av mamma-julia

mamma-julia
tors, 2025-09-18 - 14:45

Hej. Min vuxna som har mångåriga problem med alkohol, har varit inlagd många gånger för alkoholskador. Senaste året har han hållit sig nykter i omgångar som varat 2 - 3 månader. Sen blir sugen för svårt och han börjar igen. Han har varit på avgiftningen för ca 1 år sedan då hade han missbrukat både alkohol och Iktorivil. Han fick massor av benzo där och var kvar en vecka. Efter det har han lyckats vara nykter i perioder. Nu har han just haft en period på ca 5 veckor druckit mest öl och inte i några direkt stora mängder. Men han har väldigt svårt för att sluta denna gång, han mår dåligt och vill verkligen sluta. Han vill inte till avgiftningen för han är rädd för den där peth-testen och att läkaren ska ifrågasätta hans körkort. Att kunna köra bil när han sen blir nykter är en stor morot för honom. De senaste 3 dygnen har han försökt trappa ut med några starköl och några folköl om dagen. Men så fort abstinensen börjar kännas blir han rädd och vill ha mer alkohol. Han har sovit väldigt dåligt sista dagarna när han trappat ner lite mer, bara slumrat lite då och då. Är nog 3 dygn kanske som han knappt sovit någonting. Nu hörde jag mig för och som vanligt blev jag mer uppskrämd än jag redan är. De pratar om kramper och hallucinationer och allt möjligt otäckt. Jag vill ju hjälpa honom vid uttrappningen men är det så farligt som jag fått höra då vet jag inte varken ut eller in. Om han vägrar inläggning så vad kan jag göra. Hur ska jag hjälpa honom? Hoppas på svar för jag håller på att gå sönder av oro för min son.

Kristoffer
fre, 2025-09-19 - 08:54

@mamma-julia vilken oerhört tuff sits du och din son är i, jag förstår att du är mycket orolig och att du har svårt att veta hur du ska hjälpa. Det är ofta väldigt tufft att vara förälder till ett vuxet barn som mår dåligt. Även om din son själv får bestämma över sin vård och sitt liv är han fortfarande ditt barn. Så klokt av dig att skriva här.

Jag ser att du skapat trådar och skrivit här tidigare och att din son har haft mycket stora problem med alkohol under en lång tid, och har andra särskilda behov som gör att du har fått gå in och stötta extra mycket. Det här gör det lätt att förstå att du känner ett stort ansvar för att lösa den här situationen, även om det för mig som läser blir tydligt att du redan hade gjort det om du hade kunnat.

Du har redan fått reda på detta, men abstinens kan absolut vara livsfarlig. Det är också livsfarligt att fortsätta dricka när man har skrumplever, som jag läst mig till att din son har i tidigare trådar. Kan det vara ett argument som biter, att nuläget är förknippat med livsfara och att det viktigaste är att han överlever?

Om den vägen är helt stängd, om det inte går att få honom motiverad till avgiftning, så skulle jag ringa och rådgöra med med Socialtjänsten i och med att det är fara för hans liv. Jag ser att han tidigare har LVM och i och med att han har skrumplever bör det gå att argumentera för att han behöver tvångsvård.

Vad tänker du om det jag skriver? Som en övergripande reflektion efter att ha läst alla dina trådar känner jag så mycket med dig och önskar att du någon gång ibland skulle kunna få lämna över ansvaret för drickandet och din sons hälsa där det hör hemma. Men jag förstår att det är svårt att tänka på sådana saker nu när det är ett akut läge. Vi pratar gärna vidare med dig om det när det lugnat ned sig, om du vill. Ta hand om dig.

mamma-julia
mån, 2025-09-22 - 22:21

@Kristoffer Tack för ditt svar och tack för att du läst alla mina inlägg här. Det har varit svårt i många år och mycket svårt att prata med honom. Han säger själv att detta inte är hållbart och när han mår dåligt blir han rädd att det är levern. Så han vet ju problemet, han vet hur svårt det är med abstinens och att han inte vågar in till vården p g a att de kan göra peth-test och därmed riskera att förlora körkortet. Han argumenterar som en missbrukare gör, det finns tusen ursäkter till att han "måste" dricka. Han är inte dum i huvudet på något sätt, väldigt smart är han. Autismen gör att det är svårt att ta i med hårdhandskarna så att säga, oftast leder det bara till att allt blir värre. Jag känner ansvar för honom när han uppenbarligen inte tar ansvar själv, inte ens för sin egen hälsa. Skulle jag kontakta soc så är jag rädd att han aldrig mer kommer att lita på mig och han har dessutom dåliga erfarenheter av soc sedan tidigare även om det handlade om andra saker. Jag är medberoende och han har mig i sin makt, nu har jag också blivit väldigt rädd för hans abstinens. Jag försöker hjälpa honom att trappa ner men det håller bara några dagar sen ökar han sitt drickande igen. Jag köper öl trots att jag vet riskerna, jag kan inte ens förklara varför jag gör så. Ser jag det utifrån är det ju helt galet. Jag har honom i tankarna dygnet runt och håller på att tappa kontakten med alla vänner då jag inte vågar åka hemifrån, "tänk om han blir sjuk, tänk om han behöver mig" är tankar som ständigt plågar mig. Att kontakta vården utan hans vetskap känns konstigt nog som ett svek, trots att det är det rätta att göra.Hans behandlande läkare på medicinmottagningen verkar ha givit upp då han inte kommit till de senaste kontrollerna. Det är så illa så jag också blivit rädd för de där kontrollerna, vad ska det visa. Han hade en misstänkt fläck på levern för ett par år sedan, vi fick vänta månader på att få svar. På senaste undersökningen visade det sig att fläcken var borta. Det var så hemskt att gå där och vänta på svar. Jag är feg och rädd och jag vet att jag förvärrar situationen med mitt medberoende. Funderar på stöd för anhöriga här i kommunen. Känns som om jag sitter fast i detta. Tacksam för ditt svar. Jag hoppas verkligen att han slutar dricka snart. För tre veckor sedan ville han in på avgiftningen men då ville han åka mitt i natten och jag kan inte längre köra bil i mörker. Hade vi tagit sjuktransport hade jag inte kunnat ta mig hem, det är 4 mil att åka dit. Jag vet att jag resonerar helt fel men det känns som om jag bara gör det värre vad jag än gör. Jag älskar min son och vill bara att han ska vara nykter och frisk.

