Har en pappa som har missbrukat alkoholen i perioder ungefär hela mitt liv men det har eskalerat de senaste 15 åren. Jag har försökt hjälpa, varit med till läkare, psyk, AA och även testat att hålla mig borta för mitt eget välmående. Min pappa är väldigt snäll när han är nykter och det kan gå månader då det är bra men sen trillar han ner i skiten igen och blir som förbytt. I helgen fick jag veta att han slagit sin sambo på fyllan och hamnade i fyllecell. I sommar gifter jag mig och han är bjuden men nu känner jag inte att jag vill ha honom där för vad han har gjort men samtidigt är det min pappa som jag vet kan vara snäll också? Jag är otroligt kluven. Får ångest av att ha kvar honom i livet och jag får lika mycket ångest för att säga hejdå.

@Kärringen ja det är det nog. Speciellt för att jag kom i kläm i mina föräldrars skilsmässa och har varit en som har försökt medla för att hålla friden. Min pappa har alltid vänt sig till mig med allt. Jag har fått se mycket och ta mycket. Mina syskon är obrydda och har varit det hela tiden så får ingen stöttning där. Det är inte alltid positivt att ha för mycket empati. Nu brister hjärtat helt och det är en sorg i alla val. Hur säger man upp kontakten utan att gå sönder?

@dalbana
Jadu där är vi i samma sits. Men är det vårt ansvar att försöka hjälpa någon som inte vill ha hjälp? Om dom super ihjäl sig....är det vi som gjort så det blev så? Svaret är så klart nej....men vägen att acceptera det fullt ut är snårig 😔

@dalbana
Hej. Ledsamt med den situation du är i med giftermål, i sådant önskar man ju ha de närmaste hos sig. Förstår att du resonerar som du gör.

Kom att tänka på hur läget är just nu mellan hans "fylletillfällen". Är han mottaglig hur du känner dig om hans drickande, att du då når fram och han säger att han ska bättra sig/dra ner m.m. Men att det sedan ändå barkar iväg?

@Tröttiz mest så säger han att han inte har några problem när han är i bra perioder. Så han förstår inte att han har ett missbruk. Han tycker att han klarar väl av en öl ibland.

Men har pratat med honom idag och han skyller ifrån sig och anklagar alla andra för att provocera honom till att dricka. Försökte trycka på att han ska be om hjälp, ta tag i sina demoner och sitt missbruk. Men han var inte mottaglig och då fick jag nog. Jag tog tillbaka hans bröllopsinbjudan och sa att jag vill inte ha kontakt igen förrän han är under behandling till ett nyktert liv. Fick ett sms senare om att han ska ta livet av sig. Ett hot han kör med när han inte känner sig hörd. Ett hot som oroar för man vet aldrig om det är sant eller inte. Vilket han så väl vet.

Det där är så elakt - fick också sådana meddelanden.
Lärde mig dock ser se dem som elaka barnsliga utspel. Till slut.

Och genomförs ett försök så har det inte med oss att göra, det är inte ditt ansvar.

Helt rätt att återta inbjudan och avbryta all kontakt.
Detta är din och din makes dag, nu ska njuta inte springa och oroa er för missbruk.

Ja och får du dåligt samvete (vilket du inte ska ha) så tänk på att det även är för de andras skull, din make mfl

Och om din pappa inte är i form så kommer han säkert att få ångest av det hela om något händer.

Njut nu i lugn o ro o blocka tråkiga meddelanden 🤗

Problemet är ju ofta bredare än alkoholen. Många dricker för att maskera annat, som psykisk ohälsa, vilket hans sms vittnar om. Fortsätt ta paus om du behöver. Gör en orosanmälan om du har orken, annars fortsätt spara din energi tycker jag. Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. 🤗

@Åsa M ja det vet jag, och jag vet att det är grunden i detta. Därför har jag stöttat honom genom flera år att följa med till läkare, samtalskontakt, ringt socialentjänsten om kontaktperson, varit på psykakuten. Men vill han inte så spelar det ingen roll. Önskar att man kunde tvinga folk men det går inte. Nu har jag nåt min punkt. Jag har utvecklat ångestsyndrom och mått dåligt under min uppväxt pga hans missbruk. Men jag väljer att ta hjälp för att må bra. Det är ett aktivt val man kan göra för att försöka bli bättre.