Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sattva Jag blir varm i hjärtat av att läsa om ditt samtal med dottern❤️. Det är början på något nytt och någonstans var det också kanske bra att hon åkte iväg ett tag så att ni på varsitt håll fått tid för att samla ihop och reflektera. Att ha en bra relation till sina barn är så värdefull och guld värd❤️

Var och tittade på en lägenhet i veckan. Är inte på gång att flytta i brådrasket, men inser att det kommer bli för dyrt att bo kvar där vi bor nu när maken flyttat. Vill helst inte flytta eftersom det i nuläget är gångavstånd till barnens pappa, sonen bor fortfarande varannan vecka hos oss båda (har ett år kvar till studenten).
Just den lägenheten jag kollade på är inte aktuell, men det säljs ganska ofta i det området. Vill ha grön utsikt o relativt nyrenoverat. Ska till banken här framöver o prata om lånelöfte tänkte jag.
Ja livet förändras verkligen. Båten ska säljas. Vårt gemensamma stora nöje. Men jag tänker att allt har sin tid. Vi har haft fem somrar med båten och det var härligt.

Jag är ofantligt trött, men vid gott mod. Det blir bra. Jag kommer sakna hunden något otroligt. Brukar längta efter honom när jag är på jobbet, och ser framför mig hur härligt det ska bli att komma hem o gosa med honom. Men, nu är det som det är. Det skulle inte vara rätt att ha "delad vårdnad" om honom. Han har det bättre med min man, som ju är hemma mestadels på dagarna. Jag får gosa extra mycket med honom när jag hälsar på dem!

Nästa vecka har jag semester och ska gå in i yogabubblan en vecka. Ska bli underbart!

@Sattva Jag minns hur ledsen jag var när jag och barnens pappa separerade för tio år sedan. Det var så sorgligt, vi skulle ju bli gamla ihop 😢 Samtidigt var jag pepp som sjutton inför flytt och nystart. Och det är okej att kastas mellan gråt och förväntan. Bara man tillåter sig att känna.

Jag förstår att du kommer sakna båtlivet och hunden ❤️ Men som du säger, allt har sin tid. Jag hoppas att du hittar en riktigt fin lägenhet där du och dina barn kan få en nystart. Ha det bäst i yogabubblan 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det är ju i grunden jättesorgligt. Och jag trodde i djupet av mitt hjärta att det inte skulle leda till en separation.
Men jag vet att detta är rätt i slutänden. Om ett halvår är livet något helt annat. Framtiden just nu är ju bara tankar om framtiden. Om några månader har vi alla landat. Det blir bra. Vi är friska, vi är priviligierade, vi är trygga. Allt som händer just nu är helt hanterbart. Tänker på hur människor i andra delar av världen kämpar för sitt liv dagligen...

Åh @sattva, livet händer och ibland får vi liksom bara vara med, ibland aktivt och ibland passivt.
Skönt med bubblan, hinner du bubbla m mig en stund nästa vecka så vet du var jag finns, hör av dig! Stor kram 🥰

@Sattva Det är sorgligt och tufft med dessa händelser i livet. Du har bra verktyg och du är bra på att hantera motgångar i livet. Det leder dig framåt. Man vet inte i förväg hur livet ska utveckla sig och kan man inte utvecklas tillsammans mot en gemensam riktning så blir det inte hållbart eller tillfredställande. Det blir inte heller bra om man inte följer sin inre kompass och kör över sig själv för någon annans skull. Ha en riktigt skön yogabubbla och goda samtal med dig själv❤️

Hemkommen från min yogafördjupning. Det var en ganska tuff vecka faktiskt. Smekmånaden i gruppen (vi är 17 deltagare och två lärare) är över, det blir snabbt på djupet. Alla är väldigt inkännande och vänliga själar, så bara fin stämning. Men det blir också känslomässigt intensivt när alla är i samma lite djupare tankebanor. Mycket av yogafilosofin handlar om vem man är o vill vara. Hur man håller sin riktning trots yttre påverkan.

