Hej allihopa!

Tänkte nu skriva lite om min historia och mina eventuella problem med alkohol. Jag skriver eventuella eftersom jag inte riktigt vet om jag har problem eller inte. Hoppas någon eller några här kan ge mig klarhet i detta!

För några år sedan drack jag nästan varenda helg, bara en dag i veckan. Hade problem att dricka med måtta och kändes svårt hålla sig borta på helgen. Jag gick då på antabus under ett drygt år och det gick bra. Antabus tog även bort suget då jag visste att jag inte kunde dricka. Jag var nykter i mer än 12 månader och slutade med medicinen.

Började sedan dricka då och då igen, gick bra till en början att dricka ungefär var fjärde vecka. Nu har jag hamnat i samma situation igen då jag dricker varenda helg. Har tagit kontakt med öppenvården och fått ett blåsinstrument som tar en selfie (previct). Jag skiter dock i att blåsa när jag dricker på helgen. Anledningen till att jag har tagit kontakt med vården är att jag har fru och ett antal barn och frugan anser att mitt drickande skadar vårat förhållande.

Till och från anser jag själv att jag har ett problem, för att i nästa stund säga att jag har allt under kontroll. Mitt sug kommer i mitten av veckan och då ser jag fram emot helgen då jag kan dricka igen. Finns veckor då jag klarar jobbet genom att tänka på att jag ska dricka i helgen.

Mitten av veckan ser frugan när jag blir sugen då jag blir sur och tvär när hon säger att jag har problem.

Det här blev ingen bra text då jag är onykter just nu (brukar skriva bra). Börjar dricka på förmiddagar när jag dricker. Sedan dricker jag hela dagen och ser till att vara salongsberusad hela dagen.

Kan man vara alkoholist om man bara dricker en dag i veckan? Eller överdriver min fru och fått mig att stundtals känna mig som en alkoholist?

När jag går på samtal på öppenvården känner jag mig patetisk då så många andra har mycket större problem. Samtidigt säger frugan att hon kommer dra om jag inte tar tag i det. Vi har varit ihop i 17 år och har en fantastisk familj.

Tankar om vad jag behöver göra?

@GubbeFödd86
Vill berätta min historia för dig. Jag började med att småflickor på helger. Hela dagar. Bara så pass att jag slappnade av. Kunde dölja det länge. Sen ökade det till att bli på kvällar. När jag druckit hela dagar går det mycket vin. Små skvätter ofta kanske inte gör att man blir jättefull men det tar på kropp och själ. Vaknade på morgnarna med ångest och abstinens. Jag definierar definitivt mitt tidigare drickande som svåra alkoholproblem.
Dricker inte alkohol nu och mår så mycket bättre. Klara tankar, gott om energi. Livet har gått från svartvitt till färg.
Kan inte definiera någon annans drickande men att läsa här och få igenkänningsfaktor har hjälpt mig mycket.
Lycka till ☺️

@GubbeFödd86 Hej 👋🏼 Jag tror du vet vad du behöver göra. Du har beskrivit dina problem väl men du får kanske ta en titt på dem i nyktert tillstånd 😉. En annan sak som jag tänker att du behöver se och kanske acceptera är att din fru anser att din relation till alkohol är problematisk för henne - så är det så för henne. Var och en äger sina känslor och inget man känner är "fel". Du kanske inte delar hennes åsikt men om relationen är viktig för dig tycker jag du ska ta hennes upplevelse på allvar 🙏🏼. Allt skrivet i all välmening och med respekt. 🩵

Att vara beroende handlar inte om hur ofta du dricker lika mycket som det handlar om hur du dricker @GubbeFödd86. Hur ofta du tänker på alkohol, hur ofta blir det mer än du planerat från början. Alkoholberoende är progressivt. Från att jag aldrig skulle dricka på en vardag tills att jag drack varje dag i perioder var en process på många år. Från att dela en flaska vin med min man till att jag ville ha en hel själv. Från att dricka 4 glas en heldag till 9glas vin. Det tar tid att successivt klara att dricka mer och mer. Toleransen blir högre. Jag smygdrack, gömde och tog ibland återställare. Jag hade en fin fasad utåt, jag förlorade ingenting, körkort, hus, familj, ekonomi allt fanns kvar utom min självkänsla. Skammen och skulden åt upp mig inifrån. Läs och skriv mycket på forumet. Jag insåg inte att jag var beroende förrän efter någon månad på forumet, vi behöver andras historier för att känna igen oss. Beroendet är otroligt bra på att ljuga för oss och vi blir lurade år in och år ut tills vi förhoppningsvis en dag bara får totalt nog och då vänder skutan! Kram

@GubbeFödd86 Hej! Om du tidigare fått Antabus antar jag att det är för att du är alkoholberoende. Tänker att alkoholproblem kan se så olika ut och det beror på hur man dricker, hur begäret ser ut och hur viktigt alkohol är i ens liv. Tänker att eftersom du har sug i veckan, längtar efter att få dricka till helgen, du dricker hela dagen samt att det återgått till samma beteende som när du fick Antabus tyder på alkoholberoende. Din fru reagerar, uppfattar det inte som överdrivet, och kommer att lämna om det inte sker en förändring. Ibland tycker du att du har alkoholproblem, men inte när suget sätter in antar jag, för då har beroendehjärnan tagit över och styr. Du vill heller inte blåsa när du dricker på helgen, kan det vara för att alkoholproblemet blir tydligt då?

Tror också att du sitter på svaret om du har alkoholproblem eller inte och du tar en stor risk att förlora din fru om du fortsätter. Hon trivs inte som det är och bra att hon tar ansvar för sitt liv så att det blir bra för henne. Du får fundera på vad som är värt i ditt liv, hur du vill ha det och hur ni tillsammans vill ha det.

Lite av mina reflektioner kring din fundering. Ha det gott!🌞