Hej allihopa!

Tänkte nu skriva lite om min historia och mina eventuella problem med alkohol. Jag skriver eventuella eftersom jag inte riktigt vet om jag har problem eller inte. Hoppas någon eller några här kan ge mig klarhet i detta!

För några år sedan drack jag nästan varenda helg, bara en dag i veckan. Hade problem att dricka med måtta och kändes svårt hålla sig borta på helgen. Jag gick då på antabus under ett drygt år och det gick bra. Antabus tog även bort suget då jag visste att jag inte kunde dricka. Jag var nykter i mer än 12 månader och slutade med medicinen.

Började sedan dricka då och då igen, gick bra till en början att dricka ungefär var fjärde vecka. Nu har jag hamnat i samma situation igen då jag dricker varenda helg. Har tagit kontakt med öppenvården och fått ett blåsinstrument som tar en selfie (previct). Jag skiter dock i att blåsa när jag dricker på helgen. Anledningen till att jag har tagit kontakt med vården är att jag har fru och ett antal barn och frugan anser att mitt drickande skadar vårat förhållande.

Till och från anser jag själv att jag har ett problem, för att i nästa stund säga att jag har allt under kontroll. Mitt sug kommer i mitten av veckan och då ser jag fram emot helgen då jag kan dricka igen. Finns veckor då jag klarar jobbet genom att tänka på att jag ska dricka i helgen.

Mitten av veckan ser frugan när jag blir sugen då jag blir sur och tvär när hon säger att jag har problem.

Det här blev ingen bra text då jag är onykter just nu (brukar skriva bra). Börjar dricka på förmiddagar när jag dricker. Sedan dricker jag hela dagen och ser till att vara salongsberusad hela dagen.

Kan man vara alkoholist om man bara dricker en dag i veckan? Eller överdriver min fru och fått mig att stundtals känna mig som en alkoholist?

När jag går på samtal på öppenvården känner jag mig patetisk då så många andra har mycket större problem. Samtidigt säger frugan att hon kommer dra om jag inte tar tag i det. Vi har varit ihop i 17 år och har en fantastisk familj.

Tankar om vad jag behöver göra?

@GubbeFödd86
Vill berätta min historia för dig. Jag började med att småflickor på helger. Hela dagar. Bara så pass att jag slappnade av. Kunde dölja det länge. Sen ökade det till att bli på kvällar. När jag druckit hela dagar går det mycket vin. Små skvätter ofta kanske inte gör att man blir jättefull men det tar på kropp och själ. Vaknade på morgnarna med ångest och abstinens. Jag definierar definitivt mitt tidigare drickande som svåra alkoholproblem.
Dricker inte alkohol nu och mår så mycket bättre. Klara tankar, gott om energi. Livet har gått från svartvitt till färg.
Kan inte definiera någon annans drickande men att läsa här och få igenkänningsfaktor har hjälpt mig mycket.
Lycka till ☺️

@GubbeFödd86 Hej 👋🏼 Jag tror du vet vad du behöver göra. Du har beskrivit dina problem väl men du får kanske ta en titt på dem i nyktert tillstånd 😉. En annan sak som jag tänker att du behöver se och kanske acceptera är att din fru anser att din relation till alkohol är problematisk för henne - så är det så för henne. Var och en äger sina känslor och inget man känner är "fel". Du kanske inte delar hennes åsikt men om relationen är viktig för dig tycker jag du ska ta hennes upplevelse på allvar 🙏🏼. Allt skrivet i all välmening och med respekt. 🩵

Att vara beroende handlar inte om hur ofta du dricker lika mycket som det handlar om hur du dricker @GubbeFödd86. Hur ofta du tänker på alkohol, hur ofta blir det mer än du planerat från början. Alkoholberoende är progressivt. Från att jag aldrig skulle dricka på en vardag tills att jag drack varje dag i perioder var en process på många år. Från att dela en flaska vin med min man till att jag ville ha en hel själv. Från att dricka 4 glas en heldag till 9glas vin. Det tar tid att successivt klara att dricka mer och mer. Toleransen blir högre. Jag smygdrack, gömde och tog ibland återställare. Jag hade en fin fasad utåt, jag förlorade ingenting, körkort, hus, familj, ekonomi allt fanns kvar utom min självkänsla. Skammen och skulden åt upp mig inifrån. Läs och skriv mycket på forumet. Jag insåg inte att jag var beroende förrän efter någon månad på forumet, vi behöver andras historier för att känna igen oss. Beroendet är otroligt bra på att ljuga för oss och vi blir lurade år in och år ut tills vi förhoppningsvis en dag bara får totalt nog och då vänder skutan! Kram

@GubbeFödd86 Hej! Om du tidigare fått Antabus antar jag att det är för att du är alkoholberoende. Tänker att alkoholproblem kan se så olika ut och det beror på hur man dricker, hur begäret ser ut och hur viktigt alkohol är i ens liv. Tänker att eftersom du har sug i veckan, längtar efter att få dricka till helgen, du dricker hela dagen samt att det återgått till samma beteende som när du fick Antabus tyder på alkoholberoende. Din fru reagerar, uppfattar det inte som överdrivet, och kommer att lämna om det inte sker en förändring. Ibland tycker du att du har alkoholproblem, men inte när suget sätter in antar jag, för då har beroendehjärnan tagit över och styr. Du vill heller inte blåsa när du dricker på helgen, kan det vara för att alkoholproblemet blir tydligt då?

