@LillaVideung74 Kollade i din tråd och det ser ut att vara i forumdelen ”förändra ditt drickande”. Jag var också inne i ”det vidare livet” och blev inspirerad av de som gått före. Jag såg att det går att bli alkoholfri, må bra och får ett bättre liv. Att det var möjligt😁. Kämpa på nu, allt är möjligt! Gå med i självhjälpsprogrammet och sätt en plan för dig själv. Då finns det något att hålla sig till och nå mål. När man gör det växer den positiva känslan inombords och tilltron till den egna förmågan ökar. Just tilltron till sig själv är det som ger kraft och motivation för man klarar av mer än man tror💪❤️

Kämpar på med långa jobbhelgen. Jobbat fredag, lördag, nu återstår söndag, måndag (bonusledig på tisdag). 11 timmar per dag. Sen är jag ledig tisdag-söndag och efter det går jag på tolv veckor dagtid igen. Det känns som att komma hem, men det har ändå gått över förväntan bra att jobba kvällstid. De lediga dagarna i veckorna är verkligen guld 🤩

Igår var jag ensam på skutan ihop med en vikarie. Aldrig jobbat lördag innan, och aldrig varit ansvarig. Det var ju jag som fick arbetsleda vikarien. Att arbetsleda är jag dock van vid, det var bara att ta på sig ledartröjan och hugga i. Och det gick svinbra 🥰 Hade inte trott något annat heller. Jag har hög tillit till min egen förmåga och tydligen kollegorna också, och det känns också svinbra.

Mitt ledarskap är i allra högsta grad situationsanpassat. Rätt snabbt läser jag av vederbörande, vad behöver hen? Sen får hen det av mig - oftast handlar det om att kunna svara på frågor, bollplanka, ge feedback och bekräfta. Och tillbaka får jag viljan från medarbetaren att göra mig nöjd. Vinn-vinn. Enda gången jag blir osäker är när jag inte känner att jag har fått ett tydligt mandat, för det behöver jag.

Min bästa chefsskola var när jag var ansvarig chef i 25-årsåldern. Fem-sex personer direkt under mig, varav några gubbar 55+ och nästan alltid ett gäng färska vikarier. Plus en massa tekniskt strul varje kväll. Jag brukar säga att om jag klarade av att vara arbetsledande chef då, så klarar jag fan vad som helst.

Det som kan ligga mig i fatet nu är fyra sjukskrivningar för utmattningsdepression (2007, 2014, 2020, 2022). Därför är chefsskap inget jag ska syssla med på heltid längre, men då och då är bara roligt. Idag söndag faller jag tillbaka i rollen som en av flera kuggar i arbetslaget. Då kan jag mentalt luta mig tillbaka lite.

Jag brukar säga att jag inte har någon vinnarskalle. Men jag är väldigt förtjust i jobbutmaningar. Jag går igång i 190 knyck, kliver upp på tå mentalt och köttar järnet. Natten till lördag drömde jag om hur jag skulle fixa upplägget, organisera allt. Hjärnan är fan fantastisk. Att den funkar så bra när det väl gäller älskar jag, men det är nog som sagt bra att inte låta den spinna iväg för mycket.

Man brukar säga att om man har det körigt på jobbet så behöver man ha det lugnt hemma eller tvärtom. Alla de gånger som jag har kraschat har det varit utmanande på jobbet OCH oro på hemmaplan för min yngsta dotter. Senast gången var hon rejält sjuklig och jag oroade halvt ihjäl mig, samtidigt som jag inte kunde hjälpa henne rent praktiskt i den utsträckning som jag ville. Det slutade med att jag blev sjukskriven för utmattningsdepression i ett halvår, och hon blev till slut inlagd på hjärtintensiven med diagnosen hjärtmuskelinflammation. Pust.

