Hej,
Läser dina senaste inlägg om antal drinkar och reaktion på sambos kommentar. Jag tänker så här att man bara blir sur när man innerst inne vet att den andra har rätt i vad den säger.. Om någon säger något om mig som inte alls stämmer så blir min reaktion bara jaha, tänker du då, nej, det stämmer inte. Men om jag vet att det är något jag borde jobba med så är det lätt att bli irriterad. Men ett problem som jag ser är att du själv inte verkar tycka att den nivå du dricker på nu är problematisk, utan att du mest känner att du behöver förändra för sambons skull? Då är det svårt. Jag har varit den som förut definitivt hade druckit 6-7 glas vin under en middag och tyckt att jag ändå höll stilen. Nu när jag inte dricker inser jag hur jobbiga de flesta blir när de dricker så mycket. Och varför vuxna människor ska dricka sig till en sämre version av dig själva blir mer och mer obegripligt ju länge jag varit nykter. Som du själv skriver så har du nog en del förnekelse kring ditt problem att jobba med. Och jag tror du är på rätt väg. Ett konkret tips som kanske kan hjälpa dig att hålla nivån är att börja sammankomster med alkoholfritt och inte dricka förrän efter middagen. Då är du mätt och dricker i alla fall inte för att du är hungrig. Och då räcker det lättare med tre glas, som är gränsen för riskbruk enligt Folkhälsomyndigheten. Det finns massa gott alkoholfritt, testa!

@Kennie
Ja, jag har också tänkt att kommentarerna sårar eftersom det finns ett problem bakom som jag är medveten om men en del av mig gärna skulle förneka.
Även om sambon dricker så blir han inte påverkad på samma sätt, så han ser mig säkert mera nyktert än vad jag själv gör.

Tipset om att börja dricka senare är bra. Har kört med det flera gånger i sommar men inte tänkt på att jag skulle kunna vara nykter under middagen också. Det skulle säkert hjälpa mycket om jag vore det.
Viktigt också att alltid ha mat i magen. Jag är dålig på det. På tom mage blir man mätt av en bira och den stiger också direkt till huvudet.

Nivån jag är på nu är nog ännu för mycket, även om jag dragit ner en del. Jag tycker det själv och inte endast för att min sambo tycker något -om än det är en stor orsak. Jag vill ju inte att han skall tycka illa om mej. Jag vill inte heller tycka illa om mig själv för att jag varit berusad.

Det är just som du skriver 6-7 portioner och jag tycker själv att jag kan bete mig och har inga minnesluckor eller sånt. Om festandet pågått länge kan mängden t.o.m bli mera och jag tycker att jag inte är för berusad. Men jag skulle absolut inte vilja se mig med nyktra ögon då.

När jag tidigare festat som värst har jag varit så full med alkohol i magen så jag har gått och spytt för att få ut det.. Det har hänt att jag fortsatt dricka efter spyan och det har hänt att jag spytt endast för att kunna dricka mer. Snacka om problem med att kunna sluta dricka då man börjat! Jag skäms när jag tänker på att jag varit sådan men samtidigt är jag glad över att jag inte gör det längre. Det var som bulimi fast med alkohol.

Tidigare märkte jag inte heller när jag blev berusad. Nu känner jag när det slår till. Jag märker också mera hur snurrig jag blir och försöker då skärpa mig. Det är väl så att ju mindre man dricker desto mindre tålig blir man.
Nu förstår jag att pausa men pauserna kunde vara längre eller och ibland borde jag förstå att man inte behöver dricka mera då man är berusad. Det kan jag misslyckas med.

Jag har en bra bit att vandra ännu innan jag är i mål med detta. Men åtminstone känns det bra att jag påbörjat vandringen.

Hej!

Hoppas allt är bra med er!

Jag har inte skrivit på länge, och det beror på att det helt enkelt har gått bra! :) Jag kämpar på med max 3 glas, och skriver i Alkoholkalendern varje dag. Mest förvånad över att jag klarade semestern med max 3 glas per dag och max 9 glas per vecka! Försöker ha noga koll på de högrisktillfällen som jag vet om; t ex när vi går ut och äter med jobbet. Sist vi gjorde det beställde jag mocktails i smyg, när andra tog drinkar. Det gick hur bra som helst. Känslan dagen efter; utan bakfylla och utan ångest... den var underbar!! Särskilt jämför med motsatsen då.

Jag vet dock att jag måste ha koll, jag kan inte släppa loss. En middag med kompis är inte "högrisk" för mig, men jag har insett att det också kan vara en risk... om kompisen (efter att jag druckit mina 3 glas) skulle säga "Ska vi inte ta en drink till och snacka vidare?" Här får jag se upp!

