av Varafrisk

vår2022
tors, 2025-08-14 - 08:50

@Himmelellerhelvette Har inte läst den boken, låter intressant. Jag tänker att man kan sätta vilka ord man vill som känns rätt och kapitulera passar jättebra! Jag tänker att det finns många olika benämningar på ”samma sak” och att man influeras av lite här och där. Som ACT som är ursprunget från KBT men tagit nya vägar med att betona acceptans och medveten närvaro som viktigare än att försöka förändra på sina tankar och känslor (KBT). Själv plockar och blandar jag från alla möjliga håll, tar det som tilltalar och som får mig att fortsätta reflektera och fascinera, mitt förhållningssätt till livet, min värderade riktning😁.

Kram❤️

Varafrisk
mån, 2025-08-25 - 19:07

Har tänkt under flera dagar skriva för att lätta lite på trycket. Ni vet ju att jag har varit trött länge och det känns som att jag är ännu mer trött efter att jag började jobba. Känner mig trött, ensam och ledsen. Har tid hos min terapeut på torsdag vilket ska bli så skönt! Har inte pratat m henne på ca två månader. Och, jag får samma beteende som jag fick när drack alkohol. Hamnar i soffan, ser på en serie och käkar ngt som inte bra. Tröstbeteende. Trodde jag skulle bli ngt piggare av Sertralinet men inte. Vill mycket mer orkar inte, har inte lust.

Min dotter har genomgått en kognitiv och neuropsykiatrisk utredning. Det var vuxenpsykiatrin som remitterade. Det visade sig att hon har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Hon har vissa svårigheter men jag har tänkt att de inte har varit tillräckligt. Hon gick ut högstadiet med godkända betyg och lite högre i några praktiska ämne. Även på gymnasiet var hon godkänd förutom i engelska som hon läst upp på campus. Har körkort. Så hon tillhör den gruppen som hamnar i ngn slags gråzon. För mig är hon densamma som innan hon fick diagnosen men det som gör mig så ledsen, det är alla överkrav som har ställts på henne i skolan!! Och i livet! Snart 27 år! Så många som sagt t mig att sätta gränser, släppa taget men jag är så glad att jag inte har lyssnat på de rösterna utan funnits för henne och finns för henne. Hon själv vill inte veta av diagnosen vill inte att ngn ska veta och hon skäms men vi finns där och stöttar. Ser alla hennes förmågor och den kämpe hon är och den styrka hon besitter.

I fredags fyllde min man 70 år! Vi åkte m barnen och vår svärdotter på Spa, åt gott och hade det väldigt mysigt. Min son blev lite irriterad på mig vid frukosten då vi pratade om kvällen före. Jag tyckte att han var berusad, han blev inte otrevlig på ngt vis. Jag sa det och han tycker att jag blir tjatig. Vi når varann inte där. Jag tycker väl att man inte behöver dricka så mycket med respekt för oss som inte drack. Fast, jag tror att han blir mer irriterad för att jag kommenterar vilket han upplever som ett hackande och det har varit så mycket hackande på honom av lärare och av min syster. Det där hackandet är min absolut sämsta sida som påminner om min syster och min mamma. Jag vill inte vara sådan! Om detta händer igen så ska jag försöka att inte kommentera för dessutom är det inte mitt ansvar men jag blir så mycket mamma när det händer. Men när vi åkte fr hotellet var det bra och vi åkte och spelade äventyrsgolf.

Så det är väldigt mycket känslor i rullning och tankar😰

Kramar 🥰

vår2022
mån, 2025-08-25 - 20:34

@Varafrisk Låter som att det är mycket i tankar och känslor samt att du dessutom är trött. Din dotter har klarat av så mycket och visar att hon har bra resurser. Förstår att en diagnos tar tid att ta till sig. En väns son fick diagnosen ADD och det tog tid för honom att relatera till den. Vem är jag nu liksom? Han blev deppig men med tiden så har han mer förstått sina begränsningar och varför han fungerar på ett visst sätt. Han har också sagt att diagnosen inte definierar honom, mer ett stöd till att han kan förstå sig själv bättre liksom hans familj.

Skönt att du ska träffa psykologen på torsdag och får lätta på trycket och pratat av dig. Kanske ska du prata med läkaren om Setralinet, kanske finns det något annat som passar bättre?

Sköt om dig! Kram❤️

Andrahalvlek
mån, 2025-08-25 - 21:41

@Varafrisk Oj, mycket på en gång. Förstår att du är jättetrött. Jag förstår också att din dotter inte vill kännas vid sin diagnos, det tar nog tid att smälta. Men kanske kan det på sikt få henne att inse att en boendestödjare vore hjälpsamt. Lite extra hjälp för att få ett bra jobb vore kanske också önskvärt.

Jag är ju funkismorsa och min upplevelse är att ”gråzonsbarnen” verkar ha det tufft. De jämför sig med ”normala” och vill ofta inte veta av sin diagnos. Tyvärr är risken stor att de råkar ut för idioter som utnyttjar dem på olika sätt. Det vore en mardröm på alla sätt.

Min dotter, som också har diagnos lindrig intellektuell funktionsnedsättning, tillhör inte gråzonsbarnen. Hon har alltid identifierat sig med likasinnade i anpassad skola. Toleransen för olika svårigheter är enormt stor i en sådan grupp. Alla har sina färdigheter och svårigheter, som de behöver hjälp med.

Oavsett så borde din dotter få mer hjälp nu, sen behöver hon landa i allt - och ta emot hjälpen. Med sin bipolära diagnos är det superviktigt att ha hållbara rutiner, sköta sömn, träning, ingen alkohol osv.

Men det är inte bråttom med någonting, låt henne ta den tid hon behöver för att landa i allt.

Funkar inte sertralin ska du prata med din läkare. Kanske behöver du en annan sort?

Kram 🐘