Hej. Jag vill höra om någon mer är i samma sits som jag. Jag har varit tillsammans med min sambo i 14 år. Min sambo är alkoholist (fast han erkänner det inte själv). Han dricker 1 flaska vin per dag (oftast). Varje helg häver han nog i sig minst 4 flaskor vin, 6 st öl och ett par glas ute. Han har flertal gånger stannat hemma från jobbet måndagar och tisdagar pga abstinens (vilket han inte erkänner, han kör med feber). Vi har bråkat så många gånger om hans drickande men han bara fortsätter. Jag hatar när han blir så där jävla fjantig och simmig i ögonen när han blir full. Och så ska han sitta och tjuta och prata om djupa saker. Och ljudet när han sörplar i sig vinet som om det vore hallonsaft, då hatar jag honom och vill klippa till honom. På juldagen sårade han mig rejält. Det är nämligen så att han skulle hämta mig hos mina föräldrar på juldagen, vi hade bestämt det sedan länge. Jag har brutit benet och är opererad och går med kryckor just nu. Han valde istället att sitta hemma och dricka och sket i att hämta mig. Så mina föräldrar fick köra hem mig!! De bor en bit ifrån. Åh det är så mycket han gjort och skämt ut mig. Han kom till och med till sjukhuset onykter nu när jag låg inlagd för benet. Hela vårt liv kretsar kring hans drickande och jag har insett att jag är sjukt medberoende. Det gör så ont i hjärtat och jag är så olycklig. Känns som jag kastar bort mitt liv. Jag mår skit. Känner att jag orkar inte med det här mer MEN varför har jag så svårt att lämna? Jag älskar ju honom också vilket jag över huvud taget inte fattar hur jag kan göra?? Snälla är det någon mer som har samma problem med att bryta upp? Visst går man hela tiden och hoppas att det ska bli bättre? Men det händer ju inte. Jag är slutkörd mentalt. Tror jag blir galen snart.

/Caroline

Vilket manipulativt ordbajs det kommer ur munnen på idioten här hemma. Han lägger över all skuld på mig, det är mitt fel att det blivit så här. Han förstår verkligen inte varför vi flyttar. Han har tjafsat och babblat ikväll. Han är helt verklighetsfrånvänd. Han kan inte förstå hur vi kan göra så här mot honom att flytta. Han har ju inte gjort något fel och det är mitt fel att relationen mellan honom och mina föräldrar är som den blivit (jag har självklart pratat av mig med dem och lättat mitt hjärta). Han anser att allt som händer ska stanna mellan honom och mig. Han säger att när jag drar in andra gör jag honom till åtlöje. Han säger att han verkligen förstått denna gång ang hans drickande och han tycker att vi är elaka som lämnar honom. Han förstår inte att vi inte kan lita på honom för nu har han verkligen visat att han förstått och ska ändra sig (han har varit nykter någon vecka). Jag förklarar och förklarar för honom att han hållit på så här under så många år att jag och min son inte längre kan lita på honom. Han förstår på fullaste allvar inte varför vi flyttar. Nu tjuter han, är förbannad och anklagande om vartannat. Jag är så trött mentalt. Det känns som någon tagit en dammsugare, gjort hål i mitt huvud, tagit dammsugarslangen och sugit ut min hjärna. Jag inser en sak i alla fall och det är att ett sundhetstecken från min sida är att jag genomskådar allt jidder och skitsnack, något jag tyvärr inte gjorde som medberoende. Längtar till 17 mars då min son och jag flyttar in i vår lägenhet utan denna manipulativa alkoholist

@CarolineG
Det låter som en kavalkad av försvar.
Du verkar så himla stark, beundransvärt.
Det är så manipulativt att säga att han vill ha en nyckel för din skull.
Jag hoppas du inte ger ut nån nyckel.
Det är inte långt kvar nu tills ni ska flytta.
Han låter kontrollerande, obehagligt när han inte ser sin egna del och lägger all skuld på dig men det visar hur lite förmögen han är att bry sig om dig, om era behov och att respektera dig och dina val.
Alla de mönstrena känner jag igen.
Du är så värdefull och det du gör nu är att bygga ditt liv på stabil grund.
Var rädd om dig.

@Samsung50 ja jag har insett att han verkar vilja kontrollera mig men aldrig nånsin att han får någon nyckel. Min son tappade totalt humöret på honom häromdagen när han typ vägrade acceptera att vi skulle flytta. Min son skällde ut honom efter noter. Då blev idioten tyst ett tag men så fort sonen åkte (han är 19 och det är kompisarna som hägrar precis som det ska va) då började idioten anklaga mig och hitta ursäkter för allt men han törs inte hålla på mot min son.

