Jag är en kvinna på snart 30 år som har mycket ångestproblematik och går inte ut så ofta och dricker, men när jag väl gör det så kan jag typ inte sluta. Och jag dricker snabbt. Detta medför att jag 9 av 10 ggr snear och blir destruktiv mot mig själv men även mot min omgivning och då oftast min sambo, jag får också minnesluckor ofta. Jag kan starta tjafs med sambon för att jag inte tycker att jag förtjänar hans kärlek och jag säger ofta på fyllan att han ska lämna mig och hitta någon bättre.

Jag känner att jag måste sluta dricka helt, eller snarare jag vill, för jag vill inte riskera att förstöra det finaste jag har (vilket är min relation med min sambo som jag älskar så mycket). Jag får också sån sjuk vidrig ångest dagen efter så vill bara krypa ur min egna kropp. Så nu får det vara nog.

Har någon bra tips på hur man enklast gör detta? Vad har fungerat för er andra? Är tacksam för råd.

@nuärdetnog28
Jag ska svara snabbt för det bästa tipset jag har, har ett bästföredatum och det går ut väldigt snart. Känn efter hur du känner nu. Du känner att du vill sluta helt och det är bra och ett fint mål. (Det betyder inte att det är det enda målet som finns, man kan göra på andra sätt också, måste jag tillägga). Problemet är att om du har utvecklat ett beroende så kommer en förhandling påbörjas i din hjärna snart och du kommer börja fundera på om du kanske skulle kunna satsa på måttlighet istället.

Det bästa du kan göra nu är att försöka känna efter precis hur det känns nu och ta med dig den bilden så att den ligger sparad de kommande veckorna. Satsa sedan på helnykterhet inom en överskådlig framtid. Börja med kortare tidsperioder och det känns bäst, men utan intention att omvärdera för tidigt utan försök hålla i den tanken i åtminstone 3 månader innan du omvärderar.

Det går aldrig att säga hur det är för någon annan och kanske har jag fel, men baserat på det du skriver och upplever så tror jag att ett försök till måttligt i dagsläget blir en lång omväg med dåligt mående till ännu mer ångest i framtiden. Detta säger jag baserat på egen erfarenhet samt anekdotiska berättelser från många människor. Sen kan du i framtiden såklart förändra hur du ser på saker och kanske försöka måttlighet då. Men det är den största fällan just nu skulle jag säga, att du fastnar i den fällan att tänka så.

Så det tror jag på. Bestäm dig och håll fast en tid. Omförhandla inte huvudmålet, men testa dig fram med olika sätt att klara av det och gör justeringar och förändringar för att klara det över tid. Det finns många här med många olika resor och tillvägagångssätt och vissa saker fungerar bra för den del och inte för andra. Några saker är väl att inte ha alkohol hemma och se till att sysselsätta sig. Inte hamna i situationer som vanligtvis leder till att man dricker. Ska man träffa kompisarna på någon tillställning, se till att ha en anledning till att du inte kan dricka ändå eller undvik tillställningen helt. Var t.ex. chaufför eller liknande.

Berätta gärna mer om din situation och lycka till! DU kommer att fixa detta. Här är du bland vänner.

Tack för dina ord! Jag tror helt och hållet på att försöka att sluta helt, för måttlighet är nog inte det rätta sättet för mig som har problem att sluta dricka efter något glas när jag väl har börjat.
Jag skäms så otroligt mycket för vad som hände igår, jag var hos en vän och vi drack lite och pratade då jag och sambon gick igenom ett missfall för ett tag sen vilket har tagit hårt på mig.

Jag hade inte ätit någon middag och drack 1 öl, 2 glas vin och lite bubbel. Min sambo hämtar mig och därifrån är det helt svart, tydligen har jag blivit väldigt elak (destruktiv) och efter många om och men har sambon fått mig till sängen där vi båda somnar. Sedan har jag tydligen klivit upp (var inte vid medvetande här) och dragit bort sambons täcke och börjat gå ut från sovrummet varpå sambon frågar vad jag håller på med och jag säger som ett mantra ”låt mig va, låt mig va, jag har ett missfall just nu” och sedan försöker han dra mig till sängen och då ska jag ha slagit honom med handflatan i ansiktet. Jag går tydligen sen in på toan och där vaknar jag till och förstår vad jag precis har gjort, jag hamnar i upplösningstillstånd och blir helt hysteriskt ledsen över att jag har slagit till min sambo. Jag förklarar för honom att jag inte har varit medveten om vad jag har gjort och fattar inte vad som har hänt. Han säger att han älskar mig och förlåter mig men jag mår så extremt dåligt över detta och vet inte hur jag ska förlåta mig själv, att jag gick i sömnen eller fick någon slags psykos(?) känns inte som någon tröst. Jag älskar honom mest av allt och detta fick mig att känna att det är nog nu. Jag vill aldrig någonsin riskera att bli så där igen.

