Vill bara säga att numera tänker jag inte på alkohol i termer av paus, utan bara att jag inte dricker alkohol. Kommer inte att börja, pausar inte utan dörren är stängd, aldrig mer, jag har gjort slut- mitt livs bästa beslut, faktiskt.

@Toogoodformy o… Känner igen den där kampen i början. Man är lite vilsen i tillvaron och de nya vanorna har inte satt sig. Men det kommer att bli det nya normala.
Glöm inte skapa nya, roliga vanor både till vardag och till fest.
Jag har varit nykter i åtta månader och tänker sällan på alkohol. Jag har fullt upp med resten av livet liksom…❤️🥰

@Se klart Jag tänker ibland på en gammal vän som när hon var tonåring var nykter och än idag för att hennes pappa var alkolist. Hon hade sett det och vågade inte röra alkoholen utifrån det. Jag blev nästan provocerad av hennes beslutsamhet då (som ung .. och dum..) Kan känna samma idag när du skriver så. Men idag vet jag, att det är avundsjukan, du har kämpat för att nå där du är och jag vill alltid vara på en bättre plats utan ansträngningen och smärtan. Jag vill bli nykter medan jag dricker vin varje dag. Grattis till dig och att du är där du vill vara !

Jamen det är inte kämpande som i sisyfosarbete! Det är styrka och pannben- pch envishet och en massa massa VILA. Har inte stött på nån riskdrickare som inte blir dödstrött de första tre månaderna… sen blir man bra på att vila, för att man blir bra på att känna vad man behöver när man inte häller vin över precis allt. Och så får man det roligare, tro det eller ej. Inte roligt som att dricka till det ljusnar, utan roligt som i att verkligen odla vänskaper, och sina relationer- inte minst har det varit helt avgörande för mig i relation till mina vuxna barn, och barnbarnen. Nu sticker jag hem med dem om festen blir sen. Sånt mys att färdas över Västerbron en sen ljus kväll med en 4-åring och hans storasyster- som tyckte det var den bästa taxiresan i hela deras liv. Det kommer jag att minnas, alltid.
Så kämpandet pågår en kort tid, sen är det så mycket fint och stort som vecklar ut sig! 🌸🌸🌸

@Toogoodformy o… Godmorgon! Jag vill också välkomna dig hit till det bästa forumet jag vet! Grattis till en vecka! Du har bra insikter om vad det handlar om. Att det är beroendedelen av dig som fightas medan delen av dig som vet att alkoholen bara sätter käppar i hjulen för din hälsa kämpar för kung och fosterland i kampen mot beroendedelen som är så jävulskt listig och slug!

Har du hört uttrycket att ”spela hela filmen” När beroendedelen av dig säger -Äh! Du har ju hållit upp så många dagar/veckor/månader. Det bevisar att du inte hade något problem, du inbillade dig bara!
Då spelar du hela filmen! Från första glaset i badkaret med tända ljus till sista innan du somnar, sedan vidare till när du vaknar några timmar senare med ångestpåslag, den störda nattsömnen och uppvaknandet när du stiger upp på morgonen.
Efter du spelat filmen så kan du slå den i huvudet på beroendedelen! Kram

Godmorgon! Idag vaknar jag till min 10:e fria dag .....overklighetskänslan är fortfarande så stark, jag kan inte tro att jag faktiskt har klarat 10 dagar :) Men jag blir fortfarande så glad när jag tänker tanken och påminner mig själv hela tiden om hur många fria dagar jag har byggt nu.

@Himmelellerhelvette Tack för tipset! Byggde mig en film med min vidrigaste kväll innan uppehållet. Den är full av de mest pinsamma situationerna och desperation som öser ut ur mina porer och sköljer hela min kropp. Den lilla filmen borde ta mig runt en god stund framöver.