Och så blir vi bedömda i vår yogalärarroll. Det tog hårt på min självkänsla o självförtroende, då jag trodde jag skulle få bättre feedback än jag fick. Jag kände mig definierad o kände inte igen mig i det som sades. Blev faktiskt ledsen. Och i slutet av veckan upplevde jag mig illa bemött av huvudläraren. Tänkte att jag nog färgade min tolkning från ett lite knäckt självförtroende, men ventilerade med en annan deltagare efter, som bekräftade min upplevelse. Så jag åkte hem o kände mig ganska tom o dränerad. Läraren har ramlat ner från sin piedestal. Känner sorg, eller kanske snarare besvikelse.

Vad som är lite spännande är att det är jättetydligt i min kropp att kropp o själ hänger ihop. Jag blev påverkad jättemycket mentalt av yogaveckan. Kroppen svarar direkt med stelhet o smärta.
Har vilat från fysisk yoga i tre dagar, och stod idag på mattan igen. Fortfarande stelt o ont, men gör gott för det psykiska måendet. Spänningar släpper.

Ledig dag idag. Skönt.

@Sattva Tufft. Det är alltid knäckande när andras bild av en själv inte stämmer med vår egen. Oftast för mig är det åt andra hållet, att jag upplevs mer positiv än jag känner mig tex.

Men jag tänker att hennes feedback handlar mer om henne än om dig. Finns det något korn av sanning finns det kanske något att jobba med? Men det kan lika gärna vara hon som är dålig på att läsa folk. Fler kände sig kanske inte sedda på ett adekvat sätt? Men oavsett gör det ont när personer man trott väldigt gott om fallerar i sitt beteende.

Du pysslar om dina sår och kommer igen. Du gör inte det här för hennes skull.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Absolut, det finns sanning i hennes feedback. Det kanske var sättet hon sa det på som tog. Och hon sa ju bra saker också. Men nej, hon var nog inte på en jättebra plats i sig själv denna veckan. Vi var fler som reagerade på det, lite småsaker varje dag. Ja stackaren, hon blir verkligen synad i sömmarna.
Men ändå, vi har alla betalat dyrt för fördjupningen. Och vi som kom resande, dyrt för boende. Plus semester. Och all pluggtid inför. En stor investering på många plan.

Men som du säger AH, jag gör detta för min skull. Hon får reflektera över veckan på sitt håll.

Sedan är jag nog inte i den balans jag intalat mig att jag är. Och inte så konstigt heller isåfall. Livet är allt annat än i normalläge.

Jag är så glad för min sons skull. Han har en första flickvän sedan några veckor. De är båda 18 i år. Vilken levnadsglad, öppen o harmonisk tjej! Hon pratar mycket om sin familj, och den äkta kärleken de verkar ha gör mig så glad. Inget drama, utan istället harmoni. Så glad att han är en del av det.
Mina barn har ju inte haft den familjen. Det har varit drama och ingen direkt harmoni. Jag tror det är mycket därför som min dotter är lite på hugget eller vad man ska kalla det. Märkt av otrygghet.
Trodde att livet med min make skulle vara just dramafritt och harmoniskt. Det är det inte längre. Har varit väldigt ledsen över det. Hur FAN kunde det bli såhär?
Men kom på idag att jag behöver inte fundera på det. Det är som det är. Jag kan istället skapa mig en målbild av framtiden. I den ser jag mig själv och barnen. I ett harmoniskt familjeliv med mycket kärlek och glädje, oavsett om de flyttat hemifrån eller inte.
Denna målbilden känns viktig. Och helt realistisk.