Just nu har hon en lugn fas i livet - och jag fixade en jobbutmaning. En liten sådan, en enda dag. Men det gjorde gott för min självkänsla 😍 Min självkänsla är generellt välmående, men efter sjukskrivningarna har den jobbmässigt känts svajig stundtals. Det är nästan allra värst med utmattningsdepressionen. Att jag helt tappar mina förmågor. Jag kan inte längre lita på mig själv. Jag tappar självtilliten, och det är så jävla smärtsamt.

Och självtilliten måste byggas upp igen, med lagom svåra utmaningar utefter dagsformen. Senaste gången jag kraschade var i januari 2022. Det är bara två år sedan, och jag har bara jobbat heltid ett drygt år. Man kan komma tillbaka till nästan samma nivå som tidigare. MEN, och det är ett viktigt MEN, jag har inte samma uthållighet över tid längre.

Jag orkar mycket, men inte lika långa perioder. Och det ska man vara väldigt medveten om. För hjärnan har stigen upptrampad i skallen, den kan snabbt ta in på den vägen igen. Snabbare för varje gång. Därför måste man göra radikala förändringar i sitt sätt att jobba. Tex avstå från att vara ansvarig chef. Gå ner i arbetstid. Låta både kropp och knopp växelvis jobba och vila. Dansa, pausa. Varje dag. Varje vecka. Varje månad. Låta livet vara nummer 1 och jobbet nummer 2.

Min älskade lillprins har jag skickat på uppfostringsläger hos mina barns pappa, och han har det toppen där. Kommer tillbaka imorgon förmiddag, och jag har knappt haft tid att längta efter honom. I alla fall inte under gårdagen. Idag kommer nog saknaden krypande. I morgon bitti går jag nog nästan sönder av saknad.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Otroligt ändå att du lyckats komma tillbaka så bra efter dina utmattningar. Bra att du också reflekterar och är varsam om dig så du inte hamnar där igen. Att du genomskådar din energi som både är din drivkraft men som också kan köra slut på dig. Kul att du får chefa lite mellan varven och jag förstår att du är riktigt bra på det, men smart att inte ha en tjänst som chef mer. Åldern kan också göra oss lite visare och mer tankar om good enough. Vi behöver inte visar framfötterna och ta plats på samma sätt mer. Skönt att de nya arbetstiderna funkar bra, människan är verkligen anpassningsbar när det behövs😁. Kram❤️

@vår2022 Ja, det är nästan magi. Några saker märker jag är svårare efter sista vändan. Jag har svårare att nöta in låttexter och jag glömmer namn, både på personer och platser. Det kan dock bero på åldern också 🤣

Men min förmåga att lösa problem och ha ett positivt grundtänk är intakt, och jag har inga problem att lära mig nya saker. Det är huvudsaken.

Kram 🐘

Idag har jag haft min första lediga dag på min långledighet innan jag börjar jobba dagtid igen på måndag. Långpromenad, handla, baka bröd och fläskpannkaka. Sen tog orken slut. Inget solande, och inget valborgsfirande blir det. Inga måsten. Bara vara. Låta kropp och knopp ladda batterierna i lagom takt.

En höneblund blev det minsann idag. De är sällsynta nu för tiden. I mitt liv före samboskapet med hund höll jag höneblundarna högt. Varje bra ledig dag inkluderade en höneblund typ.

Sen blev jag med valp och så fort jag valde ryggläge valde han att busa ännu mer. Samtidigt tyckte jag att det var bra för nattsömnen, då slapp jag ligga vaken så länge vid insomning.

Nu är lillprinsen sen några månader tillbaka helt fine med att en matte inrullad i täcke i sängen betyder att vi ska sova. Båda två. Jag stänger fönstret och rullar ner persiennen också för tydlighetens skull.

Så nu kan jag ta en höneblund igen om jag vill. Och idag ville jag det. Man sover aldrig så gott som under en höneblund. Maximal njutning från första till sista stund 😍 Jag ställer dock larmet på 60 min, längre får jag inte sova.

