av rabbitgirl

rabbitgirl
lör, 2025-08-02 - 21:15

Skrev här för mycket länge sen. Idag vill jag reflektera över min historia och olika faser av beroendet. Det kan gå och fungera på så många olika sätt med ett beroende.
Fas 1
Drack mycket, 2016 var jag definitivt beroende. Smygdrickande, ett par gånger sjukskriven från jobbet pga bakfyllan, gjorde bort mig på flera fester, allmänt kaos. Drack i princip varje dag. 2 december fick jag panik och bestämde mig att sluta tvärt. Det gick.
Fas 2
Var helt alkoholfri under flera år. I början hade jag ganska starkt sug, mådde inte bra. Sedan gick suget över, men blev allmänt frustrerad av att inte kunna göra hur jag vill, leva som jag vill. Kunna äta god middag med ett glas vin.
Fas 3
Sen började jag dricka en del. Det var absolut inte lika mycket som förut, bara på helgerna, men det hände, kanske en gång per 3 månader att jag var bakfull morgonen därpå. Lite fel blev det ibland, men jag skulle kalla det för måttligt ändå. Kunde låta bli under 2-3 veckor, men som sagt, ibland blev det för mycket och det irriterade mig.
Fas 4
Pappa gick bort. Bestämde mig att lägga i bromsen. Drack ingenting under 1 år.
Fas 5 (nu)
Jag kan verkligen dricka måttligt. Sällan mer än 1 glas vin och en drink. Dricker oftast till maten, kanske 1 gång under helgen, ofta blir det alkoholfria helger . Jag blir mycket sällan påverkad, men maten smakar definitivt bättre. Jag anser att mitt drickande inte är ett problem längre. Det som övertygar mig själv är att jag har slutat tänka på vin hela tiden, planera, köpa, försöka gå ut bara för att dricka. Jag är inte besatt av de tankarna längre. Det har händ flera gånger nu att vinet i flaskan blir surt för att jag inte hade lust att dricka. Skulle aldrig fungera innan, ha ha. Ibland när andra tar ett glas känner jag bara, jag orkar inte idag.
Jag älskar känslan av att kunna leva som jag vill. Jag är försiktig för att jag vet hur min hjärna fungerar, har en typ av benägenhet till beroende. Men jag kan nu leva med det utan att behöva pressa mig för hårt, eller konstant kämpa med någonting. Det har liksom fallit på plats. Äntligen är jag avslappnad. Däremot det som är lite mystiskt är att jag inte vet riktigt hur jag har lyckats.

Himmelellerhelvette
lör, 2025-08-02 - 21:52

Så skönt för dig @rabbitgirl ❤️ Jag tror nog säkert att några få kanske kan klara av att lära sig efter ett destruktivt drickande men jag tror det är oerhört sällsynt! Ett råd du kan få som du inte bett om är att checka av med dig själv om ett år, två, fem år o.s.v. se om det fortfarande håller sig så stabilt som det gör nu, då har du hittat rätt för dig. Kram❤️

rabbitgirl
mån, 2025-08-04 - 22:54

@Himmelellerhelvette, du har rätt, absolut. Det är kanske detta som gör att det fungerar för mig? Att identifiera risksituationer och ta ett steg tillbaka INNAN jag börjar dricka mer? Det var extremt jobbigt att bearbeta sorgen när pappa gick bort och då visste jag direkt att jag inte vill tillåta mig själv att dricka alls under ett längre tid. Det blev ett år. Och det var inte det att jag ville hålla mig helt nykter då som var problemet. Kändes ganska naturligt ändå.

