då..?.
Nåväl, det - plus att du har en del inbjudningar till grejer, där inte bara kommer att vara alkohol med i bilden, utan dessutom drickas friskt om jag förstod dig rätt. Nu gäller det att vara extra vaksam, försiktig och rädd om dig?!

Jag vill samtidigt också bekräfta dig i hur svårt det här är. Du känner dig inmålad i ett hörn. Jag känner igen det. Vad du än väljer känns det just nu fel och/eller omöjligt. Här kommer ytterligare förslag utifrån dina egna, och hur du i nuläget ser på din sit..(!)☺️.
Gå dit utan att dricka - inget alternativ
Inget alternativ att säga sanningen
Du vill inte gå - för du vill inte dricka!
= Du går inte .
Och hittar på en nödlögn för att stanna hemma: migrän, kräkts, feber,.etc
Eller tar du med dig en, dit du ska:
Jag kör. Jag ska upp tidigt imorgon och hjälpa..
Jag går på penicillin, t.ex. urinvägsinfektion eller något annat som inte syns och/eller folk är rädda att bli smittade av..?!

Vad bra att du tar upp ditt vacklande. Tvivel kommer och går. Och jag håller verkligen med Dee om att det är en balansgång. När man ska utmana sig och växa genom att ha lyckats klara av, och när man ska välja att vara extra snäll mot sig, och faktiskt undvika just då att göra det.
Du vet bäst, vad som blir bäst för dig! Och du kommer att komma fram till vad det är, genom det ärliga rannsakande du gör nu?!
Starkt jobbat?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Västligvind

Tack Dee ❤️ Tack för att du skriver allt jag behöver just nu.
Jag behövde verkligen höra de orden. Föreställer mig att du lite argt och varnande säger det till mig ?
Ja, jag är ur fokus. Vacklar och är lättpåverkad. Jag är nykter fortfarande. Och vill så förbli. Anledningen till att jag mår så dåligt över dessa fester är ju för att jag känner mig svag i mig själv just nu. Och jag vill ju inte dricka (eller jo det vill jag men det går inte). Jag både vill och inte vill. Jag ska försöka hålla fokus. Har lovat mig till söndag. Jag ska definitivt vara nykter till söndag. Det är ett löfte.

Fibblan ?
Tack för dina ord. Tyvärr menade jag att det driks rejält. Och slutar inte bra. Det brukar ju sällan göra det. Jag har förstått att det är en kritisk period jag får igenom nu. De första veckorna hade jag sånt driv. Ett driv som tyvärr börjar sina.
Tillbaka till fokus igen. Jag tycker ju också det är förbannat tråkigt. Blir nästan arg. Varför ska alla andra få dricka och ha kul! Medans det aldrig blir bra för mig. Satsar på söndag nu. 4 veckor ska gå. Jag ska klara det.

Tack för all stöttning ❤️ utan er här inne hade jag inte klarar ens andra veckan ?

Västligvind

Några tankar och funderingar.

▪️Jag önskar jag kunde sätta på och stänga av min ångest som jag själv vill.
Ångesten jag hade i mina första inlägg. Jag vill ha den nu. För när jag mår så fruktansvärt dåligt är det lätt att avstå alkoholen. Det är ju den som gör mig så sjuk. Det vet jag.
Nu när jag slutat dricka har min ångest minskat rejält. På gott och ont. Eftersom jag då vill kunna dricka som andra såklart.
Ibland undrar jag om vi verkligen är den intelligentaste varelsen.. Titta bara på mitt resonemang. Man blir ju trött på sig själv.

▪️Jag har sagt till en av de som jag är bortbjuden till att jag kommer vara nykter. Det mottogs inte väl. Jag är ju nämligen den som drar igång en fest. Alla andra får ju kul. Skrattar. Jag har ju själv kul, i början. Sen går det alltid käpprätt åt.... Vissa av mina "vänner" kan skratta åt alla mina snefyllor. De blir ju till och med sura nu när jag inte ska dricka. De skrattar åt mina snefyllor och beter sig aldrig så själva Medans jag går under av ångest. Som en ciekusapa. Jag måste dricka så festen blir sådär kul och sen är det ingen som undrar varför det alltid blir som det blir med mig.. Undra om de verkligen är mina vänner. De måste ju mörkt att nått är fel. Det har ju pågått i år.
Vissa är bra. Speciellt en. Som jag kan berätta allt för. Som vet. Som aldrig hade dömt mig om jag snubblade nu på vägen eller var nykter för all framtid. Som faktiskt tycker om mig.

