Hej!
Jag har legat lite lågt och tänkt att vid 30 dagar ska jag göra mitt första inlägg, nu har det gått 1 månad och jag känner mig redo!
Vill använda forumet som lite av en journal, då jag är väldigt dålig på att föra en sådan själv.

Ser att det finns en gemenskap och goda tankar här inne när jag surfat omkring och läst lite, jag hoppas kunna vara en del av den någon dag!

@Shiba .Välkommen hit.Att använda AH som en dagbok/journal är toppen.Att bolla tankar,känslor,erfarenheter & kunskaper med andra härinne på forumet är till extrem stor hjälp.Läs & skriv här ofta.Grattis till 1 månad.Stort.

@Shiba Grattis till dina första 30 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Fortsätt som du gjort hittills, fördelarna ramlar in efterhand. Skriv mycket, det funkar som en slags självterapi. Alkoholen är ofta bara ett symtom - det är orsakerna till att vi dricker som vi måste ta itu med, en grej i taget.

Kram 🐘

Grattis och välkommen! Bra första steg att posta här i forumet. Här finns det mycket erfarenhet att ta hjälp av. Många nynyktra (som jag själv), många med längre nykterhet att lyssna till. Du är inte ensam.

Tack så mycket för det varma välkommnandet @molnet, @Andrahalvlek och @Silvertärnan!

Jag har funderadat lite på vilken ände jag ska börja i. Denna tråd är främst för min egen skull, men eftersom jag gärna vill att den kommer till nytta för andra börjar jag nog med en bakgrund!

Bakrund:
Jag är en 34-årig man som, med handen på hjärtat, nog haft alkoholproblem ända sedan jag köpte med mig den första flaskan Passoa och Absolut V från en Spanienresa vid 18-års åldern. Med denna grogg satt jag och spelade datorspel ensam.

Min uppväxt var som de flesta andras, vi bodde i villa tills föräldrarna skiljde sig vid 10-års åldern och därefter i lägenhet. Farsan ville nog aldrig ha barn egentligen, han gav oss tak över huvudet och mat på bordet. Vid 17-års åldern bråkade vi, och han sa att han inte hade en son längre. Vi återupptog kontakten när jag var 23, då han var ångerfull och ändrat inriktning i livet. Men skadan var redan skedd, vi har en nu en relation men det finns inget djup.

Morsan gjorde det bästa hon kunde, för henne var det att gifta sig så fort som möjligt med första bästa. Detta ledde sedan till skilsmässa och cykeln började om. Jag hade 5 olika adresser och 2 olika "plast-farsor" efter 10-års ålder. Detta ledde till en stor rotlösthet jag har burit med mig in i vuxen ålder, då jag flyttar ca 2ggr per år. När jag fick mitt första jobb som grovarbetare efter militärtjänsten vid 20-års ålder fick jag köpa smuggelvodka av arbetskollegorna. Detta ledde till att jag satt i mitt rum, drack och spelade varje kväll tills vodkan tog slut. Morsan kom på gömman av flaskor och sa orden jag inte har glömt: "Jag bryr mig inte om om du blir alkoholist, men du ska inte bli det under mitt tak" - det var alltså viktigare för henne att uppfattas som perfekt mamma än att hjälpa sin son. Jag flyttade ut snart efter det och har inte pratat med henne på drygt 12 år. Jag har förstått i efterhand att hon var väldigt narcissistisk och förminskade under min uppväxt.

Jag började nog inse mitt alkoholproblem redan vid 24-25-års åldern, men då ska man ju dricka, eller hur? Gå ut på krogen, dricka. Spela tv-spel, dricka. Jag började tänka på varför jag drack? Jag spelar väl tv-spel för att "fly verkligheten", räcker inte det?

Noterade hur kollegorna på fabriken, som hatade sina jobb, gå hem och dricka varje helg. De två dagarna av "frihet" spenderades fulla och bakfulla, lagom till att man kommer tillbaka till jobbet på måndagen igen (även jag var ju en av dessa).

Men jag härkade på, som många av oss har gjort. Vit månad här, några veckor nykter här, jag är såklart inte alkholist, kolla på a-lagarna! Men jag insåg att jag inte vill leva mitt liv så här längre, det måste bli ändring. Jag trodde drickandet var självmedicinering för ångest och depression, nu i efterhand har jag insett att alkoholen snarare har lett till ångest och depression, och att det bara är en ond cykel.

Jag har identifierat de två huvudanledningarna till att jag dricker:
1. Slippa hantera känslor och,
2. Jag har tråkigt.

2an är en ny insikt för mig, jag är alltså en 34-årig man utan intressen, hobbies eller fritidsaktiviteter. Det har alltid varit enklare att ta vägen förbi systemet, köpa några burkar öl så var den kvällen borta.

