Jag har druckit sedan jag var ung, men måttligt. Steget att söka hjälp nu, som gammal, var enormt, så skamfyllt, fast jag vet att det är ärftligt och mina barn-och ungdomsår verkligen inte var en dans på rosor. Så det kunde jag ju alltid ursäkta mig med inför mig själv, när jag tog ett glas rödvin till. När jag väl tog upp att jag dricker för mycket tog det flera år och flera läkare innan jag verkligen fick hjälp. Hänvisades till psykolog. Jag ville ha täta kontroller … mina skamkänslor skulle hjälpa mig. Det fungerade - tills läkaren slutade.
Något år senare bad jag en anna läkare skriva ut antabus. Hen kunde inte det, påstod hen, men borde jag inte tala med kurator. Ytterligare en, min husläkare f ö, skrev ut en medicin, men inte den som det talades om i tidningen regionen ger ut. Jag läste bipacksedeln och vågade inte ta den, den var ju för morfinister! Läkaren, muslim, noterade i journalen att jag vägrat ta medicinen, men hen ignorerade mitt problem. Min neuropati kunde bero på många olika saker hade han tidigare förklarat utan att nämna eller fråga om alkohol.
För ett år sen fick jag en ny husläkare och det blev både kurator och naltrexon. Jag har minskat konsumtionen rejält, men behöver åtminstone göra ett rejält uppehåll, och det har jag inte gjort. Jag dricker dagligen, kanske bara folköl, men ofta starkare än så.
En vecka har jag druckit max 1,5 burk folkölom dagen, i går ingenting. Är så trött, så trött. När kommer jag att må bättre?

Två helvita dagar, igår blev det en folköl, men - jag mår bättre än på länge. Försöker utnyttja hjälpen här, men kommer inte in på t ex dagboken. Underligt ändå hur snabbt det blir en bättring och ändå sitter en liten djävul och viskar i mitt öra hur gott det skulle smaka med något att dricka till middagen.

@S.Franzen Tack för din uppmuntran! Det går sådär. Problemet är att jag egentligen inte vill sluta, och har så svårt att slappna av. Intalar mig när suget sätter in vid matlagningsdags, att det inte spelar någon roll med en öl, eftersom jag håller mig under antalet ”tillåtna” glas per vecka. Men jag behöver en helvit period och är förbannad på mig själv.Äter medicin som dämpar suget, Hjälper en del. Det var ett stort steg att söka vårdhjälp och det tog åratal och flera läkare innan jag togs på allvar. Nu känns det som om varenda krämpa jag har ska skyllas på alkohol …

@Kennie Har testat. Ska testa igen, men vet inte om det gör någon skillnad. Nöjer mig oftast med en folköl, men gillar inte hur girigt jag får i mig de tre första klunkarna. Det visar mig tydligt hur fast jag sitter i vanan. Men det är värt att pröva. I kväll får det bli bubbelvatten med en citronskiva. Tack för att du skrev.

@ElleW Hej.. jag har nån vecka mer än du här.
Jag blev nyfiken - vad har du för mål? Blir du triggad att dricka av dina mål? Jag blir triggad att inte dricka av mina - utan vita knogar.

Jag vill inte bli alkoholfri - men jag vill heller inte att alkohol ska styra mitt liv. En smal stig kanske men jag försöker finna den men har också i bakhuvudet att OM jag inte hittar den, och klarar av att gå på den, så finns det ingen annan väg än den alkoholfria - men då får det vara så. Det jag skulle förlora på att välja "fel" väg är jag inte villig att offra.

Hittills har jag haft en alkoholfri period innan jag hittade forumet och därefter långt under min budget och två alkoholfria veckor under min tid här. Jag tänker inte så mycket på det längre. Jag fyller i min alkoholkalender, är aktiv i forumet, gör självhjälpsprogrammet och checkar in på min lilla tråd 🧵

Hur ser dina planer ut?
🩵

@Carisie Hej, förlåt att det tagit en vecka att svara. Även jag har tänkt att jag absolut inte vill sluta med alkohol, och vill innerst inne inte sluta. Egentligen är väl där problemet ligger. Att jag inte vill. Att jag skjuter upp. Dricker ju så lite … Men kroppen säger ifrån och jag behöver en lång rejäl paus till att börja med.
Har inte ens varit inne på självhjälpsprogrammet, började fylla i dagboken men lyckades inte förstå riktigt hur den fungerar. 😀 Det tog år innan jag bet huvudet av skammen och bad om hjälp. Dessvärre tog det ytterligare år innan jag fick hjälp. Jag får medicin mot suget och det hjälper sådär. Nu väntar jag på tid för ultraljud av levern och PEth- prov, det hjälper en del, för jag skäms.

