Hej igen,
Efter julhelgen hade jag bestämt mig att jag skulle säga att vi går ifrån varandra men tyvärr så har jag inte gjort det. Vi pratade om det men som vanligt vart jag övertalad han har inga problem och jag hade som vanligt fel. Nu har hela januari gått och han skötte sig dom 2 första veckorna vilket var enkelt för honom då han ändå jobbade. Och nu börjar mängderna öka igen den här veckan har han jobbat eftermiddag men måste då dricka minst ett sexpack 3,5 när han kommer hem och kan inte hjälpa till att väcka barnen och få iväg dom till skolan, jag vet att det inte är normalt men det har blivit som en vardag för mig att han går i säng när vi går upp. Igår gick han av då hade han varit till bolaget innan jobbet så han inte ens innanför dörren när han kom hem så hade han tagit en starköl. Och så kommer det antagligen fortsätta nu tills måndag kväll när han börjar jobba natt. Vad är det för fel på mig som tror att han kommer att ändra sig, han är 53 år och det blir bara värre för varje år, jag är egentligen en ganska social människa men har totalt börjat isolera mig säger nej till middagar för att jag vet att han är halvfull när det är dags att åka. Samt är jag så otroligt trött på att styra barn och hem helt själv. Han hjälper inte till med något hemma jag handlar fixar mat städar tvättar kör killarna till träningar eftersom vi bor på landet så tillbringar jag i snott 2 timmar i bil varje dag med körningar. Så min ork är nästan slut just nu. Barnen är tonåringar men har lite svårt iskolan så det krävs också att jag stötar dom mycket. Så skulle vara så skönt om man bara hade någon att få hjälp av hemma bara att någon fixade middag eller plockade undan. Sen när han ligger full så ska jag även orka höra hur ful jag är att jag inte gör något samt andra vackra ord. Så min fråga är varför stannar jag när jag vet att det skulle bli bättre utan honom, vad är jag så rädd för?
/totalt energilös

@ann74 Jag har tänkt under flera år att relationen inte var bra men kämpat på, jag förstod inte då att alkoholen var ett så stort problem som den är. Hans drickande började öka och han blev också elak och aggressiv. Han har gått över mina gränser om vad som är ok så många gånger men då blev det på något vis droppen. Att jag skulle leva i en relation med våld, nej det kan jag aldrig acceptera. Började läsa o skriva på forumet, både på denna sida och den sida som de beroende skriver på. Det blev en riktig ögonöppnare. Tog ett beslut att lämna och berättade för min familj och de stöttade mig 100% i mitt beslut och bekräftade att det var rätt. Då var bollen i rullning och sen har det varit en jobbig process med att sälja boende etc men nu sitter jag i mitt egna hem utan alkohol och mår så bra. För mig var det lättare att lämna när jag adresserade problemet dvs alkoholen. Det går inte att ha en relation men någon som är beroende, dvs sjuk. Denna kommer alltid välja alkoholen före allt annat. Inte personens fel heller då det är beroendet som styr. Mitt råd är att berätta för en person du litar på eller en professionell kontakt om du hellre föredrar det. Men håll det inte inom dig, det är det som gör dig så trött och ensam.
Ta hand om dig 🌹

@Samsung50@has idag har jag faktiskt bokat tid hos en psykolog via nätet så imorgon är första samtalet så får se hur det känns. Tror jag behöver lite stöd från någon utomstående att hjälpa mig med mina tankar. Så det är ett litet steg iallafall i rätt riktning 🤗

@gladpålåtsas jag vet inte riktigt det var ett första möte på 25 min , och man är ju inte jätte bekväm med att öppna sig så det kändes lite trevande. Men fick några frågor jag skulle fundera över till nästa vecka då vi ska mötas igen. Så prövar ett par gånger till det kanske blir bättre. Jag tog en psykolog via mindler .

@ann74 Ja jag har också haft kontakt med psykolog på nätet idag. Jag öppnade mig ganska mycket men känner att mina problem kanske är olösliga så länge jag bor kvar. Jag provar också ett par gånger tänker jag.

