Läser här varje dag, flera gånger om dagen i hopp om att jag ska klara det också, precis som ni andra.
Ni är så modiga, starka och all pepp till alla era dagar!

Jag har bestämt mig för längesen, men jag förstår inte vad det sitter i, hur kan det ens vara så jävla svårt?
Är svaret så enkelt att jag bara inte har erkänt mina problem för de närmsta så ingen vet? Men ta det steget då tänker man ju.
Hur gör man det och vad säger man ens?
Tror jag är räddast för svaren jag kommer få, kanske det mest skrämmande svaret skulle vara "men det visste jag ju sedan länge" känns på något sätt super ångestladdat.

Jag vet inte vad jag önskar för svar eller vad jag har för svar tillbaka, är rädd att jag går i försvar och kanske börjar med "jamen det är ju inte så farligt, allt är under kontroll"

Ok. Ska jag lova mig själv idag igen och hålla tummarna att jag vaknar med ett leende imorgon.

En annan fråga till er som provat medicin, skulle vara intressant men vågar verkligen inte gå till vårdcentralen. Kan man få det på något annat sätt? Återigen detta hemlighetsmakeri 😔

Stay strong där ute! ⭐️

@längtan
Hej,
Varför det är så svårt är nog att vi har hållit med detta så länge och det är svårt att bryta beroendet som det blivit.
Vi är också rädda för våra egna känslor. Alkoholen har använts som tröst och stöd i jobbiga situationer. Saken är den att det är lättare att ta tag i jobbiga saker som nykter.
Har inte provat medicin men kan säkert vara bra om det behövs.
Vet många som provat campral och det har hjälpt.
Ta hand om dig