Hej på er. Är en man på 30 år med två barn och sambo är ny här men har övervägt att registrera mig länge. Men nu känner jag att det var droppen.

Efter sommarfest med jobbet, där det börjar drickas vid 08 på morgonen till 02 på natten, är det i princip svart för mig ifrån klockan 15. Har något svagt minne ifrån hemgången vid 02, det är allt. Men har fått höra i efterhand att jag gjort en hel del olämpliga saker,
Och betett mig illa. Hade tydligen kladdat på någon när vi dansade (hon var med på det) min sambo vet om detta då det kom fram till henne(bra tycker jag) iprincip alltid när jag är på fest dricker jag tills jag spyr ner mig, blir så full att jag nästan måste krypa för o ta mig framåt , och gör alltid bort mig. Jag dricker även en hel del själv, i veckor och helgerna, snittar säkert en platta öl i veckan. Dricker bara öl, möjligtvis lite vin. Jag kan dricka någelunda lungt tex vid släktmiddag eller liknande ,men blir ändå märkbart påverkad.

Nu känner jag igen mig alltför mycket i min pappa / faster / farmor, som alla har/hade rejäla alkoholbekymmer.

Pappa dog i alkoholrelaterad olycka när jag var 12,han var 40.
Har så många gånger lovat mig själv att inte ge barnen och min sambo den uppväxt jag hade ,men bryter det löftet både nu och då.

Känner att nu är droppen nådd, som jag känt så många gånger förr, men nu måste jag skärpa mig! Behöver hjälp nu, på riktigt.
En sak till jag funderat på är läkare men inte vågat då jag jagar och har vapen, har hört att man kan bli av med dem om man har bekymmer. Då är det katastrof då det är mitt största intresse och stor del av livet. Har aldrig varit onykter när jag hanterar vapen, och inte innan heller ,där verkar jag ha en spärr iallafall ,likaså när det kommer till bilkörning.
Därav jag vill ha hjälp via internet eller liknande utan läkare.

Hej där. Vill bara säga att jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Så där såg mitt liv också ut när jag var 20 (minus barnen då, de kom senare). Alkoholism i släkten finns inte så tydligt hos oss, det är bara brorsan och jag som hela tiden står vid the edge. Pappa drack sällan men för mycket när han drack. Nå över tid har mitt eget drickande dämpats och ändrat karaktär, men i stället har jag fått ångest över drickandet och den är inte att leka med. Så med det sagt, bra att du tar tag i detta redan nu för det blir inte till det bättre av sig själv. Fast fyllekaoset runt en minskar, (man tenderar att börja dricka mer hemma i sin ensamhet än ute bland folk) finns ändå skammen och ångesten kvar över allt det fula alkoholen för med sig. All styrka till dig!

@Sim00n Jag tycket du ska ringa Alkohollinjen här och diskutera din situation och vilken hjälp du kan få.
Du kan vara anonym.
Du kan också gå igenom Alkoholprogrammet här.
Jag drack ungefär som du. Allt som fanns att dricka. Jag försökte dricka måttligt, men det funkade bara ett tag. Till nästa katastrof.
Det bästa du kan göra är att till varje pris hålla upp åtminstone tre månader för att återställa knopp och kropp och komma ut den onda spiralen. Det kan vara jobbigt den första och kanske andra veckan, men sen brukar suget avta markant för de flesta. Men bara om du håller dig nykter. Annars återkommer suget.
Så ta hjälp, ibland kanske medicin kan vara en hjälp i början.
Återta ditt liv, du verkar ju ha en hel del fint i livet.❤️🙏🏻

Tack för era svar!
Har bestämt mig att jag ska sluta dricka helt. Jag har rejäl ångest och har haft det sedan jag vaknade i söndags. Om det beror på att jag inte vet vad jag gjort på typ 12 timmar, sårat min sambo, har abstinens eller för jag har insett att jag är alkoholist. Eller en kombo av allt. Har berättat för mina närmaste och närmaste kompisar. Det känns skönt,och dom alla stöttar mig till 100%

Hoppas bara ångesten försvinner snart.

@Sim00n Det gör den! Oftast bättre redan efter några dagar. Alkoholen skapar ångest och oro. Men när giftet lämnar kroppen kommer du att må mycket bättre.
Och bara det att du bestämt dig gör ju att du kan känna dig stolt och må lite bättre. Du har bestämt dig för ett annat och bättre liv. 😌💪🏻
Eftersom du bestämt dig för att göra slut med alkoholen skulle jag rekommendera dig att mejla rådgivarna och be dem flytta din tråd till Vara alkoholfri.
Där får du mycket mer stöd och kommentarer. Här på ”Dricker jag för mycket?” är det inte så många som tittar in. Funkar mer som en startbana…
Du kan också starta en ny tråd på Vara alkoholfri, men då syns inte det du redan skrivit.
Hur som: välkommen hit!
Du har tagit ett fantastiskt bra beslut. Nu kan det bara gå uppåt.

@Sim00n Heja dig för att ha kommit fram till detta beslut! Försök att vara stark och gör det ditt hjärta känner för(förhoppningsvis inte att dricka, då kan jag starkt rekommendera att inte lyssna på ditt hjärta ;D ) Det är en resa ditt vilken jag påbörjade för 10 dagar sedan, lyckats än så länge och hoppas verkligen att det håller i sig. Annars vet jag att det kommer sluta med att jag förlorar familj, jobb osv....... = inte värt det för fem öre!