▪️ Min man vägrar att gå på allt vi är bjudna till. För det första så är han inre så förtjust i festligheter och för det andra vet han hur det alltid slutar med mig. Han sa det. "du vet hur det kommer att sluta". Ja, det vet jag. Exakt hur det kommer att sluta.

▪️ Om jag går. Om. Så kommer jag köra. Då måste jag vara nykter.

▪️Målet är att klara 4 veckor nu. Jag har fått minska ner målen. Ta dag för dag. Inte tänka på 8 veckor. 20 veckor. Dag för dag. Vecka för vecka. Nu är målet söndag. 4 veckor.

Det klarar jag!

Fibblan

..tänker jag när jag läser ditt inlägg ?! Heja dig, för dina tankar och funderingar! Att du tar dig själv på allvar och avsätter tiden för att reflektera, och skriva ner vad som händer inom dig. Och vad som ev. händer med andra när du nu gör andra val.. Precis så här agerar en målmedveten intelligent varelse?!

Lätt att hamna in i roller, där det förväntas att man ska agera på ett visst sätt..känner så igen partyprinsessan-syndromet, som jag valt att kalla det..Jag har själv också alltid varit den som drar igång festen, bjuder på "tokigheter" som det skrattas med/åt, såväl i stunden som dagen efter.. Och fram till nu har jag skrattat med..vad fan ska man göra liksom? Men egentligen mår man ju allt annat än bra dagen efter. Man har än en gång gått över sina gränser.. Vi måste sluta vara dance-monkeys! Hur de andra ska tas med det, det är deras bekymmer! Tycker de att man är tråkig för det - synd för dem. Vi gör bra val för oss nu! De ska vi vara stolta över! Och jag lovar dig, att även om festen inte blir kul. Om du nu bestämmer dig för att KÖRA dit, så kommer du känna sådan enorm stolthet och tacksamhet att du lyckats med denna utmaning! Och det kan ju hända att det blir än mer tydligt vilka du har mer än drickat gemensamt med..
Skönt o höra att du åtminstone har en vän, som du känner att du kan dela allt med. Som förstår och stöttar oavsett var du befinner dig i livet, och som inte dömer! Det är guld värt ✨! Har man bara en sådan vän, kan man betrakta sig rik?!
Och här har du massor, som hejar på dig också! Smart att skala ner målet! Som jag har trixat med detta fram och tillbaka sedan årsskiftet, för att hitta det som passar mig.. Och kommit fram till just det, att det bästa är att det får skifta i tanken längs med vägen..ibland har jag fått putta det framför mig timme för timme, ibland som du nu med några dagar följd. Det finns alla de sätt, och huvudsaken är ju att man hittar det som fungerar för en själv i det läget man för tillfället är i. Jag tycker du gör det här så jäkla bra Västligvind?!
Håll i nu - närmaste målet - söndag - 4 veckor!
Jag tror som du - det klarar du??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Västligvind

Jag har bestämt mig.
Om inte mina så kallade vänner kan acceptera att jag är nykter. Och gör det jobbigt för mig och pressar psykiskt. De tjatar ju inte men ja.. Jag märker tydligt att de inte är glada.
Om de inte kan acceptera det. Att jag avstår. Om det ska bli stelt. Avigt. Då avstår jag även deras vänskap i nuläget.

Så var det bestämt. Jag kommer inte att gå på några tillställningar som inte välkomnar mig som vanligt bara för att jag är nykter.

Jag kommer inte lägga mer energi på att förklara varför jag är nykter till samma personer.

Jag kommer inte att fokusera på deras liv eller mående alls i nuläget.

Jag kommer inte utsätta mig själv för denna prövning.

Jag väljer mig själv. Jag väljer min familj och mitt mående. Jag väljer livet.

AL

Helt rätt.
Min man sa; Det är väl roligt att umgås !
Jag sa; Nä det.är det inte!
Se skrattade vi ihop. Vi är verkligen olika. Å det är bra. Han umgås och jag gör det inte.

