Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

Bra @annabell jag tänker att det inte spelar så himla stor roll vad man slåss med, gafflar, ilska, men hålla emot med kraft är himla bra för det blir också tydligt att ”kring mig finns en gräns och den håller jag på egen hand efter nu”. Det blir också en mkt praktisk övning i självbevarelsedrift. Jag vill inte må såhär. Jag gör allt jag kan- och watch me- jag kan. Sen kan det kännas hur småttigt som helst på insidan, yrsligt. Det går bra. Ändå. Båda grejerna kan samsas. Det är ju det mest spännande och fina med hela människo-varandet.
Och du, glöm inte att tänka på att det är så stora saker du gör nu. Du kanske inte känner dig på högtidligt humör- men så småningom gör du det. Du kommer att se tillbaka på de här dagarna från det lång-nyktra livet och känna: jag gjorde det.
Det livet du kliver in i nu, med de utmaningar du beskriver- det finns inte en enda av dem- som skulle bli mer hanterbara av en slipprig landningsbana. Sträck på dig, minst en gång om dagen. Minst.
Säg snälla saker till sig själv.
Tacka dig själv för den omsorg du har inom dig. Tacka för dina svärd och din ilska och hur smart du använder dem.
Och tänk en extra gång på hur betydelsefull du är för många av oss här. 🦄 😍

❤️Se klart! ”Kring mig finns en gräns och den håller jag på egen hand efter nu” 🤚 ✨. Ja precis, i mig samsas just nu mig själv i min allra spillrigaste form och mig själv stensäker och rustad till tänderna… Så märkligt att båda ryms där fast de båda tar så mycket plats! Igår blev jag tvungen att avbryta och gå hem, mitt i något som karriärmässigt är viktigt för mig. ”Ge vika” för min vimmelkantighet och rädslan för den. Satt i bilen och grät på vägen hem över att jag är en sån spillra, och somnade direkt jag kom hem (mitt på dagen. Sover aldrig mitt på dagen). Men igår var jag också så stark och arg som en varg 🐺 och skulle aldrig i livet ha druckit - skrev tex till Rehacer att jag ”fan hellre blir en eremit-nunna i torrskogen än att leva i helvetesgropen!” Skrattade imorse åt att det lät komiskt😂, men det låg mycket kraft bakom orden!

Påskfesten är flyttad till imorgon… Enligt ursprungsplan skulle jag ju äntra steg 3 imorgon. Men nu har jag förstått och beslutat att jag är kvar på steg 2 (akutfasen) ett par dagar till (steg 3 kommer ju först när man börjar må lite prima och därför behöver ta sig ann utmaningarna som kommer med DET). Det känns stabilt och bra. För då vevar jag bara min svintunga aggressiva verktygslåda rätt i skallen på tjatterfjanten om han ämnar närma sig 🧰💪🏼🌟.

Hoppas att ni får en fin skärtorsdag 🌼🥰! Även om jag mår tjyvens på många vis nu, så längtar jag till och ser fram emot påsk och påsklov 🥚🌱🐥💞! 🦆5x✅

@Annabell God morgon! Dina marktrupper kommer att ihärdigt marschera tillsammans med dig, längre och längre bort från den stinkande och förgörande gropen💩, där du går i frontlinjen med den livsfarliga och aggressiva verktygslådan🧰🧨🔨. Din mentala armé växer dagligen och ansluter i marschen och kommer att växa oerhört i styrka ju stabilare och återhämtad du blir i hjärnkontoret. Denna kraft tillsammans med tankens positiva kraft, den härliga tillvaron utan tjatterfjantens eviga skränande och tjatande, kan förflytta berg och kommer att hjälpa dig och bära dig framåt i livet och i karriären❤️

Var kvar i fas 2 så länge det behövs, du vet när det är dags för steg 3. Ha en fin skärtorsdag🐥🌷

Jag brukar säga att Forumet borde ta plats i FNs säkerhetsråd och lösa alla världens konflikter. Nu undrar jag om det OCKSÅ är en fredsbevarande men militant grupp som även skulle kunna ta sig en en äkta tjatterfjant som Putin. Allt är möjligt @annabell och @vår2022
Och precis- alla storheter ryms i oss. Inte glömma det. Vi är spillror och orakel på samma dag. Om inte det är mysteriöst med att leva så vet jag inte.
Kram 🥰

Påskfesten var mycket solig och rolig och pågick från lunch ända till… hissnande kl 18.30 🥳😆. Igår morse gömde jag påskägg fast mina kids egentligen är för stora 🥰. I afton ska vi på grillkalas (samma gäng som i fredags). Noll risk att jag dricker, men tänker att jag kanske borde ta det lite lugnt med att vara med i de här sammanhangen för ofta… Allt ser så okomplicerat, festligt och lagomt ut så man kan ju få för sig att man går miste om något eller få för sig att det kan vara det även för mig 🙃. Det är väldigt klurigt att gå bort från markerna och gropen och samtidigt vara tillsammans med de som klarar av att vara på markerna och njuta på gräddhyllan… Det gäller att separera var man är på väg mentalt (bort från markerna), från miljön man befinner sig i i praktiken (mitt på markerna)… Inte ett dugg tvärenkelt 😅!