Larmet är lillprinsen bekant med också. När mattens mobil piper ska det hända något. Vadå? Nu när jag är ledig vilar jag dock från alla larm också. Så jävla gött.

Kram 🐘

Valborg är en konstig högtid. När jag levde ihop med barnens pappa så gick vi alltid till brasan nere i byn. Just elden på valborg var en helt ny företeelse för mig, som är uppväxt i Göteborg. Där var det Chalmers cortege, Lisebergs öppnande och en jävla massa supande som var förknippat med valborg. Inga eldar.

I lilla byn gick folk man ur huse för att sammanstråla vid elden. Lyssna på någon som vårtalade, fast man aldrig hörde ett enda ord pga blåsten och eldens knäppande. Elden brann över på en kvart, sen köpte man en korv och några lotter, bytte några ord med känningar, huttrade när elden inte höll värmen längre, och sen fick man gå hem. Ibland enbart familjen, ibland i sällskap med en annan familj.

Till 98 procent handlade valborg om att visa upp sin lyckliga familj, med fokus på ev nytillskott i form av bebis eller ny partner. Som instagram fast IRL. Vad har hänt sen sist? Hade någon något kul skvaller att dela med sig av? Vilken familj följde med vilken familj hem? Vem hängde med vem och vem blev utan? Ungefär som högstadiets rökruta.

När jag flyttade till stan för drygt tio år sedan gjorde jag några tappra försök att besöka elden här i stan. Men elden bestod av några ihopsurrade lastpallar, otroligt ocharmigt jämfört med fjolårets kvistar och buskar. Man hörde ingenting av varken körens sång eller vårtalet. Man kände inte ens någon, och man huttrade så mycket att man inte orkade vara social. Hälsade glatt på bekantingar, men några samtal av dignitet blev det inte. ”Hej, hej, dig känner jag. Till åtminstone.”

Så för några år sedan gav jag upp. Elden fick klara sig utan mig och ingen i folkhavet lär sakna mig. Jag orkar inte ens bjuda in mig hos andra. Tvåsamhet premieras nästan alltid i sociala sammanhang och jag tror inte att lillprinsen kvalar in som fullvärdig partner på just parmiddagar. Och vet ni, jag struntar fan i det. Jag kan skippa valborg som högtid. Jag fick en lugn ledig dag, då jag gjorde det jag orkade enbart.

Idag drar jag och lillprinsen till havet. Kaffe och vandringskarta är nedpackad, några timmar till fots lär det bli i alla fall. I eftermiddag åker jag till ex-svärisarna och fikar och efter det kör jag hem yngsta dottern (som firat valborg hos sin pappa). Och vi ska äta middag ihop. Jag har lagat fläskpannkaka åt oss. Efter det promenad och inhandla glass (jag Daimstrut, hon tipptopp) som vi avnjuter tillsammans framför hennes tv.

En helt perfekt ledig 1 maj ska jag ha 🤩 Önskar er detsamma!

Kram 🐘

Ju längre jag är ledig desto slöare blir jag 🤣 Idag var det hundkurs kl 10-12.30. Det gick galant, lillprinsen skötte sig som en stjärna 🤩 Nu ska det bara tränas hemma helst dagligen också, två veckor till nästa gång.

Efter hundkurs blev det hundtvätt, och handla, och sen dog min ork. Tvätta orkade jag bara inte, flyttade istället fram min tvättid en vecka. Det blir ändå inte mycket tvätt när man enbart jobbar hemma som jag gjort fram till nu.

Men klippa nos, tassar och klor skulle jag göra. Klorna gick fint, men själva klippandet gick uruselt, hundjäveln bara biter mig. Inte hårt men jävligt störigt. Han protesterar. Hundjävel 🤬

Det bekymrar mig massor. Om han gör så hos hundfrissan om drygt en vecka så är det kört. Hundjäveln lär få dreadlocks. Eller måste sövas för att klippas. Hos veterinär? Jag är rädd för att jag har sabbat honom med mina försök att tvinga honom. Trippelsuck.

