av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2024-04-07 - 01:17

Fyratusenetthundra…
Står det på räkneverket på antalet kommentarer på min tråd, det är massor…
Även om de flesta antagligen är mina, dryga femton år sedan jag startade den..
Gått igenom flera förändringar på forumets portal, inte alltid till det bättre tyvärr.
Första gången jag skriver i den nya formen på forumet, känner mig ovan.
Jag som proklamerar om att förändring är bra, efterlever det inte alltid själv.
Tryggheten är att det är som vanligt, rutiner har alltid varit min stora vän.
Inte behöva tänka, allt går per automatik, kör samma väg till jobbet varje dag utan att reflektera på vad som hände på vägen dit, jag drömmer mig bort i djupa tankar.

Våren gör sina trevande försök att bryta av vinterns hårda band, bakslagen kommer i hand efter varandra, förra helgen ställde jag fram utemöblerna på baksidan, nu ligger de under decimeterdjup snö, och jag suckar djupt, vill att solen värmer min kalla själ.
Ni som läst tidigare i min tråd vet hur solsuktande jag är, gillar inte att vara djupfryst halva året, man sitter inne och kuvar och längtar ut hela vintern.

Det har hänt massor av grejer i mitt liv sedan nyår, vet varken var jag ska börja eller sluta.
Det mest händelserika som hänt är att jag har fått uppleva min stora dröm, ja eller min listetta på min bucketlist, ända sedan jag var liten har jag alltid kollat på djurprogram, mina kompisar kollade på sporten, vilket inte alls intresserade mig, så jo jag stod ut redan då, var inte som alla de andra, kunde inte kommentera helgens matcher på måndagen, ingen var intresserad av att diskutera helgens mitt i naturen med mig.
Arne Weise var den röst som förde in mig i djurens rike.
Hursomhelst mina barn sparade och gnetade under många års tid och kunde överraska mig på min 60-årsdag med att jag nu kunde göra min Big-Five resa.
Frugan ville följa med och under dryga året planerade vi vår Afrikaresa.
I slutet på februari drog vi iväg till Tanzania via Addis Abiba på en tolv dygns safariresa som slutade på ön Zanzibar.
Helt fantastiskt kunde vi pricka av fyra av fem bigfive på första dagen, andra dagen fann vi leoparden som låg i ett träd på vägen upp till bushcampen, jo vi sov i tält på savannen två nätter med ljudet ifrån djuren strax utanför tältduken på natten, en hyena drack vatten ur våran vattentunna berättade frugan på morgonen.
Vi sov bara en natt på varje ställe, så,det var ingen idé att packa upp väska.
Våran driver hade 26 års erfarenhet och kunde vartenda djur på både engelska/swahili och latin.
Vi gick upp klockan fem före soluppgången för att åka iväg i jeepen på 8-10 timmars skumpande på gropiga vägar, ett minne jag lägger allra djupast i min minnesbank.
Vi besökte massaierna i deras by och fick se dans och deras hyddor byggda av koskit och halm, en zebra fick sätta livet till för två utsvultna lejonhannar.
Man blir varse om hur hårda naturens livsvillkor verkligen är, och hur fattigt folket i Afrika verkligen har det, man skäms nästan som den vita mannen man är och kommer dit i allt välmående.
Vi avslutade redan med några lata dagar på Zanzibar i en hydda med halmtak men med alla faciliteter både i och runtomkring, med tid för att smälta alla intryck vi fått tidigare.
Allt var verkligen helt perfekt förutom att jag blev sjuk på redan tredje dagen, och under åtta dagar kunde jag knappt äta eller dricka, allt rann rakt igenom mig.
En semestermagsjuka på ett par dagar ska man väl klara av tyckte jag först, men det ville inte gå över, och jag blev allt sämre, orken fanns inte kvar och jag blev verkligen väldigt dålig.
Våran driver ville köra mig till sjukhuset, men det skulle betyda att vi skulle få avbryta hela resan och det ville jag absolut inte, barnen skulle se det som bakslag och göra om den resan ville jag inte göra en gång till, den var tillräcklig tuff.
Väl hemma åkte vi nästan direkt till akuten, jag blev inlagd i fem dagar på infektionskliniken, jag hade fått multiresistenta ecolio bakterier i blodet och fick antibiotika direkt in i blodet, så det var inte savannens djur som var de farliga, utan de osynliga som låg på tallriken.
Frugan blev också dålig, camtylobacter så hon hade också en VIP-plats på muggen.
När jag kom hem så hade vi varsin toalett och hela huset stank av handsprit.
Mina njurar tog rejält med stryk och jag hade ett blodvärde som var tio! gånger högre än vad man bör ha, så det kunde ha gått riktigt illa, att kissa svart är inte bra.
Jag kände mig väldigt gammal när jag fick min första kateter insatt på sjukhuset, men systrarna tröstade mig med att jag är fortfarande den yngsta på hela avdelning.
Men jag var inte så kaxig när man skulle gå på toaletten med ställningar och flera påsar att köra runt med, är det här man ska se fram emot när man blir gammal?
Jag blev nog fem år äldre på den här resan, kroppen har inte hämtat sig riktigt än.
Jag fick mig mera hem än när jag reste.
Resan har etsat sig in i mig på både högt och lågt, och det är nog det mest fantastiska jag och frugan någonsin gjort.
Resan gick på över hundra tusen och det låter som mycket, och det är det, och det gör man bara en gång i livet.
Men börjar man räkna på det så är det bara en fråga om prioriteringar, om jag hade sparat de pengar som jag inte lade på alkohol under mina 15 år så har jag pengar kvar till Greklandsresan i augusti också, ibland händer allt på en gång, frugans 60 årsdag och hennes vänninas firar vi med 12 personer där nere.
Två utlandsresor samma år, jo jag tackar jag…