gros19
mån, 2025-09-22 - 22:44

Vilken svår situation du befinner dig i. Du behöver hjälp, kanske något anhörigprogram eller alanon. Jag är övertygad om att du försökt allt och nu försöker du även hjälpa till med svgiftning. Det är alldeles för mycket. Blir din son nykter så får han tillbaka körkortet så det är ett litet problem i den situstion din son befinner sig. Vad du kan göra är en anmälan till socialen. Din son behöver vård och motsätter han sig frivillig vård är det tvångsvård som gäller. Förstår dina känslor det är ju ditt barn och det är svårt mycket svårt men jag kan inte se att du har något val. Egentligen vet du allt men inte hur viktigt det är att du får hjälp. Låter som en mardröm när du beskriver hur du har det.

mamma-julia
tis, 2025-09-23 - 10:54

@gros19 Tack för ditt svar. Hans rädsla att förlora körkortet och hans autism gör det så svårt. Jag vet ju vad som behövs men när jag har honom framför mig och försöker komma in på vad vanligt sunt förnuft säger så möts jag av en mur som är starkare än min vilja. Jag säger att han har tusen ursäkter för att fortsätta sitt drickande, och så har jag tusen ursäkter för att fortsätta mitt medberoende, det är så fel alltihop. Jag skriker på hjälp på olika sätt, vänner, detta forum m m. Och alla säger det jag ju redan vet och ändå fortsätter det. Jag har servat och hjälpt honom med allting, inte bara detta, i 30 års tid och jag är nu 71 år och min styrka börjar avta. Han lyssnar inte på något som inte stämmer med hans egna vilja, så har det alltid varit. Han är ju van att jag "lyder". Min svaghet blir hans förfall, och ändå är jag så rädd om honom. Förstår inte själv. Jag börjar min morgon med att titta på facebook, sitter där med hjärtklappning och rädsla för att han är sjuk av detta, det har hänt flera gånger. Som vanligt står det "öl och cig tidigt", det är inte ens en fråga. Motvilligt blir det så att jag åker iväg och köper detta. Sen kan det bli likadant på eftermiddagen, "öl och cigaretter". Min ekonomi är helt kraschad också. Har fått börja låna pengar av vänner varje månad, sen ska ju det betalas tillbaka och så går det runt runt hela tiden. Senaste återfallet har nu pågått i över 2 månader. Vet inte vad jag ska säga för att få honom att lyssna. Jag hoppas att detta inte låter som ett försvarstal för min egen dumhet. Ibland vill jag bara åka iväg, få bort mig själv från honom så att han inte har något val, han måste bli nykter helt enkelt. Men då kommer abstinensen som kan vara farlig och han har bara mig att vända sig till. Ett ekorrhjul där jag fastnat. Så tacksam för svar jag får här och ska ringa kommunen och höra mig för om anhörighjälp. Jag vill inte blanda in soc för vi har så väldigt dåliga erfarenheter där, allt har blivit värre när dom blivit inblandade. Tack igen för ditt svar.

gros19
ons, 2025-09-24 - 06:09

Du blir äldre och orkar inte längre som tidigare skriver du. Det kommer en dag när du inte längre kan hjälpa honom. Vad gör du då? Detta behöver du förbereda inför och vad är alternativen. Finns det något annat än soc?

Jari
lör, 2025-09-27 - 02:04

@mamma-julia efter ölfylla får du ingen delerium tremens. Låtermer som en ursäkt att dricka. Han kan inte sluta aå han ska inte dricka en droppe. För då väcker han allergin. Om han tar sig till beroendecentrum får han hjälp att tända av på benzo. Och det är smådoser so. Trappas av på 3dagar dom gg jag fått.