Skriver en ny tråd i ny avdelning för de gamla vill jag inte kännas vid, gud vilket svammel!

Igår var första helnyktra dagen på 1,5 vecka. Sedan början på dec -11 när vi var i Tyskland och bunkrade upp har mitt drickande eskalerat mer och mer. Från en flaska vin + ev något glas whiskey 3 dagar i veckan till 4-5 dagar i veckan. Nu har jag varit ledig i 11 dagar och då har det varit något varje kväll, helt öppet eller i smyg. Nu får det vara nog!

Jag har bestämt att ta en helvit månad till att börja med. Om jag klarar det... men jag tror det ska gå. I natt sov jag faktiskt förhållandevis bra och vaknade utsövd halv 9. Annars brukar jag inte kunna somna förrän framåt småtimmarna efter en våt helg. Hoppas så att det ska rätta till sig med sömnen för jag har inte sovit en hel natt på flera år.

Hela dagen igår försökte jag peppa mig själv, "jag är så duktig som gör det här, tänk så mycket pengar jag ska tjäna, så skönt att slippa skammen och smusslandet, jag är stolt över mig själv" Har läst någonstans att den mentala biten betyder så oerhört mycket för om man ska lyckas. Det handlade visserligen om att lyckas i tävlingar men kan säkert även omsättas i att förändra dåliga vanor. Ibland började tvivlet gnaga lite för att få uppmärksamhet men jag tryckte bestämt in det i sitt hål igen.

Jag funderade mycket igår, på allt och ingenting. Jag har alltid varit så feg, aldrig vågat utsätta mig för ogillande, förutom när jag varit onykter. Men då tänkte jag som så, om jag nu är så duktig att jag klarar det här med att sluta supa, nog ska jag väl våga stå för vad jag tycker. Försöka skita i om inte alla älskar mig, va sjutton spelar det för roll. Så idag har jag faktiskt vågat mig på att ge mig in i en infekterad debatt och säga min mening. Det föll inte i god jord hos några men det skiter jag i, jag är bara så lycklig över att jag vågade.

Sen har jag anmält mig till en tävling om en månad. Visst är jag nervös men jag ska försöka upprepa mitt mantra om och om igen "spelar ingen roll om jag kommer sist eller gör bort mig, någon ska ju göra det med" Huvudsaken är att jag har kul och om jag kan bjuda på ett skratt så är det väl bara bra.

Jag vet inte hur länge den här euforiska känslan av stolthet och glädje håller i sig. Snart kanske den pyser ut som luften ur en ballong. Vad gör jag då? (Nu försöker jag intensivt mota in tvivlet i sitt hål igen) Ni som varit här, hur upplevde ni första tiden, kändes det som ett nytt liv på fler sätt även för er?

Dag 1, den SKA följas av många.

Annelie

Annelie 60

Men idag är jag inte värd de glada tillropen. Idag har jag värsta deppdagen, inget är kul, har inte lust med något, vad ska det tjäna till... Det är som att dansa jenka, två steg framåt och ett tillbaka, eller var det tvärtom? Känns så nu.

kalla

Man får sådana dagar, jag tror att mycket kommer av tröttheten av att kroppen renar sig. Så om du kan ta ledigt, sov, läs och var ute mycket låter väl banalt, men jag tror på vila efter att man stressat kroppen så mycket med ett missbruk.
Skickar styrka och kramar//Kalla

Stigsdotter

Fick en bild av någon som flaxar förtvivlat med armarna: "jenka idag, fågeldansen imorgon" den var ju alldeles lysande, och mycket roligare än "efter regn kommer solsken" & dyl med samma betydelse!

Kontentan är i alla fall: håll ut, det blir bättre!!

Och jag tror på kallas reningsteori, kroppen blir så upptagen på vissa håll att den stänger ned sådant som den inte hinner med. Det är ju när vi sover som allt "reparationsarbete" i kroppen sker och nu har kroppen din så mycket att ta hand om att den gärna vill att du vilar och låter den arbeta ifred. Eftersom alkohol är ett gift som kroppen kämpar hårt för att bryta ned och göra sig av med så har den under tiden vi dricker, inte tid att jobba med alla andra krämpor och saker som skulle behöva åtgärdas. När vi sedan slutar dricka så poppar alla småkrämpor och tröttheter upp till ytan när det nu finns utrymme för dem, den värsta katastrofen är avvärjd liksom.