Tror också att du sitter på svaret om du har alkoholproblem eller inte och du tar en stor risk att förlora din fru om du fortsätter. Hon trivs inte som det är och bra att hon tar ansvar för sitt liv så att det blir bra för henne. Du får fundera på vad som är värt i ditt liv, hur du vill ha det och hur ni tillsammans vill ha det.

Lite av mina reflektioner kring din fundering. Ha det gott!🌞

Stort tack för alla svar. Svaren har fått mig att inse hur illa det är för min del. Jag har varit nykter sedan jag skrev trådstarten, det vill säga att jag var nykter förra helgen. Jag läser mycket här nu och har bestämt mig för att verkligen kämpa för ett helnyktert liv tillsammans med min familj som jag älskar mer än något annat.

Kommer fortsätta ta hjälp av andra på detta forum när det känns tungt. Jag har en känsla av glädje att jag tog steget till att skriva här.

Nu kämpar vi på!

@GubbeFödd86 Låter som ett bra och klokt beslut! Bra jobbat! Familjen och de man älskar är absolut det viktigaste och som räknas i livet. Vad är man utan dem? Det är så många som förstört sina liv genom att låta alkoholen vara det viktigaste i livet.

Jag kan förstå din känsla av glädje av att ta steget och av att ta beslutet, så kände jag också. En känsla av befrielse och på något sätt pånyttfödelse😁. Att bli alkoholfri är det bästa beslutet i mitt liv. Ett ”nytt” liv med levnadsglädje, balans, frid, goda relationer och tacksamhet. Ångrar inte en sekund och har nu varit alkofri i drygt 3,9 år.

Ett tips är att skriva ofta och hålla dig nära forumet, så du inte ”glömmer”. Det är lätt hänt när några veckor passerat, man ”tror” att så farligt var det ju inte, men det är precis tvärtom, fake news! Kämpa på! Du fixar det!💪

Ta dig till ett AA-möte. Ger dig fantastiskt mycket och jobba igenom stegen. Det första steget är värst. Att inse att man är maktlös inför alkoholen. Ta hjälp och stöd. Klarar oftast inte detta utan stöd och hjälp. Kämpa på.

Kan man använda samma tråd för att berätta lite om hur det går?

Idag har jag hur som helst talat om för min arbetsgivare hur det ligger till. Då jag fick sådan ångest av att jag skulle ringa så skickade jag ett utförligt sms istället. Väntar fortfarande på svar och är grymt nervös över svaret....

Jag orkar inte låtsats längre. Då jag är en människa som lider av mycket ångest så tycker jag de ska få hela bilden av mitt helgdrickande också. Dock sitter jag och skäms nu och undrar om jag borde gett fan i att säga något.

Det här blev mest ett inlägg för att få skriva av mig om min oro jag känner just nu.

@GubbeFödd86 Hej. Det är väl jättebra att skriva i samma tråd då det kan bli förvirrat om man startar massa nya.

Jag tycker det var bra av dig att du skickade smset och jag hoppas du får svar och den hjälp du behöver 🩵

@Carisie

Tack 😀 Jag fick ett positivt svar där min arbetsgivare tyckte det var starkt att jag berättade.

Det känns som en stor tyngd försvann från mina axlar.

Just nu känns det som det går framåt, men i bakhuvudet finns tankarna på den där alkoholen. Jag är rädd att ramla dit igen. Kommande helg blir min tredje på raken som jag ska ge fan i att slappna av med sprit som hjälp.

Har tagit hem en nykterhetsapp och ska försöka planera annat för helgen. Antar att man bara får kämpa på och att suget kommer minska, även om det är upp och ner just nu.

@GubbeFödd86 Skönt! Jag tänker att man tror att de inte vet men någonstans som tror jag ändå att folk misstänker att nåt inte är helt som det ska så det är en lättnad att berätta. Har du tittat på självhjälpsprogrammet här på AH? Jag tycker det har varit väldigt hjälpsamt. Det finns ett avsnitt för sug där också. Sen slukade jag"en beroendepodd" från början till slut. Avsnitt 68 är förutom en livshistoria även en hjälp till hur man kan tänka och sysselsätta sig. De säger nåt i stil med att vi använder (vald substans) för att ha roligt och för att få tiden att gå. Tar vi bort tex alkoholen så måste vi ersätta den med något meningsfullt för att inte tycka att det är så tråkigt och värdelöst att vi lika gärna kan dricka. Det kommer en massa positiva känslor och upplevelser med att vara nykter men det tar givetvis olika lång tid för oss att upptäcka och uppskatta det. Jag för min del är så sjukt nöjd över att funnit lösningen till att inte vara bakis och ha allmän ångest 😂.

@Carisie

Mitt mål är att nå dit du har nått. Det hjälper mycket bara att se hur du och andra lyckas. Det ger mig inspiration och motivation att gå samma väg.

Den där podden låter intressant, minns du namnet på den?

Jag har kollat runt lite här på AH och ska sätta tänderna i självhjälpsprogram.

@GubbeFödd86 Det var verkligen modigt gjort av dig! Och vad starkt av dig med två nyktra helger och den tredje i ankommande, bra jobbat!💪. Att fokusera på annat och planera in nyktra aktiviteter är jättebra. Även fysisk aktivitet som ger må bra hormoner. Och att lyssna på poddar som du fått länk till. Det ger kunskap och igenkänning. Det blir allt lättare med tiden!

Kämpa på!❤️