Soliga kramar till er och hoppas att ni får en lovely påskdag ☀️🌼💛! ✅🦆

@Annabell Ja, så är det. I mitt sammanhang klarar de sig att sitta på gräddhyllan och njuta av några få glas, sen är det bra. Satt jag på den hyllan skulle den åka pladask ner i gropen med mig liggandes på rygg och fortsätta festen för mig själv där nere tillsammans med tjatterfjanten😂. Nej tack! Morsning och goodbye till gräddhyllan eller i mitt fall gegghyllan.

Mina barn som är äldre än dina 25+ fick också påskägg igår😁. Jag hade min första påskmiddag som värdinna nykter igår och jag är så mäkta stolt, nöjd och glad idag för hur trevligt och roligt det blev för att jag var nykter. Jag mår så bra och det är nog min bästa påskafton på år och dar. Jag är så tacksam.

Ha en riktigt fin påskdag med långt avstånd från gropen, du kommer att må så bra!🐥🌷💕🌞

Jag tänker också på det där, och det var nog det som hände med nån sorts ilande visdomstand-känsla när jag befann mig på resort med vin på vartenda bord jag kunde se. Då blev plötsligt gränsen inte så tydlig. Eller inne i mig - tydlig men utanför såg det ju ut som att jag ingick i allt det där. Med den enda lilla skillnaden att jag INTE gjorde det. Jag har fortfarande svårt att förklara men jag vill ändå säga ett litet obs på sånt. För sin egen skull. Det är som att ligga i ett färgbad och försöka behålla sin bleka hud intakt. Det är lättare om man inte ligger i färgbadet.
Jag är säker på att din helg blev precis som du önskade. Mina ord är bara menade som; ifall det känns klurigt- så är det för att det ÄR klurigt.
De första månaderna brukade jag känna ”puh” när helgen var över. Vardagen har en fin lunk. Inte minst när man slipper vara bakis- (som större delen av mitt arbetsteam idag…)
Kram 🤗

Hej fina forumvänner ❤️! Exakt! Det är ju snäppet lättare att inte ligga i färgbadet än att ligga däri och undvika färg… 🎨 Nåväl - jag har färgbadat i påskens alla färger och klarat mitt skinn ✅😊, tack vare aggressiva verktygslådan och att jag inte ens släppt upp mig själv till steg 3 ännu… Dvs jag drar medvetet ut på dåligt-mående-vågen för att slippa ta ställning/ta mig ann utmaningarna som kommer att segla upp när jag mår toppen igen… Hur jag ska lägga upp resten av våren etc måste jag verkligen grunna på. Jag kan ju inte ha en strategi som går ut på att fortsätta vara glad och tacksam över att jag ”mår så himla dåligt” så att jag iaf inte vill dricka 😂! Att vara så rädd för att vilja dricka så att man hellre bejakar/förstärker att man inte mår bra…🤔. Det känns inte så vidare värst sunt. Jag jobbar iaf bara halvdagar denna vecka och försöker varva ner mig. Har inte riktigt ordning på hjärnkontoret och det är nog inte enbart kopplat till mars-april-dagarna i gropen… Soligt är det iaf och äntligen smälter snön ☀️😊. Jag vankar på 🦆😊💕✅. Hoppas att ni också har det soligt och får en fin dag 🥰!

@Annabell Härligt att höra att det går bra🥰. Jag har ett motto ”dit uppmärksamheten går, sker tillväxt” och det påverkar mina tankar och min hjärna. Jag uppmärksammar, bra saker som tex att jag mår så psykiskt bra av att inte dricka och då sker det tillväxt i mina tankar om att inte dricka för jag mår så bra av det. Jag uppmärksammar händelser, tex i helgen hur trevligt det var med mina nära och hur mer närvarande jag är som nykter och att det sprider sig i atmosfären, tillväxt sker. Så att få tillväxt i ditt steg 2 är ju som du säger inget att bygga vidare på ”att vara glad och tacksam över att du mår så dåligt så du iaf inte vill dricka”😂. Du kommer säkert att hitta en bra, stark och positiv strategi för våren för du gör det så bra!💪.