Jaja, just nu kan jag inte göra något. Jag får avvakta och se hur det går hos hundfrissan nästa tisdag helt enkelt. Jag utgår från att det går bra, och sen går det som det går.

Jag får flashbacks från när yngsta dottern var liten och vi skulle på alla dessa läkarbesök, tandläkare, logoped, fysioterapeut etc. Vissa gånger gick det bra, andra inte alls.

Men jag var hjälpt av att försöka vara helt neutral. Ha noll förväntningar. Vissa saker ska bara göras. Inte bli irriterad, absolut inte bli arg. Andas lugnt in och ut.

Min dotter var en barometer på mitt humör, helt ordlöst. Var jag lugn inifrån och ut var chansen större att hon också skulle hålla sig lugn. Precis likadant är det med min hund. Det är stora likheter mellan barnuppfostran och hunduppfostran faktiskt. Positiv förstärkning är allra viktigast.

En ledig dag till, sen jobb igen. Och jag får köra till jobbet och fika med mina kollegor, tjoho!

Jag tar ett ryck till med buljongdagar förresten. Tänkte knäcka fem kg till och sen tänker jag sätta en tydlig maxgräns. När den gränsen passeras är det två buljongdagar per vecka som gäller igen. Kände ett visst motstånd, men det går riktigt bra. Det är bara en dag i taget.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ofta kan det bli på ett annat sätt när någon annan som har en stor vana gör det, som att klippa hunden. Annars kanske kan man sätta på en munkorg😁. Min första hund gillade inte att gå till veterinären och ta blodprov, han morrade. Han var sjuklig så vi var där ofta och det var inte roliga erfarenheter för honom, då satte man på en munkorg och det gick bra.

Ha det gott!❤️

Hejsan! @Andrahalvlek, Tittade bara in för att kolla vad du pysslar med. Såg här om dan att din hund bråkar lite med dig när du ska klippa han. Men hundar är nog rätt viktiga för många så att de inte bara blir sittandes tror jag. Men det verkar då inte vara ett problem som du har.

Brukar läsa vad du skriver i olika trådar och tycker att du är rätt så klok för det mesta. Sitter nu här i köket och dricker lite nykokt kaffe och ser att vädret är lite hit och dit. Först så regnade det ordentligt. Sedan satte det igång och snöa en stund och nu verkar det vara allmänt grått och molnigt. Sådär som vädret är man väl kanske själv rätt ofta då det går lite upp och ned.

Har inte så mycket energi just nu men annars är det rätt okej. Får se om man får lite mer ork så att man åtminstone kommer ut på gården lite senare idag, vet ju att man mår bra av lite rörelse i form av en promenad då och då. Funderade just på om det var dags för en god röd grapefrukt snart kanske, behövs väl lite riktiga vitaminer som komplement till energidryck och kosttillskott som man drack ett glas med nyss kan jag tro.

Ha en fin dag kompis!

@Flarran Tack för att du tittade in hos mig! Jag försöker motionera honom så mycket jag kan. Nu på lunchrasten fick han springa efter en boll 20 gg, så han flåsade av trötthet. Nu la han sig ner i hallen. Trött. Skönt. I mitt område bor en ung kvinna med en kamphund av något slag. Ofta när vi går ut och promenerar passerar vi huset där hon bor. Hon går ut genom porten, ut två-tre meter till närmaste gräsplätt, låter hunden kissa/bajsa och sen in direkt igen. Ser henne aldrig ta längre rundor. Hunden morrar aggressivt när vi går förbi. Jag tycker så synd om sådana hundar 😢

Ha det bäst kompis!