Obs hemmasnickrade teori och tolkning av sådant jag lärt mig :-)

Nynykter

Idag, Anneli, är du mer än nånsin värd lite glada tillrop. Man måste inte vara glad jämt.
Så heja,heja dig! Du fixar det här!
Kram från Nynykter

Annelie 60

Varför måste jag var en sådan komplicerad och knepig varelse? Jag klarar inte av att få beröm. Beröm betyder krav, krav att leva upp till. Rädd att inte motsvara förväntningarna. Varför kan jag inte vara normal? Det gjorde mig deppig.

Fick en länk till ett frågesportprogram på TV där en bekant var med. Hon såg så cool och lugn ut. Påmindes återigen om att jag aldrig skulle kunna vara med i ett sånt sammanhang, jag skulle vara alldeles för nervös. Det gjorde mig deppig.

Vilket kom först, hönan eller ägget? Blir man deppig för att man dricker för mycket eller börjar man dricka för att man är deppig? Det måste vara så att deppet beror på drickat, är det tvärtom så ger jag upp. Nej, jag måste tro att det går över om jag bara klarar att låta bli att dricka. Jag får mina dippar med jämna mellanrum och de håller i sig bara någon dag. Ska kanske inte klaga, det finns de som har det värre.

Hur länge ska man behöva vänta innan man märker någon effekt på psyket? Ja jösses, nu känner jag mig som ungarna när vi skulle iväg på en lång bilresa. Vi hade knappt hunnit ur stan innan de började tjata "är vi inte framme snart" Lite drygt två och en halv vecka och jag vill redan se resultat ;-)

Tack för att ni finns och sov gott alla!

kalla

En dag vänder det plötsligt känner man en stund av lycka och då börjar nästa steg. För jag tror att man får göra lite andra förändringar i livet också för att det skall bli riktigt bra. Men det kan bara bli bättre utan alkohol, för livet innan var ju ingen höjdare.
Men du får låta dig själv känna och ta ett steg i taget, för det är ju både en fysisk och psykisk process som håller på.
Så kämpa Annelie, kramar, styrka och stolthet Kalla

Lilja-12

Tänker på det du skriver om beröm och som jag känner igen...varför så svårt ta emot?

I mitt fall har jag insett att det stämmer så dåligt med min egen självbild...om folk tycker jag är bra eller gör nåt bra så är det för att jag kan "lura" dom med mitt yttre beteende, dom "vet" inte att jag innerst är totalt usel..att sen dricka gör inte saken bättre precis...

Jag har jobbat SÅ mycket med att försöka ändra min självbild,men hu så svårt!
När man sen dricker med denna dåliga självbild blir det ju än värre!

Men en dålig självbild ger sån slags "grund-deppighet" tror jag, som bjuder in queen alcohol.

Kan bara säga Stigsdotter, att efter 6 kritvita veckor är grund-deppigheten INTE lika stark.

Det känns som EVIGHETER sen jag var full trots att det bara är 6 veckor!

Jag är INTE lika skör nu! Psyket är INTE som papp och jag dippar inte enormt när jag dippar, bara så där vanligt "är-jag-inte-en-rätt-trist-figur?" typ men inte så jag måste ränna till systemet.

klaga på Stigsdotter! det är så vi bearbetar våra känslor och så vi kommer ur träsket!!

Du är klart med på banan!

Kram, Lilja

Annelie 60

Fast du skriver till Stigsdotter så tar jag ändå också åt mig ;-)Så sant det där med att lura, "de skulle bara veta". Ni förklarar så bra både du och Kalla och när jag får min nästa dipp så ska jag tänka på era ord. De kommer att ge mig styrka och förtröstan.

Nu traskar vi vidare. Kram!

kliver ut från den aktiva tiden in i nykterheten är vi väldigt sårbara och slår gärna på oss själva. Vi har ofta ett självförtroende som är på topp och som fungerar som ett försvar för de som vi tycker hackar på oss fastän de vill oss väl.

Däremot är vår självkänsla i absoluta botten och ibland tom på minus. Vår egen syn på oss själva är förskräckande usel och vi värdesätter inte något av det vi trots allt åstadkommer, vi tycker inte vi duger till nåt. Vi är så dåliga på att sätta oss själva i första rummet och inse att vi är den viktigaste personen i vårt liv. En klassisk fråga som Mia Törnblom skickar ut i publiken är " Vem är den viktigaste personen i ditt liv ?" Svaret är nästan undantagslöst : Barnen, barnbarnen, mamma, ibland pappa......men nästan ingen (om det inte sitter en nykter alkis i publiken !) säger : Jag själv !!

