Hej!
Jag är här nu 😊!
För bara två dagar sedan hade jag inte en tanke på att flytta, inte än.
Men livet händer och ibland blir det så enkelt.
Jag vill inte dricka mer.
Jag behöver inte alkohol.
Livet är så mycket bättre utan - och jag vill leva!!

Så jag packade det viktigaste och traskade hit. Tänker bygga en rejäl, rejäl som i stadig inte stor, permanentbostad och flytta in för gott.

Adressen blir "Ljusare tider" för de är här nu, de ljusare tiderna som jag strävat mot. De kan, och kommer att, bli ännu ljusare. En dag i taget. Mörka moln kommer också att dra förbi, men så är det ju på sommaren, plötsligt kan åskan dra in. Men då kan jag vila i tilliten att strax kommer solen igen - det är inte mörkt för alltid.

Jag tänker på förra vintern (2019-2020) när jag var nykter en längre period första gången. Vilka bekymmer jag hade över att inte få sitta på min framtida altan och ta en drink i solnedgången. Ja, det var då det... Vilka bekymmer över något som inte finns!! Som fick mig att börja dricka igen...

Igår var en underbar dag!
Gubben hjälpte mig - vi har börjat bygga altanen! På kvällen var det helt stilla när solen började sjunka, utsikten helt magiskt vacker! Vi satte oss på regelverket som vi byggt under dagen, jag med en Tonic med lime, och bara njöt av att vara här och nu.
Jag ska sitta därute många sommarkvällar och bara njuta, helt närvarande utan "bedövning".
Jag vill ju inte missa en enda sekund av allt det vackra i livet!

KRAM! 💖💖💖

God morgon!
Dagen börjar med skrattfnatt!😂🤣😂
Tack för det @Andrahalvlek skrev:"Grattis på 2-årsdagen! 🥳🥳🥳 Du börjar bli en stor tjej nu 😉 Lite klimakteriebesvär får man ta på köpet"
2 år och klimakterie ... 😅😂

@Sattva @TappadIgen Tack! Ja, vilken resa vi är på! Och visst är jag grym, vi alla här som jobbar på vår nykterhet är ju "fett grymma"!!! (Ja, jag lät mig influeras av tonåringar jag pratade med häromdagen).

@Torn skrev:"Där ligger man i lä, men 4 månader till bara, så är jag där!"
Tack för grattis Torn! Ja, du ligger i lä 😝, jag har varit på´t längre än du! ... men jag har en lite krokigare väg och fler stopp för att samla erfarenheter så du har ju kommit längre, iaf i sammanhängande nyktra dagar .... Men vet du vad? Jag hoppas jag aldrig kommer ifatt dig! För det skulle ju innebära att du också måste snubbla ner i diket - och det önskar jag ingen!

...

Som så ofta när jag skriver här på morgonen har jag fastnat i funderingar och tiden, timmarna, försvinner ...

Min kvällsmeditation igår hette "Turning Challenges into Opportunities".
Idag vaknade jag med minnet ifrån ett samtal jag hade med min syster för ett antal år sedan. Hon sa något i stil med "Du kan iaf vara säker på att du kommer aldrig att få någon 40-årskris ... Hur gör du egentligen? Du har hamnat i så många märkliga/jobbiga situationer, men du löser alltid problemet - du är en makalös problemlösare!
Jag hade glömt det samtalet. Men det är väl så att det frö jag sår i tankarna på kvällen gror under natten ...

Jag funderar på om några av de extremt jobbiga saker jag tagit mig igenom i livet någonstans i grunden berott på alkohol? Nej, jag tror inte det ...
Tack och lov har jag inte haft några jättestora konsekvenser av mitt drickande. Men jag såg det komma, hota, i slutet.

Jag funderar på min "problemlösningsstrategi" ... den är inte speciellt medveten eller strukturerat genomarbetad ...
Den handlar nog om att jag ser problemet, tillåter mig att kraschlanda för en stund och sedan blir jag förbannat envis "Det ska gå att lösa!" ... och det är jag själv som måste lösa det ... så är det ju faktiskt alltid, man kan absolut be om hjälp (och det har jag gjort ibland), men ingen annan kan lösa mina problem, jobbet gör jag själv.

