Jag har levt med en man i 3,5 år. Hans drickande går upp och ner. Han blir aldrig aggressiv, mer tyst och lugn. Avstängd. För lite över ett år sedan fick jag honom att gå till AA möten. Då hittade jag tomma ölburkar överallt. Han höll upp helt i 1 mån, men sen kom han på att han inte kan tänka sig ett liv utan alkohol. Han ska själv klara av att hantera hur mycket han dricker. Jag sa då att ansvaret inte ligger på mig, utan att han själv behöver ha koll. Detta funkar såklart inte, utan det är alltid jag som behöver påminna när det börjar eskalera igen. Jag tror och hoppas att han slutat dricka bakom min rygg iaf. Just nu är det återigen en period när han successivt börjat dricka mer igen. Dock sällan på vardagar. Vi har barn och jag tycker inte om att han dricker även om han inte upplevs berusad. I helgen har han druckit 4-6 starköl både fredag och lördag kväll. Inget på söndagen och måndagen. Han är ledig under påsklovet och igår när jag kom hem hade han köpt en box vin (vilket vi kommit överens om att han inte ska göra eftersom han inte kan begränsa sig då). Jag drack ett glas vin, han drack fyra STORA glas. Förmodligen även något när han lagade maten. Han håller sig hela tiden ”inom ramen” för precis hålla sig undan mina utbrott kring det. Han vet att jag lämnar om han urartar och håller sig därför inom den ramen. Men samtidigt känner jag att han inte respekterar mina gränser kring drickandet (exempelvis att köpa en box vin) och det är här det blir så svårt. Hur är era erfarenheter? Jag blir knäpp!!

Min erfarenhet är att om man har helt olika syn på alkohol och alkoholkonsumtion så blir det svårt att finna ro tillsammans. Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll och tyckte det var helt normalt för han blev ju inte full. Kroppen var ju van. För mig är det SJUKT. Och det ÄR sjukt, för han är missbrukare sedan 25 år tillbaka. En missbrukare kan inte bedöma vad som är sunt. Det kan bara en frisk person göra. I detta fallet du! Stå på dig, annars gör någon annan det.

Tror som ÅsaM här ovan skriver. Det är svårt om man har extremt olika syn på alkohol att få det att funka. I mina öron (å det är inte facit) så låter det inte som att han är extrem på något vis. Att ta 4 stora glas vin en lördag och nåt glas till matlagningen skulle jag inte reagera över. Jag gör samma sak ibland utan att för den delen ha ett missbruk. Kan även ta ett en öl en vardag (även om jag sällan dricker öl). Hur man definierar missbruk/riskbruk är svårt tror jag. Det du beskriver (utan att veta allt) är kanske inget som jag skulle anse som ett problem. MEN det betyder inte att jag har rätt då jag inte vet allt. Jag levde med en missbrukare alldeles för länge och det jag tog hennes missbruk på var ärligt talat inte att hon kunde ta ett glas för mkt nån gång ibland. Det var när jag hittade gömmor av tomma spritflaskor som hon förnekade. Människor kan ha en lättsam inställning till alkohol utan att vara missbrukare eller drabbas negativt av följderna från det. Vi kan dricka olika mängder utan att vara missbrukare. Det jag tror är att när man ljuger om hur mkt man dricker, hur ofta och vad så har man problem. Då är det inte längre personen som styr utan alkoholen. Alkoholen säger åt personen att mörka det, att ljuga om det och att gömma sin hemlighet och göra det i smyg. Å när den gränsen är passerad så kommer snart extremfyllorna, skulderna, fyllecellerna, rattfyllorna osv osv. Mitt enkla råd och svar som en "ickeexpert" är att prata med honom och är han öppen och ärlig, inte tvångsmässigt måste dricka osv så kanske ni bara har en väldigt olika syn på alkohol helt enkelt.

Tack för era svar! Det var ju precis så det var för drygt ett år sedan. Han drack dagligen och gömde öl/vin och ciderflaskor överallt i huset. Min oro är att vi ska komma dit igen när han nu dricker mer igen. Jag har ju sett denna upptrappning tidigare… han erkänner att han har problem men tycker att han har kontroll. Ska jag bara vänta på att det går för långt eller tycker ni att jag ska stoppa/prata med honom innan..?

@Blomman_
Hej.
Stoppa kan man inte göra tänker jag om inte den andra vill. Låter kanske hårt men så ser jag på det.
Kanske vore en idé att säga vad man upplever och ser? Och hur han upplever det? Och att om det känns bra och läge säga typ hur kan jag stöda dig bäst då ni haft en tidigare nedgång?

@Blomman_

Jag är ju färgad av "min historia", har han redan ljugit om det, gömt flaskor osv osv så har han större problem än han vill erkänna för dig eller sig själv. Att någon som "döljer" sitt missbruk för nära och kära och tar till lögnen har kontroll finns nog inte. Är nog tvärtom, missbruket har kontroll på honom oavsett om han tror det eller inte. Vore jag dig skulle jag prata med honom och tar han det inte på allvar eller något drastiskt sker på en gång (typ vård) så skulle jag inte vara kvar en minut längre än jag måste. Som sagt jag är färgad och det är inte alltid mängden alkohol som avslöjar missbruket utan alla 100.000 lögner och det konstant hemliga beteendet som är lika bidragande till det. Lycka till vad du än väljer och kom ihåg att sätt dig själv först.

@Blomman_ Helt ärligt låter det inte som att han dricker så förfärligt mycket. Ett par glas vin för en vuxen man är väl inte överdrivet? Särskilt om han inte dricker på vardagarna. Men som jag förstår saken höll han på att smussla innan så du är väl stressad av att det kanske eskalerar.

Men vad är då mycket? Ett 24 flak öl och ibland nästan En hel flaska whiskey på en helg? Finnns det kvar öl på söndagen så ska dom drickas upp också.

Min man är stolt över att han gått ner från 24 fullstora burkar till 24 småburkar. Båda sorterna innehåller 5,2%.

Hej @Blomman! Låter tufft. Jag tror att det är lätt för oss anhöriga att fastna i detaljerna, hur många burkar/flaskor/centilitrar vilket gör det svårare för oss att lyfta blicken och se på helheten och hur situationen faktiskt påverkar oss själva och våra barn.

Håller med ovanstående att den som har alkoholproblem inte kan se sitt drickande på ett friskt sätt, utan beroendet kommer att göra allt för att vi som finns runtomkring inte ska märka hur illa det faktiskt är.

Så tillbaka till dig: vill du det här? Orkar du det här? Blir det här bra för dig?

När du skriver att han inte respekterar dina gränser så kommer tanken: gör du det?

Jag ber om ursäkt om det låter hårt, kommer från en plats av omtanke och igenkänning❤️