Kram 🐘

Övergången till dagtid gick bra, förutom att jag drömde som f.. natten till måndag. Rena problemlösningsdrömmar om jobbet. Jag kan jobbet, jag har inga problem att lösa. Just nu. Jag var lite orolig inför kvällstjänstgöringen, men det gick galant och det var riktigt roligt. Dagtid har jag jobbat heltid i över ett år. Jag behöver inte drömma om det. Min jä… hjärna alltså.

Träffade psykologen i tisdags och berättade om problemlösningsdrömmarna som kommer då och då. Mitt undermedvetna uppfattar ett problem - och det ska lösas. I drömmen nattetid. Mitt medvetna jag har inte identifierat ett problem alls, det finns ingen oro inblandad alls. Som jag är medveten om. Min psykolog sa att jag ska vara tacksam över att min hjärna funkar som den ska och gör det den ska på nätterna.

Och jag tänker att det inte är ett dugg konstigt att jag blir just utmattad periodvis. Även om jag inte medvetet oroar mig så oroar sig mitt undermedvetna. Som om mitt undermedvetna kör sitt eget race, och nattetid är det highlife. Hur fan ska man nå sitt undermedvetna? Sannolikt på samma sätt som jag gjorde med nykterheten. Öva, öva, öva hållbar livsstil. Lagom mycket utmaning i jobbet (annars blir jag uttråkad) blandat med må-bra-saker. Den eviga jävla balansen.

Idag är jag ledig. På schemat står lite måsten (diska, dammsuga, fixa med dotterns ekonomi). Lite roligheter (lång promenad i naturen vid en å så att jag kan njuta av kabbelekor och kanske även orkidéer 😍 plus inhandla blommor till balkongen och plantera dessa). Lite bekvämligheter (tänker köpa hämtmat och glo på grammis i efterskott.)

Känns som en helt perfekt Kristi himmelsfärdsdag. Till helgen blir det nostalgiresa till gbg ihop med min mamma. Skriver mer om det senare. Nu diska!

Trevlig ledigdagkram 🐘

@Andrahalvlek Intressant det där med drömmarna och det undermedvetna. Hade världens kamp med mig själv under gårdagen kring a. Röt slutligen till NEJ (och tänker på dig❤️). Inatt hade jag många konstiga drömmar….
Ja det gäller att öva, öva och tänka hållbarhet i längden. Önskar dig en underbar dag🥰🌱

Ikväll lämnat jag lillprinsen hos barnens pappa. Imorgon efter frukost åker jag och min mamma på nostalgiresa till Gbg. Det är nästan exakt 8 år sedan hon flyttade till min hemstad och sedan dess har hon inte varit hemma i götet. Vi ska besöka släktingar, mina barndomskvarter och campingplatser där vi bott på säsong i flera år. Och kanske något mer som mamma vill besöka.

Det som oroar mig mest är besöket hos min moster. Hon bor ju på vårdboende sen i höstas då hon fick en stroke och blev halvsidesförlamad och dement. 72 år gammal, fem år yngre än min mamma. Jag är rädd att min moster ska bli arg när hon ser sin syster, men jag har förberett min mamma på att vad som helst kan hända. Vi hanterar det ihop. Vad som än händer. Det som sker det sker.

Jag ska försöka njuta massor av resan nu, nu, nu även om jag vet att det blir en prövning. Vi reser hem igen måndag morgon och jag är ledig måndag-tisdag för att kunna pusta ut efter resan. Men först har jag en jobbfredag framför mig - lets go!

Trevlighelgkram 🐘

@Andrahalvlek Önskar dig en trevlig helg tillsammans med din mamma i dina barndomstrakter🌺När någon pratar om sin mamma/sina föräldrar relaterar jag så ofta till min mamma/mina föräldrar. Dina mamma var ganska ung när hon fick dig? Jag har många kollegor som är min ålder i 60-årsåldern som har föräldrar kvar i livet vilket inte är konstigt därför relaterat t mina föräldrar är de unga föräldrar.

Kram🌺