Jag tror jag avslutar där för idag. Men jag har en fråga om någon har orkat läsa ända hit!
Vad märkte du för skillnad från månad 1 till månad 2? Vad har jag att se fram emot? :)

@Shiba Bästa Shiba. Du har oändligt mycket att se fram emot. När man blivit slav under alkoholen är det den som styr ens tid och liv. Då är det väldigt svårt att ha självtillit, odla vänskaper och fritidsintressen. Resan funkar olika för oss men de flesta vittnar om att livet blir bättre. När jag läser din text så har du då så mycket att upptäcka När distansen till till alkohol blivit större, och det sker successivt. Det är först då som du kan börja ta tag i dom problem som livet fört med sig i form av föräldrar som inte funnits där. Jag har mer och mer börjat se på nykterheten som att bli vuxen, på riktigt. Det är ingen annanän jag själv som kan skapa förutsättningarna för att skapa ett gott liv och det blir så mycket enklare när man möter livet på riktigt, utan A som bara försvårar och förstör. Så medxdet sagt, för varje vecka, månad som går blir helheten enklare trots små bakslag emellanåt. Lita på processen och på att det finns ett liv bortom alkoholen som är så oändligt mycket bättre😀

@Shiba Det händer saker hela tiden, ibland är det myrsteg och ibland jättekliv. Det är en process som kommer att pågå länge - så länge du är nykter.
Det där du skriver om att du har tråkigt känner jag igen. Det är ju så himla enkelt att då hälla i sig lite vin… Men samtidigt struntar man då i att skaffa sig riktiga intressen. Det som egentligen är så mkt roligare att göra. När man druckit länge kan det vara svårare att skapa de nya vanorna, men det är jätteviktigt.
Att sluta dricka är så mycket mer än att bara sluta. Det handlar lika mycket om att skapa ett bättre (och roligare) liv.
Så fundera på saker du vill göra och pröva.
Då blir det också lättare att skippa giftet.
Läste också din bakgrund. Bra beskrivet och viktigt att formulera vad som kan ha format en själv, det kommer att hjälpa dig!
♥️

Du har så oändligt mycket att upptäcka för dig och ditt liv utan alkohol. Men som du säkert läst i olika trådar är det ingen quick fix, så du måste ha tålamod. Jag har erfarenhet i min bakgrund kring föräldrar, som, av olika skäl, inte varit stöttande men jag har kommit till insikt i att jag inte vill låta det som passerat få definiera mig och mitt liv idag. Det som varit är förbi och det enda jag kan påverka är framtiden. Något som jag tycker pushar mig i rätt riktning var att tänka "om jag fortsätter så här i 5 år till var är jag då?". Det grundade mitt beslut att bli alkoholfri. Du har tagit ett viktigt och stort steg genom att skriva här i AH.

@Shiba Hej och välkommen hit! Bra jobbat med 30 dagar och på väg mot fler!💪. Tack för att du ville dela med dig av din bakgrund, den har varit tuff och sådant påverkar oss och våra tankar om oss själva. Vi måste ändå göra det bästa av det och skapa oss ett liv där vi mår bra och känner meningsfullhet. Det förgångna kan vi inte påverka men för framtiden finns alla möjligheter.

Att identifiera varför man dricker och risksituationer är A och O. Du har identifierat 2 och det är en bra start. Precis som du skriver blir livet tråkigt utan intressen och hobbies och precis som för dig var att dricka en aktivitet för mig. När, var och hur jag skulle fixa och dricka var en dominerande tanke i mitt liv. När jag blev nykter började jag träna regelbundet och det gick hand i hand med att äta och laga bra mat. Jag rensade och sorterade saker, målade om och fixade sovrummet och andra rum, läste och tog till mig massor av fakta kring hur alkoholberoende påverkar hjärnan, har även hundar som tar mycket tid, jag blev aktiv på olika sätt och skapade en tråd här och har varit aktiv i över 3,9 år nu. Detta forum är så bra och vi stöttar och stödjer varandra till ett alkoholfritt och bra liv, så var aktiv, dela med dig och ta del av andras erfarenheter.

Det sker hela tiden saker ju längre tid man är nykter. Hjärnan återhämtar sig alltmer och kommer i balans. Det påverkar våra tankar och känslor, inte alltid synbart där och då, men tillfrisknade sker hela tiden. Det är en process som behöver tid och bör få tid. Man behöver skapa nya rutiner och ersätta alkoholrutinerna, hitta på nya roliga aktiviteter och vårda kroppen via fysiska aktiviteter och knoppen genom att lära känna sig själv och sina behov bättre. Kanske ta kontakt med en psykolog för att få hjälp att bearbeta sin ryggsäck.

