Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sattva Låter ändå som att du fångade din inre stress. Att du stannat upp och gjort dig medveten om vad som sker inom dig i situationen. Avbokningar med kort varsel att känna dig oviktig. Du lägger ned tid och förbereder dig inför mötet och besvikelsen när mötet ställs in. Tilliten som naggas i kanten. Bra att du ska ta upp detta, det är så lätt hänt att man vill vara duktig inför sin terapeut och inte ta upp saker som skaver, i relation till denne. Känner igen det.

Jag har gått på en första föreläsning om compassionfokuserad terapi (CFT) som kroppens tre motivationssystem är kopplade till, hotsystemet (röd cirkel), drivsystemet (blå cirkel) och trygghetssystemet (grön cirkel). Hotsystemet är vår beredskap att reagera på hot med stresshormoner, drivsystemet motiverar till belöningar och mål med bland annat dopamin, medan trygghetssystemet främjar lugn och gemenskap med hormoner som oxytocin. En balans mellan dessa tre system är avgörande för god hälsa.

För att få självmedkänsla, ett självledarskap, behöver man vara i kontakt med kropp, känslor och behov. Det ger förutsättningar för att känna trygghet och vara sin egna stöttande mentor för att prestera och må bra. Att få balans i systemet mellan blått, rött, grönt och en flexibilitet i det. Det var ett pedagogiskt sätt att tänka om våra motivationssystemet med cirklar i färger.

Tycker att du visar en flexibilitet i detta, det röda oros cirkeln är för stor, men genom att medvetandegöra detta minskar du på stressen och den röda cirkelns omfång, och ökar den gröna cirkeln med lugn och harmoni, då du ska gå ut på tur med din goda vän. Och drivet att vandra, den blåa cirkeln är också större i omfång. Den röda cirkeln är minst.

Ha en fin tur med din nära vän❤️

@vår2022 Tack! Just det där att tilliten naggades i kanten är så sant. Ska ta med det när jag träffar terapeuten nästa gång🙏

Har en bok av Sofia Viotti "Utan press", som handlar om det du berättar. Och att vi ofta rör oss mellan rött och blått, men sällan grönt. Jag tror självmedkänsla är superviktigt! Vilken fin kurs du går❤️
Kram❣️

Just nu är det verkligen fullt upp. Flytten närmar sig med stormsteg. Helgerna är fulla av flyttstök, rensning/ åka till tippen. Jag ser framför mig en lugn vår. Vara ledig när jag är ledig. Det kommer!
🌸🌸🌸🌸

@Geggan Ja, eller hur. Det Sofia Viotti även pratar om är aktivitetsnivå skala 1-10 och att hitta tempot där vi har rätt aktivitetsnivå kopplat till det vi gör. Tex att skriva på datorn kanske en bra nivå är ca 5, och om den är på 8 så kopplas stress in. Då finns driv men även mycket hot/stress. Påslaget är för högt i en situation där det inte behövs och framförallt om det pågår under en längre tid. Det man kan göra är att sakta ner tempot - från 8 till 4-5 - göra det lite långsammare. Minska på hotet och öka på trygghet, grönt. Då stressar man ned och kan tänka klarare😁

Det var ett tag sedan jag skrev. All ledig tid går till flytten. Och så har jag sedan tidigare flera yogagrejer bokade i oktober, så det är tight. Men det går framåt. Allt tar sådan tid dock, gör ju allt ensam. Och så ska ju den vanliga vardagen rulla på samtidigt.
Blandaren i duschen har börjat läcka också, varit på jakt efter hantverkare hela veckan. Håller tummarna att det är löst nästa vecka.
Så just nu är det bara att göra. Följa listor, bocka av. Många saker jag inte löst som ligger o skaver. Rent praktiskt kring möbler som ska säljas/återvinnas och/ eller plockas isär.

Hade medarbetarsamtal m chefen i veckan. Inget nytt direkt. Men hon sa en sak som var så konstig o som skaver. En punkt som står med i mallen som följs är balans mellan fritid och arbete, eller något liknande. Då kom det upp att jag haft ett par riktgt tuffa år privat (hon vet ganska mycket om hur det varit). Jag säger att jag inte känner att det inte har påverkat jobbet (full närvaro, gjort ett bra jobb, skilt på jobb o privatliv). Då säger hon "Ja det har du gjort, men jag tror det var nära att du kraschade. Och sedan när du flyttar o allt blir lugnt så kanske du gör det". Vilken sänkande kommentar! Hon vet väl inte alls något om mitt inre. Jag känner själv inte som hon säger. Jag svarade bara "Ja det kommer vi ju aldrig veta eftersom den tiden är över och jag kraschade inte. Hur det blir när jag flyttat har ju inte hänt än".
Ska ta upp det där med min terapeut. Jag kan inte avgöra om det är välment och klumpigt (jag tog det så) eller om hon bara inte vill säga "Vad starkt av dig Sattva att ta dig igenom allt det här o ta dig ur en destruktiv relation! Var rädd om dig nu även efter flytten" (det är så jag säger till mig själv iaf)
Nåja, chefer är bara människor...
🌸🌸🌸🌸

@Sattva Jag tror på det senare. Att det var sagt i all välmening. Att hon sett och förstått att du har haft en enormt tuff tid, och nu är finalen liksom flytten. Och då är det viktigt att du är just rädd om dig, eftersom vi ofta klarar kriserna för att vi måste, men när vi till slut landar i äntligen-över-fasen kan stressystemet fortsätta speeda på ett osunt sätt. Men du har yogan som balanserar ditt stressystem så du behöver sannolikt inte drabbas.

Jag blev tex utmattningsdeprimerad första gången när yngsta dottern var 10 år. Hon föddes ju svårt sjuk och sen kom diagnoser på löpande band. Hela tiden jobbade jag heltid. (Inte hennes första 1,5 år.) Vid 10 års ålder hade hon fullt ut andra relationer (pappa, farmor, skola/fritids) som kunde hjälpa henne på alla sätt, först då tillät jag mig att bli sjuk. Omedvetet. Sen var det en kombo av jobb och förklimakteriet också, mitt stressystem gick fullständigt bananas. Sov inte, åt inte, ångest 24/7.

Det låter oerhört kul att flytta och börja om på nytt ställe. Jag flyttade till lägenheten 2013, efter separationen. Det var bara tillfälligt. Jag bor kvar än. Till mitt försvar har jag under dessa år flyttat min mamma en gång, yngsta dottern en gång och äldsta dottern fyra gånger. Det är svinjobbigt att flytta. Men snart är det kanske dags för mig att flytta till ett litet hus med tomt där min hund kan springa fritt. Snart är jag nog redo.

Kram 🐘