När jag tänker på det så är det nog så jag håller på även i mitt nykterhetsarbete ...
Nytt "problem" - liten kraschlandning - ENVISHET "Jag ska lösa det!" Och så löser jag det "helt enkelt" ...
... kan jag "hoppa över" det där med att krascha? ... eller behöver jag det för att samla kraft?

Tacksam ändå för att jag inte är "huvudet i sanden-typen" utan att jag vågar se mina problem!
Tacksam för min envishet!

Aldrig ge upp!
Det kommer att bli bra - kanonbra! 😁😍
Jag har en del utmaningar i livet just nu - det måste ju innebära stora möjligheter!!

Nykter och glad.

Kram!🧡🌼🦢🌼🧡

Wow vilka inlägg du skriver nu Soffi!
Så fina och tänkvärda. Kan skriva Soffi 100 gånger och den jäkla autokorrekten ska ta bort ett f varje gång.
Vad häftigt med meditationen! Jag måste prova!
@Soffi skrev:"Du har hamnat i så många märkliga/jobbiga situationer, men du löser alltid problemet - du är en makalös problemlösare!"
Tänk bara att minnas det där samtalet. De orden från en syster. En makalös problemlösare, då är allt möjligt!
Minns i början av min nykterhet eller kanske när jag inte slutat ännu. Var så trött och ledsen. Önskade att nån ville bära mig ett tag, men det kom ingen riddare på vit springare. Man får liksom resa sig, damma av sig och på’t igen.
Du kan förövrigt komma om Torn även om han inte snubblar. Lite halvkassa starter kan alla ha men komma igen i spurten… eller nja, vi kommer kanske aldrig över mållinjen i det här jobbet så du får ta honom i nån uppförsbacke du redan har sprungit i. Jag har ju harvat runt här i 6 år snart glider jag om i ytterbanan. All den erfarenhet jag har samlat på mig gör att jag vet exakt var fartgupoen finns och galant kan hoppa över.

🤫🤫🤫@Sisyfos skrev:"du får ta honom i nån uppförsbacke du redan har sprungit i. Jag har ju harvat runt här i 6 år snart glider jag om i ytterbanan."
Fast vi låter honom dra ett tag till 😉😉😉.

Tack @Sisyfos för fina ord!

@Soffi Vi växeldrar ihop som ett fågelsträck på väg mot sydligare breddgrader 😍 Otroligt fin bildliknelse! Jag har studerat fågelsträck litegrann och ibland får någon fnatt och drar åt annat håll och då blir resten av flocken oroliga och de brukar då dra iväg och ”fånga upp” avvikaren och sen sätta fart åt rätt håll igen. Tätt, tätt, sida vid sida. Ofta ihärdigt pladdrande också 😂

Kram 🐘

@Sisyfos @Sattva Man ska tänka sig för vad man frågar efter! 😉😉😉
Ja, nu ställde ni ju ingen direkt fråga, men det här riskerar att bli ett lååångt inlägg ... och rörigt … eller så raderar jag allt igen ... som jag gjort de senaste dagarna.

Jag mår inte bra. Jag är hemma sjuk ... eller "sjuk" ... beroende på hur man ser på det ...
Jag har mått dåligt länge. Men igår var en så'n där dag när jag redan kvällen innan undrade hur i hela världen jag ska få ihop allt ... när morgonen kom och jag skulle gå upp tog det emot mer än vanligt, för mycket helt enkelt ... Jag vände mig och somnade om!!! Vaknade igen först 5:30, för sent för att hinna till jobbet. Sjukskrev mig för huvudvärk och ruggighet, kanske på väg att bli förkyld. Det första var helt sant, jag hade huvudvärk och kände mig skitruggig som om jag är på väg att bli (eller är?) sjuk. Men ... det var egentligen inte värre än vanligt, hur jag mår varje morgon. Men det tog som sagt stopp.

