av Stark2025

Stark2025
fre, 2025-06-20 - 19:43

Här sitter jag, det är midsommarafton och jag är så besviken IGEN....
Jag lämnade min anhörig för några veckor sedan efter ett återfall med både fysisk och psykiskt våld inblandat. Jag hade tur att jag kom ut, det har hänt förut en gång men sedan har han vart nykter och gått på behandling allt var perfekt förutom att han började sin psykiska plåga några månader innan återfallet. Allt jag sa, gjorde, inte gjorde, allt jag inte sa, om jag sov ( på natten) om jag var vaken allt allt allt var fel.

Dagen med återfallet var jag den vidrigaste människan han någonsin mött mm mm.

Nu sitter jag här i egen ny lägenhet, har skapat en ny trygghet och liv på några veckor.

Han har fortsatt med sitt supande alla dessa veckor, fortsatt med sina verbala elakheter, blandat med ånger, kärlek, att han saknar.
När han är ångerfull och ledsen så faller jag dit. Talar om att även jag mår dåligt, har till och med sagt att jag saknar honom för det gör jag. Det är sådan sorg att han är så elak. Klyscha men han är ju fantastisk när han är bra.

Skulle egentligen inte skriva om honom, ville bara skriva och undra hur jag blivit så medberoende och hur man kommer ur det?

I måndags började han på behandling igen ( sa han iallafall) men i dag har han supit och bombat mig med sms, ringer ja allt man kan tänka sig. Tydligen helt beslutsam på att fucka up min midsommar totalt. Konstigt nog kände jag nog det här på mig, sitter hemma själv och har tackat nej till att träffa folk.
Varför blir jag så besviken? Varför är det så lätt att tro på när han säger att han tar hjälp, när han uppenbart ljuger eller iallafall misslyckas.

Kramar

has
fre, 2025-06-20 - 23:27

@Stark2025 jag fortsätter här för att inte kapa @flygcerts tråd.

Kanske låter knäppt, men jag har jobbat med chatGPT för att lägga mitt pussel.

Skriver in olika situationer och ber om en analys. När situation efter situation kom tillbaka med beskrivningar som manipulation, psykiskt våld, gaslighting tänkte jag att det nog inte funkade så bra.

Men sen har vårdgivare fortsatt bekräfta samma bild av min beskrivning.

Kanske gör du det redan, eller så kanske det inte passar dig. Men den finns ju där hela tiden. För mig blev det lättare att pussla när jag kunde lägga en bit, som sedan väckte nya minnen om situationer.

Skärmdumpar (eftersom jag bara har gratisversionen) för att ha kvar och kunna gå tillbaka vid behov.

Nu börjar jag se att mönstret genomsyrat hela relationen, ändå finns säkert mycket kvar att utforska än.

Men det stärker mig i min egen verklighetsuppfattning och ger kontext till de symptom jag upplevt de senaste åren med ständigt stresspåslag.

Hoppas du hittar ett sätt som passar dig! När dimman lättar och bilden börjar hänga ihop har jag börjat förstå vad som händer i realtid vilket oftast gör det enklare att hantera.

Kram🌸

Stark2025
mån, 2025-09-15 - 07:47

Helt galet, sitter här nästan 3 månader senare och har inte kommit längre. Eller jo vi har tagit några danser till. Alltid med samma utgång.
Började gå på Al-anon möten och kände att man kan inte lämna sin beroende person, man glömmer, förlåter och lär sig att inte ta åt sig.
Så vid några ras dessa tre månader så har jag förlåtit och vart tydlig med att ring inte mig när du är på verkad och sen förlåtit och haft det underbart i några dagar med honom.

Men nu orkar jag inte mer, inte just nu iallafall..........
Efter att han åter igen hånar mig för mina möten, att det är löjligt att jag borde förstå honom och förlåta, när han anklagar mig för att vara otrogen på dessa möten ( finns inte ens en chans att jag tittar åt andra), jag är äcklig och vidrig och trög. när han stöter på mina vänner ( som snällt nog är lojala mot mig och talar om det för mig), han umgås med sitt ex, han vill smyga med att vi träffats, hotat med sjuka saker på telefon i helgen, talar om att han har kontakt med andra tjejer som vill ha honom, han har vart påverkad i helgen troligtvis även i veckan innan för han erkänner det när han är i sin "förlåt ångest" dagen efter, men sen förnekar han allt och säger att han inte gjort det.

Ja jag läser hur galet det här...... Är jag en skurk som inte vill stå ut längre? Är jag rutten som inte stöttar min beroende person, som inte vill känna mig maktlös inför alkoholen, jag har ju makten att ta mig därifrån.

Jag älskar min Al-anon grupp, så fina människor och fina möten. Vill fortsätta gå där för min egen skull, men känner mig som jag luras nu när jag inte vill vara stöttande och förlåtande längre...........