Gårdagen var väldigt jobbig, gick runt som en surkärring hela dagen och var kort och snappade av i varje interaktion. Slutade med att jag gick och la mig 21:00 och angstade en timme men sedan sov jag gott hela natten med 2 magnesium i kroppen. Fortfarande ganska sjuk, knäppt ändå att jag fixade hela pandemin utan att få covid men nu fick jag smaka... Men det finns ingen mening med att gnälla, det är såhär det är just nu helt enkelt. Jag samkör alkoholuppehåll och covid och det är mörkt och jävligt ute...men det kunde ha vart så mycket värre. Och igen "jag har klarat 10 dagar" .....och det är fredag :D Mitt gamla jag hade sagt "SKÅL" men det verkar inte lämpligt i dagens situation....får byta den mot "Glad Fredag" helt enkelt :)

Dag 11. Hade en märklig upplevelse igår kväll som jag vill minnas. Fortfarande sjuk men jag och familjen ville ha en myskväll med charkisar och lie lugn och ro efter en stökig vecka. Jag hade en känsla av depp, rastlöshet och oro men ville bara försöka beta av dagen och dag 9 hade sett ganska likadan ut. Jag är ute med hunden, promenerar och försöker hålla mig fysiskt aktiv och äta ordentlig (snälla covid, nu får du ta och ge dig....).

Men detta sker: Jag väntar ut hela dagen och vid 21:00 häller jag upp ett litet glas vin. Jag dricker långsamt tre klunkar ur det lilla glaset och vill se hur min kropp reagerar. Det märkliga är att det smakar helt ok, inte ljuvligt eller härligt.....och inom 20 min känner jag mina kinder hetta och ser rodnaden i spegeln. DET VAR INTE VAD JAG TRODDE ATT DET SKULLE VARA. Efter 20 min reser jag mig upp och häller ut det lilla glaset och fyller ett stort glas med Ramlösa. Sätter mig i soffan och bara återspelar det som precis skedde, känner mig nästan lite chockad.
Min man kommer nerför trappan och tittar på mig, han frågar om jag är ok. Jag svarar att jag bara är trött från covid och lite låg. Han hämtar lite snacks och vi tittar på en serie som vi båda gillar. Jag var sinnessjukt trött nån timme senare och sa att jag måste lägga mig.
Jag är fortfarande väldigt oklar över vad som eg skedde igår.....men otroligt tacksam över att jag endast drack några små klunkar vin, förmodligen inte mer än 4 matskedar. Sedan var det som att min kropp stoppade. Förstår inte riktigt ....jag har hela tiden trott att om jag ens smakar vin under mitt uppehåll så skulle jag öht inte kunna stoppa.
Idag känns det väldigt långt borta....som en liten parantes....och det finns inget sug öht...men jag är kanske just nu fortsatt lite chockad och kan lixom inte förstå.

Hej,
Bra att du stoppade. Jag skulle råda dig att vara extra försiktig nu, det är lätt att hjärnan börjar spöka och locka med att du inte kan ha problem eftersom du drack så lite och kunde kontrollera dig. Det är som i typ armén eller liknande, det är viktigt att hålla på disciplinen, för om man tillåter små överträdelser blir det lätt att strunta i fler regler och så slutar det med totalt kaos. Och för att hitta balans i nykterheten behöver man ge den en chans att bli det nya normala. Som att komma över ett dåligt förjållande, om man träffas då och då är det så mycket svårare att komma över någon. Och viktigast av allt tror jag är att inse att alkoholen är en dålig partner, inget som man mår bra av eller behöver i sitt liv.

Dags för en update :) Jag har fått slita och har inte kunnat vara helt alkoholfri....det är tråkigt men sant...dock har jag lyckats hålla mig till små mängder och inte tappat kontrollen vid något tillfälle. Så mitt drickande är förändrat men det räcker inte. Jag har fått hjälp av sjukvården och påbörjat medicinering med antidepressiva. Jag vill inte göra reklam för psykofarmaka men för mig har det gjort stor skillnad. Min personliga upplevelse är att efter en diagnos (medelsvår depression) och en medicin som fungerar väldigt bra så är arenan annorlunda för mig. Jag har fortfarande ett destruktivt beteende....men inte alls i paritet med min historik. Nu vill jag återigen påbörja en helt vit period och känner mig så positiv inför att få vara fri. Som vanligt är det dag för dag, det har vart ett så trösterikt förhållningssätt....
Så hejja mig, detta är dag 1! Nu kör vi! :)

@Toogoodformy o… För mig var också psykofarmaka (SNRI) en game changer. Det jämnade ut mitt mående så jag slapp djupa dalar och gjorde mig tillräckligt stabil att ta tag i drickandet.

Jag hejjar på dig!