Tjej82
lör, 2025-11-08 - 11:07

@rabbitgirl åh sp skönt att läsa! Jag har gjort lite samma resa som dig, drucikt dagligen i perioder, i smyg, inte blivit för onykter men andra gånger långt över gränsen med svår ångest som följd. Haft längre nyktra perioder utan problem och vill kunna ta ett glas rött till kvällens oxfile. Har bestämt mig för att avstå i risksituationer, större tillställningar där glasen bara fylls på. Känner mig hoppfull att jag har kontroll och kan leva livet som jag vill utan A i konstant fokus. Hörs gärna mer med dig då vi verkar ha liknande situationer!

rabbitgirl
tis, 2025-11-11 - 19:22

Hej @Tjej82
Tack för din kommentar 😊 Det kan nog stämma att vi har en del gemensamt! Självklart är varje hjärna olika, varje beroendesystem fungerar på sitt eget sätt, och precis som jag vet att jag ofta måste tänka igenom det jag gör, kan ingen annan veta hur det blir för dig. Men jag önskar dig allt det bästa – självkännedom och kontroll.

Jag sitter hemma med ont i halsen och snuva och funderar lite på livet. Jag tror att anledningen till mitt drickande var att jag hamnade i en situation som jag egentligen absolut inte ville vara i. Jag hade varken livserfarenhet eller styrkan att ta mig ur den. Sedan några år tillbaka har situationen löst sig av sig själv, och jag känner att jag har fått mer distans, acceptans och förståelse för allt som händer omkring mig. Livet är kanske tuffare nu – sjukdomar kommer och går, och mycket händer som jag inte kan kontrollera – men jag vet att jag gör det jag tycker är bäst, och jag älskar mitt liv.

Jag samtalade med en psykolog när min pappa gick bort. Han hjälpte mig att bearbeta sorgen under några månader – det var skönt att kunna prata med någon utan att belasta sina närmaste. Intressant nog tyckte han, till skillnad från många andra, att det inte är någon konst att sluta dricka helt. Konsten är att använda hjärnan på ett klokt sätt: att ta kontroll över sitt beroendecentrum, förebygga, styra och reglera balansen. Han gav mig styrka, för han sa att om jag vill, så fixar jag det. Särskilt eftersom jag redan 2016 lyckades omvandla ett ganska allvarligt alkoholmissbruk till ett vanligt, ganska begränsat drickande.

Jag känner mig själv. Om jag skulle fokusera på att sluta helt, skulle jag inom fem minuter bli beroende av något annat – socker (inte bra om man har diabetes), shopping, sex, tabletter eller träning på ett skadligt sätt. Alla de beteendena skadar mig, och jag vill ta till dem när jag mår dåligt. Jag kan bli beroende av nästan vad som helst. Men jag vill inte sluta med allt detta för att då tappar livet sin smak, blir som att bo i ett kloster. Det handlar om att medvetet arbeta med balansen, se mig själv och tillåta mig det som är bra – allt i måttliga mängder. Det är komplext, men också vackert. Det gör mig till en människa. En sån här riktig människa, som jag kan verkligen blir förbannad och besviken på ibland, men som jag för det mesta älskar och även beundrar på ett knäppigt sätt.

Tjej82
tis, 2025-11-11 - 22:02

Såklart är vi alla olika. Du skriver fint om hur du vill leva och du vet vad du behöver för att kunna göra det. Jag tror också att med kunskap och självkännedom kommer man långt, självklart beroende på vilken typ av drickande man har.

Jag hoppas och tror att jag tagit tag i detta i tid och kan lära mig att dricka måttligt (jag har under vita perioder också tagit till annat, som godis och läsk för att ”stilla” begäret och tomheten..) eftersom jag hela tiden tänker på och är medveten om vad jag INTE vill med mitt drickande.

Vi hittar alla vår väg och klassisk storasyster som man är vill man ju inte belasta andra med sina problem. Dock har forum som detta hjälpt mig reda ut tankar och känslor och man kan skriva av sig utan att dömas.

Även fint att kunna skriva till en professionell rådgivare som bollar tillbaks ”vad tror du?” ”hur känns det för dig?” när man uttrycker tankar och funderingar.