Nu vet jag varken ut eller in. Vad ska jag ta mig till? Vad ska jag göra för att må bra? Söka hjälp? För vad? Sömnen/tröttheten? Ångesten? Huvudvärken? Känslan av dimmighet? Minnesproblem, att jag glömmer så mycket?

Jag är i alla fall nykter!
Eller, nja, jag drack förra veckan…
Kortversionen:
Torsdag kväll var jag så där förtvivlat trött igen. Drack två glas och blev såååå besviken på mig själv. Efter jag var klar med det som behövde göras satte jag mig och kopplade av med en kopp te.
Fundering på fredag morgon: Varför dricker jag när jag redan känner mig full? För det är ju sådan min trötthet är, den som får mig på fall, jag vinglar, fumlar och snubblar, tappar ord och "pratar baklänges", svårt att fokusera blicken, luddig men samtidigt ett fullkomligt vansinnigt surrande getingbo i skallen. Och det får mig att ta beslutet att dricka!?!? För att orka fixa "det sista"...
-Ja det är klart!! Hjärnan tolkar ju kroppens signaler som att jag redan har druckit en hel del - fast jag inte gjort det - än ... Och då tar hjärnan beslutet att jag ska typ fortsätta = börja dricka.
Kan det vara så?

Men - jag har också hunnit lära in ett nytt mönster. När jag är klar med mina måsten och får sätta mig och koppla av - då vill jag inte ha alkohol. Jag vill ha te!
Oerhört tacksam för det!!

Samma sak på lördagen. Massor att göra. Slutkörd. Tog ett (1) glas när jag lagade middag.
Fick äntligen koppla av när vi satte oss att äta. Dela en flaska vin med gubben? Nej tack! Beslutet var enkelt. Gubben fick dricka sitt vin men jag tog en a-fri öl. Han såg lite besviken ut – men det är hans problem! Sedan te i soffan framför en film medan gubben tog sitt andra glas vin.

Jag vill ju inte dricka!
Jag vill vara nykter och må bra!

För att se lite positivt på det hela: Nej, jag är inte bäst i klassen på nykterhet.
Men, jag dricker mindre än vad jag från början (2019) satte som målkonsumtion, vad jag ville komma ner till. Och framför allt - jag har ett radikalt ändrat synsätt och dryckesbeteende. Alkohol är inget mys eller avkoppling. Det är en besk "medicin" som jag inte vill ha.
Jag har grälat så oerhört mycket på mig själv för att jag ändå "väljer" att dricka, för att jag inte är kritvit.
Men för att kunna välja fritt behöver jag ett liv där jag inte blir så fullkomligt slutkörd av jobb och jag behöver få ordning på min sömn. Eller är det något annat som får mig att ständigt känna mig bakfull – och direkt packad när jag blir övertrött? För det är så jag har identifierat känslan nu…
Hur mycket påverkar det faktum att jag inte lyckats hålla mig helt vit hela året? Kanske en del … men ångesten, den riktigt svåra ångesten, den kom efter semestern när jag varit helt nykter över en månad. Och jag har ju inte druckit mig onykter någon gång sedan 16 januari och dessutom bara druckit något glas ett fåtal gånger. Jag tror mer på att mitt mående ”legat under” alkoholen, att jag dolt det genom att dricka typ hela livet.
Jag kan till och med se något direkt komiskt med hur jag dricker nu – jag har blivit en så’n där obegripligt konstig typ som tar ett glas eller två och sedan inte vill ha mer!! Jo, jag vet, jämförelsen är inte sann. Den normala 1-2-glas drickaren tar de där glasen av helt annan anledning... Men det kan underlätta att skratta åt elände…