Visst sa jag att det händer grejer hela tiden?
Man har inte tråkigt som nykter heller, det handlar om att vilja se saker man inte ville se som aktiv suput, då allt annat var oviktigt.

Klockan närmar sig halvtvå på natten mellan lördag och söndag, jag ligger i sängen mellan sköna svala lakan och med härligt musik i mina lurar, och är inte trött alls.
Nätterna är min tid för reflektion medans frugan ligger bredvid och drar tunga stockar.
Jag tycker jag känner igen det, kan det ha varit grunden till mina år av inlägg på forumet tro?

Berra

Adde
sön, 2024-04-07 - 10:30

Så skönt att höra av dig Berra ! Jag funderade om jag missat dig i röran i det nya forumet !!??
Jag har samma erfarenhet som du med magsjuka i Afrika. Dag 2-3 så ställer magen om från bakteriestam Europa till bakteristam Afrika ! Men jag har aldrig blivit så dålig som du blivit. Till andra världsdelar funkar det betydligt bättre....förutom Indien :(
Välkommen hem :D

Sisyfos
mån, 2024-04-08 - 06:23

Kul att höra från dig Berra! Vilken resa ni gjort. Och vilken resa du gjort. Hoppas du återhämtar dig ordentligt och kan göra i ordning stugan. Väldigt häftigt med en Afrikaresa.
Ha det fint!

Berra
tors, 2024-07-11 - 23:47

Long time,no see!
..eller borde det vara reading eller hearing?

Första veckan påbörjad av tre semesterveckor, jag och frugan är vid stugan, ha! Det rimmade ju..
Vi är ensamma för tillfället, helgen som gick var full pott med folk, men nu är det betydligt lugnare, eller lugnare och lugnare, inte precis ändå...
Vi håller på och bygger vårat uterum efter många års tvivel.
Paviljongen hängde i trasor, helt ut och söndersliten av väder och vind.
Det var vår tredje på tjugo år, nu började priserna på nya paviljonger närma sig allt mer insatsen på ett uterum och nu bestämde vi oss, vi kör!
Men inte helt kantat av problem.
Det blev fel i leveransen, fick för många delar levererade, och inte helt enkelt att skicka tillbaka.
Lastbil ut på närmaste ö med landförbindelse, sedan en hyrd färja som skulle köra ut det till vår ö , och under två dagar med fyra man att släpa upp 1,5ton för 104 trappsteg upp för berget, det tog på krafterna rejält.
Men som vi också brukar säga, den motionen förlängde nog våra liv med ett par veckor, så allt är nog inte av ondo.
Vi rev Paviljongen och byggde upp stommen på första helgen, sedan kom midsommar som vi tillbringade i Norrland hos ett par goda vänner.
Blodfattiga efter värsta myggsommaren i norr på decennier påbörjade vi takläggning i obyggliga stormvindar helgen efter, och sedan reglade jag upp ena väggen och målade hela rasket helgen efter den.
Jag och min svärson var helt slut i huvudet på söndagseftermiddagen och kunde inte läsa den något kassa instruktionen till hur man monterar skenorna och konsolerna till glasdörrarna.
Men frugan och jag gav oss in att försöka tyda manualen och har lyckats gneta av tre väggar på tre dagar och idag tog vi släpet för att inhandla golvet.
Ambitionen är att få det färdigt i morgon så vi kan påbörja inredningen i helgen.
Då har jag nått min andra ambitionsnivå, att bara slita hårt första veckan på semestern, och det ser ut att hålla.
Det värker i stort sett i hela kroppen, och jag märker att jag har blivit äldre, jag orkar inte lika mycket som förr, och det gör mera ont i muskler och leder.
Men det är ju en naturlig förändring och inte mycket att göra något åt.