@Snödroppen ja jag tycker han är ganska obehaglig nu. Han kommer aldrig få någon nyckel av mig. Min föräldrar ska få en nyckel, jag kommer bo 10 minuters promenad från dem. Han är obehagligt verklighetsfrånvänd. Nu kör han också med att han inte kommer ha råd att bo kvar i lägenheten. Och det pikar han mig med hela tiden. Så skönt att flytta snart. Tack snälla för din omtanke

Hans problem! Så mycket av din tid som du har lagt på hans problem.
Snart slipper du det.
När jag slapp fokusera på mitt ex problem blev jag fri. Hans panikångest, hans konflikter, hans ensamhet och hans strul, Hans psykiska ohälsa och hans drickande. Det kanske låter tragikomiskt mitt i allt ihop men eftersom alkohol är det alkoholisten älskar mest så är det nog den enda relation de klarar av.

@Åsa M det låter precis som mitt ex det du skriver. Hans panikångest, ensamhet och allt strul. Vi har inte blivit bjudna hem till folk pga honom. Jag har alltid varit sociala och utåtriktad och älskat att träffa nya människor. Mycket av det har fått stå tillbaka pga honom. Nu känner jag att den rätta personen i mig kommer tillbaka. Som mamma sa: nu börjar jag känna igen min glada dotter igen❤.

@CarolineG
Jag tänker på hur det är. När "våra" beroendesjuka anklagar oss för att de inte har råd, för att deras liv går åt helvetet osv. Det är inte klokt. Att känna sorg eller svårighet vid en separation är inte konstigt, inte ens om den är så önskad.
Det är inte en lätt övergång från att vara mitt uppe i ett medberoende till att plötsligt komma därifrån. Men det kommer att bli fint. Och det är mycket som sitter kvar i mig, hur det var. Jag har firat en födelsedag i helgen och åkte "tidigt" för dem och sent för mig. Min pojkvän körde. Och jag skulle ha kunnat köra, men jag har inte kört på länge, så jag ville inte köra hans bil. Men det var aldrig en önskan från honom. Vi drack alkoholfritt och även mina föräldrar. De flesta andra var märkbart påverkade av alkoholen. Och det är som det är.
Jag är tacksam varje dag för att jag slipper ha alkoholen i mitt liv. Och ibland undrar jag hur jag kunde slösa bort så många år på att vara medberoende. Men på ett annat sätt, så lever jag efter mina värderingar, kanske tack vare, att jag slösat tid på att just vara medberoende.
Det är ett så utbrett problem i samhället och jag ser många som lider. Jag kan se vem som har det som jag hade på ögonen och kroppsspråk. Jag kan också se vem som har det som mitt ex hade det.
Och jag kan se alla dessa unga kvinnor som tror att de har funnit sin man. Och hur de tror att de ska få honom att sluta.
Och jag tänker återigen. Problemet är gigantiskt. Gigantiskt.
Grattis grattis grattis till att du får tillgång till ditt nya hem snart!
Där du väljer vem som ska få din nyckel. Och där du väljer vem du släpper in, i ditt hem.
Njut. Och låt alla känslor komma. Men njut i varje ögonblick som du kan känna tacksamheten. Och friheten.
Processen fortsätter. Var snäll med dig själv.

@CarolineG
Det är väldigt bra att han får ta konsekvenserna för sitt leverne.
Din styrka är beundransvärd, hoppas du berättar här hur det går för dig.
Det berör och jag känner en sån igenkänning, så glad att du funnit kraften att göra val för din egen skull.

@Självomhändertagande tack för dina peppande ord. Nu har vi äntligen fått nycklarna. Hyresvärden frågade om vi kunde tänka oss att städa och få avdrag på hyran. Ja!!! sa jag självklart. Ju snabbare ifrån mitt ex desto bättre. Jag har valt att låta honom behålla de mesta möblerna (vi har köpt allt gemensamt). Jag har skaffat lite nytt och resten får jag av mamma och pappa. Jag kommer Vet inte hur jag skulle klara mig utan dem. Saken är att jag vill inte dela upp möblemanget. Jag vill börja om på nytt och inte bli påmind om det gamla dåliga. Lyckan är stor när jag inser att jag kan bjuda hem vänner och familj utan att skämmas eller vara nervös❤