Hej alla!
Har sedan jag var 22 år gammal (nu strax över 30) haft problem med alkoholen. Har även en pappa med ordentliga problem samt en mamma som dricker ofta och inte alltför sällan blir ordentligt berusad. Uppväxt med väldigt mycket alkohol och bråk.

Har i vuxna år oftast kunnat hantera alkoholen under ”vanliga” kvällar, men inte alltid. Jag kan lätt ta 3-4 glas vin själv hemma och vakna upp bakis dagen efter. Otrolig ångest och jag känner mig så smutsig av det.
När jag festar med vänner blir jag oftast en av de som är fullast, vaknar även då upp ordentligt bakis.
En aw på jobbet en tisdag kan innebära att jag vaknar upp bakis på onsdagen.

Jag kan inte hantera alkohol och jag har ett ständigt sug.
Jag är rädd att förlora mitt umgänge om jag slutar dricka, det känns som att de flesta jag umgås med (förutom familj och sambo som tur är) tycker att den roligaste delen med mig är att just sitta och dricka gott, bli lite salongs och ha det bra! Vilket ju är härligt, men inte efter flera år av att inte kunna kontrollera det.

Jag upplever också att jag gör och säger saker som jag ångrar när jag dricker. En viss personlighetsförändring även om det inte är någon superstor förändring.

Dela gärna era erfarenheter ni som tagit steget att sluta dricka ❤️
Nu ikväll argumenterade jag länge med mig själv om att det är måndag och att jag inte har någon anledning att dricka rödvin. Det gjorde jag inte heller så det är skönt, men det är ju bara en dag. Innan dessa har jag druckit alkohol lite varje dag nästan.

Vore skönt att ha några att bolla med då jag upplever att min omgivning inte tagit mig på allvar när jag pratat om detta tidigare.

//PA

Hej, vad bra att du börjar fundera på hur du dricker. Jag slutade i princip att dricka helt för tre år sen. Blev alldeles för ofta och för mycket. Innan jag slutade kändes det som en enorm grej att inte dricka, men så här i efterhand förstår jag att det berodde på att jag var mentalt beroende, vilket fick mig att känna att alkohol var så viktigt i en massa olika situationer. Nu känns det enkelt och självklart att vara nykter. Det har varit en mental resa med vissa svackor, men så otroligt värt det. Jag mår så mycket bättre, både fysiskt och psykiskt. Och man måste inte byta liv eller umgänge, bara slå en annan vätska i glaset..Efter ett tag inser man att det bara är det alkohol är, en vätska. Visserligen giftig och med potential att förstöra ens liv, men när man bryter beroendet förlorar den sin makt och glans. Det är tufft i början, men ha målet i sikte- hur du vill leva, hur du vill må.

@Kennie Hej!
Tack för ditt svar, som jag såg väldigt sent.

Enklast hade ju varit om alla slutade dricka alkohol! Intalar mig att jag inte hade haft ett problem då. Att det är det sociala som gör det svårast. Men antagligen så är det inte sant.

Ska verkligen som du säger, byta ut vätskan i glaset. Och framförallt försöka att inte göra en för stor grej av det, för blir det en grej så tänker jag för mycket och då klarar jag det inte.

Väldigt viktigt för mig att inte ha någon alkohol hemma heller, då är det helt kört.

Hur tänkte du och gick tillväga de dagar det var som svårast?

Tack igen /PA

Idag är det fredag och efter 6 dagar vitt så drar ordentliga tester om att dra ner på drickandet igång.

Jag kunde hålla mig till 1 glas bubbel och 1 glas rödvin ikväll. Det känns bra och lagom, efter det sluta. Det var rätt jobbigt att sluta men skönt i efterhand för annars hade det lätt blivit 4 stora glas rött.

Mitt mål är verkligen att lära mig att dricka med måtta och tids nog fasa ut alkoholen helt. Ett nyktert liv känns inspirerande för mig men ärligt talat fungerar det inte i den livsstilen jag har just nu.

Inom min bransch är det mycket middagar, ibland fester, resor, säljmöten där man dricker bubbel.
Sorgligt att säga men man hamnar i ett annat fack när man tackar nej till alkohol i dessa sammanhang, så på ett sätt dricker jag nog för andra.

Sen vet jag ju att om jag har rödvin hemma så dricker jag oavsett veckodag och speciellt när jag är själv, så inte är det bara för att hänga med andra 😅. Älskar att hamna i ”dimman” men det ger mig också fruktansvärd ångest och jag avskyr att vara bakfull, vilket jag blir väldigt lätt.

Så - att kunna fortsätta njuta av ett glas rött då och då men att lära mig tacka nej och varva med alkoholfria alternativ. Det är där jag först vill hamna!

Kanske borde startat min tråd under ”dricka måttligt” men nu hamnade den här.

Trevlig kväll från PA!

Lördag morgon utan bakfylla eller ångest. Svårslagen känsla.

Ikväll stor middag med mannens familj, mina svärföräldrar älskar vin och alkohol och dricker absolut för mycket. Vi har det gemensamt. Blir tufft ikväll med balansen men ska göra mitt bästa!

PA 🐝

Slog mig precis att jag antagligen kommer använda ursäkten ”varit sjuk och hostig hela veckan så håller igen på vinet”. Vilket ju iförsig är sant men så dumt att det ska behövas? Eller så sitter det i mitt huvud bara att nära och bekanta förväntar sig och vill att jag dricker! Känner någon igen sig?

🐝

Absolut. Men jag tror inte någon egentligen förväntar sig att man ska dricka utan de utgår från den tidigare erfarenhet av personen ifråga. Jag vill börja kunna säga nej utan att det ska vara konstigt, det är trots allt bara jag som kan säga nej och visa andra vad jag vill. Och så kan man hoppas att det möts av respekt.

Det är en vanesak tycker jag. När det gått lite tid känns det helt naturligt att dricka alkoholfritt. Och jag bryr mig inte längre om vad någon eventuellt kan tänka om att jag är nykter.

Så sant som ni skriver det.
Ingen som tvingar mig men ändå blev det ett par glas.
Har känt mig så skön u kroppen hela veckan utan a men nu direkt känns det lite ångestfyllt igen.
Men iom att mitt mår för nu är att lära mig måtta så tar jag med mig denna vecka in i nästa vecka och kör på.

10 enheter totalt denna vecka (ej måttfullt! 5 glas för många) nästa vecka ska det bli färre och helst 6 vita dagar av 7.

Kram

Söndag och go middag hemma med sambon.

Det hjälper enormt att han har en sån bra egen disciplin och väldigt sällan väljer alkohol en ”vanlig” kväll utan att tänka.
Vi har rödvin hemma som jag absolut sneglade på och hade behövt stålsätta mig för att inte dricka om jag vore själv. Nu utan att ens tänka ställer han fram vatten till middagen, (som är det jag dricker vanligtvis, ingen av oss gillar läsk eller annan smaksatt dryck. ) så skönt och viktigt att inte dricka något eftersom jag inte vill vara kvar i det mönstret. Ett mönster av ”ett glas då och då skadar väl inte” -klipp till alkohol flera dagar i rad och en konstant lätt bakfylla på jobbet. Blä. Mitt liv i ett nötskal då och då.

Ska bli intressant att se vilka utmaningar jag stöter på denna vecka och hur jag tacklar dem. Ser fram emot att med kollegor eller vänner säga ”nej tack, alkoholfritt för mig”.