Så när det kommer till alkoholen då, jo det är samma lika, fortfarande "torr" men inte i sinnet.
Jag är inne på min andra back av låtsasöl vid stugan, och jag dricker den för att jag är törstig och det är gott, inte för den verkan alkoholen hade givit mig.
Jag vaknar gott varje morgon utan ångest hyfsat utvilad, jag kan möta världen och en gryende morgon med en kaffekopp i näven lyssnande på fågelkvitter på farstutrappan, det är semester och vad mer kan jag önska?
Solen strimmar genom trädtopparna och snart badar jag i både sol och svett.
Om jag hinner innan middagen kan jag gå ner till bryggan och kasta mig i det kalla havet för att svalka av mig.
Det är svensk sommar, och varje soltimme räknas, även regnet behövs när gräsmattan skriker av törst, och regnet kommer, var så säker.
Jag längtar till mina andra semesterveckor när jag ska lata mig i hängmattan med läsa något helt onyttigt och slumra däremellan.
Det brukar sällan bli så, jag är allt för rastlös och kommer att hitta på något som måste göras, här och nu...
Jag är sådan och har alltid varit sådan, men det känns mera ärligt när man är nykter.

Mors Berra

Berra
sön, 2024-12-29 - 23:19

Fem månader drygt...
Sedan jag skrev några rader, det är nog rekord för min del.
Jag som brukade skriva varje söndagsnatt.
Jag går in ibland på forumet och skrollar förbi lite nya inlägg, men det händer allt mer sällan numera.
Varför?, jag har nog inget egentligen bra svar på det.
Det som är sagt är sagt, jag har nog inte så mycket mer att tillägga, min dagbok ser ut lika från år till år.
Det är inte så mycket som skiljer.
Har varit på julbord med jobbet, det ser ut som det brukar.
Jag drack julmust och var nöjd med det, några drack massor av shots och det märktes inte på dem.
Andra blev som de brukade, dr Jekyl och mr Hyde.
Han som inte säger ett knyst på jobbet blev en klängig och pratig kille som slutligen blev utkastad av vakten.
Jahopp tänkte jag, allt är som det brukar, vissa klarar av massor av alkoholen, andra inte.
Själv behöver jag inte bry mig då alkoholen inte längre är en del av mig, den finns runtomkring mig men den är som en irriterande mygga som inte biter, man får fläkta lite för att hålla den på avstånd.
Mitt liv är lugnt, jag jobbar och gnetar några år till innan jag ser fram mot en livslång semester.
Hoppas bara att min kropp håller fram tills dess, min dossette är knökfull av tabletter och jag försöker kanske lite sent om sider att tänka på min hälsa.
Jag är fortfarande alldeles för tjock, om man omvänder mitt bmi så borde jag vara nästan tre meter lång.
Sötsuget som inte ligger allt för långt ifrån alkoholen har jag fortfarande inte fått bukt med, bara någon timme efter maten slår den skoningslöst till.
Men jag är tacksam för att jag åtminstone håller mig nykter, bara den skulle göra mitt liv så mycket svårare.
Ni som känner mig vet att nyårsfirandet inte betyder så mycket baluns för min del.
Det som hela vintern gör med mig är en ständig längtan till våren, sol och värme, djur och natur får mig att blomma ut som en vitsippa i en snösmältande dikeskant.
Just nu känns det som om jag ligger i en loop i en frysdisk.
Det är mörkt och kyligt ute, jag tillbringar den mesta av den lediga tiden under en pläd halvsovandes i soffan.
Blev inkallad idag på en söndag att jobba, men det gör inget då jag har en sådan bra chef som jag gärna hjälper då det kniper, då livet handlar mycket om att ge och att ta.
Alkoholen tog nästan allt, nu kan jag ge lite tillbaka.
Jag ångrar ingenting av mitt beslut för drygt 16 år sedan.
Jo kanske lite, att jag inte tog det beslutet tidigare.
Forumet har betytt väldigt mycket för min framgång.
Jag har betalat av den med god ränta.
Hoppas att mina rader har kunnat hjälpa några av er uti detta avlånga land.