Hahaha, det är ju fascinerande att min ton hördes i det jag skrev. Jag var bestämd mycket riktigt när jag skrev till dig - skönt att du tog det rätt.
Om man inte håller på att diskutera så himlarns mycket med sig själv hela tiden utan för det enda argumentet som vi faktiskt kan förhålla oss sanna till så blir det 7 resor enklare:
- Aldrig det första glaset.
Om det aldrig blir första glaset slipper vi en mängd påföljder, bland annat:
• ångest
• när vi ska kunna tänka oss sluta, ”bara ett glas till” finns inte då
• minnesluckor
• bakfylla
• skadade inre organ + hjärna
• sabbade relationer
Listan kan göras lång!

Beträffande dina sk vänner. Du funderar helt sunt och adekvat på den punkten. Hade det varit mina så hade jag strukit dom dag 1 från min lista.
Vet dom om att du kämpar mot alkoholen i din sjukdom?!
Deras resonemang låter heeeeelt kefft to be honest.
Omge dig med personer som stöttar dig i detta, ingenting annat kommer att ha någon betydelse framöver om du ska klara av det här. Våga vara öppen och ärlig men va det med den du har förtroende för så det inte blir fel.

Ta hand om dig!
Mod och styrka!
/Dee

Västligvind

4 veckor!
Idag är det fyra veckor och nu i veckan kommer det vara 30 dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det så här långt.

Jag har vacklat. Speciellt i veckan, helgen har varit tuff. Men det gick! ?

En sak jag tänkte på. Det var ju röd dag i går, alltså systemet var stängt. Men jag tänkte inte ens på det. Normalt sett hade jag bunkrat på fredagen inför helgen. Man vill ju inte stå tomhänt liksom ? Men denna gången så tänkte jag inte på det föränn en bekant sa till mig "Åh nej! Det är ju röd dag idag och systemet är stängt!" Så himla befriande!

När jag tittar i min kalender nu så är helgerna bokade med roliga aktiviteter. Saker på morgonen. Om jag tittar tillbaka så är alla helger tomma i kalendern. Jag var ju alltid bakfull på lördag och söndag. En underbar förändring!

Det är en grå söndag ute idag. Men jag är min egen sol just nu!

Tack till alla er som stöttar mig och är med mig på vägen här inne. Utan er hade det aldrig gått ??

Önskar er alla en nykter och fri dag ❤️

Läste ikapp lite i din tråd nu.
Vad jobbigt du haft det inför helgen. Men, vilka bra resonemang!! Du kommer att klara att hålla dig fortsatt nykter, bara du vill, och kunna fortsätta ha roliga aktiviteter inbokade på helgerna.

Hejja dig!

Fibblan

Så härligt o höra västligvind ☀️!
Du är solen - Du är vinden!
Och efter bråkiga vindbyar, så blåser den i din riktning igen?️?!

Stort GRATTIS till dina 4 veckor ?!
Det är verkligen superbra gjort!!
Heja dig❤️!
Stor kram
/Fibblan ?.

Västligvind

Jag blev full på julafton. Framför min snart 15 åring. Inte arg, inte blödig utan glad och rolig. Sjöng. Hade mig. Mår hemskt nu! Fan! Kommer inte ihåg allt som vanligt. Mår helt enkelt piss. Trodde verkligen jag skulle klara bara lite. Jag trodde det verkligen. Men det gick inte. Ångesten river i mig. Jag har blivit en sån som förstör julen på grund av mitt drickande. Som tur var kunde jag "hålla" mig tills släkten gått hem. Men sen.. Fy fan. Pratat med barnet. Hen säger att det är okej, att det inte är någon fara. Men jag vet ju att det är det. Usch.
Skäms.

Usch för mig och att jag aldrig blir fri. Jag har inte tittat in här på ett bra tag. Livet har varit lite jobbigt för mig. Men jag har inte blivit full. Inte förrän i tisdags. Fan.

Janus

Det som är gjort är gjort och går inte att ändra på. Känner såväl igen mig i vad du skriver. Har gjort mina nära och kära så illa och mår själv illa av det.
Men varje ny dag är ett oskrivet blad och du kan ju göra något bra av dessa för ditt barn. Tror det är viktigt att tänka framåt på det vi kan påverka.
Och du, det är aldrig försent att förändra och påverka framtiden hur jävligt det än är.
Kämpa!!!!
Har själv äntligen trängt bort alla ursäkter, bortförklaringar och erkänt att jag är alkoholist och behöver hjälp. Ska ikväll på mitt andra AA möte trodde aldrig jag skulle våga men nu är jag här och jag ska kämpa, gör du det med!!!
Kram

