Jag känner mej desperat, blev lämnad för tredje gången på tretton år och mår så piss, han var min stora kärlek. Blev så sjuk. Både han och jag. Bara gråter. Vet att jag inte ska kontakta honom och har ingen kontakt men bara gråter, vad göra? Skriv inte kontakta vänner för dom finns i inte kvar efter allt som jag mörkat.

Det som får mej att stå emot att ta kontakt är övertygelsen att vi bara hamnar i ännu ett ekorrhjul som slutar med att han lämnar mej när han känner att jag inte tycker det är ok med all alkohol och tråkiga fyllor för att försvara sej själv. Han har blivit sjukare med åren och mindre den man jag träffade. Som nån annan skrev, ett tomt skal som bara gör mej illa. Om din alkoholist inte tar behandling och blir helnykter kommer du att få uppleva en nedåtspiral som du inte kan påverka. Önskar dej ett bättre liv än det.

@Sårad...
Vad fint att du går en cirkel och börjat i samtal.
Det är bra att bryta fokus när tankar kommer som vill stanna.
För mig var det just att träna i medveten närvaro som fick mig att inse att jag behövde få mitt ex att flytta.
Han valde alkoholen gång på gång i alla år.
Jag ville bli en mamma och bilda familj. Valde just honom för att vi hade bra kemi, snack och roligt.
Det tog mig lång tid att inse att han var alkoholist redan när vi träffades.
Men vi bodde i olika länder, så det första halvåret träffade vi inte så mycket. Jag provade att bo hos honom för att se om han var mannen som skulle bli pappan till mina barn.
Och det gick förstås inte. Men istället blev jag indragen i hans kaos. Och jag som är väldigt omvårdande tog hand om det som medberoende gör.
Jag fastnade med ett stort barn.
Åren gick. Ett decennium.
Och jag investerade i en mindfulnessutbildning.
Då insåg jag att jag måste släppa taget om att bara ta hand om mig.
Att komma tillbaka till livet.
Att hitta glädjen i att leva själv. Och att sätta gränser så han ville flytta ut.
Och så skrev jag hur önskar leva mitt liv. Jag skrev en stund varje dag.
Hur jag vill ha det. Hur jag vill känna. Och må. Och vad jag behövde göra för att komma till det liv jag lever idag.
Allting som är realistiskt för en själv går att uppnå.
Genom att träna medveten närvaro. Om man vill.
Det skulle jag tipsa dig om att se om du kan få delta i en grupp med mindfulness.
Det finns tekniker som hjälper en att stanna upp i nuet, observera det som sker just nu, acceptera det som sker just nu. Och svara eller släppa taget om det som sker just nu.
Det är väldigt hjälpsamt när man kan släppa taget. Och fokusera på sig själv, på vad man kan göra istället med tiden.
Att ta en promenad, fika något gott på ett café. Se på människor, skriva något i en bok, läsa en bok eller tidning. Kanske en annan sitter ensam och fikar själv i närheten. Växla några ord med en främling. På fiket. Eller någon annanstans.
En dag i taget
Ett andetag i taget.
I din riktning till ditt liv, som du vill leva det.
Det finns så många friska människor som behöver hjälp och stöd. Barn med läxläsning och äldre med vardagssysslor genom föreningar eller volontär ande.
Jag vet hur svårt det är. Och jag behövde lära mig skifta fokus. Det lärde jag mig genom att öva, på att göra något annat i nya miljöer för att inte fastna i sorg eller besvikelse.
Det är lärdomar. Alla går igenom något. Det går egentligen att prata med vem som helst, om den man pratar med är öppen för ett öppet och förtroligt samtal. Där man inte säger något vidare.
Och det är säkert därför samtal inom vården behövs. De har tystnadsplikt.
Och det är vanligt i vårt avlånga land att en del missbrukar förtroende. Och babblar vid sidan av. Så sprids rykten som en löpeld.
Tråkigt att det är så, då vi människor mår bra av att berätta hur vi har det genom att själva sätta ord på våra tankar.
Men att skriva här kan också vara läkande.
Önskar dig en fin dag. Med god frukost. Och kanske en promenad i naturen med ljudet av fågelkvitter.