Vad ska jag göra nu då?
Jag stannar iaf hemma idag också, vilar, tar hand om hästen, myser med katterna. Då vet jag också att jag inte kommer att dricka.
Funderar. Stressen över att dricka när jag blir övertrött – den är inte bra. Den tröttar också, ökar min stress på jobbet. ”Jag får inte bli för trött om jag ska hålla mig nykter..”
Det stressar mig också att behöva erkänna här när jag druckit. Fast jag vet ju att det är det bästa för mig, att skriva det här, annars är jag verkligen ute i en ”slippery sloap”, riskerar att det eskalerar.
Acceptans - Jag har fortfarande så svårt med det ordet. Jag tolkar in att jag måste gilla läget och att jag inte kan eller ska göra något åt det.
Okej - det ordet köper jag helt. Okej: Så här ser det ut just nu och det är okej - men jag kan på sikt förändra!
”Nöjd? Nej, men tillfreds! Jag har slutit fred med mig själv.
Nyansskillnader. Viktiga nyansskillnader.
Kanske är freden bara ett eld upphör ... ? Jag vet inte.”
Det sista om att vara tillfreds skrev jag i söndags. Då hade jag en stund då jag kände mig helt tillfreds! Då jag kände att jag kommit långt i nykterheten för att jag stannar vid ett glas, att det glaset får mig att stanna upp och känna efter – nej jag vill inte dricka!
Det var bara eld upphör. Men jag försöker hitta tillbaka dit. Försöker att sluta fred med mig själv igen.

Kraschlandning. Den här kraschlandningen, att tvingas/välja att sjukanmäla mig.
Jag hoppas att det är den krasch jag behöver för att samla kraft att resa mig och lösa mina problem (som jag skrev om härom veckan) och att den inte blir långvarig.

Samtidigt hörde jag ett citat häromdagen:
”Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas.” Sören Kirkegaard

Okej.
Den verklighet jag upplever just nu är inte den jag skulle vilja ha om jag fick välja. Men det är min verklighet just nu och den är okej. Det är mitt liv och jag vill leva och ha det så bra jag kan. Försöker verkligen vara tillfreds med det.

KRAM!

@Soffi Detta är ett sånt inlägg där jag känner en sån stark impuls att ringa dig!!! Men det kan jag ju inte. Jag är inte läkare, men har ett annat legitimerat yrke där jag träffar bla personer med utmattningssyndrom och det är solklart i mina ögon att du behöver ta din hälsa på allvar. Utmattningssyndrom, tydligt. Kanske inte hela svaret, men denna trötthet och kognitiva påverkan samt fysiska symtom talar sitt tydliga språk. Och det har pågått över lång tid. Vad bra att du inte pressar dig idag. Du behöver få en tid på VC för sjukskrivning. Alltså, jag har pat som varit sjukskrivna flera år. Ju längre det tar innan man sätter stopp, desto hårdare krasch. I akuta fasen är det kravlös vila som gäller. På sikt skulle jag råda dig att byta jobb. Nu är jag krass mot dig, men det är för att jag är rädd om dig!❤😍❣

@Soffi skrev:"Och framför allt - jag har ett radikalt ändrat synsätt och dryckesbeteende. Alkohol är inget mys eller avkoppling. Det är en besk "medicin" som jag inte vill ha."

Rom byggdes inte på en dag 😉 Jag tror att du har helt rätt i att du måste ta tag i orsaken till att du dricker. Orsaken till att du behöver ”medicinen”. Sen är inte det plättlätt att ta itu förstås, men du måste börja med en sak i taget. Lära dig säga nej, bevaka dina gränser. Få på pränt vad som är okej och vad som inte är okej.

Så gjorde jag när jag gick tillbaka första gången efter min första sjukskrivning - jag skrev på ett papper vad som kändes okej för mig och vad som inte kändes okej, och sen gav jag pappret till mina chefer. De fick muntligen okeja mina ”villkor” på ett rehabmöte med Företagshälsan närvarande.

I mitt fall fick jag skapa rutiner som jag sedan tvingade mina kollegor att förhålla sig till. Tex tog jag bara emot ledighetsönskemål på mail. Folk hade en tendens att i förbigående vid kaffeautomaten be om ledigt. Big no no. Då gick min hjärna igång direkt: ”Hur ska jag lösa det?” Vid helt fel tillfälle, då jag skulle fika och skratta med mina kollegor. Jag sa också till mina chefer att jag inte tänker kolla/svara på mail kvällstid och helger, och att ingen skulle störa mig när jag var ledig. Min ledighet är viktig.