Om jag känner mig själv kommer jag säkert skriva samma sak om tre månader igen, har så svårt att stå emot honom när han blir den fina. Men i skrivande stund är jag såååååå less och vill komma vidare i mitt liv, hoppa av denna karusell för jag blir åksjuk. 🤢

Carisie
mån, 2025-09-15 - 09:29

@Stark2025 Hej 👋🏼 Jag har befunnit mig precis där du är för många år sedan. Det är hemskt. Du är utsatt för psykiskt våld. En terapeut sa till mig "din partner är inte antingen den bra killen eller den dåliga - han är bägge". Det gjorde det hela mer greppbart men även om det tog lång tid för mig att lämna honom så var den meningen något jag kunde stötta mig med. Allt eftersom tiden gick såg jag mindre och kortare glimtar av mannen jag blivit kär i och förstod att den fina mannen verkligen inte fanns längre. Att lämna honom är topp tre saker jag gjort i mitt liv. På ett sätt ångrar jag att jag inte gick tidigare - innan jag kommit att förakta och se ner på honom och hur han förstörde allt bra i sitt liv. Men det kanske var just det jag behövde. Jag behövde förstå mitt egenvärde tror jag. Att älska mig själv och ge mig vad jag förtjänar istället för att sitta i livets kanot med bara en paddel och försöka ro och navigera åt två. Jag kan inte tala om för dig vad du ska göra men att leva med en beroendeperson blir i slutändan som att smörja in sig med honung och hoppa ner i en myrstack och undra varför man blir biten. Du kan bara ändra och bestämma åt dig - tänk sinnesrobönen 🙏🏼. Allt gott åt dig 🩵

Dan_Måne
mån, 2025-09-15 - 09:41

Att förlåta och ta tillbaka, lyssna på samma trötta förklaringar och lögner om och om igen förstår jag blir väldigt tröttsamt och jobbigt.
Du blir behandlad som en dörrmatta eftersom du tillåter det. Det är den enkla sanningen.

Det verkar här som att hans lögner blivit så normaliserade i ert förhållande så att all hans respekt för dig är borta. Han vet ju att lite fjäsk när det gör ont i huvudet efter fyllan samt tomma ord räcker.

Jobba med dig själv försök komma på anledningen till varför du känner sådan rädsla för att vara ensam och känner sådan separationsångest.

Jag vet vad jag pratar om. Levde med en kvinna i många år som var otrogen och körde med en massa lögner samtidigt som hon var världens svartsjukaste kvinna med ett stort kontrollbehov.

I mitt fall var det kopplat till min uppväxt med frånvarande föräldrar som gjorde att jag stannade kvar i alla år trots att man egentligen visste vad det var för typ av människa man levde med.
Man tror det man vill tro på tyvärr.

Bryt dig loss. Förlåt dig själv och lev ditt eget liv på dina villkor.

Stark2025
mån, 2025-09-15 - 10:40

Tack det är så skönt att höra er som brutit er loss❤️ . Behöver se att andra också har lämnat, att jag inte är kall och elak för att jag ger upp. Jag har ändå kämpat i nästan 4 år (med 1 år då han var helt nykter och jätte fin)
Jag brottas nog mest med att man ska vara den förlåtande, ge människor en chans även om de gör bort sig.
Är inte rädd för att vara själv men rädd att aldrig få känna den igen, kärleken och kemin som vi har när det är bra.
Men det kostar för mycket om jag ska ha det med honom.
Det gör ont att höra att han inte har respekt för mig, fast det är helt sant det förstår jag💔 .

Dan_Måne
mån, 2025-09-15 - 10:57

@Stark2025

Nu vet jag inte hur gammal du är och hur länge ni varit tillsammans.
Jag var tillsammans i 20 år med mitt x och visste inte att det fanns människor som befann sig i nästan exakt samma läge som mig.
Det blev jag varse i ett forum för skilsmässa och det var som en helt ny värld öppnade sig.
Många satte ord på de känslor man upplevde och istället för att gå omkring och vara arg på hennes beteende och ta allt så personligt så kunde man se det lite grann utifrån.
Idag kan man nästan skratta åt eländet att man var så blåögd och att man svalde lögnerna.

Vi hade också "kemi" tyckte jag men man har en förmåga att minnas och vilja hålla kvar vid minnen och händelser som inte finns kvar längre och som kanske inte funnits kvar på länge.

Tyvärr är det så att vi människor har väldigt svårt att förändra oss.
Jag tycker självklart att alla förtjänar en andra chans. Alla kan göra misstag och man ska inte behöva lida för det hela livet.
Men om en människa begår samma "misstag" om och om igen så är det inga misstag längre. Bara bristande respekt mot dig.

Det är 1000 gånger bättre att leva ensam än att leva i ett förhållande med någon och känna sig ensam.

Åsa M
mån, 2025-09-15 - 11:39

Håller med ovan. Gå och se dig inte om. Stannar du blir det bara värre och du slösar bort värdefull tid. En relation ska ge energi och trygghet, inte ta. Att vara ensam är inte ett straff eller något hemskt - har man en alkoholist i sitt liv är ensamhet som den finaste vinstlotten någonsin!