24/5 hade jag min senaste (och förhoppningsvis sista) minneslucka. Följt ovan "recept" sedan dess. Jag känner mig lite tråkig ibland, när jag inte hakar på drickandet, men när jag sedan rannsakar situationen i efterhand, så är vinsterna så mycket högre ändå. Det låter löjligt kanske, men jag ser andra värden poppa upp. Ser också hur patetiska de som dricker för mycket faktiskt är... vill inte vara sådan själv längre. Hoppas det kan vara som lite pepp för er också!

Kram!

@MNE Hej! Roligt höra det går bra! Jag hann precis ett inlägg om mitt ”återfall” - sen läste jag ditt hoppingivande inlägg. Alkoholdagbok - det ska jag också börja med! Har hittills bara skrivit ”i huvudet”, men dagbok får det bli nu.

@MadeUpMind Ja, för mig är dagboken central. Även att identifiera högrisktillfällena, och vara extra mycket på min vakt då. Dvs: då dricker jag extra långsamt, varvar med mycket vatten. Det ÄR lite tråkigare, men såå värt det i efterhand. Njuter sedan ordentligt av känslan av att må bra och inte ha ångest dagen efter. Jag kör också med belöningar: köper en snygg ring eller armband till mig själv efter att jag klarat av en större utmaning.

Hoppas något av detta kan funka för dig också! ❤️

@Abraxa jag försöker koncentrera mig på att dricka långsamt och mycket vatten emellan. Jag har lärt mig att jag INTE kan tänka "Nu är det fest, nu släpper jag loss!" Det är tråkigt men sant. Dock börjar jag faktiskt känna av belöningen av att inte vara bakis eller ha ångest dagen efter. 🤗

@Himmelellerhelvette ja, so far so good! 👍😊 Vi jobbar alla på här, eller hur! En dag i taget. Skickar lite styrka och hopp vidare. Det kan verkligen gå; gäller bara att hitta sitt sätt. 🥰

Här igen då och inget har egentligen ändrats sen sist.
Same problem.

Kanske begäret efter alkohol på helger till och med blivit större för att vara riktigt ärlig med mig själv.
Vi dricker varje helg. Sambon inleder ofta drickandet. Det är något nytt föresten. Förr var det alltid jag.
Jag joinar, trots att jag ibland tycker vi kunde vara utan den dagen trots suget.
Det glömmer jag efter första klunken.

Måttligt mestadels, dvs 2- 3 glas till matlagning och middag. Aldrig inne i veckan.
Nån gång dricker jag ett extra glas. Ibland i smyg, vilket talar om att jag har ett begär att få i mej alkoholen och vill dölja det.
Jag tycker inte att jag blir för berusad och att allt går bra i den mängden.

Nån gång blir det fler glas för oss båda. I goda vänners lag eller bara vi två.

Det spårar ur ibland. Samma story som tidigare.
Jag upplever att vi har det trevligt och bra men sambon påminner mej mitt i den trevliga stunden om att jag är för berusad. Jag blir sårad och känner mej nedtryckt och värdelös och förstår aldrig hur det än en gång blev så här. Då allt kändes så bra…?
Det dricks förstås inte mer efter det. Kvällen tar slut.

Det är alltid först efter kommentarerna om alkoholen som jag tappar kontrollen och känslorna går överstyr. Jag kan få minnesluckor av vad som sägs i den stunden. Jag kan säkert säga nåt fult. Känslorna tar över.

Jag förstår sällan vad som gick fel. Troligen nåt jag sagt som triggar. Jag blir öppen och ärlig. Eller är det bara min onyktra uppenbarelse?
Jag tror att han vill reta upp mig med vilje med sina synpunkter mitt i den roliga stunden. Han vet följden av det han säger alltid blir den samma. Kan det vara så eller är det alkoholisten i mig som vill skylla också på nån annan? Han har ju rätt i det han säger, jag är berusad. Kanske behövs det tillsägelse varje gång det börjar gå överstyr. Jag märker ju inte det själv… ser inte problemet…
Jag tycker ju det är okej att vara berusad och uppåt så länge man inte gör någon illa eller så…
Den som tar illa upp är Sambon och enbart över att jag blir berusad. Jag vill kanske skylla lite på honom för att förneka problemet. Det är ju han som uppmärksammar problematiken som jag inte vill förstå.
Jag måste inse att jag gör honom illa med att bli berusad och det är skäl nog till att sträva efter en förändring.

Jag vet att det endast är upp till mig om en förändring ska ske. Han varken vill eller kan hjälpa mig.

Jag vet bara inte hur jag ska lyckas ta mej ur den onda cirkeln så nu kom jag hit igen för att bli mera medveten om att problemet kvarstår. Och ärlig måste jag bli. Jag ljuger gärna och säger att allt går bra, att det inte finns ett problem. Att jag klarar måttfullhet. Smyger man in en drink räknas den ju inte…
Eller om glaset är överfullt är det fortfarande bara en portion.

