av sliten61

sliten61
fre, 2024-02-02 - 16:32

Nu har jag gett upp! Orkar inte mer!Jag har levt med min man i 46 år och han har varit beroende av alkohol hela tiden.Jag har kämpat i alla år för att få honom att sluta dricka,Vi har gått igenom saker som man inte trodde att man skulle klara av på grund av hans drickande.Konsekvenserna har varit brutala och fruktansvärda.Våra fyra barn har fått lida nåt fruktansvärt.Alla löften om att sluta dricka har jag hört till leda.För en månad sen fick jag ringa ambulans eftersom jag inte fick någon kontakt med honom. Efter det skulle han verkligen ta tag i sina alkoholproblem men så blev det ju så klart inte!Våra fyra barn vill inte ha med oss att göra och det förstår man ju efter allt dom har får uppleva.Jag har verkligen gett upp nu.Det finns inte mer att göra.Jag måste bara hitta ett sätt att komma ifrån detta.Jag söker lägenhet med ljus o lykta me får inget napp.Han vägrar att flytta.Vi har bott i vårt hus i 35 år men vi kan inte komma överens om hur vi ska lösa detta.Det är inte lätt att släppa allt som man kämpat så hårt för.Jag känner en sån fruktansvärd maktlöshet,ångest och uppgivenhet inför faktum att jag inte har lyckats få honom nykter och alla år jag lagt på detta.Idag var han redlös vid middagstid.Nu sover han och jag sitter ensam med min ångest.Vad är det för liv man lever?

Cashsmash
fre, 2024-02-02 - 16:43

Åh sliten61, fyfan vad jobbigt du har det. Vill skicka massa kramar först och främst. Bra att du söker lägenhet!! För att bryta den akuta ångesten just nu, kan du ta en promenad? Ringa någon?

sliten61
fre, 2024-02-02 - 20:24

@Cashsmash Tack snälla!Nej jag har ingen att ringa.Det är ingen som bryr sig längre.Sist när jag var desperat och ringde min dotter så fick jag en utskällning.Det känns som det är riktigt kört!Det är nog ingen av våra vänner o släktingar som förstår hur illa det är.

bella70
lör, 2024-02-03 - 10:55

Gällande barnen så tänker jag att de nog måste få vara ifred, efter flytt osv kanske ni kan närma er försiktigt men två på olika sätt beroende föräldrar som skaffar fyra barn ger ju en stress. I en del fall tror jag att det blir ett slags ptsd bara att höra av föräldern.

Men du gällande lägenhet 🤗
blocket, andrahandsuthyrning? I utkanten av stad med pendlingsavstånd?
Kommunen/soc/kvinnojour?

Lägg inte fler år på att ” jobba på att bryta sig loss” bara gör.

Diskutera inte huset med honom. Det får bli en juridisk fråga när du flyttat och en jurist hanterar bodelningen.

Du äger ju ett halvt hus och har den säkerheten att förhandla med vid inskaffande av nytt boende.

Ullabulla
lör, 2024-02-03 - 16:21

Hej sliten.
Jag har inte skrivit till dig förut.
När det känns som att man sitter i en rävsax så gör man oftast inte det.
Man kan också likna rävsaxen vid en "offerkofta"
Dvs man hittar och känner många olika anledningar varför man inte förändrar situationen.
Men det bästa i denna situation kan vara att du verkligen fått nog nu.
Frågan är judå,vilka steg klarar du av att ta?
Vilket stöd behöver du i det?
Kan du göra någon sorts tidsplan.
Steg1
Hitta ett annat tillfälligt boende.
Steg2 sök hjälp för ditt medberoende.
Steg 3 skapa en bättre relation till dina barn?
Eller helt andra steg dom du ser som mest nödvändigt.
Precis som att din man måste ta beslutet=hjälpen att sluta dricka.
Så måste vi medberoende ofta göra detsamma.
Vi blir ofta försvagade och nedbruten att i många år leva under sån press.
Men ta bara den sista lilla gnistan du har och agera.
Sitt inte bara och tänk vad du borde göra.
Jättesvårt,men faktiskt möjligt.
Vi är många härinne som tvingats ut på en egen resa.
Du klarar det!