En fin målbild @sattva, att drömma och förverkliga. Vi har väl ”återskapat” någon sorts kärn/stjärnfamilj, men har verkligen inte alltid varit harmonisk med många syskon och spretiga känslor. Det är ju livet. Jag sörjer förstås inte min skilsmässa för många år sedan- men jag sörjer att barnen behövde uppleva det uppbrottet i en tid som på olika sätt var känslig för dem. Jag ser att det har präglat dem på olika vis- och konstigt vore det ju annars. Sen skulle de aldrig ”klaga” jag tror deras subjektiva upplevelse är att skm var anständig. Men så tidigt de behövde börja flytta fram och tillbaka. Det smärtar mig. Men ett liv utan lite gamla ömma punkter är kanske inte så väl levt. De där lite tufsiga elefanterna i flocken, de äldsta, de är ju just lite kantstötta. I Japan finns en teknik att laga porslin och keramik så att det verkligen syns. Det sägs att skavankerna höjer värdet på föremålet och absolut inte ska gömmas utan istället lyftas fram.
Kanske har vi något att lära oss? Stor kram till dig. 💕

@Se klart Tack Se klart! Vilken fin och kärleksfull bild. De gamla tufsiga elefanterna, med visdom och livserfarenhet. Ja, det är ju faktiskt livet.
Och det viktigaste känner jag är att vi fakyiskt gör vad vi kan för att laga oss. Ta ansvar. De ihoplimmade skärvorna är vackra! Vilken underbar bild! Tack!
Kram!

@Sattva ibland lagas skärvorna med guld. Det blir underbart, också en bild av slumpmässigheten i hur saker går sönder. Och där skarven sen är det mest värdefulla. Det låter som att du har landat bra trots allt! Kram!

@Sattva Som vanligt så är du klok som en bok! Å mysigt m sonen❤️

Familj kan ju se så olika ut, tänker jag, vilket jag absolut inte tänkte för ett trettiotal år tillbaka. Då var det mamma, pappa, barn och naturligtvis barnbarn och dessutom biologiskt. Och man skulle hålla ihop oavsett vad. Jag lever fortfarande tillsammans med min man efter många år vilket inte betyder att det har varit/är smärtfritt. Min man har varit gift innan vi träffades. Våra barn är adopterade. Förmodligen blir det inga barnbarn. Men jag känner tacksamhet över våra barn🙏🏻❤️

Tycker metaforen över de lagade skärvorna var så vacker. Lite som livet.
Min mamma hade ett långt ärr över magen efter en gallstensoperation och ett långt ärr där hennes ena bröst skulle suttit. Vi lagas och vi lever vidare🙏🏻

Kram💕

Lite info till oss som bör lagas med guld, inget mindre 😍
”Kinstugi är en lagningsteknik som ursprungligen användes i Japan för att reparera värdefulla keramikföremål. Genom att lacka och därmed limma ihop delarna och sedan lägga på ädelmetall så lyfts lagningen fram istället för att döljas. På så sätt blir föremålets historia, och till och med hur det en gång gått sönder, något som gör det mer värdefullt. ”
Det är vi det!

@Se klart Tack, då har vi ett namn på oss vackra och lagade själar! Kinstugi, bara namnet är fint!

Maken har fått ett förstahandskontrakt äntligen. Inflytt 1/8. Vi är båda lättade. Nu finns ett datum.

Härom morgonen på yogamattan kändes allt väldigt hopplöst kring detta, och jag bad om hjälp från något högre. Dagen efter kom en öppning, och igår fick han erbjudandet som han tackade ja till. Även om det såklart är sorgligt att han ska flytta, är det den enda rätta vägen. Nu kan han skapa det liv han vill i sin hemstad, och vi får harmoni härhemma.

Jag kommer aldrig köra över mig själv igen. Jag kan lita på min magkänsla. Och jag vet nu att ingen relation går före den till barnen.

Det kommer bli tufft ekonomiskt, men jag ser det som en möjlighet att se över livsval även där. Ska göra en budget.

Kände skillnad på yogamattan redan imorse. Fortfarande trött o ont här o var. Men ihophållen, energierna riktade o samlade.
Det kommer bli bra!

@Sattva Så skönt att det löst sig med bostad till maken. På något sätt så kommer det oftast en lösning om man inte ger upp även om det känns tufft. Häftigt att den visade sig när du bad om hjälp. Även ekonomiskt kommer du att hitta lösningar. Förstår att du kan känna det i din kropp i yogan, allt hänger ihop.

Fortsätt i din riktning, det kommer att bli bra!❤️