Ha en bra vecka med halva dagar och nedvarvning🌞🌷💕

Ja i steg tre tror jag precis som @vår2022 skriver att en får plocka fram den inre nykter-nörden med förstoringsglas och monokel. När så krävs krypa på alla fyra och uppmärksamma varenda liten bra sak med att vara nykter. Om man börjar tänka i de banorna- är det precis så- tankarna vandrar dit. Hjärnan är plastisk. Hjärnan lär nytt om man tvingar den till nya tankar. Mina dagliga hallelujamoments med mitt kaffe är förvisso alldeles autentiska. Men/Och medvetet påhejade och uppmärksammade.
Det betyder inte att man behöver bli en helt annan människa. Man behöver bara reservera eller göra rum för en ny aktivitet inombords. Och hålla i den.
Varje dag. Varje kväll.
När jag har svårt att somna- frossar jag fortfarande i tacksamhet över att jag må vara trött imorrn. Men inte bakis. Inte rädd för cancer. Inte rädd för att tappa minnet när hjärncellerna glesas ut.
Det kan kännas töntigt men inte lika töntigt som att ha ångest en vanlig hederlig dag för att det återigen ”blev” fyra glas vin hjälpligt dolda av den eländiga palmen bredvid soffan. I ett töntigt vardagligt glas. Det är tönt numero uno.
En dag i taget, det går också att ta till vid alla faror och risker. Kram!

Nej nej nej… ❌😵‍💫 Jag hade ju kommit en bit ifrån gropen. Hur kunde jag springa tillbaka så snabbt och hoppa i igår😰. En till sammankomst med sol och grill. Jag var less och otillfreds och tänkte ”skit samma”. Det är inte skit samma och nu är jag här igen och mår fruktansvärt dåligt. Jag hade ju inte ens hunnit repa mig i Hjärnkontoret och nu idag har jag knappt tillgång till mina egna tankar känns det som 😶‍🌫️. Jag vill inte ha det här!! Jag hatar dricka-livet. Jag måste resa mig snabbt nu. Det känns som att jag inte ”har så många chanser kvar…” 😓 Men jag tänker inte ge upp. Det enda jag vill är att leva mitt liv nykter och som mig själv. Det MÅSTE gå!! 💔

@Annabell
Kära Du, jag gillar inte dina rader lika lite som jag inte gillar mina egna (som ännu bara finns i mitt huvud pga att jag inte orkar formulera ett eget inlägg).
Det är för mycket skitsamma med mig oxå, vi kan ta varandra i hand där. Det är ett j-vla skit, ett nedrans blähä att hamna i gropen fast man önskar annat.
Men vi ger inte upp, vi tar följe för vi vet ju båda vad vi missar genom att falla tillbaka. Vi missar klara pigga mornar utan skam & ångest. Vi sover bättre, vi ser fräschare ut, vi är kaxigare & har självförtroende, vi kan lägga pengarna på annat roligare och vi känner att vi är bra!
Dessutom är ✅ bra mycket snyggare än ❌!! Jag måste börja räkna dagar igen, blir för mycket lallande och ostrukturerat annars känner jag.
Ge Mr A en fet smäll med en trästol eller nåt. Nu går vi vidare mot ljusare tider så kan han ligg där nerslagen.
Kram 🤗

Jag har inga bra råd men jag fastar i dina ord less och otillfreds för det är man ju men det är ju hanterandet som blir det viktiga. Inte hoppa så högt i tanken (eller ner i gropen). Sen kommer en skittråkig grej till för människor som vill bibehålla sin spillevink-potential (tror det var @tofu som myntade det braiga ordet) att spillevinken kan behöva avstå de roliga eventsen och gå hem med sitt bagage av less och otillfreds- av den enda anledningen att dessa saker har en tendens att hänga med som iglar och pockar på. Ger sig inte.
Less och otillfreds kan ju lägga sig ner när man klivit över och gått hem med en slokande spillevink på axeln.
Du vet allt detta @annabell. Du kan och du klarar detta- det är helt säkert. Hård kram genom rymden! 🙏🏻💕❤️🌸

@annabell och @rehacer
Ni får prata allvar med varandra.
Ta armkrok, gå i bredd.
Jag tror att ni som jag tror på det övernaturligt fina med att hjälpas åt.
Gör det.
Jag hade aldrig aldrig klarat mitt första år utan min nyktra squad här, @charlie, @torn, @joyo, @andrahalvlek, @sattva, @vaknavacker och fler! Några kom och gick- jag väntar på att de ska kika in igen 💕
Det betyder något på riktigt.
Det är jobbigt att vara ensam med så stora och för omgivningen udda beslut.
Som åker som telefonledningar förr i tiden- upp och ner. När det går ner är det ovärdeligt att ha stöd. Nån som är uppe, som kan vinka från nästa platå- ”hallå här är sikten bättre, kom kom”
Ensamma klarar vi inte läkningen- som jag läste när jag var 25 och haft anledning att återkomma till så många gånger. Inte minst under de här 2,5 åren (snart).
Vi ska läka, växa, flyga med nya vingar.
Det är så läskigt. Det är naturligare att vända om. Men med nån att hålla i handen- då vågar man lite till. Orkar lite mer. Jag hejar på er så jag just fick håll! 🤔🤗