@ann74 & gladpålåtsas varje litet steg räknas, samtalen kanske behövs just för att orka ta nästa steg. Idag har ni gjort något stort och bra för er själva. Om förtroendet inte infinner sig med just den personen ni träffar på, så ge inte upp! Jag tänker att vi som medberoende också behöver hjälp med till exempel förnekelse, eller hinder vi ser framför oss💗

Jag tycker inte helger är roliga länge idag skulle vi iväg till min mamma som fyllde år, redan vid 12 på dagen när han kom upp undrade han om jag skulle köra, vilket jag egentligen alltid gör för jag dricker nästan aldrig. Han skulle bara ta 1 öl som vart 3-4 och han behöver inte så många förrän det märks. Sen vart det flera öl där och nu sover han. Skönt att han sover men så trist att han aldrig kan bara ta någon öl, jag kände att vi måste åka hem tidigt för att dom skulle slippa se honom full. Sen blir han elak talar om så tjock jag är allt för att trycka ner mig. Är så less på mig själv som inte orkar göra något åt min situation. Är så trött och energilös.

@ann74
Så tråkigt

Bäst att du åker själv nästa gång!

Och detta med en öl .. den diskussionen är inte ok, slutar nästan aldrig där.

Det blir lätt att allt kretsar kring missbruket och inget är roligt om man lever med en alkoholist. Jag la själv många helger på det, ångrar det.

@ann74
Håller med @bella70, bland annat att en öl i många fall blir fler ... Man vill ju kunna tro på deras ord, kontrollförlust gör att "bara 1 öl" drar iväg till flera. 😒

Trist att han blir elak sen, förstår om det är jobbigt att försöka att inte ta åt sig (har själv haft svårt). Beroendet som talar och kanske även en del att man hackar på andra för att åtminstone för liten stund må lite bättre? 🤔

Kram.
🌺

@ann74 Jag åker mycket hellre själv numera. Ska han med på släktkalas måste han köra och det händer att han gör. Men sen klagar han alltid på alla som blir fulla och tjatiga framåt kvällen utan att reflektera över att han brukar bli så mycket värre.

@gladpålåtsas ja det är samma här dom gånger han är nykter är han snabb på att tala om hur fulla andra är som bara är glada . Även när vi är hemma kan han sitta och kommentera hur vissa dricker, så självbilden är totalt noll. Jag har filmat han några gånger och visat men då blir han bara förbannad och det finns massa förklaringar att han var trött eller jobbat för mycket.

@ann74
Det ingår och är inget du kan påverka…

Slår mig ofta hur icke unika aktiva missbrukare är. Det tog tid innan jag insåg det.
Men även vi medberoende. Filmade själv vid ett tillfälle.
Det ger inget, vi kan inte göra något för att hålla en person nykter.
Tyvärr så har nog många av oss, även jag, bidragit till supandet istället genom att acceptera, skydda o stannna kvar och lyssna till jiddret.

@bella70
Det tycker jag inte, att vi bidragit till drickandet.
Det hade nog skett oavsett ändå.

@ann74
Tyvärr är sjukdomen progressiv, det blir alltså värre och värre.
Det svåraste för mig var att acceptera att jag är fullständigt maktlös inför hans drickande.
Fullständigt.
Det är tufft, man sjunker ihop av insikten för innebär också att ens drömmar och förhoppningar försvinner.
Men det ger en också möjligheten att se verkligheten för vad den är och då riktar man fokus på sig själv istället och där börjar förändringarna.

@Snödroppen
Ah den formuleringen blev nog lite fel - eller väldigt fel. Vi bidrar inte till drickandet - avsåg att vi hjälper till med att skydda så att saker fungerar runtomkring trots drickandet när det utan vår hjälp skulle ha brakat ihop.
T ex att jag knappade in sjukskriven på måndagen istället för att han bara uteblev. Medans han fortsatte dricka i lugn o ro. Hade han vara uteblivit så hade de sökt honom och allt hade avslöjats.

Totalt fel formulerat av mig.