Berra

VictoriaB
fre, 2025-01-31 - 17:29

Berra, Adde och Mulletant❤️ Victoria här, som sen blev Viktoria och nu är VictoriaB :-b
Så roligt att se er! Har precis "råkat" hitta tillbaka hit, och det finns nog en mening med det...kanske tid för återblick från den plats där jag befinner mig nu...
Fint att se er som sagt. Ni har betytt och spelat roll. 15 år nykter nu.

Berra
mån, 2025-07-14 - 01:15

Ytterligare sju månader som passerat sedan jag skrev något här på forumet.
Tiden går, då var det runt nyår, nu är det semestertider.
Jag läser alltid på forumet, nästan varje vecka, ser nya komma och gamla går vidare.
Ett livets forum, det handlar inte alltid om alkoholen, utan i dess sammanhang.
Hur man bryter mönster och rutiner, växlar spår och finner en ny identitet utan alkoholen.
Inte lätt, men det är en beska man får försöka ta sig igenom, för vissa går det lätt, vi andra finns här på forumet för att stötta varandra.
Vad ska jag säga, efter 17 år så går det lättare?
Väldigt få vet inte om det att jag numera avhåller mig från alkoholen, det har blivit en självklarhet, de som frågar…ja de befinner sig nog i den sitsen jag befann mig i då.
Varför, hur går det till, är det inte jobbigt, är du religös, osv.
En enkel förklaring som ger andra en liten hint, jag har druckit färdigt min del brukar jag svara.
Jag sade det senast vid fredags lunch när jag var ute med kollegorna, han visste men ville ändå fråga, jaha du menar att du slipper bakfylleångesten din jäkel?
Ja precis så, du verkar tala av egen erfarenhet svarade jag.
Vi skrattade och så var det spörsmålet till ända, vi fortsatte med annat prat, det kändes lättsamt och i grunden allvarligt, men ändå respektabelt från båda sidor på något sätt.
Mitt liv ser inte mer annorlunda ut nu än det har gjort de andra åren.
Ni vet att jag älskar sommaren, sol värme och naturen, inget får mig på ett bättre humör.
Om en vecka går jag på tre veckors semester, frugan gör mig sällskap de två första.
Hon har börjat ett nytt jobb efter att ha fått kicken i samma firma efter fyrtiotvå år!
Det har varit mycket tandagnisslande och gråt under halvåret hon var arbetslös.
Men hennes goda rykten hade spritt sig till hennes kunder och där fick hon jobb.
Inte lika välbetalt men allt annat är guld, snälla och uppskattande kollegor, inte det ”kärringgetto” där fanns förut som talade med kluven tunga så fort någon vände ryggen till, visst det är lite svårare att lära sig nya datorsystem när man kommit upp i åldern.
Men fyra år till sedan en livslång semester.
På min arbetsplats har vi växtvärk, pumpar in nytt folk och mitt ansvarsområde har mer eller mindre blivit att utbilda de nytillkomna.
Jag är som ett levande lexikon och med den livserfarenhet jag har med samma område under 43 år är jag en tillgång, och det tar upp till två år innan de blir självgående.
Krämporna har kommit i en rasande fart och jag hoppas att jag klarar minst två år till, och jag låter de unga och viga krypa i trånga utrymmen under min uppsikt.
Vi har många farliga delar av våran verksamhet så noggrannhet och försiktighet är vårat ledord, vi haft några incidenter så säkerheten ligger alltid högst på våra agenda.
Men en vecka ser oftast ut så här, under vardagarna är vi båda så trötta att vi bara halvsover i soffan efter middagen, kryper upp i bingen runt kl 10, pillar lite på paddan för att sedan somna sött.
På fredagar vaknar vi till ordentligt, snabbt efter jobbet hämtar jag frugan vid tåget, vi svänger förbi mataffären för att sedan med världens fart åka ut till stugan.
Släpar upp helgens projekt, denna helg var det sex stycken pallkragar som skulle slipas och målas för mina odlingar.
Vädret har varit bättre, nu skulle jag lätt kunna sälla mig till allas klagan över vilken skitsommar vi har haft hittills, men det gör jag inte, man kan inte råda över vädret.
Och regnet behövs, grundvattennivån är kritisk låg överallt just nu, men blåsten…
Hursomhelst svetten lackar och glesbygdsdräkten (kläderna jag bär vid stugan) är ständigt skitiga och jag är just då som lyckligast, energin jag har då finns aldrig annars.
Att skapa är bland det roligaste jag vet, och påta i trädgården som är en sorts skapande det med, men det händer väldigt lite med tanken på den insatsen jag lägger ned.
Jag hade en semestervecka själv ute vid stugan, och jag trodde jag skulle sakna sällskap men jag hann aldrig känna efter, det både gladde och skrämde mig lite.
Är jag en eremit?
Jo jag är en person med mycket behov av egentid för eftertanke, jag är i grund och botten en grubblare, och märker att det har smittat av sig på mina barn.
Men mest tycker jag om att sitta vid stugan efter ett hårt arbete och eftersvettas i solstolen med en kall nollöl med kondens på sidorna och bara blänga rakt ut, helt tömd på tankar och bara låta naturen överväldiga mig.
Blå himmel med vita molntussar, en skriande mås strax över trädtopparna, en segelbåts mast som kan skönjas mellan tallarna, kluckandet ifrån bryggorna, ångvisslan från ångbåten på avstånd, barnskrik när de plumsar i det kalla havet, hackspettens gälla skrik några femtiotal meter ifrån skogsbrynet, tjattret ifrån en av fågelholkarna.
Myrornas enträgna släpande på något vid mina fötter, en sprucken blåsa i handen efter allt krattande, ett skärsår i fingret som vägrar sluta blöda, flugan som surrar runt mitt huvud ditlockad av svettlukten, det är svart mellan tårna efter att ha grottat i jorden.
Och mitt i alltihopa så känner jag mig väldigt nöjd med livet, jag är fysiskt utsliten men laddad i själen, konstigt egentligen.
Stugan som för väldigt många år sedan enbart var förknippad med ett ständigt rus.
Nu berusas jag av annat, det hade jag aldrig kunna tänka mig i min vildaste fantasi för 17 år sedan, men förändringens tid är aldrig förbi.
Den smaken låter jag ligga kvar i munnen, och den är inte bitter…