Jag hade klara problem med att hitta mig själv och lära mig att tycka om mig själv, det var en lång process på över ett år. Jag var ju tvungen att se mig själv som en person och inte som ett nersupet fyllo som skämdes över allt som var gjort i ett tidigare liv. Jag var länge vilsen och utan mål och hade inga vyer om vad som skulle ske i min framtid. Jag var tvungen att vända blicken inåt och fokusera på mig själv. Det är inte lätt när man aldrig någonsin gjort så, att uppskatta sig själv, huuuu !

En övning som lärs ut är att stå framför en stor spegel utan en tråd kroppen och tala om för spegelbilden : Jag tycker om vad jag ser och jag älskar den personen. Känns så djävla fånigt i början men det finns ett vetenskapligt namn på det : Affirmera. Toppidrottsmän gör på liknande sätt inför tävlingar när de ser framför sig hur de vinner just den tävlingen.

Och det hjälper upp min syn på mig själv, enkelt och smärtfritt :-))

Ge er själva en klapp på axeln när ni gjort något ni tycker är bra och tänk fina tankar om er själva så blir livet lite ljusare !

Stigsdotter

...eller snarare tro att man gör det, är ett klassiskt exempel på dålig självkänsla. Jag känner igen det så väl, tänk när folk runtomkring mig upptäcker vilken usel person jag egentligen är!!??

En tanke dök upp när jag läste om vännen i frågeprogrammet som Annelie beskrev. Jag har alltid avskytt att prata inför folk, ska jag hålla ett föredrag är jag så nervös så jag skulle hellre lyfta upp en stol, slå sönder ett fönster och springa ylande därifrån än att ställa mig där framme och prata. Därför tog jag mod till mig och fick möjlighet att gå en kurs i framställningsteknik. Det var heljobbigt, man skulle hitta på något, prata om det och så skulle de andra i gruppen ge feedback.

Där jag själv tyckte att jag speedar igenom det jag ska säga, skakar som ett asplöv etc fick jag omdömen som "lugn och saklig" "ger ett professionellt och trovärdigt intryck" mm. Visst hade det synts att jag var nervös men inte så mycket som jag trodde. En tankeställare!

Lilja-12

Ja visst fasen var det menat till er båda men så var jag stressad och skulle iväg och hivade bara iväg det utan att kolla, och dyslexi har jag ibland, tappar ord och bokstäver..

Det var tänkt adresserat till DIG Annelie60 OCH STigsdotter!!!(och alla andra förståsss)

Kramar!!

Lilja-12

Näck framför spegeln, herregud!
Men jag fattar! SÅ viktigt för att acceptera sig själv, tycka man är ok...

Jag ska försöka ikväll men då fasen ska jag ha dimbelysning!!

Kramar för härligt inlägg Adde!

är ju liksom lite så att det är meningen att man ska lära sig uppskatta sin kropp ! I dagsljus !!
Och du som är gravid Viktoria har ju vackraste kroppen :-))

Ps Jag som INTE är gravid har ju lite andra bortförklaringar :-) Ds

Stigsdotter

När jag var gravid var jag ju tjock. Öhh? var det någon som förväntade sig något annat?! Jo, det var det. Min man! Han tyckte att jag blev tjock och väldigt oattraktiv, det var ju jättesexigt tidigare när vi gned våra bäckenben mot varandra ;-) Nåmen, allvarligt talat. När jag var gravid var jag superkåt hela tiden! URSÄKTA MIG men ni är ju mina forumvänner här, de som jag kramar varje dag, då får ni stå ut med lite ärlighet!!!!.... nå där var jag, och där var han som tyckte att jag var tjock och ful! ....jag tror att detta är en stor anledning till att jag hamnat i en överkonsumtion, en sorg över att min make inte såg mig som den vackraste kvinnan i världen just då!

kalla

Nu tycker jag du beställer den där resan och får distans till din man, tycker han verkar vara en riktig typ. Och du verkar vara för bra att släppa runt på någon som inte ser den fantastiska kvinna vi känner. Jag tar jobbet, du reser ;-)Kramar, styrka och jäkla massa stolthet//Kalla

Nynykter

Synd på rara ärtor... Lite osynk där. Snacka om att han gick miste om något, din karl!
Men strunta i honom nu. Gör Addes övning och älska dig själv precis som du är - för du är nykter!
Nynykter

Annelie 60

det låter mer och mer som att din karl inte är värd dig Stigsdotter. Du förtjänar så mycket bättre! En resa någonstans för dig själv låter som en alldeles ypperlig idé, där du kan bara vara och koncentrera dig på att må bra.

Nu ska jag klä av mig naken och ställa mig framför spegeln. Huuu, tror jag måste kisa först så jag inte får en för stor chock :-D