Ofta blir det inte mer än totalt 3-4 men, jag erkänner, mitt förhållande till alkoholen är osund. Det spårar allt för lätt ur och jag vill inte se det som ett problem att vara berusad.

På nåt vis skäms jag över att vara här igen. Jag klarade mej inte och försökte ignorera. Jag följde sällan de fina råd man fick här som jag nog ändå så tacksamt egentligen ville försöka följa.❤️
Förnekade kanske mitt problem innerst inne. Det kanske jag gör i fortsättningen också. Men inte idag.

@WildaMatilda Tack för din fina beskrivning och jag känner igen mig själv… men du klarar en timme i taget och 12 timmar i taget , och idag som blir två dagar imorgon… osv, bra gjort! denna vägledning gav Carisie mig/oss igår då jag klarat tre dagar, imorgon fyra, dvs DU fixar detta denna gången!🌷

@Northcap
Tack så mycket för pepp! ❤️
Ångesten efter helgen sitter i och jag är fast besluten att nästa helg blir det alkoholfritt för min del. Jag vet att den tanken och känslan kan försvinna igen till fredan men jag ska försöka än en gång.

Jag tänkte idag att vinet - som jag tror mig älska så mycket, sällan är så gott som det är i tanken på hur gott det skall bli med ett glas. Tanken ger kanske till och med mera njutning, liksom längtan och uppspelheten inför semestern.
Eller ok, första glaset brukar vara gott men sen mattas njutningen av. Man tror att nästa eller nästa glas blir godare men det blir ju aldrig bättre än det första. Varför ska jag då ta ett till, kan man undra…

Kanske man kan hitta nåt annat upplyftande att fylla tankarna med istället för längtan efter fredags och lördagsvinet varje gång helgen närmar sig?
Jag får försöka klura ut vad det skulle bli.
Eller kanske man bara borde lära sig öppna upp alla sinnen för allt det roliga och fina som redan finns i livet och försöka njuta av det till fullo istället, utan alkohol.
Jag har ingen orsak till varför jag borde ta ett glas för att trubba av den fina verkligheten. Allt i livet är bra nu just så varför riskera att något skiter sig pga alkohol?

Jag tror du är inne på något viktigt- att hitta något annat än vinet att längta till. För mig var sättet att hitta det att börja med tre vita månader. Så länge det mentala beroendet sitter i är det svårt att ge nykterheten en chans, beroendet vill måla upp nykterheten som tråkig och dyster. Men när man tagit sig igenom det öppnas nya möjligheter. Det du beskriver är ju att ditt drickande långsamt förvärras. Bra att du är ärlig mot dig själv. Och din sambo har kanske också alkoholproblem. Att han drar igång drickandet och sen klagar på att du blir full är konstigt. Kanske är det hans skydd mot att erkänna egna problem , typ "om jag tycker nån annan dricker för mycket så kan ju inte jag själv vara alkoholist". Men du, jag läser en längtan efter något annat i dina inlägg och jag vill bara intyga att det finns där, och du kommer kunna ta dig dit. Ta din oro på allvar och följ din magkänsla, det är dags att göra något.

@WildaMatilda Hej 👋🏼 Om du har Spotify - lyssna på "en beroendepodd" avsnitt 68 med Markus Enochsson. Han har uppfunnit begreppet livssafari som jag tycker är spot on! Jag tycker även om hans "vågskålar och motiv". Du får hans lifestory på köpet men även om den handlar om substansmissbruk så kan du säkert identifiera dig med något i storyn
🩵

@Kennie
Hej igen! Tack för att du tar dej tid att igen skriva några rader till mig! Och för att du noterar min längtan efter något annat! Det har du nog så rätt i och att du skriver ut det får mig att inse att jag bortsett och åsidosatt min egen önskan om hur jag vill mina dagar ska va! Jag har så många år varit så trött på umgänge med vänner i flödet av vin! Har så många år längtat efter nyktra helger och högtider! I lugnt sällskap.
Har stressat och oroat mig ofta över inkommande helger med vänner eftersom jag vetat att de inneburit alkohol! Men inte heller att förneka att jag inte kunnat säga nej eftersom jag velat ha orsak att själv få i mig alkohol.
Alkoholen har blivit allt mer beroendeframkallande.

Jag har också funderar på om sambon har börjat utveckla ett behov av att alltid få ta sig några glas till helgen. Han blir nästan aldrig full, lite mera glad och uppåt efter några, men det verkar viktigt för honom att få de måttliga glasen nu. Sen har han ju också flera gånger sagt att han inte vill att jag ska bli hel nykterist. ”Det är ju tråkigt”. Ja..
därför har jag ju fortsatt sträva till måttlighet istället för total nykterhet och misslyckas gång på gång på gång.
Men jag vet inte. Många vill ju ha god mat och vin till helgen och behöver kanske inte ha några problem för det…
Måste väl följa med och se hur det utvecklas. Och hur han gör nu de helger jag försöker vara nykter.