Berra

Molnet
mån, 2025-07-14 - 08:48

Fantastisk läsning.Så realistisk & bra skildring av livet.Grattis till 17 år.Det är stort.Och härligt med din skapande fritid vid sommarhuset.Och vädret kan man inte göra något åt.Så är det sannerligen.Må så gott!

vår2022
mån, 2025-07-14 - 09:32

@Berra Tack för en fin skildring och inblick i ditt liv. Kan känna igen mig i hur stugan fått en ny mening och aura kring sig efter mina fyra nyktra år på vårt ställe. När den vackra platsen fylls ut med en alkoholfri energi och och hur den ger återhämtning tillbaka i form av lugn, påfyllda krafter mentalt och sinnesfrid. Kroppen som ofta behöver jobba emellanåt för att hålla husen och omgivningen i skick och den sköna tillfredsställelsen det ger när man tar igen sig, belöningen i ett bastubad och dopp i sjön.

17 år i frihet! Härligt! Ha det gott!🌞❤️

fooliehutten
mån, 2025-07-14 - 10:31

@Berra, fint att få din återkoppling. Jag gick tillbaka och läste ditt första inlägg och klokskapet du förmedlar idag ger så mycket när man relaterar till starten din. Läste också här för typ 10 år sedan, men tog mitt beslut förra året. Tack för den inspirationen du gett och ger. Du var en av de goda krafterna som fick mig att gradvis börja ändra färdriktningen på min inre kompass.🤠