Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Japp, i morse när jag vaknade bara fanns den där. Den oerhört saknade motivationen. Äntligen.

Vet inte varför den dök upp så där plötsligt. Var inte det minsta bakis eller ångestfylld. Har inte druckit för mycket på flera månader. Kan faktiskt säga tvärtom, det har gått långt över förväntan.

Men, som sagt, nu är den tillbaka, den älskade motivationen. Det känns helt annorlunda inuti just nu.

Jag vet inte hur länge den kommer att finnas kvar, men jag kommer att ta vara på varje dag/timme/minut/sekund. Jag lovar.

Vid närmare eftertanke kan det vara så att det är funderingar över hälsan som hjälpt till den här gången. Har gått upp en del i vikt och det tillsammans med alkohol ger ganska stora risker. (Hrm, förutom att jag är mycket fåfäng och mår superdåligt över hur illa mina kläder sitter...) ?

Egentligen är det ju strunt samma vad som gjort att motivationen är tillbaka, huvudsaken är ju att den är det. Förresten, det känns bra att det inte beror på att jag måste sluta för att min A-situation är ohållbar. Att jag gjort bort mig eller förgås av bakisångest.

Kanske blir det lättare nu när jag så att säga väljer det själv och verkligen vill. Igen. Hoppas det.

Jag vill också påminna om att vi alla gör vår egen resa och att mitt mål alltid varit att bli helt nykter. Att det behövdes en längre period av kontrollerat drickande är inget jag ser som ett misslyckande. Är bara så tacksam över att det funkade och att jag inte trillade tillbaka.

Vill förstås tacka er alla för mycket pepp och kloka ord. Har jag sagt att forumet är fantastiskt... ?

Hoppas bara att jag orkar komma i gång och kommentera hos er andra igen. Saknar det så mycket.
Jag följer er och trycker hjärtan, men kommer inte riktigt till skott att skriva. Har haft en extrem jobbperiod den senaste tiden, men tror att det börjar lätta lite.

Sammanfattningsvis:

Jag är full - av motivation
Stressen har börjat minska
Det känns så himla himla bra.

Kram på er ?

Glad att höra att du fått motivation o energi Vinäger !??
Jag följer dig i dina spår ,
Vinet lägger sig som en bulle på magen o den trivs jag inte med . Så nu är det promenader o bubbelvatten som gäller !
Heja Dig ???

Nu är det Vinäger över hela första sidan, som någon tidigare uttryckte det när jag mådde bra och orkade kommentera igen efter mina små avbrott. ?

Tänk att det krävdes en semesterdag för att komma i gång...

-----

Jag letade dock bakåt massor av sidor utan att hitta dig, Gamlahäst. ? Skriver en kommentar till dig här istället och hoppas att du ser den:

Tack för att du funnits här hela tiden, oavsett hur aktiv du har varit. Dina fina ord har ibland varit avgörande för att jag tagit beslutet att fortsätta skriva. ?

Det känns så kul att höra att även du börjar hitta rätt i A-djungeln med dess snår. Kanske vi en dag blir helvita för att vi helt enkelt ledsnar på att dricka. Om det nu inte beror på att vi inte kommer i kläderna... ? Oavsett vad, när och var, en dag vill vi inte ha mera. Förhoppningen finns i alla fall.

Kram till dig

(Edit: Haha, kom på nu att jag bara behöver klicka på ditt nick så hittar jag ju din tråd. ? Där var inte hjärnan med. Jaja, nu låter jag hälsningen stå kvar här iaf...)

-----

Hoppas att jag inte missat någon som funnits med länge. Letade bakåt ett tiotal sidor. Men om, jag upprepar, om jag glömt någon som jag brukat skriva med, ber jag om överseende. Det var verkligen inte min mening.

I fortsättningen tänker jag att jag ska jobba på att begränsa mig. Ja, alltså även vad gäller forumet. Om jag inte orkat kommentera hos "alla" har jag inte skrivit hos någon. Helknäppt. ? Min plan är att fortsätta skriva hos mina tidiga forumvänner och sedan där jag helt enkelt känner för det.

Ska bli så kul att hänga här inne med er alla igen. Jag har saknat det. Våra diskussioner, vår omsorg för varandra och inte minst vår galna galghumor, det ser jag fram emot att bli en del av igen. ?

Ha det gott alla!

Kram från en hoppfull och ganska prestigelös Vinäger

Man måste inte skriva hos alla..Att ha en massa måsten i livet är jobbigt..Har en släkting som brukar säga..Man måste ingenting, mer än att dö..Ligger något i det..Att skriva av sig på Forumet är verkligen terapeutiskt..Man kan skriva som man vill, när man vill, få peppning av olika slag, och även ventilera i stort sett vad som helst..Jag har alltid gillat att läsa dina inlägg..Ska bli kul att göra det oftare igen..Jättekram???

Tack Vinäger för kramen ?
den värmer .
Blir så glad att höra att mina ord hos dig har hjälpt dig ,
Dina ord hjälper mig ?
Just nu är vi båda två rätt trötta på att dricka , det håller förhoppningsvis i sig lång tid framöver?
Kram tillbaks ?

Läser mycket positiv energi i dina senaste inlägg här och i andras trådar, roligt och nyttigt att få dela dina tankar!

Vad glad jag blev här på morgonen när jag läste ditt inlägg (amerikansk morgon ?)

Så fint att motivationen har kommit tillbaka. Det är så svårt utan den... Den finns här hos mig också nu.
Självklart är det inte ett misslyckande att du har druckit kontrollerat en tid. Det är ju superbra (no pun intended)! Tvärtom kan väl det vara det sista rycket du behövde. Att du är klar och inte får ut någonting av alkoholen längre. Nu tänker jag framåt igen så som sagt - en dag i taget.