Jag skäms väldigt mycket över detta och att skriva det här känns läskigt, men man måste ta ansvar för det man gör. @TappadIgen

@nuärdetnog28
Jag förstår att det känns läskigt, men det är bra att du tar ansvar. Det är det bästa du kan göra i den här situationen. Du kan ju inte påverkade det som redan har hänt, men du kan ta ansvar för det och göra det du kan för att göra bättre ifrån dig idag och i framtiden.

Det är många med dig här på sidan som har upplevt den där ångesten så du har all min sympati för vad du går igenom nu. Jag beklagar sorgen med missfallet. Det är klart att en traumatisk händelse kan vara försvårande när det kommer till alkoholproblem, och det är också lätt att fly undan med ett glas. Det kommer säkert kännas tungt ett tag och ångesten från händelsen med alkoholen nu går inte att göra så mycket åt mer än att du måste förlåta dig själv för det som har varit.

När det kommer till det där med måttlighet så tog jag upp det bara för att för de flesta med beroendehjärna så kommer den att försöka, allt eftersom ångesten släpper att få en att glömma hur det var och släta över det och övertala en att det nog inte var så farligt och man ska försöka med måttlighet istället.

Försök vara snäll mot dig själv och försök att förlåta dig själv lite och taget och börja blicka framåt lite. Jag vet att det är svårt, men du är inte en dålig människa. Det finns så oerhört många som är i liknande situation som dig och du gör allt du kan för att göra något åt det och det hedrar dig!

@nuärdetnog28 Hej! Jag känner igen det du skriver, jag själv har ett långt missbruk bakom mig (till och från i 35 år)
Jag har gjort så mycket dumt i mitt "svarta" tillstånd och minns inget dan efter, att man ens står på benen när man är så packad.
Jag tror du är inne på rätt spår när du säger att du vill sluta helt med drickat. Jag själv kan inte smaka en droppe, då går det åt h*****e.
Nu har jag varit nykter i 9 dagar denna sväng och gett mig den på att fortsätta med det.
Jag kommer att ge dig råd som jag provat själv.
Läs runt lite i trådarna här, så får du se hur många det finns som har samma problem som oss.
Fortsätt din tråd, skriv hur du mår, oavsett om det är bra eller dåligt, det blir som en dagbok, och du kommer att få mycket stöd och råd. Det är högt i tak här, så du behöver inte skämmas för nåt du skriver.
Nästa steg är, ring din lokala Vc, det är inget att skämmas över, du ska veta att du är inte den första, eller den sista som ringer och vill ha hjälp just hos din Vc ang detta problem, dom kommer att tycka att det var jättebra att du ringde och vågade prata om dina problem, läkarna idag har mycket kunskap om vår "sjukdom", där får du lite olika råd hur du kan gå vidare.
Sen den viktigaste punkten, du måste vilja detta själv till 200% och få stöd av din sambo på resan.
Dricker din sambo hemma blir det jobbigt för dig, men om han inte gör det så har du en stor fördel mot många andra här. Jag är en av dom lyckligt lottade där.
Sen en viktig sak för mig, det får inte finnas en droppe alkohol i huset, då är det kört.
Jag hoppas du stannar kvar här, det kommer att hjälpa dig!
Sköt om dig och lycka till!

@nuärdetnog28 det är tufft och sorgligt för dig just nu med missfallet och händelsen igår. Du har fått fina råd här och jag håller med. Kan berätta att jag också druckit så att jag inte minns vad som hänt. Det är så pinsamt och man fylls av skuld och skam. Det bästa du kan göra är att sluta dricka så att du får återhämta dig både fysiskt och psykiskt och komma i balans. Det gjorde jag och är idag på dag 53 som nykter. Jag mår sååå mycket bättre utan ångest, skuld och skam. Min man är med på resan och vi kan prata om jobbiga saker och känslor på ett helt annat sätt, lugn och sansat. Jag kan berätta om allt som finns och gömts inom mig och han förstår. Allt blir bättre utan alkohol. Straffa inte dig mer nu, din man har förlåtit dig. Gå vidare nu, du klarar det.
Kram💕

Hej,
För mig var det en liknande grej som fick mig att sluta dricka. Hade också somnat och sen gått upp igen och varit helt okontaktbar. Det var ingen vanlig minneslucka, tror det kan bli någon sorts skum sömngång när man somnat full och sen går upp igen. Det är en stark motivation för att hålla mig nykter, att aldrig riskera att tappa kontrollen igen. En stor lättnad att veta att jag numera alltid beter mig som den jag är. Din ångest kommer gå över, ge det tid. Fortsätt skriv här och var stolt över att klippa med alkoholen!