av Mdieselm

Mdieselm
tis, 2024-04-16 - 21:41

Hej hörrni! Hoppas någon vill ta sin tid och läsa min uppgivna text, har flera gånger påbörjat att skriva men har nog inte velat göra ett ärligt försök föräns nu. Tog ett hårt återfall och har druckit varje dag, tillslut berättade jag för mina föräldrar för kände på mig att det annars skulle sluta som förra gången (beroendeakuten). Lite snabb historia, har ADHD och bipolär 2, har kontakt med livsstilsmottagningen ca 6 månader (går dit varannan vecka) och psykiatrin i flera år. Förlorade elvansen första gången jag var ärlig med alkoholproblemet, men fick tillbaka den för skulle börja läsa på universitetet och min sjuksköterska var förstående och snäll. Testat antabus men klarade inte av den. Tagit återfall många gånger, är helt frånkopplad från mig själv och bara försökt vara nykter och drogfri för min familj. Blir så ledsen över att dom behöver stå ut med mig, och att jag inte klarar av att vara nykter för deras skull men enklare sagt en gjort..
Har inte velat vara ärlig med mina vårdkontakter eftersom jag velat ha kvar elvansen och kunnat fortsätta mina studier. Jag vet att jag inte kommer klara av att vara nykter och drogfri om jag inte gör något, samt att jag känner depressionen komma så fort jag går utan. är såså rädd för att vara ärlig, förlora elvanse, plugget och ändå inte få mer hjälp än nu. Men är pckså så jävla trött på att må såhär, känner inte mig själv, helt tappat bort mig själv och vet inte äns vad jag gillar, är avtrubbad, känner mig ihållig. Ena sekunden tänker jag att jag ska fortsätta tills sommarlov men sen känner jag ju på mig att då kommer någon annan bortförklaring komma, andra sekunden så vill jag bara ge upp, släcka all ljus och vänta tills någon bär mig till psyket…..
Är så ensam med allt detta, pratar jag med mina föräldrar så känner jag skuld och skam samt en förväntat på att jag ska klara av nykterheten och min psykiska ohälsa utan att förlora elvanse. Dom är rädda att jag blir hemmaliggande utan skolan och då kommer jag bli deprimerad garanterat. Allt jag vill är att dricka…

Vet inte vad jag vill med att skriva här, kanske för att höra hur ni gjort och få lite vägledning? Hoppas någon orkat och velat läsa allt, tack så jättemycket!

Nell
fre, 2024-04-19 - 15:49

Hej @Mdieselm!
Du sätter så bra ord på hur det kan bli när man hamnar mellan två dåliga val. Ambivalensen att, vad jag än gör, så finns rädslan att jag får någon typ av negativ konsekvens. Samtidigt så hörs det tydligt hur den här situationen tär på dig, de starka känslorna som den här situationen väcker hos dig. Vad starkt att du vågade berätta för dina föräldrar! Någon förändring vill du få, men du känner dig osäker på hur du ska göra.

Det är vanligt att känna sig väldigt osäker inför en förändring, osäkerheten inför beslutet och oron att ta fel beslut, oro att inte kunna klara det om jag tar ett beslut. De som har kommit förbi det läget vet att det blir lättare med tiden, att det är en tröskel att komma över, men det gör det inte alltid lättare i stunden. Jag tror att många som har stått inför svåra beslut kan känna igen sig i det.

Det finns inget enkelt svar på vad du ska göra. Men vi vet att det kan vara bra för många att bolla de här frågorna med någon. Vad bra att du öppnar upp här och berättar. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd tar fart. Gå gärna in i andras trådar och skapa kontakt om du vill. Det finns många fina och kloka människor här.

Du är också väldigt välkommen att skriva med oss rådgivare i frågelådan (https://alkoholhjalpen.se/fraga) eller ringa till oss på 020-84 44 48. Vi svarar efter helgen i så fall.