av Alexxx

Alexxx
sön, 2024-04-28 - 22:10

Mannen som alltid druckit för mycket totalkraschade i fylleslag som varade i tre veckor och kostade både det ena och det andra. Behandlingshem. Därefter nykter i 5 månader. Kraftigt återfall. Därefter nykter i 2 månader.. Nu har han börjat dricka när ingen ser, på krogen. Men jag är ju expert vid det här laget: jag hör på rösten jag ser på sms:en och sen blicken, kroppsspråket och så lukten. Har ”bara tagit en öl” eller ”bara några folköl”. Jag blir orolig, får ångest, känner mig stressad, börjar leta flaskor i hemmet.. Kommer det bli kaos igen? Eller kan det drickas på frisk nivå efter allt som varit?

has
mån, 2024-04-29 - 17:02

Så tufft @Alexxx! Hade ni någon överenskommelse kring nykterheten? Vad hade du för tankar kring framtiden när mannen var på behandlingshem? Vilken är överenskommelsen du har med dig själv? Vilket liv vill du leva?

Min man är nykter sedan 3 månader nu, han sökte behandling efter att jag lämnat honom. Vi lever fortfarande som särbos och min egen trygghet är att om vi hamnar där igen, så vet jag att jag kommer lämna honom igen. Jag tänker att det som kan ge oss som anhöriga trygghet är att vi har en egen plan om utifall att…

Tyvärr är sjukdomen oerhört lurig.

Har läst flera gånger om hur man upplever att partnern älskar spriten mer, jag tänker istället att sjukdomen kidnappar den sjukes medvetande och personen kan inte längre göra ”friska” val.

Finns det någon som varit inkopplad tidigare som kan vara till hjälp? Som tex arbetsgivare?

Så vitt jag förstått det är det väldigt svårt för någon som varit aktiv inom ett beroende att kunna återgå till ett ”normalt” drickande. Det kanske inte börjar på samma nivå där man tidigare slutat, men de flesta kommer till sist vara tillbaka på ruta 1. Ibland går det fort, ibland tar det några år.

Ta hand om dig❣️

Alexxx
tors, 2024-05-09 - 00:43

Tack för era svar. Tack @has för träffsäkra och trösterika ord! Jag ser på det som du, att personens hjärna blir kidnappad varpå det tydligen är omöjligt att sluta dricka. Det är den där kidnappningen jag är rädd ska inträffa. Det gick bra kvällen jag skrev inlägget - det stannade vid det dygnet. Ikväll är det igång igen, på en oroande hög nivå. Det är mannens vän, som är bekant med problematiken bakåt, som satt sig att supa med honom. Det handlar ju om vuxna människor där var och en ansvarar för sitt, men jag har ändå lust att avsluta kontakten med en sån.. Nu slog det mig att den vännen kanske inte alls är vad kvällen innehållit. En ursäkt att gå ut. En lögn helt enkelt. Inte osannolikt. I övermorgon vet jag om kidnappning skett eller ej.
Ang. frågor om mitt liv och min tillvaro: Det här vill jag inte ha. Inte i mitt hem, inte bland mina barn. Och jag har försökt hitta annat boende till oss utan framgång. Det är frustrerande.