Vet inte om jag klarar av att bo kvar här. Träffade på hans syster idag på affären, hon hejade inte och inte jag heller. Har fått reda på att han säger att jag lämnat honom??? dricker och tycker synd om sej själv och får tydligen andra omkring honom att också tycka synd om honom. Han har kontakt med alla gemensamma vänner (försöker med min släkt också), gör allt vi brukade göra tillsammans och det gör sååå ONT. Känns som han tar plats överallt. Kan inte leva såhär så överväger att dra upp mina rötter. Sälja huset, säga upp mej och flytta söderut. Förstår det är en ett-årsplan men bättre en plan ett detta helvete. Har inte mycket livsutrymme kvar längre. Bor i en mindre ort och han bor i grannbyn, så svårt att ta mej vidare 😭💔

Låter väl bra att kunna ha en flyktväg ❤️
Det har jag med...för livet lär typ börjas om , kommer det ske?! Det får framtiden utvisa.

Men hur som helst, han kommer göra bort sig! Kan du landa i det?
Låt dom andra tro och tycka vad dom vill! Tyvärr så att människan oftast väljer tro det enklaste, det som inte kräver av dom. Då ör det lätt att blunda för hur verkligheten är. Eller om det gynnar dom...

Du är VIKTIG! Vad behöver du? ❤️

❤️ tror faktiskt jag behöver en nystart och ett hopp om att jag kan… ger mej lite energi att ta tag i det som behöver göras i huset och trädgården, ett hopp om att det är inte för evigt.. kanske bara till nästa vår. Hur har du det då? Skulle du flytta? Katten? Förstår det är mycket och tungt periodvis. ❤️

Vi behöver hopp och energi så fortsätt dröm.
Jag har tillfälligt lagt ner både flytt och att ta hand om min katt . När man går i livsstegen ska man inte ta några avgörande beslut alls .. och den lägenheten jag tänkte flytta till var sån akut grej att det inte hade blivit bra. Dock håller grannarna koll på katten, o än så länge sköter han honom.

Jag är som sagt i nån form av kris o hur det blir får ligga lite öppet än.

Det kommer bli bra för oss båda ❤️

❤️ Jo, sådär. Kämpar fortfarande med att ”inte bry mej”. Xet ringt till min granne och vän, klappkanon och sluddrade om att jag förbjudet honom att komma till mitt jobb (jobbar i butik) Ja, kan erkänna att jag skrivit det för 1/2 år sedan. Känns inte bra då det känns som han närmar sej, hade också tyckt jag var löjlig ” det har ju gått ett år”. Men varför ringa min vän och beklaga sej på fyllan, hon har inte pratat med honom på över ett år. Känns sorgligt och mår inte bra över sådana här utspel. Om han varit normal och gjort slut pga att kärleken försvann så borde han inte ha nåt problem med att kontakta mej. Han har även varit i kontakt med syster och dotter under våren, alla mina närmaste men mej skyr han. Känns inte bra det här sjuka spelet men vet inte hur jag får stopp på det utan försöker bara inte gå igång. SVÅRT…hur har du det? ❤️

@Sårad... usch gumman hur han håller på ❤️ Min kör ju oxå fulspel skickar bilder på katten o musik jag gillar, borde blocka med det kommer.

Min teori är att vi som "pratat skit" om deras älskade alkohol, vi ska straffas....sen ser dom inte att alla hör,ser, märker att dom är skit fulla. Blir patetiskt men törst tyvärr lova att varken du eller jag kommer få ett värdigt avslut med dessa män, det tåget har nog gått för länge sedan.

Stor kram ❤️