Så nummer ett är att du själv hittar dina viktiga ”regler”, och sen måste du tjata, tjata, tjata tills omgivningen verkligen fattar. De fattar inte direkt, man måste verkligen tjata. ”Säg inte det till mig nu när jag ska fika, maila mig istället är du snäll.”

Kram 🐘

@Sattva @Andrahalvlek @Torn
TACK för att ni bryr er om!
Utmattningssyndrom? Njae, jag har haft det tidigare, då kunde jag inte ens gå. Nu är jag "bara" trött. Sjukskriva mig? Ja, jag gjorde ju det i två dagar, behövde det, men längre tid kan jag inte sjukskriva mig. För det blir mer och mer klart att jag måste byta jobb till ett med fastare rutiner och mer ordning/strutur och jag kan inte vara sjukskriven när jag söker jobb. Jo, jag har provat det också tidigare, att söka jobb sjukskriven och arbetslös, förlorat jobbet just för att jag var sjuk... Det går inte att få ett jobb i det läget.
Jag behöver alltså hålla i på jobbet samtidigt som jag söker nytt ... och samtidigt som jag behöver reda ut vad jag behöver be om hjälp med. Kommer man till vården med luddiga symptom får man ingen hjälp, däremot kan man få bra hjälp om man vet vad man ska be om. Vi har verkligen tillgång till bra vård här i Sverige, massor av kompetent vårdpersonal - det gäller bara att navigera rätt.

Hur jag mår nu? Jo, tack ganska bra 😊!
Mjukstartade med halvdag på jobbet igår, sedan hade jag en tid bokad för dressyrtränare - den ville jag ju inte missa - så det blev ett ordentligt ridpass. Gick fint 🐎🤩! Efter det bara lite pyssel och kvällsfodring i stallet. En lugn dag mao.
Idag är det min tur att sköta stallet, ja verkligen min TUR 😅. Gillar de dagarna (ja, iaf när det inte är 30 grader varmt som jag skrev om i somras..), det är mycket jobb och tar många timmar men det ger sååå mycket tillbaka och jag får vara ute i friska luften och röra mig 😍. Det blir bra. Jag kommer att vara trött i kväll - men det gör inget! Jag kommer att vara trött "på rätt sätt" och jag behöver inte ens laga mat, gubben ska gå ut och äta med vänner, jag får alltså bara vara.
Nu ska jag ge mig iväg och fodra frukost, få höra alla hästar stå och mumsa nöjt i kör - det är livskvalitet!!

Kram!