Västligvind

Tack Janus!
Det värsta tycker jag är att för många hade det inte varit en stor grej egentligen. Jag blev bara extra glad och pratig. Men för mig är det hemskt. Jag mår så dåligt av det. Jag har aldrig varit en elak person mot barnen eller på något sätt otrevlig när jag varit onykter. Men det är ändå fel. Hela jag är fel. Ångesten river i mig. Och det är det som är mitt problem. Att varje gång jag dricker, oavsett hur mycket, oavsett vad som händer får jag ett ångest påslag som om jag hade kört ihjäl någon på fyllan. Mycket till stor del för mina minnesluckor. Som jag alltid får. Utan undantag. Jag mår så himla jävla dåligt nu. Fattar inte varför jag gör såhär mot mig själv och min familj.

Jag överdriver allt. Självklart. Men för mig känns det som jag i princip kört ihjäl någon på fyllan fast jag bara blivit full och glad. Och lite högdjudd. Det är inte normalt. Man ska inte må såhär.

Trodde jag skulle klara det. Trodde att jag har ju varit nykter ett tag nu. En öl går väl. Ett glas vin går väl. Men det går fan aldrig.

svagis

Vad bra att du kom tillbaka hit och skrev i forum för jag undrade vart du tog vägen efter den 4 nov......jag är ny här och läste alla dina inlägg och blev så inspirerad av ditt nykterhetsbeslut <3 så det var skönt att höra hur det har gått och att inget värre hände.

Mina barn är 29 och 32 nu och de har sett mig "glad och rolig" många gånger under sin uppväxt...och de hatar det!! Men inget av dem klandrar mig för något som hänt utan de förstår att detta är en sjukdom, en kronisk sjukdom. I mitt fall så har jag alkoholistgenen i mig precis som du och det var när jag började på ett nytt och krävande jobb med mycket representation runt millenieskiftet som min sjukdom bröt ut. Jag har alltså varit alkoholist i 20 år snart men har fortfarande svårt att säga orden....
Imorgon ska jag på AA-möte kl.9.30, mitt första på många år (tack Janus för peppningen). Jag behöver sitta runt ett bord med andra som förstår, precis som ni härinne, och stärkas av den sortens vänskap och kamratskap som kan fås på AA - förra svängen när jag gick på AA så lyckades jag intala mig själv till slut att jag inte "passade in" på AA...att jag inte var alkoholist som de andra.....vägen till hållbar nykterhet har för mig varit en jävligt lång process...det handlar om självbilden.
Kram och lycka till - du kommer klara detta återfall också och nu har du ju testat, du kan inte dricka en droppe A om du inte vill trilla dit igen.

Idag är det Dag 7 för mig :)

Västligvind

Tack för dina ord svagis.
Och grattis till dina dagar!

Just nu är jag inne i ett mörker av självhat. Känner mig så bortgjord. Så förnedrad. Så liten. Mår riktigt psykiskt dåligt.

Jag önskar jag var mer lättsam. Som kunde göra lite blunder ibland men sen gå vidare med mitt liv. Jag är tyvärr inte sån. Ältar allt till förbannelse.

Hör om folk som gör bort sig på firmafester och sen går dit på måndag med lite ågren. Jag hade sagt upp mig. Aldrig kommit tillbaka. Så allvarligt tar jag på allt.
Varför är det så och varför är jag sån?

Det har blivit värre och värre. Förr fick jag sån här ångest när jag riktigt gjort bort mig. Nu kommer den oavsett.

Varför ligger denna ångest och drar i mig och varför blir den alltid tusen ggr värre när jag druckit. Önskar jag slapp detta. Och det kan jag ju om jag helt släpper alkoholen.

Det är bara det som måste präntas in i hjärnan.

svagis

Så just nu hatar du dig själv för att du är en sån usel människa som tog ett återfall....
Och på toppen av det så kritiserar du dig själv för att du är en sådan som ältar saker.....

Vill du prova en löjligt enkel sak? Klappa med ena handen ovanpå den andra armen, från handleden och ned mot handen 3 ggr samtidigt som du säger: - Du ÄR okej.....
Ibland är det inte andras kärlek som läker ens självhat utan det är du själv som måste locka fram något försonande ur ditt inre och ge dig kärleken helt på egen hand <3
Kram