av Ny dag

Ny dag
tors, 2025-07-10 - 11:16

@Varafrisk När jag drack mer eller mindre dagligen var det inte för att döva som nu, då var det på ett annat sätt och jag var liksom aldrig full utan kontrollerad. Nu är det helt annorlunda.
Inom vården är jag helt transparent, bland vänner är jag det inte. De vet att jag mår dåligt och gjort i hela livet och att jag äter antidepressiva och därför avstår helt vilket förstärkts i klimakteriet. Tror kanske att klimakteriet påverkat mig mycket negativt, det var liksom som att alla mina strategier jag haft för att klara livet och vardagslivet försvann men jag har först nu blivit varse att jag inte är ensam i detta.
Min man kan inte stoppa mig, jag dricker mest på natten för att få sova… vaknar till frukost och beter mig normalt och är upp o aktiv, fyller på lite under dagen med a men väldigt kontrollerat…. Sedan stänger jag in mig på kvällen igen. Han snarkar vansinnigt mycket så ibland sover vi inte tillsammans…. Men ja, han är nog medberoende… Men han ser aldrig alkoholen….
Och nu rinner tårarna för vad jag ställt till det för honom som är en sådan fantastisk person. 🥰

Varafrisk
tors, 2025-07-10 - 20:57

@Ny dag ❤️ När jag drack så drack jag också ganska kontrollerat kanske inte fredag och lördag då jag inte skulle jobba dagen efteråt. Har du vidrört tanken att ta del av en behandling någon gång? Där du är sjukskriven fr jobbet och bara fokuserar på att bli nykter/behålla nykterheten tillsammans med andra beroende? Din resa är på ett vis lik min.
Jag tänker att det är väldigt lätt för den
person som vi lever nära/delar livet med att bli medberoende. Vi kan dock inte ta ansvar över det. Det vi kan ta ansvar över är våra egna liv och hur vi beter oss mot andra, och där har vi ett särskilt ansvar gentemot våra barn.

Kramar🥰🙏🏻

Himmelellerhelvette
lör, 2025-07-12 - 15:44

Åh så bra att jag kunde hjälpa dig få snurr på dina tankar och att du är tacksam över att jag skriver mina funderingar till dig @Ny dag ❤️

Jag är själv en person som vill att folk ska vara ärliga med hur dom tänker och inte linda in det för mycket. Det var tack vare en så ärlig kommentar från @torn för snart tre år sedan som jag fattade att jag var beroende, han skrev det vänligt men bestämt utifrån vad han hade läst att jag skrivit under någon månads tid och jag blev först så arg! ”Hur kan han skriva så! Han känner inte mig!” Sedan landade det djupt nere i mig och det var som om jag vaknade på riktigt och kände bara en sån enorm tacksamhet gentemot honom, och gör än idag! Man är lite för försiktig i livet med att våga ställa de där obekväma frågorna för man vill inte skapa obehaglig stämning och vill inte såra men jag tror det många gånger skadar mer än det hjälper.

Alla gånger jag fått återfall i bulimin har jag tänkt att jag slutar så småningom, det har jag alltid kunnat och jag har haft långa uppehåll, ibland flera år! När jag tagit återfall har det antingen bara råkat hända för jag mått illa och behövt kräkas och med det triggat igång djävulen eller så har jag planerat att börja för jag tröttnat på några extra kilon som jag bara inte kan bli av med! Kanske kan det vara något som får bägaren att rinna över bakom det jag tror triggar? Kanske kan det vara att jag känner mig oälskad och betydelselös som jag kan göra ibland och de känslorna ihop med att jag under en längre tid stört mig på några extra kilon triggar igång? Jag tränar så otroligt mycket just nu på att inte bära andras bördor! Att andra får ta ansvar för sina handlingar så tar jag ansvar för mina! Jag har nog alltid burit andras ångest för deras handlingar och försöker göra så dom mår bättre men nu känner jag bara att jag inte vill längre! Allt vi gör får konsekvenser därför vill jag försöka göra det jag kan för att jag inte ska lida av konsekvenser, sedan får andra, mamma till exempel! Ta ansvar för sina! Jag har aldrig valt hennes val åt henne, jag har aldrig gjort något som hon fått lida konsekvenser för därför ska jag aldrig mer ha ångest för att hon gjort så dåliga val i sitt liv, jag hjälper henne med det hon behöver men jag jobbar stenhårt på att inte må dåligt för att hon mår dåligt, hon lider för att hon gjort sina val i livet och det kan jag inte förändra och inget förändras av att jag mår dåligt tillsammans med henne eller för henne.

Jag tror helt säkert att du kommer bli färdig med dina återfall, kanske är du färdig denna gången, varje gång snurrar du lite mer och djupare in på ditt varför och när du nått ditt innersta så kommer det vara klart, att du tar hjälp av en ACT terapeut är toppen! Det känns verkligen som om det kommer hjälpa dig att få upp de hårdaste knutarna❤️Kram

Ny dag
lör, 2025-07-12 - 17:11

@Himmelellerhelvette Finaste du❤️! Jag kommer lyckas någongång, det vet jag. Jag kan inte säga om det varit eller när…. Jag kommer däremot aldrig att borra i mig. Det verkar som jag är en megalök, men vet ej hur många lager som finns 😌. Uppskattar också ärlighet! Dessa fyra år som jag är mera av en periodare har jag iaf druckit mycket mindre än tidigare vilket ju är positivt men ändå inte bra förstås.. men jag måste lära mig att bli snällare mot mig själv. Döma mig som jag dömer andra dvs med empati och respekt!
Jag hade tydligen en mycket svår tid när jag var nyfödd till jag typ var fyra då min mamma var sjuk. Och det har nog bidragit till att jag blivit högsensitiv och utvecklat GAD.
Stor kram 🥰 och ❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2025-07-12 - 22:43

Ja det är en väldigt känslig ålder för ett barn @Ny dag ❤️

Det är absolut bättre så som du gjort de senaste åren, din hjärnan och kropp får läka och återhämta sig och det är också en väg precis som vi pratat om många här på forumet, våra vägar till ett nyktert liv är olika❤️

Idag har jag tänkt mycket på återfall i bulimi, jag har en sån där period som jag gått upp i vikt och känner mig obekväm i alla kläder och badkläder ska vi inte tala om, det är så irriterande att jag bara inte kan få komma över detta med kroppsfixeringen! Hur kan några kilon göra så mycket på psyket? Och hur kan jag känna mig så fin ena veckan och veckan efter känna mig som om jag gått upp fem kilo? Alltså hur funkar hjärnan i detta egentligen? Kram kära vän ❤️