I dag tog jag ut ett par timmar komp på em efter en innehållsrik arbetsdag då jag fick mycket gjort.

Nöjd med mig själv och min insats drog jag ner på stan för att uträtta ett ärende. Fick syn på gröna skylten och...

... först då slog det mig att jag inte ens tänkt tanken på att gå in där.

En så jäkla härlig känsla.

Att påstå att jag inte tänker på A vore lögn. Det upptar fortfarande en stor del av mina tankar - på rätt sätt. Jag analyserar, funderar, framkallar målbilder...

Just nu tror jag faktiskt att jag känner lycka.

Alltså, jag har svårt att beskriva hur glad och tacksam jag är över att den här nya insikten med motivationen i sällskap slog till med kraft för ett några dagar sedan.

Som jag varit inne på tidigare, tror jag att den här tiden med begränsning och kontroll var nödvändig för mig. Jag mådde bra - även om det fanns ett litet mörkt moln som följde mig på avstånd och inte riktigt lämnade mig i fred. Tack vare att jag var måttlig hann jag i perioder vara så pass klar i huvudet att jag insåg vad jag egentligen ville med mitt liv.

Jag gjorde ett val. Mitt eget val. Jag tog beslutet. Inte alkoholen. Inte min familj. Inte min arbetsgivare. Inte sjukvården. Bara jag.

Och det är jag så himla stolt över.

Tack för att ni finns i mitt liv. ?

Kram

Du har anledning att vara stolt ?Så bra! Ja det känns så skönt när framstegen kommer och det är så tydligt att det händer saker. Du har jobbat aktivt, tänkt och funderat för detta händer inte av sig själv... det går inte att stoppa huvudet i sanden för behöver man sörja alkoholen, skratta åt sig själv, vara arg osv. för att vara där du är nu. Kram??

Så roligt att höra att det går bra!
Kan inte annat än dra på munnen när det gäller dig. Vi har druckit på liknande sätt, men också haft lite samma förhållande till forumet. Jag började tidigare än du, så jag ligger lite före där... Forumet är lättare att hantera när man skriver kommentarer ofta i olika trådar. Då minns man. Det finns så många intressanta och trevliga människor härinne, men det är ett jäkla jobb att få nån ordning på alla om man inte är så aktiv. Ibland ser jag och läser en jätteintressant tråd, men orkar/hinner sen inte kommentera. Det får vara så. Det kommer nya människor som drar och sprider glädje och uppmuntran.
Tack till alla er! Ni är så många och så fina!
Och du Vinäger har gjort storverk härinne med dina öppenhjärtliga inlägg och kommentarer. Gott så (som du brukar skriva). Forumet för mig ger numera mycket reflektioner. Jag läser, funderar och analyserar, men skriver bara periodvis och inte som i början. Det får vara så. Det finns ett lugn i det. Men jag är djupt tacksam för alla som håller det levande.

Tack för kommentarer, det värmer alltid att få respons. ? Sisyfos, storverk (jag tänker på Herkules Jonsson, om någon minns... ?) var väl att ta i, men öppenhjärtig och ärlig har jag alltid varit och har förstått att det uppskattas. Just igenkänningen är ju viktig här på forumet och så komplext som mitt drickande har varit är det nog många som kunnat identifiera sig med åtminstone någon del.

Ska ut och fira i kväll, men både jag och min älskade M kommer att dricka A-fria alternativ. Något annat funderar jag inte på, så skönt att slippa allt köpslående. Alltså, så himla skönt att jag har honom med mig. 100 procent. Om han vill ta en öl någon gång struntar jag i, han har inga A-problem, men att han väljer att vara helvit tillsammans med mig betyder oerhört. Återigen, vad har jag gjort för att förtjäna denne man... I mer än trettio år dessutom. ?

Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att jag behövde den här långa och krokiga vägen mot nykterhet. Att jag efter kraschen i november 2018 - då jag till och med drack handsprit! - sakta men säkert har tagit mig uppåt. Små steg i taget framåt, ibland några tillfälliga bakåt, men aldrig tillbaka till botten.

Det känns som att jag är framme nu, men som alltid är jag otroligt ödmjuk inför den kraft alkoholen besitter. Men, som sagt, det känns annorlunda den här gången.

Bara för att det inte har gått spikrakt är jag oerhört tolerant vad gäller andras val här. Då jag de senaste månaderna inte klarade helvitt och helt tappade motivationen, hann jag läsa massor om att dricka mindre och kontrollerat och vet att det finns några få som kan klara det. Dock krävs det en hel del av personen och frågan är förstås om det är värt det. Men för vissa är det säkert det, åtminstone ett tag. Och självklart är det bättre att dricka lite än mycket, det sistnämnda är lätt hänt om man ger upp för att man inte kan sluta helt. Kanske blir det den sista hållplatsen innan man ändrar kurs och tar sig mot Nykterheten istället. Jag hejar på i vilket fall som. Valet är ditt. ?

Trevlig fortsättning på helgen! Förhoppningsvis blir den som du planerat, om inte, ge inte upp, det kommer nya dagar och helger. Jag lovar.

Kram på er ?

Dags för en repris av Dionysas väl sammanfattande ord, angående nykterhetens främsta vinster, hos mig för snart tre år sedan:

"Detta att kunna vakna utan ruelse och skam! Sätta på lite kaffe och välkomna en ny dag, – inte alltid problemfri, men nu möjlig att att leva med!"

Kram kram