Det är inte alltid så lätt att inse själv när man behöver hjälp och vilken hjälp för den delen när symptomen är så spretiga.
Min syster blev en period helt galen… hon är en målmedveten, högpresterande kvinna, i topposition och hade två ganska små barn och en sambo. Vi visste att hon var stressad och hennes lösning på tröttheten var att aldrig vila. Tröttheten gjorde att hon konstant var irriterad på sambon och barnen på att de var ”stökiga”. Problemet kom lite mer i dagen när mina föräldrar var på besök och märkte hur personlighetsförändrad hon var (hon bara grälade) och hon sökte hjälp. Sköldkörteln funkade inte. Ganska vanligt. Och hon har beskrivit det efteråt som att hon fick jobba stenhårt med att hålla fokus och hon hängde inte med. Hon presterade ju ändå men man fattar när man ”vaknar ur dvalan” att det inte var bra. Jag hade lite samma upplevelse av min järnbrist. Man märker först när man ”vaknar upp igen”.
Som du vet har jag en del problem som jag kanske kan skylla på sköldkörtel men de värden VC undersöker är bra. Symtomen, familjehistoriken etc säger nåt annat, men med de vaga och breda symtom jag har så famlar läkarna och vet inte vart och hur de ska remittera. Jag väntar på en undersökning nu på en skickad remiss. Funkar inte den ska jag söka privat till Sofiahemmet (tror jag det heter) för att kolla sköldkörteln ändå.
Du beskriver absolut tecken på utmattning, men jag tänker ofta att det kan finnas kemiska orsaker i botten även på såna diagnoser. Inte dina enstaka vinglas, däremot medicinerar du ju med vinet. Jag känner igen det (dricker inte nu) och tänker att du kanske liksom jag (och flera andra här på forumet) blir lite desperata i vårt mående. Och i det desperata läget funkar alkoholen som medicin en kort, kort stund. Sen spär den på symtomen. Jäkligt sorgligt helt enkelt!
Sköldkörtelproblem ger ofta en hel del av de symptom du beskriver. Jag skulle börja där med att kolla om du kan få en remiss eller att de åtminstone kollar upp sköldkörteln ordentligt och inte bara med ett prov (som jag gissar att de har tagit).
Och så kolla andra mineraler och vitaminer också. Man kan beställa bredare blodprov på nätet. Men man behöver ju vara lite nördig för att kolla. Jag beställde för övrigt ett brett test. De kostar lite pengar men man får läkarutlåtanden och jag tror att de är lite bättre än de på VC där de bara kollar referensvärdena som är baserade på medelvärden av de senaste utförda testerna. Vilket gör att FE (ferritin) som jag tjatar om kan ligga oerhört lågt och ändå klassas som normalt. Detta trots att personer med myrkrypningar rekommenderas ett värde på 70 för att mediciner ska få effekt och att gränsvärden för att det bedöms som lågt i USA är 50. I Sverige kan Kvinnor ha värden nere på 10, män på 30 utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag behöver ligga runt 40 för att hjärnan ska fungera bra och det vet jag bara för att jag kört värdena i botten vid två tillfällen och känt när hjärnan återvänder. Så jag är lite skeptisk till kunskapen i vården om blodvärden och hur det påverkar.
Om dina besvär då förstås inte beror på jobbet, på sömnbrist, på utmattning. Men jag tänker att man ska optimera förutsättningarna i alla fall.
Listar lite nedan:
Motion får du,
mat?. Du äter väl?
Brister? Köp blodprov, håranalys som Sattva? VC
Sköldkörteln? söka specifikt.
Sömnen… här finns många kunniga personer att fråga.
Vila, återhämtning?
Andning… här finns kanske en del i min problematik gissar jag nu. Jag har haft så ont så jag andas inte som jag ska. Måste tänka på det när jag rör mig. Kan säkert hända även när man knyter sig i stress.
Yoga - det här ligger på min ”att göra lista” medicinsk yoga har tänkt på det länge men nu när jag börjar fatta att jag har problem med andningen borde jag än mer ta tag i det.
Alltså, nu gjorde jag en lista med saker som jag jobbar med. Jag gissar friskt, eller nä, jag har googlat en hel del, läst mycket på läkarsidor och om forskarrapporter. Så mitt tjat om ferritin är baserat på olika studier. Inte nån ”jag vill ha järnsprutor” community.
Jag har skrivit att jagckönner mig lurad av alkoholnormen, men jag känner mig också lurad av vården. Begrepp som livsstilssjukdomar, klimakteriet, gör det rätt lätt att skylla besvär på patienten: ålder, kön och livsstil istället gör att kolla upp om det finns andra orsaker först. Så jag förstår din ovilja till vårdbesök.
Jag hoppas du hittar ut ur det här Soffi. Det du beskriver är inget normaltillstånd. Tänker att det är onödigt att du blir så utmattad igen att du inte orkar röra dig.

@Soffi Bam. Där satt den. Insikten har landat. Du måste byta jobb. Du vet att du behöver ett jobb med mer struktur och förutsägbarhet. Bra, heja dig!

Vad det gäller utmattning blir man sällan lika sjuk igen som man var första gången. Tack och lov upptäcker man symtomen tidigare. Ju tidigare man upptäcker dem desto större är chansen att man lyckas häva ”skovet”. Men helt frisk blir man aldrig. Man behåller en sårbarhet för vissa miljöer, som man får lära sig att hantera på något sätt eller helt avstå från.

Kram 🐘