@carisie Hej igen! Hur går det för dig? Känner så väl igen det om att inte sluta helt. Men nu efter fyra vita dygn vaknar jag och mår bättre än på mycket länge. Kanske ändå. På söndag har vi middagsgäster. Gamla goda vänner som liksom vi uppskattar god mat och dryck. Fördrink, vin till maten, något starkt efteråt…
Jag vill inte! Ditt tips om bubbelvatten, gärna med lite citron , är snillrikt! Det får det bli för min del, för risken är mycket stor att jag sedan tar en folköl på måndagen och på tisdagen ….. Men jag har inte lust att sitta och diskutera mina alkoholvanor, inte ens min man (som dricker högst måttligt) inser att jag har problem. Ska jag skylla på att jag tar antibiotika just nu? Eller säga att jag har en vit månad? Och medan jag skriver slår det mig att det är ett löjligt problem, vi bjuder på god mat och dryck och jag har inga som helst redovisningsskyldigheter för vad jag väljer att dricka!
Carisie, tack för att du skrev. Lättare att bena upp sina tankar när man har någon att vända sig till.

@ElleW Hej 👋🏼 Jag har inte sett att du svarat mig. Man får ju ingen avisering och jag tycker det är svårt att se när man blivit omnämnd - men här är jag. Jag skriver i kaffestugan på "måttlig" och har en egen tråd där så då missar jag inget men när jag skriver i andra trådar.. ja du ser ju själv? 😂

Alltså jag är nitisk med dagbok & självhjälpsprogram och så skriver jag mycket i min tråd - lite som en loggbok över livet & känslor.

Jag har inte varit full eller onykter sedan i början av mars. Jag har däremot druckit måttligt enligt plan. Max 2ggr/vecka och max 4E/v. Summeringen för april månad blev 10 glas - det låter mycket tyckte jag tills jag räknade ut vad jag MINST drack per månad innan.. 32E. Så nöjd får jag väl vara 😅

Fråga: har du pratat med din man om hur du känner & vad du vill? Jag känner att det varit en viktig del för mig. Han vet att jag är här, han vet vad jag har för budget och vad mitt mål är och han stöttar mig utan att "vakta mig". Jag känner att han typ höll ett öga på mig innan jag berättade och lever upp till mina löften men allt handlar ju om tid.

Jag tycker inte du ska "skylla på nåt". Kör ditt race.. om när frågar så kan du ju säga att du inte är sugen - sen kan du mena att du inte är sugen på konsekvenserna. Som du skrev - du har ingen redovisningsskyldighet.

Tips: när du vaknar - gör en plan för kommande dag. Skriv i kalendern. På kvällen - skriv ner hur det gick - känslor - sug - hur du hanterade det - blev allt som du tänkt - var ärlig.

Kram på dig 😘

@S.Franzen @Carisie Tack! Ja, det är lite knepigt att hitta här. Så duktig du är! Har en plan och följer den! Sedan drygt ett år tar jag piller mot suget och det hjälper väl lite. Försökt med annat men får svåra biverkningar. Det brukar gå bra hela dagen fram tills det är dags att laga middag, då vill min hjärna ha en belöning efter dagens arbete. Förr var det rödvin, senaste halvåret mest öl och sedan mars folköl.
Min man dricker själv måttligt och upplever inte att jag har några problem, men neuropatin i fötterna och min ångest talar sitt tydliga språk. Min tidigare man drack dagligen och ville ha söllskap. Han var kontrollerande och jag hade ingen att söka stöd hos. Gjorde försök redan då att bryta mönstret, men hade inte kraft. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Det var märkligt att jag stod pall, skötte mitt jobb, familjen, allt. Klarade att hålla ekonomin under kontroll.
Förlåt att jag är självupptagen.
Min största svårighet är väl att jag egentligen inte vill sluta totalt. Nu är jag i a f framme vid att jag inte behöver bestämma hur det blir med den saken. JUST NU vill jag ha en rejäl paus. I dag blir min femte helvita dag. Senast jag hade en helvit vecka var i juli -22.