Så en dag i taget och framåt! Att bli alkoholfri är det bästa beslutet i mitt liv och jag mår riktigt bra nu! Kram❤️

@Shiba .Du har redan gjort stora insikter.Du skrev citat:”Jag trodde drickandet var självmedicinering för ångest och depression, nu i efterhand har jag insett att alkoholen snarare har lett till ångest och depression, och att det bara är en ond cykel.Min reflektion:Så kan det ju åxå vara.Man behöver ju inte ha en massa ångest / problem .Man kan ju bli beroende av A ändå & komma in i en ond cirkel med för mycket & för ofta med A som leder till sug osv.A är ett nervgift & jobbar så.Du skriver åxå att du dricker för att slippa känslor & för att du har tråkigt.Mitt tips till dig är:Skippa A,genom löfte en dag i taget.Använd verktyget HALT.Se till att lägga till goda vanor:Bra mat regelbundet.Frisk luft & dagsljus varje dag.Cykla/ promenera gärna i naturen.Skapa en nedvarvningsritual efter jobb som inte innefattar A.Sedan ger du dig ut på livssafari:Testa olika aktiviteter.Finns oändligt mycket.Lär dig något nytt.Gå en kurs mm.Läs & skriv härinne varje dag.Jobba på med att läka & hela dig själv.När du känner dig lite stabilare så får du hitta strategier för att hantera känslor.Finns psykolog på mindler mm.Jag tror på dig .Du kommer att fixa detta.

Hej allesammans! Tack för alla era snälla ord och insikter, det värmer att läsa.
Jag har fått bra hjälp av en psykolog tidigare (icke-kbt). Jag "skyller" inte på någon när det kommer till min uppväxt, men jag tycker det är viktigt att inse hur uppväxten har påverkat en, så man kan lägga pusslet om hur och varför man beter sig på vissa sätt (behöver inte heller vara rätt eller fel :)).

Som ni förstår har jag "slutat" dricka tidigare och det har inte gått, men denna gång har de (nu) 32 dagarna förflutit väldigt odramatiskt. Jag befinner mig i en väldigt jobbig situation just nu, då min sambo lämnade mig förra veckan efter 3 år. Nu är det jag och hunden. Men jag har inte haft någon tanke alls på alkohol eller att jag borde dricka, fast än jag är väldigt ledsen och sårad. Det känns skönt att få vara det för en gångs skull och inte gömma det bakom alkoholen.

Jag har återupptagit min stoiska litteratur och fastnat för ett stycke jag tänker på mycket just nu:
To lose someone you love is something you'll regard as the hardest of all blows to bear,
while all the time this will be as silly as crying because the leaves fall from the beautiful trees. But the falling of the leaves is not difficult to bear, since they grow again, and it is no more hard to bear the loss of those whom you love; for even if they do not grow again they are replaced. "But their successors will never be the same?" No, and neither will you.

Jag vet att det bara har gått 32 dagar, men jag vill något annat nu, jag vill inte dricka längre. Jag brukar tänka på när jag slutade snusa efter 8 år. Då vaknade jag upp (bakis såklart) utan snus, och var då tvungen att pallra mig iväg till Ica. Blev så sur och tänkte för mig själv aldrig i livet ska jag vara så här beroende av något (annat än mat och vatten kanske) och slutade på stående fot. Det var snart 7-8 år sedan. Jag får använda mig av min lathet och envishet!

Nu känner jag att jag har hunnit skriva ikapp om vart jag står just nu!
Önskar er allt väl!

@Shiba En sak med forumet som har hjälpt mig mycket är igenkänningen med det andra skriver. Jag trodde ju länge att min relation till alkohol var unik, men när jag började läsa här insåg jag hur många andra hade gått igenom väldigt liknande vad jag gått igenom och känt liknande saker. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag slutade också att snusa på stående fot, inte i precis samma situation förvisso men det skulle kunna ha varit det.

Du skrev t.ex. "Men jag härkade på, som många av oss har gjort. Vit månad här, några veckor nykter här, jag är såklart inte alkholist, kolla på a-lagarna!"

Precis samma förringande hade jag. Fanns där något tvivel på väg mot Systembolaget så kunde det slås bort när jag såg dem sitta på bänken en bit bort och jag kunde resonera att jag är ju inte där.

Du skriver också: "Jag trodde drickandet var självmedicinering för ångest och depression, nu i efterhand har jag insett att alkoholen snarare har lett till ångest och depression, och att det bara är en ond cykel."

Vilket också är en viktig insikt. Jag brukar säga att dricka alkohol mot ångesten är som att ta ett blancolån för att betala räkningarna. Det fungerar, temporärt, men man kommer få betala tillbaka med ränta och man måste hitta en långsiktig lösning istället.

Du har redan kommit till dessa insikter och jag hann fylla 40 innan jag var där. Men nu har jag snart varit nykter i 5 år, ja det återstår 2 dagar och det har egentligen bara blivit bättre med tiden. Du frågade lite om månad två. Vi är ju alla olika också. För min del så ökade min ångest och kulminerade dag 50 som nykter. Sen efter det vände det och det blev bättre. Idag mår jag oförtjänt bra och jag använder min tid till mycket roligare saker. Jag har t.ex. börjat studera igen, vilket jag önskat göra länge. Där har vi också en liten skillnad mellan oss också. Du nämnde som en av två anledningar att du drack på grund av att du hade tråkigt. Det kanske vore värt att ta upp något slags intresse som du försakat som kanske litteraturen som du nämner? Nu känns du ju stabil som du är men det skadar inte att försöka förändra på förutsättningarna i alla fall och försöka göra något åt de orsaker som gjorde att du drack när du ändå lyckats identifiera dem.