Hej igen! Tack för era stöttande svar. 6 dagar nu sedan jag sist drack, i fyra dagar har jag haft otroligt sug efter alkohol, var väldigt nerstämd och allt har varit skit. Bara velat gräva ner mig. Igår var det ok, idag vaknade jag glad, var inte sugen, vi var på en kvartetsfest med många grannar och visste det skulle florera endel alkohol, hade ångest över att gå dit med mina alkoholfria öl... Men när jag satt där och drack dom(som för övrigt var goda) så kändes det rätt bra,kunde även ha roligt och vara social. Helt nykter. Det trodde jag inte. Dricka öl utan att bli påverkad. Nu har jag lagt mig brevid grabben, helt nykter och kommer vakna pigg imorgon! Det känns otroligt skönt!

@Sim00n Du ser! Det blir bättre. En vecka till och jag gissar det värsta suget är borta. Visst är det härligt att verkligen vara närvarande också. Både på festen och med din grabb! Låter så fint!
En sak när /om du får nya sug. Tänk på att det hjälper mycket att träna, gå promenader, jogga, cykla.
Alltså röra på sig. Det både minskar sug och ångest, men också viktigt att få igång nya, nyktra vanor!
Annars kan det vara mkt svårare. Kram!❤️🙏🏻❤️

@Amanda L Ja verkligen! Känns otroligt skönt! Tack så mycket ,ska pröva det när det kommer, vilket det säkert gör. Idag var en dag då allt var bra, bara att det fattades iskall öl... Men jag härdade ut,men var tufft. Tack igen ❤️

Hej, så spännande att läsa denna tråd, jag känner tyvärr igen mig och börjar få en del pikar från vänner, eller kanske snart f.d. vänner.
Ser fram mot att följa er andras resa, själv är jag helt ny här

Hej Sim00n!

Känner igen mig i dig. Jag dricker sparsamt men senaste tiden på festerna som varit, några fåtal under sommaren: konferens med jobbet, en utekväll med en vän & nu senast en konsert har jag druckit så jag inte minns något sista timmarna, tur nog har inte så många mer än någon vän sett mig. Men jag har skadat mig själv eftersom jag ramlat & inte kunna stå upp. Ont i kroppen, sår & gud vet allt. Jag berättar inget för någon, inte ens min sambo som stöttar mig så fint i allt jämt. För jag skäms!! Varför känner jag inte när det blir för mycket?
Usch vilken ångest jag har. Senast i lördags låg jag själv i en buske & fatta inte vad jag gjorde där eller vart jag skulle. Usch usch..!

Har barn (men de har aldrig sett mig full) & mår skit dagen efter & sitter i hela veckan sen med skam & ångest, så bestämmer jag mig att nu får det räcka - så håller jag upp & kanske dricker Max 1 glas vin på helgen. Men sen kommer det någon galej & då är det kört!

Vet inte hur jag ska lösa det här? I lördags hade jag bestämt mig för att dricka alkoholfritt varannan drink, men nej, det blev det inte.

Att vara helt nykter känns som att alla kommer fatta då att jag inte klarar alkohol men jag har ändå gett skenet av att det inte är några problem eftersom jag ingen vet hur klapp jag blir & alla skador som skett har jag ju ljugit att jag slagit mig i stallet eller annat.

Nu ihelgen ska vi iväg med mina föräldrar & jag vet att de kommer bjuda på vin osv. Men jag vill helst inte ha ett glas alls. Men om jag säger att jag vill bromsa så kommer de fatta & skammen blir offentlig.

Förlåt, nu kom detta & handla om mig.

Jag ville bara säga heja dig, du är inte ensam.
Berätta gärna hur det går för dig, så kan jag prova samma.

Har sån ångest i hela kroppen, vad sa jag? Gjorde jag? Vem såg mig? Träffa jag någon?

Burr….

@asterisco Det kallas kontrollförlust och är en form av alkoholberoende. Jag hade samma sak. Du kan läsa början av min tråd.
Jag känner också igen allt det där om hur skamligt det skulle vara att folk fattar att jag inte klarar att dricka, hur svårt det är att säga nej tack, för då kommer folk att fatta eller undra. Många, många här har tänkt samma sak.
Det är så skamligt att dricka för mycket, men också skamligt att inte dricka alls. 😱😞
Men om du bestämmer dig för att sluta dricka kommer du att upptäcka att båda sakerna är ett övergående problem. De flesta bryr sig inte alls om vad man dricker och du kan säga vad du känner för i början: jag har lite huvudvärk, ska träna, ska upp tidigt etc
Men det viktigaste är att du tar tag i ditt drickande nu, för ofta eskalerar det och värre saker kan hända.
Varför inte följa alkoholprogrammet under Stöd här? Där får du många bra tips. Jag har också läst mkt i trådarna här. Här finns många erfarenheter. Jag har nu varit nykter sex månader. Har inga problem med att säga att jag inte dricker och har ändå kul på fester… Men slipper också en massa ångest, bakfylla, oro. Så som det blir när drickandet gått överstyr och det ofta slutar med minnesluckor.
Läs i början på trådarna under Vara alkoholfri så ser du att du inte är ensam. Många har mått som du, och tänkt som du.
Välkommen❤️🙏🏻❤️