Tänk att det har tagit mig 56 år att inse att det går nästan lika snabbt att laga två olika maträtter som en. Nu har jag totalt gjort nio matlådor, och det tog mig en timme. En väg investerad timme med tanke på all tid och ork jag sparar senare, under jobbveckan. En rutin som också gör det lättare att förbli sockerfri, vilket är min avsikt.

Framöver kan jag tänka mig att göra undantag när jag blir bjuden, men jag ska inte köpa hem något sockerförgiftat. På onsdagar, då jag äter ihop med yngsta dottern, är fruktsallad och vispad grädde numer fullständigt vedertaget för oss båda. Inget tjat om glass eller dyl alls.

Kram 🐘

Morsdaghelgen känns lite känslomässig för mig. Det är tre år sedan min äldsta dotter körde mig till psykakuten och sedan stannade hos mig flera nätter och hjälpte mig att städa, lagade mat. Försökte få mig att prata.

Det är också tre år sedan som jag äntligen fick hjälp av psykiatrin i min hemstad, och fick en antideppmedicin som inte gav mig biverkningar och så småningom gav den mig ett bättre mående.

Och så mycket som hänt på dessa tre år. Med jobbet. Med lillprinsen ❤️ Jag undrar hur länge jag ska känna så starkt just denna helgen. Lite melankolisk, men samtidigt oerhört tacksam.

Och imorgon åker jag och min mamma och firar Mors dag ihop med ex-svärmor. Det blir fint ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek vilken resa du har gjort! Mycket imponerande av dig! Tyvärr kan den inte filmatiseras för folk kommer att tro att det är hittepå för huvudrollsinnehavaren är alldeles för stark och tar smällar bättre än Rocky Ballboa.

Ha en fin dag i morgon.

@JHL Tack för fina ord ❤️ Jag kan knappt själv fatta hur dåligt jag mådde och vilken resa jag gjort senaste åren. Lite skadeskjuten, men ändå på benen både mentalt och fysiskt. Och knäna piggar på sig nu också!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vänd på tanken, vilken tur att det just var mors dag och din psykologistuderande (hon kanske är färdig nu) kom och besökte dig och så hur illa det var och att du efteråt fick möjlighet att träffa ”rätt” läkare. För visst är det så att din äldsta dotter bor på annan ort?
Du är så värd att få må bra och du behöver inte vara melankolisk 😞 tänker jag. ❤️🥰

@Andrahalvlek Så underbart att du är på den platsen du är idag❤️. Vilken styrka och vilket mod du har, en jävla kämpe! Du får firas lite extra imorgon, du är ju även ett sådant stöd även till din mamma idag❤️. Kram❤️

Jag älskar när jobbveckan ändå är så pass hanterbar att jag vaknar på helgen full av lust att göra saker. Börja lördagmorgonen med hundrastning och sedan frukost. ”Hmm, vad ska jag hitta på idag?” Vissa saker är förstås givna, men det finns ändå plats och ork för andra saker. Igår blev det hundkurs, veckohandla, bada hund, tvätta, bädda rent, laga nio matlådor och börja städa på balkongen.

Men jag slutförde inte balkongstädningen, den får fortsätta på ledig torsdag och sannolikt även lördag. Balkonglådor ska planteras också. För att inte tömma batteriet helt. Jag måste hejda mig själv ibland halvvägs, för att inte nolla mitt batteri. Om jag inte nollar mitt batteri räcker en natts sömn för att vakna pigg och ha lust att göra nya saker.

Det där är så ovant för mig. Jag har levt en stor del av mitt liv i en konstant uppförsbacke. Jag har gjort en massa saker, men lusten att göra har ofta saknats. Jag har bara gjort det som behöver göras. Med yngsta dottern, med föreningsåtaganden, med min psykiska ohälsa, med sjukskrivningar, med jobbet, med trasiga relationer. Bara gjort. Stretat på. För att det har varit tvunget, för att det har förväntats av mig.

Lust att göra saker, även om det handlar om att tvätta fönster, är en förbannat stark drivkraft. Själva utförandet blir lätt och känslan efteråt är magisk. Nöjdhetskänslan efteråt är enorm. Och lusten att göra saker kommer först hos mig när jag är utvilad både fysiskt och psykiskt. Att lägga mig klockan 22 är viktigt. Lika viktigt är att göra lagom mycket, och att pausa med jämna mellanrum. På jobbet och på fritiden.

När man kommer tillbaka från en period av utmattningsdepression tar det lång tid innan man ens klarar av att jobba full tid. För mig tog det ett halvår. Man måste öka sysselsättningsgraden långsamt och vara beredd på att varje uppväxling kommer att dränera en på kraft. Det betyder inte att man backar, även om det känns så, det betyder snarare att man utmanar sina komfortzoner. Ungefär som när man börjar löpträna, sakta, sakta små steg i taget, men då och då utmana sig litegrann. Men absolut inte för mycket.

Den där balansgången är svinsvår. Den är högst individuell, och vi är dessutom till naturen latmaskar. I mänsklighetens begynnelse var det gynnsamt att spara på krafterna. I vår samtid är det inte lika gynnsamt, om man vill få saker gjorda.

Det är denna vår två år sedan jag började jobba heltid den senaste vändan. Det har hänt massor på dessa två år. Jag har lärt mig nya saker, fått nya arbetsuppgifter, nya kollegor och sammanhang. Och när man lär sig nya saker går det åt extra mycket energi. Min målsättning har hela tiden varit att ha god energi på jobbet OCH fritiden. Och jag är nog där nu, åtminstone 9 av 10 dagar. Jag vill tro det åtminstone.

Idag blir det diska, långpromenad, morsdagsfirande och hundkurs, tjoho! Varva tråkuppgifter med riktigt roliga aktiviteter.

Kram 🐘

@Andrahalvlek❤️ När du skriver om din senaste (el kanske bättre med sista) så tänker jag, vad länge vi har känt varandra! Jag minns så väl när du skrev mer och mer sällan på forumet för att du till slut försvinna bort helt. För mig var du lika med forumet och så försvann du😳Visst, kom tankar på att du kunde tagit återfall för man kan aldrig säga aldrig om oss som varit i ett missbruk men känslan var inte så stark att jag trodde på det. Och så en dag var du tillbaka, så gott!
När jag läser ditt senaste inlägg så påminner det mig om hur jag behöver sätta mig själv i centrum igen! Jag tänker då på regelbundenheten med sömn, mat och motion. När man är sängliggande som jag är just nu då längtar jag efter dessa tre komponenter av regelbundenhet.

Kram😘